Eftertexten - Fantasylajv.se

More documents

Recommendations

Info

att stiga in i demonernas rike för att söka Vidar Svartvinds grav? Men profetiorna talade enträget om de tolv tecknen som det enda medlet för att bekämpa tidens demon och magiker – Achtú Förgöraren. Och vad fanns annat att tilltro i dessa hemska tider? Så kom det sig att en grupp djärva trotsade sin rädsla, steg in bakom porten och satte spaden i marken, omgärdade av bestar som sträckte sig efter dem. Bland knotor av ben hade de funnit Hafgrims kista. Och i en kista hade det legat, alltsedan det en gång smiddes, det tionde tecknet – Tidens ring låses tills en dräper den andra. I världen spred demoner rädsla och skräck med sin magi och sina handlingar. Vissa smög sig in via drömmarna medan andra låste fast sina offer med blodsoffer eller onda spådomar. Inte nog med det, sedan ett halvt solvarv tillbaka hade demonernas smitta plågat den kända världen. Under försommaren framkom det att det var Meleth´Bor, allpestfurstens härförare, som hade lagt denna sjukdom över skogen. Alkemisten Filia Korpöga Picksdotter kämpade febrilt med att finna ett fullständigt recept och samtliga ingredienser till Föreningens brygd, som många ansåg vara den enda boten mot smittan. Det hela blev väl en halvdan soppa. Någon som prövade brygden blev förvisso frisk, men någon annan började tala i tungor medan en tredje flög upp på ett staket och började gala som en tupp! Lite mod ingöts dock i alkemisterna då det blev känt att det elfte tecknet blivit återfunnet. Någon hade lycktat uppbåda det pris som Nidramars borgmästare, Koganazh, kände sig nöjd med, varpå sigillet bröts och det elfte tecknet avtäcktes – Föreningens brygd blir förryckelsens band. Det verkade sannerligen som om alkemisterna var på rätt väg... Meleth´Bors namn fick dock många skriftlärda att rysa. När även namn som Azar den Soldöpte, Ihlyazik Stryparen och Il Kelena Stormhand började vandra stod det klart att de fyra demonfurstarnas härförare verkligen hade klivit fram – ve och fasa! Hur skulle detta någonsin kunna sluta väl?
Pelarnejds ätter kämpade denna sommar för sammanhållning och styrka. Det var svårt med alla de rykten som for likt maskrosfrön i vinden. Handeln hade närapå kollapsat när Liljenkronorna valde att helt stänga gränserna för att behålla Nejdens rikedomar inom länet. Bara det som Ärkehertig Ros utkrävde för att upprätthålla Wilones försvar, fick lämna gränsposteringarna. Huset Guldarm rasade! Rävfötterna ryckte på axlarna (men så kände de också skogens gömda stigar väl). Liljenkronorna i sin tur, verkställde beslutet och övervakade noggrannt ätternas reaktion på den nya lagen. Här och var blossade öppna konflikter upp. Så kom det sig att Riddar Adrian Lilja tidigt en förmiddag nåddes av en kurirs försändelse, läste och sjönk djupt ned i sin stol. Vem fanns det nu att lita på? Hur långt skulle de andra Ätterna sträcka sig i ren dumdristighet och önskan att erövra makten? Brevet löd: Till Er, Ädle Riddar Adrian Lilja av Ätten Liljenkrona Riddar Lilja, jag är av Greve Henrik Liljenkrona ombedd att skriva detta brev. Det har hänt något mycket olustigt. Något som kräver att vi samlat agerar. Guldarmar i Storreva har tagit upp vapen emot oss. Detta dels för att de misstror vår förmåga att skydda Nejdens invånare, dels som en följd av vårat kloka beslut att strypa all handel. För detta har de gjort uppror - med svärd och spjut! Men inte nog med detta. Att deras snikenhet för makt och pengar skulle gå så långt så dom till och med sjönk genom jorden till demonernas rike trodde jag inte var möjligt. Allt talar för att deras ledare här i denna Nejd, Vitór Gaca, har underhandlat med demoniska makter och sålt sin själ. Deras styrkor verkar sannerligen påeldade utav en underlig, förvriden blodstörst. Varenda en som svurit sig till dom verkar ha sålt sin själ till tvehövdade bestar som äter sten och spyr ut aska och likdelar över landet. Dom sliter vårat älskade rike i stycken. Det är nu tid för handling, medans våra motståndare sitter och gottar sig över deras senaste dåd ska vi se till att snabbt och effektivt avlägsna dessa ormars huvud. Må ni möta välgång på eran flank! Friherr Magnus Önhafte Rimminge slott, Storreva
Page 1: Eftertext Det 12e tecknet / I Acht
Page 5 and 6: Kurfen blev hel igen. Men det höll
Page 7: ehövdes som mest fanns den plötsl

Eftertexten - Fantasylajv.se

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?