Nolby - Tankar om ett riksintresse - Murberget

Till någon gång på 1850-talet flackade här på trakten en lappkvinna
omkring, som kallades ”Lapp-Maja.” Hon var mycket fruktad, ty hon
hade ord om sig att trolla. Nästan allt, hon begärde, fick hon, ty man
ville ej stöta sig med henne.
På Rännö var en bonde, Matts Olsson, som sades vara trollkar. Min
mor tjänade hos honom. Hit kom Maja en dag och tiggde, men Matts
gav henne ingenting, för han litade på sin trollkunnighet. Maja blev
arg och sade, att hon skulle trolla ihjäl hästarna för honom. I detsamma
kastade hon sig på golvet och blev till utseendet livlös. Matts sprang
genast till stallet, och där höll hästarna på att ”stula över ända.” Då
Maja låg i dylik dvala, skulle nämligen hennes kraft vara som störst.
Matts iväg in för att väcka henne! Han tog en syl och stack in den i
kroppen på henne hel och hållen, men Maja rörde sig inte det minsta.
Då tog han en eldbrand och körde upp under kläderna på henne, och
då skrek hon som en gris och vaknade. Nu fick Matts liv i sina halvdöda
hästar.
Detta såg, som sagt, min mor, så det är nog sant. ”Lapp-Maja” fick
ett hemskt slut. Det var bröllop på en gård i Njurunda, och Maja kom
dit, drack och hotade alla med olyckor. Men efter den dagen syntes hon
ej mera till. Det blev snart ett allmänt tal, att några karlar bundit
henne på en kälke och skjutsat ned henne i forsen vid Njurundabron.
Det blev dock aldrig något räfts i anledning av hennes försvinnande, ty
alla människor var hatiska på henne.
Berättelsen om ”Lapp - Maja”
NOLBY 34