Hela katalogen - Läs & Res

34
Resenärer berättar
Tigermöte i Bhandhavgarh
Tigrar hade spanats in en bit in i skogen. Kön
till ”Tiger show” gick, i vårt tycke, alldeles för
långsamt. Det började bli skymning. Skulle vi
hinna få någon ridtur innan mörkret föll?
Så småningom blev det vår tur att klättra upp
i ställningen uppe på den stora elefanten och
gunga iväg in i skogen.
Där låg en ung, vacker tiger, väl kamouflerad i
gräset! En annan steg upp, vandrade omkring
bland buskarna och gick några varv runt vår
elefant. Vilka magnifika djur!
Ytterligare en tiger reste sig och hon verkade
tycka att elefanter är något som antingen borde
jagas bort eller möjligen fångas. Hennes
skarpa blick riktades också mot oss som satt
uppe på elefanten. Det var inte utan att man
började undra hur högt tigrar kan hoppa. När
vi vände tillbaka mot vägen följde hon efter,
tätt bakom svansen på vår irriterade elefant.
Det var inte långt mellan våra dinglande fötter
Med råge botad besvikelse
Redan tidigt på året bestämde jag mig för att
nu skulle det bli av – nu skulle jag till mina
drömmars land – Tibet. Lhasa, Potalapalatset,
Himalayas snöklädda berg... Det vara bara det
att de kinesiska myndigheterna tyckte något
annat. Kort före avresan fick vi veta att gränsen
till Tibet skulle stängas från slutet av juni.
I all hast sydde de duktiga medarbetarna på
Läs och Res ihop en ersättningsresa som gick
till de områden i Yunnan och Sichuan som tidigare
tillhört Tibet och där den tibetanska
kulturen dominerar. För det var ju den vi ville
uppleva.
Resan blev över alla förväntningar. Många
upplevelser rikare är det några som särskilt
fastnat i minnet. Den fantastiska kväll i den
lilla byn Shuhe, som vi cyklat till, där vi blev
hembjudna till en Naxifamilj, ett av Kinas
många minoritetsfolk. Efter en god middag
började kvinnorna i byn att dansa och sjunga
och lyckades även locka med några av oss i
dansen – nåja, så svårlockad var inte jag eftersom
jag tycker om att dansa. Dessutom påminde
danserna fascinerande nog om danser
jag känner väl igen från Bolivia. Överhuvudtaget
fann jag en hel del under resan som påminner
om höglandskulturerna i Anderna vilket
och tigerns skarpa blick!
Vilken fantastisk upplevelse att få möta dessa
vackra djur i deras egen miljö!
Mycket nöjda, och upprymda av eftermiddagens
upplevelser, återvände vi till hotellet. Det
kändes som att bara detta tigermöte var värt
hela resan. Men det blev ytterligare två, minst
lika fantastiska, tigermöten och sammanlagt
såg vi sju stycken tigrar i Bhandhavgarh.
Siv Domeij / Natur i Sydasien
ger näring åt teorierna att Amerikas urspungsfolk
har sitt ursprung i det asiatiska höglandet
Efter en hisnande vacker vandring i två dagar
i Tigersprångsklyftan högt över floden Jinsha
fortsatte färden till Zhongdian som numera är
omdöpt till Shangri La då kineserna, som ett
smart sätt att marknadsföra staden, bestämt
sig för att det är just den platsen som är ursprunget
till myten. Visserligen ligger staden
vackert men den stämde inte riktigt med min
bild av ett Shangri La. Det gjorde däremot den
lilla byn Kasi som ligger i en dalgång omgiven
av höga berg och med en flod som rinner förbi.
På åkrarna samlas byborna för att hjälpas åt
med majsskörden. En bit upp på berget ligger
en liten helig tjärn, omgiven av skog där böneflaggorna
fladdrar. En plats att bara vara på.
Litang blev staden vi aldrig fick se eftersom
den lokala polisen beordrade oss ut ur de tibetanska
områdena samma kväll vi anlände. Vi
fick dock stanna över natten men förbjöds att
röra oss runt i stan. Jag är fortfarande nyfiken
på vad jag missade!
Himalaya väntar fortfarande på mig men den
resa vi gjorde blev ändå en fantastisk upplevelse.
Andrea Bodekull / Resan vi nu kallar Yunnan
och Sichuan
Med hajar i familjen
Jag har ett litet minne som jag skulle vilja dela med
mig av till er, på Läs & Res. Jag tycker ni förtjänar att
veta vad era resor och ert underbara koncept bidrar
med! Alla de upplevelser som ni hjälper till att skapa!
Att resa på riktigt är att leva efter enkelhetens
lag. Ett öppet sinne utan krav på förväntningar,
en simpel ryggsäck. Ett nyfiket hjärta.
Att känna och uppleva, åskåda och delta.
Med dessa enkla förutsättningar har jag fått
vara med om de mest fantastiska upplevelser
man kan tänka sig som alltid bringar hysterisk
lycka när jag tänker tillbaka på dem.
Ett särskilt sådant minne har jag med mig från
en resa med Läs och Res i Belize, i Centralamerika.
Jag och min familj fick möjligheten att bekanta
oss med en äldre man vid namn Juni. En
man vars familj sträckte sig utöver det mänskliga.
Han var nämligen en havets man och djuren
i vattnet kallade han sina syskon. Han var
en liten snäll farbror med silvrigt hår och glada
ögon. Han sade inte mycket och iakttog oss
väldigt noga hela tiden. Han ville visa oss något,
men sade egentligen inte vad. Vi skulle få
möta hans familj, något som bara ett fåtal utvalda
människor han träffat hade fått göra.
Men inte förrän efter två timmars båtresa långt
ut till havs förstod vi exakt vilka hans familj
var. De var hajar. Relativt stora hajar på cirka tre
meter. Relativt ofarliga, sade han. Jag och min
väldigt mänskliga familj hoppade (något skraja)
ner i vattnet och sedan hoppade Juni i. Att
säga att han ”pratade” med fiskarna och djuren
är väl att ta i. Men att han kommunicerade med
dem på något sätt var tydligt. Plötsligt cirkulerade
fiskar i alla färger och former omkring oss,
stingrockor kom svävandes och sist men inte
minst infann sig hajarna. Han presenterade oss
för dem. Vi fick krama dem och leka med dem.
Jag minns till och med att jag gav en av hajarna
en puss. Han visade oss en helt ny värld under
vattnet. Han visade oss koraller och berättade
om djuren och fiskarna som bodde där. Pekade
ut alla sällsynta varelser.
Vilken tur att vi inte hade tagit med oss en
checklista på turistiga sevärdheter som skulle
bockas av utan vågade ge oss hän, leva enkelt
och med nyfikenheten som enda kompass.
Lise Bach / som var 19 år på Stora Jaguartassen
(en familjeresa vi tidigare hade till Belize,
Centralamerika)