Stöd till implementering av MI - KNUT3

Stöd till implementering av MI
- erfarenheter från Modellkommunförsöket
Sanna Rönnlund, Siv Nyström och Lars Forsberg
Dokumenttypsruta.
Text för resp. dokumenttyp finns på intranätet (under Redskapen/publikationer/Dokumenttyper/Bilaga
2) och läggs in av
handläggaren.

ISBN
Artikelnr
Omslag
Foto
Sättning
Tryck Tryckeri, ort, månad årtal

Förord
Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod vars popularitet ökat markant under de senaste
åren. Ett försök att implementera MI i missbruksvården genomfördes under 2006-2009 i några
s.k. modellkommuner. Detta försök var ett led i ett modellkommunförsök som genomfördes
i samverkan mellan Mobilisering mot narkotika (MOB) och Institutet för utveckling av metoder
i socialt arbete (IMS) som ett försök att förbättra användningen av standardiserade bedömningsmetoder
och evidensbaserade behandlingsmetoder.
I denna rapport redovisas erfarenheterna av den implementeringsmodell som användes för att
ge utbildning, handledning och stöd till socialarbetare som använder MI i samband med utredningen
av klienters hjälpbehov. Modellen för implementerings av MI har inspirerats av en
tvåstegsmodell för inlärning som också använts inom kriminalvården. I det första steget gavs
coacher utbildning och träning i nätverksgrupper under ledning av MI experter. I det andra
steget förmedlades kunskaper och kompetens vidare till de kollegor som använder MI i utredning
eller behandling.
Vi vill tacka Åke Farbring, som tidigare arbetade vid Kriminalvårdsstyrelsen och IMS tidigare
Ims medarbetare Axel Fors och David Zingmark som arbetat med projektet.
Namn
Enhetschef/Avdelningschef/Generaldirektör/Överdirektör
Enhet/Avdelning

Innehåll
Bakgrund ....................................................................................................... 6
Den svenska missbruksvården ...........................................................................6
Modellkommunförsöket .....................................................................................6
Motiverande samtal ............................................................................................7
Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI) ....................................... 7
Implementering av evidensbaserade metoder ..................................................8
Syfte .............................................................................................................. 10
Beskrivning av implementeringen .............................................................. 11
Bakgrund ...........................................................................................................11
Initial utbildning ......................................................................................................... 11
Coachutbildning ......................................................................................................... 11
MI-nätverk .................................................................................................................. 11
Tvåstegsmodell för inlärning ...................................................................................... 12
Förändringsinriktat Utredning och Beteende-Samtal-Förändring .............................. 12
Modellkommunernas egna interventioner .................................................................. 13
Utvärdering av implementeringen .............................................................. 14
Urval av personal ..............................................................................................14
Utbildning ..........................................................................................................14
Fortlöpande träning och coachning .................................................................15
Personal- och programutvärdering .................................................................15
Stödjande administration .................................................................................16
Externt stöd .......................................................................................................17
Slutsatser ...................................................................................................... 18
Diskussion .................................................................................................... 20
Referenser .................................................................................................... 21
Bilaga 1: Genomförda interventioner ........................................................ 23
Bilaga 2: Enkätsvar ..................................................................................... 25
Bilaga 3: Socialarbetarnas utveckling i MI-kompetens ............................ 28
Motivational Interviewing Treatment Integrity Code ...................................28
Resultat av samtalsanalyser .............................................................................28

Bakgrund
Den svenska missbruksvården
Uppskattningsvis har fler än 100 000 människor i Sverige ett missbruksproblem (SOU
2005:82). Under 2008 deltog fler än 20 000 vuxna personer i olika insatser i öppen och sluten
vård för alkohol- eller
narkotikamissbruk. För närvarande finns 273 behandlingsenheter inom missbruksvården, varav
den största andelen inom kommunerna.
En behandlingsmetod vid vård av missbruk är motiverande samtal (hädanefter MI, som är
förkortningen av den engelska benämningen Motivational Interviewing). Metoden syftar till
att tillvarata och förstärka en persons vilja till beteendeförändring och har visat särskilt goda
resultat vid behandling av alkohol- och narkotikamissbruk (Lundahl et al., 2009; Hettema et
al., 2005; Burke et al., 2003).
Modellkommunförsöket
Mellan år 2006 och 2009 deltog tre kommuner i ett försök att införa MI till sina missbruksvårdsenheters
behandlingsutbud och som en integrerad del vid utredning av klienters hjälpbehov.
Kommunerna ingick i det större projektet ”Modellkommunförsöket”, vars syfte var att
införa evidensbserade bedömnings- och behandlingsmetoder inom socialtjänsten.
Modellkommunförsöket initierades av organisationen Mobilisering mot narkotika (MOB),
som tillsammans med Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (Ims) även bidrog
med finansiellt stöd.
De tre modellkommunerna i försöket var Botkyrka, Karlstad och Örebro (initialt deltog även
Pite älvdalskommuner, men dessa valde tidigt att dra sig ur projektet på grund av tidsbrist och
konkurrerande satsningar i kommunerna). Urvalet av modellkommuner baserade sig på kommunernas
intresse, vilja och förutsättningar för att delta i projektet.
Tabell 1 visar deskriptiv statistik över de tre modellkommunerna 2009.
Bokyrka Karlstad Örebro
Antal invånare 80 000 84 000 132 000
Antal missbruksenheter 3 8 9
315 358 584
Antal anställda inom socialtjänsten
Antal inskrivningar av vuxna personer
med missbruksproblem 286 370 555
Antal individuellt behovsprövade
öppna insatser 441 181 672

Motiverande samtal
Motiverande samtal (MI) är en samtalsmetod som utvecklades inom den amerikanska beroendevården
av psykologerna William R. Miller och Stephen Rollnick. Metoden anpassades därefter
till olika vårdsituationer och klientpopulationer (Miller & Rollnick, 1991; 2002). MI
utgår ifrån att motivation kan påverkas genom att skapa nya tankebanor kring beteende (Miller,
1983), varför behandlaren i ett MI-samtal försöker hjälpa klientklienten att undersöka och
påverka sin ambivalens kring en beteendeförändring. Samtalet präglas av samarbete och utgår
från klientklientens uppfattningar, medan behandlarens ansvar är att skapa en trygg atmosfär
och styra samtalet utan att inta expertposition. Utifrån kunskapen att människor i huvudsak
påverkas av vad de själva formulerar, fokuserar MI på framkallande av uttalanden om förändring
(Amrheim et al., 2003; Moyers et al., 2006). Behandlaren försöker stimulera denna vilja
till förändring hos klienten genom att vara uppmärksam på förändringsyttranden och följa fyra
principer i samtalet (Miller & Rollnick, 2002):
1. Visa empati (acceptans och respekt utan att nödvändigtvis dela åsikt).
2. Utveckla medvetenhet och diskrepans om konsekvenser av nuvarande och förändrat
beteende.
3. Stärka klientklientens tilltro till sin egen kompetens.
4. Följa med i motstånd från klientklienten (motstånd ses som en signal till behandlaren
att byta strategi).
MI har funnits i drygt 25 år och metoden väcker allt större intresse. Årligen publiceras mer än
100 vetenskapliga artiklar om MI och år 2008 hade över 160 kontrollerade studier genomförts.
MI har i flera metaanalyser visat goda resultat, särskilt vid behandling av alkohol- och
narkotikamissbruk (Hettema et al., 2005; Burke et al., 2003). Därtill visar studier att klienter
blir mer aktiva i efterföljande behandling (Hettema et al., 2005). Vidare är metoden kostnadseffektiv
eftersom den endast inbegriper enstaka samtal med klient. Till exempel påvisar fyra
sessioner med MI lika god reduktion i konsumtionen av alkohol som tolvstegsprogram och
färdighetsträning (kognitiv beteendeterapi, KBT) på vardera tolv sessioner (Babor et al.,
2003), och i jämförelse med traditionell rådgivning ger ett enstaka MI-samtal signifikant effekt
(Rubak et al., 2005).
Mot bakgrund av den evidens som föreligger rekommenderas MI i Socialstyrelsens ”Nationella
riktlinjer för missbruk- och beroendevård” (2007) vid kort rådgivning samt vid upptäckande och
förebyggande verksamhet vid missbruk och beroende. I Sverige används MI bland annat inom
socialtjänst, sjukvård, Statens institutionsstyrelse och kriminalvård. MI ges även som kurs vid
flera universitet.
Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI)
För att säkerställa att MI tillämpas på avsett vis i den kliniska situationen används kvalitetssäkrande
test av klientsamtal. Det mest använda testet är Motivational Interviewing Treatment
Integrity Manual (MITI) 3.0 (Moyers et al., 2007). Genom MITI 3.0 bedöms/kodas ett tiotal
variabler hos behandlaren i syfte att besvara hur väl MI tillämpas i det aktuella samtalet. MITI
3.0 tillämpas både i kliniska studier och som strukturerad återkoppling till behandlare i syfte
att underlätta deras träning och vidmakthållande av kompetens. MITI 3.0 finns översatt till
svenska.

Sedan 2005 finns ett laboratorium på Karolinska Institutet (KI) i Solna, där professionella
bedömare kodar och analyserar graden av MI i inspelade ljud- och videosamtal. Kodarnas
internbedömarreliabilitet har mätts vid flera tillfällen och bedömts som god till mycket god
(Forsberg et al., 2008).
Implementering av evidensbaserade metoder
En evidensbaserad metod ska baseras på bästa möjliga vetenskapliga grund. Implementering
definieras i denna rapport som de aktiviteter som bidrar till att en intervention accepteras och
tillämpas på avsett vis. Implementering av evidensbaserade metoder inom vård och behandling
syftar därmed i detta sammanhang till att överbrygga klyftan mellan forskning och klinisk
verksamhet.
Fixsén et al. (2005) har granskat framgångsrika program för implementering av evidensbaserade
behandlingsmetoder inom vårdsektorn och utifrån dessa identifierat ett antal huvudkomponenter
(Core Implementation Components) som visat sig kritiska för implementeringsarbete:
Urval av personal (Selection)
Vilka som deltar i och utför implementeringen har betydelse för dess utfall. I denna fas läggs
därför fokus på selektion av vilken personal som ska utföra och delta i implementeringsarbetet.
Utbildning (Preservice Training)
Genom initial utbildning får metodutövarna kunskap om implementeringsprogrammet och
behandlingsmetoden samt övar de nya metodkunskaperna. Användarmanualer kan eventuellt
hjälpa deltagarna i denna kunskapsprocess. Särskild utbildning för coacher och ledare kan
också behövas.
Fortlöpande träning och coachning (Consultation & Coahcing)
Enbart initial utbildning och träning räcker sällan för att metodutövarna ska tillämpa den nya
metoden på tillfredställande sätt. Fortlöpande utbildning och träning är nödvändigt. Detta kan
underlättas av en coach som finns till hands för att övervaka implementeringsprocessen, undervisa
i den praktiska situationen samt ge feedback och emotionellt stöd till metodutövarna.
Personal- och programutvärdering (Staff and Program Evaluation)
Hur den nya metoden används och vad den ger för resultat kontrolleras och utvärderas genom
feedbacksystem. Dels undersöks i vilken utsträckning utövarna använder metoden och dels
undersöks utövarnas metodkompetens. Den insamlade informationen används för beslut om
eventuella ändringar i implementeringsprogrammet.
Stödjande administration (Facilitative Administrative Supports)
Implementeringen existerar i en kontext av organisationsfaktorer, som i sig antingen kan stödja
eller motverka implementeringens utförande och effektivitet. Genom ett gott ledarskap kan
exempelvis övergripande processer stödjas och personalen fokusera på det önskvärda kliniska
resultatet.

Externt stöd (Systems Interventions)
Denna komponent behandlar strategier för att arbeta med externa system som kan försäkra
tillgängligheten av finansiella, organisatoriska och mänskliga resurser, i syfte att underlätta
metodutövarnas arbete.
Utvärderingen av implementeringen av MI i denna rapport baseras på ovanstående komponenter.

Syfte
Rapportens syfte är att beskriva och utvärdera implementeringen av behandlingsformen MI i
socialtjänstens missbruksvård i Botkyrka, Karlstad och Örebro kommun mellan åren 2006 och
2009. Resultaten avser att klargöra hur en evidensbaserad behandlingsmetod som MI kan införas
i socialtjänstens rutin.
Frågeställningar
1. Vad verkade hindrande, respektive underlättande, vid implementeringen av MI i
kommunernas missbruksvårdsenheter?
2. Hur utvecklades utövarnas kompetens i MI under implementeringsperioden?

Beskrivning av implementeringen
Implementeringen av motiverande samtal (MI) pågick mellan hösten 2006 och våren 2009.
Projektet växte successivt allt eftersom nya behov aktualiserades och ett ökat intresse för metoden.
Nedan följer en beskrivning av implementeringsprocessen.
Bakgrund
I samband med att modellkommunförsöket gav stöd till införandet av strukturerade bedömningsmetoder
(såsom ASI, Audit och Dudit) framkom önskemål från socialarbetarna om att
höja sin kompetens sin i samtalsteknik. Man föreslog utbildning och ytterligare träning i MI,
ett förslag som accepterades av MOB. Ims fick sedan uppdraget att ge stöd till implementeringen.
I den En grupp som skulle stödja arbetet ingick personer från Ims och KI:s MIforskning.
Respektive kommun skulle leda implementeringen utifrån sina olika lokala förutsättningar.
Initial utbildning
Initialt gavs implementeringsstöd till en basutbildning i MI för socialarbetarna i modellkommunernas
missbruksvårdsenheter, inklusive professionell analys av ett visst antal klientsamtal.
Utbildningen pågick i tre dagar och bestod av följande delar:
Teoretisk utbildning i MI.
Praktisk samtalsträning i MI.
Analys av egna och kollegors inspelade MI-samtal med hjälp av MITI kodningsmanual
(version 3.0).
Återkoppling på samtal av professionella bedömare från kodningslaboratoriet på KI.
Utbildningen visade sig dock inte tillräcklig för att socialarbetarna på ett tillfredställande sätt
skulle kunna tillämpa MI i den kliniska situationen. Ytterligare utbildning, stöd och handledning
var nödvändig.
Coachutbildning
Behovet av ytterligare interventioner resulterade i att modellkommunerna fick finansiellt stöd
till vidareutbildning av ett antal MI-coacher. Syftet var att coacherna skulle handleda metodutövarna
vid intern träning samt i den kliniska situationen. Coachutbildningen var tre dagar
lång och riktade sig till intresserade metodutövare.
De nyutbildade coacherna fann det dock fortsatt svårt att förmå metodutövarna att tillämpa MI
på ett tillfredställande sätt, varför de efterfrågade ytterligare utbildning och stöd i handledarrollen.
Dessutom framkom att arbetsledningen i kommunerna (hädanefter cheferna), saknade
nödvändig kunskap om MI och implementeringsprocessen. Man efterlyste därför ett forum för
diskussion som kunde underlätta ledningen av arbetet.
MI-nätverk
Baserat på coachernas och chefernas önskemål om ytterligare utbildning och stöd, skapade
Ims och MOB ett kommunöverskridande nätverk. Syftet med nätverket var att:

Träna coacherna i handledarrollen
handledarrollen.
Diskutera problem med implementeringen.
Ge återkoppling på inspelade klientsamtal.
Ge fortlöpande ortlöpande utbildning i MI.
Handleda cheferna i deras roll rol som stödjande administratörer.
Nätverksträffarna omfattade initialt en dag per tillfälle, men förlängdes på coachernas begäran
till två dagar.
Antalet deltagare i nätverket varierade något under projektet, projektet, men men i i snitt snitt deltog cirka 15 co
coacher
(varav 7-8 8 från Karlstad, 33-7
från Botkyrka och 3-6 6 från Örebro) och 4 chefer (varav 2
från Karlstad, 1 från Örebro och 00-1
från Botkyrka).
Tvåstegsmodell för inlärning
I samband med att av nätverket startade introducerades en modell för implementering av MI.
Modellen har tidigare använts inom kriminalvården och är en tvåstegsmodell för inlärning. I
steg 1 ges coacher utbildning och träning i nätverks nätverksgrupper, grupper, varefter dessa i steg 2 överför
kunskaperna till metodutövarna i MI-grupper. Coacherna får även lära sig en metod i att
granska och analysera MI-samtal samtal, vilken används för att ge återkoppling inom MI MI-grupperna.
Coachens roll i MI-gruppen gruppen är att skapa kapa trygghet och motivation och samtidigt ge synpunkter
på samtalen.
Utbildning och träning
av metodutövare i MIgrupper
Utbildning och träning
av coacher i
nätverksgrupper
Utbildning och träning
av metodutövare i MIgrupper
Fig. 1 Tvåstegsmodell för utbildning och träning.
Utbildning och träning
av metodutövare i MIgrupper
Steg 1
Steg 2
I projektet ansvarade varje arje coach i allmänhet för var sin MI-grupp grupp och varje kommun avgjo avgjorde
gruppindelning samt gruppernas gruppernas storlek. Antalet deltagare deltagare i i grupperna grupperna varierade varierade under
projekttiden, men var i regel cirka 5-6 5 personer. Varje verksamhet bestämde vilka metodutövare
som skulle delta i grupperna. Deltagandet i grupperna varierade under pr projekttiden.
pr
Flest deltog deltog i Örebro, där där samtliga socialarbetare medverkade, medverkade, i i Karlstad Karlstad deltog 35 35 personer
personer
och Botkyrka omkring 15 personer personer.
Ledande forskare forskare och experter på MI anlitades vid extrainsatta extrainsatta utbildningsdagar utbildningsdagar och och under
nätverksträffarna.
Förändringsinriktat Utredning och Beteende-Samtal-Förändring
Beteende Förändring
Som ett ytterligare stöd vid implementeringen framställdes två manualer: : Förändringsinriktad
Utredning, FU (Sundqvist & Forsberg, 2008), och Beteende-Samtal-Förändring, Förändring, BSF (Far-
bring, 2006). FU används nvänds som en integrerad del vid en första klientkontakt kontakten samt under ut-
redning för att etablera samarbete och få klientklienten engagerad till missbruksbehandling
missbruksbehandling.

FU är en översättning och till svenska förhållanden anpassad version av Carroll et al. forskningsprotokoll
från 2006. BSF är en till socialtjänsten anpassad version av en manual som
framställts för att stödja tillämpningen av MI inom missbruksbehandling. BSF består av en
programmanual och en arbetsbok för klientklienten samt innehåller även ett strukturerat
schema för återkoppling av behandlarens prestationer (avsett att användas i MI-gruppen tillsammans
med andra metodutövare).
Modellkommunernas egna interventioner
Utöver de tidigare beskrivna interventionerna som erhöll stöd från MOB och anordnades av
Ims ordnade även kommunerna egna utbildningsinsatser, i form av MI- och coachutbildningar.
Karlstad och Örebro var de mest aktiva kommunerna (se bilaga 1).
Kommunerna ordnade även egna nätverksträffar. Dessa möten arrangerades cirka en gång per
halvår med start våren 2008 och har fortsatt även efter den sista träffen i MOB:s och Ims regi.
Förutom träffarna upprättades även ett webbforum, genom vilken deltagarna kunde hålla kontakt
mellan träffarna.

Utvärdering av implementeringen
Utvärderingen av implementeringen av MI beskrivs med utgångspunkt från Fixsén et al. huvudkomponenter
(se avsnitt ”Implementering av evidensbaserade metoder”) och baseras på
data från enkätsvar och anteckningar från nätverksträffar samt summering och analys av samtal
inskickade till kodningslaboratorier på KI (se bilaga1, 2 och 3).
Urval av personal
I projektet förekom inte någon formell rekrytering vare sig av coacher eller metodutövare.
Urvalet baserades istället på enskilda individers intresse och/eller möjligheter till att delta i
projektet. Detta kan ha bidragit till att personer med stark motivation involverades. Avsaknaden
av en formell rekrytering resulterade dock även i att antalet metodutövare, coacher och
chefer skiljde sig åt mellan kommunerna (utöver förväntad variation på grund av skillnad i
kommunstorlek). Därigenom startade kommunerna implementeringen av MI i olika utgångslägen,
vilket kan antas ha varit av betydelse för deras skiftande implementeringsresultat. Ett
mer omfattande implementeringsarbete skulle sannolikt ha underlättats med tydligare riktlinjer
för antalet medverkande personal.
Under projekttiden ersattes vissa personer med andra p.g.a. en viss omsättning av personal i
kommunerna Det resulterade i att vissa medarbetare gick miste om tidigare delar i utbildning
och träning. Personalomsättningen kan således ha påverkat implementeringen negativt, men
den bör beaktas eftersom den utgör ett naturligt inslag i allt implementeringsarbete. .
Utbildningsdagar och nätverksträffar handleddes av ledande experter inom MI. Dock saknas
uppgifter om hur dessa experter uppfattades som pedagoger i projektet, varför det inte går att
dra några slutsatser om deras eventuella betydelse för resultatet av implementeringen.
Utbildning
Resultaten från projektet indikerar, i överrensstämmelse med Fixsén et al. slutsatser om implementering,
att enbart enstaka utbildningsmoment inte är tillräckligt för att utövare ska tilllämpa
en ny metod tillfredställande. Vid implementeringen av MI efterfrågade socialarbetarna
utbildning och träning utöver basutbildningen, varigenom modellen för implementeringsstöd
växte fram med införande av nätverksträffar och MI-grupper. Betydelsen av utbildning och
träning framgår även av resultaten från enkätsvaren, där egna erfarenheter och kunskaper ansågs
vara viktiga komponenter i implementeringsprocessen. Vikten av utbildning framgår
även av det faktum att kommunerna satsade egna resurser på utbildning av både metodutövare
och coacher (se bilaga 1).
Tvåstegsmodellen är ett uttryck för de interventioner som MOB och Ims genomförde. Metoden
kan ses som ett kostnadseffektivt sätt att nå ut till många socialarbetare samt att göra
kommunerna relativt självständiga i deras arbete med MI. En nackdel med tvåstegsmodellen
är att steget mellan forskning och klinisk verksamhet blir längre när den fortlöpande utbildningen
och träningen av metodutövarna sker via mellanledet coacherna och inte direkt gavs av
erfarna MI-experter. Hur eller i vilken grad det har påverkat resultatet för implementeringen
av MI är svårt att fastslå.

Under nätverksträffarna framkom att coacherna uppfattade att manualerna FU och BSF var
till stor hjälp MI-träningen. Dock önskade de vissa förbättringar i manualerna, såsom fler
konkreta exempel och en tydligare beskrivning av genomförandet.
Fortlöpande träning och coachning
Enkätsvaren visar att den fortlöpande träningen och coachningen som gavs under nätverksträffarna
bidrog positivt till implementeringsprocessen, bland annat för att dessa uppfattades
som inspiration och stöd. Ett annat belägg för uppskattningen av nätverksträffarna var att de
på gruppens begäran utökades från en till två dagar per träff. Coacherna har också fortsatt att
träffas efter projektets slut, vilket ytterligare belyser nätverksträffarna betydelse. Träffarna har
även utökats med ett webbforum.
Enkätsvaren visar också att aktiviteten i MI-grupperna varierade mellan kommunerna, med
relativt stora skillnader i till exempel antalet träffar och extra utbildningsdagar. Coacherna i
de två mest aktiva kommunerna, Örebro och Karlstad, deltog i MI-grupperna som en del av
ordinarie tjänst, vilket underlättade implementeringsarbetet. I Karlstad fanns coacherna även
till hands i det dagliga arbetet. I Botkyrka utgjorde organisatoriska faktorer som tids- och personalbrist
hinder för implementeringen och coacherna gavs inte möjlighet att hålla regelbundna
träffar under arbetstid. Detta påverkade implementeringsaktiviteten negativt i kommunen.
Antalet aktiviteter varierade även mellan olika missbruksvårdsenheter inom kommunerna,
med allt ifrån fyra MI-träffar per år till en gång per vecka. Detta kan delvis förklaras av organisatoriska
faktorer som tillgång till tid. En ytterligare tänkbar förklaring är skillnader i coachernas
engagemang och förmåga att träna och leda grupper samt de övriga gruppdeltagarnas
beteende, då kollegors intresse för MI upplevdes som en viktig faktor för implementeringen.
Det saknas dock uppgifter om metodutövarnas upplevelse av sina respektive MI-grupper och
coacher vilket är en av utvärderingens begränsningar. Vi kunde konstatera att det fanns variationer
i coachernas utförande, men information saknas om hur dessa uppfattades av metodutövarna.
Mot bakgrund av erfarenheterna i projektet av stora variationer i MI-gruppernas aktiviteter
skulle vi för ett framtida liknande implementeringsprojekt föreslå krav på ett minimum antal
MI-möten och bättre uppföljning av de lokala MI-grupperna.
Personal- och programutvärdering
Enkätfrågorna och erfarenhetsutbytet under nätverksträffarna var en del i ett feedbacksystem
med syfte att kontrollera framsteg och eventuella brister i implementeringsprocessen. Genom
detta system fick coacher och metodutövare en möjlighet att uttrycka sina åsikter och erfarenheter
av arbetet. Eftersom metodutövarnas synpunkter inte har samlats in har de inte heller
beaktades, vilket är en svaghet i personal- och programutvärderingen.
Arbetsprocessen utvärderades även genom de samtal som skickades in till kodningslaboratoriet
på KI. Dels utgör antalet inskickade samtal ett mått på engagemanget och följsamheten i
kommunerna och dels utgör de analyserade resultaten ett mått på kompetensnivån bland utövarna.

Mellan april 2007 och december 2009 inkom total 45 samtal till kodningslaboratoriet. Av
dessa samtal kom 53 procent från Karlstad, 40 procent från Örebro och 7 procent från Botkyrka
kommun. Antalet inskickade samtal var oväntat lågt, stödgruppen hade räknat med
mångdubbelt fler. Coacherna i samtliga kommuner rapporterade om svårigheter att förmå
kollegorna att spela in samtal för utvärdering i MI-grupperna samt skicka in samtal för professionell
bedömning. Motvilligheten till bedömningsförfarandet bottnade sannolikt i en rädsla
för att bli kritiserad samt i coachernas pedagogiska förhållningssätt. I samband med de rapporterade
svårigheterna framkom nämligen att majoriteten av coacherna gav deltagarna möjlighet
att själva avgöra när de var mogna att börja spela in samtal. Efter att svårigheterna uppdagades
prövade emellertid några av coacherna istället att presentera inspelning och kodning
som en självklar del i gruppaktiviteterna. Detta fick till följd att fler samtal spelades in.
Några slutsatser blev att motståndet till samtalsutvärdering kan minskas dels genom att ett
tryggt och öppet klimat i MI-grupperna skapas så att återkoppling av samtal kan ske i en positiv
och uppmuntrande anda och dels genom att nödvändigheten av kodningen presenteras som
ett självklart moment i gruppaktiviteterna. Dessa åtgärder kan vara av stor betydelse både för
den enskilde metodutövarens kompetensutveckling och för möjligheten att skapa ett representativt
underlag av samtal för utvärdering.
Bedömningen av de inskickade samtalen visar att kodningarna för Karlstads socialarbetare
generellt sätt bedömdes som godkända eller bättre, medan socialarbetarna i Örebro över lag
bedömdes som godkända eller sämre (bilaga 3). Vidare tenderade kompetensen att vara som
högst under 2008 för att därefter sjunka under 2009 (speciellt beträffande övergripande skattningar).
Det går därför inte att hävda att kompetensen ökade över tid. Botkyrka uppvisade
godkända till klart godkända medelvärden vid sitt enda mättillfälle.
Tänkbara förklaringar till den tendens som visade en viss sjunkande kompetens under 2009
kan vara att implementeringsinterventionerna minskat sedan 2008, att motivationen sjönk
eller att metodutövare som tidigare inte skickat in samtal uppmanades att göra det, alternativt
att metodutövare och coacher senare under projektet kände sig bekväma med att skicka in
även sämre samtal. Ytterligare en tolkning är att bedömningen på kodningslaboratoriet under
åren förändrades, till exempel som en följd av personalomsättning, att bedömarna under 2007
använde en tidigare och delvis annorlunda bedömningsupplaga av MITI kodningsmanual än
version 3.0 och/eller på grund av en allmän förskjutning av kodningsbedömningen i gruppen.
Det låga antalet inskickade samtal resulterade även i att enskilda samtal fick stor betydelse för
resultaten. I Karlstad stod en enda coach för 63 % av kommunens inskickade samtal. Individer
som skickade in många samtal var troligen synnerligen engagerade, vilket i så fall innebär
att kodningsresultaten är en överskattning av den allmänna kodningskompetensen i kommunerna.
Stödjande administration
I enkätsvaren ansågs chefernas inställning till införandet av MI vara den överlägset mest betydelsefulla
implementeringsfaktorn av de möjliga svarsalternativen. Genom att involvera
chefer i nätverksträffarna var syftet att förbättra den stödjande administrationen i projektet.
Engagemanget var dock frivilligt och antalet involverade chefer skiljde sig därmed åt mellan
kommunerna. Till det kan läggas att de organisatoriska förutsättningarna mellan kommunerna
varierade.

I Botkyrka pågick organisationsförändringar under tiden för implementeringen och kommunen
införde även andra behandlingsmetoder parallellt. Kommunen saknade även en övergripande
styrgrupp för implementeringsarbetet. Dessutom hanterades pensioneringar och uppsägningar
så att ersättare inte utsågs; i slutet av projektet var inga chefer involverade i implementeringen
av MI. Enligt enkätsvaren har uppmuntran från cheferna förekommit, men inte i
önskad omfattning. Dessa organisatoriska svårigheter var sannolikt en bidragande orsak till att
Botkyrkas resultat blev svagare. I Karlstad fanns en övergripande projektplan och projektledare
för införandet av evidensbaserade metoder, vilket inkluderade implementeringen av MI.
Enligt enkätsvaren upplevdes cheferna ha visat intresse för projektet. En av cheferna arbetade
dessutom själv som MI-coach. I Örebro fanns en särskild styrgrupp, projektledare och implementeringsplan
som stöd för MI-arbetet. Cheferna upplevdes ha varit välvilligt inställda och
uppmuntrande till MI-arbetet. I Karlstad och Örebro kommun gavs coacherna även möjlighet
att delta i MI-grupperna som en del av ordinarie tjänst.
Externt stöd
Modellkommunprojektet, med stöd från MOB och Ims, innebar ett externt system som försäkrade
tillgängligheten av finansiella, organisatoriska och mänskliga resurser. Det externa stödet
ledde till upprättandet av det kommunöverskridande nätverket med stöd, fortlöpande träning
och utbyte av erfarenheter. Det externa stödet möjliggjorde finansierad kodning samt utbildning
av MI-forskare. På så sätt minskade avståndet mellan forskning och klinisk verksamhet.

Slutsatser
Syftet med denna rapport var att beskriva och utvärdera implementeringen av behandlingsformen
MI i socialtjänstens missbruksvård i Botkyrka, Karlstad och Örebro kommun mellan
åren 2006 och 2009.
Lärdomarna av MI-projektet sammanfattas här. MI-projektet var ett försök att använda en
tvåstegsmodell för implementering av MI. I steg 1 fick ett antal coacher från modellkommunerna
utbildning och träning i nätverksgrupper. Coacherna fick lära sig en metod att granska
och analysera MI-samtal för att kunna ge återkoppling i MI-grupperna. Coacherna övades i att
skapa trygghet och motivation och samtidigt ge synpunkter på samtalen i MI-gruppen. I steg 2
förmedlade kunskaperna vidare till metodutövare i lokala MI-grupper.
En av utvärderingens begränsningar är bristen på uppföljning av arbetet i de lokala MIgrupperna.
Därför saknas kunskap om hur metodutövarna uppfattade coachernas arbete och
den kunskap och kompetens som förmedlades från nätverksträffarna till kollegor, metodutövarna.
MI inte anses vara fullt implementerad i någon av de tre modellkommunerna. Karlstad och
Örebro har kommit en god bit på väg, medan Botkyrka kommun är i början av processen.
Erfarenheterna från projektet talar för att implementering av MI inom socialtjänstens missbruksvård
kan underlättas om:
Det stöd och handledning erbjuds som komplement till den initiala MIutbildningen,
och även inbegriper fortlöpande träning och coachning av metoden.
Det finns ett stort engagemang i de medverkande verksamheterna redan från projektstart
och att det finns drivande chefer, med tydliga och uttalade mål och avsatt
tid.
Varje metodutövare och coach spelar in och lyssnar på ett stort antal MI-samtal
och att några av dessa samtal även blir professionellt kvalitetsgranskade.
Systematiskt inspelade samtal kvalitetsgranskas professionellt så at de på gruppnivå
kan ge mått på MI-kompetens i en kommun, vilket kan vara viktig information
för såväl politiker och verksamhet/enheter som för klienter.
Samtal spelas in systematiskt på individuell nivå så att personalen ges återkoppling
i sin strävan att träna och utveckla sin MI-kompetens i och att vidmakthålla den.
Ett positivt och tillåtande gruppklimat skapas och om Inspelning av MI-samtal blir
rutin direkt från projektstart genom att förfaringssättet redan inledningsvis presenteras
som en självklar del i gruppaktiviteterna.
En tvåstegmodell används för inlärning där nätverksträffar för coacher och chefer
och handledning, problemlösning och träning av coachrollen är viktiga bestånds-

delar. De kunskaper och erfarenheter som coacherna inhämtar kan sedan överföras
till lokala MI-grupper, där återkoppling av inspelade samtal är en central aktivitet.
Coacherna bör även finnas till hands i det dagliga arbetet. Det kan främja verksamheternas
självständighet.
Träffarna i nätverks- och MI-grupperna genomförs frekvent och regelbundet och
under tillräckligt lång tid.
Utbildning av coacherna är väl underbyggd så att coacherna i nästa led kan att föra
vidare kunskapen, motivera kollegor och skapa trygghet i MI-grupperna och det
dagliga arbetet.
Tillämpning av manualerna FU och BSF används som hjälpmedel vid utbildning
och klientkontakt.
Ett webbforum upprättas som bidrar till kontinuerlig träning och upprätthållande
av engagemang hos deltagarna mellan nätverksträffarna.
Det finns beredskap för hantering av nyckelpersoners eventuella avhopp.

Diskussion
Den här rapporten har utvärderat implementeringen av MI mellan år 2006 och 2009 i tre utvalda
kommuner (Botkyrka, Karlstad och Örebro). Det övergripande syftet var att undersöka
hur en evidensbaserad behandlingsmetod kan införas och tillämpas i Socialtjänstens rutin.
Implementeringen av MI i modellkommunerna var initialt ett småskaligt projekt med punktinsatser,
som med tiden växte till en mer omfattande intervention. Den successiva framväxten
innebar dock att projektet saknade en utarbetad implementeringsplan och utvärderingen ett
vetenskapligt upplägg. Slutsatserna från denna rapport bör därför tolkas med viss försiktighet
i relation till andra vårdvetenskapliga implementeringar av evidensbaserade metoder.
Valet av modellkommuner baserade sig på kommunernas intresse, vilja och förutsättningar till
att delta i projektet. Detta har medfört att särskilt engagerade kommuner involverades, vilket i
sin tur kan ha resulterat i en bias i urval. Följaktligen kan införandet av MI i andra, inte lika
motiverade, kommuner i så fall förväntas bli mindre följsam än i detta projekt. Vidare begränsas
rapporten av urvalet kodade samtal. Endast 45 inlämnade samtal för bedömning av MIkompetens
ger ett inte helt tillfredställande underlag för att dra generella slutsatser kring socialarbetarnas
utveckling i MI, varken för implementeringsprojekt av liknande slag i allmänhet
eller specifikt för detta projekt. Därtill innehåller det insamlade datamaterialet från enkätfrågorna
vissa brister, exempelvis saknas metodutövarnas åsikter. Trots invändningarna är likväl
resultaten intressanta och relevanta att beakta vid liknande implementeringssatsningar.
Avslutningsvis vore det intressant att i en framtida studie mäta klientutfall som ett resultat av
implementeringen av MI, och därmed utvärdera hur klienters missbruksbeteende påverkas
efter införandet av MI som behandlingsmetod inom socialtjänsten i Sverige.

Referenser
Amrhein, P. C., Miller, W. R., Yahne. C. E., Palmer, M. & Fulcher, L. (2003) Client Commitment
Language During Motivational Interviewing Predicts Behavior
Outcomes. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 71, 862-878.
Babor, T., & Del Boca, F. (2003). Treatment matching in alcoholism. Cambridge: Cambridge
University Press.
Burke, B., Arkowitz, H. & Menchola M. (2003). The efficacy of motivational interviewing: a
meta-analysis of controlled clinical trials. Journal of Consulting and Clinical
Psychology, 71:843–61.
Farbring, CÅ. (2003). Beteende-Samtal-Förändring. Fem semistrukturerade motiverande samtal.
Norrköping: Kriminalvårdsstyrelsen.
Fixsen, D. L., Naoom, S. F., Blase, K. A., Friedman, R. M. & Wallace, F. (2005). Implementation
research: A synthesis of the literature. Tampa, FL: University of South
Florida, Louis de la Parte Florida Mental Health Institute, The National Implementation
Research Network.
Forsberg, L., Helgason, A. & Lindqvist, H. (inskickad) Clinician Acquisition and Retention of
Motivational Interviewing Skills: a Two-and-a-Half-Year Pilot Study.
Forsberg, L., Berman, A., Källmén, H., Hermansson, U.& Helgason, A. (2008) A test of the
validity of the Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI).
Cognitive Behaviour Therapy, vol 37, nr: 3.
Forsberg, L., Källmén, H., Hermansson, U., Berman, A. H., & Helgason, A. R. (2007). Coding
Counselor Behavior in Motivational Interviewing Sessions: Psychometric
Evaluation of the Swedish Motivational Interviewing Treatment Integrity Code
(MITI). Cognitive Behavioural Therapy, 36(3), 162-169.
Hettema, J., Steele, J. & Miller, W. (2005). Motivational interviewing. Annual Review of
Clinical Psychology, 1:91-111.
Joyce, B. & Showers, B. (2002). Student Achievement Th rough Staff Development (3rd ed.).
Alexandria, VA: Association for Supervision and Curriculum Development.
Lundahl, B.&Burke, B. (2009) The effectiveness and applicability of Motivational Interviewing:
A Practice-friendly review of four meta-analyses. Journal of Clinical psychology:
In session, vol 65 (11), 1232-1245.Miller, W. (1983) Motivational interviewing
with problem drinkers. Behavioural Psychotherapy, 11: 147-172.
Miller, W. & Rollnick, S. (2002). Motivational interviewing: preparing people for change.
New York: Guliford Press.
Miller, W., Yahne, C., Moyers, T., Martinez, J. & Pirritano, M. (2004). A randomized trial of
methods to help clinicans learn motivational interviewing. Journal of Consulting
and Clinical Psychology, 72:1050-62.
Moyers, T., Miller, W. & Hendrickson, S. (2005). How does motivational interviewing work?
Therapist interpersonal skill predicts client involvement within motivational interviewing
sessions. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 73:590-8.
Moyers, T., & Martin, T. (2006). Therapist influence on client language during motivational
interviewing sessions. Journal of Substance Abuse Treatment, 30:245-51.
Moyers, T., Martin, T., Manuel, J., Miller, W. & Ernst, D. (2007). Motivational Interviewing
Treatment Integrity 3.0: MITI 3.0.University of New Mexico; Center on Alcoholism,
Substance Abuse and Addictions.
Formaterat: Engelska (USA)
Formaterat: Svenska (Sverige)

Rubak, S., Sandbaek, A., Lauritzen, T.& Christensen, B. (2005). Motivational interviewing:
a systematic review and meta-analysis. British Journal of General Practice, 55:
305-312.
Socialstyrelsen (2007). Nationella riktlinjer för missbruk- och beroendevård,
Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter för personer
med missbruks- och beroendeproblem
SOU 2005:8 Personer med tungt missbruk. Stimulans till bättre vård och be-
handling. Betänkande av utredningen om en vårdöverenskommelse om missbrukarvården.
Sundqvist, K. & Forsberg, L. (2008). Förändringsinriktat utredning inom socialtjänsten – manual.
Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk neurovetenskap i samarbete
med Beroendecentrum Stockholm och Institutet för utveckling av metoder i socialt
arbete, Socialstyrelsen.
Formaterat: Svenska (Sverige)

Bilaga 1: Genomförda interventioner
Nedan presenteras en sammanställning av samtliga genomförda interventioner under implementeringen
av MI.
2006
”Getting it right”, seminarium i konsten att arbeta som coach, handledare Denise Ernst
och Carolina Yahne, University of New Mexico (augusti, tre dagar).
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (november, en dag).
Manualerna FU och BSF framställs, inklusive test med pilotklienter, audioinspelning
och övningsuppgifter.
Utbildning för coacher i BSF-manualerna, handledare Åke Farbring (november, två
dagar).
2007
Utbildning i FU-manualen, handledare Lars Forsberg (januari, en dag).
Fortsatt utbildning i BSF-manualen och FU-manualen, handledare Lars Forsberg (februari,
två dagar).
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (april, en dag).
Kodning av inspelade samtal påbörjas på kodningslaboratoriet, KI (april).
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (september, två dagar).
”Training new trainers”, seminarium i konsten att lära ut MI. Deltagarna blir samtidigt
medlemmar i den internationella MI-coachgruppen MINT (Motivational Interviewing
Netwoork of Trainers), handledare Åke Farbring, Christina Näsholm och Lars Forsberg
(november, tre dagar).
Enkäter för fortlöpande utvärdering av implementeringsarbetet framställs, Ims.
2008
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (februari, två dagar).
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (september, två dagar).
2009
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (januari, två dagar).
Nätverksträff, handledare Lars Forsberg (april, en dag).
Utöver MOB:s och Ims interventioner genomfördes aktiviteter i modellkommunernas egen
regi:

Botkyrka
En egen presentation av MI inklusive kollegiecoachning hölls för samtliga MIutövare.
Coacherna anordnade egna nätverksträffar.
En av missbruksvårdsenheterna hade en egen fördjupningsdag i MI.
Karlstad
Två repetitions- och fördjupningsdagar hölls för samtliga MI-användare.
Två av enheterna deltog i utbildning om MI som förhållningssätt med Christina Näsholm.
Inför implementeringsstarten hölls en kick off med Åke Farbring för samtliga MIanvändare.
Coacherna anordnade egna nätverksträffar och utbildning i BSF.
Coacherna deltog i det internationella MI-mötet MINT.
Kommunen investerade i egen MI-litteratur.
Örebro
Coacherna gavs extra coachutbildning.
Kommunen hade sex fördjupningsdagar i MI för samtliga MI-utövare.

Bilaga 2: Enkätsvar
Mellan hösten 2007 och våren 2009 insamlades enkätsvar över aktiviteten i MI-grupperna
samt värdering av implementeringsstödet. De följande diagrammen ger inte alltid exakta mått,
men tydliggör tendenser i aktivitet och skattningar.
Mellan hösten 2007 och våren 2009 insamlades enkätsvar över aktiviteten i MI-grupperna
samt värdering av implementeringsstödet. I nätverksgruppen deltog sammanlagt 19 personer
varav minst en chef från de representerade missbruksenheterna. Det fanns en viss omsättning
under projektiden. Sju av coacherna deltog under hela projekttiden och utgjorde en kärna.
Dessa sju har också varit de mest aktiva med att spela in egna samtal (fig 1). De höll alla haft
över 10 möten med användargrupperna och hade även mer än 10 inspelade och avlyssnade
samtal i grupperna. Aktvitet tycks ha varit större i Örebro och Karlstad än i Botkyrka avseende
träffar i MI-grupper, samt antalet inspelade och lyssnade samtal. Coacherna egna inspelade
samtal ökar medan metodanvändarna i endast ha spelat in ett fåtal samtal vid projektets slut.
8
7
6
5
4
3
2
1
0
Träff 1 Träff 2 Träff 3 Träff 4
Älvsbyn
Botkyka
Örebro
Karlstad
Fig 2 Antalet egna samtal som coacherna uppgav att de spelat in vid närverksträffarna
Sammanfattningsvis tycks engagemanget i Karlstad och Örebro kommun större än i Botkyrka,
avseende träffar i MI-grupper, samt antalet inspelade och lyssnade samtal.

Coacherna och cheferna fick även vid fyra tillfällen värdera olika faktorers betydelse för implementeringen
av MI. Resultaten presenteras i tabell 1 nedan.
Höst
2007
Vår
2008
Höst
2008
Vår
2009 Totalt
Egna erfarenheter och kunskaper
0 4 2 1 7
Samtliga kollegors intresse 3 1 0 3 7
Chefers inställning 7 4 5 4 20
Organisatoriska faktorer
(inklusive avsatt arbetstid) 0 1 0 3 4
Kommunens ekonomi 0 1 0 0 1
MI-metoden (dess eventuella
svårighet att lära sig) 0 0 0 1 1
Tabell 2 .Nätverksgruppens uppfattning om olika faktorers betydelse för implementeringen av MI (10gradig
skala).
Deltagarna fick även, på en 10-gradig skala, betygsätta betydelsen av stödet från chefer, kollegor
och nätverket.
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
Höst 2007 Vår 2008 Höst 2008 Vår 2009
Chefer
Kollegor
Nätverket
Fig 3. Nätverksgruppens uppskattningar av betydelsen av stöd från chefer, kollegor respektive
MI-närverket (10-gradig skala).
Sammanfattningsvis indikerar resultaten från enkätsvaren att chefers inställning upplevdes
som den viktigaste faktorn vid implementeringen. Det starkaste stödet ansågs dock inte komma
från cheferna utan från nätverket. Egna erfarenheter och kunskaper samt kollegors intresse
ansågs även som viktiga faktorer, medan projektets ekonomi och MI-metoden som sådan ansågs
vara av minst betydelse.

Bilaga 3: Socialarbetarnas utveckling i MIkompetens
Coachernas och metodutövarnas MI-samtal bedömdes i syfte att följa deras kompetensutveckling
i MI. Samtalen kodades enligt manualen Motivational Interviewing Treatment Integrity
Code (MITI) 3.0 av professionella bedömare på KI:s kodningslaboratorium. I denna bilaga
presenteras MITI 3.0 samt resultatet av samtalsanalyserna.
Motivational Interviewing Treatment Integrity Code
Genom MITI 3.0 analyseras ett tiotal variabler hos behandlaren. Dels görs övergripande
skattningar och dels frekvensberäkningar av beteenden. I de övergripande skattningarna anges
ett siffervärde på en femgradig skala (där 1 är sämst, 5 bäst och 3 generellt indikerar en
godkänd nivå) som karakteriserar interaktionen i sin helhet utifrån graden av: empati (ansträngningar
för att förstå klientklientens perspektiv och känslor), locka fram (framlockande
av motivation till förändring), samarbete (befrämjande av maktdelning i interaktionen),
autonomi (stöd av kontroll och valmöjlighet) och styrning (fokus på målbeteendet).
Medelvärdet av locka fram, samarbete och autonomi utgör tillsammans den så kallade MIandan,
vilken är ett centralt utfallsmått (Moyers et al., 2005). Den godkända gränsen för MIanda
är 3,5. Vid frekvensberäkning summeras antalet gånger behandlaren använder sig av
någon av följande beteendekategorier: informaion (fakta, personliga åsikter eller återkoppling),
yttranden oförenliga med MI (råd utan tillåtelse, konfrontation eller varning), yttranden
förenliga med MI (frågande om lov innan informations- eller rådgivande, bekräftande och
stödjande), slutna frågor (kan besvaras med ett ”ja” eller ett ”nej”), öppna frågor (tillåter en
rad möjliga svar), enkla reflektioner (tillför lite eller ingen ny mening till klientyttrande) och
komplexa reflektioner (tillför påtagligt ny mening till eller understryker klientyttrande).
Resultat av samtalsanalyser
Totalt 45 samtal skickades till kodningslaboratoriet på KI för analys mellan april 2007 och
december 2009. Av dessa var 24 (6 socialarbetare) från Karlstad, 18 (7 socialarbetare) från
Örebro och 3 (1 socialarbetare) från Botkyrka kommun. Tabell 3 visar antalet samtal per
kommun, halvår och socialarbetare.
Tabell 3 Antal samtal per kommun, halvår och socialaretare
Kommun halvår
07 vt 07 ht 08 vt 08 ht 09 vt 09 ht Total
Örebro Socialarbetare LM 0 0 1 0 1
TW 1 3 2 0 6
EN 1 2 3 0 6
MG 2 0 0 0 2
FL 0 0 0 1 1
TL 0 0 0 1 1
GP 0 0 0 1 1

Total
Karlstad Socialarbetare AB
Total
AN
SH
LH
PS
ML
Botkyrka Socialarbetare MJ
Total
Resultaten från samtalsanalyserna presenteras nedan som medelvärden och visar kompetens- kompeten
utvecklingen över tid. Frekvensvariablerna presenteras presenteras för samtliga år (2007, 2008 och 2009),
medan de övergripande skattningarna endast presenteras för år 2008 och 2009 2009, eftersom sam-
tal inskickade år 2007 kodades med ett annat skattningssystem. . För Botkyrka kommun pr presenteras
endast frekvensberäkningar eftersom övergripande skattningar på på kommunens kommunens tre
tre
inskickade samtal saknas. Resultat redovisas separat för tre socialarbetare betare som medverkade
under hela projekttiden (socialarbetare socialarbetare A från Karlstad och socialarbetare B och C från Örebro).
Fig. 4 Resultat av samtalsanalyserna
Graden av empati var relativt jämn och hög under
perioden för båda kommunerna. Karlstad skatta-
des generellt sätt högre än Örebro Örebro.
4 5 6 3
0 0 0 0 1 0
2 1 2 3 7 0
1 0 0 0 0 2
0 0 0 0 1 1
0 0 0 0 1 1
0 0 0 0 1 0
3 1 2 3 11 4
3
3
Graden av locka fram var relativt jämn under peri perioden
för båda kommunerna. Under våren 2009 upp- up
nådde inte Örebro en godkänd nivå, men medelvär- medelvä
dena indikerar annars godkänd godkända till väl godkända
prestationer. Karlstad skattades högre än Örebro.
18
1
15
3
2
2
1
24
3
3

Graden av samarbete var relativt jämn under
perioden för båda kommunerna. Medelvärdena
för Karlstad indikerar godkända till väl godkända godkänd
prestationer, medan skattningarna för Örebro
aldrig uppnådde en godkänd nivå.
Karlstad uppnådde den godkända gränsen för
MI-anda (≥3,5) 3,5) vid de två första mätpunkterna,
varefter medelvärdena sjönk till en strax under
godkänd nivå. . Skattningarna för Örebro uppnåd- uppnå
de aldrig en godkänd nivå.
Medelvärdena för Karlstad avseende autonomi ind indi-
kerar godkända till väl godkända nivåer nivåer, medan
skattningarna för Örebro sjönk från godkänd till under
godkänd nivå under perioden.
Graden av styrning var relativt hög under perioden
för båda kommunerna.

Den godkända gränsen en för andelen öppna frågor
av frågor (≥0.5) uppnåddes aldrig i Karlstad.
Örebro hade ett mycket gott medelvärde under
våren 2008, men skattningarna indikerar annars
icke godkända prestationer. Botkyrka uppvisade
ett klart godkänt medelvärde vid sin enda mät- mä
punkt.
I Karlstad steg medelvärdena under de två första
åren för andelen reflektioner av frågor till en nivå
klart över godkänd (godkänt ≥1.0), varefter de
under 2009 sjönk till en godkänd nivå. I Örebro
skedde en kraftig förbättring mellan hösten 2007
och våren 2008, varefter medelvärdena sjönk
under 2009. Botkyrka uppvisade ett godkänt
medelvärde vid sin enda mätpunkt.
Den godkända gränsen för andelen komplexa refle reflek-
tioner av reflektioner (≥0.4) uppnåddes endast under
2008 för Karlstad och aldrig för Örebro Örebro. Botkyrka
uppvisade ett godkänt medelvärde vid sin enda mä mätpunkt.
Karlstad uppvisade enbart förenliga yttranden fram
till den sista mätpunkten, då andelen förenliga i förhållande
till oförenliga yttranden sjönk under en go godkänd
nivå (godkänt ≥0.9). I Örebro varierade result resultaten,
men andel förenliga av oförenliga yttranden
nådde aldrig upp till godkänd nivå.

Grafen illustrerar utvecklingen i MI-anda anda för samt- sam
liga kommuner tillsammans. Den visar att skatt- skat
ningarna endast uppnådde en godkänd nivå
under hösten 2008, dvs. i mitten av perioden. perioden
Graden av locka fram låg jämt och högt för soci- soc
alarbetare A, sjönk betydligt för B och låg på en
godkänt nivå för C.
Graden av empati steg något under perioden för
socialarbetare B och C, medan den sjönk något för
A.
Graden av styrning låg jämt och högt för socialarb socialarbetare
A, utvecklades negativt för B och positivt för C.

Graden av autonomi låg jämt och högt för social- socia
arbetare A, utvecklades negativt för B och steg
något för C utan att uppnå en godkänd nivå.
MI-andan (godkänd ≥3.5) var omkring godkänd för
socialarbetare A, sjönk från en godkändd
till under
godkänd nivå för B och steg något utan att uppnå en
godkänd nivå för C.
Graden av styrning låg jämt och högt för samtliga Andel öppna frågor av frågor (godkänt ≥0.5) 0.5) var jämn
socialarbetare under perioden.
för socialarbetare A men uppnådde aldrig en god- go
känd nivå. Skattningarna varierade för socialarbetare
B och C, där en godkänd nivå uppnåddes vid de två
första mätningarna, varefter de sjönk till godkända
(C) respektive icke godkända nivåer (B).

Andelen komplexa reflektioner av reflektioner
(godkänd ≥ 0.4) varierade för samtliga socialarbe- socialarb
tare. Socialarbetare A uppnådde godkända me- m
delvärden under 2008. B:s utveckling var positiv
och gick från under till över godkänt. C:s resultat
uppnådde aldrig en godkänd nivå.
Andel yttranden förenliga med MI av förenliga och
oförenliga yttranden (godkänd ≥0.9) 0.9) skattades
jämt och högt för socialarbetare A, varierade men
uppnådde aldrig godkända nivåer för socialarbe- socialarb
tare B och ökade med uppnådde aldrig godkända
nivåer för socialarbetare C.
Andelen reflektioner av frågor (godkänd ≥1.0) 1.0) visade
en positiv utveckling, men uppnådde aldrig en go godkänd
nivå för socialarbetare A, var generellt sätt hög
för B och låg på godkända nivåer fram till den sista
mätpunkten för C.

Formaterat: Svenska (Sverige)

Formaterat: Svenska (Sverige)