Enslinjen 2006 - Ekenäs Navigationsklubb rf

Pirita sommaren 2005
Söndagen den 17 juli klockan 11.01 startade vi från Ormnäs med M/Y Mia.
Ombord befann sig undertecknad Frej Falck med syster Gun och hennes man
Leif. Hustru Anneli blev hemma och sköta hus och kattor. Jag hade lovat Gun
och Leif att vi skulle fara på en båtresa denna sommar, målet var ej fastslaget
men det fanns önskemål om att fara till Estland. Men resmålet var länge öppet,
som det nu beror så mycket på vädret om man skall korsa finska viken.
Nåväl, vädret såg bra ut och väderleksrapporten var gynnsam så vi beslöt att
det blir Pirita i Estland. Det var faktiskt fint väder, det var hett, men fartvinden
gjorde att man ej märkte hettan. vi hade kört nästan en och en halv timme så vi
började bli hungriga varpå vi vek in i en skyddad vik vid Halstö, då var klockan
12.25. Halstö ligger vid den långa farleden mot Barösund mellan Träskö och
Fjärdskär
Nu när vi låg stilla märkte vi hur hett det var, det är nog skönt med sol och
värme, men då man skall äta är det inte något vidare. Vi riggade upp två
solparasoller som skydd mot solen och då stod vi ut med hettan.
Klockan 13.45 fortsatte vi mätta och belåtna, det var rätt så livlig båttrafik,
många har semester och så var det ju söndag eftermiddag så många var säkert
på hemväg från skären.
Klockan 14.32 kom vi till bryggan på Bågaskär sjöbevakningsstation och
klockan 14.54 kastade vi loss igen, tull- och passformaliteterna går snabbt
undan här. Vi hade anmält oss på VHF:en kanal sextioåtta så de visste att vi var
på kommande.
Nu i skrivande stund vet vi ju att Bågaskär dras in så nästa säsong då man skall
fara utomlands på egen köl blir det då att fara från Jussarö eller Porkala eller
Hangö. Skall man till Pirita blir det nog långt att måsta fara ända till Porkala
Jussarö är närmare, enda nackdelen är då att överfärden på finska viken blir
lång. Låt vara att man litar på motorn och att allt skall funktionera, och man
kollar med vädret, och med 14-15 knops fart går det undan, men ändå föredrar
jag åtminstone att köra den kortaste sträckan över öppet hav.
Det att en sjöbevakningsstation försvinner är illa, de har varit en viktig
trygghet för oss båtmänniskor, det ser ut som om den frivilliga sjöräddningen
mer och mer får ta över här, åtminstone inomskärs.
Överfarten gick bra, många fritidsbåtar såg vi nog ej till, endast en massa
lastfartyg som jag fotograferade med 200 mm teleobjektiv. Jag har ej brytt mig
om att skaffa video, ej heller digitalkamera, jag har min gamla Nikon som jag
fotar med, det blir sen diapositiv att se på.
- 16 -