Lärarutbildningen - Reseberättelse Praktik vid Svenska skolan i ...

skolan. Och egentligen visste vi ingenting. Förutom att vädret var två månader efter
Sverige, allting skulle vara billig och att man tydligen lättast tog sig fram med taxi. Vi
undrade över nätverksuttag, censureringen, tillgång på telefon, kriminalitet, skolan,
språket, maten, hotellrummet, bankomater och hur eleverna skulle vara. Visst, vi hade
sökt information och mejlat skolan. Men just Kina är ett stort och mytomspunnet land.
Informationen var vag på hemsidor och i böcker och skolan hade inte tid att svara på
alla våra frågor i detalj.
Dessutom skrev vi C-uppsats och hade fullt upp med att ordna med lägenheterna
hemma i Sverige, ansöka om extralån från CSN, hitta hundvakt och göra
extrauppgifter för de lektioner som vi skulle missa. Planeringen fick ha ett högt tempo
och en del saker fick vi hoppas skulle ordna sig ”för ett land kan ju inte vara hur
ologiskt som helst.” Här hemma var alla positiva, även om de inte kunde bidra med
mycket då få bekanta och släktingar hade besökt den här delen av Asien. Terminen
var förlagd så att den just vi de här sex veckorna, skulle innehålla mycket
egendisponerad tid till att skriva C-uppsatsen. Givetvis så passade vi på att kombinera
ämnet kring vår C-uppsats med fakta som vi fick ut ifrån den skola vi besökte så att vi
inte kände att vi försummade något.
Väl framme så blev det mycket omställning. Dels anlände vi på morgonen vilket
gjorde att efter att ha droppat av våra väskor vid hotellet, kastades rakt ut i folklivet i
Peking. Något som bestod av tiggare, bilar och försäljare. Vi flydde in i en taxi och
pekade på kartan och vid ankomsten, som skulle vara Himmelska fridens torg, så
möttes vi tiotal händer som bankade på rutorna. Fler försäljare, fler tiggare. Det
spelade ingen roll hur svenska vi var och ignorerade. De höll runt våra armar och en
del tiggarpojkar hängde till och med i benet. Vi såg nya ut och då vet de att vi har
pengar, fick vi förklarat senare. Vi tog oss till torget och kunde för en stund andas ut
tillsammans med många andra turister. Men givetvis blev vi uppfångade av en
konststuderande elev som visste mycket om Sverige och ville visa oss sin professors
konstutställning som han skulle ställa ut i just Stockholm. Den här gången var det
spännande – vi fick se mycket kinesisk konst, fick en personlig hälsning på kinesiska
och köpte en tavla. Men under de kommande veckorna sprang vi säkert in i ett
tjugotal likasinnade konststudenter som hade exakt samma historia om deras professor
som skulle ha utställning i just Stockholm, Sverige. Och på den här vägen fortsatte
det. Vi ansträngde oss för att våra goda representanter för vårt land, men lärde oss
snabbt hur livet fungerade här i Peking. Tiggare fick man springa ifrån eller fly ut i
gatan. På marknader (som många gånger inte skilde sig från stora NK varuhus) så
kunde man pruta bort cirka 75% eftersom inget var äkta. Maten åt man på restaurang
eftersom den var så billig och taxi var givet vart man än skulle eftersom den endast
kostade 10:- genom halva stan.
Vi åt middag med rektorsparet samma kväll och blev informerade om skolbuss,
klassrum och vi fick även berätta hur vi hade tänkt fördela praktiken och c-uppsatsen.
Planeringen var viktig och trots att vi inte ens hade besökt skolan så började vi känna
av kraven att snabbt sätta oss in i systemet. Något vi var införstådda med när vi nästa
dag väntade på skolbussen. Vi hade då precis intagit en snabb frukost som bestod av
juice och rostade brödskivor eftersom hotellfrukosten övriga, spännande utbud,
kändes något extremt just den här morgonen.
Skolan låg i en ögonfallande miljö med grindar, utstående tegeltak och med en
baksida följd av konstgjort vattendrag och broar. Insidan kändes som en svensk skola
med klassrum, skolböcker och ett bibliotek med datorer.
Första veckan var kaotisk, dels hade vi jetlag och dels behövde vi snabbt lära oss leva.
Allt ifrån lokalisering av restauranger, matvaruaffär, pengaväxlingskontor till insikten