Rossö skola anno 1852 Rossö skola har en lång historia bakom sig ...

Rossö skola anno 1852
Rossö skola har en lång historia bakom sig innan skolan blev vad den är idag, en
uppskattad bygdeskola med inriktning på natur och hälsa. Rolf Ohlsson berättar
skolhistorien nedan, en av källorna är folkskoleläraren Nils Andersson som tjänstgjorde
vid skolan under 40 år.
Allmän skolplikt infördes 1842. Enligt bestämmelserna i1842 års folkskolestadga skulle en
fast skola med examinerad lärare finnas. Rossö skola finns dokumenterad från 1852 genom
betygskataloger. Skolan var ambulerande då fast skollokal saknades. Förmodligen gick här,
som på många andra håll i landet, skolkassan ofta på minus. Största utgiften var skollärarens
lön. För små socknar fanns möjlighet att få statsbidrag. Förmodligen hade Rossö skola denna
nöjlighet. Förutom statsbidrag finansierades skolor oftast med kommunal skatt samt en
folkskoleavgift för de skolpliktiga barnen. Hur fallet var på Rossö i detta avseende är inte
känt.
Undervisningen ägde till en början rum i ambulerande form ibland annat
Siggane, på Bästeli och Hageli fram till 1892 då en nybyggd skola togs i bruk.
Rossö skola var en B-2 skola, dvs en småskola med klasserna 1-2 och en
folkskola med klasserna 3-7. I småskolan hade man då 15-20 elever och i folkskolan 25-35
elever. Fram till slutet av 1939 hade man dessutom en fortsättningsskola med praktisk
inriktning, med framförallt skolkök och svenska på schemat.
Under tiden 1970-1972 var skolformen B1, dvs småskola med klasserna 1-2 och
folkskola med klasserna 3-4. Klasserna 5-6 förlades under denna tid till Bjälveröds skola.
Från och med 1973 återgick man till en B2 skola.
Nils berättar
Nils Andersson, mångårig folkskolelärare vid Rossö skola, berättar i en intervju (mars 2004)
att han första tiden som lärare (1950-talet) hade fem årskurser att undervisa. I dessa ingick
”sjuan”. Den klassen var extra arbetsam då det i läroplanen för B2-skola saknades timplan för
den åldersgruppen. Vid ett tillfälle fick skolan besök av en inspektör Nordqvist. Nils
Andersson påtalade för inspektören detta faktum att timplan sakandes i läroplanen för 7:e
årskursen i B2-skola. Denne trodde honom inte, men efter idogt letande i läroplanen fick ha
ge upp och konstatera att Andersson hade rätt.
Av läraren fordrades mycket extra arbete på grund av bristen i läroplanen. I
verkligheten måste emellertid undervisningen fungera och det gjorde den också. Nils hade
egentligen ingen tid över för att undervisa denna klass. Det blev till att hålla mycket snabba
genomgångar och dela ut arbetsmaterial han själv tillverkat. Sedan hölls skriftliga förhör.
Detta gav resultat långt över vad som förväntats. Inspektören påpekade för Nils att han kunde
få förstärkning i matematiken, men Nils orkade inte med ytterligare en börda. Så här pågick
undervisningen fram till 1963. Undervisningsskyldigheten tillsammans med allt annat
skolarbete som erfordrades gjorde att skolveckan för Nils blev 60-70 timmar. En orimlig
arbetsbörda i längden.
1969 kom en ny läroplan för grundskolan (Lgr 69). Vid denna tid kom också en
ny matematisk era om man får kalla den så. ”Hej Matematik” hette kursen. Alla låg- och
mellanstadielärare fick genomföra en kurs i mängdlära i detta sammanhang. Ett helt läsårs
studiedagar (5 st) anslogs för kursen.
I skolan började man räkna med binära tal. Kanske kan man säga att detta var
inkörsporten till datavärlden som sakta öppnades för en bred allmänhet.
Nils Andersson kunde snabbt räkna ut att de nya matematikhäftena (8 st per
kurs) skulle bli tre gånger dyrare än det befintliga kursmaterialet. Dessutom trodde inte Nils

att eleverna därmed skulle bli tre gånger så bra i mattematik med ”Hej matematik”.
Mängdläran försvann efter en relativt kort tid, fem år, och den lämnade enligt Nils Andersson
inget större tomrum efter sig.
Skolbyggnaden
Den äldsta delen av Rossö skola blev färdig och invigdes 1892. Den gamla skolan har
sannolikt byggts i två etapper. I samband med renoveringen av skolan 1959 kunde man avläsa
årtalet 1892 på en takbjälke (enligt Nils Andersson). Byggnaden inrymde två lärosalar,
lärarbostad om två rum och kök samt ett separat rum avsett för småskolärarinnan.
Belysningen utgjordes av fotogenlampor medan vedkaminer stod för
uppvärmningen. Vatten fick man hämta från en öppen håla i närheten av skolan. Någon gång
på 1930-talet fick skolan elektriskt ljus och något senare, vatten från en djupborrad brunn.
När Nils Andersson tillträdde tjänsten som skollärare på Rossö 1955, var skolan
i stort behov av renovering. Skolan var dessutom nedläggningshotad. Skolbyggnaden var
omodern, saknade centralvärme och hade toaletter utomhus. Kommunen satsade emellertid
130 000 kronor på renovering och även 70 000 till en ny lärarbostad.
Ombyggnaden på Rossö genomfördes 1959 och blev så genomgripande att det i
stort sett bara var ytterväggarna som efter genomförandet, fanns kvar av den gamla
byggnaden. Man satte in oljeeldning, tidigare hade läraren vintertid varit tvungen att elda i de
stora järnkaminerna redan vid sju-tiden på morgonen. Vidare iordningställde man en
barnbespisning med modernt kök i de tidigare lärarbostäderna. Uppe på vinden satte man in
fyra takfönster och där inreddes en slöjdsal. Skolsalarna blev fullständigt renoverade och
samtliga fönster byttes ut. Man fick även rum med ett skolbibliotek. Toaletter installerades i
källaren.
Tillbyggnad med ny gymnastiksal
Drygt 20 år efter renoveringen 1959 konstaterade man under 1980 att skolan var ordentligt
nersliten och att utrymmena i flera fall var alltför små och primitiva. Gymnastiksal saknades
och ”gympan” fick hållas utomhus. Vid vissa tillfällen kunde man ha övningar i skolsalen.
Materialrummet var trångt och otidsenligt och de sanitära utrymmena var inte tillfyllest.
Slöjdundervisningens lokal motsvarade inte de krav som då ställdes på undervisningen.
Strömstads kommun planerade därför en utbyggnad av Rossöskola, beräknad till en kostand
av 3-4 miljoner kronor.
1982 hade budgetberedningen prutat ner miljonerbygget med 227 000 kronor.,
Det blev också kraftiga nedskärningar på inventariesidan. Besvikelsen blev stor på Rossö.
Skollärare Nils Andersson blev uppbragd och sade ifrån på skarpen. Rossöborna tände till.
Föräldrarna beslöt vid ett möte att tillskriva budgetberedningen det orimliga i den hårda
besparing man gjort i planerad investering.
Tillbyggnaden blev dock av. Efter år av väntan kunde Nils Andersson, hans
medarbetare och eleverna börja använda de nya lokalerna under 1983.
I den nybyggda lokalen blev gymnastiksalen den mest populära. Den tillhörande
bastun var kanske mest tänkt att användas av Rossöborna då den knappast kunde utnyttjas på
skoltid. Gymnastiksal och bastu skulle också användas av olika föreningar. Rossöborna fick
dessutom en samlingssal i och med nybygget.
Invigning av nya skolan 1983
Klockan 14.05 lördagen den 27 augusti 1983 ringde klockan på Rossö skola, men denna gång
inte till lektion, utan till samling för återinvigning av skolan. En stor skara elever, föräldrar
och andra intresserade hade mött upp när Nils Andersson hälsade välkommen. Efter tal av
CBK:s (centrala byggnadskommitténs) ordförande Thure Abrahamsson och

kommunstyrelsens ordförande Torsten Torstensson, kunde en av skolans elever, Johan
Johansson, klippa av det blå-gula bandet och därmed var Rossö skola återinvigd.
Skolkök
Från någon gång under 1930-talet bedrevs skolköksundervisning i källaren hos ”Kalle i
Gatan”. Så småningom flyttades skolköket till det röda huset strax väster om skolbyggnaden
som tidigare vari lärarinnebostad. Efter skolköksperioden flyttade lärarinnan Maj Hulterström
in i detta hus och bodde där några år innan det såldes till Bjarne Halvardsson och så
småningom till nuvarande ägaren Roland Andersson (2005).
Under 1940 och –50-talen kom barn från Koster, Ramsö och Tjärnö till
skolköksundervisningen på Rossö. Dessa barn inkvarterades hos familjer under den tid
undervisningen pågick.
Barnbespisning
Barnbespisning infördes 1956 och var under åren 1956-1958 inrymd i Lihuset. Föreståndare
på denna tid var Karin och Greta Jonasson. Efter renoveringen 1959 blev den gamla
lärarbostaden bespisningslokal.
I den nya barnbespisningen som invigdes 1983 arbetade Gunhild Andersson och
Sonja Nilsson. De lagade då all mat till såväl lärare som elever. Det var god och vällagad mat
med ingredienser från vanlig affärs- till detaljistpriser. Måltidspriset låg bara ett par tioöringar
över det i Strömstad. Man följde i stort sett Strömstads matsedel. Barnen åt bra och lämnade
aldrig någon mat enligt skollärare Nils Andersson.
Efter Sonja Nilsson och Gunhild Andersson sköter Pia Odervång
barnbespisningen vid Rossö skola (2005).
Lokalvård
Irma Johansson skötte lokalvården i många år fram till sin pensionering. Därefter har flera
olika personer tjänstgjort som lokalvårdare.
Vaktmästare
Fram till 1983 är det fn ej känt vem som skött om skolan. Från omkring 1983 till 1990 var det
Åke Ohlsson vaktmästare. Därefter har vaktmästare från skolbyggnadens ägare, AB
Strömstadsbyggen skött denna syssla.
Förskola och fritidshem
1983 startade Rossö en deltidsförskola. Detta innebar att 5-6åringar kom til förskolan för att
leka och delta i pedagogisk verksamhet under tre timmar per dag. Man hade en
förmiddagsgrupp a´ tre timmar och en eftermiddagsgrupp. Ena gruppen bestod av Rossöbarn
och den andra av Tjärnö barn. Varje grupp bestod av cirka 15 barn.
Förskolelärare Kristina Gustavsson var ansvarig för verksamheten tillsammans med en
medhjälpare.
1989 fick Tjärnöbarnen en egen förskola på Tjärnö. Då blev det daghem och
fritidshem för cirka 25 barn i åldern 4-12 år. Öppettiderna var 06.00 till 18.00.
Föreståndare: Britt Eriksson
Förskolelärare Erland Lundqvist
Fritidspedagog Siv Gustavsson
Barnskötare Jorunn Jotunn
Köksbiträde Randi Karlsson
Efter en del personalbyten blev det under åren barn som kom och gick vidare. 1991 utbildades
Randi Karlsson till barnskötare, Marita Karlsson och Margareta Jonasson började jobba på

förskolan. Erland Lundqvist gick vidare till politiken och Jan-Erik Qvicklund började som
förskolelärare.
I början på 1990-talet gjordes en omorganisation inom skolledningen i Std Kommun.
Föreståndartjänsten försvann från Rossö, skolledningen stationerades i Strömstad. Efter barn-
och studieledigheter är all ordinarie personal i tjänst 1995.
Förskolelärare Britt Eriksson
Förskolelärare Marita Karlsson
Barnskötare Randi Karsson
Barnskötare Margareta Jonasson
På dagis finns nu ca 16 barn i ålder 4-6 och på fritids ca 10 barn i åldern 7-12 år. Öppettiderna
är 06.00-17.30.
Margareta Jonasson slutade på Rossö 1998 för att börja en tjänst i Skee. Maria
Kärnbo började då som fritidspedagog.
1999 minskar antalet barn i behov av barnomsorg, Beslut tas om att ta in barn
från ett år och uppåt. Dagis kallas inte längre dagis eller daghem, utan förskola. 2004 har
förskolan 19 barn i åldern 1-5 år och fritids 10 barn i åldern 6-10 år. Öppettider: 07.00-17.30.
En ny förskoleavdelning
Årsskiftet 2005 är antalet barn så stort att ytterligare en förskoleavdelning öppnar med
inriktning på uteverksamhet i den inspirerande naturen runt Rossö skola och förskola. Innebas
för verksamheten blir den tidigare bibliotekslokalen i samma byggnad som den ursprungliga
förskolan. Rossös filialbibliotek stängdes 2003.
Under 2005 sker en rad nyanställningar vid förskolan samtidigt som mångåriga
medarbetaren Britt Eriksson slutar för en tjänst som specialpedagog i Strömstad.
Kända skollärare verksamma på Rossö från 1854 och framåt
Nedanstående uppgifter, här i sammanfattning, om skollärare på Rossö är framtagna av
släktforskaren Stig Rahm. Ytterligare information har lämnats av Nils Andersson och
förskoleläraren Britt Eriksson.
1854-1884 Förste skollärare (och klockare) var Bernhard (Bernt)Persson från Skee, f 1826.
Han började sin verksamhet som skollärare som mkt ung i sin hemsocken, Skee. Han flyttade
i december 1948 till N Korsnäs och verkade som ambullerande lärare, bosatt och verksam på
Torgonö.
I april 1854 gifter han sig med hemmadottern Johanna Lisa Olsdotter från Långö
på Rossö. Den unga skollärarefamiljen bosatte sig på Långö och Bernt verkade som skollärare
på Rossö fram till ca 1884.
1882-1888 En småskolärarinna vid namn Christiana Gustafsdotter, f 1854, flyttar in från
Tanum i dec 1881. I mars 1882 gifter hon sig med sjömannen Johans Olausson på Långö.
Hon verkar som lärarinna, med avbrott för barnafödande, fram till ca 1888.
1886-1920 Nästa lärare, Johan August Lindqvist, f 1857 i Göteborg, kom till Rossö som
vikarie i mars 1883. I mars 1886 övertog han den ordinarie skollärartjänsten och även han
bosatte sig på Långö. Familjen har sedan 1890 noterats boende i skolhuset på Rossö
Östergård. Här bodde även småskolärarinnan Adela Hallin (f 1856 i Svarteborg).

1920-1923 Lindqvist efterträdare var en lärare vid namn Pettersson. Han kom från Grundsund
och var verksam på Rossö i 1-2 år. Därefter kom en lärarinna som hette Ebba Johansson.
Hennes härkomst är okänd.
1923-1954
Omkring 1923 tillträdde folkskolläraren Per Gustav Ragnar Agrell tjänsten på Rossö skola.
Ingegerd Agrell upprätthöll samtidigt tjänsten som småskollärarinna.
1954-1955
Vega Stråle vikarierade som folkskollärare.
1955-1989 Nils Andersson (f 1926) fick tjänst på en då hotad Rossö skola. Dåvarande Tjärnö
kommun gick dock in och satsade pengar på en renovering av skolan och byggde dessutom en
lärarbostad. Skolan räddades och Nils blev kvar till sin pension 1989.
1989-1993
Barbro Engström, Neta Rydén, Ellinor Andersson, Ingela Olausson
1993-1994
Barbro Engström, Ellinor Andersson, Ingela Olausson
1994-1995
Barbro Engström, Leif Andersson, Ingela Olausson
1995-1996
Åk 1-2 Katarina Hognert
Åk 3-5 Britt Lundgren och Ingela Joelsson
Åk 6 Ingela Olausson
1996-1997
Åk 1-3 Katarina Hognert
Åk 4-6 Ingela Olausson
1997-1998
Åk 1-3 Katarina Hognert
Åk 4-6 Anette Wadman
1998-1999
Åk 1-3 Pernilla Ohlsson
Åk 4-6 Anette Wadman
1999-2000
Åk 1-2 Pernilla Ohlsson
Åk 3-4 Lena Andersson
Åk 5-6 Anette Wadman
2000-2001
Åk 1-2 Beate Haugland
Åk 4-5 Lena Andersson
Åk 6 Ellinor Andersson och Jeanette Hansen

2002-2003
Åk 1-3 Anette Wadman-Billing och Pernilla Ohlsson
Åk 4-6 Ellinor Andersson och Jeanette Hansen
2003-2004
Åk 1-3 Pernilla Ohlsson
Åk 4-6 Ellinor Andersson och Jeanette Hansen
2004-2005
Åk 1-3 Anette Wadman-Billing
Åk 4-6 Ellinor Andersson, Jeanette Johander