En global lyxfälla? - Global Utmaning

Förord
I denna ekonomisk historiskt inriktade rapport framkommer det att det finns
mycket starka gemensamma drag i industriländernas utveckling över tid. Några
gemensamma drag sedan 70-talet är en kraftigt ökad skuldsättning i förhållande
till BNP och inkomst, att de som efterfrågar tillgångar har fått relativt starkast
inkomstökning och att priset på tillgångar, främst fastigheter och aktier, stigit
mycket snabbare än BNP. Idag är industrivärlden historiskt högt skuldsatt.
Att förstå den teoretiska kausaliteten kring dessa storheter och vad som orsakat
utveckling är mycket komplicerat, men några intressanta observationer kan
ändå göras.
För det första har tillväxten under de senaste decennierna till en viss del varit
driven av en stark inflation på tillgångar och ökande skulder, vilket inte är hållbart
i längden. Vänder detta förlopp, i spåren av exempelvis stigande realräntor,
kommer det att bidra negativt till tillväxten under många år framöver. De kraftigt
ökade skulder utgör därmed en betydande tillväxtrisk.
För det andra har ekonomin blivit betydligt mer känslig för räntor och tillgångspriser.
Ett fall i exempelvis huspriser får därmed relativt dramatiska konsekvenser
när högt skuldsatt hushåll försöker bli av med sina skulder, d.v.s. det
som nu har hänt i flera länder – inte minst i USA. För första gången på decennier
minskar nu de amerikanska hushållen sina skulder och i de flesta andra länder
har skuldsättningen avstannat eller minskat i spåren av krisen.
För det tredje förefaller ekonomins totala skuldsättning, det vill säga både
privata och offentliga skulder, vara relativt konstant över långa perioder. Över
tid är det dock stora skillnader i vem som sitter på skulden. Perioder av hög privat
skuldsättning byts mot perioder av hög offentlig skuldsättning, de förefaller
i princip vara kommunicerande kärl. Det finns därmed starka skäl för stater att
bekymra sig över hög privatskuldsättning, även om den offentliga faller. En läxa
exempelvis både Irland och Island fått lära sig den hårda vägen när det tvingats
överta privata skulder i en sådan uträckning att de är på ruinens brant.
För det fjärde avviker Sverige idag från det generella mönstret. Skuldsättningen
i det privata fortsätter att öka, det finansiella sparandet är nära noll, fastighetspriserna
fortsätter att stiga och statens skulder är på väg ner. Uppsidan är
naturligtvis att det på kort sikt ger en hög tillväxt, men ett enkelt räkneexempel i
rapporten visar att om hushållen vill ligga kvar på ett genomsnitt av de senaste 15
årens skuldtjänst, med genomsnittsräntan för samma period, så skulle de behöva
bli av med ca 700 miljarder kronor i skulder. Enligt det historiska mönstret skulle
dessa på ett eller annat sätt flyttas över till det offentliga, d.v.s. statskulden skulle
åter hamna på 60 procent av BNP. Det är möjligt att en viktig lärdom av krisen
är att värna om de offentliga finanserna innebär i lika hög utsträckning att också
värna om de privata skulderna.
Sandro Scocco
Ordförande Global Utmanings Ekonomiska Råd
4