Europa och turken - Armenica.org
Europa och turken - Armenica.org
Europa och turken - Armenica.org
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Ingmar Karlssons Turken <strong>och</strong> <strong>Europa</strong> kan i första ögonblicket vara en facklitteratur skriven av<br />
en akademiker <strong>och</strong> fylld med fakta <strong>och</strong> information om Turkiet, dess historia <strong>och</strong> andra<br />
relaterade frågor så som Cypernfrågan. Men, för en som är invigd i frågan eller har erfarenhet av<br />
att prestera en akademisk text <strong>och</strong> erfarenhet av hur en professionell text i historia ska se ut så<br />
har Karlssons bok tre stora <strong>och</strong> grundläggande brister:<br />
1. Den totala avsaknaden av fotnotapparat <strong>och</strong> referenser innebär två efterföljer:<br />
a. Läsaren har absolut inte någon chans att kolla upp de angivna citaten, siffror <strong>och</strong><br />
upplysningar som Karlsson anger som solida fakta <strong>och</strong> den oinvigda läsaren tar<br />
för givet att det stämmer.<br />
b. Karlsson kan därför slinka in påståenden utan något uppbackad källa samt är helt<br />
felaktig <strong>och</strong> missvisande information. Ett sådant helt felaktigt faktum som anges i<br />
boken är att”…Armenien som en följd av konflikten med Azerbajdzjan om<br />
Nagorno-Karabach ockuperade omkring trettio procent av det azerbajdzjanska<br />
territoriet” (s. 187). Azerbajdzjan anger själv att tjugo procent av landet är<br />
ockuperat. Men om man beaktar faktumet att Azerbajdzjans yta är 86 600km²,<br />
medan Karabakhs area är 4 400km² <strong>och</strong> de ockuperade områdens yta uppgår till 7<br />
059km², så ser man att den totala ytan, inklusive Karabakh, är dryg tretton<br />
procent av Azerbajdzjans totala yta <strong>och</strong> inte tjugo procent, än mindre trettio<br />
procent. 1 Ett annat konkret fel, dock inte lika väsentligt för bokens innehåll, är<br />
det på sidan 195 då det anges att den första kalifen, Abu Bakr, var svärson till<br />
profeten Muhammed s. 195). Saken är den omvända <strong>och</strong> det var Muhammed som<br />
var gift med Abu Bakrs dotter Aisha. Eller att EU fanns redan 1981 (s. 82).<br />
2. Visserligen förekommer det en litteraturlista på slutet av boken, men en snabb<br />
genomgång av listan visar klart <strong>och</strong> tydligt att underlaget är alldeles för skev <strong>och</strong> subjektiv<br />
(om man nu pratar från akademiskt perspektiv) för att boken ska kunna uppges vara<br />
balanserad <strong>och</strong> gett utrymme till alla sidors vy. Därför blir det i närmaste att skriva en bok<br />
om evolutionsteorin <strong>och</strong> påstå sig återge en neutral bild av teorin <strong>och</strong> klara upp eventuella<br />
missförstånd, men basera hela texten på kristenkonservativa <strong>och</strong> bibliska synpunkter <strong>och</strong><br />
deras förespråkare. Ett uppenbart exempel på detta är kapitlet om Armeniska folkmordet<br />
som Karlsson så passande har döpt om till ”Den armeniska tragedin”. Det är ytterst<br />
besynnerligt att Karlsson inte har en enda folkmordsforskares verk i sitt underlag när han<br />
skriver om händelserna kring den tragedi som drabbade armenierna i osmanska Turkiet<br />
under första världskriget. Det går här <strong>och</strong> nu nämna minst ett tjugotal världskända<br />
forskare som har skrivit i ämnet, men jag nöjer med två, tillhörande samma universitet<br />
som enligt presentationen i boken har utsett Karlsson till hedersdoktor för hans djupa<br />
kunskaper, nämligen historikerna Kristian Gerner <strong>och</strong> Klas-Göran Karlsson vid Lunds<br />
universitet. Ingmar Karlsson borde åtminstone ha läst Folkmordens historia, Perspektiv på det<br />
moderna samhällets skuggsida (2005), skriven av de nyssnämnda professorerna, där det<br />
armeniska folkmordet, dess bakgrund <strong>och</strong> förnekelsen av detsamma utgöra tiotals sidor i<br />
boken. Dock är frågan snarare den att den information som anges i Gerner <strong>och</strong> Karlssons<br />
bok, inte riktigt gagnar syftet med Ingmar Karlsson bok, som snarare är ett PR-material<br />
för Turkiet <strong>och</strong> dess EU-medlemskap än en fack- <strong>och</strong> akademisk text.<br />
3. Den tredje punkten som en uppmärksam läsare bör skönja rätt tidigt i boken är hur<br />
bilden av en förtryckt <strong>och</strong> till synes oskyldig anklaga Turkiet som smygs in i texten genom<br />
att författaren, för det mesta, gör korta kommentarer om punkter som berör Turkiets<br />
1 <strong>Armenica</strong>.<strong>org</strong>, 2008, s. 496; http://www.armenica.<strong>org</strong>/cgi-bin/armenica.cgi?=51=7=496<br />
3