Europa och turken - Armenica.org

Ingmar Karlssons Turken och Europa kan i första ögonblicket vara en facklitteratur skriven av
en akademiker och fylld med fakta och information om Turkiet, dess historia och andra
relaterade frågor så som Cypernfrågan. Men, för en som är invigd i frågan eller har erfarenhet av
att prestera en akademisk text och erfarenhet av hur en professionell text i historia ska se ut så
har Karlssons bok tre stora och grundläggande brister:
1. Den totala avsaknaden av fotnotapparat och referenser innebär två efterföljer:
a. Läsaren har absolut inte någon chans att kolla upp de angivna citaten, siffror och
upplysningar som Karlsson anger som solida fakta och den oinvigda läsaren tar
för givet att det stämmer.
b. Karlsson kan därför slinka in påståenden utan något uppbackad källa samt är helt
felaktig och missvisande information. Ett sådant helt felaktigt faktum som anges i
boken är att”…Armenien som en följd av konflikten med Azerbajdzjan om
Nagorno-Karabach ockuperade omkring trettio procent av det azerbajdzjanska
territoriet” (s. 187). Azerbajdzjan anger själv att tjugo procent av landet är
ockuperat. Men om man beaktar faktumet att Azerbajdzjans yta är 86 600km²,
medan Karabakhs area är 4 400km² och de ockuperade områdens yta uppgår till 7
059km², så ser man att den totala ytan, inklusive Karabakh, är dryg tretton
procent av Azerbajdzjans totala yta och inte tjugo procent, än mindre trettio
procent. 1 Ett annat konkret fel, dock inte lika väsentligt för bokens innehåll, är
det på sidan 195 då det anges att den första kalifen, Abu Bakr, var svärson till
profeten Muhammed s. 195). Saken är den omvända och det var Muhammed som
var gift med Abu Bakrs dotter Aisha. Eller att EU fanns redan 1981 (s. 82).
2. Visserligen förekommer det en litteraturlista på slutet av boken, men en snabb
genomgång av listan visar klart och tydligt att underlaget är alldeles för skev och subjektiv
(om man nu pratar från akademiskt perspektiv) för att boken ska kunna uppges vara
balanserad och gett utrymme till alla sidors vy. Därför blir det i närmaste att skriva en bok
om evolutionsteorin och påstå sig återge en neutral bild av teorin och klara upp eventuella
missförstånd, men basera hela texten på kristenkonservativa och bibliska synpunkter och
deras förespråkare. Ett uppenbart exempel på detta är kapitlet om Armeniska folkmordet
som Karlsson så passande har döpt om till ”Den armeniska tragedin”. Det är ytterst
besynnerligt att Karlsson inte har en enda folkmordsforskares verk i sitt underlag när han
skriver om händelserna kring den tragedi som drabbade armenierna i osmanska Turkiet
under första världskriget. Det går här och nu nämna minst ett tjugotal världskända
forskare som har skrivit i ämnet, men jag nöjer med två, tillhörande samma universitet
som enligt presentationen i boken har utsett Karlsson till hedersdoktor för hans djupa
kunskaper, nämligen historikerna Kristian Gerner och Klas-Göran Karlsson vid Lunds
universitet. Ingmar Karlsson borde åtminstone ha läst Folkmordens historia, Perspektiv på det
moderna samhällets skuggsida (2005), skriven av de nyssnämnda professorerna, där det
armeniska folkmordet, dess bakgrund och förnekelsen av detsamma utgöra tiotals sidor i
boken. Dock är frågan snarare den att den information som anges i Gerner och Karlssons
bok, inte riktigt gagnar syftet med Ingmar Karlsson bok, som snarare är ett PR-material
för Turkiet och dess EU-medlemskap än en fack- och akademisk text.
3. Den tredje punkten som en uppmärksam läsare bör skönja rätt tidigt i boken är hur
bilden av en förtryckt och till synes oskyldig anklaga Turkiet som smygs in i texten genom
att författaren, för det mesta, gör korta kommentarer om punkter som berör Turkiets
1 Armenica.org, 2008, s. 496; http://www.armenica.org/cgi-bin/armenica.cgi?=51=7=496
3