jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

«/íaaimzf øvıegré 

jilnastasia 

/ §1/ff 

ÜM

II.I 

__I_I_i__ 

I.- 

_ "_____I IlmI _ 

I. 

_ I________" 

________________I__q 

_I_ 

U__"___ __ IIJII__ __:______ lI__I__ 

__fi__ 

|_I_ ___ Il_II__ II___ __ I1u_|_*_____I 

I_I____I 

__EI IIhI_ III ___Ifl_l_ _I_I 

___|_ 

_ ___ _____m___________f____ 

________ 

___ ____§____f______ ____ ___ _ 

__ ______ _____ __ ___ _________m________ ___ 

I__I ___ I "_____fl-_"T___ 

1“_ ___ HF: ___ I|I_IJ__ 

_F 

_ 

`II.__ _I _1 

wi_” 

_“_____II_I _ ________ 

_______IH_______I _μ__ ___" __ _____ _ 

___ _J___ 

II _ _____ _ _III 

_I 

Ä___μI____ 

_ I_____I___I________Iμ I_? 

_ _ _I._I_ _____ _? __ H_ 

I_Ii I __ _I_I___ 

I _ |_____I I________H__U___* rr_ 

H*_ ___ __._____ 

___ ______l_“_u_______ 

___I .__H 

_ lIı___________ __¬__ 

_ 

____ __ 

__ ___ 

__-_I___'__ ____I___I_I _____ __ 

___ __________ 

_H________ __ 

1_IlII ______"_ 

__? ____* 

“___ _ Iå_#__U_I 

ll_ I_I__ _à__ I|||___I _. _ ____ 

_ _ 

1 

___ W? F _

Vladimir Megré 

jflrıastasia 

Översatt från ryskan av 

Anton Bj erke 

Utgiven av Jupiter Stockholm

Anastasia av 

Vladimir Megré 

Översättning, fotnoter: Anton Bj erke 

Utgivning, design: Jupiter - Viola Sandelin 

Bokomslag - Eiter rysk fórebild 

Copyright © 1996 Vladimir Megré 

Reviderad upplaga 20l 0 

www.vmegre.com 

P.O.Box 44, Novosibirsk 630121 , Russia 

Tel: +7(9 l 3)3 830575 

Copyright © 2011 Jupiter 

www.jupitemewage.se 

Box 17090, 10462 Stockholm 

Email: jupitemewage@hotmail.se 

All rights reseıved. 

Ingen del av denna bok får reproduceras eller överfóras i någon 

form utan tillåtelse av utgivaren, med undantag av kortare citat i 

en recension. 

ISBN: 978-91-633-8314-4 

Tıyckt av ScandBook AB, Falun

Innehållsfórteckning 

Författarens fórord: Perestrojkan 

Det klingande Cederträdet ............................................... .. 16 

Mötet ............................................................................... .. 32 

Djur eller människa ......................................................... .. 40 

Vilka är de? ...................................................................... .. 44 

Sovrumi i skogen ............................................................... ..48 

Anastasias morgon ........................................................... ..50 

Anastasias stråle ............................................................... ..54 

Konsert i tajgan ................................................................ ..61 

Vem tänder nya stjärnor .................................................... .. 68 

Hennes kära fritidsodlare................................................. .. 81 

Anastasias råd.................................................................. .. 85 

Att sova under egen stjärna.............................................. .. 98 

Stjämkvinnan ................................................................ .. 100 

Hjälpreda och uppfostrare for ditt bam.......................... .. 106 

Skogsgymrıasiet ............................................................. _. l 12 

Att fórhålla sig till en människa med uppmärksamhet .... ..115 

Flygande tefat? Inget anmärkningsvärt! ........................ _. 120 

Hjärnan- en superdator................................................. .. 126 

I ordet var liv, och livet var människomas ljus............... _. 135 

Man måste ändra sin världsåskådning ........................... ._ 139 

Dödssynden ................................................................... .. 142 

Att röra vid paradiset ..................................................... .. 147 

Vem ska uppfostra vår son? ........................................... .. 151 

Efter en tid ..................................................................... _. 155 

Den underliga flickan .................................................... .. 157 

Småkryp ........................................................................ .. 165 

Drömmar skapar framtiden ............................................ .. 168 

Genom perioden av mörka krafter ................................. .. 180 

Starka människor............................................................ ._ 190 

Vem är du, Anastasia? ..................................................... ..200 

Vladimir Megrés brev till läsarna

Töffattarensförorí 

”@e1'estr0jlåcm ” 

1990 inleddes perestrojkan i Ryssland, och det blev tillåtet att 

bedriva eget, privat fóretagande. För folkeni Sovjetunionen, där 

fóretagande tidigare setts som brottsligt och enligt lag kunnat ge 

så stränga straff som fangelse, kom detta fórhållande som en revolution. 

Ungefar en tredj edel av befolkningen, särskilt i huvudstaden 

och i större städer, började entusiastiskt drömma om en 

framtid som skulle likna de västerländska miljonärernas lyckliga 

och lyxiga liv. 

Staden Novosibirsk därjag bodde på den tiden ligger trehundra 

mil från Sovj etunionens huvudstad Moskva, men även där lade 

sig invånama vimı om att inte hamna på efterkälken med det egna 

fóretagandet. Det var huvudsakligen mindre affarsverksamhet 

som Sibiriens första företagare sysslade med. De erbjöd hushållstjänster, 

mindre detaljhandel och öppnade små restauranger 

och affarer. De som lyckades få tag i någon gammal utrustning 

och ordna tillverkning av de på den tiden så modema plastbijouteriema 

i någon källarlokal sågs nästan som industrimän. 

Jag hade tur-jag lyckades få chartra de tre största passagerarbåtama 

i Västsibiriska fiodrederiet. En av dem hade tre däck med 

restaurang, bar och konferenssal. Den använde jag for nöjesturer 

och for att organisera konferenser for sibiriska företagare. Man 

hade då också valt mig till president för den övergripande foretagarfóreningen 

som kallades ”Den sibiriske kooperatören”. 

Jag kände mig som en framgångsrik och lyckosam företagare. 

Det fanns dock problem, och stora sådana. De grundade sig i 

den avoga inställning som en del av befolkningen hyste mot de 

nyblivna fóretagarna. 

7

I börj an av perestrojkan splittrades det ryska samhället i två till 

synes oförenliga delar. Ä ena sidan var det personer som ville 

bedriva eget fóretagande. De såg inget ont i det kapitalistiska 

systemet och ville leva i ett samhälle av västerländsk modell. 

Ä andra sidan var det krigsveteraner och arbetsveteraner som 

kategoriskt inte godtog några fórändringar i landet. Det gick att 

fórstå dem också. 

Före perestrojkan brukade de äldre, som legat vid fronten eller 

var s.k. socialistiska arbetshjältar, på högtidsdagama ta på 

sig sina medalj er och gå på parad och tala inför ungdomarna i 

skolan. De ansåg att deras liv var värt respekt, att de hade levt det 

rätt, för det socialistiska samhällets bästa. Och plötsligt skedde 

stora omvälvningar - det visade sig att de hade byggt fel samhälle. 

Det var inte ett socialistiskt man skulle ha byggt, utan ett 

kapitalistiskt. Och det var fel att ha avsatt och arkebuserat den 

ryske tsaren och hela hans familj 1917. Det innebar att medaljema 

de hade nu inte längre vittnade om deras ära, utan om att 

de varit bland de främsta i byggandet av något som samhället 

inte behövde. Hur skulle nu en sådan person kunna se sina bam 

och barnbarn i ögonen? Det varjust sådana personer som gick på 

massmöten i början av perestrojkan. En gång fick även jag delta 

i ett sådant massmöte. 

Under fórhandlingar med företagare från Turkiet meddelade min 

sekreterare att folk höll på att samlas till massmöte bakom kommunistpartiets 

kommittébyggnad, och att det av slagorden att 

döma var riktat mot företagare. Jag bad den turkiska delegationen 

om ursäkt och bestämde mig for att tillsammans med mina 

kollegor gå till massmötet. Vi var rädda att folkhopen skulle börja 

fórstöra privata grillkiosker och småbutiker efter massmötet. 

Du borde nog byta om, rådde mig en av mina kollegor. Om vi 

kommer uttill folkhopen i finkostymema blir de bara ännu ilsknare. 

Det borde jag nog, sa jag, men vi har inte tid. 

8

Så kom vi alltså åkande till massmötet i två bilar, en Mercedes 

och en rysk jeep. Vi steg ut ur bilama i våra eleganta kostymer, 

med vita skjortor och slips, själv var jag som en riktig engelsk 

dandy i en elegant vit kostym. Vi stod och tittade på deltagama i 

massmötet och visste inte vad vi skulle göra. Det var cirka ett och 

ett halvt eller två tusen deltagare. De röda fanoma vajade över 

folkhopen. Slagorden löd: ”Vi ger inte vika for kapitalismen”, 

”Företagama suger blod ur folket”, ”Partif`óırädarna skall ställas 

till svars”. På en improviserad scen stod en äldre man med medaljer 

på bröstet och ropade ursinnigt: 

- Man har fórrått vår generation! En hel generation! Vår generation! 

Vi spillde vårt blod i skyttegravama. Vi lät inte de fascistiska 

djävlama ta över vårt fádemesland. Vi hungrade och bodde 

itält, men vi byggde fabriker. Vi byggde städer. Vi byggde socialism, 

och drömde om kommunism. 

En handikappad på kryckor stämde emellanåt in: 

- Vi var redo att offra våra liv. 

Två gummor skanderade i kör: 

- Pensionen! Pensionen! 

Det var tydligt att utropen från folkhopen hetsade upp mannen 

som höll tal: 

- Vi ger inte vika för blodsugama och borgarbrackoma! Man 

kan inte ens köpa kött på marknaden längre, de har köpt upp allt 

till sina grillkiosker. Nu gör vi slut på deras kommersiella kiosker 

som hydrans nästen, uppmanade han. 

Folkhopen utropade i kör: 

- Nu gör vi slut på dom! Nu gör vi slut på dom! Nu gör vi slut 

på dom! 

-~ (Det 1/arför våra ôam 'vi fevdè, inteför cfom Jän sazíe Iían ocli pe- 

/šgıcfe mecf/iamfen mot 1/årgmpp. 

Alla massmötesdeltagare vände sig mot oss. Det blev tyst. Det 

var som om folkhopen beredde sig for att ta ett språng mot oss. 

9

Då togjag en megafon och klättrade upp på taket på jeepen. Jag 

visste inte vadjag skulle säga, och började därfor utan inledning: 

- Ni säger att ni kämpat för era barn, men det är ju vi som är 

dessa bam. Bam som har bestämt sig for att bli företagare. Och 

skapa ett liv som inte blir sämre än i Amerika. Nu är det tillåtet 

enligt lag att bedriva eget fóretagande. Ni ska ha tack for era 

ansträngningar, det är bara det att det ni byggde inte passade oss 

särskilt väl, och vi vill skapa vårt eget. Och om ni börjar göra slut 

på saker och ting så får ni ingen pension alls, eftersom det är vi 

som lägger undan pengar till er pension. Företagare är inte blodsugare. 

Företagare är de som forsöker ta sig for något gångbart 

for landet, och så for sig sj älva också naturligtvis. 

Mannen som höll tal på scenen hade ingen megafon, och for att 

avbryta mig blev han tvungen att skrika: 

- Titta, där är han, ledaren för de som suger blod ur folkets 

kropp! Det är de som sopat undan alla varor från butikshylloma. 

Det är de som köper upp kött och sedan säljer grillspett tre gånger 

så dyrt. Köttet forsvann på tre dar. 

Jag svarade honom lugnt i megafonen: 

- Du är ju helt stollig, gubbe. Hur kommer det sig att ni hela 

livet kämpade och kämpade, men bara lyckades få ihop kött till 

tre dagar? 

Ropen ur folkhopen tystnade, folk lyssnade på vår dialog och 

vände sig än till den ene talaren, än till den andre. Mannen på 

scenen gav inget svar på mitt argument, utan skrek istället: 

~ Dra ner den där blodsugaren från bilen. Titta så han klätt upp 

sig, det kräket. 

Ur folkhopen kom det en mängd olika foremål fiygande åt mitt 

håll. Man träffade min vita kostym med två inlagda tomater och 

ett ägg. En inlagd tomat träffade mig också i huvudet. Polisen 

som var på plats på massmötet ställde upp sig på rad mellan folkhopen 

och bilen somjag stod på. Polisbefälet ropade till mig: 

10

- Ta dig ner från bilen nu, killen, och stick. Vi kommer inte att 

kunna hålla folkhopen. 

Menjag hade inte lust att backa, ochjag ropade i megafonen: 

- Ville ni verkligen att era bam också skulle gå klädda i trasor 

som ni? Var det alltså det ni kämpade för? 

Några ur folkhopen tog sig igenom polisraden, sprang fram till 

bilen och började gunga den. Och då, jag vet inte själv hur det 

gick till, började j ag plötsligt läsa upp Majakovskijs dikt om 

Lenin: 

Øet är tícfjag 

ôöıjar min ôerätteße om Lenin. 

fMen inteföratt Jet ejfinns större sorg. 

(Det är tíaflföratt (fen stanía saénaıíen ôlífuit tydlig 

oc/í mecfveten smärta. 

Øeı är tief- 

En fvirveívinıíafu Lenin.: såıgoni 

S/iafívigråta utan Iiejaf? 

Lenin ärännu mer íewnde än anıíra. 

*Vårt ôanerj. 'våršfqfl oc/i wpen. 

Folkhopen stamıade upp av fóıvåning. De som stod och gungade 

bilen stannade också upp och lyfte på huvudena. Samtidigt kom 

det från sidan en lastbil med vodka körande över gräsplanen-det 

varjag och kollegorna som bestämt oss for att med gemensamma 

medel göra folkhopen vänligare inställd med hjälp av Vodka. 

Medan lastbilen rörde sig i min riktning fortsatte jag deklamera: 

Tofßär ßåtar. 

Även om de ärpå làndf 

Medan vi [evervår tief 

Kammer en massa smutsiga musslbr 

ll

im &,[i66afa.s± inviıí 

Ocíi seafan 

flífterfärafen genom stormen (fu sítter 

Tfeßt i soísßenet 

Ocñ rensar det gröna sßägget rw a@er 

Ocñ det rosa manetslemmet. 

jag rensar mig underßenín! 

Töratt seglà vıkfare ut i revofutionen. 

Lastbilen med vodka hade kört fram tätt intill min bil, och jag 

hoppade över till lastbilsflaket och sade stående på det: 

- Det är bara ett kmx, forstår ni, karlar. Olika människor vill ha 

olika revolutioner. 

Mannen på scenen skrek till igen: 

- Ser ni inte? Han gör ju narr av oss. Han läste upp dikten om 

Lenin för att distrahera er. Och ni foll for det direkt. 

- Dikten lade jag manken till for att lära mig i skolan. Och 

jag lade manken till för att läsa upp den, för att visa att även vår 

generation känner till fädernas strävan. Men fórsök också ni att 

fórstå vår strävan. 

- Den exploaterarhydran! Med en dikt fick han hela högen att 

gapa, den blodsugaren. Vad står ni som idioter for, ta honom, gör 

slut på hydran. Han tog Lenin och dikter till skydd. 

En del av folkhopen fórsökte med ett vrål återigen pressa sig igenom 

väggen av poliser. 

- Dikten läste jag ju upp for att få till ett normalt samtal. Kom 

hit så dricker vi lite och tar ett snack som man brukar här i landet. 

Jag öppnade sidoväggen på lastbilen, satte mig på en låda, öppnade 

en fiaska Vodka, sedan en till och hällde upp vodkan i plastglas. 

Jag tog ett glas och drack en klunk. Sedan vändejag mig till 

dem som tagit sig igenom avspärmingen och stått och gungat på 

jeepen. De stod nu redan vid lastbilens öppna sida. 

12

- Ja, ta ni bara, grabbar, så dricker vi lite grand, samtalet harju 

inte gått så smidigt hittills. 

Männen kom fram och började dela ut glas. 

~ Jo, det är nog sant, vi blev visst lite väl bråkiga. Man kan ju 

talas vid som folk, amrıärkte en kortväxt, skäggig man, och hans 

kamrat tillade: 

~ Varför skulle man inte kunrıa talas vid, när det finns passande 

sällskap. En av de som hade druckit lite vände sig mot poliserna 

som höll tillbaka folkhopen och sade: 

- Hör ni, grabbar, håll ut ett litet tag till så de inte sliter sig igenom, 

annars får vi inte talas vid. 

Mannen fick medhåll: 

- Nej, det kommer vi inte att få, hur ska man kunna talas vid 

med en folkhop? Det blir bara tjafs av det. Vi tar en rackare till, så 

kommer vi och hjälper er. t 

- Jo, man borde hjälpa polisen. Häll upp en jäkel till, fóreslog 

man mig. Jag hällde upp ytterligare en gång. 4 

- Hör du, vad kan du mer för dikter, frågade mig en enorm, 

skallig man med basröst. 

- Utantill, ska se. .. Det blir bara ur skolrepertoaren, svarade 

jag honom. 

- Okej, läs upp något från skolan då, så sjungerjag med lite i 

megafonen. När jag får några droppar i mig får jag alltid sådan 

lust att sjunga. 

- Qítt ensamt segeísesförsvínruı, mot ñafuets fiusôâi töcåenranzí reciterade 

jag, och den skallige börj ade sjunga med en kraftig 

bas förstärkt av megafonen. 

*Ett ensamt segeísesförsvinna 

mot ñavets ljusôlli töcßenranaf 

fPåj§ärran Iíust-varfmfifianfinna? 

'I/ad°[ämnar ñan på ñemmets stranrf? 

13

Folkhopen tog sig igenom avspärrningen. En stor grupp 

mestadels bestående av män kom springande mot lastbilen. Den 

store skallige mannen slutade sjunga och ropade med hotfull bas: 

- Ställ er i kö! Här talas man vid som folk, inget tjafs. 

De som kommit springande ställde upp sig i kö. Mannen på scenen 

mittemot började åter tala och vände sig till de som fanns 

kvar framför honom: 

- Titta bara, han super ju dem fulla. Kvinnor! Era män super 

sig fulla. 

Ur folkhopen som mest bestod av äldre kvinnor hördes ett växande 

stim av missbelåtna röster. Jag tog åter megafonen och vände 

mig till kvinnoma: 

- Ursäkta, damer, jag glömde att säga en sak. På andra sidan torget 

står en bil med importerade kycklingben, det är en present till 

er från företagarföreningen. Det är ingen muta, det är betalning för 

att vi ska få talas vid här utan att ni stör. En bil räcker naturligtvis 

inte till alla, det har ni rätt i, men någon kommer att få dem gratis. 

En stor grupp kvinnor, någon med snabba steg, någon i språng, 

börj ade röra sig mot bilen med kycklingben. På det viset delades 

massmötesdeltagama i två grupper. En vid lastbilen med Vodka, 

den andra vid lastbilen med kycklingben. Jag förstod att folket 

hade lugnat sig. Jag satte mig tillsammans med kollegorna i bilen 

och åkte till båten. Närjag lämnade mämıen som stod och drack 

Vodka fickjag höra: 

- En hygglig snubbe, och vi som höll på att göra köttfärs av 

honom. 

När båten låg i hamn vid fiodterminalen fungerade dess restaurang 

som företagarklubb. Äldre och yngre människor samlades 

ofta där, diskuterade sina afiärer och delade med sig av sina erfarenheter. 

Nästan alla hade känslan av att vi hade ett oerhört 

14

vackert liv framför oss. Ibland var det någon av skeptikema som 

försökte fönnörka våra drömmar. 

En gång kom mannen som hållit tal på massmötet till båten. Vakterna 

släppte inte förbi honom, och eftersom han krävde att få 

tala med mig så gick jag ut till honom. Pjotr Ivanovitj hette han, 

och han bad om tillstånd att få besöka vår klubb. 

- Men varför skulle Ni, Pj otr Ivanovitj, gå på vår klubb, om Ni 

är emot företagande och privat egendom? 

Han svarade: 

-- Jag är emot att livet skall vara absuıt. Jag vill säga min åsikt 

till er, dagens avantgarde, eller är ni rädda för att höra altemativa 

åsikter? 

En av mina kollegor föreslog: 

- Låt honom komma in och uttala sig då. Det är bättre än att 

ordna massmöten och hetsa upp folk. 

Jag instämde. Och Pjotr Ivanovitj började komma till klubben 

varje vecka. Vi kom överens om att han inte skulle tala längre än 

fem minuter. Det visade sig att han var före detta historielärare, 

och även om filosofin i hans tal inte väckte något intresse på företagarklubben, 

fick den oss ibland att en kort stund börja tänka 

på livets mening. 

En gång gick han som vanligt fram till mikrofonen och vände sig 

till företagama som satt vid borden i restaurangen: 

- Vad har ni för att hoppas på en lycklig framtid? Där borta i 

Amerika håller man på med affarsverksamhet sedan länge, där 

finns fler företagare än hos oss i Ryssland. Måhända vi uppnår 

amerikansk levnadsstandard om sådär en tjugo år, men på de 

tjugo åren kommer de att gå om oss ännu mer. Det blir fler företagare 

i Ryssland, men det betyder inte alls att det kommer att bli 

fler lyckliga människor. 8 

Då, ibörjan av perestrojkan, ville inte vi i den första vågen av 

företagare tänka på livets mening, vi ville bara leva fiott. 

15

Olet ıfilíngande Ceaflerträdet 

Våren 1994 gav jag mig iväg på en fyra månader lång handelsexpedition 

med mina fartyg utmed den sibiriska floden Ob från 

Novosibirsk till Salechárd, städer som båda ligger norr om polcirkeln. 

Expeditionens syfte var att upprätta ekonomiska förbindelser 

med de nordligaste områdena i Sibirien. Expeditionen gick under 

namnet ”Köpmanskaravanen”. På den stora tredäcksbåten 

låg expeditionens ledning, stånd med varor från sibiriska tillverkare 

och en butik. Och mina med den tidens mått flotta gemak. 

För att göra i ordning dem fickjag använda två förstaklasskajutor 

som jag gjorde om till en och inredde med modema möbler. Det 

var nödvändigt för att se representativ ut under förhandlingama. 

Min Karavan skulle gå trehundrafemtio mil i nordlig riktning och 

besöka relativt stora städer som Tomsk, Nizjnevártovsk, Chanty- 

Mansíjsk och Salechárd, såväl som mindre orter, dit man med 

last bara kunde ta sig under den korta period av året då floden var 

segelbar. På vintem täcks floden Ob av is, och för invånarna i de 

sibiriska byama bryts förbindelsen med andra städer. 

På dagen lade karavanens båtar till i samhällena längs floden. 

Vi tutade några gånger, och satte sedan på hög musik i kraftfulla 

högtalare på överdäck för att locka till oss befolkningen. 

Vi bedrev handel, av lokalbefolkningen köpte vi värdefull fisk, 

tranbär, lingon, torkad svamp, pälsverk, och förhandlade om att 

upprätta fasta ekonomiska förbindelser med lokala jägare och 

16

fiskare. Fartygen färdades som regel nattetid. Om väderförhållandena 

inte tillät att färdas på floden lade ledningsbåten till vid 

närmsta samhälle och arrangerade festkvällar för traktens ungdomar. 

Sådant händer sällan i de områdena. Klubbama och folkparkema 

hade blivit rej ält nedgångna den senaste tiden. Några 

evenemang förekom nästan aldrig där. Och så kommer vi 

Tänk bara: invånama i en sibirisk by hundratals mil från civilisationen 

får se hur ett vitt, ståtligt fartyg kommer glidande på floden, 

och plötsligt svänger det av och lägger till vid deras strand. 

På fartyget finns restaurang, bar, dansgolv och en pelarsal. Inte 

bara ungdomama, utan även de vuxna ville gäma komma ut på 

båten och promenera omkring på den i några timmar. Sedan vinkade 

man av den vita, ståtliga båten från stranden. 

Ju längre karavanen kom från de större städema, ochju närmare 

man kom polcirkeln, desto bredare blev floden Ob, och man 

kunde titta i kikare på vilda djur som gick på stränderna. Ibland 

gick det ett helt dygn utan att vi såg ens någon mindre bebyggelse. 

Bara tajgan utmed floden, som var den enda farvägen på flera 

kilometers håll. Då anade jag ännu inte att det vid en av dessa 

stränder väntade mig ett möte som skulle komma att förändra 

hela mitt liv. 

En gång, när vi hade vänt och åter höll kurs mot Novosibirsk, lät 

jag ledningsfartyget lägga till vid stranden av en liten by. Byn bestod 

bara av några stugor och låg miltals från närmsta samhälle. 

Vi hade planerat att göra uppehåll i tre timmar för att manskapet 

skulle få promenera en stund och så att byboma kunde köpa diverse 

varor av oss. 1 vår tur kunde vi till billigt pris köpa fisk, 

svamp, bär och nötter av dem. Jag beslöt mig också för att gå en 

sväng på land. När jag gick nedför landgången kunde jag inte 

undgå att lägga märke till två äldre män. De stod tysta en bit bort 

från lokalbefolkningen som samlats i grupp för att via landgån- 

17

gen ta sig upp på båten. Särskilt underlig såg den äldste ut, 

med grått skägg, fotsid rock och med huvudet täckt av en huva. 

Jag hälsade på de gamla männen när jag gick förbi dem. Den 

äldste svarade ingenting, utan böj de bara en aning på huvudet, 

men hans följeslagare hälsade tillbaka: 

- God dag. Uppfi/llelse av alla Era goda avsikter önskar jag! 

Ni är ledaren här, förstårjag. Eller? Kan Ni dela ut ålägganden? 

- Det kan jag, om de är ändamålsenliga, svaradejag och tänkte 

fortsätta min väg, men den gamle mannen hade mer att säga. 

Han försökte övertala mig att ställa ett femtiotal män till hans 

förfogande (manskapet bestod allt som allt av sextiofem personer) 

som skulle följa med dem ut i taj gan två och en halv mil 

bort från platsen där båten låg förtöjd. De skulle ta dem djupt 

in i taj gan för att såga ned en klingande sibirisk cederl, som de 

uttryckte sig. Det sibiriska cederträdet, som enligt gamlingen 

skulle vara fyrtio meter högt, var dessutom tänkt att sågas i bitar 

som man skulle kunna bära med sig ned till båten, och vi skulle 

absolut ta med oss alltsammans. Den gamle mannen rådde oss 

att såga upp varje bit i ännu mindre bitar, av vilka vi skulle ta en 

var och dela ut resten till släkt och vänner, bekanta och alla som 

ville ha dem. Han sa att det här var en ovanligt cederträd. Man 

skall bära en bit av den i ett snöre på bröstet, men först ta på sig 

den stående barfota på gräsbevuxen mark och trycka den mot 

sitt nakna bröst med vänster handflata. Efter någon minut känner 

man en behaglig värme från cedem, sedan går det lätta rysningar 

genom kroppen. Emellanåt, när man får lust för det, skall man 

med fingertoppama polera den sida av träbiten som inte ligger 

18 

1 Ö. A.: Liksom i engelska, tyska m.fI. översättningar av föreliggande bok har vi av olika 

anledningar valt att använda benämningen 'sibirisk ceder' för tallaıten Pinus sibirica, 

vars svenska namn egentligen är '(sibirisk) cembrata||'. Den europeiska cembratailen 

växer företrädesvis i alperna, medan den sibiriska är utbredd i tajgabältet. Den påträfias 

såväl vild som odlad i skogarna i norra Sverige, vilka som bekant geografiskt är utlöpare 

av tajgabältet. Den egentliga cedern (Pinus cedrus) hör till samma familj (pinaceae, 

tallväxter), men växer i medelhavsområdet och i Himalaya.

mot bröstet samtidigt som man håller emot med tummama från 

andra sidan. Gamlingen sade med övertygelse att den som hade 

fått en bit av den klingande cedem redan efter tre månader skulle 

må betydligt bättre och bli av med en mängd åkommor. 

- Till och med HIV? frågade jag efter att i korthet ha berättat 

vadjag hade läst i massmedia om denna sjukdom. 

Gamlingen svarade övertygat: 

- Vilka sjukdomar som helst! 

Men detta var enligt honom ingen svår uppgifi. Det viktigaste var 

att den som hade en bit av cedem blev en bättre människa, blev 

lyckosam och mer begåvad. Jag kände visserligen till lite grand 

om de helande egenskapema som den sibiriska cedem besatt, 

men att den skulle kunna ha en sådan inverkan på ens känslor och 

förmågor var något som tycktes mig fiıllständigt osamiolikt. Jag 

tänkte att gamlingama kanske ville ha pengar av mig för cedem 

som de menade var så ovanlig. Ochjag började förklara för dem 

att kvinnoma i städema bar smycken av guld och silver och att 

de inte skulle betala en kopek för någon liten träbit, och att jag 

därför inte kunde kosta på mig att köpa den. 

- De bär smycken för att de inte vet bättre, följde svaret. - Guld 

är stoft i jämförelse med en enda bit av den här cedem, men inte 

behöver vi några pengar for den, ni kan få torkad svamp med er 

också, men själva behöver vi ingenting. 

Jag sade inte emot av respekt för deras ålder, men tillade: 

- Ja, kanske någon skulle vilja ha en bit av ert cederträd. .. 

Kanske om någon mästerlig träsnidare tog hand om den och skapade 

något särdeles vackert av den. 

Men på detta svarade gamlingen: 

- Man kan snida på den, men det är bättre att polera den. Det 

allra bästa är att polera den själv, med sina egna fingrar när andan 

faller på, då blir cedem vacker även på utsidan. 

Medan den gamle mannen talade knäppte han skyndsamt upp 

19

sin gamla jacka, och sedan skjortan för att visa vad han hade på 

bröstet. Det jag såg var något utbuktande, runt eller ovalt. Det 

hade flera färger - lila, hallonrött och något rödskimrande, vilket 

skapade ett underligt mönster. Ädrorna i träet liknade små 

bäckar. Jag är ingen konstälskare, även om det nog hade hänt att 

jag varit på konstgallerier. De stora mästerverken hade aldrig 

väckt några särskilda känslor i mig, men det som hängde där på 

gamlingens bröst gav betydligt starkare känslomässig genklang 

än besöket på Tretjakov-galleriet i Moskva. Jag frågade honom: 

- Hur många år har Ni gått och polerat ert cederbit? 

- Nittiotre, svarade den gamle mannen. 

- Hur gammal är Ni egentligen, då? 

-- Etthundranitton. 

Jag trodde inte på vad han sade vid det tillfället. Mannen såg ut 

att vara omkring sjuttiofem år gammal. Han verkade inte ha lagt 

märke till mina tvivel, eller så ignorerade han dem, och börj ade 

istället med viss upphetsning övertyga mig om att vem som helst 

skulle kuıma göra sitt hängsmycke vackert på tre år, om man bara 

polerade det själv. Sedan skulle det bara bli finare och finare, 

särskilt hos kvinnor. Kroppen hos den som bar cedern skulle ge 

ifrån sig en behaglig och välsignad doft som inte gick att jämföra 

med något konstgjort! Det luktade faktiskt väldigt behagligt 

om gamlingama, vilket jag kände trots att jag röker och att mitt 

luktsinne som hos alla rökare förmodligen var avtrubbat. Och en 

konstig sak till. .. Jag började plötsligt lägga märke till uttrycki 

främlingarnas tal som inte var kännetecknande för invånama i 

ödemarkema i norr. Jag minns en del av dem ämiu, till och med 

tonfallet de uttalades med. Gamlingen sade: ”Gud skapade den 

sibiriska cedem för att lagra energier från Kosmos. . . En människa 

som kärmer kärlek utstrålar energi. På en hundradels sekund 

reflekteras denna energi i planetema som svävar förbi ovanför 

för att åter nå Jorden och ge liv åt allt levande. .. Solen är en 

20

av planetema som återspeglar en liten del av det spektrum som 

människan utstrålar. . . Endast ljus energi strålas ut i Kosmos från 

människan. Och från Kosmos återvänder endast välsignad strålning 

till Jorden. . .. Från en människa med negativ inställning utstrålas 

mörk energi. Den mörka utstrålningen klarar inte av att 

nå ut i Kosmos, utan hamnar djupt ned i Jorden. Där reflekteras 

den i Jordens innandömen och återvänder till ytan i forın av vulkanutbrott, 

jordbävningar och krig. . . Det värsta den reflekterade 

mörka strålningen kan åstadkomma är att förstärka de negativa 

känsloma i människan. .. 

Det sibiriska Cederträdet lever femhundrafemtio år. Med sina 

milj oner små barr fångar den dag och natt upp och lagrar hela 

spektrumet av ljus energi i sig. Under en sibirisk ceders livstid 

passerar alla himlakroppar som återspeglar ljus energi över den. 

Det finns mer välsignad energi för människan i en enda. liten träbit 

av ceder än i alla Jordens konstgjorda kraftkällor sammantaget. 

.. Cedern tar genom Kosmos emot energin som utstrålas från 

människan, lagrar den och lämnar ut den när det behövs. Lämnar 

ut gör den när det inte räcker till i Kosmos, och följaktligen inte i 

människan, i allt som lever och växer på Jorden ... 

Det förekommer, men mycket sällan, att cedrar lagrar energi 

utan att lämna ut den igen. Efter femhundra år börjar de då att 

klinga. På det viset talar de med sin stilla klang, på det viset signalerar 

de till människoma att de skall komma och såga ned dem 

för att använda den lagrade energin på Jorden. På det viset vädjar 

cedem med sin klang Tre år vädjar den. _. Om den inte kommer 

i kontakt med levande människor inom tre år, och inte får 

möjlighet att lämrıa ifrån sig energin den lagrat genom Kosmos, 

mister den förmågan att lämna ut energi direkt till människor. Då 

börj ar den bränna energin inom sig. Den plågsamma processen 

när cedem bränner sig till döds pågår i tjugosju år. . .För ett tag 

sedan upptäckte vi en sådan ceder. Vi kom fram till att den har 

21

klingat i två år. Den klingar tyst, väldigt tyst. Kanske försöker 

den få sin vädjan att räcka längre, men den har bara ett år på sig. 

Den måste sågas ned och delas ut till folk ...” 

Den gamle mannen pratade länge, och av någon anledning 

lyssnadejag på honom. Den underlige sibiriske gubbens röst ljöd 

än lugnt övertygat, än mycket upphetsat, och när han hetsade upp 

sig började han polera sin träbit med fingerspetsarna med snabba 

rörelser, som om han spelade lätt på något instrument. 

Det var kyligt på stranden, från floden blåste en höstlig vind. 

Gamlingama bar inga huvudbonader och de kalla vindbyama 

rufsade om deras gråa hår, men den slitna jackan och skj ortan 

på den gamle mannen som talade var uppknäppta. Han gned och 

gned med fingerspetsama på hängsmycket som hängde på det 

bara bröstet. Han försökte få mig att förstå hur mycket den egentligen 

betydde. 

En av mina anställda, Lydia Petrovna, gick i land från båten. 

Hon sade att alla redan var ombord och klara att ge sig av, och 

att de väntade på attjag skulle avsluta samtalet. Jag tog faıväl av 

de gamla männen och gick hastigt ombord på båten. Det fanns 

två skäl till att jag inte kunde uppfylla deras önskan: att hålla 

kvar båten, dessutom i tre dagar, hade inneburit stora förluster. 

Allt som gamlingama hade sagt avfärdade jag då som överdriven 

vidskeplighet från deras sida. 

Under morgonsamlingen dagen därpå fick jag se hur Lydia 

fingrade på en liten träbit av ceder på bröstet. Senare skulle hon 

berätta för mig att hon hade dröjt kvar en stund efter att jag hade 

gått ombord. Hon hade sett hur bestöıt den gamle mannen som 

pratat med mig blivit närjag hastigt lämnat dem, och hur han än 

kastat blickar efter mig, än sett på sin äldre kamrat medan han 

upprört beklagat sig: 

- Hur kunde det gå så? Varför kom de inte till insikt? Jag kan 

inte alls prata på deras sätt. .. Jag lyckades inte övertyga dem... 

22

Jag lyckades inte! Jag klarade inte av någonting! Inte någonting. 

_ .Varför inte? Säg mig, far. 

Den äldste lade handen på sin sons axel och svarade: 

- Du var inte överlygande, min son. Därför kom de inte heller 

till insikt. 

- När jag sedan gick uppför landgången, fortsatte Lydia Petrovna, 

kom den gamle mannen som du pratat med plötsligt 

springande mot mig, fattade mig i armen och ledde mig ned från 

landgången till den gräsbevuxna stranden. 

Han tog hastigt fram ett snöre ur fickan, och på snöret satt den 

här cederbiten. Han hängde det runt min hals, tryckte träbiten 

mot mitt bröst med sin egen och min handflata. Jag kände till och 

med lätta rysningar i kroppen. Han gjorde allting så snabbt att 

jag inte ens hann säga något till honom. När jag gick hörde jag 

hans ord efter mig: ”Lycka till på färden! All lycka! Jag hoppas 

ni kommer tillbaka hit nästa år! Allt gott önskar vi er. Vi kommer 

att vänta på er! Lycka till på färdenl” 

När båten lade ut stod gamlingen länge och vinkade, sedan 

satte han sig plötsligt ned i gräset. Jag tittade på dem i kikaren 

och såg hur gamlingen som du pratat med och som sedan gett 

mig cedem satt i gräset med darrande axlar. .. Den äldre med det 

långa skägget böjde sig ned och strök honom över håret 

*if* 

Upptagen somjag var med att sköta affärema, med räkenskaper 

och banketter med anledning av den avslutade flodturen tänkte 

jag inte mer på de underliga sibiriska gamla männen. När fartyget 

kom tillbaka till Novosibirsk fick jag kraftig värk. Diagnosen 

jag fick var sår i tolvfingertarrnen och artros i bröstdelen 

av ryggraden. I tystnaden i det bekväma sjukhusrummet var jag 

avskärmad från vardagens bekymmer. Det extra påkostade en- 

23

kelrummet gav möjlighet att i lugn och ro analysera resultaten 

från den fyra månader långa expeditionen och att göra upp en affärsplan 

för nästa. Men minnet sköt liksom undan alla händelser 

och drog av någon anledning fram åldringama och vad de hade 

sagt i förgrunden. På min begäran blev allehanda litteratur om 

den sibiriska cedem levererad till sjukhuset. Genom attjämföra 

vadjag läst med vadjag fått höra av de gamla tajgamämien under 

expeditionen blevjag mer och mer förbluffad, och började tro på 

vad åldringama hade sagt. Något slags sanning fanns det ändåi 

deras ord, ja, kanske allt hade varit sant?! 

Det står mycket om cedems nytta i böcker om folkmedicin. 

Det står att allt, från barren till barken, besitter högeffektiva läkande 

egenskaper. Den sibiriska cederns ved är vacker, och träsnidare 

använder den gäma till konstsnide. Man gör möbler och 

resonanslådor till musikinstrument av den. Cederns barr är starkt 

f`ytoncida, dvs. besitter förmågan att lätt desinficera luften omkring 

sig. Cederns ved har en karaktäristisk, mycket behaglig 

lukt av balsam. En liten bit ceder i huset håller malen borta. I den 

populärvetenskapliga litteraturen står det också att den sibiriska 

cederns kvalitet är betydligt högre än hos arter i sydligare områden. 

Redan 1792 skrev akademikem P. S. Pallas att fröna från den 

sibiriska cedem effektivt återställer mannens potens och gör 

människan ung igen, att den höjer kroppens motståndskraft betydligt 

och hj älper den att bekämpa ett flertal sjukdomar. Det 

finns också en hel rad historiska fenomen, direkt eller indirekt 

kopplade till cedem. Här är ett av dem. Den halvt analfabetiske 

bondkarlen Grigorij Rasputin från en by i en avlägsen sibirisk 

trakt där det växer ceder hamnade 1907, då han själv var kring de 

femtio, i huvudstaden. Han förbluffade alla med sina förutsägelser, 

till och med tsarfamiljen, som han kom att bli bekant med. 

Han besatt också en exceptionell potens. När Grigorij Rasputin 

24

lev mördad förbluffades man av att han fortsatte att leva trots att 

han var sönderskjuten av kulor. Kanske orsaken var att han hade 

vuxit upp på cedernötter i en trakt där det trädet växer? Så här 

beskrev den tidens joumalister hans uthållighet: 

”I femtioårsåldem kunde han inleda en orgie vid middagstid 

och fortsätta sitt festande till klockan fyra på morgonen. Från 

otukt och fylleri tog han sig direkt till kyrkan för morgonmässan, 

där han stod i bön till klockan åtta på morgonen. Därpå 

tog sig Grigorij en kopp te i hemmet för att till klockan två på 

eftenniddagen ta emot besökare, och sedan i damsällskap gåi 

bastun. Från bastun for han till en restaurang utanför staden, där 

han upprepade föregående natt - ingen nonnal människa skulle 

uthärda ett sådant tempo”. 

Och ändå bleknar de många fakta och bevisen inför det viktigaste, 

som ni själva kan bekanta er med, och som inte lämnade ett 

spår av tvivel hos mig. Det är bibeln. I Gamla testamentets tredje 

Mosebok (Leviticus 14:4) lär Gud hur man skall bota människor 

och till och med desinficera bostäder med hjälp av . .. CEDER! ! ! 

När jag jämförde de fakta och uppgifter som jag samlat ihop 

från olika källor klamade en bild som fick alla världens kända 

underverk att blekna. De stora gåtor som förbryllat mänsklighetens 

snillen tycktes obetydliga i jämförelse med den klingande 

cedems mysterium. Nu kunde jag inte längre tvivla på att den 

fanns. Den populärvetenskapliga och uråldriga vediska litteraturen 

hade skingrat mina tvivel. 

Cedern omnämns fyıtiotvå gånger i bibeln ända från Gamla 

testamentet. Den gammaltestamentlige Mosessom visade stentavloma 

för mänskligheten visste mer om cedem, än vad som 

står i Gamla testamentet. Vi är vana vid att det finns olika växter 

i naturen som har förmågan att bota mänskliga sjukdomar. 

Cederns läkande egenskaper bekräftas i populärvetenskapliga 

skrifter av sådana seriösa och tongivande forskare som akade- 

25

mikern P. S. Pallas, och det stämmer överens med vad som står i 

Gamla testamentet. 

Och nu, får jag be om er uppmärksamhet! Gamla testamentet 

talar om cedem, endast om cedem och inte om några andra träd. 

Talar då inte Gamla testamentet om att cedem är det kraftigaste 

läkemedlet av alla som finns? Vad är det för något? Ett läkemedel 

med flera komponenter? Men hur ska man använda sig av det? 

Och varför uppmärksammade de där underliga gamlingama av 

alla cedrar en klingande ceder? Men det är inte allt. Om något 

oändligt mycket mer gåtfullt talar folj ande historia ur Gamla testamentet: 

Kung Salomo byggde ett tempel av ceder. För att få cedem levererad 

från Libanon gav han en annan kung, Hiram, tjugo städer 

i sitt kungadöme. Otroligt! Tjugo städer bortskänkta för något 

byggnadsmaterial! Man gjorde honom visserligen ytterligare en 

tj änst. På kung Salomos begäran fick han folk som var . . ...” kunniga 

i att fälla träd”. Vad var det för folk? Vad var det de visste? 

Jag har hört att det även nu för tiden i avlägsna trakter finns gamlingar 

som på något sätt väljer ut träd till byggen. Men då, för 

mer än tvåtusen år sedan, kunde alla känna till det. Ändå krävdes 

det några särskilda personer. Templet blev byggt. Man inledde 

mässan och... ”prästerna kunde inte stå i mässan på grund av 

molnet”. Vad var det för moln? Hur och varifrån kom det in i 

templet? Hur var det beskaffat? Var det energi? En ande? Vad var 

det för fenomen, och vad var dess koppling till cedem? 

Gamlingama hade talat om den klingande cedem som en lagringsplats 

för något slags energi. Vilket träd var mest kraftfullt: 

den libanesiska cedem eller den sibiriska cedem? Akademikern 

Pallas sade att de helande egenskapema blir starkare ju närmare 

gränsen till skogstundran träden växer. Alltså är då den sibiriska 

cedem kraftigare. Ibibeln står det: ”. .. döm dem på deras frukter”. 

Alltså återigen den sibiriska! Har verkligen ingen uppmärk- 

26

sammat allt detta? Har ingen sammanfórt dessa fakta? Den gammaltestamentliga 

bibeln, f`örra seklets och modem vetenskap är 

eniga i sitt utlåtande om cedem. 

Och Jelena Roerich* skriver i sin bok Levande etik: ”Redan i 

initieringsritualema för kungama i det foma Chorasan förekom 

bägaren med cederkåda. Druiderna hade också en bägare med 

cederkåda, och den kallades Livets bägare. Och först senare byttes 

kådan ut mot blod, efter det att man förlorat Andens medvetande. 

Zoroasters eld kom från brännandet av kåda i en bägare”. 

Men vad har då bevarats och nått vår tid av all kunskap om 

cedem, dess egenskaper och ändamål, som våra förfäder besatt? 

Finns det verkligen ingenting kvar? Vad vet de där sibiriska gamlingama 

om den? Och plötsligt dök en flera år gammal händelse 

upp i minnet, vilket fick mig att riktigt rysa. Då hade jag inte fast 

någon uppmärksamhet vid det, men nu. 

1 början av perestrojkan ringdes jag i egenskap av president för 

Sibiriens företagarförening upp av den exekutiva länskommittén 

iNovosibirsk (då fanns det fortfarande exekutiva kommittéer 

och länspartikommittéer), och ombads komma på ett möte med 

en viktig västerländsk affärsman. Han hade ett rekommendationsbrev 

från den dåvarande regeringen. På mötet fanns ett antal 

företagare och tj änstemän från den exekutiva länskommittén. 

Den västerländske affärsmannen var till det yttre en synnerligen 

flärdfull och ovanlig person av orientalisk typ. På huvudet 

hade han turban och fingrama pryddes av dyra ringar. Man samtalade 

som vanligt om möjligheterna till samarbete inom olika 

sfarer. Bland annat sade han: "Vi skulle kunna köpa cedemötter 

av er”. Då han uttalade detta blev han något spänd, och hans 

vassa blick började fiacka, förrnodligen för att undersöka hur de 

1 Helena Roerich (ry. Jelena Ivänovna Rérich; 1879-1955). Hustru till den framstående 

ryske konstnären och upptäcktsresanden Nicholas Roerich (ıy. Nikolaj Konstantínovitj 

Flérich; 1874-1947). Tillsammans gav de upphov till den etiska och filosoiiska läran 

Agniyoga. 

27

närvarande företagama reagerade. Jag lade detta på minnet eftersom 

jag redan då blev förvånad - varför hade han blivit så 

förändrad? 

Efter det officiella mötet kom hans tolk, en flicka från Moskva, 

fram till mig. Hon sade att han ville tala med mig. Affärsmannen 

lämnade ett konfidentiellt erbjudande: om jag ordnade leverans 

av cedemötter till honom, dock endast färska, skulle jag 

förutom det officiella priset erhålla en ordentlig andel sj älv. Nöttema 

skulle levereras till Turkiet. Där gör de något slags olja. 

Jag svarade attjag skulle fundera på det. Själv beslöt jag mig för 

att ta reda på vad det var för olja. Och så gjorde jag också. .. På 

London-börsen, en av de viktigaste prissättama i världen, kostar 

olja från cedemötter ... upp till femhundra dollar för ett kilo! Vi 

hade erbjudits att leverera cedemötter för ungefär två-tre dollar 

per kilo. 

Jag ringde till en bekant företagare i Warzawa och bad honom 

ta reda på om det fanns möjlighet att ta direktkontakt med inköpama 

av varan i fråga samt ta reda på hur den tillverkas. En månad 

senare svarade han: ”Ingen kontakt möjlig. Tillverkningstekniken 

gick inte att få reda på. Och de här frågoma du kommer 

med är kopplade till sådana krafter i Väst att det är bäst att hålla 

sig så långt borta som möjligt”. 

Då vände jag mig till en god vän somjobbade som vetenskaplig 

assistent vid konsumentkooperativets institut hos oss iNovosibirsk, 

köpte in nötter och finansierade arbetet. Och i laboratoriema 

på detta institut tillverkades ca 100 kilo olj a av cedemöt. Jag 

lejde också folk som hittade följ ande i arkiven: 

Under tiden fore revolutionen och ännu någon tid efteråt fanns 

det i Sibirien en organisation med namnet ”Den sibiriske kooperatören”. 

Medlemmama i organisationen handlade med olj a, 

bland annat med olj a från cedemötter. De hade tämligen välbeställda 

filialer i Harbin, London och New York, och ganska stora 

28

summor i barıker i Väst. Efter revolutionen gick organisationen 

om intet och flera av dess medlemmar emigrerade. En medlem 

av den bolsjevistiska regeringen, Krasin, träffade ledaren för 

denna organisation och erbjöd honom att återvända till Ryssland. 

Men ledaren för ”Den sibiriske kooperatören” svarade att han 

bättre kunde hj älpa Ryssland utanför dess gränser. 

Redan i det gamla arkivmaterialet stod det att cederoljan gjordes 

med hj älp av trävalsar (endast av träl) i flera sibiriska taj gabyar. 

Cederolj ans höga kvalitet hängde på vilken tid man samlat 

och behandlat nöttema. Varken i arkiven eller på institutet gick 

det att komma fram till vilken tid detta var. Hemligheten har gått 

förlorad. Vad gäller de helande egenskapema i olj an saknar den 

motstycke. Men kan det vara så att hemligheten med tillverkningen 

av olj an länmats ut av emigrantema till någon iVäst? Hur 

ska man förklara att den mest hälsosamma cedemöten växer i 

Sibirien, men att utrustningen för att tillverka olja befinner sig i 

Turkiet? I Turkiet växer det ju över huvud taget ingen ceder liknande 

den som växer i Sibirien. 

Vilka krafter i Väst var det företagaren från Warzawa hade talat 

om? Varför fick man inte beröra denna fråga? Är det inte så att 

dessa krafter tömmer vår ryska sibiriska taj ga på en helande produkt 

av sällsynt art? Om vi nu har en sådan rikedom hemma, med 

enormt effektiva egenskaper som bekräftats under hundratals, 

ja tusentals år, varför köper vi då som idioter in västerländska 

läkemedel för miljoner, eller kanske miljarder dollar? Varför förlorar 

vi kunskap som var känd för våra förfäder? Våra modema 

förfäder som levde ännu under vårt århundrade! 

För att inte tala om Bibeln som beskriver en ovanlig situation 

för mer än tvåtusen år sedan. Vilka okända krafter är det som anstränger 

sig så för att sudda ut förfädernas kunskaper ur vårt minne? 

Och så de där uppmaningama om att inte lägga näsan i blöt. 

Man försöker sudda ut minnet Och lyckas ju med det också! 

29

Jag blev riktigt arg. Och så fick jag se att man säljer cederolja 

på apoteket, och i importerad f`örpackning. Så jag köpte en liten 

trettiomillilitersflaska och provsmakade. Där var nog inte mer 

än två droppar olj a, tänkte jag, resten är något slags utspädning. 

Den gick över huvud taget inte att jämföra med det vi tillverkat 

på konsumentkooperativets institut. Och dessa utblandade 

två droppar kostade femtiotusen ıubel! Men om man inte skulle 

köpa från utlandet, utan sälja själv?! Hela Sibirien skulle leva 

i välstånd endast tack vare denna olja! Hur hade vi egentligen 

kunnat glömma våra förfaders teknik? Och nu gnäller vi att vi 

lever fattigt . . . 

Okej, tänkte jag, någonting ska jag väl i alla fall kunna hitta. 

Jag får ordna tillverkningen själv, och låta mitt företag göra vinst. 

Jag bestämde mig för att göra om expeditionen på Ob, norrut, 

och att härvid utnyttja endast ledarfarlyget ”Patrice Lumumba”. 

Jag stuvade in olika varor i lastutrymmena och gjorde om fartygets 

biosalong till affär. Jag fick leja ny besättning, jag ville inte 

be folk från mitt eget företag. Ekonomin hade redan blivit sämre 

under tidenjag varit upptagen med annat. 

Två veckor efter avgången från Novosibirsk rapporterade mina 

säkerhetsvakter att de hade avlyssnat samtal om den klingande 

cedern. Enligt deras åsikt fanns det minst sagt ”konstigt folk” 

bland de nya besättningsmännen. Jag började kalla enskilda besättningsmän 

till mig, och talade med dem om den förestående 

turen ut i tajgan. En var till och med redo att ge sig av utan lön. 

Andra bad om mer pengar för expeditionen, eftersom den inte 

hade omtalats vid anställningstillfället, och eftersom det är en 

sak att befinna sig ombord på ett bekvämt fartyg och en annan att 

ta sig två och en halv mil in i tajgan och tillbaka släpande på last. 

Vid denna tidpunkt var mina tillgångar nästan slut. Cedem 

hade jag inte planerat att sälja. Gamlingama hade ju sagt att den 

skulle ges bort. Och för övrigt ansåg jag inte själva cedem vara 

30

huvudsaken, utan hemligheten med att utvinna olj an. Ochjag var 

över huvud taget nyfiken på att få reda på mer saker med anknytning 

till den. Efterhand blev jag med hj älp av säkerhetsvaktema 

övertygad om att man försökte spionera på mig, i synnerhet när 

jag gick iland. Men det var oklart vilket syfte man hade. Och vem 

står bakom spioneriet? Jag tänkte och tänkte, och bestämde mig 

för att inte ta några risker utan på något vis lura allihop på en och 

samma gång. 

31

9!/lötet 

Utan att förklara någonting för någon lätjag ledarfartyget lägga 

till i närheten av den plats där mötet med gamlingama hade ägt 

rum året innan. Jag tog mig ensam in till byn i en liten motorbåt 

efter att ha gett kaptenen order att fortsätta utmed handelsrutten. 

Jag hoppades med hjälp av byboma kunna leta rätt på de 

två sibiriska gamlingama jag hade talat med året innan om den 

klingande cedem, och att med egna ögon få se denna ceder och 

diskutera hur man på billigaste sätt skulle kunna forsla den till 

fartyget. 

Motorbåten förtöj de jag vid en klippa på den öde stranden och 

tänkte gå bort till en av stugorna i närheten, då jag fick syn på en 

kvinna stående ensam i slänten. Jag gick fram till henne i hopp 

om att kanske få någon information av nytta för mig. Kvinnan 

var klädd i en gammal vadderad jacka och lång kjol och gick i 

ett slags högskaftade galoscher, precis som många andra här i 

norr under hösten och våren. På huvudet hade hon ett huckle som 

täckte både pannan och nacken. Det var svårt att säga hur gammal 

hon var. Jag hälsade på henne och berättade om de två gamla 

männen som jag hade träffat här förra året. 

- Det var min farfar och farfarsfar som pratade med dig i fjol, 

Vladimir, svarade kvinnan. 

Hon duade mig direkt, och j ag blev förvånad när jag hörde 

hennes ungdomliga röst och hennes klara och tydliga uttal, dessutom 

hade hon kallat mig vid namn. Jag kunde inte minnas vad 

32

de gamla männen hetat, eller om vi över huvud taget hade presenterat 

oss för varandra. Jag tänkte att vi förmodligen måste ha 

gjort det, om hon nu visste vad jag hette. Jag beslöt mig för att 

dua henne jag också, och frågade: 

- Och vad heter du? 

- Anastasia, svarade kvinnan och räckte mig handen med 

handflatan nedåt, som om hon ville attjag skulle kyssa den. 

Jag blev ganska road av att se en sådan gest från denna bondkvinna, 

som stod där i vadderad jacka och galoscher på den ödsliga 

stranden och försökte bete sig som en dam med fina manér. 

Jag tog henne i hand, men kysste den naturligtvis inte. Anastasia 

log lite generat och föreslog att vi skulle ge oss av ut i tajgan till 

den plats där hennes familj bodde. 

- Det enda är att man måste ta sig dit genom taj gan, tjugofem 

kilometer. Gör det dig något? 

- Det låter naturligtvis lite långt, svarade jag kvinnan. 

För mig själv tänkte jag att det inte skulle bli så lätt att ta sig 

fram två och en halv mil i väglös taj ga. Jag skulle ha behövt ta 

med någon av säkerhetsvaktema, men för att göra det hade jag 

varit tvungen att jaga ifatt det avseglade fartyget som jag inte 

hade någon som helst kontakt med. För att inte slösa tid i onödan 

beslöt jag mig för att ge mig av ensam. Men jag frågade först 

kvinnan för att försäkra mig: 

- Kommer du att visa mig den klingande sibiriska cedern? 

- Ja. 

- Du som vet allting om den, vill du berätta för mig om den 

också? 

- Jag kommer att berätta detjag vet. 

-I så fall ger vi oss av. 

På vägen frågade jag Anastasia hur länge hon egentligen bott 

i enslighet ute i tajgan. Anastasia berättade att hennes familj och 

släkt hade bott i cederskogen i generationer, enligt hennes förfä- 

33

der i flera årtusenden. Man tog ytterst sällan direkt kontakt med 

folk från vårt civiliserade samhälle, och dessa kontakter skedde 

aldrig på deras område, utan när de vistades i bebyggda trakter 

och gav sig ut för att vara jägare eller långväga besökare. 

Anastasia hade själv varit i två städer: Tomsk och Moskva. 

Båda gångema hade hon stannat över dagen utan att ens övematta. 

Hon hade velat föıvissa sig om att hon inte hade haft fel i sina 

föreställningar om stadsbomas levnadssätt. Hon hade sålt bär 

och torkad svamp för att tjäna ihop pengar till resan, och någon 

bondkvinna från trakten hade lånat henne sitt pass. 

Anastasia tyckte inte om idén som hennes farfar och farfarsfar 

hade fått om att dela ut den helbrägdagörande klingande cedem 

till folk. På frågan ”varför” svarade hon att bitama skulle komma 

att delas ut till såväl goda som onda människor. Förmodligen 

skulle större delen av bitama bli omhändertagen av negativa individer, 

och i slutändan skulle de kunna komma att vara mer av 

ondo än av godo. Enligt henne var det viktigaste att hj älpa det 

goda och de som lät det goda förverkligas. Genom att hj älpa alla 

går det inte att ändra obalansen mellan gott och ont, den förblir 

oförändrad om inte ännu värre. 

Efter mötet med de sibiriska gamlingama hadejag tittat igenom 

den populärvetenskapliga litteraturen samt en rad historiska och 

vetenskapliga verk där det stod om cedems sällsamma egenskaper. 

Nu försökte jag sätta mig in i och förstå vad Anastasia berättade 

och om hur folket i cederskogen levde på en plats långt ute 

i den gränslösa sibiriska tajgan, och tänkte: ”Vem eller vad ska 

man jämföra deras livsstil med”'? Jag jämförde dem med familjen 

Ly'kov1, som jag tror är bekant för många i Ryssland från re- 

1 En familj av gammaltroende som levde isolerat i tajgan från 1930-talet till dess de 

upptäcktes av en slump 1978. Deras öde har beskrivíts av journalisten Vasilij Peskóv, 

vars bok även finns utgiven i svensk översättning med titeln ”Eremiterna i tajgan : den 

största ensamheten”. 

34

portage i media. Det var en familj som hade levt mer än hundra år 

ensamma i den ödsliga tajgan. När de av en slump blev upptäckta 

av geologer skrevs det om dem i tidningama, jag mindes faktiskt 

en av rubrikema: ”Ätervändsgränd i tajgan”. Det berättades även 

om dem på tv. När jag läste tidningsmaterialet fick jag intrycket 

att familjen Lykov kände väl till naturen, men var obildade i 

fråga om kunskap och förståelse av vårt modema, civiliserade 

liv. Här var situationen en annan. Anastasia gjorde intryck av att 

vara en människa som var väl förtrogen med problemen i vårt civiliserade 

samhälle och även med något ytterligare somjag inte 

riktigt fórstod. Hon uttalade sig lätt och ledigt om vårt stadsliv, 

hon visste hurdant det var. 

Vi hade tagit oss en dryg halvmil in i skogen ochjag var riktigt 

trött, eftersom det inte fanns någon väg, nej inte ens någon stig, 

utan vi fick kliva över nedfallna träd och gå runt buskar och snår. 

Men kvinnan som gick framför mig visade inga tecken på trötthet 

och jag tyckte det skulle vara pinsamt att visa sin svaghet 

inför henne genom att föreslå att vi skulle stanna och vila. 

När vi kom ut i en liten glänta med en bäck som rann utmed ena 

sidan sade kvinnan: 

- Du är säkert trött, Vladimir? Om du vill kan vi vila vid den 

här bäcken. 

- Inte ärjag så särskilt trött, men det är nog dags att fika, svarade 

jag och satte mig direkt ned i gräset i utkanten av gläntan och 

börj ade plocka fram matsäcken - smörgåsar och en platt fiaska 

med fin konjak. Jag erbjöd Anastasia att dricka, men hon tackade 

nej till konjaken och ville av någon anledning inte äta med mig 

heller, utan sade till mig: 

- Jag är inte alls hungrig, Vladimir, ät själv du, så badar jag i 

solen så länge. 

Efter dessa ord tog hon tre steg från platsen därjag satt, tog av 

sig den vadderade jackan, hucklet och långkjolen och lade dem 

35

i en håla i ett träd och blev stående kvar i endast en lätt klänning. 

När hon tog av sig hucklet som hade täckt större delen av ansiktet 

satte jag nästan konj aken i halsen, så förbluffad blev jag av vad 

jag hade sett. Och när hon bara hade en tunn klänning kvar... Om 

jag trott på under hade jag nog blivit övertygad om att hon bytt 

skepnad med trolldom. 

Inför mig stod en ung kvinna med långt, gyllene hår och den 

mest utsökta figur. Hon besatt en sällsynt skönhet. Det var svårt 

att föreställa sig att någon av de flickor som vunnit de mest 

prestigefyllda skönhetstävlingama skulle kunna mäta sig med 

henne i utseende eller, som det skulle visa sig, i intellekt. Allting 

i denna sibiriska eremitkvimia var tilldragande och förförande. 

Anastasia låg i gräset med handfiatoma riktade uppåt mot solen 

och blundade njutningsfiıllt. Jag hade glömt maten och satt 

som förtrollad och stirrade på henne. Hon kände nog hurjag stirrade, 

och vände huvudet mot mig, såg på mig med ett lätt leende 

och slöt åter ögonen. 

Hennes ansikte var utan något som helst smink, fina drag, vacker 

hud som inte alls liknade de väderbitna ansikten man såg hos 

befolkningen i sibiriska byar, stora, vänliga gråblå ögon och lätt 

leende läppar. Hon var klädd i en tunn, kort klänning, som påminde 

något om ett nattlinne, men man fick intrycket av att hennes 

kropp inte f`rös, trots att det bara var 12-15 grader varmt ute. 

Solen glänste med sitt gyllene ljus i hennes uppåtriktade handflator. 

Hon var oerhört vacker, och halvnaken. 

Jag såg på henne och stod handfallen. Jag försökte förstå hur 

jag skulle bete mig härnäst och tänkte: ”Varf`ör klädde hon av 

sig?” Varf`o'r lade hon sig ned i gräset så förförisk och vacker? 

Ja, varför blottade kvinnor i alla tider så mycket de kunde än av 

sina ben, än sin byst, än allt på en gång med hjälp av minikjolar 

och urringning? Var det då inte för att ropa ut till männen runt- 

36

omkring. ”Titta så snyggjag är, så öppen och lättillgänglig”. Och 

vad återstår det då för mannen att göra? Stå emot sitt köttsliga 

begär och förnedra kvinnan genom att inte ägna henne sin uppmärksamhet, 

eller uppvakta henne? 

Och hur skulle jag visa henne uppmärksamhet i den här situationen? 

Vi befann oss på tu man hand i tajgan, och alltså var det 

inte ord som behövdes här, utan något annat. Kanske skulle jag 

pröva att kyssa henne? Eller vill hon kanske ha mer? Jag frågade: 

~ Anastasia, är du inte rädd för att gå omkring ensam ute i tajgan? 

Hon öppnade ögonen, vände huvudet mot mig, log och sade: 

- Jag har inget att frukta här, Vladimir. 

- Hur tänker du dig då att du skulle försvara dig om du råkade 

stöta på ett par karlar, geologer ellerjägare? _ 

Hon log utan att svara. 

Jag tänkte: ”Hur kan det komma sig att den här unga vackra 

flickan, så oerhört förförisk, inte kan vara rädd för någon eller 

något?” Det som hände därefier kanjag inte förstå än idag ... 

Jag flyttade mig närmare Anastasia som låg i gräset, kramade 

om hennes axlar och drog henne till mig. Hon gjorde inte mycket 

motstånd, även om det kändes att det fanns rej äl styrka i hennes 

viga kropp. Doften från hennes hår och andedräkt gjorde mig yr 

i huvudet ochjag försökte . . . menjag kunde inte göra något med 

henne. Det sista jag minns innan jag förlorade medvetandet är 

hennes ögon och hur hon sade: 

”Nej, Vladimir, sluta, lugna ned dig”. 

Och före det minns jag också hur jag plötsligt fylldes av en förlamande 

skräck. En skräck utan förklarligt upphov - som man 

kan känna som bam, när man är helt ensam hemma och är rädd 

för något. När jag kvicknade till stod hon på knä framför mig 

med en hand på mitt bröst medan hon med den andra viftade mot 

någon ovanför och på sidoma. Hon log, men inte mot mig, utan 

37

som det verkade mot någon osynlig som befann sig runtomkring 

eller ovanför oss. Det var som att Anastasia med en gest visade 

sin osynlige vän att det inte var någon fara med henne. Sedan såg 

hon mig lugnt och älskvärt i ögonen och sade: 

- Ta det lugnt, Vladimir, det är över nu. 

- Men vad var det för något? frågade jag. 

~ Harmonin accepterade inte din attityd till mig, till begäret 

som uppstod i dig. Du kommer själv att förstå allting senare. 

- Vad har någon attans harmoni med saken att göra? Det varju 

du! Det var bara du själv som gjorde motstånd. 

- Jag accepterade det inte heller. Det var otrevligt. 

Jag satte mig ned och fiyttade väskan närmare mig. 

- Har man hört på maken! Hon accepterade det inte! Det var 

otrevligt för henne Det är ju för tusan det enda ni håller på 

med, att förföra. Ni blottar benen, visar fram bysten och trippar 

omkring på stilettklackar. Det är obekvämt att gå på stilettklack, 

men ni gör det ändå! Ni går och viftar på alla era härligheter, men 

så fort det är något ... ”Ä, det var inte detjag menade, jag är inte 

sådan“. Vad är det då ni går och viftar f`ör! Falska är vad ni är! Jag 

är företagare, och har sett fler än en av er. Ni vill ha samma sak 

allihop, ni bara gör er till på olika sätt. Varför tog du till exempel 

av dig ytterkläderna? Det ärju ingen vännebölja direkt! Och sedan 

ligger du bara där, tyst, och ler på det där sättet . 

- Jag trivs inte i kläder, Vladimir. Jag tar dem på mig när jag 

kommer ut ur skogen för att se ut som alla andra. Och jag lade 

mig i solen för att vila och inte störa dig när du åt. 

- Ville du inte störa? Men det gjorde du. 

- Var snäll och förlåt mig, Vladimir. Det är klart att du har rätt i 

att varje kvinna vill att män ger henne uppmärksamhet, men inte 

bara hennes ben och byst. Som kvinna vill man att den där ende 

inte ska gå förbi en, han som kan se mer än det. 

- Men här var det ju ingen som gick förbi! Och vad skulle det 

38

vara man kunde se mer av, när benen är vad som framhävs mest? 

Ni är allt ologiska ändå, ni kvinnor. 

- Jo, tyvärr kan det bli så ibland Ska vi kanske fortsätta gå, 

Vladimir? Har du ätit färdigt nu? Är du utvilad? 

En tanke for genom huvudet: är det värt att fortsätta gå med en 

sådan filosofisk och vild kvinna? Dessutom besatt hon uppenbarligen 

något slags ovanliga förmågor, eftersom jag förlorade 

medvetandet endast av att nudda vid henne. Vad skulle jag göra? 

Kanske vända tillbaka? Nej, ensam skulle jag inte hitta vägen 

tillbaka till floden. Det var bara att gå vidare framåt. 

- Okej, vi fortsätter, svarade jag Anastasia. 

39

0)jure[[er1nc'z`nn1Lsı{a 

Vi fortsatte vår väg mot Anastasias hem. Sina kläder hade hon 

bara lämnat kvar i håligheten i trädet. Galoschema hade hon också 

lagt där. Kvar på sig hade hon bara den tunna klänningen. Hon 

erbjöd sig att hjälpa till att bära och tog min ryggsäck. Barfota, 

med en särdeles lätt och graciös gång gick skönheten från tajgan 

framför mig, lätt svingande med ryggsäcken som hon bar i ena 

handen. Vi pratade hela tiden. Vad vi än talade om var det väldigt 

intressant. Kanske var det intressant för att hon hade en massa 

underliga funderingar om allting. 

Ibland snurrade Anastasia runt medan hon gick. Hon vände 

sig mot mig och pratade och skrattade, och gick så en stund baklänges, 

upptagen av samtalet och utan att se var hon gick. Det 

var obegripligt hur hon inte snubblade direkt eller stack sina bara 

fötter på en torr gren. Det fanns ingen synlig stig på vår väg, men 

där sågs inte heller de vanliga hinder som brukar finnas i tajgan. 

Utan att stanna rörde eller strök hon emellanåt med handen än 

något löv, än någon gren. Hon kunde böj a sig ned och utan att 

titta ıycka av någon liten ört och ... äta upp den. 

”Precis som något djur”, tänkte jag. 

När Anastasia stötte på bär räckte hon dem till mig, och jag åt 

dem också medan jag gick. Hennes kroppsbyggnad utmärktes 

inte av någon kraftig muskulatur, utan var lagom välbyggd och 

jämnt fördelad. Varken smal eller tjock. Kroppen var lite mullig, 

spänstig och mycket vacker. Menjag tror den var ordentligt 

40

stark, och hon hade riktigt bra reaktionsförmåga. Närjag snubblade 

och börj ade falla med händema utsträckta framför mig vände 

sig Anastasia blixtsnabbt om och satte fram den hand som 

hon inte höll ryggsäcken i, och jag föll med bröstet mot hennes 

utspärrade handflata. Jag föll utan att nudda marken med händema. 

Hon höll min kropp uppe med ena handen och reste den 

upp igen. Samtidigt fortsatte hon att prata om något, utan att ens 

anstränga sig. När jag med hjälp av hennes hand hade rätat på 

mig fortsatte vi vår väg som om ingenting hade hänt. Och jag 

kom av någon anledning att tänka på gaspistolen som låg i min 

väska. Även om eremitkvinnan från tajgan var vacker så höll hon 

på att lura in mig i en situation därjag var helt oskyddad mot allehanda 

otrevliga situationer. 

Medan vi samtalade hade vi utan att märka det lagt en ganska 

lång väg bakom oss. Plötsligt stannade Anastasia till, ställde min 

ryggsäck under ett träd och meddelade glatt: 

- Nu är vi hemma! 

Jag såg mig omkring. En prydlig liten glänta, blommor mellan 

de ståtliga cedrama, men inga som helst byggnader. Jag kunde 

inte ens se någon liten hydda. Där fanns ingenting! Jag såg inte 

ens något primitivt, tillfälligt läger! Fast Anastasia gladde sig 

som om vi hade kommit fram till en bekväm bostad. 

- Men var är huset? Hur ska man sova, äta och skydda sig mot 

regn? frågade jag, och kunde endast med svårighet hålla tillbaka 

oron i rösten. 

- Det är detta som är mitt hus, Vladimir. Här finns allt. 

Oroskänslan växte sig allt starkare inom mig. 

- Var är allting, då? Ge mig en tekanna så jag åtminstone kan 

koka upp vatten på brasan, eller en yxa. 

- Tekanna och yxa har jag inga, Vladimir ... Det vore bäst att 

inte göra upp eld ... 

41

- Vad är det du säger? Har du inte ens en tekanna! Du har ju 

själv bjudit hem mig till dig, och ett hem brukar för normala personer 

innebära en byggnad med tak över huvudet, där det finns 

kök, åtminstone ett sovnım och matförråd. Min vattenfiaska är 

slut. Du sågju närjag åt. Jag slängdeju till och med bort flaskan. 

Nu harjag bara två klunkar konj ak kvar. Det är en dags gångväg 

till floden eller byn, ochjag är trött som det är, och törstig. Var tar 

du vatten ifrån? Och vad dricker du ur? 

När Anastasia såg hur upprördjag var blev hon orolig, hon fattade 

snabbt min arm och förde mig tvärs över gläntan ini skogen 

medan hon lugnade mig: 

- Var inte orolig nu bara, Vladimir! Snälla, var inte ledsen. Jag 

kommer att ordna allting. Du ska få vila. Sova ut. Jag kommer att 

ordna allting. Du kommer inte att frysa. Ãr du törstig? Jag ska se 

till så du får dricka. 

Endast ett tiotal meter från gläntan, bakom snåren, visade det 

sig ligga en liten skogstjäm. Anastasia skopade snabbt upp vatten 

med händema och förde det till min mun. 

- Här har du vatten. Var snäll och drick lite. 

-Anastasia, är du helt från vettet, eller? Man kanju inte dricka 

okokt vatten ur en göl i skogen! Du såg ju att jag drack mineralvatten. 

På fartyget kör vi till och med flodvattnet vi tvättar oss 

med genom ett speciellt filter, tillsätter klor och ozon. 

- Det är ingen göl, Vladimir. Här är vattnet rent och levande. 

Det är bra vatten! Inte till hälften dött, som ert. Det här vattnet 

kan man dricka, det är som mjölk från mamma. Titta. 

Anastasia förde händema till ansiktet och drack upp vattnet i 

dem. 

Det fiög ur mig: 

- Anastasia, du är väl inget djur! 

- Vad menar du med djur? Menar du att min säng inte ser ut 

som din? Att det inte finns några bilar? En massa anordningar? 

42

- Jag menar att du bor som ett djur i skogen utan att äga någonting, 

och det verkar som att du tycker om det. 

- Ja, jag tycker om att bo här. 

- Du ser, du bekräftade det själv. 

- Anser du, Vladimir, att det viktigaste särdraget hos människan 

gentemot allt levande på Jorden är att hon har föremål som 

skapats på konstgjord väg. 

~ Jal Och för att vara ännu noggrannare - att hon har en civiliserad 

tillvaro. 

-Anser du att din tillvaro är mer civiliserad? Ja, det är klart att 

du gör. Menjag är inget djur, Vladimir. Jag är en människa! 

43

wird er die 

De tre dagarna som följde tillbringade jag med Anastasia, och 

iakttog hur denna underliga unga kvinna levde ensam i den ödsliga 

sibiriska taj gan. Jag försökte förstå meningen i hennes sätt 

att leva, ochjämförde det ofrivilligt med det sätt man levde på i 

de stora metropolema. 

Anastasia bor alldeles ensam i skogen, hon har ingen bostad, 

hon bär nästan inga kläder och lägger inte upp några matförråd. 

Hon härstammar från människor som har bott här i årtusenden 

och som var företrädare för något som liknar en annan civilisation. 

Hon och hennes likar har överlevt till våra dagar tack vare 

vad jag ser som ett mycket vist beslut. Möj ligen det enda riktiga 

beslutet. De rör sig mitt ibland oss, försöker att inte skilj a sig från 

vanliga människor, och där de sj älva bor blir de ett med naturen. 

Det är svårt att hitta platsema där de är bosatta. Man kan bara 

sluta sig till mänsklig närvaro genom att sådana platser liksom 

är mer inbodda, vackrare, som till exempel Anastasias glänta i 

tajgan. 

Anastasia var född här och utgj orde en oskiljbar del av naturen. 

Till skillnad från de stora eremiter som vi känner till levde hon 

inte i tillfallig isolering i skogen. Hon var född i taj gan och besökte 

bara vår värld kortare perioder. Och det till synes mystiska 

fenomenet, när jag försökte ta Anastasia med våld och plötsligt 

greps av en överväldigande skräck och förlorade medvetandet, 

fick en helt enkel förklaring: människan tämjer katter, hundar, 

44

elefanter, tigrar och ömar, men här har man tämjt ALLT omkring 

sig. Och detta ALLT kan inte tillåta att det händer henne något 

ont. Anastasia berättade hur hennes mamma kunde lämna henne 

ensam hela dagen som nyfödd. 

- Och du dog inte av hunger? frågade jag. 

Eremitkvinnan från tajgan tittade först förvånat på mig, men 

svarade sedan: 

- Vladimir, världen skapades ursprungligen sådan att människan 

inte skulle behöva slösa sin tankekraft på var och hur hon 

ska hitta föda. Allt runtomkring mognar i den följdordning som 

människan behöver. Man bör äta på samma sätt som man andas, 

utan att fasta uppmärksamhet vid kosten, utan att låta tanken 

fjärmas från det som är viktigast. Skaparen överlät detta problem 

på andra, för att märmiskan skulle kunna leva och utföra det som 

är bestämt för henne. 

- Menar du att hundratals miljoner personer i den civiliserade 

världen helt i onödan går till jobbet varje dag för att ha mat på 

bordet? 

- Det är deras livsstil som nödgar dem att gå till jobbet. 

- Vad har deras livsstil med saken att göra? Böndemas livsstil 

skiljer sig från stadsbomas, men även de arbetar från morgon till 

kväll för att försörj a sin familj. Och för att du, till exempel, ska 

kunna få tag i en enda cedemöt får du anstränga dig rej ält, titta 

bara så högt kottarna hänger i trädet, det är nog tio meter från 

marken. 

- Jo, det är högt, höll Anastasia med. - Jag har faktiskt inte 

tänkt på det tidigare. Jag har alltid gjort som farfar lärde mig. 

Medan Anastasia sade detta höjde hon högra handen och 

knäppte med fingrama. Två eller tre minuter senare dök det upp 

en burrig, röd liten ekorre bredvid Anastasia i gräset. Det lilla 

djuret stod på bakbenen och höll en kotte i framtassama. Medan 

Anastasia fortsatte prata knäppte hon en andra gång med fing- 

45

ama utan att bry sig om ekorren. Ekorren började snabbt skala 

kotten och pillade fram nötter ur den och lade dem i en hög. När 

Anastasia knäppte med fingrarna en tredje gång skalade ekorren 

en av nöttema och skuttade vigt upp i hennes hand. Anastasia 

förde det lilla djurets nos till sin mun. Ekorren lämnade över en 

cedernöt till henne ur murmen, skuttade ned från handen och började 

skala nästa nöt. 

På marken hade det nu samlats över ett tiotal andra ekorrar 

med kottari framtassama, och deras antal växte snabbt. Anastasia 

klappade med handen på marken en meter från platsen därjag 

satt. Alla ekorrar börj ade skala kottar och lägga upp nötter på den 

angivna platsen. När en kotte var klar gav sig varje ekorre iväg 

efter en ny. Några minuter senare reste sig en hög cedemötter 

framför mig. p 

Till en böıjan tycktes mig demıa scen overklig, men sedan kom 

jag att tänka på den speciella forskarstaden man byggt utanför 

Novosibirsk, där bostadshusen stod mitt i en cederskog. Där 

fanns många ekon'ar som vant sig vid människor. Ekorrarna tigger 

mat från de som promenerar och blir till och med arga om de 

inte blir matade. Här såg jag helt enkelt den motsatta processen. 

Till Anastasia sade jag: 

- I vår normala värld fungerar allting annorlunda. Försök själv, 

Anastasia, att knäppa med fingrama vid någon kiosk på gatan,j a, 

du kan slå på trummor om du vill, men ingen kommer att ge dig 

någonting. Och du säger att Skaparen har ordnat allt. 

- Ja, men vems fel är det att människan bestämt sig för att ändra 

Skaparens verk? Försök sj älv förstå om det är till det bättre 

eller till det sämre, Vladimir. 

Så avlöpte min dialog med henne om kostfrågan. Anastasias 

ståndpunkt var enkel: det är syndfullt att slösa tankar på det som 

ursprungligen erbjuds i överflöd. Problemen skapas av livsstilen 

46

hos den konstgj orda världens människa. Det innebär att eremitkvinnan 

Anastasia boende i taj gan över huvud taget inte tänkte 

på mat och varken slösade f`ysisk eller mental kraft på den. Men 

samtidigt erhåller hon första klassens kost, ren från gifter och 

idealiskt balanserad för hennes kropp. Och vi i den civiliserade 

världen får alltså inte bara tänka på maten, utan också jobba för 

den från morgon till kväll, och varoma vi får för det är härvid av 

mycket tvivelaktig kvalitet. 

Vi är vana vid vår värld och kallar den civiliserad. Men är det 

inte så att människomas modema civilisation har glömt bort att 

det finns ett annat liv, i harmoni med naturen? Vilka höjder skulle 

inte mänskligheten kunna nå om man hade ägnat sin mångtusenåriga 

utveckling åt den naturliga världen istället för den 

konstgj orda? Vi känner till flera fall från litteratur och media där 

spädbam som råkat hamna i den vilda naturens våld blivit uppfödda 

av vargar. Här har dock generationer av människor hela 

tiden levt i harınoni med omgivningen, och deras relationer med 

djurvärlden var annorlunda än våra. Och kanske var även deras 

fysiska egenskaper annorlunda. Jag frågade Anastasia: 

- Varfór fryser inte du, närjag är tvungen att hajacka på mig? 

- Eftersom kroppen hos de som packar in sig i kläder och söker 

skydd mot köld och hetta allt mer tappar förmågan att anpassa 

sig till förändringar i omgivningama. Min kropp har inte förlorat 

denna förmåga, och därför harjag inte så stort behov av kläder. 

47

Sofurum isåogen 

Jag hade ingen som helst utrustning för att övernatta i skogen. 

Anastasia lät mig ligga i en jordhåla. Jag var trött efter den besvärliga 

vandringen och sov snart djupt. När jag vakrıade hade 

jag en känsla av sällhet och komfort, som omjag hade legat i en 

skön och behaglig säng. Jordhålan var rymlig och bäddad med 

små, mjuka cedergrenar och torrt gräs som fyllde rummet med en 

behaglig dofi. Jag sträckte på mig och lät armama falla åt sidorna, 

varvid jag med ena handen kom att nudda en yvig päls, och 

tänkte direkt att Anastasia måste syssla med någon fonn av jakt. 

Jag lade mig närmare fällen med ıyggen mot värmen och tänkte 

somna om igen. Anastasia stod i ingången till sovrummet och när 

hon såg attjag hade vaknat sade hon direkt: 

- Må denna dag bringa endast gott åt dig, Vladimir. Möt den 

också du med din godhet. Men bli för allt i världen inte rädd. 

Sedan klappade hon i händema, och ”fällen”. .. Med förskräckelse 

insåg jag att det inte var någon fall. Istället fickjag se hur en 

björn försiktigt började kravla sig ut ur sitt ide. Den fick en uppmuntrande 

klatsch av Anastasia, slickade henne på handen och 

vankade iväg ut ur gläntan. Hon hade lagt sövande örter vid min 

huvudända och fått en bj öm att lägga sig bredvid mig för att jag 

inte skulle frysa. Själv hade hon kurat ihop sig utanför ingången. 

- Hur tusan kunde du göra så, Anastasia? En sådan bj öm, han 

kunde ju ha rivit ihjäl mig eller mosat mig. 

- Det är ingen hane, utan en hona. Hon skulle inte ha kunnat 

48

göra dig något ont, svarade Anastasia. - Hon är väldigt lydig och 

tycker det är jätteroligt att få uppgifter att utföra. Hon rörde inte 

ens på sig på hela natten, lade sig bara med nosen mot mina ben 

och låg helt stilla i sällhet. Det var bara när du viftade med händerna 

i sömnen och råkade klappa till henne på ryggen som hon 

ryckte till lite grand. 

49

lnastasías morgon 

När det börjar skymma går Anastasia och lägger sig i något av de 

gömställen som skogens invånare gjort, oftast i ett björnide. När 

det är varmt kan hon sova direkt på gräset. Det första hon gör när 

hon vaknar är att med sprudlande glädj e hälsa den uppstigande 

solen, de nya knopparna på grenarna och de nya skotten som 

skjuter upp ur marken. Hon rör vid dem och stryker över dem 

med händema, ibland rättar hon till någonting. Sedan springer 

hon fram till några små träd och klappar dem på stammen. Från 

trädkronan som börjat skaka kommer det då något som påminner 

om pollen eller dagg regnande ned över henne. Sedan lägger 

hon sig i gräset, sträcker ut sig och slingrar sig njutningsfullt i 

fem minuter. Hela hennes kropp täcks liksom av en fuktig salva. 

Sedan tar hon sats och hoppar ned i en liten tj äm där hon plaskar 

omkring och dyker. Hon dyker riktigt bra! Hennes umgänge med 

djurvärlden som omger henne påminner om hur människor umgås 

med husdjur. Under hennes morgonprocedurer är det många 

av dem som betraktarAnastasia. De kommer inte fram självmant, 

men så fort hon tittar på någon av dem och lockar med en knappt 

märkbar gest spritter den lycklige till och rusar fram till hennes 

fötter. En morgon såg jag hur hon lekte och fånade sig med en 

varghona som om det vore en tam hund. Anastasia klappade till 

varghonan på manken och rusade iväg. Varghonan kastade sig 

efter henne för att hinna ikapp, och när de nästan sprangjämsides 

hoppade Anastasia plötsligt upp för att i luften stöta ifrån med 

50

åda benen mot en trädstam och snabbt springa iväg åt andra hållet. 

Varghonan fortsatte av bara farten förbi trädet, gjorde helt om 

och kastade sig efter den skrattande Anastasia. 

Anastasia tänkte över huvud taget inte på problem med kläder 

och mat. Hon går oftast halvnaken eller naken. Hennes föda är 

cedemötter, något slags örter, bär och svamp. Svampen äter hon 

bara torkad. Sj älv plockar hon aldrig vare sig svamp eller nötter 

och lägger aldrig upp några förråd, inte ens inför vintem. Allting 

görs i ordning av ett stort antal ekorrar som bor i trakten. Det är 

inget underligt i att ekorrama lägger upp förråd inför vintem, 

det är så de gör överallt av naturlig instinkt. Det var något annat 

som förbluffade mig: när Anastasia knäpper med fingrama 

kommer ekorrama i närheten springande ikapp för att först hinna 

hoppa upp i hennes utsträcka hand och lämna en skalad nöt. Och 

när Anastasia klappar på sitt böjda knä eller med handflatan mot 

marken ger ekorrama ifrån sig något slags ljud som om de kallade 

på andra ekorrar, och så börjar de släpa och lagra upp torkad 

svamp och andra saker framför henne. Och jag fick intrycket av 

att de gör det med stort nöje. Jag trodde att hon hade dresserat 

dem, men Anastasia sade att deras handlingar var liksom instinktiva, 

och att ekorrmamman själv med sitt exempel lärde sina 

ungar att göra likadant. 

- Det är möjligt att någon av mina tidiga förfäder faktiskt dresserade 

dem, men troligtvis är det bara deras ändamål. När vintem 

börj ar närma sig lägger varje ekorre upp mycket större förråd än 

den sj älv kan äta upp. 

På frågan hur det kommer sig att hon inte förfıyser på vintem 

utan riktiga kläder svarade Anastasia med en fråga: ”Finns det då 

i er värld inga exempel på människans potential att tåla köld utan 

att använda sig av kläder?” Och jag kom att tänka på Porfirij 

Ivanóvs bok, han som gick barfota och i bara kalsongema hur 

kallt det än var ute. I boken beskrev han även hur tyskarna under 

51

kriget hade velat pröva hur uthållig denne ovanlige ryss var och i 

tjugogradig kyla hällt kallt vatten över honom och kört omkring 

med honom naken på en motorcykel. 

Under sin tidiga bamdom kunde Anastasia förutom modems 

mjölk även dricka mjölk från olika djur. De lät henne fritt komma 

och suga sina spenar. Hon gör ingen som helst affär av att äta 

- hon sätter sig aldrig särskilt för att inta en måltid, utan rycker 

några bär eller ett skott av någon växt medan hon går, och fortsätter 

med det hon höll på med. 

Mot slutet av min tredagarsvistelse hos Anastasia kunde jag 

inte längre förhålla mig till henne som i början av vårt möte. Efter 

allt jag sett och hört hade Anastasia för mig förvandlats till 

något slags varelse, men inget djur, då hennes intellekt var tämligen 

välutvecklat, och minnet. .. Hon hade ett sådant minne att 

hon aldrig glömde något av vad hon sett eller hört. Ibland tycktes 

det som att hennes förmåga låg bortom gränsen för vad en vanlig 

människa kan förstå. Men just ett sådant förhållande till henne 

gjorde henne väldigt ledsen och bekymrad. Till skillnad från de 

personer med ovanliga förmågor som vi är vana vid omgav hon 

sig inte med någon aura av mystik och ville inte sticka ut, utan 

strävade hela tiden efter att förklara och belysa mekanismen i 

sina förmågor, bevisa att det inte låg något övernaturligt i dem, 

att hon var en människa, en kvinna, och bad mig hela tiden inse 

det. Jag försökte inse det vid det tillfället, medanjag sökte efter 

en förklaring till det som gick utanför det vanliga. Jag försökte 

tänka igenom frågan. Hos en person i vår civilisation är hjärnan 

sysselsatt med att på alla möjliga sätt organisera vardagslivet, 

tjäna sitt levebröd och tillfredsställa sina sexuella instinkter. 

Anastasia slösar över huvud taget ingen tid på sådant. Människor 

som hamnat i samma situation som familjen Lykov är dock även 

de tvungna att hela tiden ägna sig åt brödfödan och boningen. 

Naturen hj älper dem inte i samma utsträckning som är fallet med 

52

Anastasia. Allehanda folkstammar som bor långt från civilisationen 

saknar också denna kontakt. Anastasia fórklarar det med 

att deras avsikter inte är tillräckligt rena, och det känner naturen 

och djuren. 

53

lnastasías stråle 

Det jag fann ovanligast och mest mystiskt under vistelsen i 

skogen var hennes förmåga att på långt avstånd kunna se enskilda 

personer och vad som försiggick med dem. Kanske även 

andra eremiter besatt sådana förmågor. Hon gj orde det med 

hjälp av en osynlig stråle. Hon hävdade att varje människa har 

en, men att folk inte känner till den och därför inte kan använda 

sig av den. 

~ Människan har ännu inte uppfunnit något som inte redan 

finns i naturen. Tekniken som gör televisionen möjlig är endast 

en blek avbild av de möjligheter denna stråle besitter. 

Eftersom det inte gick att se strålen trodde jag inte heller på 

den, trots att hon upprepade gånger försökte demonstrera den 

och förklara hur den fungerade, hitta bevis och begripliga förklaringar. 

Och så en gång ... 

- Säg mig, Vladimir, vad anser du att framtidsdrömmar är för 

något? Och tror du att det är många som har förmågan att bära på 

sådana drömmar? 

- Jag tror det är många som kan drömma. En framtidsdröm är 

när man föreställer sig en önskvärd framtid. 

- Bra, alltså fömekar du inte att människan har förmågan att 

visualisera sin framtid och olika konkreta situationer? ` 

- Nej, det görjag inte. 

- Och vad är då intuition för något? 

-Intuition Det är nog en känsla när man å ena sidan inte 

54

analyserar vad och varför något kan komma att ske, men å andra 

sidan har föraningar om hur man bäst ska agera. 

- Alltså förnekar du inte att det finns något i varje människa 

som hj älper henne att definiera sina och andras handlingar förutom 

de vanliga analytiska resonemangen? 

- Låt oss säga attjag inte gör det, nej . 

- Utmärkt! Bra! utropade Anastasia. - Sömn och drömmar då! 

Vad är en dröm för något? Nästan alla människor drömmerju. 

- Drömmar är . .. Jag vet inte vad det är. En dröm är helt erıkelt 

bara en dröm. 

~ Nåväl, låt gå för det - bara en dröm. Alltså fómekar du inte 

att den existerar? Du såväl som andra känner till att en person 

som sover och vars kropp inte helt kontrolleras av medvetandet 

kan se människor och olika händelser. ' 

- Ja, det trorjag ingen skulle få för sig att fömeka. 

- Men folk kan även umgås, samtala och känna i sömnen. 

- Jo, det kan de. 

- Men tror du att människan kan styra sina drömmar? Att hon 

i sömnen kan framkalla bilder och händelser som hon önskar få 

se? Som med en vanlig tv-apparat, till exempel. 

- Det tror jag inte någon skulle kunna lyckas med. Drömmar 

pågår liksom av sig sj älva. 

- Där har du fel. Människan kan styra allt. Det är det hon är 

skapt till, att styra allt. Strålen som jag nämnt för dig består just 

av den information, de föreställningar, den intuition och de sj älsliga 

rörelser som finns hos människan, och som en följd ger det 

syner som påminner om drömmar, men som medvetet kan styras 

av människans vilj a. 

- Hur kan man styra drömmar i sömnen? 

- Inte i sömnen, man kan göra det medan man är vaken. Man 

kan liksom programmera i föıväg och med fullständig exakthet. 

Hos er sker det i sömnen och på ett kaotiskt sätt. Människan har 

55

förlorat större delen av sina fönnågor att styra, att styra naturföreteelser 

och sig själv. Därför har hon kommit att tro att drömmen 

endast är en oväsentlig produkt av hennes uttröttade hj ärna. 

Nästan alla människor påJorden kan i själva verket . . . Ja, om du 

vill kanjag försöka hjälpa dig att se något på avstånd nu direkt? 

- Försök gäma. 

- Lägg dig ned i gräset och slappna av så att kroppen förbrukar 

mindre energi. Det måste vara bekvämt för dig. Inget som stör 

dig? Tänk nu på den person som du känner allra bäst, till exempel 

på din fru. Tänk på hennes vanor, hur hon går, hennes kläder, var 

du tror att hon kan vara just nu, och föreställ dig allt det med din 

fantasi. 

Jag tänkte på min fru och visste att hon för tillfället kunde vara 

i vårt hus på landet. Jag föreställde mig huset, en del föremål och 

inredningen. Jag mindes mycket och i detalj, men jag såg ingenting. 

Det berättade jag för Anastasia som svarade: 

- Du slappnar inte av ordentligt, du ska liksom somna in. Jag 

ska hj älpa dig. Blunda. Låt armama vila åt olika håll. 

Sedan kändejag hur hennes fingrar rörde vid mina. Jag börj ade 

somna in eller slumra ... 

Min fru stod i köket i vårt hus på landet. Ovanpå sin vanliga 

morgonrock hade hon på sig en stickad kofta. Det var alltså ganska 

kyligt i huset. Troligen problem med uppvärmningssystemet 

igen. Min fru kokade kaffe på gasspisen. Och ytterligare något i 

en gryta till hunden. Hennes ansikte var nedstämt och missnöjt. 

Rörelsema var slappa. Plötsligt lyfte hon blicken och gick med 

lätta steg fram till fönstret, tittade ut i regnet och log. Kaffet på 

spisen kokade över och hon drog hastigt undan den lilla kaffepannan 

med kaffet rinnande över kanten, men gjorde ingen sur 

min och blev inte irriterad som hon brukade bli. Hon tog av sig 

koftan och ... 

Jag vaknade. 

56

- Nå, såg du? frågade Anastasia. 

- Jo, det gjorde jag. Men kanske var det en vanlig dröm? 

- Hur då vanlig? Du hade ju planerat att se just henne! 

- Ja, det hade jag gjort. Och fick se henne också. Men var är 

beviset för att hon varjust där i köket i det ögonblicket dåjag såg 

henne i drömmen? 

- Lägg den här dagen och tidpunkten på minnet om du vill 

kontrollera, Vladimir, så frågar du när du kommer hem. Du lade 

inte märke till något annat märkligt? 

- Nej , ingenting. 

- Märkte du verkligen inte leendet på din fius läppar när hon 

gick fram till fönstret? Hon log och blev inte arg när kaffet kokade 

över. 

- Det lade jag märke till. Förmodligen fick hon syn på något 

trevligt utanför som gjorde henne glad. 

- Hon såg bara regn utanför fönstret. Regn som hon aldrig har 

tyckt om. 

- Men varför log hon då? 

- För att jag ju också tittade på din fru med min stråle och 

värmde henne. 

- Din stråle värmde alltså, medan min är kall? 

- Du tittade bara av rent intresse, du lade inte in några känslor. 

- Så din stråle kan alltså värma en person på avstånd? 

- Ja, det kan den. 

- Vad kan den göra mer då? 

-~ Den kan erhålla och överföra viss information. Man kan göra 

någon på bättre humör och delvis driva ut krämpor ur människor 

med strålen. Och en massa annat beroende på hur mycket energi 

man har, på känslornas intensitet, ens vilja och önskan. 

- Kan du se framtiden? 

~ Självklart! 

- Det fórflutna? 

57

- Framtiden och det förflutna är nästan samma sak. Skillnaden 

ligger endast i de yttre detaljerna. Det viktigaste är alltid oföränderligt. 

- Hur då? Vad är det som kan vara oföränderligt? 

- För tusen år sedan hade till exempel folk andra kläder. De använde 

sig av andra hjälpmedel i vardagen. Men det ärju inte det 

som är det viktiga. Precis som nu hade människor för tusen år sedan 

samma känslor. De är inte underkastade tiden. Rädsla, glädje 

och kärlek. Tänk bara, Jaroslav den vise, Ivan den förskräcklige 

eller faraonema kunde älska en kvinna med precis samma känslor 

som du eller någon annan idag. 

- Intressant. Jag förstår bara inte vad det innebär. Du menar att 

alla människor skulle ha en sådan stråle? I 

- Naturligtvis. Även i vår tid är det många som har kvar känslor 

och intuition, förmågan att drömma om framtiden, föreställa 

sig, visualisera enskilda situationer, se drömmar, fast allt detta 

sker på ett kaotiskt sätt och utan kontroll. 

- Man kanske behöver träna? Utveckla något slags övningar? 

- Man kan använda sig av träning. Men vet du, Vladimir, det 

finns ytterligare en nödvändig förutsättning för att strålen ska 

underkasta sig ens vilja ... 

- Vad är det för förutsättning? 

- Det är absolut nödvändigt att ens avsikter är rena, och strålens 

kraft beror på kraften i de ljusa känsloma. 

- Har man hört på maken! Ochjag som tyckte allt började klama 

. . . Vad skulle rena avsikter ha med saken att göra? Ljusa känslor? 

- Det är de som är strålens energi ... 

- Det får räcka, Anastasia. Det där är inte intressant längre. Du 

får fortsätta senare någon gång. 

- Jag har redan sagt det viktigaste. 

- Sagt har du kanske gjort, men det är för mycket villkor. Nu 

pratar vi om något annat. Något enklare. 

58

*>12* 

Anastasia tillbringar hela dagama med att fundera på och modellera 

alla möjliga situationer som försiggår i vårt förflutna, 

nuvarande och framtida liv. Hon besitter ett fenomenalt minne 

och mimıs en mängd människor som hon har setti sina föreställningar 

eller med sin stråle, och minns deras inre känsloupplevelser. 

Som en genial skådespelerska kan hon imitera deras sätt att 

gå, deras röst och tankegångar. Livserfarenheten från en mängd 

samtida och förflutna personer finns koncentrerad i henne. Denna 

erfarenhet använder hon sig av, modellerar framtiden och hjälper 

andra, och gör det på långt avstånd med hjälp av den osynliga 

strålen. De som hon hjälper genom att ge inspiration, lösningar 

eller som hon botar har inte ens en aning om hennes hjälp. 

Först senare fick jag veta att dylika strålar, osynliga för ögat, 

utgår från varje människa, fast med olika styrka. Akademikern 

Akímov fotograferade dem med speciella instrument och publicerade 

fotografiema av dessa strålar 1996 i majnumret av tidskriften 

'Underver/(oc/i äfventyr .Tyvärr kan vi inte använda oss av 

den som hon gör. En företeelse liknande denna stråle kallas av 

vetenskapen för torsionfält. 

* * * 

**=l= 

Anastasias världsåskådning är ovanlig och intressant. 

-- Vad är Gud för något, Anastasia? Finns Han? Om Han finns, 

varför har då ingen sett honom? 

- Gud är ett interplanetärt Fömuft eller Intelligens. Han existerar 

inte i en enhetlig form. Hans ena hälft finns i Universums 

immateriella värld. Det är en förening av alla energier. Hans andra 

hälft är utspridd som partiklar i varje människa på Jorden. 

59

De mörka kraftema strävar efter att blockera dessa partiklar. 

- Vad tror du väntar vårt samhälle? 

- Längre fram kommer man att nå insikten om det förkastliga 

i den teknokratiska utvecklingsvägen, och en rörelse mot 

ursprunget kommer att inledas. 

- Menar du att alla våra vetenskapsmän är primitiva varelser 

som leder oss in i en återvändsgränd? 

- Jag menar att de påskyndar processen och alltså även insikten 

om den felaktiga vägen. 

- Skulle det irmebära att vi bygger alla bilar och hus helt i onödan? 

- Ja. 

- Blir det inte tråkigt för dig att bo här ute ensam, Anastasia? 

Ensam utan tv och telefon? 

- Vilka primitiva ting du nämnde, allt det där har människan 

haft från första börj an, bara i mer fulländad form. Även jag har 

det. 

- Både tv och telefon? 

- Vad är egentligen en tv för något? En apparat, med vars hjälp 

den nästan förtvinade mänskliga fantasin erbjuds viss information, 

bildserier och berättelser. Med min fantasi kan jag skapa 

vilka berättelser som helst, skapa de mest otroliga situationer, ja, 

och dessutom medverka i dem, liksom påverka händelseförloppet. 

Oj, nu uttryckte jag mig nog lite svårt, eller? 

- Och telefon? 

- Människan kan samtala med en annan människa utan hjälp 

av telefon. Det enda som behövs är vilja, två personers önskan 

och en utvecklad fantasi. 

60

Konsert i tajgan 

Jag föreslog att hon själv skulle åka till Moskva och uppträda på 

tv. 

- Tänk dig bara, Anastasia, med din skönhet skulle du kunna 

bli fotomodell, en mannekäng i världsklass. 

Jag insåg då att intet världsligt var främmande för henne, och 

att hon som varje kvinna tyckte om att vara vacker. Anastasia 

skrattade till. L 

- Den allra, allra vackraste? frågade hon och började fåna sig 

som ett bam, gå runt i gläntan som om hon gick på en catwalk. 

Det roade mig att se hur hon härmade en mamıekäng och trippade 

fram med ena foten framför den andra, och visade upp inbillade 

kläder. Jag applåderade och spelade sj älv med genom att 

presentera: 

- Och nu, mina damer och herrar, får jag be om er uppmärksamhet! 

Nu kommer den oöverträffade, fantastiska gymnasten 

och den makalöst vackra Anastasia att uppträda inför er! 

Denna presentation gjorde henne ännu gladare. Hon sprang 

ut till mitten av gläntan och gjorde en otrolig saltomortal, först 

framåt, sedan bakåt, åt sidan, åt höger och åt vänster för att sedan 

göra ett mycket högt hopp. Med ena handen fattade hon tag i en 

gren, och efter att ha gungat på den ett par gånger svingade hon 

sig över till ett annat träd. Hon gjorde ytterligare en saltomortal 

och börj ade kokett niga åt mina applåder. Sedan sprang hon ut ur 

gläntan och gömde sig i de täta buskama. Med ett leende kikade 

61

Anastasia fram ur buskaget som om det vore kulisser och hon 

otåligt väntade på nästa presentation. Jag kom att tänka på en 

videokassett med inspelningar av mina favoritlåtar framförda 

av populära sångare. Ibland om kvällama brukade jag sitta och 

titta på den i hytten. Med denna kassett i tankama, utan att ens 

fundera på om Anastasia kunde framföra något över huvud taget, 

presenteradejag hennes nummer: 

- Mina damer och herrar, nu kommer de bästa solistema i landet 

att uppträda inför er och framföra sina främsta verk. Får jag 

be! 

Så feljag hade haf`t närjag inte hade trott på hennes förmågor. 

Det som hände dämäst skulle man aldrig ha kunnat föreställa sig. 

Anastasia tog ett steg fram ur sina improviserade kulisser och 

började sjunga med Alla Pugatjóvas röst. Nej, hon gjorde ingen 

parodi på den stora sångerskan, hon härmade inte hennes röst, 

utan sjöng verkligen och återgav fritt inte bara rösten och melodin, 

men även känsloma. 

Fast det var inte det underligaste. Anastasia betonade olika ord 

och lade till något eget, tillförde ytterligare drag till sången. Och 

sången, som Alla Pugatjova framfört till synes så oöverträfiiigt, 

väckte ett helt spektrum av ytterligare känslor och gjorde bildspråket 

mer fárgrikt. Som till exempel i den annars utomordentligt 

fint framförda sången: 

62 

®et var engång en /íonstnär 

7-[an ägde ett ñus ocñ mâlàrıíuë, 

Men äfsıfiade en sßådespefersıfia, 

ffon som äísliçıde Öäımmor. 

Han sålife cfå sin ôostad, 

Sållíe sina tavtbr oc/i sin du/å, 

Oc/iföraílà pengar liöpte fian 

fit fiel? fiat/ av ôlbmmor. . .

Anastasia betonade ordet ”duk”. Hon ropade ut ordet med förvåning 

och rädsla. Just målarduken är det allra värdefullaste 

för konstnären, utan vilket han inte längre kan skapa, och han 

ger bort detta allra värdefullaste för sin kärestas skull. När hon 

i nästa vers sjöng orden "tåget förde hemıe bort” gestaltade hon 

konstnären, en förälskad människa som ser tåget avlägsna sig 

och för alltid föra bort hans älskade. Hon gestaltade smäıtan, förtvivlan 

och förvirringen. 

Gripen av det jag sett och hört började jag inte applådera när 

sången var slut. Anastasia bugade sig, inväntade applåderna, 

men när dessa inte följ de påbörj ade hon en ny säng med ännu 

mer inlevelse. 1 tur och ordning framförde hon alla mina favoritlåtar 

från Videokassetten. Och varj e sång, som jag lyssnat på 

mer än en gång, var i hennes framförande mer levande och innehållsrik. 

Efter att ha framfört den sista sången och inte fått några 

applåder gick Anastasia in bakom sina ”kulisser”. En stund satt 

jag som förstummad, tagen av den ovanliga upplevelsen. Sedan 

rusade jag upp, började applådera och ropade: 

- Underbart, Anastasia! Dakapo! Bravo! Alla skådespelare 

tillbaka ut på scenen! p 

Anastasia kom försiktigt ut och bugade sig. Jag fortsatte ropa: 

- Dakapo! Bravo! medan jag stampade med fötterna och 

klappade i händema. 

Hon blev också uppıymd, klappade i händerna och ropade: 

- Dakapo, betyder det en gång till? 

- Ja, en gång till! Och ännu en! Och ännu en! ... Det gjorde du 

ju jättebra, Anastasia! Bättre än de sj älva! Till och med bättre än 

våra stjämartisterl 

Jag tystnade och granskade Anastasia. Jag kom att fundera på 

hur mångfacetterad hennes själ måste vara om hon lyckades tillföra 

så mycket nytt, vackert och levande i sänger som jag trodde 

5 63

edan var idealiska. Hon stod också orörlig och tittade tyst och 

frågande på mig. Då frågade jag henne: 

-Anastasia, har du ingen egen sång? Skulle du kunna framföra 

något somjag aldrig hört tidigare? 

- Det skulle jag, men det finns inga ord i min sång. Kommer du 

att tycka om det? 

- Sjung den bara, är du snäll. 

- Då görjag det. 

Och hon börj ade sjunga sin sällsamma sång. Först skrek Anastasia 

till som ett nyfött bam. Sedan lät hennes röst svagt, lent 

och ömt. Hon stod under ett träd med händema mot bröstet och 

huvudet på sned, som om hon vyssjade och smekte ett spädbam 

med sin röst. Det var något ömt som talade i hemıes röst. Av den 

dämpade rösten, så förunderligt ren, blev allt omkring plötsligt 

tyst: såväl fågelsången som insektssurret i gräset. Sedan var det 

som om Anastasia blev glad över att bamet hade vaknat ur sin 

sömn. Man hörde jubel i hennes röst. Ljud med oerhört hög ton 

svävade över marken, för att i nästa ögonblick fiyga upp i oändlighetens 

höjd. Än bönade Anastasias röst någon, än gick den 

till kamp, än började den åter smeka det lilla bamet och skänkte 

glädje till allt omkring. 

En känsla av glädje fyllde mig. Och när hon avslutade sin sång 

utropade jag glatt: 

- Och nu, högvördiga damer, herrar och kamrater, kommer ett 

unikt, enastående nummer med den mest unika dressören i världen! 

Den skickligaste, modigaste och mest förtrollande, som kan 

tämja vilka rovdjur som helst. Se och darra! 

Anastasia tjöt till av förtjusning, hoppade till och började 

klappa rytmiskt med händema, ropade något och visslade till. 

I gläntan satte sedan något ofattbart igång. Först dök en varghona 

upp. Hon hoppade fram ur buskama, stannade till i utkanten 

av gläntan och såg sig oförstående omkring. I träden kring 

64

gläntan hoppade ekorrar omkring från gren till gren. Två örnar 

cirklade på låg höjd, ur buskama hördes prasslet från några djur. 

Det knakade till från torra kvistar och genom buskagen kom en 

enorm björn lufsande ut i gläntan. Den stannade till alldeles intill 

Anastasia. Varghonan morrade missnöjt åt bjömen, tydligen 

hade den kommit för nära Anastasia utan att ha fått tillåtelse 

till det. Anastasia sprang fram till bj ömen och ryckte den lekfullt 

i nosen, fattade den i framtassarna och ställde den upp. 

Att döma av hur lätt hon gjorde det, löd bj ömen tydligen sj älv 

hennes kommandon i den mån den förstod dem. Den stod orörlig 

och ansträngde sig för att förstå vad hon ville att den skulle 

göra. Anastasia tog sats och gjorde ett högt hopp, fattade tag i 

bj örnens tj ocka nackhår, ställde sig på händema på hans axlar 

och hoppade ned med en kullerbytta i luften. Sedan fattade hon 

bj ömen i tassen och böj de sig ned samtidigt som hon drog bj örnen 

med sig. På det viset fick man intrycket av att hon liksom 

kastade bjömen över sig. Tricket skulle inte ha varit möjligt om 

inte björnen hade varit med på det själv, Anastasia förde bara. 

Bjömen föll först över Anastasia, men tog i sista stund stöd med 

tassen mot marken och gjorde förmodligen sitt bästa för att inte 

skada sin matte eller väninna. 

Varghonan blev allt oroligare, hon stod inte längre still utan 

kastade sig av och an medan hon morrade missnöjt. Iutkanten 

av gläntan dök ytterligare några vargar upp, och när Anastasia 

än en gång ”kastade” bjömen över sig och försökte få den att 

rulla över huvudet föll björnen och blev liggande på sidan. Det 

blev för mycket för den nervösa varghonan som ilsket blottade 

tändema och hoppade fram mot bjömen. Blixtsnabbt ställde sig 

Anastasia i vägen för varghonan som bromsade in med alla fyra 

tassarna, slog en kullerbytta och dunsade in i benen på Anastasia 

som direkt lade handen på varghonans manke. Varghonan tryckte 

sig lydigt mot marken. Anastasia viftade med andra handen på 

65

samma sätt som hon gjort med mig närjag första gången försökte 

krama om hemie utan att ha fått tillåtelse till det. 

Skogen omkring oss började susa, inte hotfullt, men upphetsat. 

Upphetsningen kändes också i de hoppande, springande och 

dolda små och större djuren. Anastasia började dämpa upphetsningen. 

Först klappade hon varghonan på ryggen och skickade 

iväg den som en hund med en dask. Bj ömen låg obekvämt på 

sidan som om den var uppstoppad. Förınodligen väntade den på 

vad som mer skulle krävas av den. Anastasia gick fram till den, 

fick den på fötter, klappade den på nosen och skickade iväg den 

ut ur gläntan på samma sätt som varghonan. Rosig om kinderna 

och glad i hågen kom Anastasia springande och satte sig bredvid 

mig, tog ett djupt andetag och andades ut långsamt. Jag lade 

märke till att hennes andhämtning genast blevjämn, som om hon 

nyss inte hade genomfört sina otroliga övningar. 

- De förstår sig inte på skådespel, och det behöver de inte göra 

heller, det är inte riktigt rätt, sade Anastasia och frågade: - Nå, 

hur varjag? Kanjag få någotjobb i er tillvaro? 

- Du var fantastisk, Anastasia, men vi har redan allt det där, 

dressörema på cirkus visar också upp en massa spännande med 

djur, du kommer inte att ta dig fram genom barriären av byråkrati, 

alla konventioner och intriger. I sådana frågor har du ingen 

erfarenhet. 

Efter det gick vår lek över till att gå igenom olika varianter: var 

skulle Anastasia kunna få anställning i vår värld och hur skulle 

hon öveıvimıa de konventioner som fimıs? Men vi hittade inga 

enkla varianter, eftersom Anastasia varken hade några dokument 

om utbildning eller folkbokföringsadress, och ingen skulle tro på 

historiema om hennes ursprung endast mot bakgrund av hennes 

förmågor, hur ovanliga de än var. Anastasias tonfall blev allvarligare 

när hon sade: 

- Det är klart attjag skulle vilja åka till någon stad en gång till, 

66

Moskva till exempel, för att förvissa mig om attjag varit korrekt 

i modellerandet av vissa situationer i ert liv. Jag förstår till exempel 

foıtfarande inte fullt ut hur de mörka kraftema egentligen 

lyckas vilseleda kvinnor till den grad att de utan att sj älva ana det 

lockar till sig män med sina kroppsliga behag, och på det viset 

inte låter dem göra det sanna val som ligger dem närmast hj ärtat. 

Och sedan får de själva lida av det, någon riktig familj lyckas de 

inte bilda, eftersom . . . 

Och återigen följ de förbluffande utläggningar om sex, om familjen, 

om bamuppfostran, utläggningar som krävde medvetenhet 

om ämnena, ochjag tänkte: ”det mest otroliga av alltjag hört 

och sett är hennes förmåga att tala om vårt vardagsliv och att hon 

känner till det exakt och i detalj”. 

67

"Vem tänder nya sišjämor 

Den andra natten var jag rädd att Anastasia åter skulle ge mig 

sin bj ömhona som uppvännning eller ställa till med någonting 

annat, och vägrade därför kategoriskt att gå och lägga mig över 

huvud taget om hon inte själv lade sig bredvid. Jag tänkte: ”om 

hon ligger bredvid mig kommer hon inte att ställa till med något”, 

och sade: 

- Och det ska kallas att bjuda hem någon, hem till sig. Jag trodde 

att det åtminstone fanns några byggnader här, men du låter 

mig inte ens tända en brasa och släpper in en massa vilda djur till 

mig på natten. Om du inte har något riktigt hus ska du inte heller 

bjuda hem folk. 

- Låt gå, Vladimir, var inte orolig bara, och var inte rädd. Det 

kommer inte att ske dig något ont. Om du så önskar lägger jag 

mig bredvid och värıner dig. 

Den här gången låg det ännu mer cederkvistar och prydligt utlagt 

torıt gräs i bjömidet, även i väggama satt det små kvistar 

instuckna. Jag klädde av mig, stoppade byxorna och tröj an under 

huvudet och lade mig med jackan som täcke. Kvistama från cedem 

gav ifrån sig just den där fytoncida doften, som enligt den 

populärvetenskapliga litteraturen desinficerade luften. Även om 

luften i tajgan var ren som den var, så andades man speciellt lätt 

i idet. Det ton°a gräset och blommorna kompletterade med ytterligare 

en sällsamt fin arom. Anastasia höll sitt ord och lade sig 

bredvid mig. Jag kände hur doften från hennes kropp överträf- 

68

fade alla andra dofter. Den var behagligare än den mest utsökta 

parfym jag någonsin känt från en kvinna. Dessutom utstrålade 

hennes kropp en särdeles behaglig värme. Det var som att värmen 

omgav hela hennes kropp som en aura och närjag närmade 

mig henne slöt den sig även omkring mig. Som omjag och Anastasia 

befann oss inuti ett osynligt, men fömimbart klot eller kokong. 

Kanske var det en osynlig aura som omgav mig. Det var 

bekvämt och lugnt bredvid Anastasia. Men nu hade jag ingen 

som helst tanke på att förlusta mig med hemıe som den dagen då 

vi blev bekanta. Jag kom att tänka på hur jag hade försökt kyssa 

Anastasia när vi rastade, och hurjag plötsligt blivit skräckslagen 

och förlorat medvetandet. Efter den gången hade jag inte hyst 

några fler sexuella begär, inte ens närjag sett henne naken. 

Jag låg och tänkte på sonen som min fru aldrig hade fött åt 

mig. Och tänkte: ”så fantastiskt det hade varit om jag kunde 

få en son med Anastasia! Hon är så frisk, uthållig och vacker. 

Då borde ju bamet också bli friskt. Och det skulle likna mig. 

Och henne också, låt gå för det, men mest mig. Han skulle bli en 

stark och intelligent personlighet. Han kommer att veta mycket. 

Ha många talanger och vara lycklig“. Jag föreställde mig min 

son som spädbam och hur han sög hennes bröst, och lade spontant 

min hand på Anastasias spänstiga och varma bröst. Genom 

kroppen gick i samma ögonblick en rysning, men inte av rädsla, 

utan av något amıat, något oerhört behagligt. Jag ıyckte inte undan 

handen, men väntade utan att andas på vad som skulle ske. 

Och jag kände hur hennes mjuka hand lade sig på min. Hon sköt 

mig inte ifrån sig. Jag reste mig upp på arınbågama och såg in i 

Anastasias vackra ansikte. Den ljusa nordliga natten gjorde det 

ännu mer tilldragande. Det gick inte att slita sig från det. Hennes 

gråblå ögon såg ömt på mig. Jag kunde inte hålla mig från att 

böja mig fram och snabbt och försiktigt, nästan utan att vidröra 

henne, kyssa hennes halvöppna läppar. Äter gick det en behag- 

69

lig rysning genom kroppen. Mitt ansikte täcktes av doften från 

hennes andedräkt. Hennes läppar uttalade inte ”sluta, lugna ned 

dig” som förra gången, och j ag kände ingen som helst rädsla. 

Jag kunde inte sluta tänka på min son. Och när Anastasia ömt 

omfamnade mig, smekte mitt hår och lät hela sin kropp bli min 

kändejag något helt obeskrivligt! ... 

Först när jag vaknade på morgonen insåg jag att jag aldrig någonsin 

hade upplevt en sådan sagolik känsla, en sådan salig förtjusning 

och tillfredsställelse. En underlig sak var också att man 

alltid brukar känna fysisk trötthet efter en natt med en kvinna, 

men det här var annorlunda. Och jag hade en känsla av att ha 

skapat något stort. Tillfredsställelsen var inte bara fysisk, utan 

även av någon oklar, tidigare okänd art, härlig och glädjerik på 

något sällsamt sätt. Jag tänkte till och med det skulle vara värt att 

leva endast för denna fömimmelse. Och varför hade j ag! aldrig 

tidigare ens känt något som påminde om detta, trots att jag hade 

haft olika kvinnor, både vackra och sådana som jag älskat och 

som varit erfama i kärlek. 

Anastasia var en flicka. En ängslig och ömsint flicka. Men det 

fanns också något i henne som inte funnits i någon av de kvinnor 

somjag känt. Vad? Var är hon nu? Jag flyttade mig till öppningen 

i idet och kikade ut i gläntan. Gläntan låg lite lägre än nattlägret, 

som låg på en liten höj d. Den var täckt av halvmetertj ockt morgondis. 

I detta dis snurrade Anastasia runt med utsträckta armar. 

Hon rörde upp ett moln av dimma omkring sig. Och när det omslöt 

henne helt hoppade Anastasia upp lite grand och gled med 

benen i spagat som en ballerina genom dimtäcket, landade på 

en ny plats och börj ade skrattande åter virvla upp ett nytt moln 

omkring sig. Solen hade just gått upp, och dess strålar smekte 

Anastasia genom dimmolnet. Scenen var förtrollande och så 

fängslande attjag ropade till i ett översvall av känslor: 

70

- Ana-sta-siii-a! God morgon,väna skogsfe Anastasi-i-i-a! 

- God morgon, Vladimir, ropade hon glatt till svar. 

- Det är så härligt, så fantastiskt just nu! Hur kommer det sig? 

ropade jag för full hals. 

Anastasia lyfte händerna för att hälsa solen, skrattade till med 

sitt lyckliga, lockande skratt, och svarade med ett sjungande rop 

till mig och till ytterligare någon däruppe: 

- Det är bara människan av alla varelser i Universum som har 

möjlighet att känna något sådant! Bara en man och en kvinna som 

innerligt vill ha bam med varandra! Bara en människa som känner 

något sådant tänder en stjärna på himmelen! Bara en män-niska-a 

som strävar efter att skapa och ge upphov till något! Tack 

ska du ha-a-a! Hon vände sig till mig och lade hastigt till: - Och 

endast en människa som strävar efter att skapa och ge upphov till 

något och inte efter att tillfredsställa sina köttsliga begär. 

Hon gav upp ett klingande skratt igen, hoppade högt upp i luften 

och sträckte ut benen i spagat som om hon fiög över dimman. 

Sedan kom hon springande och satte sig bredvid mig i öppningen 

till nattlägret och börj ade kamma igenom sitt gyllene hår med 

fingrarna nedifrån och upp. 

- Du tycker alltså inte att sex är något syndfullt? frågade jag. 

Anastasia stelnade till. Hon såg förvånat på mig och svarade: 

~ Var detta då sådan sex som man i din värld avser med det ordet? 

Och om inte, vad är då mer syndfullt- att ge sig åt någon för 

att en människa ska komma till världen, eller att avhålla sig och 

inte låta människan födas? En riktig människa! 

Jag blev fundersam. Det gick verkligen inte att benämna den 

närhetjag haft med Anastasia under natten med det vanliga ordet 

”sex”. Vad var det då som hade hänt under natten? Vilket ord passar 

för att beskriva det? Och jag frågade igen: 

- Varför har jag, och många med mig, tror jag, aldrig haft ens 

någon liknande erfarenhet tidigare? 

71

- Du förstår, Vladimir, de mörka kraftema strävar efter att utveckla 

de lägre, köttsliga begären i människan för att inte låta 

henne erfara den välsignelse hon har fått av Gud. På alla möjliga 

sätt intalar de folk att man lätt kan bli tillfredsställd utan att tänka 

på annat än sexuell tillfredsställelse. Och på det viset leder de 

människan bort från sanningen. De stackars lurade kvinnoma 

som inte vet om detta tar hela livet emot endast lidande, hela 

livet söker de efter den förlorade välsignelsen. De söker på fel 

ställe. Inte en enda kvinna är förmögen att hålla en man borta 

från otukt om hon själv tillåter sig att ge sig åt honom för att 

tillfredsställa endast sina köttsliga begär. Om det sker kommer 

deras liv tillsammans inte att bli lyckligt. Deras liv tillsammans 

blir en illusion av samvaro, en lögn och en villfarelse vedertagen 

av konvention. Ty även kvinnan blir då genast en sköka, oavsett 

om hon är gift med mannen ifråga eller inte. 

Ä, hur många lagar och konventioner har mänskligheten inte 

hittat på i sina försök att på konstgjord väg befästa denna falska 

förening. Både andliga och världsliga lagar. Allt förgäves. De 

har endast tj änat till att få människan att förställa sig, att anpassa 

sig till dem och endast göra sken av att äktenskapet finns till. 

De inre avsiktema har varit oföränderliga och inte varit påverkbara 

för någon eller något. Jesus Kristus såg detta, och för att 

försöka stå emot dem sade han då: ”den som ser på en kvinna 

med åtrå har redan i sitt hjärta begått äktenskapsbrott”. Sedan 

försökte ni för inte alltför länge sedan skamstämpla de som 

lämnar sin familj. Men i alla tider och i alla situationer har det 

inte funnits något som har kunnat sätta stopp för människans 

önskan att söka efter den intuitivt förnimbara välsignelsen, den 

stora tillfredsställelsen. Att söka ihärdigt. Den falska relationen 

är fasansfull. Barnen! Förstår du, Vladimir? Barnen! De känner 

det konstgjorda och falska i en sådan relation. Och barnen 

tvivlar på allt som föräldrarna sedan säger. Barn känner under- 

72

medvetet att till och med deras avlelse är byggd på lögn. Och de 

mår dåligt av det. 

Säg mig, tror du att någon människa vill komma till världen 

som en följd av endast sexuella förlustelser? Alla vill vara skapade 

i en mäktig väg av översvallande kärlek, i en strävan attjust 

skapa något, och inte komma till världen som en följd av köttsliga 

förlustelser. De som ingår en falsk relation kommer sederrnera 

att söka efter den sanna tillfredsställelsen i smyg för varandra. 

De kommer att sträva efter att erövra allt fler nya kroppar eller 

bara använda sina egna kroppar på ett uttråkat och vanmäktigt 

vis, med endast en intuitiv aning om att den sanna föreningens 

sanna välsignelse avlägsnar sig allt mer från dem. 

- Anastasia, vänta lite. Är verkligen en man och en kvinna så 

förtappade om de första gången haft bara sex? Finns det verkligen 

ingen återvändo, någon möjlighet att rätta till situationen? 

- Jo, det finns en möjlighet. Nu vet jag vad man behöver göra. 

Men var skall jag hitta orden för att uttıycka det? Jag letar efter 

dem hela tiden, dessa ord. I det förflutna harjag letat och i framtiden. 

Utan att hitta något. Månne de är helt i närheten? Kanske 

dejust är på väg att dyka upp, att födas som nya ord, fönnögna att 

nå fram till hj ärtat och fömuftet. Nya ord om ursprungets fornåldriga 

samıing. 

- Ta det inte så allvarligt, Anastasia. Säg det med de ord som 

finns så länge, på ett ungefär. Vad är det som behövs mer för den 

sanna tillfredsställelsen förutom två kroppar? 

- Medvetenhetl En ömsesidig strävan att skapa något. Uppriktighet 

och renhet i ens strävan. 

- Var har du fått veta allt det här, Anastasia? 

- Det är inte bara jag som känner till det. De upplysta har 

försökt förklara det viktiga för människorna - Veles, Krishna, 

Rama, Shiva, Kristus, Muhammed och Buddha. 

- Och du menar att du har läst om dem? Var då? När? 

73

- Jag har inte läst om dem, jag bara vet vad de sade, vad de 

tänkte och vad de ville. 

- Du menar alltså att vanlig sex är dåligt? 

- Mycket dåligt. Det leder människan bort från sanningen. 

Splittrar familj er. Enorma mängder energi försvinner ut i tomma 

intet. 

Varför kommer det då ut så många olika tidningar med nakna 

kvinnor i erotiska poser och filmer med erotik och sex? Och allt 

detta åtnjuter stor popularitet. Efterfrågan skapar utbud. Vill du 

verkligen säga att vår mänsklighet är helt tokig? 

- Mänskligheten är inte tokig, men de mörka kraftemas mekanism 

- den som fönnörkar andligheten och väcker den låga, 

köttsliga kättj an- är en mycket stark mekanism. Den för med sig 

mycket elände och lidande till människoma. Den verkar genom 

att utnyttja den kvinnliga skönheten. Skönheten som är avsedd 

att lyfta fram och ge näring åt den poetiska, konstnärliga och skapande 

kraften i mannen. Men om det skall ske måste kvinnan 

själv vara ren. Om renheten inte räcker till leder det till ett försök 

att attrahera mannen med de kroppsliga behagen. Med den yttre 

fagringen hos ett tomt kärl. På det viset vill hon vilseleda honom, 

men för detta kommer hon oundvikligen att sj älv få lida resten 

av livet. 

- Vad innebär detta egentligen då? Att mänskligheten under 

de årtusenden den existerat inte har lyckats övervinna de mörka 

krafternas energier? De är alltså starkare än människan. De har 

inte gått att övervinna trots de, som du kallar dem, andliga och 

upplystas uppmaningar? Är det alltså omöjligt att övervinna 

dem? Eller måste man kanske inte göra det? 

- Jo, det måste man. Det måste man till varje pris! 

-- Men vem kan göra det? 

- Kvinnorna! De som lyckats inse sanningen och vad de är förutbestämda 

att göra. Då kommer även männen att förändra sig. 

74

- Nej du, Anastasia, det tror jag inte. En normal man kommer 

alltid att bli upphetsad av vackra kvinnliga ben och byster 

Särskilt när han råkar befinna sig på tjänsteresa eller på semester 

långt borta från sin fiickvän. Det är bara så det är. Och ingen 

kommer att ändra på något av detta eller bete sig på något annat 

sätt. 

- Menjag gjorde detju med dig. 

- Gj orde vad då? 

- Nu kommer du inte att kunna ägna dig åt sådant där fördärvligt 

sex längre. 

En fruktansvärd tanke slog ned i mig som en blixt och började 

fördriva den fantastiska känslan från natten. 

- Vad har du gjort, Anastasia? Vad? Harjag . . . Harjag blivit. . . 

impotent? 

- Tvärtom, nu har du blivit en riktig man. Det är bara det att 

vanlig sex kommer att vara motbjudande för dig. Den kommer 

inte att ge dig det som du erfor, och det du kände kommer bara 

att vara möjligt om du önskar få bam och om kvinnan vill detsamma. 

Om hon älskar dig. 

- Älskar? Ja, med de villkoren . . . Det är väl något som kan ske 

högst några gånger i livet . _ . 

- Jag kan försäkra dig om att det är fullt tillräckligt för att vara 

lycklig hela livet, Vladimir. Du kommer att förstå Du kommer 

att känna det senare . . . Folk ingår om och om igen relationer 

endast med köttet, de vet inte att ingen kan lära känna den sanna 

tillfredsställelsen endast genom köttet. En man och en kvinna 

som förenats på tillvarons alla plan, i stunden av ljus inspiration, 

i strävan att skapa, erfar den stora tillfredsställelsen. Det är bara 

människan som skaparen har låtit uppleva detta. Det är ingen 

flyktig tillfredsställelse och den går inte att jämföra med den 

köttsliga. Om du bevarar denna upplevelse så länge som möjligt 

kommer alla tillvarons plan att göra dig och kvinnan lyckliga! 

75

Även kvinnan, hon som har förınågan att ge upphov till en skapelse 

till Guds avbild! 

Anastasia sträckte ut sin hand och försökte fiytta sig mot mig. 

Jag ryggade undan för henne och ropade ur hömet på jordhålan: 

- Låt mig komma ut! 

Hon reste sig upp. Jag slank ut ur idet. Anastasia stod framför 

mig, det fanns ingen skuld i hennes blick. Jag backade ett par 

steg från henne och sade strängt: 

- Du har tagit mitt livs kanske största nöje ifrån mig. Alla längtar 

efter det, alla tänker på det, även om inte alla talar om det högt. 

- De nöjena, Vladimir, är illusioner. Jag har hjälpt dig att bli av 

med den hemska, fördärvliga och syndfulla lidelsen. 

-Illusion eller inte, det är i vilket fall ett allmänt erkänt nöje. 

Och tänk inte ens tanken att ta ifrån mig andra lidelser som du 

anser fördärvliga. Annars kommerjag varken att kunna umgås 

med kvinnor, dricka, äta gott eller röka när jag tar mig härifrån! 

Och detta är något de fiesta i det normala livet skulle tycka var 

något ovanligt. 7 

- Men vad är det som är så bra med att supa och röka, med 

meningslös och fördärvlig konsumtion av enorma mängder kött 

från djur, när det skapats så många fantastiska växter just som 

föda åt människan? 

- Ät du dina växter om du tycker så bra om dem. Men låt mig 

vara i fred. För många av oss är det ett nöje att röka, dricka och 

sitta till bords i gott sällskap. Det är så det är hos oss, förstår du? 

Det är så det är! 

- Men allt du nämnde är dåligt och fördärvligt. 

- Dåligt? Fördärvligt? Men de flesta av mina vänner och bekanta 

leverjust på det sättet. Omjag får besök på en högtidsdag, 

gästema sätter sig till bords ochjag säger: "se här får ni lite nötter 

att gnaga på, ett äpple, lite vatten att dricka - men rök inte", då 

kommer det att gå dåligt. p 

76

- Är det verkligen viktigast att sätta sig till bords direkt och äta, 

dricka och röka när man träffar sina vänner? 

- Det spelar ingen roll om det är det viktigaste eller inte. Det är 

så alla människor gör i hela världen. I en del länder finns det till 

och med liksom rituella rätter, till exempel stekt kalkon. 

- Även i er värld är det inte alla som accepterar det. 

- Det kan hända, menjag umgås bara med normala människor. 

- Varför anser du att de som omger dig är de normalaste? 

- Eftersom de är fiest. 

~ Det argumentet är otillräckligt. 

- För dig är det otillräckligt, eftersom det inte går att förklara 

det för dig. 

Ilskan mot Anastasia började mattas av. Jag kom att tänka på 

vad jag hört om läkemedel och sexologer och tänkte: ”om hon 

har skadat mig på något sätt så kommer läkarna att kunna rätta 

till saken”, och sade: 

- Okej, Anastasia, låt oss säga att jag inte är arg på dig längre. 

Du ska ha tack för en fantastisk natt. Men ta bara inte ifrån mig 

mina vanor på eget bevåg mer. Och vad gäller sex så ordnarjag 

till den saken med hj älp av våra läkare och modern medicin. Låt 

oss gå och bada. 

Jag gick bort mot sjön, njutande av skogen i morgonluften. Det 

goda humöret börj ade återvända igen - och då var hon plötsligt 

där igen! Hon kom gående bakom mig och sade: 

- Din medicin och dina läkare kommer inte att hjälpa dig nu. 

För att få allt att bli som det var blir de tvungna att sudda ut minnet 

av det som hände och vad du kände. 

Jag blev så paff attjag stannade. 

- Då får du ställa allting till rätta igen. 

- Jag kan inte heller göra det. 

Den samtidiga känslan av vilt raseri och skräck fick åter grepp 

om mig 

77

- Din . . . Du din fräcka! Du lägger dig i mitt liv och vänder upp 

och ned på det. Ställa till saker kan du alltså göra? Men när det 

behöver rättas till så kan du inte? 

- Jag har inte ställt till något. Du ville ju så gäma ha en son. 

Men det har gått flera år, och du har fortfarande ingen son. Och 

ingen kvinna i ditt liv skulle ha fött dig någon son. Jag ville också 

ha bam med dig, och ävenjag en son. Ochjag har möjligheten . . . 

Så varför oroar du dig i föıväg för att du kommer att må dåligt? 

Du kanske till och med kommer att förstå Var inte rädd för 

mig, snälla Vladimir, jag har inte gjort några som helst ingrepp 

i ditt psyke. Det hände av sig självt. Till större delen enligt din 

egen vilj a. Du fick det du ville ha. Jag skulle också väldigt gäma 

befria dig från åtminstone en dödssynd. 

- Vilken skulle det vara? 

- Högfärd. 1 

- Du är bra konstig. Din filosofi och din livsstil är omänsklig. 

- Vad är det för omänskligt i mig som skrämmer dig? 

- Du bor ensam i skogen, kommunicerar med växter och djur. 

Hos oss finns ingen som ens är i närheten av att leva som du. 

Varför säger du så, Vladimir? sade Anastasia upprört. - Än 

fritidsodlama då? De kommunicerar också med växterna och 

djuren, fast än så länge omedvetet. Men de kommer att begripa 

efterhand. Många av dem har redan börjat förstå. 

- Har ni hört på maken! Hon är fritidsodlare. Och den där strålen 

du har. Böcker läser du inte, men vet en massa. Det är rena 

mystiken. 

~ Jag ska försöka förklara allting för dig, Vladimir. Fast inte 

på en gång. Jag försöker, men jag kan inte hitta passande ord. 

Begripliga ord. Tro mig, snälla du. Allt jag gör är sådant som är 

naturligt för människan. Hon har alltid varit begåvad med det. 

Allt sedan ursprunget. Och var och en skulle kunna göra somjag. 

Människan kommer hur som helst att återvända till ursprunget. 

78

Det kommer att ske stegvis, när de ljusa kraftema har segrat. 

- Och din konsert? Du sjöng med alla röster, imiterade alla 

mina favoritsångare, och dessutom i den ordning som de har på 

min videokassett. 

- Det bara blev så, Vladimir. Jag lyssnade på den kassetten en 

gång. Jag kan berätta hur det gick till senare. 

- Och du menar att du lärde dig alla låt-texter och melodier 

utantill direkt? 

~ Ja, det gjorde jag, det är väl inget svårt och mystiskt med 

det? Oj, vad är det jag har gått och berättat och visat upp! Du 

har blivit rädd för mig! Jag är allt oduglig och obehärskad ändå. 

Farfar kallade mig det en gång. Jag trodde att han överdrev lite 

av tillgivenhet. Men jag är nog faktiskt obehärskad. Snälla 

Vladimir ... 

Anastasia talade så mänskligt och så ängsligt, och förmodligen 

var det därför som rädslan för henne nästan försvann. Tankama 

på sonen fyllde alla känslor. 

- Nej, inte är jag rädd längre Försök att behärska dig lite 

mer bara. Din farfar sade detju till dig. 

- Ja. Farfar sade det Och jag bara pratar och pratar Jag 

har sådan lust att berätta allt. Ärjag en pratkvam? Eller? Menjag 

ska försöka. Jag ska göra mitt allra bästa för att behärska mig. Jag 

ska försöka säga bara det som är begripligt. 

- Så du tänker föda snart, Anastasia? 

- Självklart! Det enda är att det inte blir riktigt i rätt tid. 

- Hur då inte i rätt tid? 

- Man behöver göra det på sommaren, när naturen hj älper till 

att se efter bamet. 

- Varför tog du dig för det hela om det är så riskabelt för dig 

och bamet? 

- Oroa dig inte, Vladimir, bamet kommer i vilket fall att överleva. 

79

- Och du då? 

- Jag kommer också att försöka hålla ut till våren, och då kommer 

allt att ordna sig igen. 

Anastasia sade detta utan den minsta sorg eller rädsla för sitt 

eget liv, sedan tog hon sats och hoppade i vattnet i den lilla tj ärnen. 

Vattnet stänkte upp och blänkte till som ett fyrverkeri i solen, 

för att sedan falla ned på den rena ochjämna vattenspegeln. Trettio 

sekunder senare kom hennes kropp stilla upp till ytan. Hon 

låg i vattnet med arnıama utsträckta och handfiatoma uppåt och 

log. Jag stod på stranden, tittade på henne och tänkte: ”kommer 

ekorren att höra hur hon knäpper med fingrama när hon ligger 

med spädbamet i något av sina läger? Kommer någon av hennes 

f`yrfota vänner att hj älpa henne? Kommer hennes kroppsvärme 

att räcka till för att värma den lille?” 

- Om min kropp skulle börja kallna och bamet inte skulle ha 

något att äta kommer det att börja gråta, sade Anastasia tyst. Hon 

hade kommit upp ur vattnet, och fortsatte: - Dess klagan kommer 

att väcka den tidiga våmaturen eller en del av den, och då 

kommer allt att gå bra. De kommer att föda upp honom. 

- Läste du mina tankar? 

- Nej, jag antog att du tänkte på det. Det ärju naturligt. 

- Anastasia, du sade att dina släktingar bor i granntraktema. 

Skulle de kunna hjälpa dig? 1 

- De är väldigt upptagna och får inte störas i sitt arbete. 

- Vad är det de sysslar med, Anastasia? Och vad är det du sysslar 

med hela dagama, om du praktiskt taget helt och håller betjänas 

av naturen omkring dig? 

- Jag är sysselsatt . _. Ochjag försöker hjälpa folk i er värld, de 

som ni kallar fritidsodlare* eller trädgårdsodlare. 

1 Med fritidsodlare avses här innehavaren av en odlingsbar tomt på landet som 

sommarstuga eller koloniträdgård. Det ryska ordet för en sådan tomt - som kan vara 

bebyggd med allt från någon form av kolonilottsskjul till en storslagen villa - är dátja, 

och den som odlar på en sådan tomt kallas dátjnik. Ofta odlar man såväl frukt, bär och 

grönsaker som blommor. 

80

ífennes ıfiärafiitírßoííare 

Anastasia berättade mycket och entusiastiskt för mig om vilka 

möjligheter som öppnar sig för dem som kommunicerar med 

växter. Det finns två ämnen som Anastasia pratar om med särskild 

hänförelse, engagemang och rent utav med något slags förälskelse. 

Det är bamuppfostran och fritidsodlare. Om jag skulle 

återge allt hon berättat om fritidsodlare och vilken betydelse hon 

tillskriver dem så skulle alla behöva knäböja inför dem. Tänka 

sig bara. Hon anser att de har räddat alla från hungersnöd och att 

de sår frön av godhet i sj älama och att de uppfostrar framtidens 

samhälle Det går inte att räkna upp allt. För det krävs en särskild 

bok. Och allt detta försöker hon också bevisa och argumentera 

för: 

- Du förstår att idag kan det samhälle du lever i lära sig 

mycket genom att kommunicera med de växter man planterar 

vid sommarstugorna. Just vid sommarstugorna och odlingslottema, 

där du känner varje individuell planta, och inte på 

opersonliga enorma fält med odugliga monstermaskiner som 

kravlar omkring på dem. Människor mår bättre när de arbetar 

i sin egen trädgård, många lever längre av det. De blir bättre 

människor. Och det är just fritidsodlama som kan bidra till att 

göra samhället mer medvetet om hur destruktiv den teknokratiska 

vägen kan bli. 

- Anastasia, just nu spelar det ingen roll om det stämmer eller 

inte. Vad har du med saken att göra? Vad består din hjälp i? 

81

Hon fattade min hand och förde ut mig i gräset. Vi låg på rygg 

med handfiatoma uppåt. 

- Blunda, slappna av och försök föreställa dig det som jag 

kommer att säga. Nu ska jag med min stråle hitta eller få syn på 

någon av dem som ni kallar fritidsodlare. 

Hon var tyst ett tag och sade sedan lågt: 

- En gammal kvinna viker upp ett knyte av gastyg som hon 

har blötlagt gurkfrön i. Fröna har redan börjat gro och man kan 

se små groddar. Hon har tagit ett frö i handen. Nu intalade jag 

henne just att hon inte behöver blötlägga fröna så, groddama deformeras 

när hon ska sätta dem, det är vattnet som inte är riktigt 

tjänligt, fröet kommer att bli sjukt. Hon tror att hon kommit på 

det själv. Ja, det stämmer också delvis, jag gav henne bara lite 

hj älp för att komma på det. Nu kommer hon att dela med sig av 

sina tankar, hon kommer att berätta om det för andra. Även om 

det var i blygsam skala så är saken gjord. 

Anastasia berättade att hon i sitt medvetande modellerar alla 

möjliga situationer där folk arbetar, tar igen sig och umgås med 

varandra såväl som med växter. När den situation hon har visualiserat 

stämmer som mest överens med verkligheten upprättas en 

kontakt som gör att hon kan se personen ifråga, känna vad han 

eller hon lider av och vad han eller hon upplever. Hon lever sig 

liksom in i rollen och delar med sig av sin kunskap. Anastasia har 

sagt att växter reagerar på människor, att de kan älska dem eller 

hata dem och ha positiv eller negativ inverkan på deras hälsa. 

- Och med det har j ag väldigt mycket arbete. Jag håller på 

med sommarstugeodlingar. Fritidsodlama åker till sina planteringar 

vid sommarstugan eller koloniträdgården och behandlar 

sina växter som om de hälsade på sina barn, men tyvärr är deras 

förhållande på en intuitiv nivå. Denna relations sanna betydelse 

och bestämmelse är inte riktigt klar för dem. Precis allting påjorden, 

varj e litet grässtrå, varj e litet kryp, är skapt för människan 

82

och f`yller sin uppgift och sitt ändamål i människans tjänst. Den 

stora mängden läkeväxter bekräftar detta. Men människan i er 

värld vet inte mycket om detta och kan därför inte använda sig av 

denna möjlighet. 

Jag bad Anastasia demonstrera nyttan av den medvetna kommunikationen 

med något konkret exempel så att det skulle gå 

att kontrollera i praktiken, så att det gick att se och undersöka 

vetenskapligt. Anastasia tänkte efter en liten stund, för att sedan 

plötsligt lysa upp och utropa: 

- Fritidsodlama, mina kära fritidsodlare! De kommer att bevisa 

och demonstrera allting och göra er vetenskap förbıyllad. 

Varför komjag inte att tänka på det tidigare, hur kundejag undgå 

att förstå? 

lden som fötts väckte en svallande glädje i henne. Jag har över 

huvud taget inte sett Anastasia vara illa till mods. Hon kan vara 

allvarlig, fundersam och koncentrerad, men oftast brukar hon gå 

omkring och glädja sig åt någonting. Den här gången gladde hon 

sig häftigt- hon tog till att skutta och klappa i händema, och det 

var som att det blev ljusare omkring, och skogen börj ade röra 

sig, den svarade henne med trädkronomas prassel och fåglamas 

röster. Hon började snurra runt som i en dans. Det riktigt lyste 

om herme när hon sedan kom och satte sig bredvid mig och sade: 

- Nu kommer de att tro på det! Och det är mina fina fritidsodlare. 

De kommer själva att förklara och bevisa allt för er. 

Jag skyndade mig att återuppta det avbrutna samtalet och anmärkte: 

- Det är inte alls säkert. Du hävdar att varenda liten skalbagge 

är skapt för att gagna människan, men hur ska folk kunna tro på 

det när de ser med avsky på kackerlackorna som kryper på köksbordet? 

Skulle de också vara skapta för att gagna människan? 

- Kackerlackor, svarade Anastasia, kryper bara på smutsiga 

bord, för att samla rester av gammal mat som ibland inte är syn- 

33

liga för blotta ögat. De bearbetar dem och lägger sedan det ofarliga 

avfallet på något avskilt ställe. Om de blir för många får du ta 

in en groda i huset. Då ger sig de överflödiga av direkt. 

Det som Anastasia därefter föreslog att fritidsodlama skulle 

göra är fönnodligen oförenligt med vetenskap - med hortikultur 

- och är helt säkert oförenligt med gängse praktiska regler för 

plantering och odling av olika växtkulturer i trädgårdar. Vad hon 

hävdade var å andra sidan så storslaget attjag tycker alla som har 

möjlighet bör prova på det, om inte på hela trädgårdsområdet, så 

åtminstone på en liten del av det, desto mer som det förmodligen 

inte kan vara till annat än nytta. Dessutom har mycket av det hon 

sagt redan bekräftats med experiment av fil.dr i biologi N. M. 

Próchorov. 

84

Tröet är en 121'/iare 

ßlnastasias råcf 

Anastasia hävdade: 

- Varje frö ni sätter innehåller en enorm mängd information 

från universum. Det är en mängd som inte går att jämföra med 

konstgj orda resultat vare sig till kvantitet eller detaljrikedom. 

Med hj älp av denna information vet fröet exakt, på millisekunden, 

när det ska börja leva, gro, vilka ämnen det ska ta upp från 

myllan, hur det ska utnyttja strålningen från himlakroppama: solen, 

månen och stj ämoma; vad det ska växa upp som och vilka 

frukter det ska ge. Fruktema är avsedda för människans livsuppehälle. 

Dessa frukter kan effektivt - och bättre än de konstgjorda 

läkemedel som existerar och kommer att existera - bekämpa 

och stå emot vilken sjukdom som helst i människokroppen. Men 

för detta måste fröet känna till människans tillstånd. Under mognadsprocessen 

kan det mätta sin f`ruktkropp med den ämnesbalans 

som är nödvändig för att bota en konkret person och dennes 

sjukdom om den finns eller om det finns anlag för den. För att 

gurkfröet, tomatfröet eller fröet från vilken annan växt som helst 

som vuxit i trädgården ska innehålla information om människans 

hälsa ska man gå till väga på följande sätt. 

Innan man planterar ska man ta ett eller flera små f`rön i munnen 

och hålla dem där under tungan i minst nio minuter. Sedan ska 

man lägga dem mellan handfiatoma och hålla dem på det viset i 

85

cirka trettio sekunder. Medan man håller fröna mellan händerna 

måste man stå barfota i den del av trädgården där planteringen 

sedan kommer att ske. Öppna händema och för varsamt det lilla 

fröet som ligger där till din mun. Andas ut och blås ur lungoma 

på fröet. Värm det med din andedräkt så kommer det pyttelilla 

fröet att få reda på vad som finns i dig. Dessutom behöver man 

därefter hålla händema öppna trettio sekunder i det att man föreställer 

fröet för himlakroppama. Och fröet bestämmer då ögonblicket 

för sin framkomst. Alla planeter kommer att hjälpa det 

med detta! Och för dig kommer de att ge det nödvändiga ljuset 

till de små skotten. Därpå kan du sätta fröet i jorden. Du bör absolut 

inte vattna direkt, annars kan du skölja bort spottet som 

omslutit fröet och den information från dig som fröet absorberat. 

Bevattningen kan ske tre dagar efter planteringen. 

Det är nödvändigt att plantera under de dagar som är gynnsamma 

för varje grönsak (detta känner människan redan till, enligt 

kalendem för månens faser). Att plantera lite för tidigt utan 

att vattna är inte lika illa som att plantera för sent. Man bör inte 

rensa bort allt ogräs runt ett skott som kommit upp ur sitt frö. Det 

är nödvändigt att åtminstone låta ett exemplar av varje art få vara 

kvar. Ogräset går att klippa ned. .. Enligt Anastasia tar fröet på 

det viset upp information om människan och medan dess frukt 

växer kommer det att ur Universum och Jorden dra ut så mycket 

som möjligt av den energi som är nödvändig förjust denna konkreta 

person. Man får inte rensa bort något ogräs alls, eftersom 

även de har sitt ändamål. Några skyddar växten mot sjukdom, 

andra ger extra infonnation. Under odlingens gång måste man 

umgås med växtema, åtminstone en gång under dess uppväxt, 

helst vid fullmåne. Man ska gå fram till växten och röra vid den. 

Anastasia hävdar att frukt och grönsaker som odlats från frön 

på det viset och som äts av den person som odlat dem kan bota 

precis alla fysiska sjukdomar, bromsa ned kroppens åldrande 

86

ansenligt, göra en fri från fördärvliga vanor, fierfaldigt öka ens 

intellektuella förmågor och ge ro i själen. Frukterna kommer att 

ha som störst inverkan om man äter dem senast tre dagar efter 

skörden. De ovannämnda procedurerna behöver göras med olika 

sorters växtkulturer som man planterar i trädgården. Det är inte 

nödvändigt att så hela gurklandet, tomatodlingen osv. på det sättet, 

det räcker med ett par plantor. Frukten och grönsakema som 

odlats på detta sätt kommer att skilj a sig från: andra av samma 

sort inte bara i smaken. Om man låter dem analyseras kommer 

ämnesbalansen i dem också visa sig vara annorlunda. 

När man sätter plantor är det absolut nödvändigt att knåda 

och trampa myllan i fåran lite med händer och bara fötter, och 

att spotta i fåran. På frågan: “varför med fötterna?” förklarade 

Anastasia att det genom människans fotsvett utsöndras ämnen 

(förmodligen giftiga) som innehåller information om kroppens 

sjukdomar. Plantoma får den informationen. De skickar den vidare 

till fruktkroppama som får förmågan att motarbeta sjukdomar. 

Anastasia gav rådet att emellanåt gå omkring barfota på 

tomten. 

- Vilka växtkulturer behöver man odla? 

Anastasia svarade: 

- Den mångfald som brukar finnas i de flesta trädgårdar är tillräcklig: 

hallon, vinbär, krusbär, gurkor, tomater, smultron och 

något äppelträd. Det är särskilt bra om det finns körsbär och 

blommor. Hur mycket av dessa växter det finns och hur stor areal 

det är spelar inte så stor roll. Till de obligatoriska, de som är nödvändiga 

för att få ett fullständigt mikroklimat av energier på tomten, 

hör sådana växter som solros (åtminstone ett exemplar). Det 

är absolut nödvändigt att beså en yta om ca en och en halv eller 

två kvadratmeter med sädeskulturer - råg eller vete - och man 

måste lämna en liten plätt om minst två kvadratmeter för olika 

vilda växter. Den plätten får inte besås, den måste vara naturlig, 

8 87

och om ni inte har bevarat några vilda växter på er tomt måste ni 

hämta en grästorva i skogen och skapa ett sådant liten område 

med hjälp av den. 

Jag frågade Anastasia om det är nödvändigt att plantera växter 

som hon anser obligatoriska direkt på tomten ifall det växer vilda 

växter i närheten av tomten, och fick följande svar: 

- Det är inte bara planteringarnas mångfald som spelar roll, 

utan även sättet man planterar på, den direkta kontakten med 

dem, genom vilken själva informationsöverföringen sker. Jag 

har redan berättat för dig om ett sätt att plantera, det är det grundläggande. 

Det viktigaste är att fylla den bit natur som finns omkring 

dig med information om dig sj älv. Det är bara då som den 

helande effekten, ja, och helt enkelt ditt fysiska tillstånd kommer 

att bli betydligt bättre än av bara grönsaker och frukt. I den vilda 

naturen, som ni kallar den, fast den inte är vild utan bara okänd 

för er, finns en mängd växter, med vars hjälp man kan bota precis 

alla sjukdomar som finns. Dessa växter är skapade just för detta 

ändamål, men människan har tappat eller nästan tappat förmågan 

att känna igen dem. 

Jag berättade för Anastasia att vi har många specialiserade 

apotek som sälj er läkeväxter och att det också finns läkare och 

vanliga kloka gubbar som i yrket ger behandling med växter, och 

hennes svar på det var: 

- Det finns en överläkare, det är din kropp. Den har från första 

början haft förmågan att veta vilken ört som behövs och när, vad 

man över huvud taget bör äta och hur man bör andas. Den kan 

förhindra sjukdomar till och med innan de ens börjat yttra sig. 

Och ingen annan kan ersätta din kropp, ty den är din personliga 

läkare som du har fått personligen av Gud, endast du personligen. 

Jag berättar för dig hur man kan ge den möjligheten att göra 

vad den kan för att hjälpa dig. Om du har god kontakt med växtema 

på din tomt kommer de att behandla dig och sköta om dig, 

88

de kommer sj älva att ställa exakta diagnoser och laga särskild 

medicin som är effektivastjust för dig. 

'Vem Öfirstudien rw Öin? 

- Det är nödvändigt att ha åtminstone ett bisamhälle på varje 

tomt. 

Jag sade till henne att det bara är ett fåtal som klarar av att 

handskas med bin hos oss. För att göra det genomgår de specialutbildning, 

men klarar ändå inte alltid av det. Men hon svarade: 

- Mycket av det ni gör för att bevara bisamhällena stör dem. 

Under de senaste tvåtusen åren är det bara två personer på Jorden 

som har kommit lite närmare förståelsen av denna unika levande 

mekanism. 

- Vilka är det? 

- Det är två munkar, och båda är helgonförklarade. Det står om 

dem i era böcker som finns i klosterarkiven. 

- Menar du, Anastasia, att du läser kyrklig litteratur? Var, när? 

Du harju inte en enda bok! 

- Jag använder mig av ett mer fulländat sätt att erhålla information. 

- Vilket då? Nu pratar du obegripligt igen, du lovade ju att avstå 

från mystiken och det övematurliga. 

- Jag berättar om det senare, jag kan försöka lära dig. Just nu 

kommer du inte att förstå, men det är enkelt och naturligt. 

- Okej , men hur ska man göra för att hålla sig med bin på tomten? 

- De behöver bara ett bo, ett likadant som de har i naturliga 

förhållanden, det är allt. Det enda som sedan kan behöva göras 

är att skatta bina på lite honung, vax och andra ämnen som de 

producerar och som är nyttiga för människan. : 

89

- Anastasia, det är inte alls enkelt. Vem vet hur ett sådant naturligt 

bo ska se ut? Om du tog och berättade hur man själv kan 

göra det av de material som vi har tillgängliga, då skulle det vara 

möjligt att genomföra. 

- Nåväl, sade hon och skrattade till, då får du vänta lite grand. 

Jag måste visualisera, ja, ta en titt på vad dagens människor kan 

ha till hands, som du säger. 

- Och var man ska ställa det så att det inte ser konstigt ut, lade 

jag till. 

- Jag ska försöka även med det. 1 

Hon lade sig ned i gräset som hon gjorde varje gång hon visualiserade 

sina, eller rättare sagt våra livssituationer, men den här 

gången betraktadejag henne mer noggrant. Anastasia låg i gräset 

med armama åt sidoma och handfiatoma uppåt. Fingrarna var 

halvt böjda och toppama, eller rättare sagt f`yra fingertoppar på 

varje hand var också riktade med insidan uppåt. Först ryckte det 

lite i fingrama, sedan var de stilla. Ögonen var slutna. Kroppen 

var helt avslappnad. Ansiktet var först också avslappnat, sedan 

drog det en knappt märkbar skugga av något slags känsla eller 

fömimmelse över det. Senare förklarade hon att fjärrseendet är 

tillgängligt för alla som uppfostrats på ett visst sätt. Och om bikupan 

meddelade Anastasia följande: 

- Man måste göra en kubbe. Man kan ta en ihålig stock och 

hugga ut den, göra den bredare eller göra den av brädor av lövträdsvirke. 

Brädorna ska vara minst sex cm tjocka, det inre utrymmet 

ska vara minst fyrtio gånger fyrtio cm och längden ska 

vara minst en meter och tjugo cm. I kantema på insidan kan man 

sätta fast trekantiga lister så att hömen blir liksom avrundade. 

Listema kan limmas fast lite löst, bina faster dem själva efterhand. 

Den ena kortsidan kan man sluta tätt med en lika tj ock 

bräda och den andra kortsidan kan göras öppningsbar. För detta 

behöver man passa in en bräda så att den går att fästa med gräs 

90

eller en trasa i fogen. Härvid ska trasan täcka hela bottnen. Gör 

en ca en och en halv cm bred springa utmed en av skarvama på 

långsidan. Springoma eller springan ska sluta trettio cm ovanför 

den öppningsbara kortsidan. En sådan kubbe kan man ställa någonstans 

på tomten på pålar. Den ska sitta minst tjugo-tjugofem 

cm över marken med springoma mot söder, men det är bäst att 

sätta upp den under hustaket. Då kommer inte märmiskan att störa 

bina när de fiyger ut, och bina kommer inte att besvära människan. 

Kubben bör sättas fast vågrätt med ungefar tjugo-trettio graders 

lutning. Den öppningsbara kortsidan ska vara riktad nedåt. 

Man kan också sätta upp kubben på vinden, men då måste det 

finnas bra ventilation. Det bästa är att fästa kubben på söderväggen 

precis under hustaket eller på själva taket. Det enda är att 

man måste göra det möjligt att komma åt kubben för att plocka 

ut vaxkakor med honung. Över kubben måste det sitta ett litet 

skyddstak mot solen. Den måste stå på en liten plattform. Inför 

vintem kan man fodra den. 

Jag amnärkte förAnastasia att en sådan kubbe skulle bli ganska 

tung, och skyddstaket och plattformen kunde förstöra utseendet 

på fasaden. Vad ska man göra i så fall? Hon såg lite förvånat på 

mig och sade sedan: 

- Saken är den att era biodlares förfaringssätt inte är riktigt 

korrekt. Det är farfar som har berättat för mig. Modema biodlare 

har hittat på många olika bikupekonstruktioner, och alla innefattar 

att människan ska göra ständiga ingrepp i bisamhället: det 

är biodlama 'som placerar om ramama och de som inför vintem 

flyttar bikupoma med bina till ett annat ställe, och det får man 

inte göra. Bin bygger sina vaxkakor med bestämda mellanrum, 

de skapar sj älva ett helt ventilationssystem och de kämpar med 

sina fiender, och varje ingrepp skadar detta system. Istället för 

att samla honung och föda upp nya bin är de tvungna att rätta 

91

till skadoma. I naturliga förhållanden bor bin i håligheter i träd 

och klarar utmärkt av alla problem själva. Jag har nu berättat hur 

man håller bin i så naturliga förhållanden som möjligt. Nyttan av 

deras närvaro är väldigt stor. Just bin är allra effektivast när det 

gäller pollinering av växter och att öka skördama, men det torde 

ni känna väl till. Vad ni möjligen inte känner till är att bina dessutom 

med sina sugrör öppnar de kanaler i växterna, genom vilka 

växterna erhåller extra information som återspeglas från planeterna 

och som de, och följaktligen även människan, behöver. 

- Men bin sticker ju folk. Vad blir det för semester i sommarstugan 

om man hela tiden ska gå och vara rädd? 

- Bin sticks när människan själv är aggressiv mot dem, när hon 

viftar bort dem, blir rädd eller är aggressivt inställd inombords, 

inte nödvändigtvis mot bina, utan bara mot Vem som helst. De 

känner det och reagerar mot utstrålningen av mörka känslor. De 

kan dessutom sticka de delar av kroppen där det finns kanaler 

som leder till något sjukt inre organ, där skyddshöljet är öppet eller 

där det fimıs andra skador. Ni känner till hur effektivt bin kan 

bota sjukdomen som ni kallar radikulit, men det är långt ifrån det 

enda de kan. 

Om man skulle nämna allt, ja, och dessutom ge bevis som du 

hela tiden vill, skulle du få stanna hos mig i flera veckor, och 

inte tre dagar. Det finns mycket berättat om bin hos er, jag har 

endast korrigerat dessa uppgifter något, och tro mig närjag säger 

att mina korrigeringar är betydelsefulla. Det är väldigt enkelt att 

låta ett bisamhälle komma in i en sådan kupa. Man behöver bara 

skaka ner en bisvärm i den, och före det lägga en bit vax och lite 

biväxter i. Man behöver inte sätta i några hemmagj orda ramar 

eller vaxkakor. När det efterhand kommer att bo bisamhällen på 

åtminstone ett antal granntomter kommer bina sj älva att föröka 

sig genom svännning, och sj älva bosätta sig i tomma kubbar. 

- Och hur ska man få tag i honungen? 

92

- Man öppnar locket på kortsidan, bryter av de hängande vaxkakoma 

och tar ut honungen och pollenet som ligger förslutet i 

dem. Man får dock inte vara girig, bina måste få ha kvar en del 

till vintem. Och under det första året är det bättre att över huvud 

taget inte ta någon honung. 

'Var fiäßad; morgon! 

Sina morgonprocedurer har Anastasia anpassat till förhållandena 

på en sommarstugetomt: 

- På morgonen, helst vid soluppgången, ska man gå ut på tomten 

barfota och gå fram till de växter som man känner för. Man 

kan röra lite vid dem. Man behöver inte göra det enligt något 

mönster eller någon sträng ritual som upprepas dag efter dag, 

utan så som man sj älv har lust. Men man behöver göra det innan 

man tvättar sig. Då kommer växtema att känna luktema från de 

ämnen som utsöndras genom kroppens porer medan man sover. 

Om det är varmt och åtminstone finns en liten plätt med gräs 

- och en sådan ska helst finnas - bör man lägga sig på den och 

sträcka på sig i tre-fyra minuter. Om det då kryper upp någon 

liten insekt på kroppen ska man inte jaga bort den. Många småkıyp 

öppnar upp porema på människans kropp och rensar dem. 

Oftast stoppas de porer igen som släpper ut gifter, vilka för upp 

allehanda inre sjukdomar till ytan på huden och låter människan 

tvätta av sig dem. Om det finns någon damm på tomten bör man 

doppa sig i den. Om inte kan man hälla vatten över sig. När man 

gör det måste man stå barfota i närheten av landet och växtema, 

eller ännu hellre mellan trädgårdssängama, eller till exempel en 

morgon bredvid hallonbusken, en annan vid vinbärsbusken osv. 

Man behöver inte torka av sig direkt efter att ha hällt vatten över 

sig. Vattendroppama på händema ska man skaka av sig så att de 

93

liksom kastas runt på växtema omkring en. Vattendroppama på 

andra kroppsdelar ska man också borsta bort med händerna. Därefter 

kan man fortsätta med sina vanliga tvättningsprocedurer 

och använda sig av de anordningar som ni är vana vid. 

Kväíßprocerfurer 

På kvällen, innan man går och lägger sig, måste man absolut 

tvätta föttema, och för detta ändamål använda sig av vatten med 

tillsats av en mindre mängd (några droppar) pressad saft av målla 

eller brännässla. Det går att blanda båda två, men utan tvål eller 

schampo. Vattnet som man tvättat föttema i ska man hälla ut i 

landet. Efter det kan man tvätta föttema med tvål om det skulle 

behövas. Den här kvällsproceduren är viktig av två skäl. Genom 

fotsvetten kommer det ut gifter som för ut inre sjukdomar ur 

kroppen, och man måste tvätta bort dem för att rensa porema. 

Saften från målla och brännässla kommer att bidra till detta. När 

man häller ut vattnet i landet ger man ytterligare information till 

mikroorganismerna och växtema om sitt tillstånd för dagen. Det 

är också mycket viktigt. Det är bara genom att få den informationen 

som den synliga och osynliga värld som omger oss kan nära 

sig från Rymden och Jorden och alstra allt nödvändigt för att vår 

kropp ska fungera. 

0)en áıgar tiífaííting .yäív 8 

Jag ville också gäma veta vad hon hade att säga om kost. Själv 

hade hon ju en väldigt säregen kosthållning. Jag frågade: 

- Anastasia, kan du berätta vilken kost du anser att man bör 

hålla sig till, vad och när man bör äta, hur många gånger om da- 

94

gen och i vilka mängder. Den frågan ägnas mycket uppmärksamhet 

hos oss. Det finns en hel uppsjö allehanda litteratur i ämnet, 

recept för hälsodieter och bantningstips. 1 

- Det är svårt att föreställa sig att människan skulle kunna ha 

en annorlunda livsstil i de förhållanden som råder i den teknokratiska 

världen. De mörka kraftema strävar hela tiden efter att 

ersätta denna världs naturliga ordning, den som ursprungligen 

gavs åt människan, med sitt otympliga, konstgj orda system som 

strider mot människans natur. 

Jag bad Anastasia tala mer konkret och begripligt, utan hennes 

filosofiska funderingar, och hon fortsatte: 

- Du förstår, det är ingen annan än varje enskild människas 

kropp som bättre kan svara på dina frågor: vad, när och hur 

mycket människan bör äta. Det är just därför vi har känslan av 

hunger och törst, för att varje enskild människa ska få en signal 

när hon behöver inta föda. Just det ögonblicket kommer också 

att vara det mest gynnsamma för var och en. Den teknokratiska 

världen klarar inte av att förse människan med möjligheten att 

tillfredsställa känslan av hunger och törst när hon sj älv önskar, 

och därför har den pressat in människan i ett mönster betingat 

av just denna hjälplöshet, och försvarar det dessutom med något 

slags ändamålsenlighet. 

Tänk dig: en person sitter ned halva dagen utan att nästan göra 

av med någon energi alls, en annan utför något fysiskt arbete eller 

springer badande i svett medan han eller hon förbrukar tiotals 

gånger så mycket energi - men måltidema ska de inta vid en och 

samma tid. Människan ska äta vid den tidpunkt, då hennes kropp 

råder henne till det, och ingen annan rådgivare kan komma på 

fråga. Jag förstår att det är nästan omöjligt att genomföra i era 

vardagsförhållanden, men de som befinner sig vid sina sommarstugor 

har en sådan möjlighet och bör utnyttja den utan att ägna 

mer tankar åt konstlade inställningar som strider mot naturen. 

95

Samma sak kan jag säga som svar på din fråga: “vad bör man 

äta?”. Det som för ögonblicket finns så att säga till hands, antar 

jag. Kroppen väljer själv det som den behöver. Jag kan också ge 

följande otraditionella råd: om ni har några djur i bostaden (katt 

eller hund) ska ni betrakta dem noga. Emellanåt väljer de ut någon 

ört bland de olika gräsen och äter av den. Av denna ört bör 

man plocka åtminstone några stycken och ha i maten. Det är inte 

alls nödvändigt att göra det varje dag. Det räcker med en eller ett 

par gånger i veckan. 

Det är också nödvändigt att plocka axen från säden, tröska 

dem, mala dem till mjöl och baka bröd. Det är särdeles viktigt. 

Den som äter detta bröd bara en eller två gånger om året får en 

energireserv som kan aktivera de inre, själsliga kraftema och ha 

positiv inverkan på det fysiska tillståndet, ge ro åt själen. Man 

kan även ge bort brödet till sina släktingar eller bara närstående 

personer. Det kommer att ha en synnerligen gynnsam inverkan 

även på dem om man ger bort det uppriktigt och med värme. Det 

är väldigt hälsosamt för alla att åtminstone en gång per sommar 

under tre dagar leva bara på det som växer i det egna trädgårdslandet, 

men lägga till bröd, olja och minimalt med salt. 

Jag har redan berättat om Anastasias kosthållning. Och även 

under sin berättelse plockade hon spontant ett grässtrå, sedan ett 

till och börj ade sj älv tugga på dem, hon räckte även över några 

åt mig. Jag bestämde mig för att provajag också. Smaken gjorde 

inget intryck, men väckte inte heller några frånstötande känslor. 

Kosten och livsuppehället för Anastasias kropp är liksom ålagt 

naturen och hejdar aldrig hennes tankar som är sysselsatta med 

andra problem. Samtidigt utgör hennes hälsa en oskilj aktig del 

av hennes sällsynta yttre skönhet. Anastasia hävdade att en människokropp 

som upprättat en sådan kontakt med växtriket och 

marken på sin tomt får möjlighet att bli av med vilka sjukdomar 

som helst. Sjukdomen är i sig ett tydligt tecken på att människan 

96

har avlägsnat sig från de naturliga mekanismer som är avsedda 

att sköta om hennes hälsa och livsuppehälle. Och för dem, dessa 

mekanismer, utgör kampen med sjukdomar inga som helst problem, 

ty just i detta består ändamålet med deras existens. Den 

nytta som människan kan dra av att upprätta en informationskontakt 

och komma närmare sin lilla del av naturens trädgård är 

betydligt större än bara kampen mot sjukdomar. 

97

ßltt sow uncíer sin egen stjärna 

Jag har redan berättat hur entusiastisk Anastasia blir när hon berättar 

om växter och de personer som kommunicerar med dem. 

Eftersom hon bor i naturen trodde jag att det bara var den hon 

hade studerat, men Anastasia har även information om planetära 

förhållanden. Det är som att hon kan kämia himlakroppama. 

Döm själva av vad hon säger om att sova under stjämhimlen. 

- Växtema som fått informationom en konkret person inleder 

ett informationsutbyte med de kosmiska kraftema, men de 

är endast mellanhänder som utför en mycket begränsad uppgift 

rörande de f`ysiska och vissa sj älsliga plan. De har aldrig att göra 

med de komplicerade processer som i hela djur- och växtriket på 

planeten endast påträffas hos människan och endast berör människans 

plan i tillvaron. Det upprättade informationsutbytet låter 

dock människan göra det som endast hon är i stånd till: att använda 

sig av det kosmiska intellektet, eller rättare sagt utväxla 

information med det. Proceduren för att göra detta och få känna 

den välgörande effekten av det är inte alls komplicerad. 

Anastasia lade fram det såhär: 

- Gör i ordning för att övematta under bar himmel någon kväll 

när väderförhållandena tillåter. Man ska härvid bädda i närheten 

av hallonbuskama, vinbären eller sädesplanteringen. Man 

måste vara ensam. När man ligger på bädden med ansiktet mot 

stjämhimlen bör man inte sluta ögonen genast. Låt blicken och 

tankama vandra över de kosmiska kroppama. Ansträng er inte 

98

när ni tänker på dem. Tanken måste vara lätt och fri. Försök först 

tänka på de mest synliga himlakroppama, sedan kan ni låta tankarna 

vila på det som ligger närmast hj ärtat, om de personer som 

är er mest kära, om dem som ni vill gott. Försök inte ens tänka på 

hämnd eller att önska någon något ont i det ögonblicket. Effekten 

kan vara skadlig för er. 

Denna enkla procedur kommer att väcka en del av alla sovande 

celler i er hjäma till liv. De flesta av dem vaknar aldrig upp på ett 

helt människoliv. De kosmiska kraftema kommer att vara med er 

och hjälpa er att förverkliga de mest otroliga ljusa framtidsdrömmar, 

att få ro i själen, att förbättra relationema med era närstående 

och förstärka eller väcka deras kärlek till er. Det är väldigt 

nyttigt att utföra denna procedur ett antal gånger. Den ger resultat 

endast på den plats där ni har ständig kontakt med växtriket. 

Och det kommer ni själva att känna redan morgonen efter. 

Särskilt viktigt är det att genomföra en sådan procedur dagen 

före ens födelsedag. Det tar för lång tid, och vore ändå meningslöst 

nu, att förklara hur denna mekanism fungerar. Du kommer 

inte att tro på en del av förklaringen och resten komıner du inte 

att förstå. Betydligt lättare och mindre omständligt blir det att 

tala med de som redan har provat på och känt effekten sj älva, ty 

den information som erhållits och prövats kommer att göra det 

lättare att uppfatta den som följer. 

99

Stjärn/Qfvınnan 

En natt under min vistelse hos Anastasia fickjag sj älv se hur hon 

kommunicerar med stj ämoma. Kvällen före hade Anastasia sagt: 

-- Vladimir, denna natt är av betydelse för mig. Jag kommer 

inte att kunna sova bredvid dig. Men oroa dig inte, jag kan kalla 

på varghonan så kommer hon att vakta ingången till jordhålan 

medan du sover. 

Jag hade ingen lust att sova ensam i jordhålan. Det gick inte att 

stänga ingången och vilket djur som helst skulle kunna ta sig in 

och anfalla en sovande människa. De vilda djuren skyddar Anastasia, 

men mig skulle de kanske inte tycka lika bra om. Måhända 

kommer de inte att göra mig något ont, men oron och rädslan 

skulle ändå inte låta mig somna. Såjag frågade: 

-Anastasia, var kommer du att vara i natt, då? 

- Jag kommer att vara i vattnet i tjämen, Vladimir. 

- Du kommer alltså att bada. Är det verkligen nödvändigt för 

dig att badajust inatt? 

- Ja, Vladimir, denna natt inträffar endast en gång om året och 

jag får inte missa den. 

Jag frågade ingenting om varför hon måste vara i tj ämen just 

denna natt, jag var mer bekymrad över min egen säkerhet. Och 

jag föreslog: 

- Jag går också med dig ned till tj ämen. Jag kan sitta på stranden 

medan du badar. '- 

- Gör det, Vladimir. Men du får ta på dig ordentligt, och så tar 

100

vi med oss lite torrt gräs som du kan sova på om du skulle få lust. 

Så gjorde vi också. När det blev mörkt ladejag mig på det torra 

gräset och betraktade det som pågick. 

Natten var varm och vindstilla. Det susade inte i trädkronorna 

och det hördes varken surrande i gräset eller prassel från tajgans 

nattliga invånare. På den klara himlen lyste de många stj ämoma 

ovanligt starkt. Anastasia stod på stranden och såg tyst på den 

stilla vattenytan där små och stora stjämor blänkte som i en spegel. 

Sedan tog hon av sig klänningen och steg naken ned i tjärnen. 

Hon stod en stund med vatten till knäna och satte sig sedan 

ned och började varsamt stıyka med händema över vattenytan. 

Och plötsligt dök Anastasia ned i det blärıkande stjämhavet. Hon 

dök varsamt utan att röra upp vattnet det minsta. När hon dök 

upp börj ade hon sakta simma i ringar. Hon minskade gradvis 

ringarnas diameter tills hon befann sig precis i mitten av sjön. 

Där vände hon sig på rygg och blev liggande i vattnet med ansiktet 

mot himlen och arnıama åt sidoma. 

Himlens stjämor som återspeglades i tjämens vatten fick det 

att se ut som att hon låg i mitten av en rymd fylld av himmelska 

ljus i alla riktningar, ovanför och nedanför, och att hon själv var 

en del av denna stjärnfamilj. Vattnet i tjämen pulserade med ett 

knappt märkbart mångfärgat ljus. Stjämvattnet och hela omgivningen 

var förtrollande, och jag somnade utan några som helst 

tankar. 

Jag vaknade i gryningen när tj ämen inte längre återspeglade 

några stj ämor, och Anastasia satt bredvid klädd i sin stickade 

klänning med armama runt benen och huvudet mot knäna. Hon 

rörde sig inte. Trots att det var mycket tidigt kunde jag inte sova 

längre. Jag ville veta varför hon hade genomfört den underliga 

nattritualen. Jag fiyttade mig närmare Anastasia och klappade 

henne av någon anledning på handen och sade: 

101

- Bli inte arg bara, Anastasia, av detjag tänker säga. 

- Säg det du, Vladimir, jag blir inte arg. 

- Det var makalöst vackert på tj ämen i natt. Jag har aldrig tidigare 

sett något så vackert och aldrig känt något så behagligt. 

Det var som om tj ämen inte låg i sibiriska tajgan, utan mitt i universum. 

Men du skulle inte ha legat så länge i vattnet, Anastasia. 

Du måste sköta om dig nu. Jag tycker inte du ska hålla på med 

sådana ritualer som du gjorde inatt. Vattnet är ju inte tillräckligt 

varmt för att bada längre, du kan bli förkyld och det kan hända 

andra otrevliga saker, och du väntar ju barn och måste sköta om 

dig. Särskilt som jag inte ser någon som helst mening i den där 

proceduren eller ritualen. 

~ Det finns mening i detjag gjorde, Vladimir. 

- Vad då för någon? 

- Det var vattnet från denna tj ärn som mamma tvättade mig 

med när j ag kom till världen. Och vatten är över huvud taget 

väldigt betydelsefullt, det finns i allt levande som existerar i 

universum. Livets vatten innehåller all information om livets 

uppkomst i universum. Dessutom innehåller det alla tankar och 

känslor som människan någonsin har gett upphov till. Dessutom 

kan vattnet kämia och reagera på mänskliga känslor. 

- Det är möjligt att det stämmer, det vetjag inget om, men varför 

måste du bada i tj ämen på natten? Varför är det nödvändigt? 

- Jag vill få reda på, Vladimir, hur folk har levt ända sedan de 

först uppstod och till våra dagar. Jag vill veta när och under vilka 

perioder och epoker de varit som mest lyckliga. Vad som har gett 

dem mest lycka. Sedan vill jag berätta om det för dagens människor, 

så att de blir lyckliga, så att våra bam blir lyckliga. 

- Men går det verkligen att få reda på vad människor som levt 

flera århundraden tillbaka har gjort? 

- Ja, det gör det, Vladimir. När ett bam föds och växer upp blir 

det likt sina föräldrar till det yttre, och inte bara till det yttre, men 

102

det är också likt den första människan. Det har likadant blod, och 

djupt i dess minne finns all information lagrad, ända från skapelsen, 

det är bara det att bamet inte tänker på denna information, 

men om det försöker så kan det minnas allt. 

- Låt oss säga att det skulle vara möjligt, men dessa minnen 

kommer bara att röra en viss persons förfáder. 

- Naturligtvis, Vladimir, naturligtvis bara ens förfäder och anfäder. 

Även minnet i mina celler låter mig se scener ur mina avlägsna 

förfäders liv, bara mina. 

Anastasia for upp och sprang ned till tj ärnen och rörde vid vattnet, 

sedan vände hon sig mot mig och sade: 

- Men vattnet känner till alla människors förflutna, det innehåller 

information om alla och om allt som någonsin har hänt i 

universum. Och det hjälper mig att se det. Närjag befinner mig i 

vattnet i mitten av tj ärnen och tänker, så tänker det tillsammans 

med mig och söker efter de nödvändiga bildema, det skannar till 

och med av allt som sker på alla planeter eftersom det finns överallt. 

Tjärnen återspeglar stj ämoma, och stjämoma återspeglas i 

mina ögon. I det ögonblicket är vi ett. All information i Universum 

blir tillgänglig för människan, ty i detta ögonblick uppfattar 

hon sig som en del av Universum. Universum gläder sig när 

människan uppfattar sig som en del av det och är redo att betjäna 

hemie, att förverkliga det hon föresatt sig. 

Jag lyssnade på hur Anastasia med lugn övertygelse talade om 

universum, stj ämor och vatten och tänkte: ”här bor en ung vacker 

fiicka i taj gan utan några som helst av de vardagsproblem vi 

dras med i vår teknokratiska värld. Kanske är det därför hennes 

tankar och föreställningar om världsalltet är så ovanliga. Hon talar 

så övertygat om sin världsuppfattning att det inte känns riktigt 

passande att ge uttryck för några tvivel på hennes uttalanden.” 

Högt sade jag: s 

- Du är som en vetenskaplig forskare som analyserar mänsk- 

103

lighetens liv, Anastasia. Vilken tidsrymd har du lyckats titta igenom? 

- Än så länge inte mycket alls, bara nio årtusenden. 

- Inte mycket alls? Det låter som väldigt mycket. Och vilka 

slutsatser har du dragit av det du fått se? 

- Jag kommer att berätta om mina slutsatser senare, Vladimir, 

eller så kommerjag helt enkelt att demonstrera de bilderjag sett 

för dig. Sedan kan du och andra själva dra slutsatser av dem. 

- Folk kommer naturligtvis att kunna dra slutsatser - om de 

tror på det du säger. Du säger till exempel ovanliga saker om vatten, 

men var finns bevisen för att vatten kan lagra information, ja, 

och dessutom reagera på mänskliga känslor? 

- Jag tror att era modema forskare har bevisen. 

- Jag har inte hört någonting om det. Vi har över huvud taget 

inget komplicerat förhållande till vatten - det är bara vatten, en 

liten bit av människans omgivning. 

- Ja, en liten bit, en levande bit. Det är få som tänker på det som 

en levande varelse. Du frågar efter bevis trots att större delen av 

din kropp består av vatten. Jag kan berätta vad varj e människa 

kan göra för att få känna det levande vattnets enonna potential, 

Vladimir. 

- Berätta. 

- Du eller de som önskar få erfara vattnets helande egenskaper, 

behöver först finna en källa med det vatten som passar bäst 

i smaken. Vattnet ska tas med hem, hällas upp på kärl och frysas 

ned. Varje kväll ska man ställa fram så mycket vatten som man 

förbrukar på en dag på bordet, helst med en bit grönt tyg under 

kärlet. Innan man går och lägger sig måste man säga några vänliga 

ord, eller bara tänka på det med ömhet. Det får inte vara för 

varmt i rummet, det måste finnas kvar en bit is i vattnet. Om den 

försvinner måste man lägga i en isbit som man förvarar åtskilti 

fryst tillstånd. 

104

Helst ska man lägga en liten isbit även i varmt vatten. Och i 

hett te som du dricker. När isen smälter ska man helst tänka på 

vattnet med ömhet, det går bra att säga några trevliga ord, som 

till en levande varelse. Man kan tillsätta några droppar cederolja 

i det smälta vattnet. Det spelar ingen roll hur mycket vatten man 

tillsätter oljan i, informationen från den sprider sig i hela vattenmängden, 

och den informationen är mycket viktig. Innan man 

går och lägger sig kan man klappa kärlet lite grand och andas 

ut luft på vattnet. När man vaknar nästa dag ska man hälsa på 

vattnet. Helst ska vattnet drickas i små, lugna klunkar. Man kan 

också smörjain ansiktet med det. Om man har några krämpor i 

kroppen kommer vattnet att börj a behandla dem och det kommer 

absolut att bota dem. Man kommer att känna sig bättre redan 

efter tre dagar. Om man dricker vattnet i nittionio dagar kommer 

till och med allvarliga sjukdomar att lämna kroppen, och man 

kommer att märka att huden i ansiktet blivit märkbart bättre. 

Om man vill att ens kropp ska bli yngre och att göra tankeförmågan 

snabbare, kan man förutom vatten även ta cederolja på 

morgonen, vid middagstid och under tidig kväll, en klunk varje 

gång. Det går också med honung från olika växter och blompollen, 

så mycket man känner för. Men man bör inte blanda det med 

vattnet. Om man gör så i trettio dagar kommer tanken att börj a 

arbeta med högre hastighet och kroppen att föıyngras. 

- Det som du berättat, Anastasia, är beaktansväıt, eftersom såväl 

vetenskapsmän som vanliga människor kan pröva det. Men 

hur vet du allt detta? Har du fått veta det av dina förfäder? 

- Av vattnet, sade Anastasia och skrattade till. Hon började 

snurra runt av glädje över något, stannade sedan upp och lade 

allvarligt till: ”och dessutom harjag fått veta det av stjärnorna.” 

105

Tfiöilprecía oc/i uppfostrareförditt ôarn 

Närjag frågade Anastasia hur en tomt med planteringar, även 

om de är planterade på något speciellt sätt och står i kontakt med 

människan, kan främja bamuppfostran väntade jag mig att få 

höra ett svar i stil med att man behöver lära bamen älska naturen. 

Men där hade jag fel. Det hon sade gjorde mig förvånad både till 

erıkelheten i argumentationen och djupet i den filosofiska innebörden. 

- Naturen och Universums intellekt har gjort så att varje människa 

föds som härskare, som kung! Hon är likt en ängel - ren 

och oskyldig. Hjässan som fortfarande är öppen tar emot ett 

enormt flöde av information från universum. Varj e nyfödd har 

möjligheter som låter den bli den visaste varelsen i Universum, 

en avbild av Gud. Barnet behöver inte alls mycket tid för att ge 

sina föräldrar lycka och välsignelse. Det är den tid under vilken 

det inser världsalltets innersta väsen och den mänskliga tillvarons 

innebörd- en period som inte är längre än nio jordeår. Och 

allt som behövs för detta har bamet redan fått. Det enda föräldrama 

inte bör göra är att förvränga den naturliga världen och 

skilja barnet från de mest fulländade skapelserna i Universum. 

Men den teknokratiska världen låter inte föräldrarna göra detta. 

Vad är det spädbarnet ser med sin första medvetna blick? Det ser 

ett innertak, en sängkant, några tygstycken och väggar- attribut 

och värden som hör till det konstgj orda, skapade teknokratiska 

samhället i världen. Och det är i den världen hans mor finns, 

106

hennes bröst. ”Det är väl så det ska vara då”, tänker bamet. 

De leende föräldrama kommer till bamet med skramlande och 

pipande föremål ~ leksaker -~ som om de vore dyrbarheter. Varför? 

Bamet kommer att fundera länge på varför de skramlar och 

piper. Det kommer att försöka begripa detta med sitt medvetande 

och sitt undenrredvetna. Sedan kommer de leende föräldrama att 

linda in bamet i obekväma tyger. Det kommer att försöka göra 

sig fri, men förgäves! Och det enda sättet att protestera är att skrika! 

Ett skrik i protest, en bön om hjälp, ett skrik av upprördhet. 

Från och med detta ögonblick blir ängeln och härskaren till en 

stackare, en slav som ber om allmosor. 

Man kommer till bamet med fler och fler av den konstgj orda 

världens attribut. Som något värdefullt får det en ny leksak, nya 

kläder. Och på det sättet intalar man bamet att dessa föremål är 

det viktigaste i den värld dit det kommit. Man pratar barnspråk 

med den måhända ännu lilla, men mest fulländade varelsen i 

Universum, och förhåller sig därför automatiskt till bamet som 

till en ofullkomlig varelse, och till och med i de inrättningar som 

ni tror bedriver utbildning får barnet återigen höra om den konstgjorda 

världens förtjänster. 

Först i nioårsåldem får man i förbifarten höra talas om att naturen 

existerar, som om det vore ett bihang till något annat, något 

viktigare, vilket förutsätts vara det som skapats av människan. 

Och de flesta är inte i stånd att inse sanningen så länge de lever. 

Den till synes enkla frågan: ”vad är meningen med livet?” får 

aldrig något svar. Fast meningen med livet beståri sanningen, 

i glädjen och kärleken. Ett nioårigt bam som uppfostrats i den 

naturliga världen är mer exakt i sin uppfattning av världsalltet 

än de vetenskapliga institutionema i er värld och många erkända 

vetenskapsmän i ert samhälle. 

- Stopp, Anastasia. Du menar nog kunskap om naturen? Om 

bamet växer upp på samma sätt som du så kan jag hålla med 

107

dig. Men den modema människan är tvungen, om det är bra eller 

dåligt är en annan fråga, men hon är tvungen att leva just i vår 

teknokratiska värld som du kallar den. En människa som uppfostrats 

enligt ditt förslag kommer att kunna naturen och känna 

den, men kommer i övrigt att vara fullständigt obildad. Det fimrs 

dessutom sådana vetenskaper som matematik, fysik, kemi eller 

bara kunskap om livet och dess samhälleliga fenomen. 

- Allt det där är småsaker för den som i tid fått kännedom om 

världsalltets väsen. Om man vill eller anser det nödvändigt att 

ge prov på kunskap i något vetenskapligt område, så kommer 

man med lätthet att överträffa de som inte har fått kännedom om 

världsalltets grund. 

- Hur skulle det komma sig? 

- Den teknokratiska världens människa har ännu inte uppfunnit 

något som inte finns i naturen. Till och med de fulländade 

mekanismer som människan skapat är endast bleka kopior att 

vad som redan existerar i naturen. 

- Okej, låt gå, du lovade ju att berätta hur man kan uppfostra 

barn i våra förhållanden, och utveckla dess förmågor. Men du 

kan väl tala om det på ett begripligt sätt med konkreta exempel. 

~ Jag ska försöka med konkreta exempel, svarade Anastasia. - 

Jag har redan modellerat sådana situationer- och har försökt intala 

en familj vad de behöver göra. Det är bara det att de inte lyckas 

förstå det viktigaste och ställa en fråga till sitt bam Dessa 

föräldrar har uppfostrat ett sällsynt rent och begåvat barn som 

skulle kunna vara till stort gagn på Jorden, men Föräldrama 

åker med sitt treåriga bam till sin sommarstuga och har med sig 

bamets favoritleksaker. Konstgj orda leksaker som snedvrider 

Universums prioriteringar. Ä, om de bara kunde låta bli att göra 

det! _ .. Det går ju att sysselsätta bamet med andra, intressantare 

saker än den meningslösa och till och med skadliga leken med 

konstgjorda föremål. Först och främst ska ni be bamet hjälpa er, 

108

fast ni måste göra det på allvar, desto mer som bamet verkligen 

kommer att vara till hj älp. 

Om ni planterar någonting ska ni be bamet hålla fröna som ni 

gjort i ordning innan ni ska sätta, eller kratta till trädgårdslandet, 

och be att det självt lägger ner fröet i en färdig fåra. Samtidigt 

ska ni berätta för bamet vad ni gör, till exempel så här: ”Nu lägger 

vi fröet i jorden och täcker det medjord. När solen lyser och 

vänner uppjorden och fröet kommer det att börja växa, det kommer 

att vilja titta på solen och kryper fram urjorden som ett grönt 

litet skott, som det här. Och så visar man något gräs. Om skottet 

tycker om det kommer det att växa sig större och större och kan 

förvandlas till ett träd, eller till något mindre som en blomma. 

Och så villjag att det ska ge oss någon god frukt, och du kommer 

att äta den om du tycker om den. Skottet kommer att bereda sin 

frukt åt dig.” 

Varje gång ni kommer med bamet till sommarstugan eller när 

det vaknar på morgonen ska ni det första ni gör föreslå att gå och 

titta om skottet har kommit upp eller inte. Om ni får se att skottet 

kommit upp ska ni glädj as. När ni inte planterar frön utan plantor 

måste ni också förklara för bamet vad ni gör. Om ni sätter tomatplantor 

kan bamet komma med en planta i taget åt er. Om det 

skulle råka ha sönder en planta ska ni ta den brutna plantan och 

säga: ”Jag tror inte att den här kommer att leva och ge oss frukt, 

den har gått av, men vi kan pröva och plantera den ändå." Och 

så sätter ni åtminstone en bruten planta bredvid de andra. Några 

dagar senare när ni åter går med ert bam till trädgårdslandet där 

tomatstjälkama redan har blivit kraftigare ska ni visa bamet den 

brutna och vissna stjälken och påminna bamet om att den redan 

var bruten när ni planterade den. Men ni ska härvid inte tala 

med bamet med moraliserande ton. Man ska tala med det som en 

jämbördig människa. Ni behöver inpränta i ert medvetande att 

bamet i vissa avseenden överträffar er, till exempel när det gäller 

109

enheten i avsiktema. Det är en ängel. Om ni lyckas inse detta 

kommer ni fortsättningsvis att kunna agera intuitivt, och ert barn 

kommer med er verkligen att bli en människa som kommer att 

göra även er lyckliga. 

Ta med er bamet när ni sover under stjärnhimlen, lägg det 

bredvid er och låt det titta på stjärnhimlen. Men börja inte förklara 

vad planetema heter eller hur ni förstår deras ursprung och 

ändamål, ty det vet ni inte själva, och de dogmer som finns i era 

tankar kommer endast att leda bamet bort från sanningen. Dess 

undermedvetna vet sanningen och den kommer sj älv att ta sig 

till barnets medvetande. Det enda ni behöver säga är att ni tycker 

om att titta på de lysande stjärnorna och fråga det vilken av stj ärnoma 

det tycker bäst om. 

Det är över huvud taget mycket viktigt att kunna ställa frågor 

till barnet på rätt sätt. Nästa år måste man erbjuda barnet ett eget 

trädgårdsland, pynta det och låta barnet göra allt det vill i det. 

Man får absolut inte tvinga det att göra något i landet eller rätta 

till något det har gj ort. Man får bara fråga vad bamet vill. Man får 

bara hj älpa till efter att ha bett bamet om lov att arbeta tillsammans. 

När ni ska plantera säd bör ni låta barnet strö ut kornen 

med sin egen hand. 

- Okej , sadejag misstroget till Anastasia, kanske kan bamet på 

så vis utveckla ett intresse för växtriket och bli en god agronom, 

men hur skulle det kunna få kunskap i andra områden? 

~ Det förstår du väl hur? Saken är inte bara den att det kommer 

att veta och känna hur och vad som växer. Det viktiga är att det 

börjar tänka, analysera och att hjämceller som kommer att vara 

aktiva hela livet vaknar upp. Och det är de som kommer att göra 

barnet intelligentare och mer begåvat än de, vars celler sover. 

När det gäller tillvaron, det ni kallar progress, kan barnet bli oöverträffiigt 

inom vilket område som helst, och eftersom det har 

större renhet i sin avsikt än andra kommer det att bli lyckligare. 

110

Kontakten som upprättats mellan barnet och dess planeter kommer 

att låta det ständigt kunna ta emot och utväxla allt mer information. 

Allt detta kommer dess undermedvetna att ta emot och 

skicka vidare till medvetandet i fornı av nya och åter nya tankar 

och upptäckter. Till det yttre kommer det att vara en vanlig människa, 

men inombords ... Det är sådana ni kallar genier. 

lll

Slšpgsgymnasíet 

- Säg mig, Anastasia, var detjust så dina föräldrar uppfostrade 

dig? 

Hon svarade mig efter en kort paus, under vilken hon antagligen 

mindes sin bamdom. Sedan satte Anastasia sig i gräset, strök 

över det med händema och sade: 

- Jag minns nästan ingenting av mamma och pappa. Jag uppfostrades 

av farfar och farfarsfar på det sätt som jag just berättat 

för dig, men saken var den att jag själv kunde känna naturen och 

djurvärlden omkring mig ganska väl, kanske utan att fullt ut inse 

dess ändamål, men det var inte längre det viktiga när väl känslan 

fanns. Jag bodde kvar här i gläntan utan pappa och mamma, men 

jag var inte ensam. Runtomkring mig i gräset fanns en mängd 

olika insekter och skalbaggar, jag satte fram händema åt dem 

och de hoppade och kröp på dem medanjag betraktade dem och 

grubblade över varför de var så olika. För att det skulle vara roligt 

att leka med dem eller för någonting annat? 

Jag tyckte om de större djuren också, det var spännande att leka 

med dem, särskilt närjag hade lärt mig springa, och inte bara kimde 

gå. Jag var vän med varghonan, med bjömhonan och räven. De 

var vänner med mig också, men ibland bråkade de med varandra. 

Jag ville så gäma förstå deras språk och tankar, förjag ville förstå 

varför ingen av dem lät mig lämna gläntan. När inget av de större 

djuren var i närheten fick jag ofta lust att gå lite längre bort från 

gläntan ut i tajgan för att se vad som försiggick där. Men så fortjag 

112

kom lite längre bort dök någon av dem upp direkt och spärrade vägen 

för mig. De kunde till och med morra åt mig för att skrämmas. 

Bj örnhonan tog en gång och daskade till mig med ramen. Jag 

blev så sur på henne den gången attjag bestämde mig för att aldrig 

mer titta åt hennes håll. Hon hängde mig i hälama hela dagen, 

menjag vände mig hela tiden bort från henne. Sedan börj ade hon 

gny så ynkligt. Jag tyckte synd om henne, gick fram och klappade 

hemre, och då började hon lyckligt slicka mig på händema och 

föttema. Då förstod jag att djur kommunicerar med ljudintonation 

och med gester, och jag börj ade uppmärksamt betrakta dem 

och lära mig deras språk. Senare kom jag att förstå att de inte 

släppte mig längre bort från gläntan eftersom det var andra djurs 

revir som börj ade där, djur som inte kände mig på samma sätt 

som allt som finns på mitt släktterritorium. 

Farfar och farfarsfar kom emellanåt på besök till mig i gläntan 

och samtalade med mig. De ställde ofta frågor och bad mig svara 

på dem. Hos oss förhåller sig den äldre generationen till små bam 

som till gudomar och genom bamets svar prövar de sin renhet. 

Jag bad Anastasia komma på någon konkret fråga hon hade fått 

och vad hon hade svarat. Hon log och berättade: 

- En gång sattjag och lekte med en orm. Närjag vände mig om 

stod farfar och farfarsfar leende bredvid mig. Jag blev jätteglad 

eftersom det är intressant att umgås med dem. Det är bara de som 

kan ställa frågor, och deras hj ärtan slåri samma takt som mitt, 

djurens slår annorlunda. Jag sprang fram till dem, farfarsfar bugade 

åt mig och farfar satte mig i sin famn. Jag lyssnade till hans 

hjärtslag och fingrade granskande på hårstråna i hans skägg. Alla 

var tysta. Vi tänkte. Det var så skönt inombords, så lugnt och 

glädjefullt. Sedan frågade farfar mig: 

- Säg mig, Anastasia, varför växer det hår på mig här, sa han 

och pekade på huvudet och på skägget, - men inte här? och pekade 

på pannan och näsan. 

113

Jag rörde vid hans panna och näsa, men inget svar kom till mig, 

och tala obetänksamt kan jag inte, jag måste förstå själv. När de 

kom nästa gång sade farfar återigen: 

- Jag kan inte sluta fundera på varför det växer hår på mig här, 

men inte här? och pekade än en gång på pannan och näsan. 

Farfarsfar såg uppmärksamt och allvarligt på mig. Då tänkte 

jag att detta kanske verkligen var ett allvarligt problem i alla fall, 

och frågade: 

- Farfar, men vill du verkligen att det ska växa överallt? Både 

i pannan och på näsan? 

Farfarsfar blev fundersam, och farfar svarade: 

- Nej, det villjag inte. 

- Jamen, det är därför det inte gör det heller, för att du inte vill 

det, sade jag till farfar. 

Han strök sig över skägget och frågade fundersamt, den här 

gången snarare sig själv: 

- Och här växer det alltså eftersomjag vill det? 

Jag bekräftade detta: 

- Självklart, farfar, för att du vill, och jag vill, och den som 

tänkt ut dig vill. 

Här frågade farfarsfar med viss upphetsning: 

- Men vem, vem är det som har tänkt ut honom? 

- Den som har tänkt ut allt, svarade jag. 

Farfarsfar böjde sig ned mot mig och sade: - Men var är han, 

visa oss! 

Jag kunde till en början inte ge något svar, men frågan blev 

kvar inom mig ochjag började grubbla över den ofta. 

- Men svarade du på den sedan? frågade jag. 

- Ja, det gjorde jag, ett år senare ungefär, och då fick jag nya 

frågor, för innanjag hade gett mitt svar på den förra ställde mina 

farfäder inga nya, och jag var väldigt orolig. 

114

lttförfiåfliı sig ti[[en männisßa merí 

uppmärßsamfiet 

Jag frågade Anastasia vem som hade lärt henne prata om hon nästan 

inte mindes mor och far, och farfar och farfarsfar sällan umgicks 

med henne. Svaren jag fick gjorde mig förbluffad och kräver 

expertförklaring, så därför kommerjag att försöka återge dem 

så fullständigt som möjligt. För mig har imrebörden i dem börjat 

klarna efterhand. Efter min fråga ställde hon först en motfråga: 

- Menar du att kunna tala på olika personers språk? 

- Vad menar du med ”olika”, du kan väl inte tala olika språk? 

- Jo, svarade Anastasia. 

- Tyska, franska, engelska, japanska och kinesiska? 

- Om det uppstår intresse för den man samtalar med och en 

önskan att förhålla sig till personen med uppmärksamhet, så kan 

man snabbt lära sig kommunicera på det språk som passar honom 

eller henne. Nu talarjag till exempel ditt språk. 

- Du menar ryska. 

- På din ryska försöker jag tala med de vändningar och ord 

som just du använder dig av i ditt tal. Till en början var det ganska 

svårt för mig, eftersom ditt ordförråd är ganska begränsat 

och du använder dig av enformiga uttryck. Känsloma är också 

vagt uttryckta. Med ett sådant språk är det svårt att redogöra detaljerat 

för allt somjag hade velat. 

- Vänta lite, Anastasia, nu frågar jag dig något på något främmande 

språk, och du svarar mig. 

t 115

Jag sade ”hej” på engelska och sedan på franska. Hon svarade 

mig direkt, men inte med ord, utan hälsade mig med gester. Tyvärr 

kanjag inga främmande språk. Jag läste tyska i skolan, men 

fick bara trea i det. Jag kom dock på en hel fras på tyska som jag 

pluggat in ordentligt med skolkamraterna. Den sade jag också 

till Anastasia: 

- Ich liebe dich, und gib mir deine Hand. 

Hon räckte mig handen och svarade på tyska: 

- Jag ger dig min hand. 

Hennes kinder rodnade häftigt, hon räckte mig handen och 

sade med viskande röst: 

- Du sade något väldigt fint till mig, Vladimir . . . 

Hon förstod mig vilket språk jag än talade. Förbluffad av vad 

jag hade hört, och utan att ännu riktigt tro mina öron, frågadejag: 

- Menar du att alla människor kan lära sig alla språk? 

Jag kände intuitivt att det här ovanliga fenomenet måste ha någon 

enkel förklaring, ochjag ville förstå vad det var. 

- Anastasia, förklara nu på mitt språk och försök använda exempel 

så att det blir begripligt, badjag henne något upphetsat. 

-- Jaj a, ta det lugnt bara, slappna av, annars kommer du inte att 

förstå. Men först kan jag lära dig att skriva på ryska. 

- Skriva kan jag redan, berätta du om hur man lär sig främmande 

språk. A 

- Inte bara att skriva, utan att bli författare, begåvad. Du kommer 

att skriva en bok. ' 

- Det är omöjligt. 

- Nej, det är det inte! Det är enkelt. 

Anastasia tog en pinne och ritade upp hela ryska alfabetet med 

skiljetecknen och frågade hur många bokstäver det fanns där. 

- Trettiotre, svarade jag. V 

- Du ser, inte alls många bokstäver. Kan du kalla det som jag 

ritat upp här för en bok? 

116

- Nej, svarade jag, - det är bara ett vanligt alfabet. Vanliga 

bokstäver. 

- Men alla ryskspråkiga böcker består ju av de här vanliga 

bokstävema, anmärkte Anastasia. - Håller du med om det? Förstår 

du hur enkelt det är? 

- Jo, men i böckerna står de i en annan ordning. 

- Det stämmer, alla böcker består av en mängd kombinationer 

av dessa bokstäver, människan sätter ut dem automatiskt under 

ledning av sina känslor. Här av följer att det inte är bokstavskombinationer 

och ljud som skapas först, utan känslor som målas av 

människans fantasi. 

Den som läser får ungefär likadana känslor, och dem minns 

man länge. Minns du några bilder eller situationer ur de böcker 

du har läst? 

- Ja, det görjag, svarade jag efter att ha tänkt efter. 

Av någon anledning kom jag att tänka på ”Vår tids hj älte” av 

Michail Lermontov, och började berätta om den för Anastasia. 

Hon avbröt mig: 

- Du ser, du kan ge en beskrivning av personemai den boken, 

berätta vad de kände, fast det har gått ganska lång tid sedan du 

läste den. Om jag istället bad dig berätta i vilken ordning de trettiotre 

bokstävema står och vilka kombinationer de har bildat, 

skulle du kunna återge det? 

- Nej. Det är omöjligt. Jag minns inte texten ordagrant. 

- Det är verkligen inte lätt. Alltså har en persons känslor överförts 

till en annan med hjälp av en mängd olika kombinationer 

av trettiotre bokstäver. Du tittade på kombinationema och glömde 

sedan bort dem direkt, men känsloma, bilderna kommer att 

finnas kvar länge till i minnet. Det betyder att om man kopplar 

själsliga känslotillstånd direkt till de här tecknen, utan att tänka 

på en massa konventioner, så kommer själen att med olika kombinationer 

få tecknen att hamna i den ordningsföljd som gör att 

117

läsaren sedan kommer att känna den skrivandes själ. Och om det 

i själen hos den som skriver ... 

- Vänta lite, Anastasia. Berätta lite begripligare och mer konkret, 

visa mig hur språkinlärningen går till med något exempel. 

Och vem är det som har lärt dig det? 

- Min farfarsfar, svarade Anastasia. 

- Berätta med något exempel. 

- Han lekte med mig. 

- Hur lekte han, berätta. 

- Men lugna ned dig nu, slappna av. Jag kan inte förstå varför 

du är så upphetsad. 

Och hon fortsatte lugnt sin förklaring: 

Min farfarsfar lekte med mig, liksom skämtade med mig. 

När han kom hem till mig ensam, utan farfar, brukade han alltid 

komma fram till mig, buga sig djupt och sträcka fram handen, 

ochjag räckte fram min. Först skakade han hand med mig, sedan 

ställde han sig på ett knä och kysste min hand och sade: ”Hej, 

Anastasia”. 

En gång kom han och gjorde allt som han brukade, och ögonen 

såg som vanligt ömt på mig, men läpparna sade något obegripligt. 

Jag såg förvånat på honom, men han sade ytterligare något 

helt osammanhängande. Jag kunde inte låta bli att fråga: 

- Gammelfar, har du då glömt vilka ord du ska säga? 

- Ja, det harjag, svarade farfarsfar. 

Sedan gick farfarsfar några steg bort från mig, funderade ett 

tag och kom sedan tillbaka till mig, räckte fram handen och jag 

gjorde likadant. Han gick ned på knä och kysste min hand. Hans 

blick var öm och läppama rörde sig, men han sade absolut ingenting. 

Jag blev till och med lite rädd. Då beslöt jag mig för att 

hjälpa honom: 

- Hej, Anastasia, det är det du alltid brukar säga, gammelfar. 

- Det stämmer, höll farfarsfar med och log. 

118

Och jag förstod att det var en lek, och vi lekte ofta på det sättet. 

Först var det inte så svårt, sedan blev leken allt svårare, men 

också mer och mer intressant. Jag ansträngde mig för att betrakta 

farfarsfars ansikte med stor uppmärksamhet och komma 

ihåg vilka ord som motsvarade vissa uttryck i blicken, rynkor i 

pannan, läppamas rörelser eller knappt märkbara gester. Leken 

påbörj as i treårsåldem och avslutas vid elva år, när man liksom 

examineras. Examenbeståri att man uppmärksamt betraktar sin 

samtalspartner och kan förstå personen ifråga utan ord på vilket 

språk han eller hon än talar. 

En sådan dialog är betydligt mer fulländad än vanligt tal, och 

den är snabbare, fullödigare. Ni kallar det för tankeöverföring på 

avstånd. Ni anser det vara ett fenomen som hör science fictionlitteraturen 

till, men det är bara ett uppmärksamt förhållande till 

människan, utvecklad fantasi och fungerande minne. Bakom 

detta döljer sig inte bara ett mer fulländat sätt att utbyta information, 

utan även insikt i den mänskliga sj älen, växt- och djurriket, 

världsalltet och över huvud taget allting. 

- Det kan kanske stämma, men jag trodde du kunde tala vilket 

språk som helst, medan du bara känner samtalspartnems tankar 

och inte ens det gör du direkt, utan efter att ha umgåtts med personen 

ett tag. 

- Ja, det stämmer, Vladimir, men efterhand kan man lära sig 

även alla ord som motsvarar tankama, på vilket språk de än uttalas. 

Och dessutom kan man med hjälp av den här leken lära sig 

förstå vad djur och fåglar vill. 

119

Tíygande tefat, inget anmärıåningsr/ärt 

Jag bad henne som exempel demonstrera sina kunskaper inom 

tekniken. ¬ 

- Vill du att jag ska berätta hur olika mekanismer i er värld 

fungerar? 

~ Du kan väl säga något sådant som de allra största av våra vetenskapsmän 

bara börjar närma sig. Kan du inte göra någon stor 

vetenskaplig upptäckt? 

- Det ärju detjag gör hela tiden för dig. 

- Inte för mig, för den vetenskapliga världen, något som de 

skulle kunna erkänna som en ny upptäckt. Som bevis kan du väl 

göra en upptäckt inom tekniken, rymdfarten, kärnkraften eller 

bilbränsle, om du nu säger att allt är så enkelt. 

- De ornrådena är i jämförelse med vad jag försöker förklara 

för dig, hur är det ni säger nu igen för att jämföra, rena stenåldern, 

antarjag. 

- Utmärkt. För dig är det primitivt, men för oss blir det åtminstone 

begripligt. Du bevisar att du har rätt och bekräftar att du är 

intelligentare än jag. Anser du till exempel att våra flygplan och 

rymdfarkoster är fulländade maskiner? 

- Nej. De är synnerligen primitiva, de utgör bekräftelsen för 

att den teknokratiska utvecklingsvägen är primitiv. 

Svaret gjorde mig på min vakt, eftersom jag förstod att hon 

antingen visste oj ämförligt mycket mer än man kunde föreställa 

sig med ett vanligt medvetande, eller också att hennes 

120

utläggningar var vansinniga. Jag fortsatte utfrågningen: 

- Vad är det som är så primitivt i våra raketer och flygplan? 

Anastasia svarade efter en kort paus, som för att låta det hon 

sade sjunka in. 

- Drivkraften i alla era maskiner, precis alla, bygger på explosionsenergi. 

Eftersom ni inte känner till några mer fulländade, 

naturliga källor använder ni er av sådana primitiva och otympliga 

metoder med oerhörd envishet. Och inte ens de ödesdigra 

följ dema av användningen hindrar er. Räckvidden på era flygplan 

och raketer är rent skrattretande, och ur Universums perspektiv 

har de inte mer än lyft lite från Jorden, samtidigt som jag 

tror man kan säga att metoden nästan redan har nått sitt tak. Men 

det är ju rent löjligt! Ett explosivt eller brinnande ämne skjuter 

fram en otymplig konstruktion som ni kallar rymdskepp. Samtidigt 

är större delen av skeppet till just för att ”lösa” problemet 

med att driva fram det. 

- Vad skulle det annars finnas för princip för att ta sig fram i 

luften? 

- Till exempel samma som för fiygande tefat, svarade Anastasıa. 

- Vad! !! Känner du till fiygande tefat och hur de fungerar? 

- Det är klartjag gör. Det är en väldigt enkel och rationell princıp. 

Jag blev helt torr i munnen och började skynda på henne: 

- Berätta, Anastasia, snabbt och begripligt. 

- Jaj a, ta det lugnt bara, annars kommer din upphetsning att 

göra det svårare för dig att begripa. Principen för hur fiygande 

tefat tar sig fram bygger på energin från alstring av vakuum. 

- Hur då? Försök lite begripligare. 

- Du har ett svagt ordförråd, men för att du ska förstå måstejag 

använda mig bara av det. 

- Jag kan lägga till lite, - fräste jag upprört, - burk, lock, pil- 

121

ler, luft och började hastigt räkna upp alla ord jag bara kom 

att tänka på i det ögonblicket, och gav till och med ifrån mig en 

svordom. 

Anastasia avbröt mig: 

- Det behövs inte, jag vet alla ord du kan uttrycka dig med, 

men det finns också andra, för att inte tala om att det finns ett 

annat sätt att överföra information. Med hj älp av det skulle jag 

kunna förklara för dig på en minut, men nu kommer det nog att ta 

ett par timmar. Det är mycket, jag skulle vilja berätta för dig om 

annat, mer väsentligt. 

- Nej, Anastasia, berätta om tefatet, om hur det tar sig fram och 

om kraftförsörjning. Jag tänker inte lyssna på något annat förrän 

jag förstår det. 

- Låt gå, sade hon och fortsatte. - En explosion är när ett fast 

ämne under någon viss påverkan snabbt övergår till gasforrn eller 

när två gaser till följd av någon reaktion övergår till ännu lösare 

former. Det förstår naturligtvis alla. 

- Ja, svarade jag, om man tänder på krut blir det till rök och 

bensin blir till gas. 

- Ja, ungefár så. Men om du eller ni hade renare avsikter, och 

följaktligen kunskaper om hur naturen fungerar, skulle ni för 

länge sedan ha insett att om det finns ämnen som på ett ögonblick 

kan utvidgas avsevärt - explodera och övergå till ett annat 

tillstånd, så måste det även finnas en omvänd process. Den representeras 

i naturen av levande mikroorganismer som förvandlar 

gaser till fasta ämnen. Egentligen gör alla växter det fast med 

olika hastighet och grad av fasthet och stabilitet i det som skapas. 

Se dig omkring, de drickerju av jordens sav, andas luf`t och 

bildar av detta en fast och stabil kropp, som till exempel trädens 

ved, eller ännu kraftigare och hårdare som nötskal eller kämor 

hos till exempel plommon. En viss mikroorganism, osynlig för 

blotta ögat, gör detta med hög hastighet och konsumerar härvid 

122

ara luft. Det är dessa mikroorganismer som också utgör motorerna 

i fiygande tefat. De påminner om hj ämans mikroceller. 

Fast de är furrktionellt sett smalt inriktade. De har bara en funktion 

- rörelse. Men de fyller sin funktion perfekt och kan få en 

apparat att accelerera till en nittondel av tankehastigheten hos en 

genomsnittlig människa på Jorden idag. De befinner sig på insidan 

av det fiygande tefatets överdel och har placerats mellan dess 

dubbla väggar. Avståndet mellan väggama är ungefär tre centimeter. 

På ovansidan och undersidan är ytan på ytterväggama porös 

med mikroskopiska hål. Genom dessa hål suger mikroorganismema 

in luft, och skapar på så sätt ett Vakuum framför tefatet. 

Luftströmmama börj ar hårdna redan innan de träffar tefatet, och 

när de kommer igenom mikroorganismema omvandlas de helt 

enkelt till små kulor. Sedan utvidgas dessutom dessa kulor till 

ungefär en halv centimeter i diameter och mjuknar upp, varpå de 

rullar ned mellan väggama till tefatets undre del, där de åter faller 

sönder och blir till gas. Man kan äta dem om man bara hinner 

göra det innan de faller sönder. 

- Men vad är själva väggarna på det fiygande tefatet gjorda av? 

- De är framodlade. 

- Hur då? 

- Varför blir du så förvånad? Försök att tänka lite istället. Det 

finns många som odlar en viss svamp i olika kärl, den ger en 

god och lite syrlig smak åt vattnet den ligger i. Svampen antar 

formen av det kärl den förvaras i. Den är förresten väldigt lik 

ett tefat, den gör till och med dubbla väggar. Om man tillsätter 

ytterligare en mikroorganism så hårdnar den, och denna så 

kallade mikroorganismen går att framställa, eller rättare sagt 

framkallas av hj ärnan, ja, eller vilj an, liksom med en klar föreställning. 

- Kan du göra det? 

- Ja, fast om bara jag kommer att försöka räcker det inte. Det 

123

ehövs påverkan från tiotals personer som besitter likadana förmågor, 

och det måste göras under loppet av ett år. 

- Finns det då allt som behövs för att göra, eller odla fram som 

du säger, fiygande tefat och mikroorganismer på vår Jord? 

Det är klart att det gör. På Jorden finns allt som existerari 

Universum. 

- Men hur ska man placera mikroorganismema inuti väggama 

på tefatet om de är så små att de inte syns? 

- När den övre väggen är framodlad så drar den sj älv till sig 

dem i enorma mängder, som vaxkakor drar till sig bin. Men även 

här krävs viljekraft från tiotals personer. Men vad är det för mening 

med att gå in på mer detalj er om detta, när ni ändå inte kan 

odla fram det - än så länge har ni människor inte tillräckligt med 

vare sig vilj a, intellekt och kunskap. 

- Kan inte du hj älpa till på något sätt då? 

- Jo, det kan jag. 

- Men gör det då. 

- Det harjag redan gjort. 

- Vad är det du har gjort? svarade jag oförstående. 

- Jag har berättat för dig hur man ska uppfostra barn. Och kommer 

att berätta ännu mer. Du kommer att berätta om det för andra. 

Många kommer att förstå det, och deras barn, uppfostrade på 

det sättet, kommer att besitta intellekt, kunskap och vilja i sådan 

utsträckning att de inte bara kommer att kunna skapa något 'primitivt 

fiygande tefat, utan mycket, mycket mer . . _ 

- Anastasia, hur vet du allt om fiygande tefat? Inte har du väl 

fått reda även på det genom att kommunicera med växter? 

- De landade här, och jag liksom hjälpte dem att laga tefatet. 

- Är de mycket mer intelligenta än vi? 

- Absolut inte, de har oändligt långt kvar till människan, de är 

rädda för henne och nännar sig inte folk, fast de på samma gång 

är väldigt nyfikna. Först var de rädda för mig. Riktade tankepa- 

124

alysatorer mot mig. Gjorde sig till, försökte skrämma mig och 

göra mig förvånad. Jag lyckades med nöd och näppe lugna ned 

dem och få dem att känna sig trygga. 

- Men varför är de inte mer intelligenta om de gör det som 

människan inte kan ännu? 

- Vad är det för underligt med det? Bin bygger ofattbara konstruktioner 

av naturmaterial med hela ventilationssystem och 

uppvärmning, men det innebär inte att de står högre än människan 

till intellektet. Det finns ingenting som är mäktigare än 

människan i Universum förutom Gud. 

125

flfiärnan en superdator 

Möjligheten att skapa fiygande tefat gj orde mig synnerligen 

intresserad. Om man betraktar drivkraftsprincipen som en hypotes 

så är den verkligen ny. Emellertid är fiygande tefat en 

komplicerad mekanism och inte det mest nödvändiga för oss 

jordbor. 

Därför ville jag höra något som man begrep direkt. Något som 

inte först behövde undersökas av vetenskapliga snillen, utan genast 

kunde tillämpas praktiskt i vårt liv och vara till gagn för alla 

människor. Jag bad Anastasia lösa något problem som vårt samhälle 

står inför idag. Det gick hon med på, men frågade: 

- Du kan väl åtminstone ställa några villkor för uppgiften. Hur 

skajag kunna lösa den omjag inte vet vad det är du vill? 

Jag började fundera på vad som var mest aktuellt idag och kom 

fram till följande villkor: 

- Vet du, Anastasia, i våra storstäder har vi mycket allvarliga 

problem med luftförorening. Det är så dåligt luft att det är svårt 

att andas. 

- Men det ärju ni själva som förorenar den. 

- Det förstårjag väl att det är. Lyssna vidare, men utan att filosofera 

om att vi själva måste vara renare, ha mer träd och så vidare. 

Acceptera att det är som det är idag och tänk ut något ... ja, 

till exempel hur man får luften i storstädema att bli, säg, femtio 

procent renare och så att det inte krävs några statliga pengar för 

det. Och så att det som du kommer på blir den mest rationella av 

126

alla tänkbara varianter, och så att den går att införa direkt, att den 

är begriplig för mig och alla andra. 

- Jag prövar nu direkt, svarade Anastasia. - Har du räknat upp 

alla villkor? 

Jag försökte för säkerhets skull göra uppgiften ännu lite svårare, 

i händelse av att det verkligen skulle visa sig att hennes 

intellekt och förrnågor var betydligt högre än vad vårt förstånd 

kan föreställa sig. Därför tillade jag: 

- Låt det du kommer på bli vinstgivande också. 

~ För Vem? 

- För mig, och för landet också. Du bor på ryskt territorium, 

alltså för hela Ryssland. 

- Det betyder alltså pengar? 

- Ja. 

- Är det mycket som behövs? 

- Vinst, Anastasia, alltså pengar, får man aldrig för mycket av. 

Menjag behöver såpass attjag kan bekosta den här expeditionen 

och så att det räcker till en ny, men Ryssland 

Jag började fundera . . . Tänk om det gick att få Anastasia intresserad 

av de materiella fördelarna i vår civilisation? Jag frågade: 

- Vill du inte ha någonting sj älv? 

- Jag har redan allt, svarade hon. 

-Plötsligt fick jag en ide - jag kom på hur man skulle få henne 

intresserad. 

- Vet du, Anastasia, låt det du kommer på ge så mycket pengar 

att alla dina kära fritidsodlare, ja, eller trädgårdsodlare, i hela 

Ryssland kommer att kunna få gratis fröer eller kunna köpa dem 

med någon form av rabattsystem. 

- Jättebra! utropade Anastasia. - Så bra du tänkt ut det. Jag går 

och prövar på direkten, om det var allt. Jag gillar detjättemycket! 

Fröer . . . Eller har du något mer? 

- Nej, Anastasia, det får räcka så länge. 

127

Jag kände att hon blev entusiastisk av uppgiften i sig, men 

ännu mer av gratisfröema till hennes fritidsodlare. Men jag var 

då fortfarande säker på att det helt enkelt var omöjligt att lösa 

uppgiften med luftreningen ens med hennes förmågor, annars 

skulle våra många forskningsinstitut redan ha löst den. 

Anastasia lade sig energiskt, inte lugnt som annars, i gräset 

med armama åt sidoma. De böj da fingrama var riktade med insidan 

uppåt, och var än i rörelse, än helt stilla. Ögonfransama på de 

slutna ögonen darrade. 

Hon låg på det sättet i tjugo minuter, sedan öppnade hon ögonen, 

satte sig upp och sade: 

- Jag har hittat det. Men vilken mardröm det är. 

- Vad är det du har hittat, vad är det som är en mardröm? 

- Den värsta skadan kommer från era så kallade bilar. De är så 

många i storstädema, och ur varje bil kommer obehaglig lukt och 

ämnen som är skadliga för kroppen. Det hemska är att de blandas 

upp med jord- eller dammpartiklar som suger upp dem. När 

bilama kör virvlar dammet upp i luften och folk andas in denna 

fruktansvärda sörja, den fiyger omkring i luften, lägger sig sedan 

på gräs och träd och täcker allt i omgivningen. Det är väldigt illa. 

Väldigt skadligt för människors och växters hälsa. 

- Det är klart att det är illa. Men det vet alla redan, det är bara 

det att ingen kan göra någonting åt det. Det finns bilar som tvättar 

gatorna, men de räcker inte till. Anastasia, du har inte gjort någon 

ny upptäckt över huvud taget, inte en enda, du har inte kommit på 

någon originell lösning för luftreningen. 

- Jamen, jag har ju bara definierat den viktigaste orsaken till 

skadan, nu ska jag analysera och fundera. Jag behöver koncentrera 

mig ganska länge, kanske till och med en timme, förjag har 

aldrig sysslat med sådana problem tidigare. För att det inte ska 

bli långtråkigt för dig kan du väl ta en promenad i skogen eller . . . 

- Gör det du ska bara, fundera,jag kommer inte att gå sysslolös. 

128

Och Anastasia slöt sig helt i sig sj älv. Närjag kom tillbaka efter 

en halvtimmes promenad i skogen fann jag henne sittande med, 

som jag trodde, otillfredsställd uppsyn. Jag sade: 

- Du ser, Anastasia, inte ens din hjäma förmår göra något åt 

det här. Bli inte ledsen bara, det är flera institut som jobbar med 

det här problemet hos oss, men de konstaterar som du endast att 

föroreningen äger rum. Än så länge har inte heller de kunnat göra 

något åt det. 

Hon svarade med en lätt ursäktande ton: 

- Jag trorjag har gått igenom alla möj liga varianter, men så att 

det ska gå snabbt och ta bort femtio procent - det får jag inte att 

fungera. 

Jag haj ade till - hon hade ändå hittat något slags lösning. 

- Och hur många procent har du lyckats med? frågade jag. 

Hon suckade. 

- Det räcker inte alls. Jag fick det till ... trettiofem, fyrtio procent. 

- Vad?! fiög det ofrivilligt ur mig. 

- Det blev inget vidare resultat, va? frågade Anastasia. 

Jag blev helt torr i munnen och kände: hon kan inte ljuga, överdriva 

eller undervärdera det hon sagt. Jag försökte hålla tillbaka 

min upphetsning och sade: 

- Låt oss ändra villkoren för uppgiften och säga trettioåtta procent. 

Skynda dig nu att berätta vad du har hittat på. 

- Man behöver få bilama att inte bara sprida ut det här otäcka 

dammet, utan att samla upp det också. . 

- Hur ska man göra det, kom till saken! 

- Längst fram, j a, vad är det nu igen som sticker fram där, vad 

kallas det? 

- Stötfångare, hjälpte jag henne. 

- Stötfångare, alltså. Inuti den eller under den ska man fasta 

en låda med små hål i på ovansidan, baktill ska det också vara 

129

små hål så att luften kommer ut. När bilama sedan kör i trafiken 

kommer strömmen av dammig, skadlig luft att tas upp genom de 

främre hålen, renas och släppas ut genom de bakre hålen. Men då 

kommer luften att vara renad till tjugo procent. 

- Men var är dina fyrtio procent? 

- Just nu tvättas dammet i princip inte alls bort från vägarna, 

men genom mitt förslag kommer det att bli allt mindre av det, eftersom 

det kommer att tvättas bort nästan varje dag och överallt. 

Jag räknade ut att om man monterar sådana lådor på alla bilar så 

kommer mängden smutsdamm efter en månad med deras hj älp 

att minska med fyrtio procent. Därefter kommer föroreningsprocenten 

inte att minska på grund av andra faktorers inverkan. 

- Hur stora är lådoma, vad är det i dem, hur många hål ska det 

vara och med vilket mellamum? 

- Vladimir, du kanske vill att jag själv ska skruva fast dem på 

bilarna? 

För första gången fick jag se att hon hade humor, och jag brast 

ut i skratt av tanken på att Anastasia skulle gå omkring och skruva 

fast sina lådor på alla bilar. Hon gladde sig åt mitt goda humör 

och började också skratta och dansa runt i gläntan. Idén var verkligen 

enkel, och resten var en teknisk fråga. Jag föreställde mig 

sj älv, utan Anastasia, hur det skulle kunna gå till: förordningar 

från administrationschefer, trafikinspektion, kontroll, filterbyte 

på bensinmackar, inlämning av gamla filter, kontrolltalonger och 

så vidare. Ett helt vanligt beslut, som med bilbältena. Ett penndrag 

och i alla personbilar fanns det plötsligt bilbälten. Här behövdes 

också bara ett penndrag så skulle luften bli renare. Och 

företagarna skulle tävla om att få beställningen av lådoma, och 

fabrikema skulle fåjobb, men det viktigaste var att luften verkligen 

skulle bli renare till slut .. 

- Vänta lite, sade jag till Anastasia som snurrade runt som i en 

glad dans. 

130

- Vad ska det egentligen vara i lådoma? 

- I lådoma . . . i lådoma . . .Tänk själv lite grand. Det är inte alls 

svårt, svarade hon utan att stanna upp. 

- Men var kommer jag och fritidsodlama att få pengar ifrån, 

hur ska de få pengar till fröer? frågade jag en gång till. 

Hon stannade upp. 

- Det förstår du väl? Du bad att idén skulle vara den allra allra 

mest rationella, och det var det jag hittade på - den allra mest 

rationella. Man kommer att använda den i storstäder över hela 

världen och betala Ryssland så mycket för idén att det kommer 

att räcka både till gratisfröer och till dig. Fast du kommer bara att 

kunna f`å din del under vissa omständigheter. 

Jag fäste vid det tillfallet ingen uppmärksamhet vid hennes ord 

om vissa omständigheter, utan ville få reda på en annan sak: 

- Det måste alltså patenteras? Det är väl ingen som skulle betala 

frivilligt? 

- Varför skulle de inte göra det? Det kommer de att göra, jag 

kan bestämma hur stor procenten blir nu. Av de här lådoma som 

kommer att tillverkas får Ryssland två procent och du en hundradels. 

- Vad har det för betydelse vad du bestämmer. Du är kunnig i 

en del saker, men när det gäller affärer är du totalt obildad. Det 

är inte någon som kommer att betala frivilligt. Folk betalar inte 

alltid ens enligt kontrakt. Om du bara visste hur många obetalda 

uppgörelser vi har. Skiljedomstolama är överbelastade. Vet du 

vad en skiljedomstol är för något? 

- Jag anar mig till det. Men i det här fallet kommer man att 

sköta betalningama till punkt och pricka. Den som vägrar kommer 

att ruineras. Bara de hederliga kommer att blomstra. 

- Varför skulle de ruineras? Tänker du sätta igång något slags 

maffiaverksarnhet? 

- Du hittar då på . . . Tänka sig bara . .. De kommer själva, eller 

131

ättare sagt omständighetema kommer att leda till att skojama 

blir ruinerade. 

Plötsligt slogs jag av följande tanke: med hänsyn till att Anastasia 

inte kan ljuga och att, som hon sade, naturens mekanismer 

inte låter henne ta fel, måste hon alltså innan hon gjorde ett 

sådant uttalande ha bearbetat en kopiös mängd information, ha 

gjort kolossala aritmetiska beräkningar samtidigt som hon tagit 

hänsyn till en massa psykologiska faktorer hos de personer som 

skulle vara inblandade i hennes projekt. I våra ordalag hade hon 

inte bara löst den enornrt svåra uppgiften med luftrening, utan 

också sammanställt och analyserat en affärsplan, och allt detta på 

ungefär en och en halv timme. Jag bestämde mig för att precisera 

några detalj er och frågade: i 

- Säg mig, Anastasia, hade du gjort några beräkningar i huvudet 

när du nämnde procenten för luftrening och pengasumman 

som skulle erhållas av att tillverka dina billådor, av filterbyte och 

så vidare? 

- Det var en del beräkningar, synnerligen detaljerade och de 

gjordes inte bara med hjälp av hj äman . . . 

- Stopp! Håll tyst. Låt mig tala färdigt. Säg mig, skulle du kunna 

tävla med någon av de mest fulländade datorema, säg, någon 

japansk eller amerikansk? 

- Men det ärjag inte intresserad av, svarade hon och tillade: - 

Det är ju primitivt och förnedrande på något sätt. Att tävla med 

en dator är samma sak som ... ja, hur skajag förklara det för dig 

med något begripligt exempel Det är samma sak som att tävla 

mot en hand- eller benprotes, och inte ens med en hel protes, utan 

med en del av den. Datom saknar det viktigaste. Det viktigaste 

är känslor. 

Jag började bevisa motsatsen och berätta hur respekterade 

personer i vårt samhälle som anses särdeles intelligenta spelar 

schack mot datorer. Men när varken det ena eller andra argumen- 

132

tet övertygade henne bad jag henne göra det för att bevisa den 

mänskliga hjärnans potential för mig och alla andra. Hon gick 

med på det, och jag fortsatte fråga: 

- Det betyder alltså attjag officiellt kan meddela att du är redo 

att tävla i att lösa uppgifter mot en japansk superdator? 

- Varför just med en japansk? svarade Anastasia med en motfråga. 

- Eftersom de anses vara bäst i världen. 

- På så vis? Det är lika bra vi tar allihop på samma gång, så att 

du inte kommer och ber mig syssla med den här tråkiga saken 

igen sedan. ' 

- Perfekt! utropadejag glatt. - Vi tar allihop, men forınulera en 

uppgift först. 

- Ja, det kanjag väl göra, höll Anastasia motvilligt med, - men 

för att inte slösa tid på forrnulering får de först lösa den uppgift 

som du gav till mig, låt dem antingen bekräfta eller motbevisa 

min lösning. Om de motbevisar den så kommer de att föreslå sin 

egen. Livet och människoma kommer att avgöra vem som har 

rätt. 

- Utmärkt, Anastasia! Jättebra av dig. Det är konstruktivt. Hur 

mycket tid tycker du de ska få på sig för att lösa uppgiften? Jag 

tror att en och en halv timme som för dig blir väldigt lite för dem, 

låt oss säga tre månader. 

- Vi kan säga tre. 

- Jag föreslår att alla som vill kan vara domare, när de är många 

är det ingen som av egna intressen kommer att påverka omdömet. 

- Låt gå för det, men jag skulle vilja prata med dig om bamuppfostran 

lite mer ... 

Anastasia ansåg bamuppfostran vara viktigast av allt och talade 

väldigt gäma om det. Mitt påhitt att tävla mot datorer väckte 

inget särskilt intresse hos henne. Jag var dock glad att ha försäkrat 

mig om hennes samtycke. Nu tänker jag uppmana de företag 

133

som tillverkar modema datorer att delta i tävlingen för att lösa 

uppgiften som beskrevs tidigare. 

Jag bad Anastasia reda ut ytterligare en fråga: 

- Vad tycker du vi ska utfasta för pris till segraren? 

- Jag behöver ingenting! svarade hon. 

- Varför talar du om dig själv? Är du så bombsäker på att du 

ska vinna?. 

- Det är klart, jag ärju människa. 

- Okej, men finns det ändå något du kan erbjuda det företag 

som hanmar på första platsen efter dig? 

- Tja, jag kan ge dem tips om hur de ska förbättra sin primitiva 

dator. 

- Överens! 

134

_ "I ordet fr/ar [ir/, _ „ 

oc/i livet "var mannısšprnas ljus 

jofiannesevangeíiet 

En gång bad jag Anastasia visa mig den klingande sibiriska cedem 

som hennes farfar och farfarsfar hade talat om, och hon tog 

mig dit. Vi hade bara gått en liten bit bort från gläntan närjag fick 

se den. Ett ca fyrtio meter högt träd höj de sig något över de andra, 

men den stora skillnaden var att dess krona liksom lyste och 

skapade en gloria omkring sig, påminnande om de glorior man 

målar runt helgon på ikoner. Den var inte jämn, utan pulserade. 

Högst upp bildades en tunn stråle som försvann upp i himlens 

oändlighet. Synen gjorde mig helt förtrollad. Anastasia bad mig 

lägga handen mot stammen. Jag fick höra en klang eller ett knaster 

liknande det man kan höra när man står under högspänningsledningar, 

fast mer klangfullt. 

- Det är jag själv som har hittat på hur man får dess energi 

att återvända till Kosmos och därefter sprida ut den på Jorden, 

meddelade Anastasia. - Ser du att barken är bortriven på en del 

ställen, det var bjömhonan som klättrade, jag fick henne med 

mycket möda att bära mig upp till de lägsta grenama. Jag höll 

fast i nackpälsen på henne. Hon klättrade och klättrade medan 

hon brummade högljutt. På det sättet tog jag mig upp till de nedersta 

grenama, och sedan klättrade jag ända till toppen. Där satt 

jag i två dagar och försökte med allt jag kunde komma på: jag 

klappade på den och ropade upp mot himlen - ingenting hj älpte. 

135

Farfar och farfarsfar kom dit. Kan du föreställa dig vilket liv 

det var? De stod där nere och bannade mig och krävde att jag 

skulle komma ned. Jag i min tur krävde att de skulle berätta för 

mig vad man skulle göra med cedem. Hur man skulle rädda den 

klingande cedem när nu ingen hade sågat ned den. De sade ingenting. 

Menjag kände att de visste. Farfar är en listig en och ville 

lura mig genom att lova att han skulle hj älpa mig att komma till 

rätta med en kvinna som jag inte lyckades upprätta kontakt med 

hurjag än försökte. Jag vill verkligen hjälpa henne. Farfar hade 

tidigare bara blivit arg för att jag slösat så mycket tid på henne 

istället för att göra andra saker. Menjag visste att han inte kunde 

hjälpa mig ändå, för farfarsfar hade försökt två gånger utan att 

farfar visste om det, och han hade inte kunnat göra något. Sedan 

förlorade farfar fattningen helt: han tog en kvist och började 

springa runt cederträdet medan han piskade med kvisten i 

luften och skrek att jag var den odugligaste i hela familjen, att 

jag betedde mig ologiskt, att jag inte lyssnade till kloka råd och 

att han skulle uppfostra mig med spön på rumpan. Och piskade 

samtidigt med sin kvist i luften. Tänk vad han hittade på, till och 

med farfarsfar började skratta. Ävenjag skrattade glatt. Plötsligt 

råkadejag bryta av en gren i toppen och det börj ade strömma ljus 

ur den. Jag hörde farfarsfars röst, mycket allvarlig, sträng och 

bönande på samma gång: ”Rör ingenting mer, flicka lilla, kom 

ned väldigt försiktigt, du har redan gjort allt.” 

Jag lydde honom och kom ned. Farfarsfar kramade om mig, 

darrande pekade han på cedem. Allt fler grenar börj ade lysa och 

till slut bildades en stråle som for upp i skyn. Nu kommer den 

klingande cedem inte att brinna upp, genom sin stråle kommer 

den att ge ifrån sig allt den lagrat under femhundra år till människorna 

och Jorden. Farfarsfar förklarade att strålen hade bildats 

på det ställe därjag hade suttit och ropat och där jag råkat 

bryta av en gren närjag skrattade. Farfarsfar sade att omjag hade 

136

nuddat vid strålen som kommit ut ur den avbrutna grenen skulle 

min hjäma ha exploderat, eftersom strålen innehöll alltför mycket 

energi och information. Han sade att det var just så som min 

pappa och mamma hade dött ... Anastasia lade händema på den 

mäktiga stammen på den klingande cedern som hon hade räddat. 

Hon tryckte kinden mot den, stod tyst en stund och fortsatte 

sedan sin berättelse: 

- De, min pappa och mamma, hadehittat en likadan klingande 

sibirisk ceder. Fast mamına gjorde allting lite annorlunda, 

eftersom hon inte visste ... Hon klättrade upp i ett träd som stod 

bredvid den klingande cedem, sträckte sig till dess nedersta gren 

och bröt av den, varvid hon ofrivilligt kom att bli belyst av strålen 

som flammade upp ur grenen. Grenen var riktad nedåt, och 

strålen for ned i marken. Det är väldigt illa, synnerligen skadligt 

när sådan energi hamnar i marken. . _ När pappa kom dit fick han 

se strålen och mamma. Hon hade blivit hängande med ena handen 

i ettjämhårt grepp om en gren i den vanliga cedem. Med den 

andra handen höll hon den avbrutna grenen från den klingande 

cedem. 

Pappa förstod nog vad som hade hänt. Han klättrade upp i den 

klingande cedem och tog sig upp till toppen. Farfar och farfarsfar 

såg hur han bröt av de översta grenarna, men de lyste inte, 

samtidigt som de nedersta strålade allt mer. Farfarsfar sade att 

pappa förstod att han inte hade mycket tid på sig innan det skulle 

vara för sent att ta sig ned. Men det kom ingen uppåtriktad stråle 

och inget pulserande ljus, bara fler och fler tumra strålar som lyste 

nedåt. Den översta strålen kom fram när pappa knäckte en stor 

uppåtriktad gren. Och trots att den inte lyste bände han på den 

och drog den mot sig själv. När den flammade upp kunde pappa 

fortfarande öppna händema och strålen ur den uppåtriktade grenen 

for upp i himlen och sedan bildades den pulserande glorian. 

Farfarsfar sade att pappas hjäma under de sista ögonblicken i 

137

hans liv lyckades ta emot ett enorrnt flöde av energi och information, 

att han på något oförklarligt sätt lyckades rensa ut all 

tidigare information och på så sätt vinna tid för att hinna öppna 

händema och rikta grenen uppåt innan strålen sköt ut. Anastasia 

klappade ännu en gång på trädstammen, tryckte sin kind mot den 

och blev stilla medan hon leende lyssnade till trädets klang. 

- Anastasia, är de helande egenskapema i olj an från cedemötter 

starkare eller svagare än en träbit från en klingande ceder? 

- De är likadana. Om man plockar nöttema vid en viss tid och 

med ett särskilt förhållande till cedem. När den själv lämnar ifrån 

sig dem. 

- Vet du hur man gör det? 

- Ja, det vetjag. 

- Kan du berätta? 

- Javisst., Det kan jag göra. 

138

9!/lan måste äncfra sin 1/ärlifsås/iåcfning 

Jag frågade Anastasia vad det var för kvinna som orsakat hemres 

konfiikt med farfadem, varför hon inte lyckades få kontakt med 

henne och varför hon behövde denna kontakt. Anastasia började 

förklara: 

- Du förstår, när två personer förenar sina liv är det är väldigt 

viktigt att de känner andlig dragning till varandra. Tyvärr brukar 

det oftast börja med det sexuella. Du har till exempel fått syn 

på en vacker flicka och vill komma på tu man hand med hemre. 

Människan, hemres själ, har du ännu inte fått syn på. Ofta förenar 

människor sina öden endast av sexuellt begär. Det går fort över 

eller så riktas det mot någon annan. Vad är det dä som förenar 

människor? Att hitta någon själsfrände som man kan uppnå 

riktig lycka med är inte så svårt som man kan tro, men i vår teknokratiska 

värld stöter man på många hinder. Kvinnan som jag 

försöker få kontakt med bor i en storstad, åker regelbundet till ett 

och samma ställe, förmodligen tilljobbet. Där eller på vägen dit 

möter hon en person som hon har andlig närhet till och som hon 

verkligen skulle vara lycklig med, och viktigast av allt skulle de 

få ett bam som skulle kunna bringa mycket gott till världen. Ty 

de skulle skapa bamet i samma känslosvall som du och jag. Men 

mannen försöker inte ens komma till tals med kvinnan, och det 

är till viss del hennes eget fel. Kan du tänka dig, han tittar henne 

i ansiktet och ser liksom sin själs utvalda i henne, men så fort 

hon känner någons blick stramar hon genast upp sig och ”råkar” 

139

lyfta kjolen lite högre. Ja, och så vidare. I mannen väcks genast 

kroppsliga begär, men eftersom han inte är bekant med henne går 

han till den som han känner och som han kan få, ledd som han är 

av sina köttsliga begär. 

Jag vill intala henne vad hon behöver göra, men jag når inte 

fram till henne, hennes hj äma öppnar sig inte ens ett ögonblick 

för att uppta information. Den jobbar helt och hållet med vardagsproblem. 

Kan du tänka dig, en gång satt jag ett helt dygn 

med henne. Det är hemsktl Farfar skällde på mig efteråt, sade att 

jagjobbade för lite med fritidsodlarna och över huvud taget tog 

mig an för mycket som inte hörde till mina uppgifter. När hon 

vaknar på morgonen är den första tanken inte glädje inför den 

nya dagen, utan hur hon ska laga till något att äta. Hon blir ledsen 

när det är något livsmedel som fattas, sedan blir hon ledsen när 

det fattas något av det som ni smörj er in er med på morgnarna, 

kanske någon kräm eller något smink. Hon tänker hela tiden på 

hur hon ska få tag i det. Hon är ständigt sen och kommer alltid 

springande medan hon hoppas hinna med än någon buss, än någon 

spårvagn. 

På den plats dit hon ständigt åker är hennes hj äma helt överbelastad 

med, hur skajag förklara det för dig, ja, enligt min åsikt 

med en massa strunt. Ä ena sidan ska hjärnan göra hennes ansiktsuttryck 

affärsmässigt och utföra arbete som hon tilldelas. 

Under tiden går hon och tänker på någon väninna eller bekant 

som hon är arg på. Samtidigt lyssnar hon på vad som sägs runtomkring. 

Och kan du tänka dig att detta pågår dag efter dag, dag 

efter dag, som en uppdragbar leksak. På väg hem låtsas hon inför 

andras blickar vara en nästan lycklig kvinna. Men sj älv tänker 

hon oupphörligen på problem och smink, tittar på kläder i affärerna 

- och i första hand på sådana som visar upp hennes förförande 

behag. Hon tror att det kommer att leda till något slags 

underverk, men i hennes fall är det tvärtom. Hon kommer hem 

140

och börjar städa. Hon tror att hon vilar ut när hon tittar på teve 

och håller på med maten, men det viktigaste är att hon endast för 

ett ögonblick hyser goda tankar. Till och med när hon går och 

lägger sig blir hon inte kvitt tankarna på vardagsbekymren. Om 

hon bara kunde komma ifrån dem åtminstone en minut under 

dagen och tänka på _ . . 

- Vänta lite, Anastasia, kan du förklara hur du ser henne, hennes 

yttre, klädema och vad hon behöver tänka på i det ögonblick 

när den där mannen är i närheten av henne? Vad är det hon måste 

göra för att han ska göra ett försök att tala med henne? 

Anastasia berättade allting i minsta detalj. Nedan följer det 

som jag anser vara det viktigaste. 

- Klänningen bör sluta strax nedanför knäna och vara grön 

utan urringning med vit krage, nästan inget smink; hon bör lyssna 

intresserat till personen hon samtalar med. 

- Inget mer än det, anmärkte jag efter den enkla förklaringen. 

Men Anastasia förklarade: 

- Det ligger mycket bakom dessa enkla saker. För att hon ska 

välja precis rätt klänning, sminka sig annorlunda och titta på någon 

med uppriktigt intresse krävs att hon ändrar sin världsåskådnıng. 

141

Øöcißynden 

- Jag måste också berätta för dig, Vladimir, under vilka villkor 

du kommer att-kunna få ut pengar på banken när det blir mycket 

på dina konton . . .. 

- Berätta du, Anastasia, det är en trevlig procedur, svarade jag. 

Men detjag fick höra gjorde mig ursirmig . . . Döm själva av det 

hon hade att säga: 

- För att du ska få ut de pengar som ligger på ditt konto måste 

du uppf`ylla dessa villkor: först och främst att inte dricka alkohol 

tre dagar innan du ska få pengarna. När du kommer till banken 

måste bankdirektören i minst två vittnens närvaro med hjälp av 

de apparater som finns hos er kontrollera att du uppfyllt detta 

villkor. Om det första villkoret är uppfyllt kan du gå vidare med 

det andra - du måste knäböja minst nio gånger inför bankdirektören 

och de närvarande vittnena ... 

Närjag insåg meningen i vad hon sade, eller snarare meningslösheten, 

rusadejag upp, och hon ställde sig också upp. Jag trodde 

inte mina öron och frågade: 

- Kommer man först att göra alkoholtest på mig för att jag sedan 

ska vara tvungen att knäböja inför vittnen minst nio gånger, 

är det vad du säger? 

- Ja, svarade Anastasia, för varje knäböjning kommer du att 

erhålla högst en miljon av era rubel i dagens valör. 

Jag fylldes av ursinne, ilska och förtret. 

- Varför berättade du detta? Vad skall det vara bra för? Jag var 

142

så tillfreds. Jag litade på dig. Jag hade börjat tro att du i många 

avseenden hade rätt och att det fanns logik i dina slutsatser. Men 

inte Nu är jag fullständigt övertygad om att du inte är riktigt 

normal, med ditt sista uttalande strök du över allting. Det finns 

absolut ingen vare sig mening eller logik i det du sade, och inte 

barajag utan varje normal människa kan intyga det för dig. 

Jag firös till och frågade: 

- Kanske vill du också attjag ska återge de här villkoren i min 

bok? 

- Ja. t 

- Nej , du ärju inte riktigt klok. Och bankema, tärıker du skriva 

något slags direktiv eller förordning till dem, eller? 

- Nej. De kommer att läsa om det i din bok, och varje bank 

kommer att behandla dig på det sättet. Annars kommer de att bli 

ruinerade. 

- Ä, Herre gud! !! Lyssnar jag verkligen på den här personen 

tredje dagen i rad? Du kanske vill att bankdirektören också ska 

knäböja inför vittnena tillsammans med mig? 

- Det vore bra såväl för honom som för dig. Det skulle göra 

mer nytta, menjag har inte ställt så hårda villkor för dem som för 

dig. 

- Det är bara mig du lyckliggj ort på det viset? Kan du ens föreställa 

dig vilket löje du gjort av mig? Det här är alltså vad en 

tokig enstörings kärlek kan leda till! Det är bara det att inget av 

det kommer att fiıngera - inte en enda bank kommer att gå med 

på att betjäna mig under sådana villkor, hur mycket du än modellerar 

dina situationer. Gudars, vilka fantasier Du kan gå och 

knäböja här i tajgan sj älv så mycket du vill. 

~ Nog kommer bankerna att gå med på det, de kommer till och 

med att öppna konton åt dig utan att du vet om det, fast bara de 

banker som vill arbeta hederligt. Folk kommer att lita på dem 

och söka sig till dem, sade Anastasia och stod fast vid sitt. 

143

Irritationen och ilskan växte sig allt starkare inom mig. Antingen 

var det mig själv jag var arg på eller på Anastasia. Tänk 

bara! Så mycket jag hade lyssnat på henne, ansträngt mig för att 

förstå vad hon sade, och hon var helt enkelt halvt sinnessjuk. Jag 

börj ade uttala mig om Anastasia med milt uttryckt grova ord ... 

Hon stod lutad med ryggen mot ett träd och med huvudet lätt 

framåtböjt. Ena handen höll hon mot bröstet medan hon slappt 

viftade uppåt med den andra. Jag kände igen den gesten. Hon 

upprepade den varje gång hon lugnade ned den omkringliggande 

naturen för att jag inte skulle bli rädd, och jag insåg varför hon 

lugnade ned den denna gång. Varje förolämpning eller hårt ord 

till Anastasia slog henne som en piska och fick hennes kropp att 

rycka till. 

Jag blev tyst. Jag satte mig ned i gräset igen med ryggen mot 

Anastasia och bestämde mig för att lugna ned mig, gå tillbaka 

till flodstranden och inte prata mer med henne över huvud taget. 

Men när jag hörde hennes röst bakom ryggen blev jag förvånad 

- det fanns ingen fömärmelse eller förebråelse i hennes tonfall. 

- Förstår du, Vladimir, allt ont som sker människan drar hon 

själv till sig när hon bryter mot den andliga tillvarons regler och 

bryter banden med naturen. De mörka kraftema försöker leda 

bort hennes uppmärksamhet med den momentana lockelsen i 

er teknokratiska tillvaro, få hemre att inte tänka på de enkla sanningarna, 

på de bud som framfördes redan i Bibeln. Och inte sällan 

lyckas de också med det. En av människans dödssynder är 

högmod. Det är en synd som de allra flesta människor dras med. 

Jag kommer inte att beskriva hur oerhört skadlig denna synd är 

för dig just nu. När du kommer tillbaka och önskar reda ut saker 

och ting kommer du att förstå detta sj älv eller med hjälp av 

upplysta människor som söker upp dig. Nu säger jag bara att de 

mörka kraftema i kamp mot de ljusa varje sekund sörj er för att 

denna synd inte må lämna människan, och pengar är ett av deras 

144

viktigaste instrumenten i detta företag.. Det var de som hittade på 

dem. Pengar är som ett högspänningsområde. 

De mörka kraftema är stolta över sitt påhitt. De tror till och 

med att de är starkare än de ljusa kraftema eftersom de lyckades 

hitta på pengar och med deras hj älp leda bort människan från 

hennes sanna ändamål. Den stora kampen har pågått i årtusenden, 

och människan står i dess centrum. Men jag vill inte att du 

ska lida av denna synd. Jag förstår att det inte räcker med bara 

förklaringar, ty mänskligheten har under årtusenden av förklaringar 

inte begripit, inte insett hur man ska stå emot denna synd. 

Naturligtvis skulle inte du heller kunna inse detta. Men jag ville 

så väldigt gäma befria dig från den dödliga faran av andligt fördärv. 

Jag tänkte ut en situation särskilt för dig, där de mörka kraftemas 

mekanism liksom skulle knäckas, sluta fungera eller till 

och med fungera tvärtom, så att synden rotas ut. Det var därför de 

blev så ursinniga. Du blev besatt av deras ilska, du börj ade skrika 

åt mig med förolämpande ord. De ville att jag också skulle bli 

arg på dig, men det kommerjag aldrig att bli. Jag förstod att det 

jag tänkt ut liksom träffade mitt i prick, och nu står det klart för 

mig att deras system, vilket fungerat felfritti årtusenden går att 

knäcka. Än så länge harjag bara gjort det för dig, men jag kommer 

att tänka ut saker även för andra _ . . 

Vad är det egentligen för fel med att du skulle dricka mindre av 

den där berusande dekokten och att du skulle bli mindre arrogant 

och halsstarrig? Vad blev du så upprörd över? Det var naturligtvis 

högmodet i dig som talade. 

Hon blev tyst, och jag tänkte: ”Det är inte riktigt klokt, men 

hennes hjäma eller vad det nu kan vara lägger in en så djup mening 

i en så komisk och fullständigt udda situation. Kanske ligger 

det verkligen något logiskt i det ändå. Jag får försöka reda ut 

det närjag lugnat ned mig.” 

All ilska mot Anastasia gick över och tvärtom fick jag en vag 

145

skuldkänsla, men jag bad aldrig om ursäkt vid det tillfället, utan 

vände mig bara mot henne och ville bli sams. Det var som att 

Anastasia kände mitt inre tillstånd, och hon lyste genast glatt upp 

och började tala. 

146

,flit röra 'viafpararfiset 

- Din hj äma är trött av att lyssna på mig, och ändå är det mycket 

kvar som jag skulle vilja berätta om. Jag skulle så gäma vilja 

... Men du behöver vila. Låt oss sitta ned en stund. 

Vi satte oss i gräset. Anastasia tog mig om axlama och drog 

mig till sig. Mitt huvud låg mot hennes bröst och jag kände en 

behaglig värme. 

- Var inte rädd, slappna av, sade hon tyst och lade sig ned i gräset 

så att det blev bekvämare för mig att vila. Hon förde in fingrama 

i mitt hår som om hon kammade det, medan hon med fingertoppama 

på den andra handen hastigt nuddade än vid pannan, 

än vid tinningen. Emellanåt stack hon liksom lite lätt med naglama 

på olika ställen på huvudet. Allt detta ingav mig en känsla 

av rofylldhet och upplysning. Sedan lade Anastasia händema på 

mina axlar och sade: 

- Var snäll och hör efter vilka ljud somjust nu omger dig. 

Jag lyssnade och min hörsel fångade upp en mängd ljud med 

olika tonhöjd, rytm och varaktighet. Jag räknade upp dem högt: 

fågelsången i träden, surret och knäppandet från insektema i gräset, 

trädens sus och fiaxandet och bruset från fåglamas vingslag. 

När jag hade räknat upp allt jag hört blev jag tyst och fortsatte 

lyssna. Det var behagligt och väldigt intressant. 

~ Du räknade inte upp allt, invände Anastasia. 

- Jo, allt, svarade jag. - Nå, kanske jag missade något oväsentligt 

eller något somjag inte kan höra, men alltså är det inget viktigt. 

147

- Vladimir, kan du då inte höra hur mitt hjärta slår? frågade 

Anastasia. 1 

Ja, varför hade jag egentligen inte lagt märke till det ljudet? 

Ljudet av hennes hjärtslag. 

- Jo, skyndade jag mig att säga, det är klart att jag gör, jag hör 

det jättebra, det slårjämnt och lugnt. 

- Försök att komma ihåg med vilka intervall du hör de olika 

ljuden. För att göra det får du välja ut de viktigaste och komma 

ihåg dem. 

Jag valde surret från något slags insekt, kråkornas kraxande 

och porlandet och skvalpandet från bäcken. 

- Nu kommerjag att få mitt hjärta att slå snabbare, och du lyssnar 

till vad som sker runtomkring. 

Anastasias hjärta började slå snabbare, och genast började 

även rytmen gå snabbare i de ljud som hördes runtomkring och 

deras tonhöjd gick upp. 

- Otroligt! Det är häpnadsväckande! utropade jag. - Menar du 

att de reagerar så känsligt på rytmen ditt hjärta slår med? 

- Ja. Allihop, precis allihop: såväl smågräs som stora träd och 

småkıyp-alla ger de gensvar till förändringar i mitt hjärtas rytm. 

Träden intensifierar sina inre processer och börj ar bilda mer syre 

- Reagerar alla växter och djur som omger människoma på det 

viset? frågade jag. 

- Nej. I er värld förstår de inte vem de ska reagera på, och ni 

gör inga försök att ta kontakt med dem, ni förstår inte ändamålet 

med en sådan kontakt och ger dem inte tillräcklig information 

om er själva. Något liknande kan ske med de växter och människor 

som är verksamma på sina små trädgårdstomter, om människoma 

gör allting så somjag redan har beskrivit för digzmättar 

fröna med infonnation om sig sj älva och börj ar kommunicera 

med växtema på ett mer medvetet sätt. Om du vill kan jag visa 

148

vad en människa som har en sådan kontakt kommer att uppleva. 

- Det är klartjag vill. Men hur tänker du bära dig åt? 

- Nu kommer jag att anpassa rytmen i mina hjärtslag till ditt 

hjärta, det känner du snart. 

Hon stack in sin hand under min skjorta. Hon tryckte lätt sin 

varma handflata mot mitt bröst. Hennes hjärta anpassade sig 

långsamt och började slå med samma rytm som mitt. Och det 

inträffade något fullständigt förbluffande: jag fick en ovanligt 

behaglig känsla, som om jag runtom mig hade nära, älskande 

släktingar och min mamma ... i kroppen kände jag mjukhet och 

hälsa, i själen glädje, frihet och som det tycktes en ny förståelse 

av världsalltet. 

Skalan av de omgivande ljuden smekte mig och delgav en sanning 

som de kände till, men som jag ännu inte kunde förstå fullt 

ut, endast intuitivt fömimma. Det var som att all glädje och alla 

lycksaliga känslor som jag någonsin upplevt i livet uppgick i 

varandra och blev till en harınonisk och fantastisk fömimmelse. 

Kanske är det just den fömimmelsen som kallas lycka. Men så 

fort Anastasia ändrade sin hj ärtrytm börj ade den härliga upplevelsen 

att lämna mig. Jag bad henne: 

- Mer! Snälla Anastasia, lite mer. 

- Jag kan inte hålla på länge, jag harju min egen rytm. 

- Jamen, bara lite till, bad jag. 

Och Anastasia förde mig återigen en kort stund tillbaka till 

lyckoupplevelsen, sedan försvann allting, men jag hade kvar en 

liten del av den behagliga och ljusa upplevelsen i form av minnet 

av den. Vi teg en stund, varpå jag återigen fick lust att höra Anastasias 

röst. Jag frågade: 

- De första människorna, Adam och Eva, hade de det så här 

bra? Att bara ligga och njuta i välmående - allting finns ... Fast 

det måste bli tråkigt om man inte gör någonting. 

Istället för att svara ställde Anastasia en fråga: 

149

- Säg mig, Vladimir, är det många som hyser samma uppfattning 

om den första människan Adam som du nyss tänkte? 

- Förmodligen de flesta. Vad hade de att syssla med där i paradiset, 

då? Det varju först senare som människan började utvecklas 

och tänka ut en massa saker. Arbetet utvecklade människan. 

1-Ion blev intelligentare tack vare arbetet. 1 

- Arbeta bör man, men den första människan var ojämförligt 

intelligentare än dagens, och hennes arbete var betydligt viktigare 

och krävde enonnt intellekt, medvetenhet och vilja. 

- Vad var det Adam gjorde i paradiset då? Odlade trädgården? 

Det kan ju varenda trädgårdsodlare nuförtiden, för att inte tala 

om forskare i förädling. I Bibeln står det ingenting om vad Adam 

sysslade med utöver det. 

- Om Bibeln skıılle omtala allting i detalj skulle det inte vara 

möjligt att läsa igenom den på en hel livstid. Bibeln måste förstås 

- bakom varje rad i den ligger en enorm mängd information. Vill 

du veta vad Adam gjorde? Det kanjag berätta. Men tänk först på 

att det är just i Bibeln det står att Gud gav Adam i uppgift att ge 

namn till och bestämma ändamålet för varj e varelse som lever på 

Jorden. Och han - Adam - gjorde det. Han gjorde vad all världens 

vetenskapliga institut tillsammans ännu inte lyckats med. 

- Anastasia, talar du sj älv med Gud, ber du honom om någonting 

åt dig själv? 

- Vad skulle jag be om närjag har fått så mycket. Jag behöver 

bara tacka honom och hjälpa honom. 

150

'Vem sliafíuppfostra 'vår son? 

Anastasia följ de mig till båten och på vägen till floden satte vi oss 

ned för att vila på den plats där hon lämnat sina ytterkläder, och 

jag frågade henne: 

- Anastasia, hur ska vi uppfostra vår son? 

-- Vladimir, försök inse att du ännu inte är redo att uppfostra 

honom. Och när hans ögon för första gången öppnas och får se 

omvärlden bör du inte finnas i närheten. 

Jag grabbade tag i hennes axlar och skakade om henne. 

- Vad är det du säger, hur kan du ta dig rätt att säga så? Jag fattar 

inte var du får sådana säregna slutledningar ifrån. Bara det 

att du finns till är ganska otroligt, men det ger dig inte rätt att 

bestämma över allting sj älv och trotsa alla logikens lagar. 

- Var snäll och lugna ned dig, Vladimir. Jag vet inte vad det är 

för logik du syftar på, men försök att ta till dig det hela i lugn och 

ro. 5 

- Vad är det jag behöver ta till mig? Bamet är inte bara ditt, 

utan mitt också. Jag vill att det ska ha en far, jag vill att det ska ha 

tillgång till allting och få utbildning. 

- Du måste förstå att han inte behöver någonting av det som 

du menar med materiella ting. Han kommer att ha allting från 

första börj an. Redan i späd ålder kommer han att få och begripa 

så mycket information att det som du menar med utbildning bara 

vore rent löjligt. Det är samma sak som att skicka en stor matematiker 

att börja i första klass. Du upplever att du vill komma 

151

med någon meningslös skallra till barnet, men det har absolut 

inget som helst behov av det. Det är du som behöver det för att 

vara nöjd med dig själv: ”Så bra jag är, så omtänksam.” Om du 

anser att du gör något gott om du förser din son med en bil eller 

något annat av det som ni anser vara tecken på välstånd, så kan 

han själv skaffa allt detta om han så skulle önska. Ta det lugnt 

och tänk efter, Vladimir. Vad skulle du kunna säga konkret som 

är av vikt till din son, vad skulle du kunna lära honom, vad har du 

gjort i livet som skulle kunna intressera honom? 

Hon fortsatte att tala med sin mjuka, lugna röst, men hennes 

ord fick mig att rysa: 

- Du måste förstå, Vladimir, att när han börj ar få grepp om 

världsalltet kommer du att te dig som en underutvecklad varelse 

jämte honom. Vill du verkligen att din son ska se sin far som 

imbecill? Det enda som kan få er att komma närmare varandra 

är graden av renhet i avsiktema, men sådan renhet är i er värld 

uppnåbar endast för ett fåtal. Du måste sträva mot att uppnå . .. 

Jag förstod att det var fullkomligt meningslöst att diskutera 

med henne och skrek av vanmakt: 

- Han kommer alltså aldrig att få veta attjag finns? 

- Jag kommer att berätta om dig och om er värld när han blir 

mogen att begripa det och fatta beslut. Vad han kommer att göra 

vetjag inte. 

Vanmakt, smärta, förtret och en hemsk aning- allt rördes samman 

inom mig. Jag fick lust att av all kraft ge detta vackra, intellektuella 

eremitansikte en rejäl smocka. Då förstod jag. Och jag 

höll på att tappa andan av detjag förstått. 

- Nu förstårjag allting! Nu står det klart för mig. Du din ... Du 

hade bara ingen att ligga med här för att skaffa barn. Och som 

du spelade svårfiörtad i börj an - för att få mig i ditt nät! Spelade 

nunna. Du behövde få bam. Du varju i Moskva och sålde svamp 

152

och bär. Det hade ju bara varit att gå på gatan där. Att ta av sig 

täckjackan och schalen. De skulle ha fallit för dig direkt. Så hade 

du inte behövt spinna ditt nät och trassla in mig. Naturligtvis! 

Du behövde en person som drömde om att få en son. Och du fick 

som du ville. Har du tänkt på barnet? På sonen? Som redan är 

dömd att leva som eremit. Att leva så som du anser nödvändigt. 

Tänka sig bara, och här håller hon utläggningar om sanningen. 

Du tänker nog väl högt om dig sj älv, eremitkvinna. Tror du att 

du är sanningens högsta instans? Har du tänkt på mig? Ja! Jag 

drömde om att få en son! Drömde om att lämna över verksamheten 

till honom. Lära honom allt om affärer. Ville älska honom. 

Hur ska jag kunna leva nu? Leva med vetskapen om att min lille 

son kryper omkring hj älplös någonstans i djupaste tajgan? Utan 

framtid. Utan far. Hj ärtat brister bara av att tänka på det. Det är 

inget du kan förstå, som lever som ett vilddjuri skogen ... 

- Kanske hjärtat kommer till insikt och allting blir bra? Sådan 

smärta renar sj älen, gör tanken snabbare, manar till skapande, 

sade Anastasia med låg röst. 

Men inom mig stormade ett sådant ursinne, en sådan ilska 

Jag kunde inte längre behärska mig. Jag tog en pinne, sprang 

bort en bit från Anastasia och började av all kraft slå på ett litet 

träd tills pinnen gick sönder. Sedan vände jag mig mot Anastasia 

och när jag såg henne det är otroligt, men ilskan började 

gå över. Jag fick tanken: ”Varför brusade jag upp och tappade 

behärskningen nu igen?” 

Liksom förra gången när jag skällde på Anastasia stod hon lutad 

mot ett träd med ena handen uppåtsträckt och huvudet lätt 

framåtböjt som om hon stod emot en orkanvind. Utan att längre 

vara det minsta arg gick jag närmare och betraktade henne. Nu 

höll hon händema tıyckta mot bröstet, kroppen darrade lätt och 

hon teg. Bara hennes vänliga, som vanligt vänliga, ögon såg på 

mig ömt. Så stod vi en stund och betraktade varandra. Jag funde- 

153

ade: ”Det råder inga tvivel om att hon inte kan säga någon lögn. 

Hon skulle ju ha kunnat låta bli att berätta allt detta, men hon ... 

Hon vet att hon kommer att få besvär men säger det ändå. Det 

är klart att det också är överdrivet. Det går inte att leva om man 

hela tiden bara skulle tala sanning, bara det man tänker. Men det 

är inget att göra åt om det är sådan hon är och hon inte kan vara 

annorlunda. Allt har gått så som det har gjort. Det som hände har 

hänt. Nu kommer honatt bli mor till min son. 

Hon kommer att bli mor eftersom hon sade så. Det är klart att 

hon kommer att bli en konstig mor. Hennes livsstil . .. Tankesätt 

Men det är ingenting att göra åt. Hon är åtminstone fysiskt 

väldigt stark. Snäll. Känner bra till naturen, djuren. Och skarpsinnig 

är hon. Även om hon också är lite egensinnig. Men hon vet 

trots allt mycket om bamuppfostran. Hon ville ju hela tiden berätta 

om bam. Hon konrmer att ta hand om bamet. En sådan som 

hon kommer att klara det. Hon klarar av både köld och snöstornı. 

Det biter inte på henne. Hon kommer att ta hand om bamet. Och 

uppfostra det. Man får försöka anpassa sig till situation på något 

sätt. Jag kan komma hit på somrarna, som till sommarstugan. 

Vintertid är det omöjligt. Det klarar man inte. Men på sommaren 

kan jag leka med min son. När han blir lite äldre kan jag berätta 

för honom om människoma i de stora städema. Den här gången 

måste jag ändå be henne om ursäkt” 

Ochjag sade: 

- Förlåt, Anastasia, jag blev upprörd igen. 

Hon sade genast: 

- Det är inte ditt fel. Var inte arg på dig själv. Var inte ledsen. 

Du oroade dig ju för din son, du var rädd för att han skulle bli 

lidande. Att din sons mor är som en vanlig djurhona som inte kan 

älska på riktigt, som människor. Var inte ledsen bara, Vladimir. 

Bry dig inte om det. Du sade så för att du inte visste, för att du 

inte visste något om min kärlek, älskade. 

154

"Efter en tief 

- Anastasia, om du nu är så smart och allsmäktig borde du alltså 

kunna hjälpa mig också? 

Hon kikade upp i himlen och sedan åter på mig. 

- I hela Universum finns det ingen varelse som kan utveckla 

sig mer än människan eller uppleva större frihet. Alla andra civilisationer 

högaktar människan. Det finns alla möjliga civilisationer 

med möjlighet till utveckling och fulländning, men bara i en 

enda inriktning, och de är inte fria. De kan inte ens förstå människans 

storhet. Gud- det Stora Intellektet- skapade människan 

och har inte gett någon annan mer än han gett till herme ... 

Jag kunde inte förstå, eller rättare sagt förstod jag inte genast 

vad hon hade sagt. Och ställde samma fråga igen, jag bad om 

hjälp utan att själv förstå vilken hj älp det rörde sig om. 

Hon frågade: 

- Vad menar du? Att jag skulle bota alla dina fysiska sjukdomar? 

Det är enkelt för mig. Det löste jag redan för ett halvår sedan, 

fast det gjorde ingen nytta när det gäller det allra viktigaste 

- det fördärvliga och mörka i dig och som mer eller mindre finns 

i alla människor i er värld minskade inte. Allehanda småkrämpor 

kommer nog tillbaka igen ”Den häxan, den galna eremitkärringen, 

jag måste ta mig härifrån så fort som möjligt”, var det inte 

det du tänkte nyss, så säg. 

- Jo, svarade jag förvånat. - Det var just vad jag tänkte, läser 

du mina tankar? 

` 155

- Jag antar vad du kantänka. Det står ju skrivet i ansiktet på 

dig. Säg mig, Vladimir, är det säkert att du inte ... j a, inte minns 

mig över huvud taget? 

Jag blev väldigt förvånad av frågan och började granska hennes 

ansiktsdrag närmare. Ögonen. Jag började faktiskt tycka att 

jag hade sett dem någonstans, men var? 

- Anastasia, du harju sj älv sagt att du hela tiden bor i skogen, 

hur skulle jag då ha kunnat se dig? 

Hon log och sprang iväg. En stund senare kom Anastasia ut ur 

buskaget i en långkjol, en brun knäppkofta och med håret uppsatt 

under ett huckle. Men utan den vadderade jackan som hon hade 

haft på sig när vi möttes på stranden. Och hucklet var knutet lite 

annorlunda. Klädema var rena, men omodema, hucklet täckte 

pannan och halsen, och jag mindes hemre .. . 

156

Øen underíigajficßan 

Äret innan hade ledningsfartyget lagt till vid en by inte så långt 

från de här traktema. Vi behövde handla kött till restaurangen 

och göra uppehåll en tid vid stranden. Sex mil uppströms låg en 

farlig sträcka av floden som gjorde att fartyget inte kunde färdas 

nattetid (på en del sträckor av floden finns inga ledljus). För att 

inte spilla tid i onödan meddelade vi genom högtalama och den 

lokala radion att vi skulle ordna en festkväll på fartyget. 

Det vita fartyget som låg vid stranden, glittrande med alla sina 

lampor och med musiken strömmande, drog vid sådana tillfällen 

alltid till sig traktens ungdomar. Så drog sig också denna gång 

nästan alla ungdomar i byn mot fartygets landgång. Det första 

alla gör när de kommer ombord är att gå runt och inspektera så 

mycket de kan av hela båten. Efter att ha gått igenom huvuddäcket 

och de två övre däcken samlas de till slut i baren eller restaurangen. 

Den kvinnliga hälften brukar som regel dansa, medan 

den manliga delen mest dricker sprit. Den ovanliga milj ön på 

fartyget tillsammans med musiken och alkoholen gör dem alltid 

uppspelta, vilket ibland ger besättningen ganska mycket bekymmer. 

De tycker nästan alltid att tiden inte räcker till och börjar 

allihop be oss att förlänga nöj et med åtminstone en halvtimme, 

och sedan ännu längre. 

Den gången satt jag ensam i min hytt och försökte korrigera 

schemat för fartygens fortsatta rutt. Plötsligt kände jag hur någonistirrade 

på mig, och närjag vände mig om fickjag se hennes 

157

ögon genom rutan. Det var inget ovanligt i sj älva händelsen. Besökama 

tyckte alltid det var spännande att titta på hytterna på fartyget. 

Jag reste mig och öppnade fönstret. Hon gick inte därifrån. 

Generat fortsatte hon att titta på mig. Jag fick lust att göra något 

för demra kvinna som stod ensam på däcket. Jag tänkte: ”varför 

dansar hon inte som de andra, kanske har det hänt henne något?” 

Jag erbjöd mig att visa fartyget för henne och hon nickade utan 

att säga något. Jag förde henne runt på fartyget, visade kontoret 

som fick alla besökare att häpna med sitt fiotta möblemang: heltäckningsmatta, 

mjuka skinnmöbler och datorer. Sedan bj öd jag 

in henne till min hytt som bestod av ett kombinerat sov- och arbetsrum 

och ett mottagningsrum med mattor och utsökta möbler, 

tv och videobandspelare. Förmodligen beredde det mig nöje att 

frappera denna blyga bondfiicka med den civiliserade tillvarons 

senaste framsteg. Jag öppnade en chokladask inför henne, hällde 

upp två glas champagne och för att slutgiltigt frappera henne 

med lyx satte jag på en videokassett där Vika Tsyganóva sjöng 

”Kärlek och död”. På kassetten fanns även andra låtar framförda 

av mina favoritsångare. Hon smuttade bara lite på champagnen, 

såg granskande på mig och frågade: 

- Det är mycket bekymmer, va? 

Jag hade väntat mig vad som helst förutom en sådan fråga. 

Färden var verkligen besvärlig. Svåra förhållanden att navigera 

på floden och en besättning bestående av elever från sjöfartsskolan 

som rökte gräs och snattade i affären. Vi hamnade ofta 

ur tidtabellen och hann inte i tid till samhällen där man i förväg 

hade annonserat om vår ankomst. Tyngden av dessa och andra 

bekymmer hindrade mig inte bara från att njuta av landskapet på 

stranden, utan lät mig inte ens sova ut ordentligt. Jag sade något 

meningslöst till svar i stil med: "Ingen fara, vi fixar det”, vände 

mig mot fönstret och drack upp champagnen. Jag pratade med 

henne om någonting, lyssnade på videokassetten och samtalade 

158

tills fartyget lade till vid stranden efter nöj esturen. Sedan följde 

jag henne till landgången. Närjag återvände till hytten, anmärkte 

jag för mig själv: "det var något underligt och ovanligt med den 

här kvinnan, och efter samvaron med henne kvarstod en känsla 

av lätthet och ljus.”. Den natten sov jag ut ordentligt för första 

gången på länge. Nu förstod jag: kvinnan på fartyget var Anastasia. 

- Så det var du, Anastasia? 

Ja. Det var där i hytten som jag lärde mig alla låtarna jag 

sjöng för dig i skogen. De spelades medan vi samtalade. Ser du 

hur enkelt det var? 

- Men hur hamnade du på fartyget? 

- Jag ville gäma veta hur det går till hos er, hur ni lever. Jag 

sysslar ju hela tiden bara med fritidsodlare, Vladimir. Den dagen 

komjag springande till byn, sålde den torkade svampen som 

ekorrama hade samlat, och köpte en bilj ett till er nöjestur. Nu 

känner jag till mer om den kategori människor som ni kallar företagare. 

Och nu kännerjag dig väl. Det är mitt fel alltihop, det är 

jag som bär skulden. Jag visste inte att jag skulle komma att ändra 

ditt öde så häftigt, men jag kan inte göra något åt det längre, 

eftersom DE har tagit itu med att genomföra den här planen, och 

DE är endast underkastade Gud. Nu kommer du och din familj 

en tid att få ta er igenom stora svårigheter och motgångar, men 

det ska gå över. 

Utan att ännu riktigt förstå vad Anastasia talade om kände jag 

intuitivt att jag nu skulle få reda på något som gick utanför ramama 

för våra vanliga föreställningar om tillvaron, och detta 

något skulle ha en direkt koppling till mig. Jag bad Anastasia 

berätta utförligare om vad hon menat med att ändra ödet och svårigheter. 

Närjag lyssnade på henne kunde jag inte föreställa mig 

hur exakt hennes förutsägelse skulle börja ta form i verkliga li- 

159

vet. Anastasia tog mig med sin berättelse tillbaka till förra årets 

händelser. 

- Då på fartyget visade du allting för mig, till och med din hytt, 

bjöd på choklad, hällde upp champagne och följde mig sedan till 

landgången, menjag gick inte iväg från stranden direkt. Jag stod 

kvar invid några buskar och kunde genom de upplysta barfönstren 

se hur traktens ungdomar dansade och hade roligt där inne. 

Du visade allting för mig, men tog mig inte till baren. Jag anade 

mig till varför - jag var inte passande klädd, invirad i en schal, 

med omodem kofta och väldigt lång kjol. Menjag kunde ha tagit 

av mig schalen. Koftan jag hade på mig var prydlig och ren, och 

kjolen hade jag omsorgsfullt strukit innanjag gett mig av till er. 

Det stämde att jag den kvällen inte hade tagit med Anastasia 

till baren på grund av hennes lite underliga kläder, som nu visade 

sig ha dolt denna unga kvinna med en sällsam skönhet som fick 

henne att sticka ut bland alla andra. Och jag sade till henne: 

- Anastasia, men vad skulle du med den där baren till, tänkte 

du ha dansat där i dina galoscher? Och hur skulle du kunna någonting 

om modema ungdomsdanser? 

- Jag hade inte galoscher på mig då. Närjag bytte svamp mot 

pengar för att köpa en biljett till ditt fartyg köpte jag också ett par 

skor av kvinnan. De var nog lite gamla, och de var trånga för mig, 

menjag putsade dem med gräs. Och dansa . . . jag behöver bara ta 

en titt, mer krävs inte. Sedan ska du se attjag kan dansa ... 

- Blev du sårad den gången? 

- Nej, jag blev inte sårad. Fast om du hade gått till baren tillsammans 

med mig, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men 

händelsema hade kunnat få en annan utveckling, och allt detta 

skulle förmodligen inte ha inträffat. Men jag ångrar ingenting 

nu, vad som skedde har skett. 

- Men vad var det som hände då? Vad har hänt som är så 

hemskt? 

160

- När du hade tagit avsked med mig gick du inte tillbaka till din 

hytt direkt. Först gick du in till kaptenen, och tillsammans med 

honom gav ni er av till baren. För er var det något rent rutinmässigt. 

När ni kom in gjorde ni genast intryck på de närvarande. 

Kaptenen var strikt klädd i uniform. Du var den berömde Megré 

som många utmed floden kände till, så elegant och respektabel 

till det yttre. Ägaren till den för folk i de här traktema ovanliga 

köpmanskaravanen. Och ni förstod mycket väl att ni gjorde intryck 

på de närvarande. 

Ni satte er vid ett bord hos tre urıga flickor från byn, de var inte 

mer än arton år och hade just gått ur skolan. Till ert bord kom 

man genast med champagne, choklad och nya vinglas, bättre och 

finare än de som hade stått framme dessförinnan. Du tog en av 

flickoma i handen, böj de dig fram mot hemre och började säga 

henne något i örat, jag förstod det kallas komplimanger. Sedan 

dansade du med henne ett par gånger och fortsatte hela tiden 

prata. Ögonen på flickan lyste, hon var som i en annan värld, en 

sagovärld. Du tog ut henne på däck och på samma sätt som med 

mig visade du henne fartyget, tog med henne in i hytten och bjöd 

henne på samma som du bjudit mig - champagne och choklad. 

Du betedde dig inte riktigt på samma sätt med den unga flickan 

som med mig. Du var upprymd. Med mig hade du varit allvarlig 

och till och med lite sorgsen, men med henne var du glad. Jag såg 

detta mycket väl genom de upplysta fönstren i din hytt, och möjligen 

fickjag då lite lust att vara i den fiickans ställe. 

- Menar du att du blev svartsjuk, Anastasia? 

- Jag vet inte, det var en känsla som jag inte riktigt kände igen 

Jag mindes kvällen och de unga byfiickoma som hade ansträngt 

sig så för att se äldre och mer moderna ut. Morgonen 

därpå hade jag och kaptenen ännu en gång gjort oss lustiga över 

deras nattliga upptåg. Då i hytten förstod jag att flickan var i ett 

161

sådant tillstånd att hon var beredd att göra vad som helst ... men 

jag hade inte ens en tanke på att utnyttja henne. Det berättade jag 

för Anastasia som svarade: 

- Du utnyttjade ju hennes hjärta. Ni gick ut på däck i duggregnet 

och du lade din kavaj över axlama på flickan. Sedan tog du 

henne tillbaka till baren. 

- Anastasia, menar du att du hela tiden stod i buskama medan 

det regnade? 

- Det var ingen fara. Det var ett fint duggregn, lent. Fast det 

gjorde det svårare att se. Ochjag ville inte att det skulle blöta ned 

kj olen och schalen. De är från mamma. Jag har ärvt dem av min 

mamma. Men jag hade en väldig tur. Jag fann en plastpåse på 

stranden. Jag tog av mig dem och lade dem i påsen som jag höll 

skyddad under koftan. 

- Anastasia, om du inte gick hem och det började regna kunde 

du väl ha kommit tillbaka till fartyget? 

- Nej, det kunde jag inte. Du hade ju tagit avsked, och så var 

du upptagen med annat. Och det var ändå snart slut på alltihop 

ändå. När det var dags att avsluta festkvällen och fartyget skulle 

återvända bad flickoma, och särskilt flickan som var med dig, 

att ni skulle hålla kvar fartyget. Allt var i er makt då, även deras 

hj ärtan, och ni njöt i fulla drag av denna makt. Ungdomama från 

trakten var tacksamma mot flickoma, och även de kände sig tilldelade 

makt genom er, de hade fullständigt glömt bort pojkama 

som satt i baren och som de umgåtts med redan i skolan. 

Du och kaptenen följde dem till landgången. Du gick in i din 

hytt. Kaptenen gick upp till kabinen, fartyget tutade till och började 

sakta, mycket sakta avlägsna sig från stranden. Flickan du 

hade dansat med stod bland sina väninnor och traktens ungdomar 

som tog farväl av fartyget. Hennes unga hjärta slog så hårt 

att det tycktes vilja slita sig loss ur hennes bröst och fiyga iväg, 

tankar och känslor rördes samman. “Bakom henne mörknade si- 

162

luetterna av de mörklagda stugorna i byn. Från stranden framför 

henne avlägsnade sig för alltid det vita fartyget som lystes upp av 

så många lampor och som generöst lät musiken strömma ut över 

vattnet och stranden. 

På det vita fartyget som avlägsnade sig fanns du, som hade sagt 

henne så många fantastiska ord som hon aldrig tidigare hört, så 

förtrollande och lockande. Och allt detta avlägsnade sig sakta 

och för alltid från henne. I det ögonblicket fattade hon mod till 

sig inför alla... Flickan knöt samman sina små händer och skrek 

förtvivlat: ”Jag älskar dig, Vladimirl” Sedan en gång till, och 

ännu en gång. Hörde du ropen? 

- Ja, svarade jag. 

- Det var omöjligt att inte höra dem, och ditt manskap hörde 

dem också. Några av dem kom ut på däck och skrattade åt flickan. 

Jag ville inte att de skulle skratta åt henne. Därefter, som om 

de hade insett att det var fel, slutade de skratta. Men du kom inte 

ut på däck, och fartyget fortsatta att långsamt avlägsna sig. Hon 

trodde att du inte hörde henne, och fortsatte ihärdigt att ropa: 

”Jag älskar dig, Vladimirl” Sedan började hemres väninnor hj älpa 

till, och de ropade tillsammans. Jag ville veta vad det var för 

en känsla - kärleken som får människan att förlora herraväldet 

över sig själv, eller kanske hade jag lust att hjälpa flickan, så jag 

ropade tillsammans med dem: ”Jag älskar dig, Vladimirl” 

Det var som att jag i det ögonblicket hade glömt bort att jag 

inte kan yttra något bara sådär, bakom mina ord måste det absolut 

finnas känslor, medvetenhet och tillförlitligheten i naturens 

information. Nu vetjag hur stark denna känsla är, inte ens fömuftet 

kan riktigt hantera den. Flickan från byn börj ade tyna bort och 

dricka sprit, det var bara med mycken möda jag lyckades hj älpa 

henne. Nu är hon gift och försjunken i vardagsbekymmer. Men 

jag blev tvungen att till min egen kärlek lägga till även hennes. 

163

Historien med flickan väckte mina minnen och känslor till liv, 

Anastasias berättelse återgav kvällen sanningsenligt och detaljerat, 

allt hade verkligen gått till så som hon sade. Det var verklighet. 

Anastasias säregna kärleksförklaring gjorde inget som helst 

intryck på mig vid det tillfället. När jag såg hennes livsstil och 

lärde känna hennes världsåskådning hade hon kommit att tyckas 

mig nästan overklig, trots att hon satt bredvid mig och jag lätt 

kunde röra vid henne. Mitt medvetande var vant vid att använda 

sig av andra bedömningskriterier och uppfattade henne inte som 

en existerande verklighet. Och omjag under inledningsskedet av 

vår bekantskap hade varit attraherad av hemre så väckte hon nu 

inte längre sådana känslor. Jag f`rågade: 

- Anser du alltså att de här nya känsloma dök upp i dig av en 

slump? 

- De är önskvärda och viktiga, svarade Anastasia. - De är till 

och med behagliga, men jag började längta efter att du skulle 

älska mig på samma sätt. Jag insåg att du inte längre skulle kunna 

uppfatta mig som en vanlig människa om du fick lära känna mig 

och min värld lite närmare, och att du kanske till och med skulle 

bli rädd ibland ... Så blev det också. Det är mitt eget fel. Jag har 

begått många misstag. Av någon anledning var jag orolig hela 

tiden. Jag hade bråttom och hann aldrig förklara. Och lyckades 

inget vidare, eller? Behöverjag göra bättring? 

När hon uttalade dessa ord log hon lite sorgset, vidrörde med 

ena handen sitt bröst, och jag kom genast att tänka på vad som 

hade hänt på morgonen närjag varit hos Anastasia. 

164

Småågyp 

Den morgonen hade jag bestämt mig för att göra morgonprocedurerna 

tillsammans med Anastasia. Till en börj an hade allting 

gått bra - jag stod en stund under ett träd och rörde vid olika 

skott. Hon berättade lite om örter för mig en stund, sedan lade 

jag mig bredvid henne i gräset. Vi var fullständigt nakna, men 

inte ens jag frös. Det kan nog ha berott på att vi sprungit omkring 

tillsammans i skogen. Humöret var på topp och jag hade 

en känsla av något slags lätthet, men inte bara f`ysiskt, den fanns 

liksom inombords. Allt började med attjag kände hur det nöp till 

i låret,jag lyfte på huvudet och fick se: på mitt lår och ben satt det 

små insekter, myror och vad jag tror var en skalbagge. Jag lyfte 

handen för att smälla till dem, men hann inte. Anastasia grep tag 

i min arm och höll fast den. - Rör dem inte, sade hon. Sedan 

satte hon sig på knä framför mig, böjde sig ned och tryckte min 

andra hand mot marken. Jag låg som korsfäst. Jag försökte lossa 

händema, men nej -jag kände att det var omöjligt. Då gjordejag 

ett ryck med en rejäl ansträngning. Men hon höll kvar mig utan 

att spänna sig särskilt mycket, hon satt faktiskt till och med och 

log. Samtidigt kände jag hur det bara blev fler och fler krypande, 

kittlande, bitande och nypande kıyp på kroppen och drog slutsatsen: 

de har börj at äta på mig. Jag var i hennes händer i bokstavlig 

och överförd bemärkelse och bedömde läget: ingen vet var jag 

befinner mig, ingen går förbi här, och om någon också skulle 

gå förbi kommer man bara att få se mina avgnagda ben, om ens 

165

det. Mycket annat for också blixtsnabbt genom huvudet på mig 

och förmodligen gav det upphov till att överlevnadsinstinkten 

kom fram till den enda möjliga lösningen i denna situation. Av 

all kraft sattejag förtvivlat tändema i Anastasias nakna bröst och 

skakade samtidigt fram och tillbaka med huvudet. Jag lossade 

bettet så fort hon skrek till. Anastasia släppte mig, hoppade upp 

och viftade med ena handen i luften samtidigt som hon höll den 

andra för bröstet och försökte le. Jag hoppade också upp och 

skrek åt henne medanjag skakade av mig krypen: 

- Så du ville mata onnama med mig, din skogshäxa, jag kommer 

inte att ge mig så lätt! 

Medan hon fortsatte vifta och tvinga sig till att le mot allting 

som blivit på sin vakt i omgivningen kastade Anastasia en blick 

på mig och gick sakta, inte med språng som hon brukade, ned 

till sin tjäm med huvudet sänkt. Jag stod och funderade en stund 

över vad jag skulle ta mig till hämäst: återvända till floden, men 

hur skulle jag hitta vägen? Följa efter Anastasia, men vad skulle 

det ge? Jag gick trots allt ned till tj ämen. Anastasia satt på stranden, 

hon kramade sönder örter i händema och gned in bröstet 

med deras saft på det ställe där ett enormt blåmärke från mitt bett 

trädde fram. Det gjorde nog ont. Men vilket syfte hade hon haft 

med att hålla fast mig? Jag stod tyst och stampade i närheten en 

stund, och frågade sedan: 

- Gör det ont? 

Utan att vända på huvudet svarade hon: 

- Jag blev mer sårad inombords, och fortsatte tyst gnida in saften 

från örtema. 

- Hur kunde du få för dig att driva med mig på det viset? 

- Jag ville bara väl. Porema i din hud är tilltäppta allihop, de 

andas inte alls. De små skalbaggama skulle ha rensat dem, det 

gör inte alls särskilt ont, det är snarare behagligt. 

~ Och ormen då? Den höll på att bita mig benet! 

166

- Inte skulle den ha gjort dig något ont, och även om den hade 

släppt ut sitt gift så bara utvärtes och jag skulle ha gnidit in det 

direkt. Huden och musklema i dina hälar domnar bort. 

- Det är efter krocken, sade jag. 

Vi var tysta en stund. Situationen hade blivit ganska pinsam. 

Jag visste inte vadjag skulle säga, såjag frågade: 

- Varför kom inte den där osynliga kraften och hjälpte dig som 

förut, närjag förlorade medvetandet? 

- Den kom inte av den anledningen att jag log. Även när du 

började bitas försöktejag fortsätta le. 

Jag kände mig besvärad inför henne, tog ett knippe örter som 

låg bredvid och gnuggade det av all kraft i händema, sedan ställde 

jag mig på knä framför henne och börj ade gnida in blåmärket 

med mina fuktiga händer. 

167

Ørömmarsåaparframtiafen 

När jag nu hade fått reda på Anastasias känslor, hennes längtan 

att i all sin ovanlighet bevisa att hon var en naturlig och vanlig 

människa, insåg jag vilken smärta jag hade tillfogat hennes själ 

den morgonen. Jag bad ännu en gång om ursäkt, Anastasia svarade 

att hon inte var arg, men att hon efter det som hänt var orolig 

för mig. 

- Vad skulle det vara för hemskt du har ställt till med? frågade 

jag och fick som så ofta höra en berättelse som ingen skulle ha 

talat högt om, ifall han eller hon ville verka lika normal som alla 

andra människor som lever i vår värld. För sådant säger man inte 

om sig sj älv. 

- När fartyget gav sig av, fortsatte Anastasia berätta, och traktens 

ungdomar gick bort mot byn stodjag kvar en stund på stranden, 

ensam, och det kändes bra. Sedan sprang jag iväg till min 

skog. Dagen förflöt som vanligt, men framåt kvällen, när stj ärnoma 

börj ade tändas och jag lade mig i gräset för att drömma, 

det var dåjag gjorde upp planen. 

- Vad då för plan? 

- Du förstår, det som jag känner till vet också delvis olika människor 

i den värld som du lever i, och tillsammans vet de nästan 

allt, även om de inte fullt ut förstår hur det fungerar. Så jag började 

drömma om att du skulle komma till en stor stad och berätta 

för massor med människor om mig och om det jag förklarat för 

dig. Du kommer att göra det på det vis som ni brukar göra för att 

168

föra fram information och liknande, och du kommer att skriva en 

bok. Boken kommer att läsas av väldigt många, och de kommer 

att få glänta på dörren till sanningen. De kommer att vara sjuka 

mer sällan, ändra förhållandet till sina bam och arbeta fram ett 

nytt inlämingssätt åt dem. Man kommer att älska mer, och Jorden 

kommer att utstråla mer ljus energi. Konstnärer kommer att 

måla mitt porträtt och det kommer att vara det bästa de någonsin 

målat. Jag kommer att försöka inspirera dem. De kommer att 

göra det ni kallar film, och det kommer att bli den mest fantastiska 

film. Du kommer att se på allt detta och minnas mig. 

Du kommer att bli uppsökt av lärda män som förstått och uppskattat 

detjag berättat för dig, och de kommer att reda ut mycket 

för dig. Du kommer att tro dem mer än du tror mig, och inse 

att jag inte alls är någon häxa, utan en människa, fast med mer 

information i mig än vad andra har. Det du skriver kommer att 

väcka stort intresse och du kommer att bli rik. Initton länder 

kommer du att ha pengar på banken, och du kommer att resa runt 

till heliga platser och rena dig från allt mörkt som finns i dig. Du 

kommer att minnas mig och älska mig, du kommer att få lust att 

se mig och din son igen. Du kommer att vilja vara värdig din son. 

Min dröm var mycket klar, men möjligen också något bönfallande. 

Det var förmodligen därför allting skedde. DE antog min 

dröm som handlingsplan och är fullt inställda på att föra människorna 

igenom denna period av mörka krafter. Det är tillåtet om 

planen i detalj skapats på Jorden, i en jordemänniskas själ och 

tanke. Förmodligen uppfattade DE planen som storartad, och 

kanske lade de till något sj älva, för de mörka kraftema har intensifierat 

sin verksamhet mycket kraftigt. Något sådant har aldrig 

tidigare hänt. Jag förstod det på den klingande sibiriska cedem. 

Dess stråle har blivit betydligt tj ockare. Den klingar starkare nu 

också, den skyndar sig att lämna ifrån sig sitt ljus och sin kraft. 

Jag lyssnade på Anastasia, och blev allt mer övertygad om att 

169

hon inte var riktigt som andra. Kanske hade hon för länge sedan 

rymt från något sjukhus och bodde nu här i skogen, och jag hade 

till och med legat med henne. Nu kan det födas ett bam också. 

Vilken historia ... När jag såg hur allvarlig och upprörd hon var 

försökte jag ändå lugna henne: 

- Var inte orolig, Anastasia, det är uppenbart att din plan inte 

går att genomföra, så därför har de ljusa och mörka kraftema inte 

heller något att kämpa mot varandra för. Du känner ju till vårt 

vanliga liv tämligen väl, dess lagar och konventioner. Saken är 

den att det ges ut en stor mängd böcker hos oss, men inte ens de 

kända författamas verk sälj er särskilt bra. Jag är absolut ingen 

författare, och följaktligen har jag varken talang, förmåga eller 

utbildning att kunna skriva ihop någonting. 

- Nej , Vladimir, förut hade du inte det, men det har du nu, sade 

Anastasia till svar. 

- Okej , fortsattejag för att lugna ned henne, även omjag skulle 

försöka är det ingen som kommer att tıycka det, de kommer inte 

att tro på att du finns. 

- Menjag finns. Jag finns för demjag finns. De kommer att tro 

på dig och hjälpa dig på samma sätt som jag sedan kommer att 

hjälpa dem. Och tillsammans med dessa människor . . . 

Jag förstod inte genast innebörden i hennes fras, och gjorde 

åter ett försök att lugna ned henne: 

- Jag tänker inte ens försöka skriva något. Det finns ingen mening 

i det, kan du inte förstå det? 

- Tro mig, du kommer att göra det. DE har redan tydligt satt 

ihop ett helt system av omständigheter som kommer att få dig att 

göra det. 

- Menar du attjag bara skulle vara en bricka i någons spel? 

- Det är mycket som beror på dig sj älv. Men de mörka krafterna 

kormner att göra allt för att hindra dig, till och med försöka få dig 

att begå sj älvmord genom att skapa en illusion av hopplöshet. 

170

- Nej, Anastasia, nu orkarjag inte höra på dina fantasier mer. 

- Tror du att det är fantasier? 

-~ Ja! Ja! Fantasier ... 

Rösten stockade sig. Det var som att en tanke blixtrade fram, 

jämförde tidsförhållandena i huvudet och fick mig att förstå ~ allt 

som Anastasia berättade om sina drömmerier och om sonen hade 

hon tänkt ut året innan, när jag ännu inte kände henne så nära 

som nu och inte hade legat med henne. Nu, ett år senare, hade det 

skett. 

- Menar du att allting redan är i gång? frågade jag henne. 

- Naturligtvis. Om det inte var för DEM, och mig lite grand, 

skulle din andra expedition inte ha varit möjlig. Du kunde ju 

knappt få det att gå ihop efter den första och hade inte längre 

några rättigheter till fartyget. 

- Menar du att du påverkade rederiet och företagen som hjälpte 

mig? 

- Ja. 

- Du harju ruinerat mig och ställt till det för de andra. Vad har 

du för rätt att blanda dig i? Och jag som lämnade fartyget och 

sitter här med dig. De kanske håller på att plundra allting. Du 

behärskar säkert något slags hypnos. Nej , något ännu värre, du är 

en häxa, det är vad du är. Eller en tokig eremit. Du har ingenting, 

inte ens ett hus, men sitter här och filosoferar för mig, trollpacka. 

Jag är företagare! Har du ens någon aning om vad det är? Jag är 

företagare! Det är möjligt attjag håller på att dö, men mina fartyg 

går fortfarande utmed floden och levererar varor till folk. Det är 

jag som levererar dem, jag ger folk- och kan ge dig också- nödvändiga 

varor. Men vad kan du ge mig? 

- Jag? Vadjag kan ge dig? Jag ger dig en droppe himmelsk ömhet 

och ro, du kommer att bli ett klarögt geni -jag är din förebild. 

- Förebild? Vem behöver dig som förebild? Vad är det för nytta 

med den? 

171

- Den kommer att hj älpa dig skriva en bok åt människorna. 

- Det var väl detjag visste - nu börjar du med din mystik igen. 

- Jag gör aldrig någon något ont och är inte heller förmögen till 

det. Jag är en människa! Om du är så bekynırad över det världsliga 

och pengar så vänta lite bara - allting kommer tillbaka till 

dig. Jag känner mig skyldig inför dig för att ha drömt så att du får 

det svårt ett tag, men det var det enda jag kunde komma på den 

gången. Du harju ingen känsla för logik, du måste tvingas att se 

den med hjälp av levnadsomständighetema i din värld. 

- Jaha, där ser man! Alltså trots allt tvingas? Det är det du håller 

på med, och så vill du verka som en vanlig människa. 

- Jag är en människa, en kvinna! Anastasia var upprörd, det 

märktes på hur hon utropade: - Jag ville och vill ju bara väl, bara 

ljus. Jag vill att du ska renas. Det var därför jag tänkte ut resan 

till heliga platser och boken. DE har redan antagit det, och trots 

att de mörka kraftema alltid kämpar emot vinner de aldrig i det 

viktigaste. 

- Än du då, med ditt intellekt, din information och energi, ska 

du bara stå och titta på? 

- När de två stora kraftema drabbar samman till denna grad är 

effekten av mina ansträngningar obetydlig, det behövs hjälp från 

många fler i er värld. Jag kommer att leta efter dem och finna dem 

som den gången när du låg på sjukhus. Men du måste bli åtminstone 

lite mer medveten själv också. Betvinga det låga inom dig. 

- Vad är det som är så uselt i mig? Vad gjorde jag för fel på 

sjukhuset? Och hur kunde du ge mig behandling om du inte var 

där? 

- Du kände bara inte min närvaro vid det tillfället, menjag var 

där. När jag var ombord på fartyget hade jag med mig en liten 

kvist från den klingande cedem som mamma på sin tid hade brutit 

av innan hon omkom. Jag lämnade den i din hytt när du bj öd 

in mig. Du var redan sjuk då. Jag kände det. Minns du kvisten? 

172

- Ja, svarade jag. 

Kvisten hade verkligen hängt länge i min hytt, flera av besättningsmännen 

såg den och jag tog den med mig till Novosibirsk. 

Men jag fäste ingen vikt vid den alls. 

- Du kastade bara bort den. 

- Menjag visste ju inte ... 

- Nej. Det gjorde du inte ... Du kastade bort den . .. Och mammas 

kvist hann inte besegra sjukdomen. Sedan låg du på sjukhus. 

Ta en ordentlig titt på din patientj oumal när du kommer tillbaka. 

Där kommer du att få se att ingen förbättring skedde trots behandling 

med den allra bästa medicinen. Men sedan injicerade 

man olja från cedemötter. Läkaren, som brukade följa de föreskrivna 

reglema strängt, skulle i norrnala fall aldrig ha gett en 

sådan behandling, men hon gjorde vad som inte står i någon av 

era medicinska receptkataloger och som över huvud taget aldrig 

har gjorts. Minns du det? 

- Ja. 

- Det var en kvinna som behandlade dig, avdelningschefen på 

en av de bästa klinikema i er stad. Men hennes avdelning hade 

inget att göra med din sjukdom. Hon lät dig ligga kvar, trots att 

det lite högre upp i samma byggnad låg en avdelning som var 

specialiserad på din åkomma. Stämmer det? 

- Ja! 

- Hon stack dig med nålar samtidigt som hon satte på musik i 

ett svagt upplyst rum. 

Allt som Anastasia sade hade verkligen hänt med mig på riktigt. 

- Minns du kvinnan? 

- Ja. Hon var avdelningschef på vad som tidigare varit länskomrnittésjukhus. 

Och plötsligt yttrade Anastasia med allvarlig blick några fragmentariska 

fraser som genast skakade om mig och fick mig att 

173

iktigt känna rysningar i kroppen: ”Vad tycker Ni om för musik? 

Jaha ... Såhär? Är det inte för högt?” Hon uttalade frasema med 

avdelningschefens röst och intonation. 

-Anastasia! utropadej ag. 

Hon avbröt mig: 

- Fortsätt lyssna, snälla du, bli inte förvånad. Men försök, gör 

vad du kan för att trots allt förstå vad det är jag säger till dig, du 

kan väl mobilisera ditt intellekt åtminstone lite grand. Allt detta 

är än så länge mycket enkelt för människan ... 

Och hon fortsatte berätta: 

- Den där läkaren, hon är mycket bra. Hon är en riktig läkare. 

Jag hade det lätt med henne. Hon är snäll och öppen. Det varjag 

som inte ville att de skulle fiytta dig till den andra avdelningen. 

Till specialiseringen motsvarade den din sjukdom medan hennes 

inte gjorde det. Men hon bad sina chefer: "Låt honom vara kvar 

så botar jag honom.” Hon kände att hon kunde. Hon visste att 

dina åkommor endast var följden av ”något annat". Och det var 

med detta ”andra” hon försökte komma till rätta. Hon är läkare. 

Men hur betedde du dig? Du fortsatte röka, drack så mycket du 

ville, åt både stark och salt mat, och det med ett så svårt magsår. 

Du nekade dig ingenting, avstod inte från några nöjen alls. 

Någonstans i det undermedvetna var du utan att sj älv ana det 

övertygad om att ingenting skulle kunna hända dig. Jag lyckades 

inte åstadkomma någonting, snarare tvärtom. Det mörka i ditt 

medvetande blev inte mindre och du fick inte mer av medvetenhet 

och vilja. När du sedan hade blivit frisk och skulle gratulera 

läkaren med anledning av någon högtid, kvinnan som räddat ditt 

liv, skickade du en anställd flicka att göra det, och själv ringde 

du aldrig ens. Hon ville så gäma att du skulle göra det, hon hade 

kommit att tycka om dig som ... 

- Hon eller du, Anastasia? 

- Vi, om det blir mer begripligt för dig så. 

174

Jag reste mig och gick utan att själv veta varför ett par steg 

bort från Anastasia som satt på ett nedfallet träd. De blandade 

känsloma och tankama väckte allt mer oklarhet gentemot henne. 

- Jamen, nu förstår du återigen inte hur jag gör och så blir du 

rädd, fast det i själva verket är så enkelt att det går att gissa sig 

till-med hj älp av fantasi och exakt analys av de möjliga situationerna. 

Och du tänkte återigen om mig att ... 

Hon tystnade och sänkte huvudet mot sina knän. Ävenjag stod 

tyst. Jag tänkte: ”Varför babblar hon hela tiden om en massa otroliga 

saker. Säger en massa och blir sedan ledsen för att de inte är 

begripliga. Det är tydligt att hon inte fattar att ingen nomıal människa 

kommer att ta det hon säger på allvar och följaktligen inte 

henne sj älv heller.” 

Sedan gick jag dock fram till Anastasia och förde undan hårlockarna 

som hängde ned över ansiktet. Ur Anastasias stora gråblå 

ögon rullade tårar. Hon log och sade en mening som det lät 

konstigt att höra från henne: 

- Fruntimmer är ändå bara fruntimmer, eller hur? Nu är du förbluffad 

av bara det att jag finns och du tror inte dina ögon. Du 

tror inte på det fullt ut och kan inte begripa vad jag säger till dig. 

Min existens och mina förmågor tycks otroliga för dig. Du har 

helt slutat uppfatta mig som en vanlig människa, men tro mig, 

Vladimir, jag är en människa och ingen häxa alls. Du tycker min 

livsstil är förvånande, men varför tycker du inte detsamma om 

en annan sak: varför erkänner människor att Jorden är en himlakropp, 

en av det Högsta Intellektets största skapelser, där varje 

mekanism är hans största bedrift, och plågar denna mekanism 

och lägger ned så mycken möda på att förstöra den? Ni tycker 

det är naturligt med konstgjorda rymdskepp eller flygplan, men 

all denna mekanik är gjord av sönderslagna och omsmälta delar 

av den största naturliga levande organismen. Tänk dig en varelse 

som tar sönder ett fungerande flygplan för att göra sig en ham- 

175

mare eller en skrapa av dess delar, och är stolt om han lyckas få 

till ett primitivt redskap. Han förstår inte att det inte går att bryta 

loss delar av ett fungerande flygplan i all evighet. Varför kan ni 

inte förstå att man inte får plåga vår Jord på det sättet! 

Datom anses vara en intellektets bedrift, men det är få som anar 

att man kan likna datom vid en hjämprotes. Kan du föreställa dig 

vad som sker med en människa om hon med friska ben börjar gå 

på kryckor? Benmusklema kommer naturligtvis att förtvina. En 

maskin kommer aldrig att överträffa den mänskliga hjäman -~ såvida 

man bara tränar den senare . . . 

Anastasia torkade med handen bort en tår som rann ned över 

kinden och fortsatte återigen redogöra för sina märkvärdiga slutledningar. 

Jag kunde då inte ens föreställa mig att allt hon sade skulle beröra 

så många personer, att det skulle få fart på så många snillen 

och att det till och med i egenskap av hypotes inte skulle finna sitt 

motstycke i världen. Enligt Anastasia är Solen något i stil med 

en spegel. Den återspeglar en utstrålning från Jorden som inte är 

synlig för ögat. Det är utstrålningen från människor som befinner 

sig i ett tillstånd av kärlek, glädje eller andra ljusa känslor. Efter 

att ha återspegl ats i Solen återvänder den till Jorden i form av solljus 

och ger liv till allt levande. Hon anförde en rad bevis för det, 

fast det var inte så lätt att begripa dem. 

- Om Jorden och de andra planetema endast hade använt välsignelsen 

från Solens ljus, sade hon, då skulle Solen ha börjat 

slockna, lysa ojämnt och dess ljus skulle inte ha varit så jämnt 

fördelat. I Universum finns inte och kan inte finnas några enkelriktade 

processer, allt är ömsesidigt beroende av vartannat. 

Hon använde sig även av ord ur Bibeln: . . och livet var människomas 

ljus”. Anastasia hävdade även att känslor överförs från 

en person till en annan genom att återspeglas i himlakroppama. 

Hon demonstrerade det med ett exempel, hon sade: 

176

~ Ingen människa som lever på Jorden kan neka till att de känner 

när någon älskar dem. Denna känsla är som mest märkbar när 

man befinner sig i närheten av den som älskar en. Ni kallar det för 

intuition. l sj älva verket utstrålar den som älskar osynliga vågor 

av ljus. Men även när personen inte är i närheten och hans eller 

hennes kärlek är stark går den att känna på samma sätt. Det är 

med hjälp av denna känsla, genom att förstå dess natur, man kan 

göra under. Det är det ni kallar underverk, mystik eller otroliga 

förmågor. Säg mig, Vladimir, känner du dig nu lite bättre i mitt 

sällskap? Ja, lite lättare, varmare, mer fullödig. 

- Ja, svarade jag. -Av någon anledning känns det varmare. 

- Titta nu vad som kommer att ske med dig när jag koncentrerar 

mig ännu mer på dig. 

Anastasia sänkte ögonfransama något, tog sakta några steg 

bakåt och stannade. En behaglig värme spred sig i hela min 

kropp. Den blev starkare, men brände inte, det blev inte hett av 

den. Anastasia vände sig om och började sakta röra sig bort från 

mig, hon försvann bakom den tj ocka stammen av ett högt träd. 

Känslan av behaglig värme blev inte svagare utan tillfördes något 

ytterligare det var som att någonting hj älpte hj ärtat att pumpa 

runt blodet i ådroma, och det kändes som att blodfiödena med 

varje hj ärtslag ögonblickligen nådde varje liten åder i kroppen. 

Fotsuloma svettades kraftigt och blev blöta. 

- Ser du? Förstår du allting nu? sade Anastasia triumferande 

när hon kom fram bakom trädet övertygad om att hon hade lyckats 

bevisa något för mig. - Du kände ju allting när jag gick och 

ställde mig bakom trädet, och din upplevelse blev till och med 

starkare när du inte såg mig. Berätta för mig. 

Jag berättade och frågade i min tur: 

- Vad bevisar trädstammen? 

- Det förstår du väl? Vågoma av information och lj us från mig 

kom till dig direkt. När jag gömde mig borde trädstammen ha 

177

gett kraftiga störningar eftersom den har sin egen information 

och sitt eget sken, men inget sådant skedde. Känslovågoma kom 

istället till dig genom att återspeglas i himlakroppama, och blev 

dessutom förstärkta. Sedan utförde jag det som ni kallar underverk 

- dina fötter började svettas. Du undanhöll det från mig. 

- Jag fäste ingen vikt vid det. Vad är det för under i fotsvett? 

- Jag drev genom dina fötter ut en massa olika krämpor ur din 

kropp. Du bör känna dig betydligt bättre nu. Det syns till och 

med på dig, känner du inte att du inte kröker så mycket på ryggen 

längre? 

Och fysiskt mådde jag faktiskt bättre. 

- Om du alltså koncentrerar dig på det viset, drömmer lite, så 

blir det som du vill? 

- Ungefar så, j a. A 

- Lyckas du alltid med det, även när du inte bara drömmer om 

tillfrisknande? 

- Ja, alltid. Om drömmen inte är abstrakt. Om den är detaljerad 

in i minsta händelse och inte motsäger den andliga tillvarons 

lagar. Det är inte alltid man lyckas bygga upp en sådan dröm. 

Tanken behöver fara ytterst snabbt och känsloma måste ha rätt 

Vibration, då går den ofelbart i uppf`yllelse. Det är naturligt. Så är 

det för många i livet. Fråga dina bekanta. Kanske finns det även 

bland dem sådana som har drömt, och vars drömmar fullständigt 

eller delvis gått i uppfyllelse. 

- Detaljerad tankarna. ._ behöver farajättefort Säg mig, 

när du drömde om poeter, konstnärer och om boken, gjorde du 

drömmen detaljerad då? Tänkte du din tanke fort? 

- Osedvanligt fort. Och allt var konkret, in i minsta detalj. 

- Och nu anser du att det kommer att gå i uppf`yllelse? 

- Ja, det kommer det att göra. 

- Är det inget mer du har drömt om? Har du berättat allt om 

dina drömmerier för mig? 

178

- Jag har inte berättat allt om min dröm för dig. 

- Jamen gör det då. 

- Du . . . Vill du verkligen höra på mig, Vladimir? Säkert? 

- Ja. 

Anastasias ansikte sken upp. Som om en ljusblixt hade lyst 

upp det. Med hänförelse och upphetsning uttalade hon sin häpnadsväckande 

monolog. 

179

Qenom perioden ar/ mörßa ßrafier 

- Under natten av drömmerier grubblade jag på hur man ska 

leda människorna genom perioden av mörka krafter. Min plan 

och medvetenhet var tydlig och verklig och DE godtog den. Boken 

du ska skriva kommer att innehålla anspråkslösa kombinationer 

och formler av bokstäver, och de kommer att väcka ljusa 

och goda känslor hos de flesta människor. Dessa känslor har förmågan 

att övervinna fysisk och själslig ohälsa, de kommer att 

bidra till att det föds ett nytt medvetande, kännetecknande för 

framtidens människor. Tro mig, Vladimir, det är ingen mystik, 

det stämmer överens med Universums lagar. Allt är väldigt enkelt: 

du kommer att skriva boken vägledd uteslutande av känsloma 

och själen. På annat sätt kommer du inte att kunna, ty du 

behärskar inte skrivtekniken, men med känslor kan man göra 

ALLT. 

Dessa känslor finns redan inuti dig. Såväl mina som dina. Ännu 

inte medvetandegj orda för dig. De kommer att vara begripliga 

för många. Förkroppsligade i tecken och sammansättningar 

kommer de att vara kraftigare än Zoroasters eld. Dölj ingenting 

av det som skett med dig, inte ens det hemliga. Frigör dig från all 

skam och var inte rädd för att verka löjlig, tygla din stolthet. Jag 

har öppnat mig helt för dig, såväl med min kropp som med själen. 

Genom dig vill jag öppna mig för alla människor och nu har 

detta blivit tillåtet för mig. Jag vet vilken myriad av mörka krafter 

som kommer att rasa över mig och motverka min dröm, men 

180

jag räds dem inte, jag är starkare och kommer att hinna få se vad 

jag tänkt ut. Även min son kommer jag att hinna föda och uppfostra. 

Vår son, Vladimir. Min dröm kommer att knäcka många 

av de mörka kraftemas verk, vilket haft fördärvlig inverkan på 

människor i årtusenden, och den kommer att få många att börja 

verka för det goda. Jag vet att du inte kan tro mig nu, du hindras 

av konventioner och en massa postulat som inpräglats i din 

hjäma genom tillvarons konventioner i den värld du lever i. Möjligheten 

att förflyttas i tiden tycks dig orimlig. Men era begrepp 

om tid och avstånd är relativa. Det är inte sekunden eller metem, 

utan graden av medvetenhet och vilja som karakteriserar dessa 

storheter. Renheten i de avsikter, känslor och fömimmelser som 

karakteriserar merparten bestämmer den punkt mänskligheten 

befinner sig vid i Universum och i tiden. 

Ni tror på horoskop, på att vara fullständigt beroende av planetemas 

ställning. Denna tro har uppnåtts med hj älp av de mörka 

kraftemas mekanismer. Det är en tro som bromsar tiden för den 

ljusa parallellen och möjliggör för den mörka att växa till och 

öka sin storhet. Denna tro leder er bort från insikten av sanning 

och av det väsentliga i er tillvaro på Jorden. Analysera igenom 

detta noggrant. Tänk på att Gud skapade människan till sin avbild. 

Människan har fått den allra största friheten - friheten att 

välja mellan det mörka och det ljusa. Människan har fått en Sj äl. 

Allt som går att se är underkastat människan, och hon, människan, 

är fri till och med i förhållande till Gud - att älska honom 

eller inte. Ingen och inget förmår styra människan mot hennes 

vilja. Gud vill ha människans kärlek i gengäld för sin kärlek, men 

Gud vill ha kärleken från en fri människa, en fullkomlig människa 

som är hans like. Gud skapade allt som går att se, planetema 

inräknat. De tjänar till att upprätthålla ordning och harmoni i allt 

levande: växtema och djurriket, de hjälper människan kroppsligen, 

men saknar all makt över människans Själ och intellekt. 

181

Det är inte planetema och stj ämoma som styr människan, utan 

människan som genom sitt undermedvetna bringar alla planeter i 

rörelse. Om en enskild människa vill att det ska blossa upp en sol 

till kommer den inte att göra det. Det är så ordnat för att inga planetära 

katastrofer ska inträffa. Men om alla människor samtidigt 

vill ha en sol till kommer den att dyka upp. 

När man ställer horoskop måste man först och främst se till de 

huvudsakliga storhetema - människans nivå av tidsmedvetenhet, 

hennes viljestyrka och andliga styrka, Själens strävan och 

grad av deltagande i dagens tillvaros ögonblick. Gynnsamma 

och ogynnsamma dagar, magnetstormar, högtryck och lågtryck 

besegras lätt av viljan och medvetenheten. Har du aldrig sett en 

lycklig och glad människa i mulet eller ruggigt väder, eller tvärtom 

en ledsen, själsligt nedstämd människa en solig och gynnsam 

dag? Du tror attjag fantiserar som en dåre närj ag pratar om att de 

kombinationer och formler av bokstäverjag lagt in i boken kommer 

att hela och upplysa människor. Du tror mig inte eftersom du 

inte förstår Men det är i själva verket enkelt. Nu talar jag till 

exempel med dig på ditt språk, med dina uttryck och ibland försökerjag 

till och med tala med din intonation. Det blir lätt för dig 

att lägga vad jag sagt på minnet eftersom det är ditt språk, som 

hör endast till dig, men som många kan förstå. Det rymmer inga 

obegripliga ord eller uttryck som sällan används i vardagen. Det 

är enkelt och därför begripligt för de flesta. 

Men jag ändrar lite grand, jag liksom flyttar om en del ord, 

men bara ytterst lite. Just nu befinner du dig i ett upphetsat tillstånd, 

och när du minns detta tillstånd kommer du därför att minnas 

allt som jag sagt till dig. Och du kommer att skriva ned vad 

jag har berättat. På det viset kommer mina bokstavskombinationer 

att hamna i det du skrivit ned. De är ytterst viktiga. De kan 

utföra under, likt en bön. Många av er vetju redan att böner faktiskt 

är specifika sammansättningar och specifika kombinationer 

182

av bokstäver. Dessa sammansättningar och kombinationer har 

byggts upp av upplysta människor med Guds hjälp. De mörka 

kraftema har alltid strävat efter att frånta människan möjligheten 

att göra bruk av välsignelsen som utgår från dessa sammansättningar. 

För detta ändamål har de till och med ändrat språket, 

fört in nya ord och tagit bort gamla och förvrängt betydelser. 

Tidigare fanns det till exempel f`yrtiosju bokstäver i ditt språk, nu 

finns det trettiotre kvar. De mörka kraftema förde in sina egna, 

annorlunda sammansättningar och formler, som stimulerade 

det låga och mörka, för att leda människan på villovägar med 

köttsliga begär och lidelser. Menjag har fört vidare sammansättningama 

i deras ursprungliga form, fast genom att använda mig 

bara av dagens bokstäver och symboler, och de kommer nu att 

ha sin effekt. Jag letade så intensivt! Och fann dem! Jag samlade 

och samlade - allt det bästa från olika tider. Mycket samlade jag 

ihop. Jag gömde dem i det du kommer att skriva. Som du ser är 

det bara en överföring av teckensammansättningar ur evighetens 

djup och Rymdens oändlighet, exakt till sin betydelse, innebörd 

och syfte. Skriv du om allt som du har sett, dölj ingenting, varken 

dåligt, bra eller hemligt då kommer de att bevaras. Du kommer 

att övertygas om detta sj älv, var snäll och tro på mig, Vladimir. 

Du kommer att övertygas medan du skriver. Hos många som 

läser det skrivna kommer känslor att väckas som de ännu inte 

riktigt förmår begripa. Detta kommer de att bekräfta för dig - du 

kommer allt att få se och höra deras bekräftelse. Känslorna som 

väcks i dem kommer att vara ljusa, och många kommer sedan 

sj älva att med hj älp av dessa känslor förstå betydligt mer än vad 

du kommer att ha skrivit. Skriv åtminstone lite grand. När du 

förvissat dig om att folk kan känna de här sammansättningama, 

när tio personer, hundra, tusen bekräftat det för dig. Då kommer 

du att tro och skriva ned allt. Du måste bara tro. Tro på dig sj älv. 

Tro på mig. Hädanefter kommer jag att kunna säga ännu mer 

183

etydelsefulla saker, och de kommer att förstå och känna detta. 

Och det som är mer betydelsefullt är bamuppfostran. Du var 

intresserad att få reda på fiygande tefat och maskiner, om raketer 

och planeter. Men jag ville så gärna berätta mer om barnuppfostran, 

och det kommer jag att göra, jag ska berätta när jag 

ingjutit större medvetenhet i dig. Men läsa detta bör man endast 

när man inte störs av ljud från konstgjort skapade föremål. De 

ljuden skadar och leder människan bort från sanningen. Låt ljuden 

från den naturliga världen som Gud skapat vara kvar. De för 

med sig information om sanningen och välsignelsen, och hjälper 

märmiskan,att bli medveten. Då kommer också helandet att ske 

betydligt kraftfullare. Naturligtvis tror du återigen inte och tvivlar 

på ordens helande kraft, tänker att jag är Men det ligger 

ingen mystik i det, ingen fantasi eller något som står i strid med 

den andliga tillvaron. När ljusa känslor uppstår i en människa 

har de ofelbart välgörande inverkan på precis alla kroppsliga organ. 

Just de ljusa känsloma är det allra starkaste och effektivaste 

medlet för att stå emot sjukdomar. Gud botade med hjälp av dylika 

känslor och även heliga märmiskor gjorde på samma sätt. Läs 

Gamla testamentet så kan du sj älv förvissa dig om det. Med hjälp 

av dessa känslor kan även vissa människor i er värld hela. Många 

av era läkare känner till det. Fråga dem om du inte tror mig. Det 

ärju lättare för dig att tro dem. Ju starkare och ljusare känslan är, 

desto större inverkan har den på det den riktas mot. Jag har alltid 

kumrat hela med min stråle. Farfarsfar lärde mig och förklarade 

allt redan när jag var bam. Jag har gjort det många gånger med 

mina fritidsodlare. Nu är min stråle fierfaldigt starkare än farfars 

och farfarsfars. De säger att det är på grund av känslan som 

väckts inom mig, den som kallas kärlek. Den är så stor, behaglig 

och lite brännande. Jag har lust att skänka den till alla människor 

och till dig. Jag vill att alla ska ha det bra och att allt ska vara bra, 

så som Gud ville. 

184

Anastasia yttrade sin monolog med osedvanlig hänförelse och 

övertygelse. Som om hon avlossat den i ett skott ut i rummet och 

tiden. Och så blev hon tyst. 

Jag såg på Anastasia, förbluffad över hennes ovanliga glöd och 

övertygelse, och frågade sedan: 

- Anastasia, var det allt? Inga fler nyanser i dina planer, i din 

dröm? 

~ Resten, Vladimir, är småsaker. De är inte särskilt viktiga. Jag 

utförde dem vid sidan av så lätt som ingenting. Där fanns bara en 

svårighet som rörde dig, men jag löste även den. 

- Just det där skulle jag gäma veta lite mer om. Vad är det för 

svårighet som rör mig? 

- Du förstår, jag gjorde dig till den rikaste människan på Jorden. 

Och gjorde dig dessutom till den mest berömda. Så kommer 

det att bli om ett tag. Men medanjag gjorde drömmen detaljerad 

innan den ännu hade lyft sig, uppburen av de ljusa kraftema 

De mörka kraftema de strävar alltid efter att föra in något 

eget, något skadligt. Liksom olika bieffekter med fördärvlig 

inverkan på den som drömmen berör och på andra människor. 

Mina tankar for oerhört snabbt, men de mörka kraftema hann 

ändå emellan. De hade lämnat många andra jordiska affärer i 

sina försök att sätta igång sina egna energimekanismer omkring 

min dröm, och då hittadejag på . . . Jag tog dem med list. Och fick 

alla deras energier att börja verka för det goda. De mörka krafterna 

blev förvirrade under mindre än ett ögonblick, men det räckte 

för att min dröm som fångats upp av de ljusa kraftema skulle fara 

bort till den ljusa oändligheten där de inte kan nå den. 

- Vad var det du hittade på, Anastasia? 

- Oväntat för dem förlängdejag de mörka kraftemas tid något, 

den period då du kommer att vara tvungen att övervinna olika 

svårigheter. Samtidigt f`råntog jag mig möjligheten att hj älpa dig 

185

med min stråle. Därför blev de så häpna, de kunde inte se någon 

logik i det för min del. Men under tiden strålade jag jättefort på 

de som kommer att umgås med dig i framtiden. 

- Vad innebär allt det här? 

8- Att människoma kommer att hj älpa dig och min dröm. Med 

sina små, nästan okontrollerbara strålar. Men de kommer att vara 

många, och tillsammans kommer ni att göra drömmen till materiell 

verklighet. Ni kommer att ta er igenom de mörka krafternas 

tid. Och leda andra igenom den. Och du kommer inte att bli 

högmodig och girig när du blivit rik och berömd. Eftersom du 

kommer att inse att pengar inte är det viktigaste, för dem kan du 

aldrig få värme och uppriktig medkänsla från en mänsklig själ. 

Du kommer att förstå det när du tagit dig igenom derına period, 

när du fått se och bli bekant med dessa människor. Och även de 

kommer att förstå det. Och knäböjningama ... Ditt samröre med 

bankema hittade jag på för säkerhets skull bland annat för att du 

inte sköter om din kropp alls. Men på det här viset får du i alla 

fall göra lite gymnastik när du ska hämta ut pengar på banken, 

och en del banktj änstemän också. Det gör inget att det verkar 

lite löjligt. I gengäld försvinner det syndfulla högmodet i dig. 

På det viset slutade det med att alla svårigheter och hinder som 

de mörka kraftema hittat på för sin tid kommer att härda dig och 

människorna kring dig. De kommer att göra er mer medvetna 

och i längden även att väma er för de mörka frestelser som de är 

så stolta över. Deras egna handlingar kommer att värna er. Det 

var därför de blev ställda under ett alldeles kort ögonblick. Nu 

kommer de aldrig någonsin att kunna nå ifatt min dröm. 

-Anastasia! Min rara lilla drömmerska. Fantasimakerska. 

- Oj Så fint av dig. Tack! Tack ska du ha. Så fint du sade: 

"Min rara”. 

- Varsågod. Menjag kallade dig ju också för fantasimakerska. 

Drömmerska. Du blev inte sur för det? 

186

- Inte alls. Du vet ju ännu inte hur exakt alla mina drömmar 

slår in närjag lyckas få dem tydliga och detalj erade. Denna kommer 

absolut att slå in. Den är min mest älskade och den allra 

klaraste. Och det kommer att bli en sådan bok, folk kommer att 

få sällsamma känslor, känslor som kommer att kalla på dem . . . 

- Vänta lite, Anastasia, nu börjar du föras hän igen. Lugna ned 

dig. 

$** * * * 

Det hade inte gått lång tid sedan jag avbröt Anastasias glödande 

tal som tycktes mig vara rena fantasiema. Jag kunde inte riktigt 

förstå meningen som fanns inbäddad i hennes monolog, det hon 

sagt tycktes alltför otroligt. Bara ett år senare hände det att redaktören 

på tidskriften Under och äventyr efter att ha fått läsa 

manuskriptet med monologen upphetsat överräckte det senaste 

numret av sin tidskrift till mig (maj 1996). Även jag smittades 

av upphetsningen när jag bekantat mig med innehållet. Två 

stora vetenskapsmän - akademiledamötema Anatolij Akímov 

och Vlail Kaznatj éev - skrev samtidigt i sina artiklar om att det 

finns ett Högre Intellekt, om det intima sambandet mellan människan 

och Rymden, om de strålar som utgår från människan och 

som inte kan ses med vanlig syn. Med specialinstrument hade 

de lyckats fånga dem och i tidskriften hade man tryckt två fotografier 

av hur strålarna utgick från människor. Men vetenskapen 

hade endast börj at prata om vad Anastasia inte bara visste sedan 

bamsben, utan som hon helt enkelt använde i sitt vardagsliv när 

hon försökte hjälpa människor. 

Hur skulle jag för ett år sedan ha kunnat veta att denna kvinna 

som stod inför mig i sin enda och lite gammaldags kjol, i sina 

otympliga galoscher och nervöst fingrande på knappama i koftan, 

verkligen innehade kolossal kunskap och förmåga att på- 

187

verka människors öden. Att hennes själsliga ansträngningar 

verkligen kunde stå emot det som är mörkt och fördärvligt för 

mänskligheten. Att en välkänd helare i Ryssland, ordförande 

för Rysslands helarfond, skulle kalla alla sina medhjälpare till 

sig och yttra: "Inför henne är vi alla små kryp”. Och tillägga att 

världen ännu inte sett någon större kraft än hennes. Han skulle 

beklaga att det tog så lång tid för mig att förstå henne. 

Många kommer att känna en enorm kraft från boken. Likt ett 

vårregn som skölj er bort smuts kommer diktema att strömma 

efter den första lilla upplagan av denna bok, vilken också är Anastasias 

förtjänst som författare. Nu håller du, käre läsare, denna 

bok i dina händer. Du läser den. Om den väcker känslor i din själ 

eller ej kan endast du avgöra. Vad känner du? Vad vädj ar den till? 

Anastasia som stannat kvar ensam i tajgan, i sin glänta, kommer 

enträget att med sin stråle av godhet driva bort allt som hindrar 

hennes dröm, hon kommer att samla och inspirera allt fler nya 

människor för att förverkliga sin dröm. Till exempel kommer i 

ett svårt läge tre studenter från Moskva att stå vid min sida, utan 

att få ekonomisk ersättning för sitt arbete (de kommer till och 

med att hjälpa mig med pengar). Samtidigt som de tar ströjobb 

där de kan kommer de, och i synnerhet Alexej Novitjkóv, att nattetid 

skriva in boktexten på sina datorer. De kommer inte att sluta 

skriva in den ens när deras besvärliga examensperiod tar vid. 

Och boken kommer att ges ut i en upplaga om tvåtusen exemplar 

av elfre tryckeriet i Moskva. De ger ut den utan att anlita något 

speciellt förlag. Men redan dessförinnan kommer Jevgenia 

Kvitkó från lantbrukartidningen ”Bondenyheter” första gången 

att berätta om Anastasia i pressen. Sedan Katja Golóvina från 

tidningen ”Moskóvskaja pravda”, och sedan ”Skogstidningen”, 

”Nyhetsvärlden” och kanalen "Radio Rossíja”. Tidskriften ”Under 

och äventyr”, vilken publicerar artiklar från välkända snillen 

i den akademiska vetenskapen kommer att avvika från traditio- 

188

nen och tillägna Anastasia flera nummer. De kommer att skriva: 

“I sina vildaste drömmar kan vetenskapsmännen inte uppnå 

Anastasias insikter, den visa kvinnan i den sibiriska taj gan. Avsikternas 

renhet gör mämriskan allsmäktig och allvetande. Människan 

är skapelsens höjdpunkt.” 

Endast seriösa tidningar i huvudstaden kommer att tryckaAnastasia. 

Det är som att Anastasia sj älv välj er dem och hoppar över 

boulevardtidningama för att omsorgsfullt bevara renheten i sin 

dröm. Men detta blev tydligt först ett år efter mötet med henne. 

Vid tillfället för hennes monolog, då jag inte förstod henne, inte 

trodde henne fullt ut och förhöll mig lite skeptiskt till vad som 

försiggick, försökte jag föra över samtalet till ett ämne som stod 

mig nännare-företagare. 

189

Starßa männisåor 

O)et ñögsta omrföme din personíigñet fianfå 

är omäömetfiän cfe som omger dig. 

Anastasia talade mycket om dem som vi kallar företagare och 

om deras inverkan på andligheten i samhället. Sedan tog hon upp 

en liten gren och ritade en cirkel på marken. Inuti cirkeln ritade 

hon flera mindre cirklar med prickar i mitten. Vid sidan av demra 

cirkel gjorde hon ytterligare cirklar. Hon ritade liksom en planetarisk 

karta av världen på vårjord, och lade även till mycket 

annat och sade: 

- Den stora cirkeln är Jorden, planeten människoma bor på. De 

små cirklama är små kollektiv av människor som förenas av det 

ena eller det andra. Prickarna är de människor som leder dessa 

kollektiv. Beroende på hur ledama förhåller sig till människorna, 

på vad de får dem att göra och vilket psykologiskt klimat de skapar 

med sitt inflytande, kommer människoma omkring dem att 

få det bra eller dåligt. Om merparten har det bra kommer det att 

stråla ljus från var och en av dem för sig och från kollektivet i sin 

helhet. Om de har det dåligt strålar de ut endast mörker. 

Hon streckade för en del av cirklama och gjorde dem mörka. 

- Naturligtvis inverkar även en rad andra faktorer på deras inre 

tillstånd, men under den period då de befinner sig i kollektivet 

är den huvudsakliga faktorn relationen med ledaren. För Universum 

är det ytterst viktigt att det i sin helhet utgår ljus strål- 

190

ning från Jorden. Att kärlekens och godhetens ljus strålar ut. Om 

detta står det även i Bibeln: ”Gud är kärlek”. Jag tycker synd, så 

oerhört synd om de som ni kallar företagare, de är de allra olyckligaste. 

Jag skulle så gäma vilja hjälpa dem, men det är svårt för 

mig att göra det. ii 

- Du misstar dig, Anastasia, hos oss är det pensionärer och sådana 

som inte kan få arbete och försöıja sig med bostad, kläder 

och mat som anses vara olyckliga. En företagare är en person 

som har allt detta i större utsträckning än andra. Han har tillgång 

till sådana nöjen som andra inte ens kan drömma om. 

- Som till exempel vilka? 

- Ja, för att ta bara en genomsnittlig företagare så har han ny bil 

och lägenhet. Med kläder och mat har han över huvud taget inga 

problem ... 

- Och glädje? I vad finner han tillfredsställelse? Titta här. 

Anastasia ledde mig åter ut i gräset och liksom förra gången, 

när hon visade den kvinnliga fritidsodlaren, börj ade hon visa 

mig andra bilder. 

- Där, ser du? Där borta sitter han, just i en sådan bil som du 

kallar fiott. Ser du - han sitter ensam i baksätet, det är varmt och 

bekvämt i bilen. Den erfame chauffören kör bilen lugnt. Men 

se hur spänt och tankfullt ansiktet är på företagaren som sitter i 

baksätet. Han funderar, lägger upp planer, han är rädd för något, 

titta-nu tog han hastigt fram det ni kallar telefon. Han är orolig 

. . . Där fick han något slags information ._ .. Nu måste han snabbt 

bedöma den och fatta beslut. Han är på helspänn ... Han tänker. 

Klaıt, beslutet är fattat. Titta nu, titta _ han verkar sitta lugnt, men 

i ansiktet ser man tvivel och oro. Och ingen som helst glädje. Utanför 

hans bil är det vår, men han varken ser eller känner våren. 

- Det är hans arbete, Anastasia. 

- Det är en livsstil, och en livsstil utan den minsta ljusglimt 

från det att han vaknar till dess han somnar in, ja, till och med i 

191

sömnen. Och inte får han se vare sig löven spricka ut eller de små 

vårbäckarna. Runtomkring finns bara de evigt avundsjuka som 

längtar efter att få ta över det han äger. Försöket att skydda sig 

från dem med det ni kallar vakter och ett hem som påminner mer 

om en fastning ger inte fullständig ro, eftersom ångesten och bekymren 

finns inuti honom sj älv och alltid kommer att vara kvar i 

honom. Så kommer det att fortsätta ända in i döden, och när han 

så står inför livets slut kommer han att känna bedrövelse över att 

behöva lämna ifrån sig allting. .. 

- Företagare har glädjeämnen. De infinner sig när de uppnår 

något önskvärt resultat, när de förverkligar någon plan de haft. 

- Det är inte sant, han hinner inte glädja sig åt vad han uppnått, 

det byts genast av med nästa plan - ännu mer komplicerad, och 

allting börj ar om från börj an, fast med fler problem. 

Skönheten från skogen målade upp en synnerligen dyster och 

sorglig bild av en till det yttre välmående samhällsgrupp, ochjag 

ville inte tro på den. I egenskap av motargument anmärkte jag: 

- Du glömmer bort, Anastasia, deras förmåga att uppnå sina 

mål och få sin del av livets gåvor, kvinnomas förtjusta blickar 

och respekten från omgivningen. 

På det svarade hon: 

- Det är en illusion. Inget av det existerar. Var har du sett att 

någon tittar respektfullt eller med förtjusning på en passagerare i 

en elegant bil eller på ägaren av den dyraste bostaden? Det finns 

ingen som skulle bekräfta det du sade. Det är blickar av avund, 

likgiltighet och irritation. Inte ens kvinnor kan älska sådana personer, 

för deras känslor blandas med längtan efter att inte bara 

personen ifråga ska bli deras, utan även hans egendom. Inte heller 

de kan i sin tur älska kvinnor på riktigt, ty de har inte möjlighet 

att avvara tillräckligt med utrymme för en så stor känsla. 

192

Det var meningslöst att försöka hitta ytterligare argument, eftersom 

det hon sagt endast kunde bekräftas eller vederläggas av 

dem som hon hade talat om. Även om jag sj älv var företagare 

hade jag aldrig tänkt efter i de banor som Anastasia talade om, 

jag hade aldrig analyserat hur många lyckliga stunder jag haft 

och desto mindre kunde jag göra det åt andra. I företagarkretsar 

är man inte riktigt van att gnälla eller klaga: var och en försöker 

se ut att vara framgångsrik och nöjd med livet. Det är nog därför 

de flesta har en bild av företagare som av personer som bara får 

njuta av livets gåvor. Anastasia fångade inte upp känslomas yttre 

tecken, utan finare uttryck som fanns gömda inombords. Hon 

definierade människans tillstånd utifrån mängden ljus hon kunde 

se. Jag tror att de bilder och situationer som hon kunde se snarare 

framträdde för mig genom hemres röst. Det sade jag till Anastasia. 

Hon svarade: 

- Jag ska hj älpa dig nu. Det är enkelt. Du blundar, ligger i gräset, 

armama åt sidoma, du måste slappna av. Föreställ dig hela 

Jorden, försök se dess färg och ljusblåaktiga skimmer. Gör sedan 

din fantasistråle smalare, låt den inte omfatta hela Jorden, utan 

smalna av alltmer, tills du ser konkreta detaljer. Leta efter människor 

där det är mest av det ljusblåaktiga ljuset. Gör din stråle 

ännu smalare så får du se en eller flera personer. Låt oss försöka 

en gång till med min hj älp. 

Hon tog min hand, lade sina fingrar utmed mina och stödde 

fingertoppama mot min handflata. Hennes andra hand låg i gräset, 

och fingrama var riktade uppåt. 1 tanken gickjag igenom allt 

hon hade sagt och lite otydligt dök det upp en bild inför mig där 

tre personer satt vid ett bord och pratade upphetsat. Deras ord var 

inte begripliga för mig. Jag kunde över huvud taget inte uppfatta 

något tal. 

- Nej , sade Anastasia, det där är inte företagare. Nu ska vi hitta 

dem. 

193

Hon förde sin stråle runt, runt, hamnade på stora och små kontor, 

privatklubbar, festmiddagar och bordeller. . .. Det ljusblåa 

skenet var antingen väldigt svagt eller saknades över huvud taget. 

- Titta, där är det redan natt, men han sitter kvar ensam på det 

inrökta kontoret, det är något som har gått fel för den här företagaren. 

Och den här, titta så nöjd han är, i poolen, och flickor har 

han med sig. Han är lite dragen, men har ingen utstrålning. Han 

försöker bara glömma någonting, hans självbelåtenhet är falsk. 

Den här är hemma. Där är hans fru, bamet frågar honom om något 

. . . Telefonen . . . Där ser du, nu blev han allvarlig igen, till och 

med hans familj hamnade i bakgrunden . 

Och återigen, en efter en, dök det upp alla möjliga situationer, 

till det yttre var en del trevliga andra mindre tilldragande, när vi 

slutligen stötte på en förskräckande scen. Det dök plötsligt upp 

ett rum, troligen i någon lägenhet, ganska respektabel, men 

På ett runt bord låg en naken man, hans ben och amrar var fastbundna 

vid bordsbenen, huvudet hängde och munnen var igentejpad 

med brun tejp. Vid bordet satt två yngre, kraftigt byggda 

män, en kortklippt, den andre med slickat hår. 1 en fåtölj lite avsides, 

under en golvlampa, satt en ung kvinna. Hennes mun var 

också igentejpad, under bröstet satt en tvättlina som höll henne 

fast vid fåtölj en. Båda föttema var fastbundna vid fåtöljens ben. 

Hon hade bara på sig ett sönderrivet nattlinne. Bredvid henne 

satt en äldre, mager man och drack något, förmodligen konj ak. 

På ett litet bord framför honom låg choklad. De som satt vid det 

runda bordet drack inte. De hällde någon vätska över bröstet på 

den liggande mannen-vodka eller sprit- och tände på. ”En uppgörelse” 

förstod jag. Anastasia förde bort strålen från scenen. 

Menjag utropade: 

- Ta oss tillbaka. Gör någonting! 

Hon återvände till scenen och svarade: 

194

- Det går inte. Det har redan inträffat. Det går inte att hejda det, 

det skulle man ha gjort tidigare, nu är det för sent. 

Jag tittade som förtrollad och plötsligt fickjag tydligt se kvinnans 

ögon, de var fyllda av skräck och bad inte om nåd. 

- Men gör något! Någonting måste du väl göra om du inte är 

hjärtlös! skrekjag åt Anastasia. 

- Men det står inte längre i min makt, det har liksom programmerats 

in, inte av mig, jag kan inte blanda mig i direkt. De är 

starkare nu. 

- Och var är din godhet och dina förmågor? 

Anastasia sade ingenting. Den hemska scenen blev lite suddigare. 

Sedan försvann plötsligt den äldre som druckit konjak. 

Plötsligt kände jag mig svag i hela kroppen. Jag kände också hur 

armen som Anastasia rörde vid börj ade donma bort. Jag hörde 

hennes röst, den lät svagare. Med stort besvär uttalade hon: 

- Ta bort armen, Vladimi Hon kunde inte ens uttala hela mitt 

namn. 

Jag reste mig och drog undan armen från Anastasia. Armen 

hängde avdomnad, som det kan vara när armen eller benet somnar, 

och var helt vit. Jag rörde lite på fingrama och domningen 

började avta. Jag tittade på Anastasia och blev förskräckt. Hennes 

ögon var slutna. Rodnaden i ansiktet var borta. Det var som 

att det inte fanns en droppe blod under huden på armama och i 

ansiktet. Hon såg ut att ligga livlös. Gräset omkring hemre, inom 

en radie av tre meter, var också det vitt och nedsjurıket. Jag förstod 

att det hade inträffat något hemskt och ropade: 

- Anastasia! Vad har hänt med dig, Anastasia?! 

Men hon reagerade inte det minsta på mitt rop. Då fattade jag 

tag i hennes axlar och skakade om hennes kropp som inte längre 

var spänstig utan kändes slapp. Men det hjälpte inte - hennes helt 

vita, blodlösa läppar var tysta. 

- Kan du höra mig, Anastasia? 

195

Ögonlocken lyfte sig en aning och hennes slocknade ögon såg 

på mig utan att längre uttrycka någonting. Jag tog vattenflaskan, 

lyfte på Anastasias huvud och försökte få henne att dricka, men 

hon kunde inte svälj a. Jag såg på hemre och funderade febrilt på 

vad jag skulle ta mig till. Till slut rörde sig hennes läppar vagt 

och fick fram en viskning: 

- Bär bort mig till en annan plats ._ _ till ett träd. . .. 

Jag lyfte hennes slappa kropp och bar den bort från ringen av 

vitt gräs och lade ned den vid det nämraste cederträdet. Efter en 

stund började hon sakta återhämta sig ochjag frågade: 

- Vad var det som hände med dig, Anastasia? 

- Jag försökte utföra det du bad om, Vladimir, svarade hon tyst 

och tillade en minut senare: - Jag tror attjag lyckades. 

- Men du serju så illa ut, du höll på att dö?! 

- Jag bröt de naturliga lagarna. Lade mig i detjag inte bör. Det 

krävde alla mina krafter och all energi. Jag är förvånad att de 

räckte till. 

- Varför tog du en sådan risk om det är så farligt. 

- Jag hade inget val. Du ville ju ha det så. Jag var rädd att inte 

göra det du bad om, var rädd att du helt skulle tappa respekten för 

mig. Att du skulle tro att jag bara pratar och raljerar Och att 

jag inte kan någonting i verkliga livet. 

Hennes ögon såg på mig med bönande blick, och hennes låga 

röst darrade lätt när hon sade: 

- Men jag kan inte förklara för dig hur det går till, hur den här 

naturliga mekanismen fungerar, jag kan kämra den, men inte förklara 

så att du förstår . . . era vetenskapsmän kan förrnodligen inte 

göra det heller. 

Hon sänkte huvudet och tystnade som om hon laddade upp. 

Hon såg återigen på mig med bönande ögon och yttrade: 

- Nu kommer du tycka attjag är ännu mer onormal eller häxa. 

196

Och plötsligt fickjag en stark lust att göra något gott för henne, 

men vad? Jag ville säga att jag anser henne vara en normal, vanlig 

människa, en vacker och intelligent kvinna, men jag kunde 

inte känna något alldagligt förhållande till henne och med sin 

intuition skulle hon inte tro på mig. Plötsligt kom jag att tänka 

på hennes berättelse om hur hennes farfarsfar brukade hälsa på 

henne. Hur den grånade farfarsfadem ställde sig på ett knä inför 

den lilla Anastasia och kysste hennes hand. Jag ställde mig 

på knä framför Anastasia, tog hennes fortfarande bleka och lite 

kalla hand, kysste den och sade: 

- Om du så är onorınal, är du den allra bästa, godaste, mest 

intelligenta och vackraste av alla onormala. 

Anastasias läppar nåddes till slut åter av ett leende, ögonen såg 

på mig med ädel blick. Kindema började få tillbaka sin farg. 

-Anastasia, det var en ganska dyster skildring. Hade du valt ut 

dem med avsikt? 

- Jag försökte hitta åtminstone ett gott exempel, men fann inget. 

De är alla i sina bekymmers våld. De står ensamma med sina 

problem, de har nästan inget andligt umgänge. 

- Vad ska man göra då? Vad kan du erbjuda dem amrat än medlidande? 

Fast jag måste säga dig att de är starka människor, företagama. 

- Väldigt starka, instämde hon, och intressanta. Under ett liv 

lever de liksom två. Ett liv som inte ens deras närmaste familj 

utan bara de själva känner till, och ett annat, yttre, för de som 

omger dem. Vad gäller att hjälpa till tror jag man behöver göra 

det genom att förstärka den andliga och uppriktiga kommunikationen 

dem emellan. De behöver en öppen strävan mot renheti 

avsiktema. 

-Anastasia,jag kommer nog att försöka göra det du bad om. Jag 

kommer såväl att försöka skriva en bok som skapa en organisation 

av företagare med rena avsikter, men så somjag förstår det hela. 

197

- Det kommer att bli svårt för dig. Jag kommer inte att kunna 

ge dig tillräckligt med hjälp, jag har så lite kraft kvar. Det kommer 

att ta lång tid för den att återställas. En tid framöver kommer 

jag inte att kunna se på avstånd med min stråle. Jag kan inte ens 

se dig riktigt klart med min vanliga synjust nu. 

- Anastasia, menar du att håller på att bli blind? 

- Jag tror allt kommer att återställas. Det är bara synd att jag 

inte kommer att kunna hjälpa dig på ett tag. 

~ Du behöver inte hj älpa mig, Anastasia. Se till att ta hand om 

dig själv för vår son och för att hjälpa andra. 

* * * 

*** 

Jag var tvungen att ge mig av och hinna ifatt fartyget. Jag väntade 

tills Anastasia åtminstone såg ut att nästan ha återhämtat sig 

och satte mig i båten. Anastasia tog tag i handtaget i fören och 

sköt iväg den från stranden. Båten fångades upp av strömmen 

och drev iväg. Anastasia stod med vatten nästan upp till knäna, 

kjolfållen hade blivit blöt och vaggade i Vågoma. Jag ryckte i 

startsnöret. Motorn vrålade till och rev upp tystnaden som jag 

vant mig vid under de tre dagarna, båten for hastigt iväg framåt, 

allt fortare och fortare, och avlägsnade sig från taj gakvinnan som 

stod ensam i vattnet vid stranden. 

Plötsligt gick Anastasia snabbt upp ur vattnet och började 

springa utmed stranden för att hinna ikapp båten. Hennes hår i 

motvinden påminde om svansen på en komet. Hon sprang jättefort 

och använde nog all kraft till det - hon försökte göra det 

omöjliga, himra ifatt en snabb motorbåt. Men inte ens hon kunde 

göra det. Avståndet mellan Anastasia som sprang på stranden 

och motorbåten blev sakta allt större. Jag tyckte synd om hennes 

meningslösa ansträngning, och för att så fort som möjligt avsluta 

det långdragna avskedet tryckte jag av all kraft gaspedalen i bot- 

198

ten. Genom huvudet for tanken att Anastasia kan tro att jag blev 

rädd för henne igen och försöker komma ifrån henne. Motorn 

vrålade till och fick fören att höja sig över vattnet och båten att 

köra ännu fortare, att ännu fortare öka avståndet mellan oss ... 

Men hon ... Herregud! Vad håller hon på med? Anastasia slet 

av sig den våta kj olen som var i vägen när hon sprang, och slängde 

det sönderslitna plagget åt sidan. Hon ökade hastigheten och 

något ofattbart inträffade - avståndet mellan henne och motorbåten 

börj ade sakta kryrnpa. Längre fram på hennes väg syntes 

en nästan lodrät backe. Jag fortsatte att trycka ned gaspedalen 

trots att den redan var i botten, och tänkte att backen kommer att 

stanna henne och få slut på den för mig plågsamma scenen. Men 

Anastasia fortsatte sin snabba språngmarsch, emellanåt sträckte 

hon fram händema framför sig som om hon trevade efter någonting 

med dem. Inte hade väl hennes syn blivit så dålig att hon inte 

såg backen? Anastasia saktade inte in det minsta, sprang uppför 

backen, föll på knä med händema mot himlen och börj ade skrika 

åt mitt håll. Genom vattenbruset och motorns vilda vrål hörde 

jag hennes röst som en viskning: 

-Akta dig för gru-u-unde-e-et, gru-u-unde-e-et, stocka-a-arna. 

Jag vände snabbt på huvudet utan att till fullo inse vad som pågick 

och snurrade så häftigt på rodret att båten nästan tog in vatten 

av den kraftiga lutningen. En jättestock, med ena änden mot 

ett grund och den andra strax ovanför ytan, gjorde endast en rispa 

i sidan på den f`ramrusande motorbåten. Vid frontalkrock skulle 

den lätt ha slagit hål på den tunna aluminiumbottnen. 

Närjag väl kommit ut i farleden vändejag mig om mot backen 

och viskade i riktning mot den ensamma siluetten som stod på 

knä och förvandlades till en allt mindre punkt: 

- Tack, Anastasia. 

199

fl/em är Ju, ßlnastasia? 

Fartyget väntade på mig i Surgut. Kaptenen och manskapet väntade 

på instruktion. Men jag kunde inte koncentrera mig för att 

bestämma vilken rutt vi skulle ta, och beordrade att förlänga uppehållet 

i Surgut, ordna festkvällar för traktens ungdomar och se 

till att stånden med varor och tj änster var öppna. Mina tankar var 

upptagna av vad som hade hänt tillsammans med Anastasia. Jag 

köpte en mängd populärvetenskaplig litteratur i en affär, böcker 

omovanliga fenomen och förmågor och om Sibiriens historia. 

Jag låste in mig i hytten för att försöka hitta en förklaring i böckerna. 

Vissa frågor rörande vårt liv dök upp. En av dem förfölj er 

mig än idag: Kan vår bamuppfostran och vårt utbildningssystem 

förmedla meningen med vår existens och kan de på rätt sätt framföra 

det som bör prioriteras i en människas liv? Är de till hj älp eller 

till hinder för att förstå vårt innersta väsen och vår livsuppgift 

som människa? 

Vi har skapat ett gigantiskt utbildningssystem. Utifrån detta 

system lär vi våra barn och varandra: i förskolan, i skolan, på 

universitetet och under forskarutbildningen. Detta system gör 

det möjligt för oss att göra uppfinningar och fiyga i Rymden. Vi 

följer systemet och bygger upp vår tillvaro i enlighet med detta. 

Med dess hjälp försöker vi bli lyckliga. Vi strävar efter att utforska 

Rymden, atomen och olika övematurliga fenomen. Vi är 

så förtjusta i att diskutera sådant och beskriva det i sensationella 

artiklar i massmedia. Men det finns en företeelse som vi av nå- 

200

gon anledning försöker undvika. Som vi gör allt för att undvika! 

Man får intrycket att vi är rädda för att tala om den. Jag skulle 

vilja säga att vi är rädda för att det lätt skulle kunna skaka om vårt 

allmänna utbildningssystem och våra vetenskapliga slutsatser 

och därmed förlöjliga vår livsstil. Och vi anstränger oss att låtsas 

som att denna företeelse inte existerar. Men det gör den! Och den 

kommer att fortsätta att existera hur mycket vi än vänder den 

ryggen eller undviker den. 

Är det inte dags att ta en närınare titt på detta och kanske med 

våra mänskliga intellekts gemensamma krafter besvara följ ande 

fråga: Hur kommer det sig att praktiskt taget alla stora tänkare, 

utan undantag, grundare av religiösa och filosofiska läror, vilka 

större delen av mänskligheten åtminstone försöker följ a, har dragit 

sig undan i ensamhet innan de skapade sina läror och i de 

flesta fall levt i avskildhet - i skogen? Märk väl att det inte rör 

sig om någon superakademi, utan just om skogen! Varför begav 

sig den gammaltestamentlige Moses högt upp i bergen innan 

han återvände och uppenbarade inför världen den visdom, som 

framläggs på stentavlorna? Varför lämnade Jesus Kristus till och 

med sina lärjungar för att tillbringa en tid i avskildhet i öknen, i 

bergen och i skogen? 

Varför vistades Siddhartha Gautama, som levde i Indien i mitten 

av femhundratalet före vår tideräkning, sju år i skogen? Därefter 

återvände denne eremit till människorna med en komplett 

lära. En lära som än idag, årtusenden senare, inspirerar många 

människors sinnen. Och folk bygger stora tempel och kallar denna 

lära för buddhism. Och personen kom senare att bli kallad för 

Buddha. 

Varför begav sig våra inte alltför avlägsna förfader sådana 

historiska personligheter, som till exempel Serafim av Saróv eller 

Sergius av Rádonezj också de ut i skogen som eremiter. Där 

kunde de efter en kort period uppnå så djup visdom att världsliga 

201

egenter färdades genom väglöst land för att få råd av dem. På 

de platser där de vistats uppförde man senare kloster eller majestätiska 

kyrkobyggnader. Ta till exempel Sergius-Treenighetsklostret 

i staden Sérgij ev Posád utanför Moskva, dit mängder 

av människor vallfärdar än idag. Och allt började med en enda 

eremit från skogen. 

Varför? Vad eller vem hj älpte dessa personer att tränga in i visdomens 

hemligheter? Vem gav dem kunskap och vem förde dem 

närmare att förstå livets innersta väsen? Hur levde de, vad gjorde 

de, vad tänkte de på under sin vistelse i skogen? Vem undervisade 

dem? Dessa frågor börj ade dyka upp inom mig någon tid 

efter det attjag vistats hos Anastasia och jag började läsa alltjag 

fick tag i, allt jag kunde hitta om eremiter. Men något svar har 

jag ännu inte funnit. Av någon anledning står det inget skrivet 

om vad som egentligen hände med dem där ute i ensamheten. 

Jag tror att man måste försöka hitta Svaren med gemensamma 

krafter. Därför försöker jag beskriva vad som hände under tredagarsvistelsen 

i den sibiriska tajgaskogen och mina känslor 

och upplevelser tillsammans med Anastasia i hopp om att någon 

skall kunna tränga in på djupet av detta fenomen och göra sig en 

klarare bild av problemen med vår modema livsstil. Än så länge 

är det bara en sak som är kristallklar av det jag sett och hört: 

de som lever som eremiter i skogen, inklusive Anastasia, ser det 

som händer i vårt liv ur ett annorlunda perspektiv än vad vi gör. 

En del av Anastasias idéer skilj er sig totalt från de vedertagna. 

Vem är nämrare sarmingen? Vem kan döma om det? Min uppgift 

är endast att redogöra för vad jag sett och hört. Att på det sättet 

möjliggöra för andra att besvara frågoma. 

Jag var bland annat även intresserad av om Anastasias kärlek 

verkligen kunde ha väckts bara av att hon skrikit: 

”Jag älskar dig, Vladimirl” i det att hon försökte hjälpa en 

202

flicka från byn. Hur kan det komma sig att vanliga ord, som vi 

ofta uttalar utan att lägga in tillräckligt lämpliga känslor, kunde 

ha påverkat Anastasia, trots vår åldersskillnad och trots skillnader 

i vår syn på livet och i vår livsstil? Den populärvetenskapliga 

litteraturen gav inget svar. Då tog jag fram Bibeln. Och där var 

det - svaret. I börj an av evangeliet enligt Johannes står det: 

”I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud, och ordet var 

Gud." Som så många gånger förut blev jag förbluffad av hur lakoniska 

och exakta definitionema var i denna märkvärdiga bok. 

Mycket klarnade för mig direkt. Anastasia som inte känner till 

slughet och svek kan inte uttala ord utan innebörd. Jag kom att 

tänka på hennes yttrande: "Det var som att jag i det ögonblicket 

hade glömt bort att jag inte kan yttra något bara sådär, bakom 

mina ord måste det absolut ligga såväl känslor och medvetenhet 

som tillförlitlighet i den naturliga inforrnation.” 

Ä, Herregud! !! Vilken otur hon hade haft! Varför hade hon 

adresserat dessa ord till mig, jag som inte längre var särskilt ung, 

som hade familj och var underkastad flera av de frestelser i vår 

värld som hon själv beskrev som fördärvliga och mörka. Med 

sin inre renhet är hon värd någon helt annan. Men vem skulle 

kunna älska henne med hennes ovanliga livsstil, hennes tankesätt 

och intellekt? Vid första anblick framstod hon som en vanlig, 

fast ovanligt vacker och tilldragande flicka, men när man sedan 

började lära känna henne var det som att hon förvandlades till en 

varelse som levde utanför fömuftets gränser. Kanske upplevde 

jag det så eftersomjag saknade insikt och de nödvändiga kunskapema 

i vår tillvaros väsen. 

Andra skulle kunna uppfatta henne amrorlunda. Jag mindes att 

jag inte ens under avskedet hade fått lust att kyssa eller krama 

om henne. Vem vet om hon hade velat det eller inte. Ja, vad ville 

hon över huvud taget? Jag mindes hur hon hade berättat om sina 

drömmar. Vilken underlig filosofi hennes kärlek rymde: Att ord- 

203

na ett sarnfund av företagare för att hjälpa dem. Att skriva en bok 

med hennes råd till människoma. Att föra människorna igenom 

de mörka krafternas tid. Och hon tror på det! Hon är övertygad 

om att det är just så det kommer att bli. Jag var inte sämre jag, 

som hade gett hemre mitt ord på att försöka organisera företagarföreningen 

och skriva boken. Nu drömmer hon säkert ännu mer 

om det. Hon kunde ha tänkt ut något enklare och mer realistiskt. 

Jag fick en obegriplig känsla av medlidande för Anastasia. 

Jag föreställde mig hur hon kommer att vänta där i sin skog och 

drömma om att allt också skall gå till på det sättet i verkligheten. 

Om hon bara höll sig till att vänta och bara drömma. Men det kan 

hända att hon själv börjar ta sig för någonting och använda sin 

godhetsstråle, göra av med kolossala mängder själslig energi och 

tro på det omöjliga. Och trots att hon demonstrerat strålens möjligheter 

för mig och försökt förklara dess mekanism godtog inte 

mitt medvetande den som verklighet. Döm själva- enligt hennes 

ord riktar hon sin stråle mot en annan människa, belyser henne 

med osynligt ljus, skänker henne sina känslor och sin strävan 

efter det goda och ljusa. 

- Nej, nej, tro för allt i världen inte attjag blandar mig i människans 

psyke eller våldför mig på själen och förståndet, kommer 

jag ihåg att hon sade. Människan är fri att välja. I den mängd och 

i den mån känsloma står hennes hjärta nära kan hon uppta dem i 

sig själv. Då får hon också till det yttre en ljusare utstrålning, och 

sjukdomarna lämnar henne, delvis eller fullständigt. Så kan min 

farfar och farfarsfar göra, och jag har alltid kunnat - farfarsfar 

lärde mig när han lekte med mig i min bamdom. Men nu har min 

stråle blivit betydligt starkare än farfars och farfarsfars. De säger 

att det är för att denna märkvärdiga känsla som kallas kärlek fötts 

inom mig. Den är så stark så stark, till och med lite brännande. 

Det är så mycket av den ochjag vill dela med mig. 

- Till vem, Anastasia? frågade jag. 

204

- Till dig och människorna, till alla som kan ta emot den. Jag 

vill att alla ska ha det bra. När du börjar göra det jag drömt om 

kommer jag att föra många av dessa människor till dig, och tillsammans 

kommer ni .. . 

När jag mindes allt detta och föreställde mig hemre, insåg jag 

plötsligt att jag helt enkelt är tvungen att åtminstone försöka utföra 

det hon ville, annars kommer tvivlen att plåga mig resten 

av livet och jag kommer alltid att ha en känsla av att ha förrått 

Anastasias dröm. Låt vara en inte alltför realistisk dröm, men en 

som hon så gäma önskade skulle gå i uppfyllelse. Jag fattade mitt 

beslut - och fartyget gav sig av direkt mot Novosibirsk. Lossningen 

och nedmonteringen av stånden ålade jag den verkställande 

direktören för min finna. Jag lyckades mer eller mindre 

förklara mig för min fru och gav mig av till Moskva. Jag gav mig 

av för att förverkliga, eller åtminstone försöka delvis förverkliga 

Anastasias dröm. 

Fortsättningföljer 

205

Totalt 10 böcker har skrivits av Vladimir Megré och utgivits 

på ryska i serien: 

THE RINGING CEDARS OF RUSSIA 

Läs mer information om Anastasia och om aktiviteter och 

ekobyari Sverige och Ryssland. 

www.jupitemewage.se 

Email: jupitemewage@hotmail.se 

Anastasia har även en svensk facebooksida: 

Ringing Cedars of Sweden. 

Svensk hemsida för kontakter mellan 

Anastasia- intresserade 

http://anastasia- sweden.ning.com 

Det finns många intemationella websidor 

WWw.vmegre.com är en rysk engelskspråkig hemsida 

206

Bnaμ.vııvıı/ip Merpe 

AHac'racı/ısı 

1996 

fl/làdimir 9!/legrés Örer/ tiífläsarna 

På olika språk finns många intemetsidor som ämnesmässigt närmar 

sig de idéer som lagts fram av Anastasia, huvudpersonen i 

bokserien ”The Ringing Cedars ofRussia”. 

Många intemetsidor positionerar sig som officiella och använder 

sig av mitt namn- Vladimir Megré, och svarar på läsarbrev i mitt 

namn. 

I samband med detta harjag ansett det vara nödvändigt att informera 

dig, kära läsare, om mitt beslut att upprätta den officiella 

intemationella intemetsidan wWw.vmegre.com 

- den enda officiella källa som tar emot korrespondens från läsare 

på alla världens språk. 

Registrering på sidan och prenumeration ger möjlighet att erhålla 

information om när och var läsarkonferenser hålls och om 

mycket annat. 

Din, käre läsare, och min internetsidas infornıationskanal kommer 

att informera om rörelsen "The Ringing Cedars of Russia” 

över hela världen. 

Vänligen 

Vladimir Megré

-ı. _..ı.ı.ı..ı.ı____.._..__.i 

14ıı?ı.__i_ _---_ 

-ib 

l 

l 

l. 

ı . . _ _ 

l-'.1 cn rr'-iı lrll rlcn .-i|¬ıı'i›l«-;l laıiμıı .ir 

.u 

|Li'~_l_1 

- 

l.lı \|.liliınıı 1*-legte lim.: l.ıl.i-. 

nm l¬lıı1i¦.iı1rIi- i;vili.~ı'lı'Lırl mr-'rl l1i'l.ırırIi- 

- l~;ı'.ıll. |I.ırı lriillnr .-`lıı;ı~.l.ı«.i.l ıirli lil! 

5 

l 

ı 

_ 

| 

' 

lırırıignı' lrif rlııgnı lri›.~.|1r'ılııi;..l|r¦]ii „jm- 

ı \'ılilm.ıı'Lr'ıi Him li›;~ı.'ill.u' inn rluıı 

\'i.'›.lr'\'.~„l„ı l-'.rıllI.ıı'r'ıl mh .-in 4|-„_-. ¦r~ll.r ¬t-H 

pa inllıng. l¬i.ır'ı¬ıı.ıp|¬l'ı›.-ilnm. liv-lrııirli-. 

.-i.~¬uı;ililr*l. ı'r-liμıiııı iiilı ıııirl-«rl ıncr. 

,.-ir, 

- 

ful`-*ırıμl 

lm':inrlı.ii.l .iv ı.lr'ıın.ı iıppli.¬.'i.-!.~›-.- 

' 1:111 _-'_-ı-.'I. "' .-' 

"':"" ll“ -\l'~`l_i|`f~' ¬l-;i'11'ıl im link um ilı: ııı«.ıl~: 

tur .-'lllıı.~:l.ı±¬'ı;ı glvıl limııını. l-'ı'u›.'ı.~. ~¬unl licııııi.-.~¬' lııllr* lı..r1 rl«.~ıır1.=.lii›k 

lilıvıl rn ıııli.'r'lı:ııınıı¬-:ll li+.~~l-'i'lli~ı' nr!! mit ııııllııiiirrri |ır.irl.-in im-l 

l1i:l..r \.'ıırlilı.'ıı sıiıııl givıl ııμplrm lıll luın›~.lr.il'.il.~. -rl-;ııli1riır'. 

“- C11 Nfi 

*fr* C* . 

.

jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?