jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld
jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld
jilnastasia - Endast ett nytt medvetande kan ändra vår värld
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
«/íaaimzf øvıegré<br />
<strong>jilnastasia</strong><br />
/ §1/ff<br />
ÜM
II.I<br />
__I_I_i__<br />
I.-<br />
_ "_____I IlmI _<br />
I.<br />
_ I________"<br />
________________I__q<br />
_I_<br />
U__"___ __ IIJII__ __:______ lI__I__<br />
__fi__<br />
|_I_ ___ Il_II__ II___ __ I1u_|_*_____I<br />
I_I____I<br />
__EI IIhI_ III ___Ifl_l_ _I_I<br />
___|_<br />
_ ___ _____m___________f____<br />
________<br />
___ ____§____f______ ____ ___ _<br />
__ ______ _____ __ ___ _________m________ ___<br />
I__I ___ I "_____fl-_"T___<br />
1“_ ___ HF: ___ I|I_IJ__<br />
_F<br />
_<br />
`II.__ _I _1<br />
wi_”<br />
_“_____II_I _ ________<br />
_______IH_______I _μ__ ___" __ _____ _<br />
___ _J___<br />
II _ _____ _ _III<br />
_I<br />
Ä___μI____<br />
_ I_____I___I________Iμ I_?<br />
_ _ _I._I_ _____ _? __ H_<br />
I_Ii I __ _I_I___<br />
I _ |_____I I________H__U___* rr_<br />
H*_ ___ __._____<br />
___ ______l_“_u_______<br />
___I .__H<br />
_ lIı___________ __¬__<br />
_<br />
____ __<br />
__ ___<br />
__-_I___'__ ____I___I_I _____ __<br />
___ __________<br />
_H________ __<br />
1_IlII ______"_<br />
__? ____*<br />
“___ _ Iå_#__U_I<br />
ll_ I_I__ _à__ I|||___I _. _ ____<br />
_ _<br />
1<br />
___ W? F _
Vladimir Megré<br />
jflrıastasia<br />
Översatt från rys<strong>kan</strong> av<br />
Anton Bj erke<br />
Utgiven av Jupiter Stockholm
Anastasia av<br />
Vladimir Megré<br />
Översättning, fotnoter: Anton Bj erke<br />
Utgivning, design: Jupiter - Viola Sandelin<br />
Bokomslag - Eiter rysk fórebild<br />
Copyright © 1996 Vladimir Megré<br />
Reviderad upplaga 20l 0<br />
www.vmegre.com<br />
P.O.Box 44, Novosibirsk 630121 , Russia<br />
Tel: +7(9 l 3)3 830575<br />
Copyright © 2011 Jupiter<br />
www.jupitemewage.se<br />
Box 17090, 10462 Stockholm<br />
Email: jupitemewage@hotmail.se<br />
All rights reseıved.<br />
Ingen del av denna bok får reproduceras eller överfóras i någon<br />
form utan tillåtelse av utgivaren, med undantag av kortare citat i<br />
en recension.<br />
ISBN: 978-91-633-8314-4<br />
Tıyckt av ScandBook AB, Falun
Innehållsfórteckning<br />
Författarens fórord: Perestroj<strong>kan</strong><br />
Det klingande Cederträdet ............................................... .. 16<br />
Mötet ............................................................................... .. 32<br />
Djur eller människa ......................................................... .. 40<br />
Vilka är de? ...................................................................... .. 44<br />
Sovrumi i skogen ............................................................... ..48<br />
Anastasias morgon ........................................................... ..50<br />
Anastasias stråle ............................................................... ..54<br />
Konsert i tajgan ................................................................ ..61<br />
Vem tänder nya stjärnor .................................................... .. 68<br />
Hennes kära fritidsodlare................................................. .. 81<br />
Anastasias råd.................................................................. .. 85<br />
Att sova under egen stjärna.............................................. .. 98<br />
Stjämkvinnan ................................................................ .. 100<br />
Hjälpreda och uppfostrare for ditt bam.......................... .. 106<br />
Skogsgymrıasiet ............................................................. _. l 12<br />
Att fórhålla sig till en människa med uppmärksamhet .... ..115<br />
Flygande tefat? Inget anmärkningsvärt! ........................ _. 120<br />
Hjärnan- en superdator................................................. .. 126<br />
I ordet var liv, och livet var människomas ljus............... _. 135<br />
Man måste <strong>ändra</strong> sin <strong>värld</strong>såskådning ........................... ._ 139<br />
Dödssynden ................................................................... .. 142<br />
Att röra vid paradiset ..................................................... .. 147<br />
Vem ska uppfostra <strong>vår</strong> son? ........................................... .. 151<br />
Efter en tid ..................................................................... _. 155<br />
Den underliga flic<strong>kan</strong> .................................................... .. 157<br />
Småkryp ........................................................................ .. 165<br />
Drömmar skapar framtiden ............................................ .. 168<br />
Genom perioden av mörka krafter ................................. .. 180<br />
Starka människor............................................................ ._ 190<br />
Vem är du, Anastasia? ..................................................... ..200<br />
Vladimir Megrés brev till läsarna
Töffattarensförorí<br />
”@e1'estr0jlåcm ”<br />
1990 inleddes perestroj<strong>kan</strong> i Ryssland, och det blev tillåtet att<br />
bedriva eget, privat fóretagande. För folkeni Sovjetunionen, där<br />
fóretagande tidigare s<strong>ett</strong>s som brottsligt och enligt lag kunnat ge<br />
så stränga straff som fangelse, kom d<strong>ett</strong>a fórhållande som en revolution.<br />
Ungefar en tredj edel av befolkningen, särskilt i huvudstaden<br />
och i större städer, började entusiastiskt drömma om en<br />
framtid som skulle likna de västerländska miljonärernas lyckliga<br />
och lyxiga liv.<br />
Staden Novosibirsk därjag bodde på den tiden ligger trehundra<br />
mil från Sovj etunionens huvudstad Moskva, men även där lade<br />
sig invånama vimı om att inte hamna på efterkälken med det egna<br />
fóretagandet. Det var huvudsakligen mindre affarsverksamhet<br />
som Sibiriens första företagare sysslade med. De erbjöd hushållstjänster,<br />
mindre detaljhandel och öppnade små restauranger<br />
och affarer. De som lyckades få tag i någon gammal utrustning<br />
och ordna tillverkning av de på den tiden så modema plastbijouteriema<br />
i någon källarlokal sågs nästan som industrimän.<br />
Jag hade tur-jag lyckades få chartra de tre största passagerarbåtama<br />
i Västsibiriska fiodrederiet. En av dem hade tre däck med<br />
restaurang, bar och konferenssal. Den använde jag for nöjesturer<br />
och for att organisera konferenser for sibiriska företagare. Man<br />
hade då också valt mig till president för den övergripande foretagarfóreningen<br />
som kallades ”Den sibiriske kooperatören”.<br />
Jag kände mig som en framgångsrik och lyckosam företagare.<br />
Det fanns dock problem, och stora sådana. De grundade sig i<br />
den avoga inställning som en del av befolkningen hyste mot de<br />
nyblivna fóretagarna.<br />
7
I börj an av perestroj<strong>kan</strong> splittrades det ryska samhället i två till<br />
synes oförenliga delar. Ä ena sidan var det personer som ville<br />
bedriva eget fóretagande. De såg inget ont i det kapitalistiska<br />
systemet och ville leva i <strong>ett</strong> samhälle av västerländsk modell.<br />
Ä andra sidan var det krigsveteraner och arbetsveteraner som<br />
kategoriskt inte godtog några fórändringar i landet. Det gick att<br />
fórstå dem också.<br />
Före perestroj<strong>kan</strong> brukade de äldre, som legat vid fronten eller<br />
var s.k. socialistiska arbetshjältar, på högtidsdagama ta på<br />
sig sina medalj er och gå på parad och tala inför ungdomarna i<br />
skolan. De ansåg att deras liv var värt respekt, att de hade levt det<br />
rätt, för det socialistiska samhällets bästa. Och plötsligt skedde<br />
stora omvälvningar - det visade sig att de hade byggt fel samhälle.<br />
Det var inte <strong>ett</strong> socialistiskt man skulle ha byggt, utan <strong>ett</strong><br />
kapitalistiskt. Och det var fel att ha avsatt och arkebuserat den<br />
ryske tsaren och hela hans familj 1917. Det innebar att medaljema<br />
de hade nu inte längre vittnade om deras ära, utan om att<br />
de varit bland de främsta i byggandet av något som samhället<br />
inte behövde. Hur skulle nu en sådan person kunna se sina bam<br />
och barnbarn i ögonen? Det varjust sådana personer som gick på<br />
massmöten i början av perestroj<strong>kan</strong>. En gång fick även jag delta<br />
i <strong>ett</strong> sådant massmöte.<br />
Under fórhandlingar med företagare från Turkiet meddelade min<br />
sekreterare att folk höll på att samlas till massmöte bakom kommunistpartiets<br />
kommittébyggnad, och att det av slagorden att<br />
döma var riktat mot företagare. Jag bad den turkiska delegationen<br />
om ursäkt och bestämde mig for att tillsammans med mina<br />
kollegor gå till massmötet. Vi var rädda att folkhopen skulle börja<br />
fórstöra privata grillkiosker och småbutiker efter massmötet.<br />
Du borde nog byta om, rådde mig en av mina kollegor. Om vi<br />
kommer uttill folkhopen i finkostymema blir de bara ännu ilsknare.<br />
Det borde jag nog, sa jag, men vi har inte tid.<br />
8
Så kom vi alltså å<strong>kan</strong>de till massmötet i två bilar, en Mercedes<br />
och en rysk jeep. Vi steg ut ur bilama i <strong>vår</strong>a eleganta kostymer,<br />
med vita skjortor och slips, själv var jag som en riktig engelsk<br />
dandy i en elegant vit kostym. Vi stod och tittade på deltagama i<br />
massmötet och visste inte vad vi skulle göra. Det var cirka <strong>ett</strong> och<br />
<strong>ett</strong> halvt eller två tusen deltagare. De röda fanoma vajade över<br />
folkhopen. Slagorden löd: ”Vi ger inte vika for kapitalismen”,<br />
”Företagama suger blod ur folket”, ”Partif`óırädarna skall ställas<br />
till svars”. På en improviserad scen stod en äldre man med medaljer<br />
på bröstet och ropade ursinnigt:<br />
- Man har fórrått <strong>vår</strong> generation! En hel generation! Vår generation!<br />
Vi spillde <strong>vår</strong>t blod i skyttegravama. Vi lät inte de fascistiska<br />
djävlama ta över <strong>vår</strong>t fádemesland. Vi hungrade och bodde<br />
itält, men vi byggde fabriker. Vi byggde städer. Vi byggde socialism,<br />
och drömde om kommunism.<br />
En handikappad på kryckor stämde emellanåt in:<br />
- Vi var redo att offra <strong>vår</strong>a liv.<br />
Två gummor s<strong>kan</strong>derade i kör:<br />
- Pensionen! Pensionen!<br />
Det var tydligt att utropen från folkhopen hetsade upp mannen<br />
som höll tal:<br />
- Vi ger inte vika för blodsugama och borgarbrackoma! Man<br />
<strong>kan</strong> inte ens köpa kött på marknaden längre, de har köpt upp allt<br />
till sina grillkiosker. Nu gör vi slut på deras kommersiella kiosker<br />
som hydrans nästen, uppmanade han.<br />
Folkhopen utropade i kör:<br />
- Nu gör vi slut på dom! Nu gör vi slut på dom! Nu gör vi slut<br />
på dom!<br />
-~ (Det 1/arför <strong>vår</strong>a ôam 'vi fevdè, inteför cfom Jän sazíe Iían ocli pe-<br />
/šgıcfe mecf/iamfen mot 1/årgmpp.<br />
Alla massmötesdeltagare vände sig mot oss. Det blev tyst. Det<br />
var som om folkhopen beredde sig for att ta <strong>ett</strong> språng mot oss.<br />
9
Då togjag en megafon och klättrade upp på taket på jeepen. Jag<br />
visste inte vadjag skulle säga, och började därfor utan inledning:<br />
- Ni säger att ni kämpat för era barn, men det är ju vi som är<br />
dessa bam. Bam som har bestämt sig for att bli företagare. Och<br />
skapa <strong>ett</strong> liv som inte blir sämre än i Amerika. Nu är det tillåtet<br />
enligt lag att bedriva eget fóretagande. Ni ska ha tack for era<br />
ansträngningar, det är bara det att det ni byggde inte passade oss<br />
särskilt väl, och vi vill skapa <strong>vår</strong>t eget. Och om ni börjar göra slut<br />
på saker och ting så får ni ingen pension alls, eftersom det är vi<br />
som lägger undan pengar till er pension. Företagare är inte blodsugare.<br />
Företagare är de som forsöker ta sig for något gångbart<br />
for landet, och så for sig sj älva också naturligtvis.<br />
Mannen som höll tal på scenen hade ingen megafon, och for att<br />
avbryta mig blev han tvungen att skrika:<br />
- Titta, där är han, ledaren för de som suger blod ur folkets<br />
kropp! Det är de som sopat undan alla varor från butikshylloma.<br />
Det är de som köper upp kött och sedan säljer grillsp<strong>ett</strong> tre gånger<br />
så dyrt. Köttet forsvann på tre dar.<br />
Jag svarade honom lugnt i megafonen:<br />
- Du är ju helt stollig, gubbe. Hur kommer det sig att ni hela<br />
livet kämpade och kämpade, men bara lyckades få ihop kött till<br />
tre dagar?<br />
Ropen ur folkhopen tystnade, folk lyssnade på <strong>vår</strong> dialog och<br />
vände sig än till den ene talaren, än till den andre. Mannen på<br />
scenen gav inget svar på mitt argument, utan skrek istället:<br />
~ Dra ner den där blodsugaren från bilen. Titta så han klätt upp<br />
sig, det kräket.<br />
Ur folkhopen kom det en mängd olika foremål fiygande åt mitt<br />
håll. Man träffade min vita kostym med två inlagda tomater och<br />
<strong>ett</strong> ägg. En inlagd tomat träffade mig också i huvudet. Polisen<br />
som var på plats på massmötet ställde upp sig på rad mellan folkhopen<br />
och bilen somjag stod på. Polisbefälet ropade till mig:<br />
10
- Ta dig ner från bilen nu, killen, och stick. Vi kommer inte att<br />
kunna hålla folkhopen.<br />
Menjag hade inte lust att backa, ochjag ropade i megafonen:<br />
- Ville ni verkligen att era bam också skulle gå klädda i trasor<br />
som ni? Var det alltså det ni kämpade för?<br />
Några ur folkhopen tog sig igenom polisraden, sprang fram till<br />
bilen och började gunga den. Och då, jag vet inte själv hur det<br />
gick till, började j ag plötsligt läsa upp Majakovskijs dikt om<br />
Lenin:<br />
Øet är tícfjag<br />
ôöıjar min ôerätteße om Lenin.<br />
fMen inteföratt Jet ejfinns större sorg.<br />
(Det är tíaflföratt (fen stanía saénaıíen ôlífuit tydlig<br />
oc/í mecfveten smärta.<br />
Øeı är tief-<br />
En fvirveívinıíafu Lenin.: såıgoni<br />
S/iafívigråta utan Iiejaf?<br />
Lenin ärännu mer íewnde än anıíra.<br />
*Vårt ôanerj. '<strong>vår</strong>šfqfl oc/i wpen.<br />
Folkhopen stamıade upp av fóıvåning. De som stod och gungade<br />
bilen stannade också upp och lyfte på huvudena. Samtidigt kom<br />
det från sidan en lastbil med vodka körande över gräsplanen-det<br />
varjag och kollegorna som bestämt oss for att med gemensamma<br />
medel göra folkhopen vänligare inställd med hjälp av Vodka.<br />
Medan lastbilen rörde sig i min riktning fortsatte jag deklamera:<br />
Tofßär ßåtar.<br />
Även om de ärpå làndf<br />
Medan vi [ever<strong>vår</strong> tief<br />
Kammer en massa smutsiga musslbr<br />
ll
im &,[i66afa.s± inviıí<br />
Ocíi seafan<br />
flífterfärafen genom stormen (fu sítter<br />
Tfeßt i soísßenet<br />
Ocñ rensar det gröna sßägget rw a@er<br />
Ocñ det rosa manetslemmet.<br />
jag rensar mig underßenín!<br />
Töratt seglà vıkfare ut i revofutionen.<br />
Lastbilen med vodka hade kört fram tätt intill min bil, och jag<br />
hoppade över till lastbilsflaket och sade stående på det:<br />
- Det är bara <strong>ett</strong> kmx, forstår ni, karlar. Olika människor vill ha<br />
olika revolutioner.<br />
Mannen på scenen skrek till igen:<br />
- Ser ni inte? Han gör ju narr av oss. Han läste upp dikten om<br />
Lenin för att distrahera er. Och ni foll for det direkt.<br />
- Dikten lade jag manken till for att lära mig i skolan. Och<br />
jag lade manken till för att läsa upp den, för att visa att även <strong>vår</strong><br />
generation känner till fädernas strävan. Men fórsök också ni att<br />
fórstå <strong>vår</strong> strävan.<br />
- Den exploaterarhydran! Med en dikt fick han hela högen att<br />
gapa, den blodsugaren. Vad står ni som idioter for, ta honom, gör<br />
slut på hydran. Han tog Lenin och dikter till skydd.<br />
En del av folkhopen fórsökte med <strong>ett</strong> vrål återigen pressa sig igenom<br />
väggen av poliser.<br />
- Dikten läste jag ju upp for att få till <strong>ett</strong> normalt samtal. Kom<br />
hit så dricker vi lite och tar <strong>ett</strong> snack som man brukar här i landet.<br />
Jag öppnade sidoväggen på lastbilen, satte mig på en låda, öppnade<br />
en fiaska Vodka, sedan en till och hällde upp vod<strong>kan</strong> i plastglas.<br />
Jag tog <strong>ett</strong> glas och drack en klunk. Sedan vändejag mig till<br />
dem som tagit sig igenom avspärmingen och stått och gungat på<br />
jeepen. De stod nu redan vid lastbilens öppna sida.<br />
12
- Ja, ta ni bara, grabbar, så dricker vi lite grand, samtalet harju<br />
inte gått så smidigt hittills.<br />
Männen kom fram och började dela ut glas.<br />
~ Jo, det är nog sant, vi blev visst lite väl bråkiga. Man <strong>kan</strong> ju<br />
talas vid som folk, amrıärkte en kortväxt, skäggig man, och hans<br />
kamrat tillade:<br />
~ Varför skulle man inte kunrıa talas vid, när det finns passande<br />
sällskap. En av de som hade druckit lite vände sig mot poliserna<br />
som höll tillbaka folkhopen och sade:<br />
- Hör ni, grabbar, håll ut <strong>ett</strong> litet tag till så de inte sliter sig igenom,<br />
annars får vi inte talas vid.<br />
Mannen fick medhåll:<br />
- Nej, det kommer vi inte att få, hur ska man kunna talas vid<br />
med en folkhop? Det blir bara tjafs av det. Vi tar en rackare till, så<br />
kommer vi och hjälper er. t<br />
- Jo, man borde hjälpa polisen. Häll upp en jäkel till, fóreslog<br />
man mig. Jag hällde upp ytterligare en gång. 4<br />
- Hör du, vad <strong>kan</strong> du mer för dikter, frågade mig en enorm,<br />
skallig man med basröst.<br />
- Utantill, ska se. .. Det blir bara ur skolrepertoaren, svarade<br />
jag honom.<br />
- Okej, läs upp något från skolan då, så sjungerjag med lite i<br />
megafonen. När jag får några droppar i mig får jag alltid sådan<br />
lust att sjunga.<br />
- Qítt ensamt segeísesförsvínruı, mot ñafuets fiusôâi töcåenranzí reciterade<br />
jag, och den skallige börj ade sjunga med en kraftig<br />
bas förstärkt av megafonen.<br />
*Ett ensamt segeísesförsvinna<br />
mot ñavets ljusôlli töcßenranaf<br />
fPåj§ärran Iíust-varfmfifianfinna?<br />
'I/ad°[ämnar ñan på ñemmets stranrf?<br />
13
Folkhopen tog sig igenom avspärrningen. En stor grupp<br />
mestadels bestående av män kom springande mot lastbilen. Den<br />
store skallige mannen slutade sjunga och ropade med hotfull bas:<br />
- Ställ er i kö! Här talas man vid som folk, inget tjafs.<br />
De som kommit springande ställde upp sig i kö. Mannen på scenen<br />
mittemot började åter tala och vände sig till de som fanns<br />
kvar framför honom:<br />
- Titta bara, han super ju dem fulla. Kvinnor! Era män super<br />
sig fulla.<br />
Ur folkhopen som mest bestod av äldre kvinnor hördes <strong>ett</strong> växande<br />
stim av missbelåtna röster. Jag tog åter megafonen och vände<br />
mig till kvinnoma:<br />
- Ursäkta, damer, jag glömde att säga en sak. På andra sidan torget<br />
står en bil med importerade kycklingben, det är en present till<br />
er från företagarföreningen. Det är ingen muta, det är betalning för<br />
att vi ska få talas vid här utan att ni stör. En bil räcker naturligtvis<br />
inte till alla, det har ni rätt i, men någon kommer att få dem gratis.<br />
En stor grupp kvinnor, någon med snabba steg, någon i språng,<br />
börj ade röra sig mot bilen med kycklingben. På det viset delades<br />
massmötesdeltagama i två grupper. En vid lastbilen med Vodka,<br />
den andra vid lastbilen med kycklingben. Jag förstod att folket<br />
hade lugnat sig. Jag satte mig tillsammans med kollegorna i bilen<br />
och åkte till båten. Närjag lämnade mämıen som stod och drack<br />
Vodka fickjag höra:<br />
- En hygglig snubbe, och vi som höll på att göra köttfärs av<br />
honom.<br />
När båten låg i hamn vid fiodterminalen fungerade dess restaurang<br />
som företagarklubb. Äldre och yngre människor samlades<br />
ofta där, diskuterade sina afiärer och delade med sig av sina erfarenheter.<br />
Nästan alla hade känslan av att vi hade <strong>ett</strong> oerhört<br />
14
vackert liv framför oss. Ibland var det någon av skeptikema som<br />
försökte fönnörka <strong>vår</strong>a drömmar.<br />
En gång kom mannen som hållit tal på massmötet till båten. Vakterna<br />
släppte inte förbi honom, och eftersom han krävde att få<br />
tala med mig så gick jag ut till honom. Pjotr Ivanovitj h<strong>ett</strong>e han,<br />
och han bad om tillstånd att få besöka <strong>vår</strong> klubb.<br />
- Men varför skulle Ni, Pj otr Ivanovitj, gå på <strong>vår</strong> klubb, om Ni<br />
är emot företagande och privat egendom?<br />
Han svarade:<br />
-- Jag är emot att livet skall vara absuıt. Jag vill säga min åsikt<br />
till er, dagens avantgarde, eller är ni rädda för att höra altemativa<br />
åsikter?<br />
En av mina kollegor föreslog:<br />
- Låt honom komma in och uttala sig då. Det är bättre än att<br />
ordna massmöten och hetsa upp folk.<br />
Jag instämde. Och Pjotr Ivanovitj började komma till klubben<br />
varje vecka. Vi kom överens om att han inte skulle tala längre än<br />
fem minuter. Det visade sig att han var före d<strong>ett</strong>a historielärare,<br />
och även om filosofin i hans tal inte väckte något intresse på företagarklubben,<br />
fick den oss ibland att en kort stund börja tänka<br />
på livets mening.<br />
En gång gick han som vanligt fram till mikrofonen och vände sig<br />
till företagama som satt vid borden i restaurangen:<br />
- Vad har ni för att hoppas på en lycklig framtid? Där borta i<br />
Amerika håller man på med affarsverksamhet sedan länge, där<br />
finns fler företagare än hos oss i Ryssland. Måhända vi uppnår<br />
ameri<strong>kan</strong>sk levnadsstandard om sådär en tjugo år, men på de<br />
tjugo åren kommer de att gå om oss ännu mer. Det blir fler företagare<br />
i Ryssland, men det betyder inte alls att det kommer att bli<br />
fler lyckliga människor. 8<br />
Då, ibörjan av perestroj<strong>kan</strong>, ville inte vi i den första vågen av<br />
företagare tänka på livets mening, vi ville bara leva fiott.<br />
15
Olet ıfilíngande Ceaflerträdet<br />
Våren 1994 gav jag mig iväg på en fyra månader lång handelsexpedition<br />
med mina fartyg utmed den sibiriska floden Ob från<br />
Novosibirsk till Salechárd, städer som båda ligger norr om polcirkeln.<br />
Expeditionens syfte var att upprätta ekonomiska förbindelser<br />
med de nordligaste områdena i Sibirien. Expeditionen gick under<br />
namnet ”Köpmanskaravanen”. På den stora tredäcksbåten<br />
låg expeditionens ledning, stånd med varor från sibiriska tillverkare<br />
och en butik. Och mina med den tidens mått flotta gemak.<br />
För att göra i ordning dem fickjag använda två förstaklasskajutor<br />
som jag gjorde om till en och inredde med modema möbler. Det<br />
var nödvändigt för att se representativ ut under förhandlingama.<br />
Min Karavan skulle gå trehundrafemtio mil i nordlig riktning och<br />
besöka relativt stora städer som Tomsk, Nizjnevártovsk, Chanty-<br />
Mansíjsk och Salechárd, såväl som mindre orter, dit man med<br />
last bara kunde ta sig under den korta period av året då floden var<br />
segelbar. På vintem täcks floden Ob av is, och för invånarna i de<br />
sibiriska byama bryts förbindelsen med andra städer.<br />
På dagen lade karavanens båtar till i samhällena längs floden.<br />
Vi tutade några gånger, och satte sedan på hög musik i kraftfulla<br />
högtalare på överdäck för att locka till oss befolkningen.<br />
Vi bedrev handel, av lokalbefolkningen köpte vi värdefull fisk,<br />
tranbär, lingon, torkad svamp, pälsverk, och förhandlade om att<br />
upprätta fasta ekonomiska förbindelser med lokala jägare och<br />
16
fiskare. Fartygen färdades som regel nattetid. Om väderförhållandena<br />
inte tillät att färdas på floden lade ledningsbåten till vid<br />
närmsta samhälle och arrangerade festkvällar för traktens ungdomar.<br />
Sådant händer sällan i de områdena. Klubbama och folkparkema<br />
hade blivit rej ält nedgångna den senaste tiden. Några<br />
evenemang förekom nästan aldrig där. Och så kommer vi<br />
Tänk bara: invånama i en sibirisk by hundratals mil från civilisationen<br />
får se hur <strong>ett</strong> vitt, ståtligt fartyg kommer glidande på floden,<br />
och plötsligt svänger det av och lägger till vid deras strand.<br />
På fartyget finns restaurang, bar, dansgolv och en pelarsal. Inte<br />
bara ungdomama, utan även de vuxna ville gäma komma ut på<br />
båten och promenera omkring på den i några timmar. Sedan vinkade<br />
man av den vita, ståtliga båten från stranden.<br />
Ju längre karavanen kom från de större städema, ochju närmare<br />
man kom polcirkeln, desto bredare blev floden Ob, och man<br />
kunde titta i kikare på vilda djur som gick på stränderna. Ibland<br />
gick det <strong>ett</strong> helt dygn utan att vi såg ens någon mindre bebyggelse.<br />
Bara tajgan utmed floden, som var den enda farvägen på flera<br />
kilometers håll. Då anade jag ännu inte att det vid en av dessa<br />
stränder väntade mig <strong>ett</strong> möte som skulle komma att för<strong>ändra</strong><br />
hela mitt liv.<br />
En gång, när vi hade vänt och åter höll kurs mot Novosibirsk, lät<br />
jag ledningsfartyget lägga till vid stranden av en liten by. Byn bestod<br />
bara av några stugor och låg miltals från närmsta samhälle.<br />
Vi hade planerat att göra uppehåll i tre timmar för att manskapet<br />
skulle få promenera en stund och så att byboma kunde köpa diverse<br />
varor av oss. 1 <strong>vår</strong> tur kunde vi till billigt pris köpa fisk,<br />
svamp, bär och nötter av dem. Jag beslöt mig också för att gå en<br />
sväng på land. När jag gick nedför landgången kunde jag inte<br />
undgå att lägga märke till två äldre män. De stod tysta en bit bort<br />
från lokalbefolkningen som samlats i grupp för att via landgån-<br />
17
gen ta sig upp på båten. Särskilt underlig såg den äldste ut,<br />
med grått skägg, fotsid rock och med huvudet täckt av en huva.<br />
Jag hälsade på de gamla männen när jag gick förbi dem. Den<br />
äldste svarade ingenting, utan böj de bara en aning på huvudet,<br />
men hans följeslagare hälsade tillbaka:<br />
- God dag. Uppfi/llelse av alla Era goda avsikter önskar jag!<br />
Ni är ledaren här, förstårjag. Eller? Kan Ni dela ut ålägganden?<br />
- Det <strong>kan</strong> jag, om de är ändamålsenliga, svaradejag och tänkte<br />
fortsätta min väg, men den gamle mannen hade mer att säga.<br />
Han försökte övertala mig att ställa <strong>ett</strong> femtiotal män till hans<br />
förfogande (manskapet bestod allt som allt av sextiofem personer)<br />
som skulle följa med dem ut i taj gan två och en halv mil<br />
bort från platsen där båten låg förtöjd. De skulle ta dem djupt<br />
in i taj gan för att såga ned en klingande sibirisk cederl, som de<br />
uttryckte sig. Det sibiriska cederträdet, som enligt gamlingen<br />
skulle vara fyrtio meter högt, var dessutom tänkt att sågas i bitar<br />
som man skulle kunna bära med sig ned till båten, och vi skulle<br />
absolut ta med oss alltsammans. Den gamle mannen rådde oss<br />
att såga upp varje bit i ännu mindre bitar, av vilka vi skulle ta en<br />
var och dela ut resten till släkt och vänner, be<strong>kan</strong>ta och alla som<br />
ville ha dem. Han sa att det här var en ovanligt cederträd. Man<br />
skall bära en bit av den i <strong>ett</strong> snöre på bröstet, men först ta på sig<br />
den stående barfota på gräsbevuxen mark och trycka den mot<br />
sitt nakna bröst med vänster handflata. Efter någon minut känner<br />
man en behaglig värme från cedem, sedan går det lätta rysningar<br />
genom kroppen. Emellanåt, när man får lust för det, skall man<br />
med fingertoppama polera den sida av träbiten som inte ligger<br />
18<br />
1 Ö. A.: Liksom i engelska, tyska m.fI. översättningar av föreliggande bok har vi av olika<br />
anledningar valt att använda benämningen 'sibirisk ceder' för tallaıten Pinus sibirica,<br />
vars svenska namn egentligen är '(sibirisk) cembrata||'. Den europeiska cembratailen<br />
växer företrädesvis i alperna, medan den sibiriska är utbredd i tajgabältet. Den påträfias<br />
såväl vild som odlad i skogarna i norra Sverige, vilka som be<strong>kan</strong>t geografiskt är utlöpare<br />
av tajgabältet. Den egentliga cedern (Pinus cedrus) hör till samma familj (pinaceae,<br />
tallväxter), men växer i medelhavsområdet och i Himalaya.
mot bröstet samtidigt som man håller emot med tummama från<br />
andra sidan. Gamlingen sade med övertygelse att den som hade<br />
fått en bit av den klingande cedem redan efter tre månader skulle<br />
må betydligt bättre och bli av med en mängd åkommor.<br />
- Till och med HIV? frågade jag efter att i korthet ha berättat<br />
vadjag hade läst i massmedia om denna sjukdom.<br />
Gamlingen svarade övertygat:<br />
- Vilka sjukdomar som helst!<br />
Men d<strong>ett</strong>a var enligt honom ingen s<strong>vår</strong> uppgifi. Det viktigaste var<br />
att den som hade en bit av cedem blev en bättre människa, blev<br />
lyckosam och mer begåvad. Jag kände visserligen till lite grand<br />
om de helande egenskapema som den sibiriska cedem besatt,<br />
men att den skulle kunna ha en sådan inver<strong>kan</strong> på ens känslor och<br />
förmågor var något som tycktes mig fiıllständigt osamiolikt. Jag<br />
tänkte att gamlingama <strong>kan</strong>ske ville ha pengar av mig för cedem<br />
som de menade var så ovanlig. Ochjag började förklara för dem<br />
att kvinnoma i städema bar smycken av guld och silver och att<br />
de inte skulle betala en kopek för någon liten träbit, och att jag<br />
därför inte kunde kosta på mig att köpa den.<br />
- De bär smycken för att de inte vet bättre, följde svaret. - Guld<br />
är stoft i jämförelse med en enda bit av den här cedem, men inte<br />
behöver vi några pengar for den, ni <strong>kan</strong> få torkad svamp med er<br />
också, men själva behöver vi ingenting.<br />
Jag sade inte emot av respekt för deras ålder, men tillade:<br />
- Ja, <strong>kan</strong>ske någon skulle vilja ha en bit av ert cederträd. ..<br />
Kanske om någon mästerlig träsnidare tog hand om den och skapade<br />
något särdeles vackert av den.<br />
Men på d<strong>ett</strong>a svarade gamlingen:<br />
- Man <strong>kan</strong> snida på den, men det är bättre att polera den. Det<br />
allra bästa är att polera den själv, med sina egna fingrar när andan<br />
faller på, då blir cedem vacker även på utsidan.<br />
Medan den gamle mannen talade knäppte han skyndsamt upp<br />
19
sin gamla jacka, och sedan skjortan för att visa vad han hade på<br />
bröstet. Det jag såg var något utbuktande, runt eller ovalt. Det<br />
hade flera färger - lila, hallonrött och något rödskimrande, vilket<br />
skapade <strong>ett</strong> underligt mönster. Ädrorna i träet liknade små<br />
bäckar. Jag är ingen konstälskare, även om det nog hade hänt att<br />
jag varit på konstgallerier. De stora mästerverken hade aldrig<br />
väckt några särskilda känslor i mig, men det som hängde där på<br />
gamlingens bröst gav betydligt starkare känslomässig genklang<br />
än besöket på Tretjakov-galleriet i Moskva. Jag frågade honom:<br />
- Hur många år har Ni gått och polerat ert cederbit?<br />
- Nittiotre, svarade den gamle mannen.<br />
- Hur gammal är Ni egentligen, då?<br />
-- Etthundranitton.<br />
Jag trodde inte på vad han sade vid det tillfället. Mannen såg ut<br />
att vara omkring sjuttiofem år gammal. Han verkade inte ha lagt<br />
märke till mina tvivel, eller så ignorerade han dem, och börj ade<br />
istället med viss upphetsning övertyga mig om att vem som helst<br />
skulle kuıma göra sitt hängsmycke vackert på tre år, om man bara<br />
polerade det själv. Sedan skulle det bara bli finare och finare,<br />
särskilt hos kvinnor. Kroppen hos den som bar cedern skulle ge<br />
ifrån sig en behaglig och välsignad doft som inte gick att jämföra<br />
med något konstgjort! Det luktade faktiskt väldigt behagligt<br />
om gamlingama, vilket jag kände trots att jag röker och att mitt<br />
luktsinne som hos alla rökare förmodligen var avtrubbat. Och en<br />
konstig sak till. .. Jag började plötsligt lägga märke till uttrycki<br />
främlingarnas tal som inte var kännetecknande för invånama i<br />
ödemarkema i norr. Jag minns en del av dem ämiu, till och med<br />
tonfallet de uttalades med. Gamlingen sade: ”Gud skapade den<br />
sibiriska cedem för att lagra energier från Kosmos. . . En människa<br />
som kärmer kärlek utstrålar energi. På en hundradels sekund<br />
reflekteras denna energi i planetema som svävar förbi ovanför<br />
för att åter nå Jorden och ge liv åt allt levande. .. Solen är en<br />
20
av planetema som återspeglar en liten del av det spektrum som<br />
männis<strong>kan</strong> utstrålar. . . <strong>Endast</strong> ljus energi strålas ut i Kosmos från<br />
männis<strong>kan</strong>. Och från Kosmos återvänder endast välsignad strålning<br />
till Jorden. . .. Från en människa med negativ inställning utstrålas<br />
mörk energi. Den mörka utstrålningen klarar inte av att<br />
nå ut i Kosmos, utan hamnar djupt ned i Jorden. Där reflekteras<br />
den i Jordens innandömen och återvänder till ytan i forın av vul<strong>kan</strong>utbrott,<br />
jordbävningar och krig. . . Det värsta den reflekterade<br />
mörka strålningen <strong>kan</strong> åstadkomma är att förstärka de negativa<br />
känsloma i männis<strong>kan</strong>. ..<br />
Det sibiriska Cederträdet lever femhundrafemtio år. Med sina<br />
milj oner små barr fångar den dag och natt upp och lagrar hela<br />
spektrumet av ljus energi i sig. Under en sibirisk ceders livstid<br />
passerar alla himlakroppar som återspeglar ljus energi över den.<br />
Det finns mer välsignad energi för männis<strong>kan</strong> i en enda. liten träbit<br />
av ceder än i alla Jordens konstgjorda kraftkällor sammantaget.<br />
.. Cedern tar genom Kosmos emot energin som utstrålas från<br />
männis<strong>kan</strong>, lagrar den och lämnar ut den när det behövs. Lämnar<br />
ut gör den när det inte räcker till i Kosmos, och följaktligen inte i<br />
männis<strong>kan</strong>, i allt som lever och växer på Jorden ...<br />
Det förekommer, men mycket sällan, att cedrar lagrar energi<br />
utan att lämna ut den igen. Efter femhundra år börjar de då att<br />
klinga. På det viset talar de med sin stilla klang, på det viset signalerar<br />
de till människoma att de skall komma och såga ned dem<br />
för att använda den lagrade energin på Jorden. På det viset vädjar<br />
cedem med sin klang Tre år vädjar den. _. Om den inte kommer<br />
i kontakt med levande människor inom tre år, och inte får<br />
möjlighet att lämrıa ifrån sig energin den lagrat genom Kosmos,<br />
mister den förmågan att lämna ut energi direkt till människor. Då<br />
börj ar den bränna energin inom sig. Den plågsamma processen<br />
när cedem bränner sig till döds pågår i tjugosju år. . .För <strong>ett</strong> tag<br />
sedan upptäckte vi en sådan ceder. Vi kom fram till att den har<br />
21
klingat i två år. Den klingar tyst, väldigt tyst. Kanske försöker<br />
den få sin vädjan att räcka längre, men den har bara <strong>ett</strong> år på sig.<br />
Den måste sågas ned och delas ut till folk ...”<br />
Den gamle mannen pratade länge, och av någon anledning<br />
lyssnadejag på honom. Den underlige sibiriske gubbens röst ljöd<br />
än lugnt övertygat, än mycket upphetsat, och när han hetsade upp<br />
sig började han polera sin träbit med fingerspetsarna med snabba<br />
rörelser, som om han spelade lätt på något instrument.<br />
Det var kyligt på stranden, från floden blåste en höstlig vind.<br />
Gamlingama bar inga huvudbonader och de kalla vindbyama<br />
rufsade om deras gråa hår, men den slitna jac<strong>kan</strong> och skj ortan<br />
på den gamle mannen som talade var uppknäppta. Han gned och<br />
gned med fingerspetsama på hängsmycket som hängde på det<br />
bara bröstet. Han försökte få mig att förstå hur mycket den egentligen<br />
betydde.<br />
En av mina anställda, Lydia Petrovna, gick i land från båten.<br />
Hon sade att alla redan var ombord och klara att ge sig av, och<br />
att de väntade på attjag skulle avsluta samtalet. Jag tog faıväl av<br />
de gamla männen och gick hastigt ombord på båten. Det fanns<br />
två skäl till att jag inte kunde uppfylla deras öns<strong>kan</strong>: att hålla<br />
kvar båten, dessutom i tre dagar, hade inneburit stora förluster.<br />
Allt som gamlingama hade sagt avfärdade jag då som överdriven<br />
vidskeplighet från deras sida.<br />
Under morgonsamlingen dagen därpå fick jag se hur Lydia<br />
fingrade på en liten träbit av ceder på bröstet. Senare skulle hon<br />
berätta för mig att hon hade dröjt kvar en stund efter att jag hade<br />
gått ombord. Hon hade s<strong>ett</strong> hur bestöıt den gamle mannen som<br />
pratat med mig blivit närjag hastigt lämnat dem, och hur han än<br />
kastat blickar efter mig, än s<strong>ett</strong> på sin äldre kamrat medan han<br />
upprört beklagat sig:<br />
- Hur kunde det gå så? Varför kom de inte till insikt? Jag <strong>kan</strong><br />
inte alls prata på deras sätt. .. Jag lyckades inte övertyga dem...<br />
22
Jag lyckades inte! Jag klarade inte av någonting! Inte någonting.<br />
_ .Varför inte? Säg mig, far.<br />
Den äldste lade handen på sin sons axel och svarade:<br />
- Du var inte överlygande, min son. Därför kom de inte heller<br />
till insikt.<br />
- När jag sedan gick uppför landgången, fortsatte Lydia Petrovna,<br />
kom den gamle mannen som du pratat med plötsligt<br />
springande mot mig, fattade mig i armen och ledde mig ned från<br />
landgången till den gräsbevuxna stranden.<br />
Han tog hastigt fram <strong>ett</strong> snöre ur fic<strong>kan</strong>, och på snöret satt den<br />
här cederbiten. Han hängde det runt min hals, tryckte träbiten<br />
mot mitt bröst med sin egen och min handflata. Jag kände till och<br />
med lätta rysningar i kroppen. Han gjorde allting så snabbt att<br />
jag inte ens hann säga något till honom. När jag gick hörde jag<br />
hans ord efter mig: ”Lycka till på färden! All lycka! Jag hoppas<br />
ni kommer tillbaka hit nästa år! Allt gott önskar vi er. Vi kommer<br />
att vänta på er! Lycka till på färdenl”<br />
När båten lade ut stod gamlingen länge och vinkade, sedan<br />
satte han sig plötsligt ned i gräset. Jag tittade på dem i kikaren<br />
och såg hur gamlingen som du pratat med och som sedan g<strong>ett</strong><br />
mig cedem satt i gräset med darrande axlar. .. Den äldre med det<br />
långa skägget böjde sig ned och strök honom över håret<br />
*if*<br />
Upptagen somjag var med att sköta affärema, med räkenskaper<br />
och bank<strong>ett</strong>er med anledning av den avslutade flodturen tänkte<br />
jag inte mer på de underliga sibiriska gamla männen. När fartyget<br />
kom tillbaka till Novosibirsk fick jag kraftig värk. Diagnosen<br />
jag fick var sår i tolvfingertarrnen och artros i bröstdelen<br />
av ryggraden. I tystnaden i det bekväma sjukhusrummet var jag<br />
avskärmad från vardagens bekymmer. Det extra påkostade en-<br />
23
kelrummet gav möjlighet att i lugn och ro analysera resultaten<br />
från den fyra månader långa expeditionen och att göra upp en affärsplan<br />
för nästa. Men minnet sköt liksom undan alla händelser<br />
och drog av någon anledning fram åldringama och vad de hade<br />
sagt i förgrunden. På min begäran blev allehanda litteratur om<br />
den sibiriska cedem levererad till sjukhuset. Genom attjämföra<br />
vadjag läst med vadjag fått höra av de gamla tajgamämien under<br />
expeditionen blevjag mer och mer förbluffad, och började tro på<br />
vad åldringama hade sagt. Något slags sanning fanns det ändåi<br />
deras ord, ja, <strong>kan</strong>ske allt hade varit sant?!<br />
Det står mycket om cedems <strong>nytt</strong>a i böcker om folkmedicin.<br />
Det står att allt, från barren till barken, besitter högeffektiva lä<strong>kan</strong>de<br />
egenskaper. Den sibiriska cederns ved är vacker, och träsnidare<br />
använder den gäma till konstsnide. Man gör möbler och<br />
resonanslådor till musikinstrument av den. Cederns barr är starkt<br />
f`ytoncida, dvs. besitter förmågan att lätt desinficera luften omkring<br />
sig. Cederns ved har en karaktäristisk, mycket behaglig<br />
lukt av balsam. En liten bit ceder i huset håller malen borta. I den<br />
populärvetenskapliga litteraturen står det också att den sibiriska<br />
cederns kvalitet är betydligt högre än hos arter i sydligare områden.<br />
Redan 1792 skrev akademikem P. S. Pallas att fröna från den<br />
sibiriska cedem effektivt återställer mannens potens och gör<br />
männis<strong>kan</strong> ung igen, att den höjer kroppens motståndskraft betydligt<br />
och hj älper den att bekämpa <strong>ett</strong> flertal sjukdomar. Det<br />
finns också en hel rad historiska fenomen, direkt eller indirekt<br />
kopplade till cedem. Här är <strong>ett</strong> av dem. Den halvt analfabetiske<br />
bondkarlen Grigorij Rasputin från en by i en avlägsen sibirisk<br />
trakt där det växer ceder hamnade 1907, då han själv var kring de<br />
femtio, i huvudstaden. Han förbluffade alla med sina förutsägelser,<br />
till och med tsarfamiljen, som han kom att bli be<strong>kan</strong>t med.<br />
Han besatt också en exceptionell potens. När Grigorij Rasputin<br />
24
lev mördad förbluffades man av att han fortsatte att leva trots att<br />
han var sönderskjuten av kulor. Kanske orsaken var att han hade<br />
vuxit upp på cedernötter i en trakt där det trädet växer? Så här<br />
beskrev den tidens joumalister hans uthållighet:<br />
”I femtioårsåldem kunde han inleda en orgie vid middagstid<br />
och fortsätta sitt festande till kloc<strong>kan</strong> fyra på morgonen. Från<br />
otukt och fylleri tog han sig direkt till kyr<strong>kan</strong> för morgonmässan,<br />
där han stod i bön till kloc<strong>kan</strong> åtta på morgonen. Därpå<br />
tog sig Grigorij en kopp te i hemmet för att till kloc<strong>kan</strong> två på<br />
eftenniddagen ta emot besökare, och sedan i damsällskap gåi<br />
bastun. Från bastun for han till en restaurang utanför staden, där<br />
han upprepade föregående natt - ingen nonnal människa skulle<br />
uthärda <strong>ett</strong> sådant tempo”.<br />
Och ändå bleknar de många fakta och bevisen inför det viktigaste,<br />
som ni själva <strong>kan</strong> be<strong>kan</strong>ta er med, och som inte lämnade <strong>ett</strong><br />
spår av tvivel hos mig. Det är bibeln. I Gamla testamentets tredje<br />
Mosebok (Leviticus 14:4) lär Gud hur man skall bota människor<br />
och till och med desinficera bostäder med hjälp av . .. CEDER! ! !<br />
När jag jämförde de fakta och uppgifter som jag samlat ihop<br />
från olika källor klamade en bild som fick alla <strong>värld</strong>ens kända<br />
underverk att blekna. De stora gåtor som förbryllat mänsklighetens<br />
snillen tycktes obetydliga i jämförelse med den klingande<br />
cedems mysterium. Nu kunde jag inte längre tvivla på att den<br />
fanns. Den populärvetenskapliga och uråldriga vediska litteraturen<br />
hade skingrat mina tvivel.<br />
Cedern omnämns fyıtiotvå gånger i bibeln ända från Gamla<br />
testamentet. Den gammaltestamentlige Mosessom visade stentavloma<br />
för mänskligheten visste mer om cedem, än vad som<br />
står i Gamla testamentet. Vi är vana vid att det finns olika växter<br />
i naturen som har förmågan att bota mänskliga sjukdomar.<br />
Cederns lä<strong>kan</strong>de egenskaper bekräftas i populärvetenskapliga<br />
skrifter av sådana seriösa och tongivande forskare som akade-<br />
25
mikern P. S. Pallas, och det stämmer överens med vad som står i<br />
Gamla testamentet.<br />
Och nu, får jag be om er uppmärksamhet! Gamla testamentet<br />
talar om cedem, endast om cedem och inte om några andra träd.<br />
Talar då inte Gamla testamentet om att cedem är det kraftigaste<br />
läkemedlet av alla som finns? Vad är det för något? Ett läkemedel<br />
med flera komponenter? Men hur ska man använda sig av det?<br />
Och varför uppmärksammade de där underliga gamlingama av<br />
alla cedrar en klingande ceder? Men det är inte allt. Om något<br />
oändligt mycket mer gåtfullt talar folj ande historia ur Gamla testamentet:<br />
Kung Salomo byggde <strong>ett</strong> tempel av ceder. För att få cedem levererad<br />
från Libanon gav han en annan kung, Hiram, tjugo städer<br />
i sitt kungadöme. Otroligt! Tjugo städer bortskänkta för något<br />
byggnadsmaterial! Man gjorde honom visserligen ytterligare en<br />
tj änst. På kung Salomos begäran fick han folk som var . . ...” kunniga<br />
i att fälla träd”. Vad var det för folk? Vad var det de visste?<br />
Jag har hört att det även nu för tiden i avlägsna trakter finns gamlingar<br />
som på något sätt väljer ut träd till byggen. Men då, för<br />
mer än tvåtusen år sedan, kunde alla känna till det. Ändå krävdes<br />
det några särskilda personer. Templet blev byggt. Man inledde<br />
mässan och... ”prästerna kunde inte stå i mässan på grund av<br />
molnet”. Vad var det för moln? Hur och varifrån kom det in i<br />
templet? Hur var det beskaffat? Var det energi? En ande? Vad var<br />
det för fenomen, och vad var dess koppling till cedem?<br />
Gamlingama hade talat om den klingande cedem som en lagringsplats<br />
för något slags energi. Vilket träd var mest kraftfullt:<br />
den libanesiska cedem eller den sibiriska cedem? Akademikern<br />
Pallas sade att de helande egenskapema blir starkare ju närmare<br />
gränsen till skogstundran träden växer. Alltså är då den sibiriska<br />
cedem kraftigare. Ibibeln står det: ”. .. döm dem på deras frukter”.<br />
Alltså återigen den sibiriska! Har verkligen ingen uppmärk-<br />
26
sammat allt d<strong>ett</strong>a? Har ingen sammanfórt dessa fakta? Den gammaltestamentliga<br />
bibeln, f`örra seklets och modem vetenskap är<br />
eniga i sitt utlåtande om cedem.<br />
Och Jelena Roerich* skriver i sin bok Levande etik: ”Redan i<br />
initieringsritualema för kungama i det foma Chorasan förekom<br />
bägaren med cederkåda. Druiderna hade också en bägare med<br />
cederkåda, och den kallades Livets bägare. Och först senare byttes<br />
kådan ut mot blod, efter det att man förlorat Andens <strong>medvetande</strong>.<br />
Zoroasters eld kom från brännandet av kåda i en bägare”.<br />
Men vad har då bevarats och nått <strong>vår</strong> tid av all kunskap om<br />
cedem, dess egenskaper och ändamål, som <strong>vår</strong>a förfäder besatt?<br />
Finns det verkligen ingenting kvar? Vad vet de där sibiriska gamlingama<br />
om den? Och plötsligt dök en flera år gammal händelse<br />
upp i minnet, vilket fick mig att riktigt rysa. Då hade jag inte fast<br />
någon uppmärksamhet vid det, men nu.<br />
1 början av perestroj<strong>kan</strong> ringdes jag i egenskap av president för<br />
Sibiriens företagarförening upp av den exekutiva länskommittén<br />
iNovosibirsk (då fanns det fortfarande exekutiva kommittéer<br />
och länspartikommittéer), och ombads komma på <strong>ett</strong> möte med<br />
en viktig västerländsk affärsman. Han hade <strong>ett</strong> rekommendationsbrev<br />
från den dåvarande regeringen. På mötet fanns <strong>ett</strong> antal<br />
företagare och tj änstemän från den exekutiva länskommittén.<br />
Den västerländske affärsmannen var till det yttre en synnerligen<br />
flärdfull och ovanlig person av orientalisk typ. På huvudet<br />
hade han turban och fingrama pryddes av dyra ringar. Man samtalade<br />
som vanligt om möjligheterna till samarbete inom olika<br />
sfarer. Bland annat sade han: "Vi skulle kunna köpa cedemötter<br />
av er”. Då han uttalade d<strong>ett</strong>a blev han något spänd, och hans<br />
vassa blick började fiacka, förrnodligen för att undersöka hur de<br />
1 Helena Roerich (ry. Jelena Ivänovna Rérich; 1879-1955). Hustru till den framstående<br />
ryske konstnären och upptäcktsresanden Nicholas Roerich (ıy. Nikolaj Konstantínovitj<br />
Flérich; 1874-1947). Tillsammans gav de upphov till den etiska och filosoiiska läran<br />
Agniyoga.<br />
27
närvarande företagama reagerade. Jag lade d<strong>ett</strong>a på minnet eftersom<br />
jag redan då blev förvånad - varför hade han blivit så<br />
för<strong>ändra</strong>d?<br />
Efter det officiella mötet kom hans tolk, en flicka från Moskva,<br />
fram till mig. Hon sade att han ville tala med mig. Affärsmannen<br />
lämnade <strong>ett</strong> konfidentiellt erbjudande: om jag ordnade leverans<br />
av cedemötter till honom, dock endast färska, skulle jag<br />
förutom det officiella priset erhålla en ordentlig andel sj älv. Nöttema<br />
skulle levereras till Turkiet. Där gör de något slags olja.<br />
Jag svarade attjag skulle fundera på det. Själv beslöt jag mig för<br />
att ta reda på vad det var för olja. Och så gjorde jag också. .. På<br />
London-börsen, en av de viktigaste prissättama i <strong>värld</strong>en, kostar<br />
olja från cedemötter ... upp till femhundra dollar för <strong>ett</strong> kilo! Vi<br />
hade erbjudits att leverera cedemötter för ungefär två-tre dollar<br />
per kilo.<br />
Jag ringde till en be<strong>kan</strong>t företagare i Warzawa och bad honom<br />
ta reda på om det fanns möjlighet att ta direktkontakt med inköpama<br />
av varan i fråga samt ta reda på hur den tillverkas. En månad<br />
senare svarade han: ”Ingen kontakt möjlig. Tillverkningstekniken<br />
gick inte att få reda på. Och de här frågoma du kommer<br />
med är kopplade till sådana krafter i Väst att det är bäst att hålla<br />
sig så långt borta som möjligt”.<br />
Då vände jag mig till en god vän somjobbade som vetenskaplig<br />
assistent vid konsumentkooperativets institut hos oss iNovosibirsk,<br />
köpte in nötter och finansierade arbetet. Och i laboratoriema<br />
på d<strong>ett</strong>a institut tillverkades ca 100 kilo olj a av cedemöt. Jag<br />
lejde också folk som hittade följ ande i arkiven:<br />
Under tiden fore revolutionen och ännu någon tid efteråt fanns<br />
det i Sibirien en organisation med namnet ”Den sibiriske kooperatören”.<br />
Medlemmama i organisationen handlade med olj a,<br />
bland annat med olj a från cedemötter. De hade tämligen välbeställda<br />
filialer i Harbin, London och New York, och ganska stora<br />
28
summor i barıker i Väst. Efter revolutionen gick organisationen<br />
om intet och flera av dess medlemmar emigrerade. En medlem<br />
av den bolsjevistiska regeringen, Krasin, träffade ledaren för<br />
denna organisation och erbjöd honom att återvända till Ryssland.<br />
Men ledaren för ”Den sibiriske kooperatören” svarade att han<br />
bättre kunde hj älpa Ryssland utanför dess gränser.<br />
Redan i det gamla arkivmaterialet stod det att cederoljan gjordes<br />
med hj älp av trävalsar (endast av träl) i flera sibiriska taj gabyar.<br />
Cederolj ans höga kvalitet hängde på vilken tid man samlat<br />
och behandlat nöttema. Varken i arkiven eller på institutet gick<br />
det att komma fram till vilken tid d<strong>ett</strong>a var. Hemligheten har gått<br />
förlorad. Vad gäller de helande egenskapema i olj an saknar den<br />
motstycke. Men <strong>kan</strong> det vara så att hemligheten med tillverkningen<br />
av olj an länmats ut av emigrantema till någon iVäst? Hur<br />
ska man förklara att den mest hälsosamma cedemöten växer i<br />
Sibirien, men att utrustningen för att tillverka olja befinner sig i<br />
Turkiet? I Turkiet växer det ju över huvud taget ingen ceder liknande<br />
den som växer i Sibirien.<br />
Vilka krafter i Väst var det företagaren från Warzawa hade talat<br />
om? Varför fick man inte beröra denna fråga? Är det inte så att<br />
dessa krafter tömmer <strong>vår</strong> ryska sibiriska taj ga på en helande produkt<br />
av sällsynt art? Om vi nu har en sådan rikedom hemma, med<br />
enormt effektiva egenskaper som bekräftats under hundratals,<br />
ja tusentals år, varför köper vi då som idioter in västerländska<br />
läkemedel för miljoner, eller <strong>kan</strong>ske miljarder dollar? Varför förlorar<br />
vi kunskap som var känd för <strong>vår</strong>a förfäder? Våra modema<br />
förfäder som levde ännu under <strong>vår</strong>t århundrade!<br />
För att inte tala om Bibeln som beskriver en ovanlig situation<br />
för mer än tvåtusen år sedan. Vilka okända krafter är det som anstränger<br />
sig så för att sudda ut förfädernas kunskaper ur <strong>vår</strong>t minne?<br />
Och så de där uppmaningama om att inte lägga näsan i blöt.<br />
Man försöker sudda ut minnet Och lyckas ju med det också!<br />
29
Jag blev riktigt arg. Och så fick jag se att man säljer cederolja<br />
på apoteket, och i importerad f`örpackning. Så jag köpte en liten<br />
tr<strong>ett</strong>iomillilitersflaska och provsmakade. Där var nog inte mer<br />
än två droppar olj a, tänkte jag, resten är något slags utspädning.<br />
Den gick över huvud taget inte att jämföra med det vi tillverkat<br />
på konsumentkooperativets institut. Och dessa utblandade<br />
två droppar kostade femtiotusen ıubel! Men om man inte skulle<br />
köpa från utlandet, utan sälja själv?! Hela Sibirien skulle leva<br />
i välstånd endast tack vare denna olja! Hur hade vi egentligen<br />
kunnat glömma <strong>vår</strong>a förfaders teknik? Och nu gnäller vi att vi<br />
lever fattigt . . .<br />
Okej, tänkte jag, någonting ska jag väl i alla fall kunna hitta.<br />
Jag får ordna tillverkningen själv, och låta mitt företag göra vinst.<br />
Jag bestämde mig för att göra om expeditionen på Ob, norrut,<br />
och att härvid ut<strong>nytt</strong>ja endast ledarfarlyget ”Patrice Lumumba”.<br />
Jag stuvade in olika varor i lastutrymmena och gjorde om fartygets<br />
biosalong till affär. Jag fick leja ny besättning, jag ville inte<br />
be folk från mitt eget företag. Ekonomin hade redan blivit sämre<br />
under tidenjag varit upptagen med annat.<br />
Två veckor efter avgången från Novosibirsk rapporterade mina<br />
säkerhetsvakter att de hade avlyssnat samtal om den klingande<br />
cedern. Enligt deras åsikt fanns det minst sagt ”konstigt folk”<br />
bland de nya besättningsmännen. Jag började kalla enskilda besättningsmän<br />
till mig, och talade med dem om den förestående<br />
turen ut i tajgan. En var till och med redo att ge sig av utan lön.<br />
Andra bad om mer pengar för expeditionen, eftersom den inte<br />
hade omtalats vid anställningstillfället, och eftersom det är en<br />
sak att befinna sig ombord på <strong>ett</strong> bekvämt fartyg och en annan att<br />
ta sig två och en halv mil in i tajgan och tillbaka släpande på last.<br />
Vid denna tidpunkt var mina tillgångar nästan slut. Cedem<br />
hade jag inte planerat att sälja. Gamlingama hade ju sagt att den<br />
skulle ges bort. Och för övrigt ansåg jag inte själva cedem vara<br />
30
huvudsaken, utan hemligheten med att utvinna olj an. Ochjag var<br />
över huvud taget nyfiken på att få reda på mer saker med anknytning<br />
till den. Efterhand blev jag med hj älp av säkerhetsvaktema<br />
övertygad om att man försökte spionera på mig, i synnerhet när<br />
jag gick iland. Men det var oklart vilket syfte man hade. Och vem<br />
står bakom spioneriet? Jag tänkte och tänkte, och bestämde mig<br />
för att inte ta några risker utan på något vis lura allihop på en och<br />
samma gång.<br />
31
9!/lötet<br />
Utan att förklara någonting för någon lätjag ledarfartyget lägga<br />
till i närheten av den plats där mötet med gamlingama hade ägt<br />
rum året innan. Jag tog mig ensam in till byn i en liten motorbåt<br />
efter att ha g<strong>ett</strong> kaptenen order att fortsätta utmed handelsrutten.<br />
Jag hoppades med hjälp av byboma kunna leta rätt på de<br />
två sibiriska gamlingama jag hade talat med året innan om den<br />
klingande cedem, och att med egna ögon få se denna ceder och<br />
diskutera hur man på billigaste sätt skulle kunna forsla den till<br />
fartyget.<br />
Motorbåten förtöj de jag vid en klippa på den öde stranden och<br />
tänkte gå bort till en av stugorna i närheten, då jag fick syn på en<br />
kvinna stående ensam i slänten. Jag gick fram till henne i hopp<br />
om att <strong>kan</strong>ske få någon information av <strong>nytt</strong>a för mig. Kvinnan<br />
var klädd i en gammal vadderad jacka och lång kjol och gick i<br />
<strong>ett</strong> slags högskaftade galoscher, precis som många andra här i<br />
norr under hösten och <strong>vår</strong>en. På huvudet hade hon <strong>ett</strong> huckle som<br />
täckte både pannan och nacken. Det var s<strong>vår</strong>t att säga hur gammal<br />
hon var. Jag hälsade på henne och berättade om de två gamla<br />
männen som jag hade träffat här förra året.<br />
- Det var min farfar och farfarsfar som pratade med dig i fjol,<br />
Vladimir, svarade kvinnan.<br />
Hon duade mig direkt, och j ag blev förvånad när jag hörde<br />
hennes ungdomliga röst och hennes klara och tydliga uttal, dessutom<br />
hade hon kallat mig vid namn. Jag kunde inte minnas vad<br />
32
de gamla männen hetat, eller om vi över huvud taget hade presenterat<br />
oss för varandra. Jag tänkte att vi förmodligen måste ha<br />
gjort det, om hon nu visste vad jag h<strong>ett</strong>e. Jag beslöt mig för att<br />
dua henne jag också, och frågade:<br />
- Och vad heter du?<br />
- Anastasia, svarade kvinnan och räckte mig handen med<br />
handflatan nedåt, som om hon ville attjag skulle kyssa den.<br />
Jag blev ganska road av att se en sådan gest från denna bondkvinna,<br />
som stod där i vadderad jacka och galoscher på den ödsliga<br />
stranden och försökte bete sig som en dam med fina manér.<br />
Jag tog henne i hand, men kysste den naturligtvis inte. Anastasia<br />
log lite generat och föreslog att vi skulle ge oss av ut i tajgan till<br />
den plats där hennes familj bodde.<br />
- Det enda är att man måste ta sig dit genom taj gan, tjugofem<br />
kilometer. Gör det dig något?<br />
- Det låter naturligtvis lite långt, svarade jag kvinnan.<br />
För mig själv tänkte jag att det inte skulle bli så lätt att ta sig<br />
fram två och en halv mil i väglös taj ga. Jag skulle ha behövt ta<br />
med någon av säkerhetsvaktema, men för att göra det hade jag<br />
varit tvungen att jaga ifatt det avseglade fartyget som jag inte<br />
hade någon som helst kontakt med. För att inte slösa tid i onödan<br />
beslöt jag mig för att ge mig av ensam. Men jag frågade först<br />
kvinnan för att försäkra mig:<br />
- Kommer du att visa mig den klingande sibiriska cedern?<br />
- Ja.<br />
- Du som vet allting om den, vill du berätta för mig om den<br />
också?<br />
- Jag kommer att berätta detjag vet.<br />
-I så fall ger vi oss av.<br />
På vägen frågade jag Anastasia hur länge hon egentligen bott<br />
i enslighet ute i tajgan. Anastasia berättade att hennes familj och<br />
släkt hade bott i cederskogen i generationer, enligt hennes förfä-<br />
33
der i flera årtusenden. Man tog ytterst sällan direkt kontakt med<br />
folk från <strong>vår</strong>t civiliserade samhälle, och dessa kontakter skedde<br />
aldrig på deras område, utan när de vistades i bebyggda trakter<br />
och gav sig ut för att vara jägare eller långväga besökare.<br />
Anastasia hade själv varit i två städer: Tomsk och Moskva.<br />
Båda gångema hade hon stannat över dagen utan att ens övematta.<br />
Hon hade velat föıvissa sig om att hon inte hade haft fel i sina<br />
föreställningar om stadsbomas levnadssätt. Hon hade sålt bär<br />
och torkad svamp för att tjäna ihop pengar till resan, och någon<br />
bondkvinna från trakten hade lånat henne sitt pass.<br />
Anastasia tyckte inte om idén som hennes farfar och farfarsfar<br />
hade fått om att dela ut den helbrägdagörande klingande cedem<br />
till folk. På frågan ”varför” svarade hon att bitama skulle komma<br />
att delas ut till såväl goda som onda människor. Förmodligen<br />
skulle större delen av bitama bli omhändertagen av negativa individer,<br />
och i slutändan skulle de kunna komma att vara mer av<br />
ondo än av godo. Enligt henne var det viktigaste att hj älpa det<br />
goda och de som lät det goda förverkligas. Genom att hj älpa alla<br />
går det inte att <strong>ändra</strong> obalansen mellan gott och ont, den förblir<br />
oför<strong>ändra</strong>d om inte ännu värre.<br />
Efter mötet med de sibiriska gamlingama hadejag tittat igenom<br />
den populärvetenskapliga litteraturen samt en rad historiska och<br />
vetenskapliga verk där det stod om cedems sällsamma egenskaper.<br />
Nu försökte jag sätta mig in i och förstå vad Anastasia berättade<br />
och om hur folket i cederskogen levde på en plats långt ute<br />
i den gränslösa sibiriska tajgan, och tänkte: ”Vem eller vad ska<br />
man jämföra deras livsstil med”'? Jag jämförde dem med familjen<br />
Ly'kov1, som jag tror är be<strong>kan</strong>t för många i Ryssland från re-<br />
1 En familj av gammaltroende som levde isolerat i tajgan från 1930-talet till dess de<br />
upptäcktes av en slump 1978. Deras öde har beskrivíts av journalisten Vasilij Peskóv,<br />
vars bok även finns utgiven i svensk översättning med titeln ”Eremiterna i tajgan : den<br />
största ensamheten”.<br />
34
portage i media. Det var en familj som hade levt mer än hundra år<br />
ensamma i den ödsliga tajgan. När de av en slump blev upptäckta<br />
av geologer skrevs det om dem i tidningama, jag mindes faktiskt<br />
en av rubrikema: ”Ätervändsgränd i tajgan”. Det berättades även<br />
om dem på tv. När jag läste tidningsmaterialet fick jag intrycket<br />
att familjen Lykov kände väl till naturen, men var obildade i<br />
fråga om kunskap och förståelse av <strong>vår</strong>t modema, civiliserade<br />
liv. Här var situationen en annan. Anastasia gjorde intryck av att<br />
vara en människa som var väl förtrogen med problemen i <strong>vår</strong>t civiliserade<br />
samhälle och även med något ytterligare somjag inte<br />
riktigt fórstod. Hon uttalade sig lätt och ledigt om <strong>vår</strong>t stadsliv,<br />
hon visste hurdant det var.<br />
Vi hade tagit oss en dryg halvmil in i skogen ochjag var riktigt<br />
trött, eftersom det inte fanns någon väg, nej inte ens någon stig,<br />
utan vi fick kliva över nedfallna träd och gå runt buskar och snår.<br />
Men kvinnan som gick framför mig visade inga tecken på trötthet<br />
och jag tyckte det skulle vara pinsamt att visa sin svaghet<br />
inför henne genom att föreslå att vi skulle stanna och vila.<br />
När vi kom ut i en liten glänta med en bäck som rann utmed ena<br />
sidan sade kvinnan:<br />
- Du är säkert trött, Vladimir? Om du vill <strong>kan</strong> vi vila vid den<br />
här bäcken.<br />
- Inte ärjag så särskilt trött, men det är nog dags att fika, svarade<br />
jag och satte mig direkt ned i gräset i ut<strong>kan</strong>ten av gläntan och<br />
börj ade plocka fram matsäcken - smörgåsar och en platt fiaska<br />
med fin konjak. Jag erbjöd Anastasia att dricka, men hon tackade<br />
nej till konjaken och ville av någon anledning inte äta med mig<br />
heller, utan sade till mig:<br />
- Jag är inte alls hungrig, Vladimir, ät själv du, så badar jag i<br />
solen så länge.<br />
Efter dessa ord tog hon tre steg från platsen därjag satt, tog av<br />
sig den vadderade jac<strong>kan</strong>, hucklet och långkjolen och lade dem<br />
35
i en håla i <strong>ett</strong> träd och blev stående kvar i endast en lätt klänning.<br />
När hon tog av sig hucklet som hade täckt större delen av ansiktet<br />
satte jag nästan konj aken i halsen, så förbluffad blev jag av vad<br />
jag hade s<strong>ett</strong>. Och när hon bara hade en tunn klänning kvar... Om<br />
jag trott på under hade jag nog blivit övertygad om att hon bytt<br />
skepnad med trolldom.<br />
Inför mig stod en ung kvinna med långt, gyllene hår och den<br />
mest utsökta figur. Hon besatt en sällsynt skönhet. Det var s<strong>vår</strong>t<br />
att föreställa sig att någon av de flickor som vunnit de mest<br />
prestigefyllda skönhetstävlingama skulle kunna mäta sig med<br />
henne i utseende eller, som det skulle visa sig, i intellekt. Allting<br />
i denna sibiriska eremitkvimia var tilldragande och förförande.<br />
Anastasia låg i gräset med handfiatoma riktade uppåt mot solen<br />
och blundade njutningsfiıllt. Jag hade glömt maten och satt<br />
som förtrollad och stirrade på henne. Hon kände nog hurjag stirrade,<br />
och vände huvudet mot mig, såg på mig med <strong>ett</strong> lätt leende<br />
och slöt åter ögonen.<br />
Hennes ansikte var utan något som helst smink, fina drag, vacker<br />
hud som inte alls liknade de väderbitna ansikten man såg hos<br />
befolkningen i sibiriska byar, stora, vänliga gråblå ögon och lätt<br />
leende läppar. Hon var klädd i en tunn, kort klänning, som påminde<br />
något om <strong>ett</strong> nattlinne, men man fick intrycket av att hennes<br />
kropp inte f`rös, trots att det bara var 12-15 grader varmt ute.<br />
Solen glänste med sitt gyllene ljus i hennes uppåtriktade handflator.<br />
Hon var oerhört vacker, och halvnaken.<br />
Jag såg på henne och stod handfallen. Jag försökte förstå hur<br />
jag skulle bete mig härnäst och tänkte: ”Varf`ör klädde hon av<br />
sig?” Varf`o'r lade hon sig ned i gräset så förförisk och vacker?<br />
Ja, varför blottade kvinnor i alla tider så mycket de kunde än av<br />
sina ben, än sin byst, än allt på en gång med hjälp av minikjolar<br />
och urringning? Var det då inte för att ropa ut till männen runt-<br />
36
omkring. ”Titta så snyggjag är, så öppen och lättillgänglig”. Och<br />
vad återstår det då för mannen att göra? Stå emot sitt köttsliga<br />
begär och förnedra kvinnan genom att inte ägna henne sin uppmärksamhet,<br />
eller uppvakta henne?<br />
Och hur skulle jag visa henne uppmärksamhet i den här situationen?<br />
Vi befann oss på tu man hand i tajgan, och alltså var det<br />
inte ord som behövdes här, utan något annat. Kanske skulle jag<br />
pröva att kyssa henne? Eller vill hon <strong>kan</strong>ske ha mer? Jag frågade:<br />
~ Anastasia, är du inte rädd för att gå omkring ensam ute i tajgan?<br />
Hon öppnade ögonen, vände huvudet mot mig, log och sade:<br />
- Jag har inget att frukta här, Vladimir.<br />
- Hur tänker du dig då att du skulle försvara dig om du råkade<br />
stöta på <strong>ett</strong> par karlar, geologer ellerjägare? _<br />
Hon log utan att svara.<br />
Jag tänkte: ”Hur <strong>kan</strong> det komma sig att den här unga vackra<br />
flic<strong>kan</strong>, så oerhört förförisk, inte <strong>kan</strong> vara rädd för någon eller<br />
något?” Det som hände därefier <strong>kan</strong>jag inte förstå än idag ...<br />
Jag flyttade mig närmare Anastasia som låg i gräset, kramade<br />
om hennes axlar och drog henne till mig. Hon gjorde inte mycket<br />
motstånd, även om det kändes att det fanns rej äl styrka i hennes<br />
viga kropp. Doften från hennes hår och andedräkt gjorde mig yr<br />
i huvudet ochjag försökte . . . menjag kunde inte göra något med<br />
henne. Det sista jag minns innan jag förlorade <strong>medvetande</strong>t är<br />
hennes ögon och hur hon sade:<br />
”Nej, Vladimir, sluta, lugna ned dig”.<br />
Och före det minns jag också hur jag plötsligt fylldes av en förlamande<br />
skräck. En skräck utan förklarligt upphov - som man<br />
<strong>kan</strong> känna som bam, när man är helt ensam hemma och är rädd<br />
för något. När jag kvicknade till stod hon på knä framför mig<br />
med en hand på mitt bröst medan hon med den andra viftade mot<br />
någon ovanför och på sidoma. Hon log, men inte mot mig, utan<br />
37
som det verkade mot någon osynlig som befann sig runtomkring<br />
eller ovanför oss. Det var som att Anastasia med en gest visade<br />
sin osynlige vän att det inte var någon fara med henne. Sedan såg<br />
hon mig lugnt och älskvärt i ögonen och sade:<br />
- Ta det lugnt, Vladimir, det är över nu.<br />
- Men vad var det för något? frågade jag.<br />
~ Harmonin accepterade inte din attityd till mig, till begäret<br />
som uppstod i dig. Du kommer själv att förstå allting senare.<br />
- Vad har någon attans harmoni med saken att göra? Det varju<br />
du! Det var bara du själv som gjorde motstånd.<br />
- Jag accepterade det inte heller. Det var otrevligt.<br />
Jag satte mig ned och fiyttade väs<strong>kan</strong> närmare mig.<br />
- Har man hört på maken! Hon accepterade det inte! Det var<br />
otrevligt för henne Det är ju för tusan det enda ni håller på<br />
med, att förföra. Ni blottar benen, visar fram bysten och trippar<br />
omkring på stil<strong>ett</strong>klackar. Det är obekvämt att gå på stil<strong>ett</strong>klack,<br />
men ni gör det ändå! Ni går och viftar på alla era härligheter, men<br />
så fort det är något ... ”Ä, det var inte detjag menade, jag är inte<br />
sådan“. Vad är det då ni går och viftar f`ör! Falska är vad ni är! Jag<br />
är företagare, och har s<strong>ett</strong> fler än en av er. Ni vill ha samma sak<br />
allihop, ni bara gör er till på olika sätt. Varför tog du till exempel<br />
av dig ytterkläderna? Det ärju ingen vännebölja direkt! Och sedan<br />
ligger du bara där, tyst, och ler på det där sättet .<br />
- Jag trivs inte i kläder, Vladimir. Jag tar dem på mig när jag<br />
kommer ut ur skogen för att se ut som alla andra. Och jag lade<br />
mig i solen för att vila och inte störa dig när du åt.<br />
- Ville du inte störa? Men det gjorde du.<br />
- Var snäll och förlåt mig, Vladimir. Det är klart att du har rätt i<br />
att varje kvinna vill att män ger henne uppmärksamhet, men inte<br />
bara hennes ben och byst. Som kvinna vill man att den där ende<br />
inte ska gå förbi en, han som <strong>kan</strong> se mer än det.<br />
- Men här var det ju ingen som gick förbi! Och vad skulle det<br />
38
vara man kunde se mer av, när benen är vad som framhävs mest?<br />
Ni är allt ologiska ändå, ni kvinnor.<br />
- Jo, tyvärr <strong>kan</strong> det bli så ibland Ska vi <strong>kan</strong>ske fortsätta gå,<br />
Vladimir? Har du ätit färdigt nu? Är du utvilad?<br />
En tanke for genom huvudet: är det värt att fortsätta gå med en<br />
sådan filosofisk och vild kvinna? Dessutom besatt hon uppenbarligen<br />
något slags ovanliga förmågor, eftersom jag förlorade<br />
<strong>medvetande</strong>t endast av att nudda vid henne. Vad skulle jag göra?<br />
Kanske vända tillbaka? Nej, ensam skulle jag inte hitta vägen<br />
tillbaka till floden. Det var bara att gå vidare framåt.<br />
- Okej, vi fortsätter, svarade jag Anastasia.<br />
39
0)jure[[er1nc'z`nn1Lsı{a<br />
Vi fortsatte <strong>vår</strong> väg mot Anastasias hem. Sina kläder hade hon<br />
bara lämnat kvar i håligheten i trädet. Galoschema hade hon också<br />
lagt där. Kvar på sig hade hon bara den tunna klänningen. Hon<br />
erbjöd sig att hjälpa till att bära och tog min ryggsäck. Barfota,<br />
med en särdeles lätt och graciös gång gick skönheten från tajgan<br />
framför mig, lätt svingande med ryggsäcken som hon bar i ena<br />
handen. Vi pratade hela tiden. Vad vi än talade om var det väldigt<br />
intressant. Kanske var det intressant för att hon hade en massa<br />
underliga funderingar om allting.<br />
Ibland snurrade Anastasia runt medan hon gick. Hon vände<br />
sig mot mig och pratade och skrattade, och gick så en stund baklänges,<br />
upptagen av samtalet och utan att se var hon gick. Det<br />
var obegripligt hur hon inte snubblade direkt eller stack sina bara<br />
fötter på en torr gren. Det fanns ingen synlig stig på <strong>vår</strong> väg, men<br />
där sågs inte heller de vanliga hinder som brukar finnas i tajgan.<br />
Utan att stanna rörde eller strök hon emellanåt med handen än<br />
något löv, än någon gren. Hon kunde böj a sig ned och utan att<br />
titta ıycka av någon liten ört och ... äta upp den.<br />
”Precis som något djur”, tänkte jag.<br />
När Anastasia stötte på bär räckte hon dem till mig, och jag åt<br />
dem också medan jag gick. Hennes kroppsbyggnad utmärktes<br />
inte av någon kraftig muskulatur, utan var lagom välbyggd och<br />
jämnt fördelad. Varken smal eller tjock. Kroppen var lite mullig,<br />
spänstig och mycket vacker. Menjag tror den var ordentligt<br />
40
stark, och hon hade riktigt bra reaktionsförmåga. Närjag snubblade<br />
och börj ade falla med händema utsträckta framför mig vände<br />
sig Anastasia blixtsnabbt om och satte fram den hand som<br />
hon inte höll ryggsäcken i, och jag föll med bröstet mot hennes<br />
utspärrade handflata. Jag föll utan att nudda marken med händema.<br />
Hon höll min kropp uppe med ena handen och reste den<br />
upp igen. Samtidigt fortsatte hon att prata om något, utan att ens<br />
anstränga sig. När jag med hjälp av hennes hand hade rätat på<br />
mig fortsatte vi <strong>vår</strong> väg som om ingenting hade hänt. Och jag<br />
kom av någon anledning att tänka på gaspistolen som låg i min<br />
väska. Även om eremitkvinnan från tajgan var vacker så höll hon<br />
på att lura in mig i en situation därjag var helt oskyddad mot allehanda<br />
otrevliga situationer.<br />
Medan vi samtalade hade vi utan att märka det lagt en ganska<br />
lång väg bakom oss. Plötsligt stannade Anastasia till, ställde min<br />
ryggsäck under <strong>ett</strong> träd och meddelade glatt:<br />
- Nu är vi hemma!<br />
Jag såg mig omkring. En prydlig liten glänta, blommor mellan<br />
de ståtliga cedrama, men inga som helst byggnader. Jag kunde<br />
inte ens se någon liten hydda. Där fanns ingenting! Jag såg inte<br />
ens något primitivt, tillfälligt läger! Fast Anastasia gladde sig<br />
som om vi hade kommit fram till en bekväm bostad.<br />
- Men var är huset? Hur ska man sova, äta och skydda sig mot<br />
regn? frågade jag, och kunde endast med s<strong>vår</strong>ighet hålla tillbaka<br />
oron i rösten.<br />
- Det är d<strong>ett</strong>a som är mitt hus, Vladimir. Här finns allt.<br />
Oroskänslan växte sig allt starkare inom mig.<br />
- Var är allting, då? Ge mig en te<strong>kan</strong>na så jag åtminstone <strong>kan</strong><br />
koka upp vatten på brasan, eller en yxa.<br />
- Te<strong>kan</strong>na och yxa har jag inga, Vladimir ... Det vore bäst att<br />
inte göra upp eld ...<br />
41
- Vad är det du säger? Har du inte ens en te<strong>kan</strong>na! Du har ju<br />
själv bjudit hem mig till dig, och <strong>ett</strong> hem brukar för normala personer<br />
innebära en byggnad med tak över huvudet, där det finns<br />
kök, åtminstone <strong>ett</strong> sovnım och matförråd. Min vattenfiaska är<br />
slut. Du sågju närjag åt. Jag slängdeju till och med bort flas<strong>kan</strong>.<br />
Nu harjag bara två klunkar konj ak kvar. Det är en dags gångväg<br />
till floden eller byn, ochjag är trött som det är, och törstig. Var tar<br />
du vatten ifrån? Och vad dricker du ur?<br />
När Anastasia såg hur upprördjag var blev hon orolig, hon fattade<br />
snabbt min arm och förde mig tvärs över gläntan ini skogen<br />
medan hon lugnade mig:<br />
- Var inte orolig nu bara, Vladimir! Snälla, var inte ledsen. Jag<br />
kommer att ordna allting. Du ska få vila. Sova ut. Jag kommer att<br />
ordna allting. Du kommer inte att frysa. Ãr du törstig? Jag ska se<br />
till så du får dricka.<br />
<strong>Endast</strong> <strong>ett</strong> tiotal meter från gläntan, bakom snåren, visade det<br />
sig ligga en liten skogstjäm. Anastasia skopade snabbt upp vatten<br />
med händema och förde det till min mun.<br />
- Här har du vatten. Var snäll och drick lite.<br />
-Anastasia, är du helt från v<strong>ett</strong>et, eller? Man <strong>kan</strong>ju inte dricka<br />
okokt vatten ur en göl i skogen! Du såg ju att jag drack mineralvatten.<br />
På fartyget kör vi till och med flodvattnet vi tvättar oss<br />
med genom <strong>ett</strong> speciellt filter, tillsätter klor och ozon.<br />
- Det är ingen göl, Vladimir. Här är vattnet rent och levande.<br />
Det är bra vatten! Inte till hälften dött, som ert. Det här vattnet<br />
<strong>kan</strong> man dricka, det är som mjölk från mamma. Titta.<br />
Anastasia förde händema till ansiktet och drack upp vattnet i<br />
dem.<br />
Det fiög ur mig:<br />
- Anastasia, du är väl inget djur!<br />
- Vad menar du med djur? Menar du att min säng inte ser ut<br />
som din? Att det inte finns några bilar? En massa anordningar?<br />
42
- Jag menar att du bor som <strong>ett</strong> djur i skogen utan att äga någonting,<br />
och det verkar som att du tycker om det.<br />
- Ja, jag tycker om att bo här.<br />
- Du ser, du bekräftade det själv.<br />
- Anser du, Vladimir, att det viktigaste särdraget hos männis<strong>kan</strong><br />
gentemot allt levande på Jorden är att hon har föremål som<br />
skapats på konstgjord väg.<br />
~ Jal Och för att vara ännu noggrannare - att hon har en civiliserad<br />
tillvaro.<br />
-Anser du att din tillvaro är mer civiliserad? Ja, det är klart att<br />
du gör. Menjag är inget djur, Vladimir. Jag är en människa!<br />
43
wird er die<br />
De tre dagarna som följde tillbringade jag med Anastasia, och<br />
iakttog hur denna underliga unga kvinna levde ensam i den ödsliga<br />
sibiriska taj gan. Jag försökte förstå meningen i hennes sätt<br />
att leva, ochjämförde det ofrivilligt med det sätt man levde på i<br />
de stora metropolema.<br />
Anastasia bor alldeles ensam i skogen, hon har ingen bostad,<br />
hon bär nästan inga kläder och lägger inte upp några matförråd.<br />
Hon härstammar från människor som har bott här i årtusenden<br />
och som var företrädare för något som liknar en annan civilisation.<br />
Hon och hennes likar har överlevt till <strong>vår</strong>a dagar tack vare<br />
vad jag ser som <strong>ett</strong> mycket vist beslut. Möj ligen det enda riktiga<br />
beslutet. De rör sig mitt ibland oss, försöker att inte skilj a sig från<br />
vanliga människor, och där de sj älva bor blir de <strong>ett</strong> med naturen.<br />
Det är s<strong>vår</strong>t att hitta platsema där de är bosatta. Man <strong>kan</strong> bara<br />
sluta sig till mänsklig närvaro genom att sådana platser liksom<br />
är mer inbodda, vackrare, som till exempel Anastasias glänta i<br />
tajgan.<br />
Anastasia var född här och utgj orde en oskiljbar del av naturen.<br />
Till skillnad från de stora eremiter som vi känner till levde hon<br />
inte i tillfallig isolering i skogen. Hon var född i taj gan och besökte<br />
bara <strong>vår</strong> <strong>värld</strong> kortare perioder. Och det till synes mystiska<br />
fenomenet, när jag försökte ta Anastasia med våld och plötsligt<br />
greps av en överväldigande skräck och förlorade <strong>medvetande</strong>t,<br />
fick en helt enkel förklaring: männis<strong>kan</strong> tämjer katter, hundar,<br />
44
elefanter, tigrar och ömar, men här har man tämjt ALLT omkring<br />
sig. Och d<strong>ett</strong>a ALLT <strong>kan</strong> inte tillåta att det händer henne något<br />
ont. Anastasia berättade hur hennes mamma kunde lämna henne<br />
ensam hela dagen som nyfödd.<br />
- Och du dog inte av hunger? frågade jag.<br />
Eremitkvinnan från tajgan tittade först förvånat på mig, men<br />
svarade sedan:<br />
- Vladimir, <strong>värld</strong>en skapades ursprungligen sådan att männis<strong>kan</strong><br />
inte skulle behöva slösa sin tankekraft på var och hur hon<br />
ska hitta föda. Allt runtomkring mognar i den följdordning som<br />
männis<strong>kan</strong> behöver. Man bör äta på samma sätt som man andas,<br />
utan att fasta uppmärksamhet vid kosten, utan att låta tanken<br />
fjärmas från det som är viktigast. Skaparen överlät d<strong>ett</strong>a problem<br />
på andra, för att märmis<strong>kan</strong> skulle kunna leva och utföra det som<br />
är bestämt för henne.<br />
- Menar du att hundratals miljoner personer i den civiliserade<br />
<strong>värld</strong>en helt i onödan går till jobbet varje dag för att ha mat på<br />
bordet?<br />
- Det är deras livsstil som nödgar dem att gå till jobbet.<br />
- Vad har deras livsstil med saken att göra? Böndemas livsstil<br />
skiljer sig från stadsbomas, men även de arbetar från morgon till<br />
kväll för att försörj a sin familj. Och för att du, till exempel, ska<br />
kunna få tag i en enda cedemöt får du anstränga dig rej ält, titta<br />
bara så högt kottarna hänger i trädet, det är nog tio meter från<br />
marken.<br />
- Jo, det är högt, höll Anastasia med. - Jag har faktiskt inte<br />
tänkt på det tidigare. Jag har alltid gjort som farfar lärde mig.<br />
Medan Anastasia sade d<strong>ett</strong>a höjde hon högra handen och<br />
knäppte med fingrama. Två eller tre minuter senare dök det upp<br />
en burrig, röd liten ekorre bredvid Anastasia i gräset. Det lilla<br />
djuret stod på bakbenen och höll en kotte i framtassama. Medan<br />
Anastasia fortsatte prata knäppte hon en andra gång med fing-<br />
45
ama utan att bry sig om ekorren. Ekorren började snabbt skala<br />
kotten och pillade fram nötter ur den och lade dem i en hög. När<br />
Anastasia knäppte med fingrarna en tredje gång skalade ekorren<br />
en av nöttema och skuttade vigt upp i hennes hand. Anastasia<br />
förde det lilla djurets nos till sin mun. Ekorren lämnade över en<br />
cedernöt till henne ur murmen, skuttade ned från handen och började<br />
skala nästa nöt.<br />
På marken hade det nu samlats över <strong>ett</strong> tiotal andra ekorrar<br />
med kottari framtassama, och deras antal växte snabbt. Anastasia<br />
klappade med handen på marken en meter från platsen därjag<br />
satt. Alla ekorrar börj ade skala kottar och lägga upp nötter på den<br />
angivna platsen. När en kotte var klar gav sig varje ekorre iväg<br />
efter en ny. Några minuter senare reste sig en hög cedemötter<br />
framför mig. p<br />
Till en böıjan tycktes mig demıa scen overklig, men sedan kom<br />
jag att tänka på den speciella forskarstaden man byggt utanför<br />
Novosibirsk, där bostadshusen stod mitt i en cederskog. Där<br />
fanns många ekon'ar som vant sig vid människor. Ekorrarna tigger<br />
mat från de som promenerar och blir till och med arga om de<br />
inte blir matade. Här såg jag helt enkelt den motsatta processen.<br />
Till Anastasia sade jag:<br />
- I <strong>vår</strong> normala <strong>värld</strong> fungerar allting annorlunda. Försök själv,<br />
Anastasia, att knäppa med fingrama vid någon kiosk på gatan,j a,<br />
du <strong>kan</strong> slå på trummor om du vill, men ingen kommer att ge dig<br />
någonting. Och du säger att Skaparen har ordnat allt.<br />
- Ja, men vems fel är det att männis<strong>kan</strong> bestämt sig för att <strong>ändra</strong><br />
Skaparens verk? Försök sj älv förstå om det är till det bättre<br />
eller till det sämre, Vladimir.<br />
Så avlöpte min dialog med henne om kostfrågan. Anastasias<br />
ståndpunkt var enkel: det är syndfullt att slösa tankar på det som<br />
ursprungligen erbjuds i överflöd. Problemen skapas av livsstilen<br />
46
hos den konstgj orda <strong>värld</strong>ens människa. Det innebär att eremitkvinnan<br />
Anastasia boende i taj gan över huvud taget inte tänkte<br />
på mat och varken slösade f`ysisk eller mental kraft på den. Men<br />
samtidigt erhåller hon första klassens kost, ren från gifter och<br />
idealiskt balanserad för hennes kropp. Och vi i den civiliserade<br />
<strong>värld</strong>en får alltså inte bara tänka på maten, utan också jobba för<br />
den från morgon till kväll, och varoma vi får för det är härvid av<br />
mycket tvivelaktig kvalitet.<br />
Vi är vana vid <strong>vår</strong> <strong>värld</strong> och kallar den civiliserad. Men är det<br />
inte så att människomas modema civilisation har glömt bort att<br />
det finns <strong>ett</strong> annat liv, i harmoni med naturen? Vilka höjder skulle<br />
inte mänskligheten kunna nå om man hade ägnat sin mångtusenåriga<br />
utveckling åt den naturliga <strong>värld</strong>en istället för den<br />
konstgj orda? Vi känner till flera fall från litteratur och media där<br />
spädbam som råkat hamna i den vilda naturens våld blivit uppfödda<br />
av vargar. Här har dock generationer av människor hela<br />
tiden levt i harınoni med omgivningen, och deras relationer med<br />
djur<strong>värld</strong>en var annorlunda än <strong>vår</strong>a. Och <strong>kan</strong>ske var även deras<br />
fysiska egenskaper annorlunda. Jag frågade Anastasia:<br />
- Varfór fryser inte du, närjag är tvungen att hajacka på mig?<br />
- Eftersom kroppen hos de som packar in sig i kläder och söker<br />
skydd mot köld och h<strong>ett</strong>a allt mer tappar förmågan att anpassa<br />
sig till förändringar i omgivningama. Min kropp har inte förlorat<br />
denna förmåga, och därför harjag inte så stort behov av kläder.<br />
47
Sofurum isåogen<br />
Jag hade ingen som helst utrustning för att övernatta i skogen.<br />
Anastasia lät mig ligga i en jordhåla. Jag var trött efter den besvärliga<br />
vandringen och sov snart djupt. När jag vakrıade hade<br />
jag en känsla av sällhet och komfort, som omjag hade legat i en<br />
skön och behaglig säng. Jordhålan var rymlig och bäddad med<br />
små, mjuka cedergrenar och torrt gräs som fyllde rummet med en<br />
behaglig dofi. Jag sträckte på mig och lät armama falla åt sidorna,<br />
varvid jag med ena handen kom att nudda en yvig päls, och<br />
tänkte direkt att Anastasia måste syssla med någon fonn av jakt.<br />
Jag lade mig närmare fällen med ıyggen mot värmen och tänkte<br />
somna om igen. Anastasia stod i ingången till sovrummet och när<br />
hon såg attjag hade vaknat sade hon direkt:<br />
- Må denna dag bringa endast gott åt dig, Vladimir. Möt den<br />
också du med din godhet. Men bli för allt i <strong>värld</strong>en inte rädd.<br />
Sedan klappade hon i händema, och ”fällen”. .. Med förskräckelse<br />
insåg jag att det inte var någon fall. Istället fickjag se hur en<br />
björn försiktigt började kravla sig ut ur sitt ide. Den fick en uppmuntrande<br />
klatsch av Anastasia, slickade henne på handen och<br />
vankade iväg ut ur gläntan. Hon hade lagt sövande örter vid min<br />
huvudända och fått en bj öm att lägga sig bredvid mig för att jag<br />
inte skulle frysa. Själv hade hon kurat ihop sig utanför ingången.<br />
- Hur tusan kunde du göra så, Anastasia? En sådan bj öm, han<br />
kunde ju ha rivit ihjäl mig eller mosat mig.<br />
- Det är ingen hane, utan en hona. Hon skulle inte ha kunnat<br />
48
göra dig något ont, svarade Anastasia. - Hon är väldigt lydig och<br />
tycker det är jätteroligt att få uppgifter att utföra. Hon rörde inte<br />
ens på sig på hela natten, lade sig bara med nosen mot mina ben<br />
och låg helt stilla i sällhet. Det var bara när du viftade med händerna<br />
i sömnen och råkade klappa till henne på ryggen som hon<br />
ryckte till lite grand.<br />
49
lnastasías morgon<br />
När det börjar skymma går Anastasia och lägger sig i något av de<br />
gömställen som skogens invånare gjort, oftast i <strong>ett</strong> björnide. När<br />
det är varmt <strong>kan</strong> hon sova direkt på gräset. Det första hon gör när<br />
hon vaknar är att med sprudlande glädj e hälsa den uppstigande<br />
solen, de nya knopparna på grenarna och de nya skotten som<br />
skjuter upp ur marken. Hon rör vid dem och stryker över dem<br />
med händema, ibland rättar hon till någonting. Sedan springer<br />
hon fram till några små träd och klappar dem på stammen. Från<br />
trädkronan som börjat skaka kommer det då något som påminner<br />
om pollen eller dagg regnande ned över henne. Sedan lägger<br />
hon sig i gräset, sträcker ut sig och slingrar sig njutningsfullt i<br />
fem minuter. Hela hennes kropp täcks liksom av en fuktig salva.<br />
Sedan tar hon sats och hoppar ned i en liten tj äm där hon plaskar<br />
omkring och dyker. Hon dyker riktigt bra! Hennes umgänge med<br />
djur<strong>värld</strong>en som omger henne påminner om hur människor umgås<br />
med husdjur. Under hennes morgonprocedurer är det många<br />
av dem som betraktarAnastasia. De kommer inte fram självmant,<br />
men så fort hon tittar på någon av dem och lockar med en knappt<br />
märkbar gest spritter den lycklige till och rusar fram till hennes<br />
fötter. En morgon såg jag hur hon lekte och fånade sig med en<br />
varghona som om det vore en tam hund. Anastasia klappade till<br />
varghonan på manken och rusade iväg. Varghonan kastade sig<br />
efter henne för att hinna ikapp, och när de nästan sprangjämsides<br />
hoppade Anastasia plötsligt upp för att i luften stöta ifrån med<br />
50
åda benen mot en trädstam och snabbt springa iväg åt andra hållet.<br />
Varghonan fortsatte av bara farten förbi trädet, gjorde helt om<br />
och kastade sig efter den skrattande Anastasia.<br />
Anastasia tänkte över huvud taget inte på problem med kläder<br />
och mat. Hon går oftast halvnaken eller naken. Hennes föda är<br />
cedemötter, något slags örter, bär och svamp. Svampen äter hon<br />
bara torkad. Sj älv plockar hon aldrig vare sig svamp eller nötter<br />
och lägger aldrig upp några förråd, inte ens inför vintem. Allting<br />
görs i ordning av <strong>ett</strong> stort antal ekorrar som bor i trakten. Det är<br />
inget underligt i att ekorrama lägger upp förråd inför vintem,<br />
det är så de gör överallt av naturlig instinkt. Det var något annat<br />
som förbluffade mig: när Anastasia knäpper med fingrama<br />
kommer ekorrama i närheten springande ikapp för att först hinna<br />
hoppa upp i hennes utsträcka hand och lämna en skalad nöt. Och<br />
när Anastasia klappar på sitt böjda knä eller med handflatan mot<br />
marken ger ekorrama ifrån sig något slags ljud som om de kallade<br />
på andra ekorrar, och så börjar de släpa och lagra upp torkad<br />
svamp och andra saker framför henne. Och jag fick intrycket av<br />
att de gör det med stort nöje. Jag trodde att hon hade dresserat<br />
dem, men Anastasia sade att deras handlingar var liksom instinktiva,<br />
och att ekorrmamman själv med sitt exempel lärde sina<br />
ungar att göra likadant.<br />
- Det är möjligt att någon av mina tidiga förfäder faktiskt dresserade<br />
dem, men troligtvis är det bara deras ändamål. När vintem<br />
börj ar närma sig lägger varje ekorre upp mycket större förråd än<br />
den sj älv <strong>kan</strong> äta upp.<br />
På frågan hur det kommer sig att hon inte förfıyser på vintem<br />
utan riktiga kläder svarade Anastasia med en fråga: ”Finns det då<br />
i er <strong>värld</strong> inga exempel på männis<strong>kan</strong>s potential att tåla köld utan<br />
att använda sig av kläder?” Och jag kom att tänka på Porfirij<br />
Ivanóvs bok, han som gick barfota och i bara kalsongema hur<br />
kallt det än var ute. I boken beskrev han även hur tyskarna under<br />
51
kriget hade velat pröva hur uthållig denne ovanlige ryss var och i<br />
tjugogradig kyla hällt kallt vatten över honom och kört omkring<br />
med honom naken på en motorcykel.<br />
Under sin tidiga bamdom kunde Anastasia förutom modems<br />
mjölk även dricka mjölk från olika djur. De lät henne fritt komma<br />
och suga sina spenar. Hon gör ingen som helst affär av att äta<br />
- hon sätter sig aldrig särskilt för att inta en måltid, utan rycker<br />
några bär eller <strong>ett</strong> skott av någon växt medan hon går, och fortsätter<br />
med det hon höll på med.<br />
Mot slutet av min tredagarsvistelse hos Anastasia kunde jag<br />
inte längre förhålla mig till henne som i början av <strong>vår</strong>t möte. Efter<br />
allt jag s<strong>ett</strong> och hört hade Anastasia för mig förvandlats till<br />
något slags varelse, men inget djur, då hennes intellekt var tämligen<br />
välutvecklat, och minnet. .. Hon hade <strong>ett</strong> sådant minne att<br />
hon aldrig glömde något av vad hon s<strong>ett</strong> eller hört. Ibland tycktes<br />
det som att hennes förmåga låg bortom gränsen för vad en vanlig<br />
människa <strong>kan</strong> förstå. Men just <strong>ett</strong> sådant förhållande till henne<br />
gjorde henne väldigt ledsen och bekymrad. Till skillnad från de<br />
personer med ovanliga förmågor som vi är vana vid omgav hon<br />
sig inte med någon aura av mystik och ville inte sticka ut, utan<br />
strävade hela tiden efter att förklara och belysa me<strong>kan</strong>ismen i<br />
sina förmågor, bevisa att det inte låg något övernaturligt i dem,<br />
att hon var en människa, en kvinna, och bad mig hela tiden inse<br />
det. Jag försökte inse det vid det tillfället, medanjag sökte efter<br />
en förklaring till det som gick utanför det vanliga. Jag försökte<br />
tänka igenom frågan. Hos en person i <strong>vår</strong> civilisation är hjärnan<br />
sysselsatt med att på alla möjliga sätt organisera vardagslivet,<br />
tjäna sitt levebröd och tillfredsställa sina sexuella instinkter.<br />
Anastasia slösar över huvud taget ingen tid på sådant. Människor<br />
som hamnat i samma situation som familjen Lykov är dock även<br />
de tvungna att hela tiden ägna sig åt brödfödan och boningen.<br />
Naturen hj älper dem inte i samma utsträckning som är fallet med<br />
52
Anastasia. Allehanda folkstammar som bor långt från civilisationen<br />
saknar också denna kontakt. Anastasia fórklarar det med<br />
att deras avsikter inte är tillräckligt rena, och det känner naturen<br />
och djuren.<br />
53
lnastasías stråle<br />
Det jag fann ovanligast och mest mystiskt under vistelsen i<br />
skogen var hennes förmåga att på långt avstånd kunna se enskilda<br />
personer och vad som försiggick med dem. Kanske även<br />
andra eremiter besatt sådana förmågor. Hon gj orde det med<br />
hjälp av en osynlig stråle. Hon hävdade att varje människa har<br />
en, men att folk inte känner till den och därför inte <strong>kan</strong> använda<br />
sig av den.<br />
~ Männis<strong>kan</strong> har ännu inte uppfunnit något som inte redan<br />
finns i naturen. Tekniken som gör televisionen möjlig är endast<br />
en blek avbild av de möjligheter denna stråle besitter.<br />
Eftersom det inte gick att se strålen trodde jag inte heller på<br />
den, trots att hon upprepade gånger försökte demonstrera den<br />
och förklara hur den fungerade, hitta bevis och begripliga förklaringar.<br />
Och så en gång ...<br />
- Säg mig, Vladimir, vad anser du att framtidsdrömmar är för<br />
något? Och tror du att det är många som har förmågan att bära på<br />
sådana drömmar?<br />
- Jag tror det är många som <strong>kan</strong> drömma. En framtidsdröm är<br />
när man föreställer sig en önskvärd framtid.<br />
- Bra, alltså fömekar du inte att männis<strong>kan</strong> har förmågan att<br />
visualisera sin framtid och olika konkreta situationer? `<br />
- Nej, det görjag inte.<br />
- Och vad är då intuition för något?<br />
-Intuition Det är nog en känsla när man å ena sidan inte<br />
54
analyserar vad och varför något <strong>kan</strong> komma att ske, men å andra<br />
sidan har föraningar om hur man bäst ska agera.<br />
- Alltså förnekar du inte att det finns något i varje människa<br />
som hj älper henne att definiera sina och andras handlingar förutom<br />
de vanliga analytiska resonemangen?<br />
- Låt oss säga attjag inte gör det, nej .<br />
- Utmärkt! Bra! utropade Anastasia. - Sömn och drömmar då!<br />
Vad är en dröm för något? Nästan alla människor drömmerju.<br />
- Drömmar är . .. Jag vet inte vad det är. En dröm är helt erıkelt<br />
bara en dröm.<br />
~ Nåväl, låt gå för det - bara en dröm. Alltså fómekar du inte<br />
att den existerar? Du såväl som andra känner till att en person<br />
som sover och vars kropp inte helt kontrolleras av <strong>medvetande</strong>t<br />
<strong>kan</strong> se människor och olika händelser. '<br />
- Ja, det trorjag ingen skulle få för sig att fömeka.<br />
- Men folk <strong>kan</strong> även umgås, samtala och känna i sömnen.<br />
- Jo, det <strong>kan</strong> de.<br />
- Men tror du att männis<strong>kan</strong> <strong>kan</strong> styra sina drömmar? Att hon<br />
i sömnen <strong>kan</strong> framkalla bilder och händelser som hon önskar få<br />
se? Som med en vanlig tv-apparat, till exempel.<br />
- Det tror jag inte någon skulle kunna lyckas med. Drömmar<br />
pågår liksom av sig sj älva.<br />
- Där har du fel. Männis<strong>kan</strong> <strong>kan</strong> styra allt. Det är det hon är<br />
skapt till, att styra allt. Strålen som jag nämnt för dig består just<br />
av den information, de föreställningar, den intuition och de sj älsliga<br />
rörelser som finns hos männis<strong>kan</strong>, och som en följd ger det<br />
syner som påminner om drömmar, men som medvetet <strong>kan</strong> styras<br />
av männis<strong>kan</strong>s vilj a.<br />
- Hur <strong>kan</strong> man styra drömmar i sömnen?<br />
- Inte i sömnen, man <strong>kan</strong> göra det medan man är vaken. Man<br />
<strong>kan</strong> liksom programmera i föıväg och med fullständig exakthet.<br />
Hos er sker det i sömnen och på <strong>ett</strong> kaotiskt sätt. Männis<strong>kan</strong> har<br />
55
förlorat större delen av sina fönnågor att styra, att styra naturföreteelser<br />
och sig själv. Därför har hon kommit att tro att drömmen<br />
endast är en oväsentlig produkt av hennes uttröttade hj ärna.<br />
Nästan alla människor påJorden <strong>kan</strong> i själva verket . . . Ja, om du<br />
vill <strong>kan</strong>jag försöka hjälpa dig att se något på avstånd nu direkt?<br />
- Försök gäma.<br />
- Lägg dig ned i gräset och slappna av så att kroppen förbrukar<br />
mindre energi. Det måste vara bekvämt för dig. Inget som stör<br />
dig? Tänk nu på den person som du känner allra bäst, till exempel<br />
på din fru. Tänk på hennes vanor, hur hon går, hennes kläder, var<br />
du tror att hon <strong>kan</strong> vara just nu, och föreställ dig allt det med din<br />
fantasi.<br />
Jag tänkte på min fru och visste att hon för tillfället kunde vara<br />
i <strong>vår</strong>t hus på landet. Jag föreställde mig huset, en del föremål och<br />
inredningen. Jag mindes mycket och i detalj, men jag såg ingenting.<br />
Det berättade jag för Anastasia som svarade:<br />
- Du slappnar inte av ordentligt, du ska liksom somna in. Jag<br />
ska hj älpa dig. Blunda. Låt armama vila åt olika håll.<br />
Sedan kändejag hur hennes fingrar rörde vid mina. Jag börj ade<br />
somna in eller slumra ...<br />
Min fru stod i köket i <strong>vår</strong>t hus på landet. Ovanpå sin vanliga<br />
morgonrock hade hon på sig en stickad kofta. Det var alltså ganska<br />
kyligt i huset. Troligen problem med uppvärmningssystemet<br />
igen. Min fru kokade kaffe på gasspisen. Och ytterligare något i<br />
en gryta till hunden. Hennes ansikte var nedstämt och missnöjt.<br />
Rörelsema var slappa. Plötsligt lyfte hon blicken och gick med<br />
lätta steg fram till fönstret, tittade ut i regnet och log. Kaffet på<br />
spisen kokade över och hon drog hastigt undan den lilla kaffepannan<br />
med kaffet rinnande över <strong>kan</strong>ten, men gjorde ingen sur<br />
min och blev inte irriterad som hon brukade bli. Hon tog av sig<br />
koftan och ...<br />
Jag vaknade.<br />
56
- Nå, såg du? frågade Anastasia.<br />
- Jo, det gjorde jag. Men <strong>kan</strong>ske var det en vanlig dröm?<br />
- Hur då vanlig? Du hade ju planerat att se just henne!<br />
- Ja, det hade jag gjort. Och fick se henne också. Men var är<br />
beviset för att hon varjust där i köket i det ögonblicket dåjag såg<br />
henne i drömmen?<br />
- Lägg den här dagen och tidpunkten på minnet om du vill<br />
kontrollera, Vladimir, så frågar du när du kommer hem. Du lade<br />
inte märke till något annat märkligt?<br />
- Nej , ingenting.<br />
- Märkte du verkligen inte leendet på din fius läppar när hon<br />
gick fram till fönstret? Hon log och blev inte arg när kaffet kokade<br />
över.<br />
- Det lade jag märke till. Förmodligen fick hon syn på något<br />
trevligt utanför som gjorde henne glad.<br />
- Hon såg bara regn utanför fönstret. Regn som hon aldrig har<br />
tyckt om.<br />
- Men varför log hon då?<br />
- För att jag ju också tittade på din fru med min stråle och<br />
värmde henne.<br />
- Din stråle värmde alltså, medan min är kall?<br />
- Du tittade bara av rent intresse, du lade inte in några känslor.<br />
- Så din stråle <strong>kan</strong> alltså värma en person på avstånd?<br />
- Ja, det <strong>kan</strong> den.<br />
- Vad <strong>kan</strong> den göra mer då?<br />
-~ Den <strong>kan</strong> erhålla och överföra viss information. Man <strong>kan</strong> göra<br />
någon på bättre humör och delvis driva ut krämpor ur människor<br />
med strålen. Och en massa annat beroende på hur mycket energi<br />
man har, på känslornas intensitet, ens vilja och öns<strong>kan</strong>.<br />
- Kan du se framtiden?<br />
~ Självklart!<br />
- Det fórflutna?<br />
57
- Framtiden och det förflutna är nästan samma sak. Skillnaden<br />
ligger endast i de yttre detaljerna. Det viktigaste är alltid oföränderligt.<br />
- Hur då? Vad är det som <strong>kan</strong> vara oföränderligt?<br />
- För tusen år sedan hade till exempel folk andra kläder. De använde<br />
sig av andra hjälpmedel i vardagen. Men det ärju inte det<br />
som är det viktiga. Precis som nu hade människor för tusen år sedan<br />
samma känslor. De är inte underkastade tiden. Rädsla, glädje<br />
och kärlek. Tänk bara, Jaroslav den vise, Ivan den förskräcklige<br />
eller faraonema kunde älska en kvinna med precis samma känslor<br />
som du eller någon annan idag.<br />
- Intressant. Jag förstår bara inte vad det innebär. Du menar att<br />
alla människor skulle ha en sådan stråle? I<br />
- Naturligtvis. Även i <strong>vår</strong> tid är det många som har kvar känslor<br />
och intuition, förmågan att drömma om framtiden, föreställa<br />
sig, visualisera enskilda situationer, se drömmar, fast allt d<strong>ett</strong>a<br />
sker på <strong>ett</strong> kaotiskt sätt och utan kontroll.<br />
- Man <strong>kan</strong>ske behöver träna? Utveckla något slags övningar?<br />
- Man <strong>kan</strong> använda sig av träning. Men vet du, Vladimir, det<br />
finns ytterligare en nödvändig förutsättning för att strålen ska<br />
underkasta sig ens vilja ...<br />
- Vad är det för förutsättning?<br />
- Det är absolut nödvändigt att ens avsikter är rena, och strålens<br />
kraft beror på kraften i de ljusa känsloma.<br />
- Har man hört på maken! Ochjag som tyckte allt började klama<br />
. . . Vad skulle rena avsikter ha med saken att göra? Ljusa känslor?<br />
- Det är de som är strålens energi ...<br />
- Det får räcka, Anastasia. Det där är inte intressant längre. Du<br />
får fortsätta senare någon gång.<br />
- Jag har redan sagt det viktigaste.<br />
- Sagt har du <strong>kan</strong>ske gjort, men det är för mycket villkor. Nu<br />
pratar vi om något annat. Något enklare.<br />
58
*>12*<br />
Anastasia tillbringar hela dagama med att fundera på och modellera<br />
alla möjliga situationer som försiggår i <strong>vår</strong>t förflutna,<br />
nuvarande och framtida liv. Hon besitter <strong>ett</strong> fenomenalt minne<br />
och mimıs en mängd människor som hon har s<strong>ett</strong>i sina föreställningar<br />
eller med sin stråle, och minns deras inre känsloupplevelser.<br />
Som en genial skådespelerska <strong>kan</strong> hon imitera deras sätt att<br />
gå, deras röst och tankegångar. Livserfarenheten från en mängd<br />
samtida och förflutna personer finns koncentrerad i henne. Denna<br />
erfarenhet använder hon sig av, modellerar framtiden och hjälper<br />
andra, och gör det på långt avstånd med hjälp av den osynliga<br />
strålen. De som hon hjälper genom att ge inspiration, lösningar<br />
eller som hon botar har inte ens en aning om hennes hjälp.<br />
Först senare fick jag veta att dylika strålar, osynliga för ögat,<br />
utgår från varje människa, fast med olika styrka. Akademikern<br />
Akímov fotograferade dem med speciella instrument och publicerade<br />
fotografiema av dessa strålar 1996 i majnumret av tidskriften<br />
'Underver/(oc/i äfventyr .Tyvärr <strong>kan</strong> vi inte använda oss av<br />
den som hon gör. En företeelse liknande denna stråle kallas av<br />
vetenskapen för torsionfält.<br />
* * *<br />
**=l=<br />
Anastasias <strong>värld</strong>såskådning är ovanlig och intressant.<br />
-- Vad är Gud för något, Anastasia? Finns Han? Om Han finns,<br />
varför har då ingen s<strong>ett</strong> honom?<br />
- Gud är <strong>ett</strong> interplanetärt Fömuft eller Intelligens. Han existerar<br />
inte i en enhetlig form. Hans ena hälft finns i Universums<br />
immateriella <strong>värld</strong>. Det är en förening av alla energier. Hans andra<br />
hälft är utspridd som partiklar i varje människa på Jorden.<br />
59
De mörka kraftema strävar efter att blockera dessa partiklar.<br />
- Vad tror du väntar <strong>vår</strong>t samhälle?<br />
- Längre fram kommer man att nå insikten om det förkastliga<br />
i den teknokratiska utvecklingsvägen, och en rörelse mot<br />
ursprunget kommer att inledas.<br />
- Menar du att alla <strong>vår</strong>a vetenskapsmän är primitiva varelser<br />
som leder oss in i en återvändsgränd?<br />
- Jag menar att de påskyndar processen och alltså även insikten<br />
om den felaktiga vägen.<br />
- Skulle det irmebära att vi bygger alla bilar och hus helt i onödan?<br />
- Ja.<br />
- Blir det inte tråkigt för dig att bo här ute ensam, Anastasia?<br />
Ensam utan tv och telefon?<br />
- Vilka primitiva ting du nämnde, allt det där har männis<strong>kan</strong><br />
haft från första börj an, bara i mer fulländad form. Även jag har<br />
det.<br />
- Både tv och telefon?<br />
- Vad är egentligen en tv för något? En apparat, med vars hjälp<br />
den nästan förtvinade mänskliga fantasin erbjuds viss information,<br />
bildserier och berättelser. Med min fantasi <strong>kan</strong> jag skapa<br />
vilka berättelser som helst, skapa de mest otroliga situationer, ja,<br />
och dessutom medverka i dem, liksom påverka händelseförloppet.<br />
Oj, nu uttryckte jag mig nog lite s<strong>vår</strong>t, eller?<br />
- Och telefon?<br />
- Männis<strong>kan</strong> <strong>kan</strong> samtala med en annan människa utan hjälp<br />
av telefon. Det enda som behövs är vilja, två personers öns<strong>kan</strong><br />
och en utvecklad fantasi.<br />
60
Konsert i tajgan<br />
Jag föreslog att hon själv skulle åka till Moskva och uppträda på<br />
tv.<br />
- Tänk dig bara, Anastasia, med din skönhet skulle du kunna<br />
bli fotomodell, en mannekäng i <strong>värld</strong>sklass.<br />
Jag insåg då att intet <strong>värld</strong>sligt var främmande för henne, och<br />
att hon som varje kvinna tyckte om att vara vacker. Anastasia<br />
skrattade till. L<br />
- Den allra, allra vackraste? frågade hon och började fåna sig<br />
som <strong>ett</strong> bam, gå runt i gläntan som om hon gick på en catwalk.<br />
Det roade mig att se hur hon härmade en mamıekäng och trippade<br />
fram med ena foten framför den andra, och visade upp inbillade<br />
kläder. Jag applåderade och spelade sj älv med genom att<br />
presentera:<br />
- Och nu, mina damer och herrar, får jag be om er uppmärksamhet!<br />
Nu kommer den oöverträffade, fantastiska gymnasten<br />
och den makalöst vackra Anastasia att uppträda inför er!<br />
Denna presentation gjorde henne ännu gladare. Hon sprang<br />
ut till mitten av gläntan och gjorde en otrolig saltomortal, först<br />
framåt, sedan bakåt, åt sidan, åt höger och åt vänster för att sedan<br />
göra <strong>ett</strong> mycket högt hopp. Med ena handen fattade hon tag i en<br />
gren, och efter att ha gungat på den <strong>ett</strong> par gånger svingade hon<br />
sig över till <strong>ett</strong> annat träd. Hon gjorde ytterligare en saltomortal<br />
och börj ade kok<strong>ett</strong> niga åt mina applåder. Sedan sprang hon ut ur<br />
gläntan och gömde sig i de täta buskama. Med <strong>ett</strong> leende kikade<br />
61
Anastasia fram ur buskaget som om det vore kulisser och hon<br />
otåligt väntade på nästa presentation. Jag kom att tänka på en<br />
videokass<strong>ett</strong> med inspelningar av mina favoritlåtar framförda<br />
av populära sångare. Ibland om kvällama brukade jag sitta och<br />
titta på den i hytten. Med denna kass<strong>ett</strong> i tankama, utan att ens<br />
fundera på om Anastasia kunde framföra något över huvud taget,<br />
presenteradejag hennes nummer:<br />
- Mina damer och herrar, nu kommer de bästa solistema i landet<br />
att uppträda inför er och framföra sina främsta verk. Får jag<br />
be!<br />
Så feljag hade haf`t närjag inte hade trott på hennes förmågor.<br />
Det som hände dämäst skulle man aldrig ha kunnat föreställa sig.<br />
Anastasia tog <strong>ett</strong> steg fram ur sina improviserade kulisser och<br />
började sjunga med Alla Pugatjóvas röst. Nej, hon gjorde ingen<br />
parodi på den stora sångers<strong>kan</strong>, hon härmade inte hennes röst,<br />
utan sjöng verkligen och återgav fritt inte bara rösten och melodin,<br />
men även känsloma.<br />
Fast det var inte det underligaste. Anastasia betonade olika ord<br />
och lade till något eget, tillförde ytterligare drag till sången. Och<br />
sången, som Alla Pugatjova framfört till synes så oöverträfiiigt,<br />
väckte <strong>ett</strong> helt spektrum av ytterligare känslor och gjorde bildspråket<br />
mer fárgrikt. Som till exempel i den annars utomordentligt<br />
fint framförda sången:<br />
62<br />
®et var engång en /íonstnär<br />
7-[an ägde <strong>ett</strong> ñus ocñ mâlàrıíuë,<br />
Men äfsıfiade en sßådespefersıfia,<br />
ffon som äísliçıde Öäımmor.<br />
Han sålife cfå sin ôostad,<br />
Sållíe sina tavtbr oc/i sin du/å,<br />
Oc/iföraílà pengar liöpte fian<br />
fit fiel? fiat/ av ôlbmmor. . .
Anastasia betonade ordet ”duk”. Hon ropade ut ordet med förvåning<br />
och rädsla. Just målarduken är det allra värdefullaste<br />
för konstnären, utan vilket han inte längre <strong>kan</strong> skapa, och han<br />
ger bort d<strong>ett</strong>a allra värdefullaste för sin kärestas skull. När hon<br />
i nästa vers sjöng orden "tåget förde hemıe bort” gestaltade hon<br />
konstnären, en förälskad människa som ser tåget avlägsna sig<br />
och för alltid föra bort hans älskade. Hon gestaltade smäıtan, förtvivlan<br />
och förvirringen.<br />
Gripen av det jag s<strong>ett</strong> och hört började jag inte applådera när<br />
sången var slut. Anastasia bugade sig, inväntade applåderna,<br />
men när dessa inte följ de påbörj ade hon en ny säng med ännu<br />
mer inlevelse. 1 tur och ordning framförde hon alla mina favoritlåtar<br />
från Videokass<strong>ett</strong>en. Och varj e sång, som jag lyssnat på<br />
mer än en gång, var i hennes framförande mer levande och innehållsrik.<br />
Efter att ha framfört den sista sången och inte fått några<br />
applåder gick Anastasia in bakom sina ”kulisser”. En stund satt<br />
jag som förstummad, tagen av den ovanliga upplevelsen. Sedan<br />
rusade jag upp, började applådera och ropade:<br />
- Underbart, Anastasia! Dakapo! Bravo! Alla skådespelare<br />
tillbaka ut på scenen! p<br />
Anastasia kom försiktigt ut och bugade sig. Jag fortsatte ropa:<br />
- Dakapo! Bravo! medan jag stampade med fötterna och<br />
klappade i händema.<br />
Hon blev också uppıymd, klappade i händerna och ropade:<br />
- Dakapo, betyder det en gång till?<br />
- Ja, en gång till! Och ännu en! Och ännu en! ... Det gjorde du<br />
ju jättebra, Anastasia! Bättre än de sj älva! Till och med bättre än<br />
<strong>vår</strong>a stjämartisterl<br />
Jag tystnade och granskade Anastasia. Jag kom att fundera på<br />
hur mångfac<strong>ett</strong>erad hennes själ måste vara om hon lyckades tillföra<br />
så mycket <strong>nytt</strong>, vackert och levande i sänger som jag trodde<br />
5 63
edan var idealiska. Hon stod också orörlig och tittade tyst och<br />
frågande på mig. Då frågade jag henne:<br />
-Anastasia, har du ingen egen sång? Skulle du kunna framföra<br />
något somjag aldrig hört tidigare?<br />
- Det skulle jag, men det finns inga ord i min sång. Kommer du<br />
att tycka om det?<br />
- Sjung den bara, är du snäll.<br />
- Då görjag det.<br />
Och hon börj ade sjunga sin sällsamma sång. Först skrek Anastasia<br />
till som <strong>ett</strong> nyfött bam. Sedan lät hennes röst svagt, lent<br />
och ömt. Hon stod under <strong>ett</strong> träd med händema mot bröstet och<br />
huvudet på sned, som om hon vyssjade och smekte <strong>ett</strong> spädbam<br />
med sin röst. Det var något ömt som talade i hemıes röst. Av den<br />
dämpade rösten, så förunderligt ren, blev allt omkring plötsligt<br />
tyst: såväl fågelsången som insektssurret i gräset. Sedan var det<br />
som om Anastasia blev glad över att bamet hade vaknat ur sin<br />
sömn. Man hörde jubel i hennes röst. Ljud med oerhört hög ton<br />
svävade över marken, för att i nästa ögonblick fiyga upp i oändlighetens<br />
höjd. Än bönade Anastasias röst någon, än gick den<br />
till kamp, än började den åter smeka det lilla bamet och skänkte<br />
glädje till allt omkring.<br />
En känsla av glädje fyllde mig. Och när hon avslutade sin sång<br />
utropade jag glatt:<br />
- Och nu, högvördiga damer, herrar och kamrater, kommer <strong>ett</strong><br />
unikt, enastående nummer med den mest unika dressören i <strong>värld</strong>en!<br />
Den skickligaste, modigaste och mest förtrollande, som <strong>kan</strong><br />
tämja vilka rovdjur som helst. Se och darra!<br />
Anastasia tjöt till av förtjusning, hoppade till och började<br />
klappa rytmiskt med händema, ropade något och visslade till.<br />
I gläntan satte sedan något ofattbart igång. Först dök en varghona<br />
upp. Hon hoppade fram ur buskama, stannade till i ut<strong>kan</strong>ten<br />
av gläntan och såg sig oförstående omkring. I träden kring<br />
64
gläntan hoppade ekorrar omkring från gren till gren. Två örnar<br />
cirklade på låg höjd, ur buskama hördes prasslet från några djur.<br />
Det knakade till från torra kvistar och genom buskagen kom en<br />
enorm björn lufsande ut i gläntan. Den stannade till alldeles intill<br />
Anastasia. Varghonan morrade missnöjt åt bjömen, tydligen<br />
hade den kommit för nära Anastasia utan att ha fått tillåtelse<br />
till det. Anastasia sprang fram till bj ömen och ryckte den lekfullt<br />
i nosen, fattade den i framtassarna och ställde den upp.<br />
Att döma av hur lätt hon gjorde det, löd bj ömen tydligen sj älv<br />
hennes kommandon i den mån den förstod dem. Den stod orörlig<br />
och ansträngde sig för att förstå vad hon ville att den skulle<br />
göra. Anastasia tog sats och gjorde <strong>ett</strong> högt hopp, fattade tag i<br />
bj örnens tj ocka nackhår, ställde sig på händema på hans axlar<br />
och hoppade ned med en kullerbytta i luften. Sedan fattade hon<br />
bj ömen i tassen och böj de sig ned samtidigt som hon drog bj örnen<br />
med sig. På det viset fick man intrycket av att hon liksom<br />
kastade bjömen över sig. Tricket skulle inte ha varit möjligt om<br />
inte björnen hade varit med på det själv, Anastasia förde bara.<br />
Bjömen föll först över Anastasia, men tog i sista stund stöd med<br />
tassen mot marken och gjorde förmodligen sitt bästa för att inte<br />
skada sin matte eller väninna.<br />
Varghonan blev allt oroligare, hon stod inte längre still utan<br />
kastade sig av och an medan hon morrade missnöjt. Iut<strong>kan</strong>ten<br />
av gläntan dök ytterligare några vargar upp, och när Anastasia<br />
än en gång ”kastade” bjömen över sig och försökte få den att<br />
rulla över huvudet föll björnen och blev liggande på sidan. Det<br />
blev för mycket för den nervösa varghonan som ilsket blottade<br />
tändema och hoppade fram mot bjömen. Blixtsnabbt ställde sig<br />
Anastasia i vägen för varghonan som bromsade in med alla fyra<br />
tassarna, slog en kullerbytta och dunsade in i benen på Anastasia<br />
som direkt lade handen på varghonans manke. Varghonan tryckte<br />
sig lydigt mot marken. Anastasia viftade med andra handen på<br />
65
samma sätt som hon gjort med mig närjag första gången försökte<br />
krama om hemie utan att ha fått tillåtelse till det.<br />
Skogen omkring oss började susa, inte hotfullt, men upphetsat.<br />
Upphetsningen kändes också i de hoppande, springande och<br />
dolda små och större djuren. Anastasia började dämpa upphetsningen.<br />
Först klappade hon varghonan på ryggen och skickade<br />
iväg den som en hund med en dask. Bj ömen låg obekvämt på<br />
sidan som om den var uppstoppad. Förınodligen väntade den på<br />
vad som mer skulle krävas av den. Anastasia gick fram till den,<br />
fick den på fötter, klappade den på nosen och skickade iväg den<br />
ut ur gläntan på samma sätt som varghonan. Rosig om kinderna<br />
och glad i hågen kom Anastasia springande och satte sig bredvid<br />
mig, tog <strong>ett</strong> djupt andetag och andades ut långsamt. Jag lade<br />
märke till att hennes andhämtning genast blevjämn, som om hon<br />
nyss inte hade genomfört sina otroliga övningar.<br />
- De förstår sig inte på skådespel, och det behöver de inte göra<br />
heller, det är inte riktigt rätt, sade Anastasia och frågade: - Nå,<br />
hur varjag? Kanjag få någotjobb i er tillvaro?<br />
- Du var fantastisk, Anastasia, men vi har redan allt det där,<br />
dressörema på cirkus visar också upp en massa spännande med<br />
djur, du kommer inte att ta dig fram genom barriären av byråkrati,<br />
alla konventioner och intriger. I sådana frågor har du ingen<br />
erfarenhet.<br />
Efter det gick <strong>vår</strong> lek över till att gå igenom olika varianter: var<br />
skulle Anastasia kunna få anställning i <strong>vår</strong> <strong>värld</strong> och hur skulle<br />
hon öveıvimıa de konventioner som fimıs? Men vi hittade inga<br />
enkla varianter, eftersom Anastasia varken hade några dokument<br />
om utbildning eller folkbokföringsadress, och ingen skulle tro på<br />
historiema om hennes ursprung endast mot bakgrund av hennes<br />
förmågor, hur ovanliga de än var. Anastasias tonfall blev allvarligare<br />
när hon sade:<br />
- Det är klart attjag skulle vilja åka till någon stad en gång till,<br />
66
Moskva till exempel, för att förvissa mig om attjag varit korrekt<br />
i modellerandet av vissa situationer i ert liv. Jag förstår till exempel<br />
foıtfarande inte fullt ut hur de mörka kraftema egentligen<br />
lyckas vilseleda kvinnor till den grad att de utan att sj älva ana det<br />
lockar till sig män med sina kroppsliga behag, och på det viset<br />
inte låter dem göra det sanna val som ligger dem närmast hj ärtat.<br />
Och sedan får de själva lida av det, någon riktig familj lyckas de<br />
inte bilda, eftersom . . .<br />
Och återigen följ de förbluffande utläggningar om sex, om familjen,<br />
om bamuppfostran, utläggningar som krävde medvetenhet<br />
om ämnena, ochjag tänkte: ”det mest otroliga av alltjag hört<br />
och s<strong>ett</strong> är hennes förmåga att tala om <strong>vår</strong>t vardagsliv och att hon<br />
känner till det exakt och i detalj”.<br />
67
"Vem tänder nya sišjämor<br />
Den andra natten var jag rädd att Anastasia åter skulle ge mig<br />
sin bj ömhona som uppvännning eller ställa till med någonting<br />
annat, och vägrade därför kategoriskt att gå och lägga mig över<br />
huvud taget om hon inte själv lade sig bredvid. Jag tänkte: ”om<br />
hon ligger bredvid mig kommer hon inte att ställa till med något”,<br />
och sade:<br />
- Och det ska kallas att bjuda hem någon, hem till sig. Jag trodde<br />
att det åtminstone fanns några byggnader här, men du låter<br />
mig inte ens tända en brasa och släpper in en massa vilda djur till<br />
mig på natten. Om du inte har något riktigt hus ska du inte heller<br />
bjuda hem folk.<br />
- Låt gå, Vladimir, var inte orolig bara, och var inte rädd. Det<br />
kommer inte att ske dig något ont. Om du så önskar lägger jag<br />
mig bredvid och värıner dig.<br />
Den här gången låg det ännu mer cederkvistar och prydligt utlagt<br />
torıt gräs i bjömidet, även i väggama satt det små kvistar<br />
instuckna. Jag klädde av mig, stoppade byxorna och tröj an under<br />
huvudet och lade mig med jac<strong>kan</strong> som täcke. Kvistama från cedem<br />
gav ifrån sig just den där fytoncida doften, som enligt den<br />
populärvetenskapliga litteraturen desinficerade luften. Även om<br />
luften i tajgan var ren som den var, så andades man speciellt lätt<br />
i idet. Det ton°a gräset och blommorna kompl<strong>ett</strong>erade med ytterligare<br />
en sällsamt fin arom. Anastasia höll sitt ord och lade sig<br />
bredvid mig. Jag kände hur doften från hennes kropp överträf-<br />
68
fade alla andra dofter. Den var behagligare än den mest utsökta<br />
parfym jag någonsin känt från en kvinna. Dessutom utstrålade<br />
hennes kropp en särdeles behaglig värme. Det var som att värmen<br />
omgav hela hennes kropp som en aura och närjag närmade<br />
mig henne slöt den sig även omkring mig. Som omjag och Anastasia<br />
befann oss inuti <strong>ett</strong> osynligt, men fömimbart klot eller kokong.<br />
Kanske var det en osynlig aura som omgav mig. Det var<br />
bekvämt och lugnt bredvid Anastasia. Men nu hade jag ingen<br />
som helst tanke på att förlusta mig med hemıe som den dagen då<br />
vi blev be<strong>kan</strong>ta. Jag kom att tänka på hur jag hade försökt kyssa<br />
Anastasia när vi rastade, och hurjag plötsligt blivit skräckslagen<br />
och förlorat <strong>medvetande</strong>t. Efter den gången hade jag inte hyst<br />
några fler sexuella begär, inte ens närjag s<strong>ett</strong> henne naken.<br />
Jag låg och tänkte på sonen som min fru aldrig hade fött åt<br />
mig. Och tänkte: ”så fantastiskt det hade varit om jag kunde<br />
få en son med Anastasia! Hon är så frisk, uthållig och vacker.<br />
Då borde ju bamet också bli friskt. Och det skulle likna mig.<br />
Och henne också, låt gå för det, men mest mig. Han skulle bli en<br />
stark och intelligent personlighet. Han kommer att veta mycket.<br />
Ha många talanger och vara lycklig“. Jag föreställde mig min<br />
son som spädbam och hur han sög hennes bröst, och lade spontant<br />
min hand på Anastasias spänstiga och varma bröst. Genom<br />
kroppen gick i samma ögonblick en rysning, men inte av rädsla,<br />
utan av något amıat, något oerhört behagligt. Jag ıyckte inte undan<br />
handen, men väntade utan att andas på vad som skulle ske.<br />
Och jag kände hur hennes mjuka hand lade sig på min. Hon sköt<br />
mig inte ifrån sig. Jag reste mig upp på arınbågama och såg in i<br />
Anastasias vackra ansikte. Den ljusa nordliga natten gjorde det<br />
ännu mer tilldragande. Det gick inte att slita sig från det. Hennes<br />
gråblå ögon såg ömt på mig. Jag kunde inte hålla mig från att<br />
böja mig fram och snabbt och försiktigt, nästan utan att vidröra<br />
henne, kyssa hennes halvöppna läppar. Äter gick det en behag-<br />
69
lig rysning genom kroppen. Mitt ansikte täcktes av doften från<br />
hennes andedräkt. Hennes läppar uttalade inte ”sluta, lugna ned<br />
dig” som förra gången, och j ag kände ingen som helst rädsla.<br />
Jag kunde inte sluta tänka på min son. Och när Anastasia ömt<br />
omfamnade mig, smekte mitt hår och lät hela sin kropp bli min<br />
kändejag något helt obeskrivligt! ...<br />
Först när jag vaknade på morgonen insåg jag att jag aldrig någonsin<br />
hade upplevt en sådan sagolik känsla, en sådan salig förtjusning<br />
och tillfredsställelse. En underlig sak var också att man<br />
alltid brukar känna fysisk trötthet efter en natt med en kvinna,<br />
men det här var annorlunda. Och jag hade en känsla av att ha<br />
skapat något stort. Tillfredsställelsen var inte bara fysisk, utan<br />
även av någon oklar, tidigare okänd art, härlig och glädjerik på<br />
något sällsamt sätt. Jag tänkte till och med det skulle vara värt att<br />
leva endast för denna fömimmelse. Och varför hade j ag! aldrig<br />
tidigare ens känt något som påminde om d<strong>ett</strong>a, trots att jag hade<br />
haft olika kvinnor, både vackra och sådana som jag älskat och<br />
som varit erfama i kärlek.<br />
Anastasia var en flicka. En ängslig och ömsint flicka. Men det<br />
fanns också något i henne som inte funnits i någon av de kvinnor<br />
somjag känt. Vad? Var är hon nu? Jag flyttade mig till öppningen<br />
i idet och kikade ut i gläntan. Gläntan låg lite lägre än nattlägret,<br />
som låg på en liten höj d. Den var täckt av halvmetertj ockt morgondis.<br />
I d<strong>ett</strong>a dis snurrade Anastasia runt med utsträckta armar.<br />
Hon rörde upp <strong>ett</strong> moln av dimma omkring sig. Och när det omslöt<br />
henne helt hoppade Anastasia upp lite grand och gled med<br />
benen i spagat som en ballerina genom dimtäcket, landade på<br />
en ny plats och börj ade skrattande åter virvla upp <strong>ett</strong> <strong>nytt</strong> moln<br />
omkring sig. Solen hade just gått upp, och dess strålar smekte<br />
Anastasia genom dimmolnet. Scenen var förtrollande och så<br />
fängslande attjag ropade till i <strong>ett</strong> översvall av känslor:<br />
70
- Ana-sta-siii-a! God morgon,väna skogsfe Anastasi-i-i-a!<br />
- God morgon, Vladimir, ropade hon glatt till svar.<br />
- Det är så härligt, så fantastiskt just nu! Hur kommer det sig?<br />
ropade jag för full hals.<br />
Anastasia lyfte händerna för att hälsa solen, skrattade till med<br />
sitt lyckliga, loc<strong>kan</strong>de skratt, och svarade med <strong>ett</strong> sjungande rop<br />
till mig och till ytterligare någon däruppe:<br />
- Det är bara männis<strong>kan</strong> av alla varelser i Universum som har<br />
möjlighet att känna något sådant! Bara en man och en kvinna som<br />
innerligt vill ha bam med varandra! Bara en människa som känner<br />
något sådant tänder en stjärna på himmelen! Bara en män-niska-a<br />
som strävar efter att skapa och ge upphov till något! Tack<br />
ska du ha-a-a! Hon vände sig till mig och lade hastigt till: - Och<br />
endast en människa som strävar efter att skapa och ge upphov till<br />
något och inte efter att tillfredsställa sina köttsliga begär.<br />
Hon gav upp <strong>ett</strong> klingande skratt igen, hoppade högt upp i luften<br />
och sträckte ut benen i spagat som om hon fiög över dimman.<br />
Sedan kom hon springande och satte sig bredvid mig i öppningen<br />
till nattlägret och börj ade kamma igenom sitt gyllene hår med<br />
fingrarna nedifrån och upp.<br />
- Du tycker alltså inte att sex är något syndfullt? frågade jag.<br />
Anastasia stelnade till. Hon såg förvånat på mig och svarade:<br />
~ Var d<strong>ett</strong>a då sådan sex som man i din <strong>värld</strong> avser med det ordet?<br />
Och om inte, vad är då mer syndfullt- att ge sig åt någon för<br />
att en människa ska komma till <strong>värld</strong>en, eller att avhålla sig och<br />
inte låta männis<strong>kan</strong> födas? En riktig människa!<br />
Jag blev fundersam. Det gick verkligen inte att benämna den<br />
närhetjag haft med Anastasia under natten med det vanliga ordet<br />
”sex”. Vad var det då som hade hänt under natten? Vilket ord passar<br />
för att beskriva det? Och jag frågade igen:<br />
- Varför har jag, och många med mig, tror jag, aldrig haft ens<br />
någon liknande erfarenhet tidigare?<br />
71
- Du förstår, Vladimir, de mörka kraftema strävar efter att utveckla<br />
de lägre, köttsliga begären i männis<strong>kan</strong> för att inte låta<br />
henne erfara den välsignelse hon har fått av Gud. På alla möjliga<br />
sätt intalar de folk att man lätt <strong>kan</strong> bli tillfredsställd utan att tänka<br />
på annat än sexuell tillfredsställelse. Och på det viset leder de<br />
männis<strong>kan</strong> bort från sanningen. De stackars lurade kvinnoma<br />
som inte vet om d<strong>ett</strong>a tar hela livet emot endast lidande, hela<br />
livet söker de efter den förlorade välsignelsen. De söker på fel<br />
ställe. Inte en enda kvinna är förmögen att hålla en man borta<br />
från otukt om hon själv tillåter sig att ge sig åt honom för att<br />
tillfredsställa endast sina köttsliga begär. Om det sker kommer<br />
deras liv tillsammans inte att bli lyckligt. Deras liv tillsammans<br />
blir en illusion av samvaro, en lögn och en villfarelse vedertagen<br />
av konvention. Ty även kvinnan blir då genast en sköka, oavs<strong>ett</strong><br />
om hon är gift med mannen ifråga eller inte.<br />
Ä, hur många lagar och konventioner har mänskligheten inte<br />
hittat på i sina försök att på konstgjord väg befästa denna falska<br />
förening. Både andliga och <strong>värld</strong>sliga lagar. Allt förgäves. De<br />
har endast tj änat till att få männis<strong>kan</strong> att förställa sig, att anpassa<br />
sig till dem och endast göra sken av att äktenskapet finns till.<br />
De inre avsiktema har varit oföränderliga och inte varit påverkbara<br />
för någon eller något. Jesus Kristus såg d<strong>ett</strong>a, och för att<br />
försöka stå emot dem sade han då: ”den som ser på en kvinna<br />
med åtrå har redan i sitt hjärta begått äktenskapsbrott”. Sedan<br />
försökte ni för inte alltför länge sedan skamstämpla de som<br />
lämnar sin familj. Men i alla tider och i alla situationer har det<br />
inte funnits något som har kunnat sätta stopp för männis<strong>kan</strong>s<br />
öns<strong>kan</strong> att söka efter den intuitivt förnimbara välsignelsen, den<br />
stora tillfredsställelsen. Att söka ihärdigt. Den falska relationen<br />
är fasansfull. Barnen! Förstår du, Vladimir? Barnen! De känner<br />
det konstgjorda och falska i en sådan relation. Och barnen<br />
tvivlar på allt som föräldrarna sedan säger. Barn känner under-<br />
72
medvetet att till och med deras avlelse är byggd på lögn. Och de<br />
mår dåligt av det.<br />
Säg mig, tror du att någon människa vill komma till <strong>värld</strong>en<br />
som en följd av endast sexuella förlustelser? Alla vill vara skapade<br />
i en mäktig väg av översvallande kärlek, i en strävan attjust<br />
skapa något, och inte komma till <strong>värld</strong>en som en följd av köttsliga<br />
förlustelser. De som ingår en falsk relation kommer sederrnera<br />
att söka efter den sanna tillfredsställelsen i smyg för varandra.<br />
De kommer att sträva efter att erövra allt fler nya kroppar eller<br />
bara använda sina egna kroppar på <strong>ett</strong> uttråkat och vanmäktigt<br />
vis, med endast en intuitiv aning om att den sanna föreningens<br />
sanna välsignelse avlägsnar sig allt mer från dem.<br />
- Anastasia, vänta lite. Är verkligen en man och en kvinna så<br />
förtappade om de första gången haft bara sex? Finns det verkligen<br />
ingen återvändo, någon möjlighet att rätta till situationen?<br />
- Jo, det finns en möjlighet. Nu vet jag vad man behöver göra.<br />
Men var skall jag hitta orden för att uttıycka det? Jag letar efter<br />
dem hela tiden, dessa ord. I det förflutna harjag letat och i framtiden.<br />
Utan att hitta något. Månne de är helt i närheten? Kanske<br />
dejust är på väg att dyka upp, att födas som nya ord, fönnögna att<br />
nå fram till hj ärtat och fömuftet. Nya ord om ursprungets fornåldriga<br />
samıing.<br />
- Ta det inte så allvarligt, Anastasia. Säg det med de ord som<br />
finns så länge, på <strong>ett</strong> ungefär. Vad är det som behövs mer för den<br />
sanna tillfredsställelsen förutom två kroppar?<br />
- Medvetenhetl En ömsesidig strävan att skapa något. Uppriktighet<br />
och renhet i ens strävan.<br />
- Var har du fått veta allt det här, Anastasia?<br />
- Det är inte bara jag som känner till det. De upplysta har<br />
försökt förklara det viktiga för människorna - Veles, Krishna,<br />
Rama, Shiva, Kristus, Muhammed och Buddha.<br />
- Och du menar att du har läst om dem? Var då? När?<br />
73
- Jag har inte läst om dem, jag bara vet vad de sade, vad de<br />
tänkte och vad de ville.<br />
- Du menar alltså att vanlig sex är dåligt?<br />
- Mycket dåligt. Det leder männis<strong>kan</strong> bort från sanningen.<br />
Splittrar familj er. Enorma mängder energi försvinner ut i tomma<br />
intet.<br />
Varför kommer det då ut så många olika tidningar med nakna<br />
kvinnor i erotiska poser och filmer med erotik och sex? Och allt<br />
d<strong>ett</strong>a åtnjuter stor popularitet. Efterfrågan skapar utbud. Vill du<br />
verkligen säga att <strong>vår</strong> mänsklighet är helt tokig?<br />
- Mänskligheten är inte tokig, men de mörka kraftemas me<strong>kan</strong>ism<br />
- den som fönnörkar andligheten och väcker den låga,<br />
köttsliga kättj an- är en mycket stark me<strong>kan</strong>ism. Den för med sig<br />
mycket elände och lidande till människoma. Den verkar genom<br />
att ut<strong>nytt</strong>ja den kvinnliga skönheten. Skönheten som är avsedd<br />
att lyfta fram och ge näring åt den poetiska, konstnärliga och skapande<br />
kraften i mannen. Men om det skall ske måste kvinnan<br />
själv vara ren. Om renheten inte räcker till leder det till <strong>ett</strong> försök<br />
att attrahera mannen med de kroppsliga behagen. Med den yttre<br />
fagringen hos <strong>ett</strong> tomt kärl. På det viset vill hon vilseleda honom,<br />
men för d<strong>ett</strong>a kommer hon oundvikligen att sj älv få lida resten<br />
av livet.<br />
- Vad innebär d<strong>ett</strong>a egentligen då? Att mänskligheten under<br />
de årtusenden den existerat inte har lyckats övervinna de mörka<br />
krafternas energier? De är alltså starkare än männis<strong>kan</strong>. De har<br />
inte gått att övervinna trots de, som du kallar dem, andliga och<br />
upplystas uppmaningar? Är det alltså omöjligt att övervinna<br />
dem? Eller måste man <strong>kan</strong>ske inte göra det?<br />
- Jo, det måste man. Det måste man till varje pris!<br />
-- Men vem <strong>kan</strong> göra det?<br />
- Kvinnorna! De som lyckats inse sanningen och vad de är förutbestämda<br />
att göra. Då kommer även männen att för<strong>ändra</strong> sig.<br />
74
- Nej du, Anastasia, det tror jag inte. En normal man kommer<br />
alltid att bli upphetsad av vackra kvinnliga ben och byster<br />
Särskilt när han råkar befinna sig på tjänsteresa eller på semester<br />
långt borta från sin fiickvän. Det är bara så det är. Och ingen<br />
kommer att <strong>ändra</strong> på något av d<strong>ett</strong>a eller bete sig på något annat<br />
sätt.<br />
- Menjag gjorde detju med dig.<br />
- Gj orde vad då?<br />
- Nu kommer du inte att kunna ägna dig åt sådant där fördärvligt<br />
sex längre.<br />
En fruktansvärd tanke slog ned i mig som en blixt och började<br />
fördriva den fantastiska känslan från natten.<br />
- Vad har du gjort, Anastasia? Vad? Harjag . . . Harjag blivit. . .<br />
impotent?<br />
- Tvärtom, nu har du blivit en riktig man. Det är bara det att<br />
vanlig sex kommer att vara motbjudande för dig. Den kommer<br />
inte att ge dig det som du erfor, och det du kände kommer bara<br />
att vara möjligt om du önskar få bam och om kvinnan vill detsamma.<br />
Om hon älskar dig.<br />
- Älskar? Ja, med de villkoren . . . Det är väl något som <strong>kan</strong> ske<br />
högst några gånger i livet . _ .<br />
- Jag <strong>kan</strong> försäkra dig om att det är fullt tillräckligt för att vara<br />
lycklig hela livet, Vladimir. Du kommer att förstå Du kommer<br />
att känna det senare . . . Folk ingår om och om igen relationer<br />
endast med köttet, de vet inte att ingen <strong>kan</strong> lära känna den sanna<br />
tillfredsställelsen endast genom köttet. En man och en kvinna<br />
som förenats på tillvarons alla plan, i stunden av ljus inspiration,<br />
i strävan att skapa, erfar den stora tillfredsställelsen. Det är bara<br />
männis<strong>kan</strong> som skaparen har låtit uppleva d<strong>ett</strong>a. Det är ingen<br />
flyktig tillfredsställelse och den går inte att jämföra med den<br />
köttsliga. Om du bevarar denna upplevelse så länge som möjligt<br />
kommer alla tillvarons plan att göra dig och kvinnan lyckliga!<br />
75
Även kvinnan, hon som har förınågan att ge upphov till en skapelse<br />
till Guds avbild!<br />
Anastasia sträckte ut sin hand och försökte fiytta sig mot mig.<br />
Jag ryggade undan för henne och ropade ur hömet på jordhålan:<br />
- Låt mig komma ut!<br />
Hon reste sig upp. Jag slank ut ur idet. Anastasia stod framför<br />
mig, det fanns ingen skuld i hennes blick. Jag backade <strong>ett</strong> par<br />
steg från henne och sade strängt:<br />
- Du har tagit mitt livs <strong>kan</strong>ske största nöje ifrån mig. Alla längtar<br />
efter det, alla tänker på det, även om inte alla talar om det högt.<br />
- De nöjena, Vladimir, är illusioner. Jag har hjälpt dig att bli av<br />
med den hemska, fördärvliga och syndfulla lidelsen.<br />
-Illusion eller inte, det är i vilket fall <strong>ett</strong> allmänt erkänt nöje.<br />
Och tänk inte ens tanken att ta ifrån mig andra lidelser som du<br />
anser fördärvliga. Annars kommerjag varken att kunna umgås<br />
med kvinnor, dricka, äta gott eller röka när jag tar mig härifrån!<br />
Och d<strong>ett</strong>a är något de fiesta i det normala livet skulle tycka var<br />
något ovanligt. 7<br />
- Men vad är det som är så bra med att supa och röka, med<br />
meningslös och fördärvlig konsumtion av enorma mängder kött<br />
från djur, när det skapats så många fantastiska växter just som<br />
föda åt männis<strong>kan</strong>?<br />
- Ät du dina växter om du tycker så bra om dem. Men låt mig<br />
vara i fred. För många av oss är det <strong>ett</strong> nöje att röka, dricka och<br />
sitta till bords i gott sällskap. Det är så det är hos oss, förstår du?<br />
Det är så det är!<br />
- Men allt du nämnde är dåligt och fördärvligt.<br />
- Dåligt? Fördärvligt? Men de flesta av mina vänner och be<strong>kan</strong>ta<br />
leverjust på det sättet. Omjag får besök på en högtidsdag,<br />
gästema sätter sig till bords ochjag säger: "se här får ni lite nötter<br />
att gnaga på, <strong>ett</strong> äpple, lite vatten att dricka - men rök inte", då<br />
kommer det att gå dåligt. p<br />
76
- Är det verkligen viktigast att sätta sig till bords direkt och äta,<br />
dricka och röka när man träffar sina vänner?<br />
- Det spelar ingen roll om det är det viktigaste eller inte. Det är<br />
så alla människor gör i hela <strong>värld</strong>en. I en del länder finns det till<br />
och med liksom rituella rätter, till exempel stekt kalkon.<br />
- Även i er <strong>värld</strong> är det inte alla som accepterar det.<br />
- Det <strong>kan</strong> hända, menjag umgås bara med normala människor.<br />
- Varför anser du att de som omger dig är de normalaste?<br />
- Eftersom de är fiest.<br />
~ Det argumentet är otillräckligt.<br />
- För dig är det otillräckligt, eftersom det inte går att förklara<br />
det för dig.<br />
Ils<strong>kan</strong> mot Anastasia började mattas av. Jag kom att tänka på<br />
vad jag hört om läkemedel och sexologer och tänkte: ”om hon<br />
har skadat mig på något sätt så kommer läkarna att kunna rätta<br />
till saken”, och sade:<br />
- Okej, Anastasia, låt oss säga att jag inte är arg på dig längre.<br />
Du ska ha tack för en fantastisk natt. Men ta bara inte ifrån mig<br />
mina vanor på eget bevåg mer. Och vad gäller sex så ordnarjag<br />
till den saken med hj älp av <strong>vår</strong>a läkare och modern medicin. Låt<br />
oss gå och bada.<br />
Jag gick bort mot sjön, njutande av skogen i morgonluften. Det<br />
goda humöret börj ade återvända igen - och då var hon plötsligt<br />
där igen! Hon kom gående bakom mig och sade:<br />
- Din medicin och dina läkare kommer inte att hjälpa dig nu.<br />
För att få allt att bli som det var blir de tvungna att sudda ut minnet<br />
av det som hände och vad du kände.<br />
Jag blev så paff attjag stannade.<br />
- Då får du ställa allting till rätta igen.<br />
- Jag <strong>kan</strong> inte heller göra det.<br />
Den samtidiga känslan av vilt raseri och skräck fick åter grepp<br />
om mig<br />
77
- Din . . . Du din fräcka! Du lägger dig i mitt liv och vänder upp<br />
och ned på det. Ställa till saker <strong>kan</strong> du alltså göra? Men när det<br />
behöver rättas till så <strong>kan</strong> du inte?<br />
- Jag har inte ställt till något. Du ville ju så gäma ha en son.<br />
Men det har gått flera år, och du har fortfarande ingen son. Och<br />
ingen kvinna i ditt liv skulle ha fött dig någon son. Jag ville också<br />
ha bam med dig, och ävenjag en son. Ochjag har möjligheten . . .<br />
Så varför oroar du dig i föıväg för att du kommer att må dåligt?<br />
Du <strong>kan</strong>ske till och med kommer att förstå Var inte rädd för<br />
mig, snälla Vladimir, jag har inte gjort några som helst ingrepp<br />
i ditt psyke. Det hände av sig självt. Till större delen enligt din<br />
egen vilj a. Du fick det du ville ha. Jag skulle också väldigt gäma<br />
befria dig från åtminstone en dödssynd.<br />
- Vilken skulle det vara?<br />
- Högfärd. 1<br />
- Du är bra konstig. Din filosofi och din livsstil är omänsklig.<br />
- Vad är det för omänskligt i mig som skrämmer dig?<br />
- Du bor ensam i skogen, kommunicerar med växter och djur.<br />
Hos oss finns ingen som ens är i närheten av att leva som du.<br />
Varför säger du så, Vladimir? sade Anastasia upprört. - Än<br />
fritidsodlama då? De kommunicerar också med växterna och<br />
djuren, fast än så länge omedvetet. Men de kommer att begripa<br />
efterhand. Många av dem har redan börjat förstå.<br />
- Har ni hört på maken! Hon är fritidsodlare. Och den där strålen<br />
du har. Böcker läser du inte, men vet en massa. Det är rena<br />
mystiken.<br />
~ Jag ska försöka förklara allting för dig, Vladimir. Fast inte<br />
på en gång. Jag försöker, men jag <strong>kan</strong> inte hitta passande ord.<br />
Begripliga ord. Tro mig, snälla du. Allt jag gör är sådant som är<br />
naturligt för männis<strong>kan</strong>. Hon har alltid varit begåvad med det.<br />
Allt sedan ursprunget. Och var och en skulle kunna göra somjag.<br />
Männis<strong>kan</strong> kommer hur som helst att återvända till ursprunget.<br />
78
Det kommer att ske stegvis, när de ljusa kraftema har segrat.<br />
- Och din konsert? Du sjöng med alla röster, imiterade alla<br />
mina favoritsångare, och dessutom i den ordning som de har på<br />
min videokass<strong>ett</strong>.<br />
- Det bara blev så, Vladimir. Jag lyssnade på den kass<strong>ett</strong>en en<br />
gång. Jag <strong>kan</strong> berätta hur det gick till senare.<br />
- Och du menar att du lärde dig alla låt-texter och melodier<br />
utantill direkt?<br />
~ Ja, det gjorde jag, det är väl inget s<strong>vår</strong>t och mystiskt med<br />
det? Oj, vad är det jag har gått och berättat och visat upp! Du<br />
har blivit rädd för mig! Jag är allt oduglig och obehärskad ändå.<br />
Farfar kallade mig det en gång. Jag trodde att han överdrev lite<br />
av tillgivenhet. Men jag är nog faktiskt obehärskad. Snälla<br />
Vladimir ...<br />
Anastasia talade så mänskligt och så ängsligt, och förmodligen<br />
var det därför som rädslan för henne nästan försvann. Tankama<br />
på sonen fyllde alla känslor.<br />
- Nej, inte är jag rädd längre Försök att behärska dig lite<br />
mer bara. Din farfar sade detju till dig.<br />
- Ja. Farfar sade det Och jag bara pratar och pratar Jag<br />
har sådan lust att berätta allt. Ärjag en pratkvam? Eller? Menjag<br />
ska försöka. Jag ska göra mitt allra bästa för att behärska mig. Jag<br />
ska försöka säga bara det som är begripligt.<br />
- Så du tänker föda snart, Anastasia?<br />
- Självklart! Det enda är att det inte blir riktigt i rätt tid.<br />
- Hur då inte i rätt tid?<br />
- Man behöver göra det på sommaren, när naturen hj älper till<br />
att se efter bamet.<br />
- Varför tog du dig för det hela om det är så riskabelt för dig<br />
och bamet?<br />
- Oroa dig inte, Vladimir, bamet kommer i vilket fall att överleva.<br />
79
- Och du då?<br />
- Jag kommer också att försöka hålla ut till <strong>vår</strong>en, och då kommer<br />
allt att ordna sig igen.<br />
Anastasia sade d<strong>ett</strong>a utan den minsta sorg eller rädsla för sitt<br />
eget liv, sedan tog hon sats och hoppade i vattnet i den lilla tj ärnen.<br />
Vattnet stänkte upp och blänkte till som <strong>ett</strong> fyrverkeri i solen,<br />
för att sedan falla ned på den rena ochjämna vattenspegeln. Tr<strong>ett</strong>io<br />
sekunder senare kom hennes kropp stilla upp till ytan. Hon<br />
låg i vattnet med arnıama utsträckta och handfiatoma uppåt och<br />
log. Jag stod på stranden, tittade på henne och tänkte: ”kommer<br />
ekorren att höra hur hon knäpper med fingrama när hon ligger<br />
med spädbamet i något av sina läger? Kommer någon av hennes<br />
f`yrfota vänner att hj älpa henne? Kommer hennes kroppsvärme<br />
att räcka till för att värma den lille?”<br />
- Om min kropp skulle börja kallna och bamet inte skulle ha<br />
något att äta kommer det att börja gråta, sade Anastasia tyst. Hon<br />
hade kommit upp ur vattnet, och fortsatte: - Dess klagan kommer<br />
att väcka den tidiga våmaturen eller en del av den, och då<br />
kommer allt att gå bra. De kommer att föda upp honom.<br />
- Läste du mina tankar?<br />
- Nej, jag antog att du tänkte på det. Det ärju naturligt.<br />
- Anastasia, du sade att dina släktingar bor i granntraktema.<br />
Skulle de kunna hjälpa dig? 1<br />
- De är väldigt upptagna och får inte störas i sitt arbete.<br />
- Vad är det de sysslar med, Anastasia? Och vad är det du sysslar<br />
med hela dagama, om du praktiskt taget helt och håller betjänas<br />
av naturen omkring dig?<br />
- Jag är sysselsatt . _. Ochjag försöker hjälpa folk i er <strong>värld</strong>, de<br />
som ni kallar fritidsodlare* eller trädgårdsodlare.<br />
1 Med fritidsodlare avses här innehavaren av en odlingsbar tomt på landet som<br />
sommarstuga eller koloniträdgård. Det ryska ordet för en sådan tomt - som <strong>kan</strong> vara<br />
bebyggd med allt från någon form av kolonilottsskjul till en storslagen villa - är dátja,<br />
och den som odlar på en sådan tomt kallas dátjnik. Ofta odlar man såväl frukt, bär och<br />
grönsaker som blommor.<br />
80
ífennes ıfiärafiitírßoííare<br />
Anastasia berättade mycket och entusiastiskt för mig om vilka<br />
möjligheter som öppnar sig för dem som kommunicerar med<br />
växter. Det finns två ämnen som Anastasia pratar om med särskild<br />
hänförelse, engagemang och rent utav med något slags förälskelse.<br />
Det är bamuppfostran och fritidsodlare. Om jag skulle<br />
återge allt hon berättat om fritidsodlare och vilken betydelse hon<br />
tillskriver dem så skulle alla behöva knäböja inför dem. Tänka<br />
sig bara. Hon anser att de har räddat alla från hungersnöd och att<br />
de sår frön av godhet i sj älama och att de uppfostrar framtidens<br />
samhälle Det går inte att räkna upp allt. För det krävs en särskild<br />
bok. Och allt d<strong>ett</strong>a försöker hon också bevisa och argumentera<br />
för:<br />
- Du förstår att idag <strong>kan</strong> det samhälle du lever i lära sig<br />
mycket genom att kommunicera med de växter man planterar<br />
vid sommarstugorna. Just vid sommarstugorna och odlingslottema,<br />
där du känner varje individuell planta, och inte på<br />
opersonliga enorma fält med odugliga monstermaskiner som<br />
kravlar omkring på dem. Människor mår bättre när de arbetar<br />
i sin egen trädgård, många lever längre av det. De blir bättre<br />
människor. Och det är just fritidsodlama som <strong>kan</strong> bidra till att<br />
göra samhället mer medvetet om hur destruktiv den teknokratiska<br />
vägen <strong>kan</strong> bli.<br />
- Anastasia, just nu spelar det ingen roll om det stämmer eller<br />
inte. Vad har du med saken att göra? Vad består din hjälp i?<br />
81
Hon fattade min hand och förde ut mig i gräset. Vi låg på rygg<br />
med handfiatoma uppåt.<br />
- Blunda, slappna av och försök föreställa dig det som jag<br />
kommer att säga. Nu ska jag med min stråle hitta eller få syn på<br />
någon av dem som ni kallar fritidsodlare.<br />
Hon var tyst <strong>ett</strong> tag och sade sedan lågt:<br />
- En gammal kvinna viker upp <strong>ett</strong> knyte av gastyg som hon<br />
har blötlagt gurkfrön i. Fröna har redan börjat gro och man <strong>kan</strong><br />
se små groddar. Hon har tagit <strong>ett</strong> frö i handen. Nu intalade jag<br />
henne just att hon inte behöver blötlägga fröna så, groddama deformeras<br />
när hon ska sätta dem, det är vattnet som inte är riktigt<br />
tjänligt, fröet kommer att bli sjukt. Hon tror att hon kommit på<br />
det själv. Ja, det stämmer också delvis, jag gav henne bara lite<br />
hj älp för att komma på det. Nu kommer hon att dela med sig av<br />
sina tankar, hon kommer att berätta om det för andra. Även om<br />
det var i blygsam skala så är saken gjord.<br />
Anastasia berättade att hon i sitt <strong>medvetande</strong> modellerar alla<br />
möjliga situationer där folk arbetar, tar igen sig och umgås med<br />
varandra såväl som med växter. När den situation hon har visualiserat<br />
stämmer som mest överens med verkligheten upprättas en<br />
kontakt som gör att hon <strong>kan</strong> se personen ifråga, känna vad han<br />
eller hon lider av och vad han eller hon upplever. Hon lever sig<br />
liksom in i rollen och delar med sig av sin kunskap. Anastasia har<br />
sagt att växter reagerar på människor, att de <strong>kan</strong> älska dem eller<br />
hata dem och ha positiv eller negativ inver<strong>kan</strong> på deras hälsa.<br />
- Och med det har j ag väldigt mycket arbete. Jag håller på<br />
med sommarstugeodlingar. Fritidsodlama åker till sina planteringar<br />
vid sommarstugan eller koloniträdgården och behandlar<br />
sina växter som om de hälsade på sina barn, men tyvärr är deras<br />
förhållande på en intuitiv nivå. Denna relations sanna betydelse<br />
och bestämmelse är inte riktigt klar för dem. Precis allting påjorden,<br />
varj e litet grässtrå, varj e litet kryp, är skapt för männis<strong>kan</strong><br />
82
och f`yller sin uppgift och sitt ändamål i männis<strong>kan</strong>s tjänst. Den<br />
stora mängden läkeväxter bekräftar d<strong>ett</strong>a. Men männis<strong>kan</strong> i er<br />
<strong>värld</strong> vet inte mycket om d<strong>ett</strong>a och <strong>kan</strong> därför inte använda sig av<br />
denna möjlighet.<br />
Jag bad Anastasia demonstrera <strong>nytt</strong>an av den medvetna kommunikationen<br />
med något konkret exempel så att det skulle gå<br />
att kontrollera i praktiken, så att det gick att se och undersöka<br />
vetenskapligt. Anastasia tänkte efter en liten stund, för att sedan<br />
plötsligt lysa upp och utropa:<br />
- Fritidsodlama, mina kära fritidsodlare! De kommer att bevisa<br />
och demonstrera allting och göra er vetenskap förbıyllad.<br />
Varför komjag inte att tänka på det tidigare, hur kundejag undgå<br />
att förstå?<br />
lden som fötts väckte en svallande glädje i henne. Jag har över<br />
huvud taget inte s<strong>ett</strong> Anastasia vara illa till mods. Hon <strong>kan</strong> vara<br />
allvarlig, fundersam och koncentrerad, men oftast brukar hon gå<br />
omkring och glädja sig åt någonting. Den här gången gladde hon<br />
sig häftigt- hon tog till att skutta och klappa i händema, och det<br />
var som att det blev ljusare omkring, och skogen börj ade röra<br />
sig, den svarade henne med trädkronomas prassel och fåglamas<br />
röster. Hon började snurra runt som i en dans. Det riktigt lyste<br />
om herme när hon sedan kom och satte sig bredvid mig och sade:<br />
- Nu kommer de att tro på det! Och det är mina fina fritidsodlare.<br />
De kommer själva att förklara och bevisa allt för er.<br />
Jag skyndade mig att återuppta det avbrutna samtalet och anmärkte:<br />
- Det är inte alls säkert. Du hävdar att varenda liten skalbagge<br />
är skapt för att gagna männis<strong>kan</strong>, men hur ska folk kunna tro på<br />
det när de ser med avsky på kackerlackorna som kryper på köksbordet?<br />
Skulle de också vara skapta för att gagna männis<strong>kan</strong>?<br />
- Kackerlackor, svarade Anastasia, kryper bara på smutsiga<br />
bord, för att samla rester av gammal mat som ibland inte är syn-<br />
33
liga för blotta ögat. De bearbetar dem och lägger sedan det ofarliga<br />
avfallet på något avskilt ställe. Om de blir för många får du ta<br />
in en groda i huset. Då ger sig de överflödiga av direkt.<br />
Det som Anastasia därefter föreslog att fritidsodlama skulle<br />
göra är fönnodligen oförenligt med vetenskap - med hortikultur<br />
- och är helt säkert oförenligt med gängse praktiska regler för<br />
plantering och odling av olika växtkulturer i trädgårdar. Vad hon<br />
hävdade var å andra sidan så storslaget attjag tycker alla som har<br />
möjlighet bör prova på det, om inte på hela trädgårdsområdet, så<br />
åtminstone på en liten del av det, desto mer som det förmodligen<br />
inte <strong>kan</strong> vara till annat än <strong>nytt</strong>a. Dessutom har mycket av det hon<br />
sagt redan bekräftats med experiment av fil.dr i biologi N. M.<br />
Próchorov.<br />
84
Tröet är en 121'/iare<br />
ßlnastasias råcf<br />
Anastasia hävdade:<br />
- Varje frö ni sätter innehåller en enorm mängd information<br />
från universum. Det är en mängd som inte går att jämföra med<br />
konstgj orda resultat vare sig till kvantitet eller detaljrikedom.<br />
Med hj älp av denna information vet fröet exakt, på millisekunden,<br />
när det ska börja leva, gro, vilka ämnen det ska ta upp från<br />
myllan, hur det ska ut<strong>nytt</strong>ja strålningen från himlakroppama: solen,<br />
månen och stj ämoma; vad det ska växa upp som och vilka<br />
frukter det ska ge. Fruktema är avsedda för männis<strong>kan</strong>s livsuppehälle.<br />
Dessa frukter <strong>kan</strong> effektivt - och bättre än de konstgjorda<br />
läkemedel som existerar och kommer att existera - bekämpa<br />
och stå emot vilken sjukdom som helst i människokroppen. Men<br />
för d<strong>ett</strong>a måste fröet känna till männis<strong>kan</strong>s tillstånd. Under mognadsprocessen<br />
<strong>kan</strong> det mätta sin f`ruktkropp med den ämnesbalans<br />
som är nödvändig för att bota en konkret person och dennes<br />
sjukdom om den finns eller om det finns anlag för den. För att<br />
gurkfröet, tomatfröet eller fröet från vilken annan växt som helst<br />
som vuxit i trädgården ska innehålla information om männis<strong>kan</strong>s<br />
hälsa ska man gå till väga på följande sätt.<br />
Innan man planterar ska man ta <strong>ett</strong> eller flera små f`rön i munnen<br />
och hålla dem där under tungan i minst nio minuter. Sedan ska<br />
man lägga dem mellan handfiatoma och hålla dem på det viset i<br />
85
cirka tr<strong>ett</strong>io sekunder. Medan man håller fröna mellan händerna<br />
måste man stå barfota i den del av trädgården där planteringen<br />
sedan kommer att ske. Öppna händema och för varsamt det lilla<br />
fröet som ligger där till din mun. Andas ut och blås ur lungoma<br />
på fröet. Värm det med din andedräkt så kommer det pyttelilla<br />
fröet att få reda på vad som finns i dig. Dessutom behöver man<br />
därefter hålla händema öppna tr<strong>ett</strong>io sekunder i det att man föreställer<br />
fröet för himlakroppama. Och fröet bestämmer då ögonblicket<br />
för sin framkomst. Alla planeter kommer att hjälpa det<br />
med d<strong>ett</strong>a! Och för dig kommer de att ge det nödvändiga ljuset<br />
till de små skotten. Därpå <strong>kan</strong> du sätta fröet i jorden. Du bör absolut<br />
inte vattna direkt, annars <strong>kan</strong> du skölja bort spottet som<br />
omslutit fröet och den information från dig som fröet absorberat.<br />
Bevattningen <strong>kan</strong> ske tre dagar efter planteringen.<br />
Det är nödvändigt att plantera under de dagar som är gynnsamma<br />
för varje grönsak (d<strong>ett</strong>a känner männis<strong>kan</strong> redan till, enligt<br />
kalendem för månens faser). Att plantera lite för tidigt utan<br />
att vattna är inte lika illa som att plantera för sent. Man bör inte<br />
rensa bort allt ogräs runt <strong>ett</strong> skott som kommit upp ur sitt frö. Det<br />
är nödvändigt att åtminstone låta <strong>ett</strong> exemplar av varje art få vara<br />
kvar. Ogräset går att klippa ned. .. Enligt Anastasia tar fröet på<br />
det viset upp information om männis<strong>kan</strong> och medan dess frukt<br />
växer kommer det att ur Universum och Jorden dra ut så mycket<br />
som möjligt av den energi som är nödvändig förjust denna konkreta<br />
person. Man får inte rensa bort något ogräs alls, eftersom<br />
även de har sitt ändamål. Några skyddar växten mot sjukdom,<br />
andra ger extra infonnation. Under odlingens gång måste man<br />
umgås med växtema, åtminstone en gång under dess uppväxt,<br />
helst vid fullmåne. Man ska gå fram till växten och röra vid den.<br />
Anastasia hävdar att frukt och grönsaker som odlats från frön<br />
på det viset och som äts av den person som odlat dem <strong>kan</strong> bota<br />
precis alla fysiska sjukdomar, bromsa ned kroppens åldrande<br />
86
ansenligt, göra en fri från fördärvliga vanor, fierfaldigt öka ens<br />
intellektuella förmågor och ge ro i själen. Frukterna kommer att<br />
ha som störst inver<strong>kan</strong> om man äter dem senast tre dagar efter<br />
skörden. De ovannämnda procedurerna behöver göras med olika<br />
sorters växtkulturer som man planterar i trädgården. Det är inte<br />
nödvändigt att så hela gurklandet, tomatodlingen osv. på det sättet,<br />
det räcker med <strong>ett</strong> par plantor. Frukten och grönsakema som<br />
odlats på d<strong>ett</strong>a sätt kommer att skilj a sig från: andra av samma<br />
sort inte bara i smaken. Om man låter dem analyseras kommer<br />
ämnesbalansen i dem också visa sig vara annorlunda.<br />
När man sätter plantor är det absolut nödvändigt att knåda<br />
och trampa myllan i fåran lite med händer och bara fötter, och<br />
att spotta i fåran. På frågan: “varför med fötterna?” förklarade<br />
Anastasia att det genom männis<strong>kan</strong>s fotsv<strong>ett</strong> utsöndras ämnen<br />
(förmodligen giftiga) som innehåller information om kroppens<br />
sjukdomar. Plantoma får den informationen. De skickar den vidare<br />
till fruktkroppama som får förmågan att motarbeta sjukdomar.<br />
Anastasia gav rådet att emellanåt gå omkring barfota på<br />
tomten.<br />
- Vilka växtkulturer behöver man odla?<br />
Anastasia svarade:<br />
- Den mångfald som brukar finnas i de flesta trädgårdar är tillräcklig:<br />
hallon, vinbär, krusbär, gurkor, tomater, smultron och<br />
något äppelträd. Det är särskilt bra om det finns körsbär och<br />
blommor. Hur mycket av dessa växter det finns och hur stor areal<br />
det är spelar inte så stor roll. Till de obligatoriska, de som är nödvändiga<br />
för att få <strong>ett</strong> fullständigt mikroklimat av energier på tomten,<br />
hör sådana växter som solros (åtminstone <strong>ett</strong> exemplar). Det<br />
är absolut nödvändigt att beså en yta om ca en och en halv eller<br />
två kvadratmeter med sädeskulturer - råg eller vete - och man<br />
måste lämna en liten plätt om minst två kvadratmeter för olika<br />
vilda växter. Den plätten får inte besås, den måste vara naturlig,<br />
8 87
och om ni inte har bevarat några vilda växter på er tomt måste ni<br />
hämta en grästorva i skogen och skapa <strong>ett</strong> sådant liten område<br />
med hjälp av den.<br />
Jag frågade Anastasia om det är nödvändigt att plantera växter<br />
som hon anser obligatoriska direkt på tomten ifall det växer vilda<br />
växter i närheten av tomten, och fick följande svar:<br />
- Det är inte bara planteringarnas mångfald som spelar roll,<br />
utan även sättet man planterar på, den direkta kontakten med<br />
dem, genom vilken själva informationsöverföringen sker. Jag<br />
har redan berättat för dig om <strong>ett</strong> sätt att plantera, det är det grundläggande.<br />
Det viktigaste är att fylla den bit natur som finns omkring<br />
dig med information om dig sj älv. Det är bara då som den<br />
helande effekten, ja, och helt enkelt ditt fysiska tillstånd kommer<br />
att bli betydligt bättre än av bara grönsaker och frukt. I den vilda<br />
naturen, som ni kallar den, fast den inte är vild utan bara okänd<br />
för er, finns en mängd växter, med vars hjälp man <strong>kan</strong> bota precis<br />
alla sjukdomar som finns. Dessa växter är skapade just för d<strong>ett</strong>a<br />
ändamål, men männis<strong>kan</strong> har tappat eller nästan tappat förmågan<br />
att känna igen dem.<br />
Jag berättade för Anastasia att vi har många specialiserade<br />
apotek som sälj er läkeväxter och att det också finns läkare och<br />
vanliga kloka gubbar som i yrket ger behandling med växter, och<br />
hennes svar på det var:<br />
- Det finns en överläkare, det är din kropp. Den har från första<br />
början haft förmågan att veta vilken ört som behövs och när, vad<br />
man över huvud taget bör äta och hur man bör andas. Den <strong>kan</strong><br />
förhindra sjukdomar till och med innan de ens börjat yttra sig.<br />
Och ingen annan <strong>kan</strong> ersätta din kropp, ty den är din personliga<br />
läkare som du har fått personligen av Gud, endast du personligen.<br />
Jag berättar för dig hur man <strong>kan</strong> ge den möjligheten att göra<br />
vad den <strong>kan</strong> för att hjälpa dig. Om du har god kontakt med växtema<br />
på din tomt kommer de att behandla dig och sköta om dig,<br />
88
de kommer sj älva att ställa exakta diagnoser och laga särskild<br />
medicin som är effektivastjust för dig.<br />
'Vem Öfirstudien rw Öin?<br />
- Det är nödvändigt att ha åtminstone <strong>ett</strong> bisamhälle på varje<br />
tomt.<br />
Jag sade till henne att det bara är <strong>ett</strong> fåtal som klarar av att<br />
handskas med bin hos oss. För att göra det genomgår de specialutbildning,<br />
men klarar ändå inte alltid av det. Men hon svarade:<br />
- Mycket av det ni gör för att bevara bisamhällena stör dem.<br />
Under de senaste tvåtusen åren är det bara två personer på Jorden<br />
som har kommit lite närmare förståelsen av denna unika levande<br />
me<strong>kan</strong>ism.<br />
- Vilka är det?<br />
- Det är två munkar, och båda är helgonförklarade. Det står om<br />
dem i era böcker som finns i klosterarkiven.<br />
- Menar du, Anastasia, att du läser kyrklig litteratur? Var, när?<br />
Du harju inte en enda bok!<br />
- Jag använder mig av <strong>ett</strong> mer fulländat sätt att erhålla information.<br />
- Vilket då? Nu pratar du obegripligt igen, du lovade ju att avstå<br />
från mystiken och det övematurliga.<br />
- Jag berättar om det senare, jag <strong>kan</strong> försöka lära dig. Just nu<br />
kommer du inte att förstå, men det är enkelt och naturligt.<br />
- Okej , men hur ska man göra för att hålla sig med bin på tomten?<br />
- De behöver bara <strong>ett</strong> bo, <strong>ett</strong> likadant som de har i naturliga<br />
förhållanden, det är allt. Det enda som sedan <strong>kan</strong> behöva göras<br />
är att skatta bina på lite honung, vax och andra ämnen som de<br />
producerar och som är <strong>nytt</strong>iga för männis<strong>kan</strong>. :<br />
89
- Anastasia, det är inte alls enkelt. Vem vet hur <strong>ett</strong> sådant naturligt<br />
bo ska se ut? Om du tog och berättade hur man själv <strong>kan</strong><br />
göra det av de material som vi har tillgängliga, då skulle det vara<br />
möjligt att genomföra.<br />
- Nåväl, sade hon och skrattade till, då får du vänta lite grand.<br />
Jag måste visualisera, ja, ta en titt på vad dagens människor <strong>kan</strong><br />
ha till hands, som du säger.<br />
- Och var man ska ställa det så att det inte ser konstigt ut, lade<br />
jag till.<br />
- Jag ska försöka även med det. 1<br />
Hon lade sig ned i gräset som hon gjorde varje gång hon visualiserade<br />
sina, eller rättare sagt <strong>vår</strong>a livssituationer, men den här<br />
gången betraktadejag henne mer noggrant. Anastasia låg i gräset<br />
med armama åt sidoma och handfiatoma uppåt. Fingrarna var<br />
halvt böjda och toppama, eller rättare sagt f`yra fingertoppar på<br />
varje hand var också riktade med insidan uppåt. Först ryckte det<br />
lite i fingrama, sedan var de stilla. Ögonen var slutna. Kroppen<br />
var helt avslappnad. Ansiktet var först också avslappnat, sedan<br />
drog det en knappt märkbar skugga av något slags känsla eller<br />
fömimmelse över det. Senare förklarade hon att fjärrseendet är<br />
tillgängligt för alla som uppfostrats på <strong>ett</strong> visst sätt. Och om bikupan<br />
meddelade Anastasia följande:<br />
- Man måste göra en kubbe. Man <strong>kan</strong> ta en ihålig stock och<br />
hugga ut den, göra den bredare eller göra den av brädor av lövträdsvirke.<br />
Brädorna ska vara minst sex cm tjocka, det inre utrymmet<br />
ska vara minst fyrtio gånger fyrtio cm och längden ska<br />
vara minst en meter och tjugo cm. I <strong>kan</strong>tema på insidan <strong>kan</strong> man<br />
sätta fast tre<strong>kan</strong>tiga lister så att hömen blir liksom avrundade.<br />
Listema <strong>kan</strong> limmas fast lite löst, bina faster dem själva efterhand.<br />
Den ena kortsidan <strong>kan</strong> man sluta tätt med en lika tj ock<br />
bräda och den andra kortsidan <strong>kan</strong> göras öppningsbar. För d<strong>ett</strong>a<br />
behöver man passa in en bräda så att den går att fästa med gräs<br />
90
eller en trasa i fogen. Härvid ska trasan täcka hela bottnen. Gör<br />
en ca en och en halv cm bred springa utmed en av skarvama på<br />
långsidan. Springoma eller springan ska sluta tr<strong>ett</strong>io cm ovanför<br />
den öppningsbara kortsidan. En sådan kubbe <strong>kan</strong> man ställa någonstans<br />
på tomten på pålar. Den ska sitta minst tjugo-tjugofem<br />
cm över marken med springoma mot söder, men det är bäst att<br />
sätta upp den under hustaket. Då kommer inte märmis<strong>kan</strong> att störa<br />
bina när de fiyger ut, och bina kommer inte att besvära männis<strong>kan</strong>.<br />
Kubben bör sättas fast vågrätt med ungefar tjugo-tr<strong>ett</strong>io graders<br />
lutning. Den öppningsbara kortsidan ska vara riktad nedåt.<br />
Man <strong>kan</strong> också sätta upp kubben på vinden, men då måste det<br />
finnas bra ventilation. Det bästa är att fästa kubben på söderväggen<br />
precis under hustaket eller på själva taket. Det enda är att<br />
man måste göra det möjligt att komma åt kubben för att plocka<br />
ut vaxkakor med honung. Över kubben måste det sitta <strong>ett</strong> litet<br />
skyddstak mot solen. Den måste stå på en liten plattform. Inför<br />
vintem <strong>kan</strong> man fodra den.<br />
Jag amnärkte förAnastasia att en sådan kubbe skulle bli ganska<br />
tung, och skyddstaket och plattformen kunde förstöra utseendet<br />
på fasaden. Vad ska man göra i så fall? Hon såg lite förvånat på<br />
mig och sade sedan:<br />
- Saken är den att era biodlares förfaringssätt inte är riktigt<br />
korrekt. Det är farfar som har berättat för mig. Modema biodlare<br />
har hittat på många olika bikupekonstruktioner, och alla innefattar<br />
att männis<strong>kan</strong> ska göra ständiga ingrepp i bisamhället: det<br />
är biodlama 'som placerar om ramama och de som inför vintem<br />
flyttar bikupoma med bina till <strong>ett</strong> annat ställe, och det får man<br />
inte göra. Bin bygger sina vaxkakor med bestämda mellanrum,<br />
de skapar sj älva <strong>ett</strong> helt ventilationssystem och de kämpar med<br />
sina fiender, och varje ingrepp skadar d<strong>ett</strong>a system. Istället för<br />
att samla honung och föda upp nya bin är de tvungna att rätta<br />
91
till skadoma. I naturliga förhållanden bor bin i håligheter i träd<br />
och klarar utmärkt av alla problem själva. Jag har nu berättat hur<br />
man håller bin i så naturliga förhållanden som möjligt. Nyttan av<br />
deras närvaro är väldigt stor. Just bin är allra effektivast när det<br />
gäller pollinering av växter och att öka skördama, men det torde<br />
ni känna väl till. Vad ni möjligen inte känner till är att bina dessutom<br />
med sina sugrör öppnar de <strong>kan</strong>aler i växterna, genom vilka<br />
växterna erhåller extra information som återspeglas från planeterna<br />
och som de, och följaktligen även männis<strong>kan</strong>, behöver.<br />
- Men bin sticker ju folk. Vad blir det för semester i sommarstugan<br />
om man hela tiden ska gå och vara rädd?<br />
- Bin sticks när männis<strong>kan</strong> själv är aggressiv mot dem, när hon<br />
viftar bort dem, blir rädd eller är aggressivt inställd inombords,<br />
inte nödvändigtvis mot bina, utan bara mot Vem som helst. De<br />
känner det och reagerar mot utstrålningen av mörka känslor. De<br />
<strong>kan</strong> dessutom sticka de delar av kroppen där det finns <strong>kan</strong>aler<br />
som leder till något sjukt inre organ, där skyddshöljet är öppet eller<br />
där det fimıs andra skador. Ni känner till hur effektivt bin <strong>kan</strong><br />
bota sjukdomen som ni kallar radikulit, men det är långt ifrån det<br />
enda de <strong>kan</strong>.<br />
Om man skulle nämna allt, ja, och dessutom ge bevis som du<br />
hela tiden vill, skulle du få stanna hos mig i flera veckor, och<br />
inte tre dagar. Det finns mycket berättat om bin hos er, jag har<br />
endast korrigerat dessa uppgifter något, och tro mig närjag säger<br />
att mina korrigeringar är betydelsefulla. Det är väldigt enkelt att<br />
låta <strong>ett</strong> bisamhälle komma in i en sådan kupa. Man behöver bara<br />
skaka ner en bisvärm i den, och före det lägga en bit vax och lite<br />
biväxter i. Man behöver inte sätta i några hemmagj orda ramar<br />
eller vaxkakor. När det efterhand kommer att bo bisamhällen på<br />
åtminstone <strong>ett</strong> antal granntomter kommer bina sj älva att föröka<br />
sig genom svännning, och sj älva bosätta sig i tomma kubbar.<br />
- Och hur ska man få tag i honungen?<br />
92
- Man öppnar locket på kortsidan, bryter av de hängande vaxkakoma<br />
och tar ut honungen och pollenet som ligger förslutet i<br />
dem. Man får dock inte vara girig, bina måste få ha kvar en del<br />
till vintem. Och under det första året är det bättre att över huvud<br />
taget inte ta någon honung.<br />
'Var fiäßad; morgon!<br />
Sina morgonprocedurer har Anastasia anpassat till förhållandena<br />
på en sommarstugetomt:<br />
- På morgonen, helst vid soluppgången, ska man gå ut på tomten<br />
barfota och gå fram till de växter som man känner för. Man<br />
<strong>kan</strong> röra lite vid dem. Man behöver inte göra det enligt något<br />
mönster eller någon sträng ritual som upprepas dag efter dag,<br />
utan så som man sj älv har lust. Men man behöver göra det innan<br />
man tvättar sig. Då kommer växtema att känna luktema från de<br />
ämnen som utsöndras genom kroppens porer medan man sover.<br />
Om det är varmt och åtminstone finns en liten plätt med gräs<br />
- och en sådan ska helst finnas - bör man lägga sig på den och<br />
sträcka på sig i tre-fyra minuter. Om det då kryper upp någon<br />
liten insekt på kroppen ska man inte jaga bort den. Många småkıyp<br />
öppnar upp porema på männis<strong>kan</strong>s kropp och rensar dem.<br />
Oftast stoppas de porer igen som släpper ut gifter, vilka för upp<br />
allehanda inre sjukdomar till ytan på huden och låter männis<strong>kan</strong><br />
tvätta av sig dem. Om det finns någon damm på tomten bör man<br />
doppa sig i den. Om inte <strong>kan</strong> man hälla vatten över sig. När man<br />
gör det måste man stå barfota i närheten av landet och växtema,<br />
eller ännu hellre mellan trädgårdssängama, eller till exempel en<br />
morgon bredvid hallonbusken, en annan vid vinbärsbusken osv.<br />
Man behöver inte torka av sig direkt efter att ha hällt vatten över<br />
sig. Vattendroppama på händema ska man skaka av sig så att de<br />
93
liksom kastas runt på växtema omkring en. Vattendroppama på<br />
andra kroppsdelar ska man också borsta bort med händerna. Därefter<br />
<strong>kan</strong> man fortsätta med sina vanliga tvättningsprocedurer<br />
och använda sig av de anordningar som ni är vana vid.<br />
Kväíßprocerfurer<br />
På kvällen, innan man går och lägger sig, måste man absolut<br />
tvätta föttema, och för d<strong>ett</strong>a ändamål använda sig av vatten med<br />
tillsats av en mindre mängd (några droppar) pressad saft av målla<br />
eller brännässla. Det går att blanda båda två, men utan tvål eller<br />
schampo. Vattnet som man tvättat föttema i ska man hälla ut i<br />
landet. Efter det <strong>kan</strong> man tvätta föttema med tvål om det skulle<br />
behövas. Den här kvällsproceduren är viktig av två skäl. Genom<br />
fotsv<strong>ett</strong>en kommer det ut gifter som för ut inre sjukdomar ur<br />
kroppen, och man måste tvätta bort dem för att rensa porema.<br />
Saften från målla och brännässla kommer att bidra till d<strong>ett</strong>a. När<br />
man häller ut vattnet i landet ger man ytterligare information till<br />
mikroorganismerna och växtema om sitt tillstånd för dagen. Det<br />
är också mycket viktigt. Det är bara genom att få den informationen<br />
som den synliga och osynliga <strong>värld</strong> som omger oss <strong>kan</strong> nära<br />
sig från Rymden och Jorden och alstra allt nödvändigt för att <strong>vår</strong><br />
kropp ska fungera.<br />
0)en áıgar tiífaííting .yäív 8<br />
Jag ville också gäma veta vad hon hade att säga om kost. Själv<br />
hade hon ju en väldigt säregen kosthållning. Jag frågade:<br />
- Anastasia, <strong>kan</strong> du berätta vilken kost du anser att man bör<br />
hålla sig till, vad och när man bör äta, hur många gånger om da-<br />
94
gen och i vilka mängder. Den frågan ägnas mycket uppmärksamhet<br />
hos oss. Det finns en hel uppsjö allehanda litteratur i ämnet,<br />
recept för hälsodieter och bantningstips. 1<br />
- Det är s<strong>vår</strong>t att föreställa sig att männis<strong>kan</strong> skulle kunna ha<br />
en annorlunda livsstil i de förhållanden som råder i den teknokratiska<br />
<strong>värld</strong>en. De mörka kraftema strävar hela tiden efter att<br />
ersätta denna <strong>värld</strong>s naturliga ordning, den som ursprungligen<br />
gavs åt männis<strong>kan</strong>, med sitt otympliga, konstgj orda system som<br />
strider mot männis<strong>kan</strong>s natur.<br />
Jag bad Anastasia tala mer konkret och begripligt, utan hennes<br />
filosofiska funderingar, och hon fortsatte:<br />
- Du förstår, det är ingen annan än varje enskild människas<br />
kropp som bättre <strong>kan</strong> svara på dina frågor: vad, när och hur<br />
mycket männis<strong>kan</strong> bör äta. Det är just därför vi har känslan av<br />
hunger och törst, för att varje enskild människa ska få en signal<br />
när hon behöver inta föda. Just det ögonblicket kommer också<br />
att vara det mest gynnsamma för var och en. Den teknokratiska<br />
<strong>värld</strong>en klarar inte av att förse männis<strong>kan</strong> med möjligheten att<br />
tillfredsställa känslan av hunger och törst när hon sj älv önskar,<br />
och därför har den pressat in männis<strong>kan</strong> i <strong>ett</strong> mönster betingat<br />
av just denna hjälplöshet, och försvarar det dessutom med något<br />
slags ändamålsenlighet.<br />
Tänk dig: en person sitter ned halva dagen utan att nästan göra<br />
av med någon energi alls, en annan utför något fysiskt arbete eller<br />
springer badande i sv<strong>ett</strong> medan han eller hon förbrukar tiotals<br />
gånger så mycket energi - men måltidema ska de inta vid en och<br />
samma tid. Männis<strong>kan</strong> ska äta vid den tidpunkt, då hennes kropp<br />
råder henne till det, och ingen annan rådgivare <strong>kan</strong> komma på<br />
fråga. Jag förstår att det är nästan omöjligt att genomföra i era<br />
vardagsförhållanden, men de som befinner sig vid sina sommarstugor<br />
har en sådan möjlighet och bör ut<strong>nytt</strong>ja den utan att ägna<br />
mer tankar åt konstlade inställningar som strider mot naturen.<br />
95
Samma sak <strong>kan</strong> jag säga som svar på din fråga: “vad bör man<br />
äta?”. Det som för ögonblicket finns så att säga till hands, antar<br />
jag. Kroppen väljer själv det som den behöver. Jag <strong>kan</strong> också ge<br />
följande otraditionella råd: om ni har några djur i bostaden (katt<br />
eller hund) ska ni betrakta dem noga. Emellanåt väljer de ut någon<br />
ört bland de olika gräsen och äter av den. Av denna ört bör<br />
man plocka åtminstone några stycken och ha i maten. Det är inte<br />
alls nödvändigt att göra det varje dag. Det räcker med en eller <strong>ett</strong><br />
par gånger i vec<strong>kan</strong>.<br />
Det är också nödvändigt att plocka axen från säden, tröska<br />
dem, mala dem till mjöl och baka bröd. Det är särdeles viktigt.<br />
Den som äter d<strong>ett</strong>a bröd bara en eller två gånger om året får en<br />
energireserv som <strong>kan</strong> aktivera de inre, själsliga kraftema och ha<br />
positiv inver<strong>kan</strong> på det fysiska tillståndet, ge ro åt själen. Man<br />
<strong>kan</strong> även ge bort brödet till sina släktingar eller bara närstående<br />
personer. Det kommer att ha en synnerligen gynnsam inver<strong>kan</strong><br />
även på dem om man ger bort det uppriktigt och med värme. Det<br />
är väldigt hälsosamt för alla att åtminstone en gång per sommar<br />
under tre dagar leva bara på det som växer i det egna trädgårdslandet,<br />
men lägga till bröd, olja och minimalt med salt.<br />
Jag har redan berättat om Anastasias kosthållning. Och även<br />
under sin berättelse plockade hon spontant <strong>ett</strong> grässtrå, sedan <strong>ett</strong><br />
till och börj ade sj älv tugga på dem, hon räckte även över några<br />
åt mig. Jag bestämde mig för att provajag också. Smaken gjorde<br />
inget intryck, men väckte inte heller några frånstötande känslor.<br />
Kosten och livsuppehället för Anastasias kropp är liksom ålagt<br />
naturen och hejdar aldrig hennes tankar som är sysselsatta med<br />
andra problem. Samtidigt utgör hennes hälsa en oskilj aktig del<br />
av hennes sällsynta yttre skönhet. Anastasia hävdade att en människokropp<br />
som upprättat en sådan kontakt med växtriket och<br />
marken på sin tomt får möjlighet att bli av med vilka sjukdomar<br />
som helst. Sjukdomen är i sig <strong>ett</strong> tydligt tecken på att männis<strong>kan</strong><br />
96
har avlägsnat sig från de naturliga me<strong>kan</strong>ismer som är avsedda<br />
att sköta om hennes hälsa och livsuppehälle. Och för dem, dessa<br />
me<strong>kan</strong>ismer, utgör kampen med sjukdomar inga som helst problem,<br />
ty just i d<strong>ett</strong>a består ändamålet med deras existens. Den<br />
<strong>nytt</strong>a som männis<strong>kan</strong> <strong>kan</strong> dra av att upprätta en informationskontakt<br />
och komma närmare sin lilla del av naturens trädgård är<br />
betydligt större än bara kampen mot sjukdomar.<br />
97
ßltt sow uncíer sin egen stjärna<br />
Jag har redan berättat hur entusiastisk Anastasia blir när hon berättar<br />
om växter och de personer som kommunicerar med dem.<br />
Eftersom hon bor i naturen trodde jag att det bara var den hon<br />
hade studerat, men Anastasia har även information om planetära<br />
förhållanden. Det är som att hon <strong>kan</strong> kämia himlakroppama.<br />
Döm själva av vad hon säger om att sova under stjämhimlen.<br />
- Växtema som fått informationom en konkret person inleder<br />
<strong>ett</strong> informationsutbyte med de kosmiska kraftema, men de<br />
är endast mellanhänder som utför en mycket begränsad uppgift<br />
rörande de f`ysiska och vissa sj älsliga plan. De har aldrig att göra<br />
med de komplicerade processer som i hela djur- och växtriket på<br />
planeten endast påträffas hos männis<strong>kan</strong> och endast berör männis<strong>kan</strong>s<br />
plan i tillvaron. Det upprättade informationsutbytet låter<br />
dock männis<strong>kan</strong> göra det som endast hon är i stånd till: att använda<br />
sig av det kosmiska intellektet, eller rättare sagt utväxla<br />
information med det. Proceduren för att göra d<strong>ett</strong>a och få känna<br />
den välgörande effekten av det är inte alls komplicerad.<br />
Anastasia lade fram det såhär:<br />
- Gör i ordning för att övematta under bar himmel någon kväll<br />
när väderförhållandena tillåter. Man ska härvid bädda i närheten<br />
av hallonbuskama, vinbären eller sädesplanteringen. Man<br />
måste vara ensam. När man ligger på bädden med ansiktet mot<br />
stjämhimlen bör man inte sluta ögonen genast. Låt blicken och<br />
tankama vandra över de kosmiska kroppama. Ansträng er inte<br />
98
när ni tänker på dem. Tanken måste vara lätt och fri. Försök först<br />
tänka på de mest synliga himlakroppama, sedan <strong>kan</strong> ni låta tankarna<br />
vila på det som ligger närmast hj ärtat, om de personer som<br />
är er mest kära, om dem som ni vill gott. Försök inte ens tänka på<br />
hämnd eller att önska någon något ont i det ögonblicket. Effekten<br />
<strong>kan</strong> vara skadlig för er.<br />
Denna enkla procedur kommer att väcka en del av alla sovande<br />
celler i er hjäma till liv. De flesta av dem vaknar aldrig upp på <strong>ett</strong><br />
helt människoliv. De kosmiska kraftema kommer att vara med er<br />
och hjälpa er att förverkliga de mest otroliga ljusa framtidsdrömmar,<br />
att få ro i själen, att förbättra relationema med era närstående<br />
och förstärka eller väcka deras kärlek till er. Det är väldigt<br />
<strong>nytt</strong>igt att utföra denna procedur <strong>ett</strong> antal gånger. Den ger resultat<br />
endast på den plats där ni har ständig kontakt med växtriket.<br />
Och det kommer ni själva att känna redan morgonen efter.<br />
Särskilt viktigt är det att genomföra en sådan procedur dagen<br />
före ens födelsedag. Det tar för lång tid, och vore ändå meningslöst<br />
nu, att förklara hur denna me<strong>kan</strong>ism fungerar. Du kommer<br />
inte att tro på en del av förklaringen och resten komıner du inte<br />
att förstå. Betydligt lättare och mindre omständligt blir det att<br />
tala med de som redan har provat på och känt effekten sj älva, ty<br />
den information som erhållits och prövats kommer att göra det<br />
lättare att uppfatta den som följer.<br />
99
Stjärn/Qfvınnan<br />
En natt under min vistelse hos Anastasia fickjag sj älv se hur hon<br />
kommunicerar med stj ämoma. Kvällen före hade Anastasia sagt:<br />
-- Vladimir, denna natt är av betydelse för mig. Jag kommer<br />
inte att kunna sova bredvid dig. Men oroa dig inte, jag <strong>kan</strong> kalla<br />
på varghonan så kommer hon att vakta ingången till jordhålan<br />
medan du sover.<br />
Jag hade ingen lust att sova ensam i jordhålan. Det gick inte att<br />
stänga ingången och vilket djur som helst skulle kunna ta sig in<br />
och anfalla en sovande människa. De vilda djuren skyddar Anastasia,<br />
men mig skulle de <strong>kan</strong>ske inte tycka lika bra om. Måhända<br />
kommer de inte att göra mig något ont, men oron och rädslan<br />
skulle ändå inte låta mig somna. Såjag frågade:<br />
-Anastasia, var kommer du att vara i natt, då?<br />
- Jag kommer att vara i vattnet i tjämen, Vladimir.<br />
- Du kommer alltså att bada. Är det verkligen nödvändigt för<br />
dig att badajust inatt?<br />
- Ja, Vladimir, denna natt inträffar endast en gång om året och<br />
jag får inte missa den.<br />
Jag frågade ingenting om varför hon måste vara i tj ämen just<br />
denna natt, jag var mer bekymrad över min egen säkerhet. Och<br />
jag föreslog:<br />
- Jag går också med dig ned till tj ämen. Jag <strong>kan</strong> sitta på stranden<br />
medan du badar. '-<br />
- Gör det, Vladimir. Men du får ta på dig ordentligt, och så tar<br />
100
vi med oss lite torrt gräs som du <strong>kan</strong> sova på om du skulle få lust.<br />
Så gjorde vi också. När det blev mörkt ladejag mig på det torra<br />
gräset och betraktade det som pågick.<br />
Natten var varm och vindstilla. Det susade inte i trädkronorna<br />
och det hördes varken surrande i gräset eller prassel från tajgans<br />
nattliga invånare. På den klara himlen lyste de många stj ämoma<br />
ovanligt starkt. Anastasia stod på stranden och såg tyst på den<br />
stilla vattenytan där små och stora stjämor blänkte som i en spegel.<br />
Sedan tog hon av sig klänningen och steg naken ned i tjärnen.<br />
Hon stod en stund med vatten till knäna och satte sig sedan<br />
ned och började varsamt stıyka med händema över vattenytan.<br />
Och plötsligt dök Anastasia ned i det blärı<strong>kan</strong>de stjämhavet. Hon<br />
dök varsamt utan att röra upp vattnet det minsta. När hon dök<br />
upp börj ade hon sakta simma i ringar. Hon minskade gradvis<br />
ringarnas diameter tills hon befann sig precis i mitten av sjön.<br />
Där vände hon sig på rygg och blev liggande i vattnet med ansiktet<br />
mot himlen och arnıama åt sidoma.<br />
Himlens stjämor som återspeglades i tjämens vatten fick det<br />
att se ut som att hon låg i mitten av en rymd fylld av himmelska<br />
ljus i alla riktningar, ovanför och nedanför, och att hon själv var<br />
en del av denna stjärnfamilj. Vattnet i tjämen pulserade med <strong>ett</strong><br />
knappt märkbart mångfärgat ljus. Stjämvattnet och hela omgivningen<br />
var förtrollande, och jag somnade utan några som helst<br />
tankar.<br />
Jag vaknade i gryningen när tj ämen inte längre återspeglade<br />
några stj ämor, och Anastasia satt bredvid klädd i sin stickade<br />
klänning med armama runt benen och huvudet mot knäna. Hon<br />
rörde sig inte. Trots att det var mycket tidigt kunde jag inte sova<br />
längre. Jag ville veta varför hon hade genomfört den underliga<br />
nattritualen. Jag fiyttade mig närmare Anastasia och klappade<br />
henne av någon anledning på handen och sade:<br />
101
- Bli inte arg bara, Anastasia, av detjag tänker säga.<br />
- Säg det du, Vladimir, jag blir inte arg.<br />
- Det var makalöst vackert på tj ämen i natt. Jag har aldrig tidigare<br />
s<strong>ett</strong> något så vackert och aldrig känt något så behagligt.<br />
Det var som om tj ämen inte låg i sibiriska tajgan, utan mitt i universum.<br />
Men du skulle inte ha legat så länge i vattnet, Anastasia.<br />
Du måste sköta om dig nu. Jag tycker inte du ska hålla på med<br />
sådana ritualer som du gjorde inatt. Vattnet är ju inte tillräckligt<br />
varmt för att bada längre, du <strong>kan</strong> bli förkyld och det <strong>kan</strong> hända<br />
andra otrevliga saker, och du väntar ju barn och måste sköta om<br />
dig. Särskilt som jag inte ser någon som helst mening i den där<br />
proceduren eller ritualen.<br />
~ Det finns mening i detjag gjorde, Vladimir.<br />
- Vad då för någon?<br />
- Det var vattnet från denna tj ärn som mamma tvättade mig<br />
med när j ag kom till <strong>värld</strong>en. Och vatten är över huvud taget<br />
väldigt betydelsefullt, det finns i allt levande som existerar i<br />
universum. Livets vatten innehåller all information om livets<br />
uppkomst i universum. Dessutom innehåller det alla tankar och<br />
känslor som männis<strong>kan</strong> någonsin har g<strong>ett</strong> upphov till. Dessutom<br />
<strong>kan</strong> vattnet kämia och reagera på mänskliga känslor.<br />
- Det är möjligt att det stämmer, det vetjag inget om, men varför<br />
måste du bada i tj ämen på natten? Varför är det nödvändigt?<br />
- Jag vill få reda på, Vladimir, hur folk har levt ända sedan de<br />
först uppstod och till <strong>vår</strong>a dagar. Jag vill veta när och under vilka<br />
perioder och epoker de varit som mest lyckliga. Vad som har g<strong>ett</strong><br />
dem mest lycka. Sedan vill jag berätta om det för dagens människor,<br />
så att de blir lyckliga, så att <strong>vår</strong>a bam blir lyckliga.<br />
- Men går det verkligen att få reda på vad människor som levt<br />
flera århundraden tillbaka har gjort?<br />
- Ja, det gör det, Vladimir. När <strong>ett</strong> bam föds och växer upp blir<br />
det likt sina föräldrar till det yttre, och inte bara till det yttre, men<br />
102
det är också likt den första männis<strong>kan</strong>. Det har likadant blod, och<br />
djupt i dess minne finns all information lagrad, ända från skapelsen,<br />
det är bara det att bamet inte tänker på denna information,<br />
men om det försöker så <strong>kan</strong> det minnas allt.<br />
- Låt oss säga att det skulle vara möjligt, men dessa minnen<br />
kommer bara att röra en viss persons förfáder.<br />
- Naturligtvis, Vladimir, naturligtvis bara ens förfäder och anfäder.<br />
Även minnet i mina celler låter mig se scener ur mina avlägsna<br />
förfäders liv, bara mina.<br />
Anastasia for upp och sprang ned till tj ärnen och rörde vid vattnet,<br />
sedan vände hon sig mot mig och sade:<br />
- Men vattnet känner till alla människors förflutna, det innehåller<br />
information om alla och om allt som någonsin har hänt i<br />
universum. Och det hjälper mig att se det. Närjag befinner mig i<br />
vattnet i mitten av tj ärnen och tänker, så tänker det tillsammans<br />
med mig och söker efter de nödvändiga bildema, det s<strong>kan</strong>nar till<br />
och med av allt som sker på alla planeter eftersom det finns överallt.<br />
Tjärnen återspeglar stj ämoma, och stjämoma återspeglas i<br />
mina ögon. I det ögonblicket är vi <strong>ett</strong>. All information i Universum<br />
blir tillgänglig för männis<strong>kan</strong>, ty i d<strong>ett</strong>a ögonblick uppfattar<br />
hon sig som en del av Universum. Universum gläder sig när<br />
männis<strong>kan</strong> uppfattar sig som en del av det och är redo att betjäna<br />
hemie, att förverkliga det hon föresatt sig.<br />
Jag lyssnade på hur Anastasia med lugn övertygelse talade om<br />
universum, stj ämor och vatten och tänkte: ”här bor en ung vacker<br />
fiicka i taj gan utan några som helst av de vardagsproblem vi<br />
dras med i <strong>vår</strong> teknokratiska <strong>värld</strong>. Kanske är det därför hennes<br />
tankar och föreställningar om <strong>värld</strong>salltet är så ovanliga. Hon talar<br />
så övertygat om sin <strong>värld</strong>suppfattning att det inte känns riktigt<br />
passande att ge uttryck för några tvivel på hennes uttalanden.”<br />
Högt sade jag: s<br />
- Du är som en vetenskaplig forskare som analyserar mänsk-<br />
103
lighetens liv, Anastasia. Vilken tidsrymd har du lyckats titta igenom?<br />
- Än så länge inte mycket alls, bara nio årtusenden.<br />
- Inte mycket alls? Det låter som väldigt mycket. Och vilka<br />
slutsatser har du dragit av det du fått se?<br />
- Jag kommer att berätta om mina slutsatser senare, Vladimir,<br />
eller så kommerjag helt enkelt att demonstrera de bilderjag s<strong>ett</strong><br />
för dig. Sedan <strong>kan</strong> du och andra själva dra slutsatser av dem.<br />
- Folk kommer naturligtvis att kunna dra slutsatser - om de<br />
tror på det du säger. Du säger till exempel ovanliga saker om vatten,<br />
men var finns bevisen för att vatten <strong>kan</strong> lagra information, ja,<br />
och dessutom reagera på mänskliga känslor?<br />
- Jag tror att era modema forskare har bevisen.<br />
- Jag har inte hört någonting om det. Vi har över huvud taget<br />
inget komplicerat förhållande till vatten - det är bara vatten, en<br />
liten bit av männis<strong>kan</strong>s omgivning.<br />
- Ja, en liten bit, en levande bit. Det är få som tänker på det som<br />
en levande varelse. Du frågar efter bevis trots att större delen av<br />
din kropp består av vatten. Jag <strong>kan</strong> berätta vad varj e människa<br />
<strong>kan</strong> göra för att få känna det levande vattnets enonna potential,<br />
Vladimir.<br />
- Berätta.<br />
- Du eller de som önskar få erfara vattnets helande egenskaper,<br />
behöver först finna en källa med det vatten som passar bäst<br />
i smaken. Vattnet ska tas med hem, hällas upp på kärl och frysas<br />
ned. Varje kväll ska man ställa fram så mycket vatten som man<br />
förbrukar på en dag på bordet, helst med en bit grönt tyg under<br />
kärlet. Innan man går och lägger sig måste man säga några vänliga<br />
ord, eller bara tänka på det med ömhet. Det får inte vara för<br />
varmt i rummet, det måste finnas kvar en bit is i vattnet. Om den<br />
försvinner måste man lägga i en isbit som man förvarar åtskilti<br />
fryst tillstånd.<br />
104
Helst ska man lägga en liten isbit även i varmt vatten. Och i<br />
h<strong>ett</strong> te som du dricker. När isen smälter ska man helst tänka på<br />
vattnet med ömhet, det går bra att säga några trevliga ord, som<br />
till en levande varelse. Man <strong>kan</strong> tillsätta några droppar cederolja<br />
i det smälta vattnet. Det spelar ingen roll hur mycket vatten man<br />
tillsätter oljan i, informationen från den sprider sig i hela vattenmängden,<br />
och den informationen är mycket viktig. Innan man<br />
går och lägger sig <strong>kan</strong> man klappa kärlet lite grand och andas<br />
ut luft på vattnet. När man vaknar nästa dag ska man hälsa på<br />
vattnet. Helst ska vattnet drickas i små, lugna klunkar. Man <strong>kan</strong><br />
också smörjain ansiktet med det. Om man har några krämpor i<br />
kroppen kommer vattnet att börj a behandla dem och det kommer<br />
absolut att bota dem. Man kommer att känna sig bättre redan<br />
efter tre dagar. Om man dricker vattnet i nittionio dagar kommer<br />
till och med allvarliga sjukdomar att lämna kroppen, och man<br />
kommer att märka att huden i ansiktet blivit märkbart bättre.<br />
Om man vill att ens kropp ska bli yngre och att göra tankeförmågan<br />
snabbare, <strong>kan</strong> man förutom vatten även ta cederolja på<br />
morgonen, vid middagstid och under tidig kväll, en klunk varje<br />
gång. Det går också med honung från olika växter och blompollen,<br />
så mycket man känner för. Men man bör inte blanda det med<br />
vattnet. Om man gör så i tr<strong>ett</strong>io dagar kommer tanken att börj a<br />
arbeta med högre hastighet och kroppen att föıyngras.<br />
- Det som du berättat, Anastasia, är beaktansväıt, eftersom såväl<br />
vetenskapsmän som vanliga människor <strong>kan</strong> pröva det. Men<br />
hur vet du allt d<strong>ett</strong>a? Har du fått veta det av dina förfäder?<br />
- Av vattnet, sade Anastasia och skrattade till. Hon började<br />
snurra runt av glädje över något, stannade sedan upp och lade<br />
allvarligt till: ”och dessutom harjag fått veta det av stjärnorna.”<br />
105
Tfiöilprecía oc/i uppfostrareförditt ôarn<br />
Närjag frågade Anastasia hur en tomt med planteringar, även<br />
om de är planterade på något speciellt sätt och står i kontakt med<br />
männis<strong>kan</strong>, <strong>kan</strong> främja bamuppfostran väntade jag mig att få<br />
höra <strong>ett</strong> svar i stil med att man behöver lära bamen älska naturen.<br />
Men där hade jag fel. Det hon sade gjorde mig förvånad både till<br />
erıkelheten i argumentationen och djupet i den filosofiska innebörden.<br />
- Naturen och Universums intellekt har gjort så att varje människa<br />
föds som härskare, som kung! Hon är likt en ängel - ren<br />
och oskyldig. Hjässan som fortfarande är öppen tar emot <strong>ett</strong><br />
enormt flöde av information från universum. Varj e nyfödd har<br />
möjligheter som låter den bli den visaste varelsen i Universum,<br />
en avbild av Gud. Barnet behöver inte alls mycket tid för att ge<br />
sina föräldrar lycka och välsignelse. Det är den tid under vilken<br />
det inser <strong>värld</strong>salltets innersta väsen och den mänskliga tillvarons<br />
innebörd- en period som inte är längre än nio jordeår. Och<br />
allt som behövs för d<strong>ett</strong>a har bamet redan fått. Det enda föräldrama<br />
inte bör göra är att förvränga den naturliga <strong>värld</strong>en och<br />
skilja barnet från de mest fulländade skapelserna i Universum.<br />
Men den teknokratiska <strong>värld</strong>en låter inte föräldrarna göra d<strong>ett</strong>a.<br />
Vad är det spädbarnet ser med sin första medvetna blick? Det ser<br />
<strong>ett</strong> innertak, en säng<strong>kan</strong>t, några tygstycken och väggar- attribut<br />
och värden som hör till det konstgj orda, skapade teknokratiska<br />
samhället i <strong>värld</strong>en. Och det är i den <strong>värld</strong>en hans mor finns,<br />
106
hennes bröst. ”Det är väl så det ska vara då”, tänker bamet.<br />
De leende föräldrama kommer till bamet med skramlande och<br />
pipande föremål ~ leksaker -~ som om de vore dyrbarheter. Varför?<br />
Bamet kommer att fundera länge på varför de skramlar och<br />
piper. Det kommer att försöka begripa d<strong>ett</strong>a med sitt <strong>medvetande</strong><br />
och sitt undenrredvetna. Sedan kommer de leende föräldrama att<br />
linda in bamet i obekväma tyger. Det kommer att försöka göra<br />
sig fri, men förgäves! Och det enda sättet att protestera är att skrika!<br />
Ett skrik i protest, en bön om hjälp, <strong>ett</strong> skrik av upprördhet.<br />
Från och med d<strong>ett</strong>a ögonblick blir ängeln och härskaren till en<br />
stackare, en slav som ber om allmosor.<br />
Man kommer till bamet med fler och fler av den konstgj orda<br />
<strong>värld</strong>ens attribut. Som något värdefullt får det en ny leksak, nya<br />
kläder. Och på det sättet intalar man bamet att dessa föremål är<br />
det viktigaste i den <strong>värld</strong> dit det kommit. Man pratar barnspråk<br />
med den måhända ännu lilla, men mest fulländade varelsen i<br />
Universum, och förhåller sig därför automatiskt till bamet som<br />
till en ofullkomlig varelse, och till och med i de inrättningar som<br />
ni tror bedriver utbildning får barnet återigen höra om den konstgjorda<br />
<strong>värld</strong>ens förtjänster.<br />
Först i nioårsåldem får man i förbifarten höra talas om att naturen<br />
existerar, som om det vore <strong>ett</strong> bihang till något annat, något<br />
viktigare, vilket förutsätts vara det som skapats av männis<strong>kan</strong>.<br />
Och de flesta är inte i stånd att inse sanningen så länge de lever.<br />
Den till synes enkla frågan: ”vad är meningen med livet?” får<br />
aldrig något svar. Fast meningen med livet beståri sanningen,<br />
i glädjen och kärleken. Ett nioårigt bam som uppfostrats i den<br />
naturliga <strong>värld</strong>en är mer exakt i sin uppfattning av <strong>värld</strong>salltet<br />
än de vetenskapliga institutionema i er <strong>värld</strong> och många erkända<br />
vetenskapsmän i ert samhälle.<br />
- Stopp, Anastasia. Du menar nog kunskap om naturen? Om<br />
bamet växer upp på samma sätt som du så <strong>kan</strong> jag hålla med<br />
107
dig. Men den modema männis<strong>kan</strong> är tvungen, om det är bra eller<br />
dåligt är en annan fråga, men hon är tvungen att leva just i <strong>vår</strong><br />
teknokratiska <strong>värld</strong> som du kallar den. En människa som uppfostrats<br />
enligt ditt förslag kommer att kunna naturen och känna<br />
den, men kommer i övrigt att vara fullständigt obildad. Det fimrs<br />
dessutom sådana vetenskaper som matematik, fysik, kemi eller<br />
bara kunskap om livet och dess samhälleliga fenomen.<br />
- Allt det där är småsaker för den som i tid fått kännedom om<br />
<strong>värld</strong>salltets väsen. Om man vill eller anser det nödvändigt att<br />
ge prov på kunskap i något vetenskapligt område, så kommer<br />
man med lätthet att överträffa de som inte har fått kännedom om<br />
<strong>värld</strong>salltets grund.<br />
- Hur skulle det komma sig?<br />
- Den teknokratiska <strong>värld</strong>ens människa har ännu inte uppfunnit<br />
något som inte finns i naturen. Till och med de fulländade<br />
me<strong>kan</strong>ismer som männis<strong>kan</strong> skapat är endast bleka kopior att<br />
vad som redan existerar i naturen.<br />
- Okej, låt gå, du lovade ju att berätta hur man <strong>kan</strong> uppfostra<br />
barn i <strong>vår</strong>a förhållanden, och utveckla dess förmågor. Men du<br />
<strong>kan</strong> väl tala om det på <strong>ett</strong> begripligt sätt med konkreta exempel.<br />
~ Jag ska försöka med konkreta exempel, svarade Anastasia. -<br />
Jag har redan modellerat sådana situationer- och har försökt intala<br />
en familj vad de behöver göra. Det är bara det att de inte lyckas<br />
förstå det viktigaste och ställa en fråga till sitt bam Dessa<br />
föräldrar har uppfostrat <strong>ett</strong> sällsynt rent och begåvat barn som<br />
skulle kunna vara till stort gagn på Jorden, men Föräldrama<br />
åker med sitt treåriga bam till sin sommarstuga och har med sig<br />
bamets favoritleksaker. Konstgj orda leksaker som snedvrider<br />
Universums prioriteringar. Ä, om de bara kunde låta bli att göra<br />
det! _ .. Det går ju att sysselsätta bamet med andra, intressantare<br />
saker än den meningslösa och till och med skadliga leken med<br />
konstgjorda föremål. Först och främst ska ni be bamet hjälpa er,<br />
108
fast ni måste göra det på allvar, desto mer som bamet verkligen<br />
kommer att vara till hj älp.<br />
Om ni planterar någonting ska ni be bamet hålla fröna som ni<br />
gjort i ordning innan ni ska sätta, eller kratta till trädgårdslandet,<br />
och be att det självt lägger ner fröet i en färdig fåra. Samtidigt<br />
ska ni berätta för bamet vad ni gör, till exempel så här: ”Nu lägger<br />
vi fröet i jorden och täcker det medjord. När solen lyser och<br />
vänner uppjorden och fröet kommer det att börja växa, det kommer<br />
att vilja titta på solen och kryper fram urjorden som <strong>ett</strong> grönt<br />
litet skott, som det här. Och så visar man något gräs. Om skottet<br />
tycker om det kommer det att växa sig större och större och <strong>kan</strong><br />
förvandlas till <strong>ett</strong> träd, eller till något mindre som en blomma.<br />
Och så villjag att det ska ge oss någon god frukt, och du kommer<br />
att äta den om du tycker om den. Skottet kommer att bereda sin<br />
frukt åt dig.”<br />
Varje gång ni kommer med bamet till sommarstugan eller när<br />
det vaknar på morgonen ska ni det första ni gör föreslå att gå och<br />
titta om skottet har kommit upp eller inte. Om ni får se att skottet<br />
kommit upp ska ni glädj as. När ni inte planterar frön utan plantor<br />
måste ni också förklara för bamet vad ni gör. Om ni sätter tomatplantor<br />
<strong>kan</strong> bamet komma med en planta i taget åt er. Om det<br />
skulle råka ha sönder en planta ska ni ta den brutna plantan och<br />
säga: ”Jag tror inte att den här kommer att leva och ge oss frukt,<br />
den har gått av, men vi <strong>kan</strong> pröva och plantera den ändå." Och<br />
så sätter ni åtminstone en bruten planta bredvid de andra. Några<br />
dagar senare när ni åter går med ert bam till trädgårdslandet där<br />
tomatstjälkama redan har blivit kraftigare ska ni visa bamet den<br />
brutna och vissna stjälken och påminna bamet om att den redan<br />
var bruten när ni planterade den. Men ni ska härvid inte tala<br />
med bamet med moraliserande ton. Man ska tala med det som en<br />
jämbördig människa. Ni behöver inpränta i ert <strong>medvetande</strong> att<br />
bamet i vissa avseenden överträffar er, till exempel när det gäller<br />
109
enheten i avsiktema. Det är en ängel. Om ni lyckas inse d<strong>ett</strong>a<br />
kommer ni fortsättningsvis att kunna agera intuitivt, och ert barn<br />
kommer med er verkligen att bli en människa som kommer att<br />
göra även er lyckliga.<br />
Ta med er bamet när ni sover under stjärnhimlen, lägg det<br />
bredvid er och låt det titta på stjärnhimlen. Men börja inte förklara<br />
vad planetema heter eller hur ni förstår deras ursprung och<br />
ändamål, ty det vet ni inte själva, och de dogmer som finns i era<br />
tankar kommer endast att leda bamet bort från sanningen. Dess<br />
undermedvetna vet sanningen och den kommer sj älv att ta sig<br />
till barnets <strong>medvetande</strong>. Det enda ni behöver säga är att ni tycker<br />
om att titta på de lysande stjärnorna och fråga det vilken av stj ärnoma<br />
det tycker bäst om.<br />
Det är över huvud taget mycket viktigt att kunna ställa frågor<br />
till barnet på rätt sätt. Nästa år måste man erbjuda barnet <strong>ett</strong> eget<br />
trädgårdsland, pynta det och låta barnet göra allt det vill i det.<br />
Man får absolut inte tvinga det att göra något i landet eller rätta<br />
till något det har gj ort. Man får bara fråga vad bamet vill. Man får<br />
bara hj älpa till efter att ha b<strong>ett</strong> bamet om lov att arbeta tillsammans.<br />
När ni ska plantera säd bör ni låta barnet strö ut kornen<br />
med sin egen hand.<br />
- Okej , sadejag misstroget till Anastasia, <strong>kan</strong>ske <strong>kan</strong> bamet på<br />
så vis utveckla <strong>ett</strong> intresse för växtriket och bli en god agronom,<br />
men hur skulle det kunna få kunskap i andra områden?<br />
~ Det förstår du väl hur? Saken är inte bara den att det kommer<br />
att veta och känna hur och vad som växer. Det viktiga är att det<br />
börjar tänka, analysera och att hjämceller som kommer att vara<br />
aktiva hela livet vaknar upp. Och det är de som kommer att göra<br />
barnet intelligentare och mer begåvat än de, vars celler sover.<br />
När det gäller tillvaron, det ni kallar progress, <strong>kan</strong> barnet bli oöverträffiigt<br />
inom vilket område som helst, och eftersom det har<br />
större renhet i sin avsikt än andra kommer det att bli lyckligare.<br />
110
Kontakten som upprättats mellan barnet och dess planeter kommer<br />
att låta det ständigt kunna ta emot och utväxla allt mer information.<br />
Allt d<strong>ett</strong>a kommer dess undermedvetna att ta emot och<br />
skicka vidare till <strong>medvetande</strong>t i fornı av nya och åter nya tankar<br />
och upptäckter. Till det yttre kommer det att vara en vanlig människa,<br />
men inombords ... Det är sådana ni kallar genier.<br />
lll
Slšpgsgymnasíet<br />
- Säg mig, Anastasia, var detjust så dina föräldrar uppfostrade<br />
dig?<br />
Hon svarade mig efter en kort paus, under vilken hon antagligen<br />
mindes sin bamdom. Sedan satte Anastasia sig i gräset, strök<br />
över det med händema och sade:<br />
- Jag minns nästan ingenting av mamma och pappa. Jag uppfostrades<br />
av farfar och farfarsfar på det sätt som jag just berättat<br />
för dig, men saken var den att jag själv kunde känna naturen och<br />
djur<strong>värld</strong>en omkring mig ganska väl, <strong>kan</strong>ske utan att fullt ut inse<br />
dess ändamål, men det var inte längre det viktiga när väl känslan<br />
fanns. Jag bodde kvar här i gläntan utan pappa och mamma, men<br />
jag var inte ensam. Runtomkring mig i gräset fanns en mängd<br />
olika insekter och skalbaggar, jag satte fram händema åt dem<br />
och de hoppade och kröp på dem medanjag betraktade dem och<br />
grubblade över varför de var så olika. För att det skulle vara roligt<br />
att leka med dem eller för någonting annat?<br />
Jag tyckte om de större djuren också, det var spännande att leka<br />
med dem, särskilt närjag hade lärt mig springa, och inte bara kimde<br />
gå. Jag var vän med varghonan, med bjömhonan och räven. De<br />
var vänner med mig också, men ibland bråkade de med varandra.<br />
Jag ville så gäma förstå deras språk och tankar, förjag ville förstå<br />
varför ingen av dem lät mig lämna gläntan. När inget av de större<br />
djuren var i närheten fick jag ofta lust att gå lite längre bort från<br />
gläntan ut i tajgan för att se vad som försiggick där. Men så fortjag<br />
112
kom lite längre bort dök någon av dem upp direkt och spärrade vägen<br />
för mig. De kunde till och med morra åt mig för att skrämmas.<br />
Bj örnhonan tog en gång och daskade till mig med ramen. Jag<br />
blev så sur på henne den gången attjag bestämde mig för att aldrig<br />
mer titta åt hennes håll. Hon hängde mig i hälama hela dagen,<br />
menjag vände mig hela tiden bort från henne. Sedan börj ade hon<br />
gny så ynkligt. Jag tyckte synd om henne, gick fram och klappade<br />
hemre, och då började hon lyckligt slicka mig på händema och<br />
föttema. Då förstod jag att djur kommunicerar med ljudintonation<br />
och med gester, och jag börj ade uppmärksamt betrakta dem<br />
och lära mig deras språk. Senare kom jag att förstå att de inte<br />
släppte mig längre bort från gläntan eftersom det var andra djurs<br />
revir som börj ade där, djur som inte kände mig på samma sätt<br />
som allt som finns på mitt släktterritorium.<br />
Farfar och farfarsfar kom emellanåt på besök till mig i gläntan<br />
och samtalade med mig. De ställde ofta frågor och bad mig svara<br />
på dem. Hos oss förhåller sig den äldre generationen till små bam<br />
som till gudomar och genom bamets svar prövar de sin renhet.<br />
Jag bad Anastasia komma på någon konkret fråga hon hade fått<br />
och vad hon hade svarat. Hon log och berättade:<br />
- En gång sattjag och lekte med en orm. Närjag vände mig om<br />
stod farfar och farfarsfar leende bredvid mig. Jag blev jätteglad<br />
eftersom det är intressant att umgås med dem. Det är bara de som<br />
<strong>kan</strong> ställa frågor, och deras hj ärtan slåri samma takt som mitt,<br />
djurens slår annorlunda. Jag sprang fram till dem, farfarsfar bugade<br />
åt mig och farfar satte mig i sin famn. Jag lyssnade till hans<br />
hjärtslag och fingrade grans<strong>kan</strong>de på hårstråna i hans skägg. Alla<br />
var tysta. Vi tänkte. Det var så skönt inombords, så lugnt och<br />
glädjefullt. Sedan frågade farfar mig:<br />
- Säg mig, Anastasia, varför växer det hår på mig här, sa han<br />
och pekade på huvudet och på skägget, - men inte här? och pekade<br />
på pannan och näsan.<br />
113
Jag rörde vid hans panna och näsa, men inget svar kom till mig,<br />
och tala obetänksamt <strong>kan</strong> jag inte, jag måste förstå själv. När de<br />
kom nästa gång sade farfar återigen:<br />
- Jag <strong>kan</strong> inte sluta fundera på varför det växer hår på mig här,<br />
men inte här? och pekade än en gång på pannan och näsan.<br />
Farfarsfar såg uppmärksamt och allvarligt på mig. Då tänkte<br />
jag att d<strong>ett</strong>a <strong>kan</strong>ske verkligen var <strong>ett</strong> allvarligt problem i alla fall,<br />
och frågade:<br />
- Farfar, men vill du verkligen att det ska växa överallt? Både<br />
i pannan och på näsan?<br />
Farfarsfar blev fundersam, och farfar svarade:<br />
- Nej, det villjag inte.<br />
- Jamen, det är därför det inte gör det heller, för att du inte vill<br />
det, sade jag till farfar.<br />
Han strök sig över skägget och frågade fundersamt, den här<br />
gången snarare sig själv:<br />
- Och här växer det alltså eftersomjag vill det?<br />
Jag bekräftade d<strong>ett</strong>a:<br />
- Självklart, farfar, för att du vill, och jag vill, och den som<br />
tänkt ut dig vill.<br />
Här frågade farfarsfar med viss upphetsning:<br />
- Men vem, vem är det som har tänkt ut honom?<br />
- Den som har tänkt ut allt, svarade jag.<br />
Farfarsfar böjde sig ned mot mig och sade: - Men var är han,<br />
visa oss!<br />
Jag kunde till en början inte ge något svar, men frågan blev<br />
kvar inom mig ochjag började grubbla över den ofta.<br />
- Men svarade du på den sedan? frågade jag.<br />
- Ja, det gjorde jag, <strong>ett</strong> år senare ungefär, och då fick jag nya<br />
frågor, för innanjag hade g<strong>ett</strong> mitt svar på den förra ställde mina<br />
farfäder inga nya, och jag var väldigt orolig.<br />
114
lttförfiåfliı sig ti[[en männisßa merí<br />
uppmärßsamfiet<br />
Jag frågade Anastasia vem som hade lärt henne prata om hon nästan<br />
inte mindes mor och far, och farfar och farfarsfar sällan umgicks<br />
med henne. Svaren jag fick gjorde mig förbluffad och kräver<br />
expertförklaring, så därför kommerjag att försöka återge dem<br />
så fullständigt som möjligt. För mig har imrebörden i dem börjat<br />
klarna efterhand. Efter min fråga ställde hon först en motfråga:<br />
- Menar du att kunna tala på olika personers språk?<br />
- Vad menar du med ”olika”, du <strong>kan</strong> väl inte tala olika språk?<br />
- Jo, svarade Anastasia.<br />
- Tyska, franska, engelska, japanska och kinesiska?<br />
- Om det uppstår intresse för den man samtalar med och en<br />
öns<strong>kan</strong> att förhålla sig till personen med uppmärksamhet, så <strong>kan</strong><br />
man snabbt lära sig kommunicera på det språk som passar honom<br />
eller henne. Nu talarjag till exempel ditt språk.<br />
- Du menar ryska.<br />
- På din ryska försöker jag tala med de vändningar och ord<br />
som just du använder dig av i ditt tal. Till en början var det ganska<br />
s<strong>vår</strong>t för mig, eftersom ditt ordförråd är ganska begränsat<br />
och du använder dig av enformiga uttryck. Känsloma är också<br />
vagt uttryckta. Med <strong>ett</strong> sådant språk är det s<strong>vår</strong>t att redogöra detaljerat<br />
för allt somjag hade velat.<br />
- Vänta lite, Anastasia, nu frågar jag dig något på något främmande<br />
språk, och du svarar mig.<br />
t 115
Jag sade ”hej” på engelska och sedan på franska. Hon svarade<br />
mig direkt, men inte med ord, utan hälsade mig med gester. Tyvärr<br />
<strong>kan</strong>jag inga främmande språk. Jag läste tyska i skolan, men<br />
fick bara trea i det. Jag kom dock på en hel fras på tyska som jag<br />
pluggat in ordentligt med skolkamraterna. Den sade jag också<br />
till Anastasia:<br />
- Ich liebe dich, und gib mir deine Hand.<br />
Hon räckte mig handen och svarade på tyska:<br />
- Jag ger dig min hand.<br />
Hennes kinder rodnade häftigt, hon räckte mig handen och<br />
sade med vis<strong>kan</strong>de röst:<br />
- Du sade något väldigt fint till mig, Vladimir . . .<br />
Hon förstod mig vilket språk jag än talade. Förbluffad av vad<br />
jag hade hört, och utan att ännu riktigt tro mina öron, frågadejag:<br />
- Menar du att alla människor <strong>kan</strong> lära sig alla språk?<br />
Jag kände intuitivt att det här ovanliga fenomenet måste ha någon<br />
enkel förklaring, ochjag ville förstå vad det var.<br />
- Anastasia, förklara nu på mitt språk och försök använda exempel<br />
så att det blir begripligt, badjag henne något upphetsat.<br />
-- Jaj a, ta det lugnt bara, slappna av, annars kommer du inte att<br />
förstå. Men först <strong>kan</strong> jag lära dig att skriva på ryska.<br />
- Skriva <strong>kan</strong> jag redan, berätta du om hur man lär sig främmande<br />
språk. A<br />
- Inte bara att skriva, utan att bli författare, begåvad. Du kommer<br />
att skriva en bok. '<br />
- Det är omöjligt.<br />
- Nej, det är det inte! Det är enkelt.<br />
Anastasia tog en pinne och ritade upp hela ryska alfabetet med<br />
skiljetecknen och frågade hur många bokstäver det fanns där.<br />
- Tr<strong>ett</strong>iotre, svarade jag. V<br />
- Du ser, inte alls många bokstäver. Kan du kalla det som jag<br />
ritat upp här för en bok?<br />
116
- Nej, svarade jag, - det är bara <strong>ett</strong> vanligt alfabet. Vanliga<br />
bokstäver.<br />
- Men alla ryskspråkiga böcker består ju av de här vanliga<br />
bokstävema, anmärkte Anastasia. - Håller du med om det? Förstår<br />
du hur enkelt det är?<br />
- Jo, men i böckerna står de i en annan ordning.<br />
- Det stämmer, alla böcker består av en mängd kombinationer<br />
av dessa bokstäver, männis<strong>kan</strong> sätter ut dem automatiskt under<br />
ledning av sina känslor. Här av följer att det inte är bokstavskombinationer<br />
och ljud som skapas först, utan känslor som målas av<br />
männis<strong>kan</strong>s fantasi.<br />
Den som läser får ungefär likadana känslor, och dem minns<br />
man länge. Minns du några bilder eller situationer ur de böcker<br />
du har läst?<br />
- Ja, det görjag, svarade jag efter att ha tänkt efter.<br />
Av någon anledning kom jag att tänka på ”Vår tids hj älte” av<br />
Michail Lermontov, och började berätta om den för Anastasia.<br />
Hon avbröt mig:<br />
- Du ser, du <strong>kan</strong> ge en beskrivning av personemai den boken,<br />
berätta vad de kände, fast det har gått ganska lång tid sedan du<br />
läste den. Om jag istället bad dig berätta i vilken ordning de tr<strong>ett</strong>iotre<br />
bokstävema står och vilka kombinationer de har bildat,<br />
skulle du kunna återge det?<br />
- Nej. Det är omöjligt. Jag minns inte texten ordagrant.<br />
- Det är verkligen inte lätt. Alltså har en persons känslor överförts<br />
till en annan med hjälp av en mängd olika kombinationer<br />
av tr<strong>ett</strong>iotre bokstäver. Du tittade på kombinationema och glömde<br />
sedan bort dem direkt, men känsloma, bilderna kommer att<br />
finnas kvar länge till i minnet. Det betyder att om man kopplar<br />
själsliga känslotillstånd direkt till de här tecknen, utan att tänka<br />
på en massa konventioner, så kommer själen att med olika kombinationer<br />
få tecknen att hamna i den ordningsföljd som gör att<br />
117
läsaren sedan kommer att känna den skrivandes själ. Och om det<br />
i själen hos den som skriver ...<br />
- Vänta lite, Anastasia. Berätta lite begripligare och mer konkret,<br />
visa mig hur språkinlärningen går till med något exempel.<br />
Och vem är det som har lärt dig det?<br />
- Min farfarsfar, svarade Anastasia.<br />
- Berätta med något exempel.<br />
- Han lekte med mig.<br />
- Hur lekte han, berätta.<br />
- Men lugna ned dig nu, slappna av. Jag <strong>kan</strong> inte förstå varför<br />
du är så upphetsad.<br />
Och hon fortsatte lugnt sin förklaring:<br />
Min farfarsfar lekte med mig, liksom skämtade med mig.<br />
När han kom hem till mig ensam, utan farfar, brukade han alltid<br />
komma fram till mig, buga sig djupt och sträcka fram handen,<br />
ochjag räckte fram min. Först skakade han hand med mig, sedan<br />
ställde han sig på <strong>ett</strong> knä och kysste min hand och sade: ”Hej,<br />
Anastasia”.<br />
En gång kom han och gjorde allt som han brukade, och ögonen<br />
såg som vanligt ömt på mig, men läpparna sade något obegripligt.<br />
Jag såg förvånat på honom, men han sade ytterligare något<br />
helt osammanhängande. Jag kunde inte låta bli att fråga:<br />
- Gammelfar, har du då glömt vilka ord du ska säga?<br />
- Ja, det harjag, svarade farfarsfar.<br />
Sedan gick farfarsfar några steg bort från mig, funderade <strong>ett</strong><br />
tag och kom sedan tillbaka till mig, räckte fram handen och jag<br />
gjorde likadant. Han gick ned på knä och kysste min hand. Hans<br />
blick var öm och läppama rörde sig, men han sade absolut ingenting.<br />
Jag blev till och med lite rädd. Då beslöt jag mig för att<br />
hjälpa honom:<br />
- Hej, Anastasia, det är det du alltid brukar säga, gammelfar.<br />
- Det stämmer, höll farfarsfar med och log.<br />
118
Och jag förstod att det var en lek, och vi lekte ofta på det sättet.<br />
Först var det inte så s<strong>vår</strong>t, sedan blev leken allt s<strong>vår</strong>are, men<br />
också mer och mer intressant. Jag ansträngde mig för att betrakta<br />
farfarsfars ansikte med stor uppmärksamhet och komma<br />
ihåg vilka ord som motsvarade vissa uttryck i blicken, rynkor i<br />
pannan, läppamas rörelser eller knappt märkbara gester. Leken<br />
påbörj as i treårsåldem och avslutas vid elva år, när man liksom<br />
examineras. Examenbeståri att man uppmärksamt betraktar sin<br />
samtalspartner och <strong>kan</strong> förstå personen ifråga utan ord på vilket<br />
språk han eller hon än talar.<br />
En sådan dialog är betydligt mer fulländad än vanligt tal, och<br />
den är snabbare, fullödigare. Ni kallar det för tankeöverföring på<br />
avstånd. Ni anser det vara <strong>ett</strong> fenomen som hör science fictionlitteraturen<br />
till, men det är bara <strong>ett</strong> uppmärksamt förhållande till<br />
männis<strong>kan</strong>, utvecklad fantasi och fungerande minne. Bakom<br />
d<strong>ett</strong>a döljer sig inte bara <strong>ett</strong> mer fulländat sätt att utbyta information,<br />
utan även insikt i den mänskliga sj älen, växt- och djurriket,<br />
<strong>värld</strong>salltet och över huvud taget allting.<br />
- Det <strong>kan</strong> <strong>kan</strong>ske stämma, men jag trodde du kunde tala vilket<br />
språk som helst, medan du bara känner samtalspartnems tankar<br />
och inte ens det gör du direkt, utan efter att ha umgåtts med personen<br />
<strong>ett</strong> tag.<br />
- Ja, det stämmer, Vladimir, men efterhand <strong>kan</strong> man lära sig<br />
även alla ord som motsvarar tankama, på vilket språk de än uttalas.<br />
Och dessutom <strong>kan</strong> man med hjälp av den här leken lära sig<br />
förstå vad djur och fåglar vill.<br />
119
Tíygande tefat, inget anmärıåningsr/ärt<br />
Jag bad henne som exempel demonstrera sina kunskaper inom<br />
tekniken. ¬<br />
- Vill du att jag ska berätta hur olika me<strong>kan</strong>ismer i er <strong>värld</strong><br />
fungerar?<br />
~ Du <strong>kan</strong> väl säga något sådant som de allra största av <strong>vår</strong>a vetenskapsmän<br />
bara börjar närma sig. Kan du inte göra någon stor<br />
vetenskaplig upptäckt?<br />
- Det ärju detjag gör hela tiden för dig.<br />
- Inte för mig, för den vetenskapliga <strong>värld</strong>en, något som de<br />
skulle kunna erkänna som en ny upptäckt. Som bevis <strong>kan</strong> du väl<br />
göra en upptäckt inom tekniken, rymdfarten, kärnkraften eller<br />
bilbränsle, om du nu säger att allt är så enkelt.<br />
- De ornrådena är i jämförelse med vad jag försöker förklara<br />
för dig, hur är det ni säger nu igen för att jämföra, rena stenåldern,<br />
antarjag.<br />
- Utmärkt. För dig är det primitivt, men för oss blir det åtminstone<br />
begripligt. Du bevisar att du har rätt och bekräftar att du är<br />
intelligentare än jag. Anser du till exempel att <strong>vår</strong>a flygplan och<br />
rymdfarkoster är fulländade maskiner?<br />
- Nej. De är synnerligen primitiva, de utgör bekräftelsen för<br />
att den teknokratiska utvecklingsvägen är primitiv.<br />
Svaret gjorde mig på min vakt, eftersom jag förstod att hon<br />
antingen visste oj ämförligt mycket mer än man kunde föreställa<br />
sig med <strong>ett</strong> vanligt <strong>medvetande</strong>, eller också att hennes<br />
120
utläggningar var vansinniga. Jag fortsatte utfrågningen:<br />
- Vad är det som är så primitivt i <strong>vår</strong>a raketer och flygplan?<br />
Anastasia svarade efter en kort paus, som för att låta det hon<br />
sade sjunka in.<br />
- Drivkraften i alla era maskiner, precis alla, bygger på explosionsenergi.<br />
Eftersom ni inte känner till några mer fulländade,<br />
naturliga källor använder ni er av sådana primitiva och otympliga<br />
metoder med oerhörd envishet. Och inte ens de ödesdigra<br />
följ dema av användningen hindrar er. Räckvidden på era flygplan<br />
och raketer är rent skrattretande, och ur Universums perspektiv<br />
har de inte mer än lyft lite från Jorden, samtidigt som jag<br />
tror man <strong>kan</strong> säga att metoden nästan redan har nått sitt tak. Men<br />
det är ju rent löjligt! Ett explosivt eller brinnande ämne skjuter<br />
fram en otymplig konstruktion som ni kallar rymdskepp. Samtidigt<br />
är större delen av skeppet till just för att ”lösa” problemet<br />
med att driva fram det.<br />
- Vad skulle det annars finnas för princip för att ta sig fram i<br />
luften?<br />
- Till exempel samma som för fiygande tefat, svarade Anastasıa.<br />
- Vad! !! Känner du till fiygande tefat och hur de fungerar?<br />
- Det är klartjag gör. Det är en väldigt enkel och rationell princıp.<br />
Jag blev helt torr i munnen och började skynda på henne:<br />
- Berätta, Anastasia, snabbt och begripligt.<br />
- Jaj a, ta det lugnt bara, annars kommer din upphetsning att<br />
göra det s<strong>vår</strong>are för dig att begripa. Principen för hur fiygande<br />
tefat tar sig fram bygger på energin från alstring av vakuum.<br />
- Hur då? Försök lite begripligare.<br />
- Du har <strong>ett</strong> svagt ordförråd, men för att du ska förstå måstejag<br />
använda mig bara av det.<br />
- Jag <strong>kan</strong> lägga till lite, - fräste jag upprört, - burk, lock, pil-<br />
121
ler, luft och började hastigt räkna upp alla ord jag bara kom<br />
att tänka på i det ögonblicket, och gav till och med ifrån mig en<br />
svordom.<br />
Anastasia avbröt mig:<br />
- Det behövs inte, jag vet alla ord du <strong>kan</strong> uttrycka dig med,<br />
men det finns också andra, för att inte tala om att det finns <strong>ett</strong><br />
annat sätt att överföra information. Med hj älp av det skulle jag<br />
kunna förklara för dig på en minut, men nu kommer det nog att ta<br />
<strong>ett</strong> par timmar. Det är mycket, jag skulle vilja berätta för dig om<br />
annat, mer väsentligt.<br />
- Nej, Anastasia, berätta om tefatet, om hur det tar sig fram och<br />
om kraftförsörjning. Jag tänker inte lyssna på något annat förrän<br />
jag förstår det.<br />
- Låt gå, sade hon och fortsatte. - En explosion är när <strong>ett</strong> fast<br />
ämne under någon viss påver<strong>kan</strong> snabbt övergår till gasforrn eller<br />
när två gaser till följd av någon reaktion övergår till ännu lösare<br />
former. Det förstår naturligtvis alla.<br />
- Ja, svarade jag, om man tänder på krut blir det till rök och<br />
bensin blir till gas.<br />
- Ja, ungefár så. Men om du eller ni hade renare avsikter, och<br />
följaktligen kunskaper om hur naturen fungerar, skulle ni för<br />
länge sedan ha ins<strong>ett</strong> att om det finns ämnen som på <strong>ett</strong> ögonblick<br />
<strong>kan</strong> utvidgas avsevärt - explodera och övergå till <strong>ett</strong> annat<br />
tillstånd, så måste det även finnas en omvänd process. Den representeras<br />
i naturen av levande mikroorganismer som förvandlar<br />
gaser till fasta ämnen. Egentligen gör alla växter det fast med<br />
olika hastighet och grad av fasthet och stabilitet i det som skapas.<br />
Se dig omkring, de drickerju av jordens sav, andas luf`t och<br />
bildar av d<strong>ett</strong>a en fast och stabil kropp, som till exempel trädens<br />
ved, eller ännu kraftigare och hårdare som nötskal eller kämor<br />
hos till exempel plommon. En viss mikroorganism, osynlig för<br />
blotta ögat, gör d<strong>ett</strong>a med hög hastighet och konsumerar härvid<br />
122
ara luft. Det är dessa mikroorganismer som också utgör motorerna<br />
i fiygande tefat. De påminner om hj ämans mikroceller.<br />
Fast de är furrktionellt s<strong>ett</strong> smalt inriktade. De har bara en funktion<br />
- rörelse. Men de fyller sin funktion perfekt och <strong>kan</strong> få en<br />
apparat att accelerera till en nittondel av tankehastigheten hos en<br />
genomsnittlig människa på Jorden idag. De befinner sig på insidan<br />
av det fiygande tefatets överdel och har placerats mellan dess<br />
dubbla väggar. Avståndet mellan väggama är ungefär tre centimeter.<br />
På ovansidan och undersidan är ytan på ytterväggama porös<br />
med mikroskopiska hål. Genom dessa hål suger mikroorganismema<br />
in luft, och skapar på så sätt <strong>ett</strong> Vakuum framför tefatet.<br />
Luftströmmama börj ar hårdna redan innan de träffar tefatet, och<br />
när de kommer igenom mikroorganismema omvandlas de helt<br />
enkelt till små kulor. Sedan utvidgas dessutom dessa kulor till<br />
ungefär en halv centimeter i diameter och mjuknar upp, varpå de<br />
rullar ned mellan väggama till tefatets undre del, där de åter faller<br />
sönder och blir till gas. Man <strong>kan</strong> äta dem om man bara hinner<br />
göra det innan de faller sönder.<br />
- Men vad är själva väggarna på det fiygande tefatet gjorda av?<br />
- De är framodlade.<br />
- Hur då?<br />
- Varför blir du så förvånad? Försök att tänka lite istället. Det<br />
finns många som odlar en viss svamp i olika kärl, den ger en<br />
god och lite syrlig smak åt vattnet den ligger i. Svampen antar<br />
formen av det kärl den förvaras i. Den är förresten väldigt lik<br />
<strong>ett</strong> tefat, den gör till och med dubbla väggar. Om man tillsätter<br />
ytterligare en mikroorganism så hårdnar den, och denna så<br />
kallade mikroorganismen går att framställa, eller rättare sagt<br />
framkallas av hj ärnan, ja, eller vilj an, liksom med en klar föreställning.<br />
- Kan du göra det?<br />
- Ja, fast om bara jag kommer att försöka räcker det inte. Det<br />
123
ehövs påver<strong>kan</strong> från tiotals personer som besitter likadana förmågor,<br />
och det måste göras under loppet av <strong>ett</strong> år.<br />
- Finns det då allt som behövs för att göra, eller odla fram som<br />
du säger, fiygande tefat och mikroorganismer på <strong>vår</strong> Jord?<br />
Det är klart att det gör. På Jorden finns allt som existerari<br />
Universum.<br />
- Men hur ska man placera mikroorganismema inuti väggama<br />
på tefatet om de är så små att de inte syns?<br />
- När den övre väggen är framodlad så drar den sj älv till sig<br />
dem i enorma mängder, som vaxkakor drar till sig bin. Men även<br />
här krävs viljekraft från tiotals personer. Men vad är det för mening<br />
med att gå in på mer detalj er om d<strong>ett</strong>a, när ni ändå inte <strong>kan</strong><br />
odla fram det - än så länge har ni människor inte tillräckligt med<br />
vare sig vilj a, intellekt och kunskap.<br />
- Kan inte du hj älpa till på något sätt då?<br />
- Jo, det <strong>kan</strong> jag.<br />
- Men gör det då.<br />
- Det harjag redan gjort.<br />
- Vad är det du har gjort? svarade jag oförstående.<br />
- Jag har berättat för dig hur man ska uppfostra barn. Och kommer<br />
att berätta ännu mer. Du kommer att berätta om det för andra.<br />
Många kommer att förstå det, och deras barn, uppfostrade på<br />
det sättet, kommer att besitta intellekt, kunskap och vilja i sådan<br />
utsträckning att de inte bara kommer att kunna skapa något 'primitivt<br />
fiygande tefat, utan mycket, mycket mer . . _<br />
- Anastasia, hur vet du allt om fiygande tefat? Inte har du väl<br />
fått reda även på det genom att kommunicera med växter?<br />
- De landade här, och jag liksom hjälpte dem att laga tefatet.<br />
- Är de mycket mer intelligenta än vi?<br />
- Absolut inte, de har oändligt långt kvar till männis<strong>kan</strong>, de är<br />
rädda för henne och nännar sig inte folk, fast de på samma gång<br />
är väldigt nyfikna. Först var de rädda för mig. Riktade tankepa-<br />
124
alysatorer mot mig. Gjorde sig till, försökte skrämma mig och<br />
göra mig förvånad. Jag lyckades med nöd och näppe lugna ned<br />
dem och få dem att känna sig trygga.<br />
- Men varför är de inte mer intelligenta om de gör det som<br />
männis<strong>kan</strong> inte <strong>kan</strong> ännu?<br />
- Vad är det för underligt med det? Bin bygger ofattbara konstruktioner<br />
av naturmaterial med hela ventilationssystem och<br />
uppvärmning, men det innebär inte att de står högre än männis<strong>kan</strong><br />
till intellektet. Det finns ingenting som är mäktigare än<br />
männis<strong>kan</strong> i Universum förutom Gud.<br />
125
flfiärnan en superdator<br />
Möjligheten att skapa fiygande tefat gj orde mig synnerligen<br />
intresserad. Om man betraktar drivkraftsprincipen som en hypotes<br />
så är den verkligen ny. Emellertid är fiygande tefat en<br />
komplicerad me<strong>kan</strong>ism och inte det mest nödvändiga för oss<br />
jordbor.<br />
Därför ville jag höra något som man begrep direkt. Något som<br />
inte först behövde undersökas av vetenskapliga snillen, utan genast<br />
kunde tillämpas praktiskt i <strong>vår</strong>t liv och vara till gagn för alla<br />
människor. Jag bad Anastasia lösa något problem som <strong>vår</strong>t samhälle<br />
står inför idag. Det gick hon med på, men frågade:<br />
- Du <strong>kan</strong> väl åtminstone ställa några villkor för uppgiften. Hur<br />
skajag kunna lösa den omjag inte vet vad det är du vill?<br />
Jag började fundera på vad som var mest aktuellt idag och kom<br />
fram till följande villkor:<br />
- Vet du, Anastasia, i <strong>vår</strong>a storstäder har vi mycket allvarliga<br />
problem med luftförorening. Det är så dåligt luft att det är s<strong>vår</strong>t<br />
att andas.<br />
- Men det ärju ni själva som förorenar den.<br />
- Det förstårjag väl att det är. Lyssna vidare, men utan att filosofera<br />
om att vi själva måste vara renare, ha mer träd och så vidare.<br />
Acceptera att det är som det är idag och tänk ut något ... ja,<br />
till exempel hur man får luften i storstädema att bli, säg, femtio<br />
procent renare och så att det inte krävs några statliga pengar för<br />
det. Och så att det som du kommer på blir den mest rationella av<br />
126
alla tänkbara varianter, och så att den går att införa direkt, att den<br />
är begriplig för mig och alla andra.<br />
- Jag prövar nu direkt, svarade Anastasia. - Har du räknat upp<br />
alla villkor?<br />
Jag försökte för säkerhets skull göra uppgiften ännu lite s<strong>vår</strong>are,<br />
i händelse av att det verkligen skulle visa sig att hennes<br />
intellekt och förrnågor var betydligt högre än vad <strong>vår</strong>t förstånd<br />
<strong>kan</strong> föreställa sig. Därför tillade jag:<br />
- Låt det du kommer på bli vinstgivande också.<br />
~ För Vem?<br />
- För mig, och för landet också. Du bor på ryskt territorium,<br />
alltså för hela Ryssland.<br />
- Det betyder alltså pengar?<br />
- Ja.<br />
- Är det mycket som behövs?<br />
- Vinst, Anastasia, alltså pengar, får man aldrig för mycket av.<br />
Menjag behöver såpass attjag <strong>kan</strong> bekosta den här expeditionen<br />
och så att det räcker till en ny, men Ryssland<br />
Jag började fundera . . . Tänk om det gick att få Anastasia intresserad<br />
av de materiella fördelarna i <strong>vår</strong> civilisation? Jag frågade:<br />
- Vill du inte ha någonting sj älv?<br />
- Jag har redan allt, svarade hon.<br />
-Plötsligt fick jag en ide - jag kom på hur man skulle få henne<br />
intresserad.<br />
- Vet du, Anastasia, låt det du kommer på ge så mycket pengar<br />
att alla dina kära fritidsodlare, ja, eller trädgårdsodlare, i hela<br />
Ryssland kommer att kunna få gratis fröer eller kunna köpa dem<br />
med någon form av rabattsystem.<br />
- Jättebra! utropade Anastasia. - Så bra du tänkt ut det. Jag går<br />
och prövar på direkten, om det var allt. Jag gillar detjättemycket!<br />
Fröer . . . Eller har du något mer?<br />
- Nej, Anastasia, det får räcka så länge.<br />
127
Jag kände att hon blev entusiastisk av uppgiften i sig, men<br />
ännu mer av gratisfröema till hennes fritidsodlare. Men jag var<br />
då fortfarande säker på att det helt enkelt var omöjligt att lösa<br />
uppgiften med luftreningen ens med hennes förmågor, annars<br />
skulle <strong>vår</strong>a många forskningsinstitut redan ha löst den.<br />
Anastasia lade sig energiskt, inte lugnt som annars, i gräset<br />
med armama åt sidoma. De böj da fingrama var riktade med insidan<br />
uppåt, och var än i rörelse, än helt stilla. Ögonfransama på de<br />
slutna ögonen darrade.<br />
Hon låg på det sättet i tjugo minuter, sedan öppnade hon ögonen,<br />
satte sig upp och sade:<br />
- Jag har hittat det. Men vilken mardröm det är.<br />
- Vad är det du har hittat, vad är det som är en mardröm?<br />
- Den värsta skadan kommer från era så kallade bilar. De är så<br />
många i storstädema, och ur varje bil kommer obehaglig lukt och<br />
ämnen som är skadliga för kroppen. Det hemska är att de blandas<br />
upp med jord- eller dammpartiklar som suger upp dem. När<br />
bilama kör virvlar dammet upp i luften och folk andas in denna<br />
fruktansvärda sörja, den fiyger omkring i luften, lägger sig sedan<br />
på gräs och träd och täcker allt i omgivningen. Det är väldigt illa.<br />
Väldigt skadligt för människors och växters hälsa.<br />
- Det är klart att det är illa. Men det vet alla redan, det är bara<br />
det att ingen <strong>kan</strong> göra någonting åt det. Det finns bilar som tvättar<br />
gatorna, men de räcker inte till. Anastasia, du har inte gjort någon<br />
ny upptäckt över huvud taget, inte en enda, du har inte kommit på<br />
någon originell lösning för luftreningen.<br />
- Jamen, jag har ju bara definierat den viktigaste orsaken till<br />
skadan, nu ska jag analysera och fundera. Jag behöver koncentrera<br />
mig ganska länge, <strong>kan</strong>ske till och med en timme, förjag har<br />
aldrig sysslat med sådana problem tidigare. För att det inte ska<br />
bli långtråkigt för dig <strong>kan</strong> du väl ta en promenad i skogen eller . . .<br />
- Gör det du ska bara, fundera,jag kommer inte att gå sysslolös.<br />
128
Och Anastasia slöt sig helt i sig sj älv. Närjag kom tillbaka efter<br />
en halvtimmes promenad i skogen fann jag henne sittande med,<br />
som jag trodde, otillfredsställd uppsyn. Jag sade:<br />
- Du ser, Anastasia, inte ens din hjäma förmår göra något åt<br />
det här. Bli inte ledsen bara, det är flera institut som jobbar med<br />
det här problemet hos oss, men de konstaterar som du endast att<br />
föroreningen äger rum. Än så länge har inte heller de kunnat göra<br />
något åt det.<br />
Hon svarade med en lätt ursäktande ton:<br />
- Jag trorjag har gått igenom alla möj liga varianter, men så att<br />
det ska gå snabbt och ta bort femtio procent - det får jag inte att<br />
fungera.<br />
Jag haj ade till - hon hade ändå hittat något slags lösning.<br />
- Och hur många procent har du lyckats med? frågade jag.<br />
Hon suckade.<br />
- Det räcker inte alls. Jag fick det till ... tr<strong>ett</strong>iofem, fyrtio procent.<br />
- Vad?! fiög det ofrivilligt ur mig.<br />
- Det blev inget vidare resultat, va? frågade Anastasia.<br />
Jag blev helt torr i munnen och kände: hon <strong>kan</strong> inte ljuga, överdriva<br />
eller undervärdera det hon sagt. Jag försökte hålla tillbaka<br />
min upphetsning och sade:<br />
- Låt oss <strong>ändra</strong> villkoren för uppgiften och säga tr<strong>ett</strong>ioåtta procent.<br />
Skynda dig nu att berätta vad du har hittat på.<br />
- Man behöver få bilama att inte bara sprida ut det här otäcka<br />
dammet, utan att samla upp det också. .<br />
- Hur ska man göra det, kom till saken!<br />
- Längst fram, j a, vad är det nu igen som sticker fram där, vad<br />
kallas det?<br />
- Stötfångare, hjälpte jag henne.<br />
- Stötfångare, alltså. Inuti den eller under den ska man fasta<br />
en låda med små hål i på ovansidan, baktill ska det också vara<br />
129
små hål så att luften kommer ut. När bilama sedan kör i trafiken<br />
kommer strömmen av dammig, skadlig luft att tas upp genom de<br />
främre hålen, renas och släppas ut genom de bakre hålen. Men då<br />
kommer luften att vara renad till tjugo procent.<br />
- Men var är dina fyrtio procent?<br />
- Just nu tvättas dammet i princip inte alls bort från vägarna,<br />
men genom mitt förslag kommer det att bli allt mindre av det, eftersom<br />
det kommer att tvättas bort nästan varje dag och överallt.<br />
Jag räknade ut att om man monterar sådana lådor på alla bilar så<br />
kommer mängden smutsdamm efter en månad med deras hj älp<br />
att minska med fyrtio procent. Därefter kommer föroreningsprocenten<br />
inte att minska på grund av andra faktorers inver<strong>kan</strong>.<br />
- Hur stora är lådoma, vad är det i dem, hur många hål ska det<br />
vara och med vilket mellamum?<br />
- Vladimir, du <strong>kan</strong>ske vill att jag själv ska skruva fast dem på<br />
bilarna?<br />
För första gången fick jag se att hon hade humor, och jag brast<br />
ut i skratt av tanken på att Anastasia skulle gå omkring och skruva<br />
fast sina lådor på alla bilar. Hon gladde sig åt mitt goda humör<br />
och började också skratta och dansa runt i gläntan. Idén var verkligen<br />
enkel, och resten var en teknisk fråga. Jag föreställde mig<br />
sj älv, utan Anastasia, hur det skulle kunna gå till: förordningar<br />
från administrationschefer, trafikinspektion, kontroll, filterbyte<br />
på bensinmackar, inlämning av gamla filter, kontrolltalonger och<br />
så vidare. Ett helt vanligt beslut, som med bilbältena. Ett penndrag<br />
och i alla personbilar fanns det plötsligt bilbälten. Här behövdes<br />
också bara <strong>ett</strong> penndrag så skulle luften bli renare. Och<br />
företagarna skulle tävla om att få beställningen av lådoma, och<br />
fabrikema skulle fåjobb, men det viktigaste var att luften verkligen<br />
skulle bli renare till slut ..<br />
- Vänta lite, sade jag till Anastasia som snurrade runt som i en<br />
glad dans.<br />
130
- Vad ska det egentligen vara i lådoma?<br />
- I lådoma . . . i lådoma . . .Tänk själv lite grand. Det är inte alls<br />
s<strong>vår</strong>t, svarade hon utan att stanna upp.<br />
- Men var kommer jag och fritidsodlama att få pengar ifrån,<br />
hur ska de få pengar till fröer? frågade jag en gång till.<br />
Hon stannade upp.<br />
- Det förstår du väl? Du bad att idén skulle vara den allra allra<br />
mest rationella, och det var det jag hittade på - den allra mest<br />
rationella. Man kommer att använda den i storstäder över hela<br />
<strong>värld</strong>en och betala Ryssland så mycket för idén att det kommer<br />
att räcka både till gratisfröer och till dig. Fast du kommer bara att<br />
kunna f`å din del under vissa omständigheter.<br />
Jag fäste vid det tillfallet ingen uppmärksamhet vid hennes ord<br />
om vissa omständigheter, utan ville få reda på en annan sak:<br />
- Det måste alltså patenteras? Det är väl ingen som skulle betala<br />
frivilligt?<br />
- Varför skulle de inte göra det? Det kommer de att göra, jag<br />
<strong>kan</strong> bestämma hur stor procenten blir nu. Av de här lådoma som<br />
kommer att tillverkas får Ryssland två procent och du en hundradels.<br />
- Vad har det för betydelse vad du bestämmer. Du är kunnig i<br />
en del saker, men när det gäller affärer är du totalt obildad. Det<br />
är inte någon som kommer att betala frivilligt. Folk betalar inte<br />
alltid ens enligt kontrakt. Om du bara visste hur många obetalda<br />
uppgörelser vi har. Skiljedomstolama är överbelastade. Vet du<br />
vad en skiljedomstol är för något?<br />
- Jag anar mig till det. Men i det här fallet kommer man att<br />
sköta betalningama till punkt och pricka. Den som vägrar kommer<br />
att ruineras. Bara de hederliga kommer att blomstra.<br />
- Varför skulle de ruineras? Tänker du sätta igång något slags<br />
maffiaverksarnhet?<br />
- Du hittar då på . . . Tänka sig bara . .. De kommer själva, eller<br />
131
ättare sagt omständighetema kommer att leda till att skojama<br />
blir ruinerade.<br />
Plötsligt slogs jag av följande tanke: med hänsyn till att Anastasia<br />
inte <strong>kan</strong> ljuga och att, som hon sade, naturens me<strong>kan</strong>ismer<br />
inte låter henne ta fel, måste hon alltså innan hon gjorde <strong>ett</strong><br />
sådant uttalande ha bearbetat en kopiös mängd information, ha<br />
gjort kolossala aritmetiska beräkningar samtidigt som hon tagit<br />
hänsyn till en massa psykologiska faktorer hos de personer som<br />
skulle vara inblandade i hennes projekt. I <strong>vår</strong>a ordalag hade hon<br />
inte bara löst den enornrt s<strong>vår</strong>a uppgiften med luftrening, utan<br />
också sammanställt och analyserat en affärsplan, och allt d<strong>ett</strong>a på<br />
ungefär en och en halv timme. Jag bestämde mig för att precisera<br />
några detalj er och frågade: i<br />
- Säg mig, Anastasia, hade du gjort några beräkningar i huvudet<br />
när du nämnde procenten för luftrening och pengasumman<br />
som skulle erhållas av att tillverka dina billådor, av filterbyte och<br />
så vidare?<br />
- Det var en del beräkningar, synnerligen detaljerade och de<br />
gjordes inte bara med hjälp av hj äman . . .<br />
- Stopp! Håll tyst. Låt mig tala färdigt. Säg mig, skulle du kunna<br />
tävla med någon av de mest fulländade datorema, säg, någon<br />
japansk eller ameri<strong>kan</strong>sk?<br />
- Men det ärjag inte intresserad av, svarade hon och tillade: -<br />
Det är ju primitivt och förnedrande på något sätt. Att tävla med<br />
en dator är samma sak som ... ja, hur skajag förklara det för dig<br />
med något begripligt exempel Det är samma sak som att tävla<br />
mot en hand- eller benprotes, och inte ens med en hel protes, utan<br />
med en del av den. Datom saknar det viktigaste. Det viktigaste<br />
är känslor.<br />
Jag började bevisa motsatsen och berätta hur respekterade<br />
personer i <strong>vår</strong>t samhälle som anses särdeles intelligenta spelar<br />
schack mot datorer. Men när varken det ena eller andra argumen-<br />
132
tet övertygade henne bad jag henne göra det för att bevisa den<br />
mänskliga hjärnans potential för mig och alla andra. Hon gick<br />
med på det, och jag fortsatte fråga:<br />
- Det betyder alltså attjag officiellt <strong>kan</strong> meddela att du är redo<br />
att tävla i att lösa uppgifter mot en japansk superdator?<br />
- Varför just med en japansk? svarade Anastasia med en motfråga.<br />
- Eftersom de anses vara bäst i <strong>värld</strong>en.<br />
- På så vis? Det är lika bra vi tar allihop på samma gång, så att<br />
du inte kommer och ber mig syssla med den här tråkiga saken<br />
igen sedan. '<br />
- Perfekt! utropadejag glatt. - Vi tar allihop, men forınulera en<br />
uppgift först.<br />
- Ja, det <strong>kan</strong>jag väl göra, höll Anastasia motvilligt med, - men<br />
för att inte slösa tid på forrnulering får de först lösa den uppgift<br />
som du gav till mig, låt dem antingen bekräfta eller motbevisa<br />
min lösning. Om de motbevisar den så kommer de att föreslå sin<br />
egen. Livet och människoma kommer att avgöra vem som har<br />
rätt.<br />
- Utmärkt, Anastasia! Jättebra av dig. Det är konstruktivt. Hur<br />
mycket tid tycker du de ska få på sig för att lösa uppgiften? Jag<br />
tror att en och en halv timme som för dig blir väldigt lite för dem,<br />
låt oss säga tre månader.<br />
- Vi <strong>kan</strong> säga tre.<br />
- Jag föreslår att alla som vill <strong>kan</strong> vara domare, när de är många<br />
är det ingen som av egna intressen kommer att påverka omdömet.<br />
- Låt gå för det, men jag skulle vilja prata med dig om bamuppfostran<br />
lite mer ...<br />
Anastasia ansåg bamuppfostran vara viktigast av allt och talade<br />
väldigt gäma om det. Mitt påhitt att tävla mot datorer väckte<br />
inget särskilt intresse hos henne. Jag var dock glad att ha försäkrat<br />
mig om hennes samtycke. Nu tänker jag uppmana de företag<br />
133
som tillverkar modema datorer att delta i tävlingen för att lösa<br />
uppgiften som beskrevs tidigare.<br />
Jag bad Anastasia reda ut ytterligare en fråga:<br />
- Vad tycker du vi ska utfasta för pris till segraren?<br />
- Jag behöver ingenting! svarade hon.<br />
- Varför talar du om dig själv? Är du så bombsäker på att du<br />
ska vinna?.<br />
- Det är klart, jag ärju människa.<br />
- Okej, men finns det ändå något du <strong>kan</strong> erbjuda det företag<br />
som hanmar på första platsen efter dig?<br />
- Tja, jag <strong>kan</strong> ge dem tips om hur de ska förbättra sin primitiva<br />
dator.<br />
- Överens!<br />
134
_ "I ordet fr/ar [ir/, _ „<br />
oc/i livet "var mannısšprnas ljus<br />
jofiannesevangeíiet<br />
En gång bad jag Anastasia visa mig den klingande sibiriska cedem<br />
som hennes farfar och farfarsfar hade talat om, och hon tog<br />
mig dit. Vi hade bara gått en liten bit bort från gläntan närjag fick<br />
se den. Ett ca fyrtio meter högt träd höj de sig något över de andra,<br />
men den stora skillnaden var att dess krona liksom lyste och<br />
skapade en gloria omkring sig, påminnande om de glorior man<br />
målar runt helgon på ikoner. Den var inte jämn, utan pulserade.<br />
Högst upp bildades en tunn stråle som försvann upp i himlens<br />
oändlighet. Synen gjorde mig helt förtrollad. Anastasia bad mig<br />
lägga handen mot stammen. Jag fick höra en klang eller <strong>ett</strong> knaster<br />
liknande det man <strong>kan</strong> höra när man står under högspänningsledningar,<br />
fast mer klangfullt.<br />
- Det är jag själv som har hittat på hur man får dess energi<br />
att återvända till Kosmos och därefter sprida ut den på Jorden,<br />
meddelade Anastasia. - Ser du att barken är bortriven på en del<br />
ställen, det var bjömhonan som klättrade, jag fick henne med<br />
mycket möda att bära mig upp till de lägsta grenama. Jag höll<br />
fast i nackpälsen på henne. Hon klättrade och klättrade medan<br />
hon brummade högljutt. På det sättet tog jag mig upp till de nedersta<br />
grenama, och sedan klättrade jag ända till toppen. Där satt<br />
jag i två dagar och försökte med allt jag kunde komma på: jag<br />
klappade på den och ropade upp mot himlen - ingenting hj älpte.<br />
135
Farfar och farfarsfar kom dit. Kan du föreställa dig vilket liv<br />
det var? De stod där nere och bannade mig och krävde att jag<br />
skulle komma ned. Jag i min tur krävde att de skulle berätta för<br />
mig vad man skulle göra med cedem. Hur man skulle rädda den<br />
klingande cedem när nu ingen hade sågat ned den. De sade ingenting.<br />
Menjag kände att de visste. Farfar är en listig en och ville<br />
lura mig genom att lova att han skulle hj älpa mig att komma till<br />
rätta med en kvinna som jag inte lyckades upprätta kontakt med<br />
hurjag än försökte. Jag vill verkligen hjälpa henne. Farfar hade<br />
tidigare bara blivit arg för att jag slösat så mycket tid på henne<br />
istället för att göra andra saker. Menjag visste att han inte kunde<br />
hjälpa mig ändå, för farfarsfar hade försökt två gånger utan att<br />
farfar visste om det, och han hade inte kunnat göra något. Sedan<br />
förlorade farfar fattningen helt: han tog en kvist och började<br />
springa runt cederträdet medan han piskade med kvisten i<br />
luften och skrek att jag var den odugligaste i hela familjen, att<br />
jag betedde mig ologiskt, att jag inte lyssnade till kloka råd och<br />
att han skulle uppfostra mig med spön på rumpan. Och piskade<br />
samtidigt med sin kvist i luften. Tänk vad han hittade på, till och<br />
med farfarsfar började skratta. Ävenjag skrattade glatt. Plötsligt<br />
råkadejag bryta av en gren i toppen och det börj ade strömma ljus<br />
ur den. Jag hörde farfarsfars röst, mycket allvarlig, sträng och<br />
bönande på samma gång: ”Rör ingenting mer, flicka lilla, kom<br />
ned väldigt försiktigt, du har redan gjort allt.”<br />
Jag lydde honom och kom ned. Farfarsfar kramade om mig,<br />
darrande pekade han på cedem. Allt fler grenar börj ade lysa och<br />
till slut bildades en stråle som for upp i skyn. Nu kommer den<br />
klingande cedem inte att brinna upp, genom sin stråle kommer<br />
den att ge ifrån sig allt den lagrat under femhundra år till människorna<br />
och Jorden. Farfarsfar förklarade att strålen hade bildats<br />
på det ställe därjag hade suttit och ropat och där jag råkat<br />
bryta av en gren närjag skrattade. Farfarsfar sade att omjag hade<br />
136
nuddat vid strålen som kommit ut ur den avbrutna grenen skulle<br />
min hjäma ha exploderat, eftersom strålen innehöll alltför mycket<br />
energi och information. Han sade att det var just så som min<br />
pappa och mamma hade dött ... Anastasia lade händema på den<br />
mäktiga stammen på den klingande cedern som hon hade räddat.<br />
Hon tryckte kinden mot den, stod tyst en stund och fortsatte<br />
sedan sin berättelse:<br />
- De, min pappa och mamma, hadehittat en likadan klingande<br />
sibirisk ceder. Fast mamına gjorde allting lite annorlunda,<br />
eftersom hon inte visste ... Hon klättrade upp i <strong>ett</strong> träd som stod<br />
bredvid den klingande cedem, sträckte sig till dess nedersta gren<br />
och bröt av den, varvid hon ofrivilligt kom att bli belyst av strålen<br />
som flammade upp ur grenen. Grenen var riktad nedåt, och<br />
strålen for ned i marken. Det är väldigt illa, synnerligen skadligt<br />
när sådan energi hamnar i marken. . _ När pappa kom dit fick han<br />
se strålen och mamma. Hon hade blivit hängande med ena handen<br />
i <strong>ett</strong>jämhårt grepp om en gren i den vanliga cedem. Med den<br />
andra handen höll hon den avbrutna grenen från den klingande<br />
cedem.<br />
Pappa förstod nog vad som hade hänt. Han klättrade upp i den<br />
klingande cedem och tog sig upp till toppen. Farfar och farfarsfar<br />
såg hur han bröt av de översta grenarna, men de lyste inte,<br />
samtidigt som de nedersta strålade allt mer. Farfarsfar sade att<br />
pappa förstod att han inte hade mycket tid på sig innan det skulle<br />
vara för sent att ta sig ned. Men det kom ingen uppåtriktad stråle<br />
och inget pulserande ljus, bara fler och fler tumra strålar som lyste<br />
nedåt. Den översta strålen kom fram när pappa knäckte en stor<br />
uppåtriktad gren. Och trots att den inte lyste bände han på den<br />
och drog den mot sig själv. När den flammade upp kunde pappa<br />
fortfarande öppna händema och strålen ur den uppåtriktade grenen<br />
for upp i himlen och sedan bildades den pulserande glorian.<br />
Farfarsfar sade att pappas hjäma under de sista ögonblicken i<br />
137
hans liv lyckades ta emot <strong>ett</strong> enorrnt flöde av energi och information,<br />
att han på något oförklarligt sätt lyckades rensa ut all<br />
tidigare information och på så sätt vinna tid för att hinna öppna<br />
händema och rikta grenen uppåt innan strålen sköt ut. Anastasia<br />
klappade ännu en gång på trädstammen, tryckte sin kind mot den<br />
och blev stilla medan hon leende lyssnade till trädets klang.<br />
- Anastasia, är de helande egenskapema i olj an från cedemötter<br />
starkare eller svagare än en träbit från en klingande ceder?<br />
- De är likadana. Om man plockar nöttema vid en viss tid och<br />
med <strong>ett</strong> särskilt förhållande till cedem. När den själv lämnar ifrån<br />
sig dem.<br />
- Vet du hur man gör det?<br />
- Ja, det vetjag.<br />
- Kan du berätta?<br />
- Javisst., Det <strong>kan</strong> jag göra.<br />
138
9!/lan måste äncfra sin 1/ärlifsås/iåcfning<br />
Jag frågade Anastasia vad det var för kvinna som orsakat hemres<br />
konfiikt med farfadem, varför hon inte lyckades få kontakt med<br />
henne och varför hon behövde denna kontakt. Anastasia började<br />
förklara:<br />
- Du förstår, när två personer förenar sina liv är det är väldigt<br />
viktigt att de känner andlig dragning till varandra. Tyvärr brukar<br />
det oftast börja med det sexuella. Du har till exempel fått syn<br />
på en vacker flicka och vill komma på tu man hand med hemre.<br />
Männis<strong>kan</strong>, hemres själ, har du ännu inte fått syn på. Ofta förenar<br />
människor sina öden endast av sexuellt begär. Det går fort över<br />
eller så riktas det mot någon annan. Vad är det dä som förenar<br />
människor? Att hitta någon själsfrände som man <strong>kan</strong> uppnå<br />
riktig lycka med är inte så s<strong>vår</strong>t som man <strong>kan</strong> tro, men i <strong>vår</strong> teknokratiska<br />
<strong>värld</strong> stöter man på många hinder. Kvinnan som jag<br />
försöker få kontakt med bor i en storstad, åker regelbundet till <strong>ett</strong><br />
och samma ställe, förmodligen tilljobbet. Där eller på vägen dit<br />
möter hon en person som hon har andlig närhet till och som hon<br />
verkligen skulle vara lycklig med, och viktigast av allt skulle de<br />
få <strong>ett</strong> bam som skulle kunna bringa mycket gott till <strong>värld</strong>en. Ty<br />
de skulle skapa bamet i samma känslosvall som du och jag. Men<br />
mannen försöker inte ens komma till tals med kvinnan, och det<br />
är till viss del hennes eget fel. Kan du tänka dig, han tittar henne<br />
i ansiktet och ser liksom sin själs utvalda i henne, men så fort<br />
hon känner någons blick stramar hon genast upp sig och ”råkar”<br />
139
lyfta kjolen lite högre. Ja, och så vidare. I mannen väcks genast<br />
kroppsliga begär, men eftersom han inte är be<strong>kan</strong>t med henne går<br />
han till den som han känner och som han <strong>kan</strong> få, ledd som han är<br />
av sina köttsliga begär.<br />
Jag vill intala henne vad hon behöver göra, men jag når inte<br />
fram till henne, hennes hj äma öppnar sig inte ens <strong>ett</strong> ögonblick<br />
för att uppta information. Den jobbar helt och hållet med vardagsproblem.<br />
Kan du tänka dig, en gång satt jag <strong>ett</strong> helt dygn<br />
med henne. Det är hemsktl Farfar skällde på mig efteråt, sade att<br />
jagjobbade för lite med fritidsodlarna och över huvud taget tog<br />
mig an för mycket som inte hörde till mina uppgifter. När hon<br />
vaknar på morgonen är den första tanken inte glädje inför den<br />
nya dagen, utan hur hon ska laga till något att äta. Hon blir ledsen<br />
när det är något livsmedel som fattas, sedan blir hon ledsen när<br />
det fattas något av det som ni smörj er in er med på morgnarna,<br />
<strong>kan</strong>ske någon kräm eller något smink. Hon tänker hela tiden på<br />
hur hon ska få tag i det. Hon är ständigt sen och kommer alltid<br />
springande medan hon hoppas hinna med än någon buss, än någon<br />
spårvagn.<br />
På den plats dit hon ständigt åker är hennes hj äma helt överbelastad<br />
med, hur skajag förklara det för dig, ja, enligt min åsikt<br />
med en massa strunt. Ä ena sidan ska hjärnan göra hennes ansiktsuttryck<br />
affärsmässigt och utföra arbete som hon tilldelas.<br />
Under tiden går hon och tänker på någon väninna eller be<strong>kan</strong>t<br />
som hon är arg på. Samtidigt lyssnar hon på vad som sägs runtomkring.<br />
Och <strong>kan</strong> du tänka dig att d<strong>ett</strong>a pågår dag efter dag, dag<br />
efter dag, som en uppdragbar leksak. På väg hem låtsas hon inför<br />
andras blickar vara en nästan lycklig kvinna. Men sj älv tänker<br />
hon oupphörligen på problem och smink, tittar på kläder i affärerna<br />
- och i första hand på sådana som visar upp hennes förförande<br />
behag. Hon tror att det kommer att leda till något slags<br />
underverk, men i hennes fall är det tvärtom. Hon kommer hem<br />
140
och börjar städa. Hon tror att hon vilar ut när hon tittar på teve<br />
och håller på med maten, men det viktigaste är att hon endast för<br />
<strong>ett</strong> ögonblick hyser goda tankar. Till och med när hon går och<br />
lägger sig blir hon inte kvitt tankarna på vardagsbekymren. Om<br />
hon bara kunde komma ifrån dem åtminstone en minut under<br />
dagen och tänka på _ . .<br />
- Vänta lite, Anastasia, <strong>kan</strong> du förklara hur du ser henne, hennes<br />
yttre, klädema och vad hon behöver tänka på i det ögonblick<br />
när den där mannen är i närheten av henne? Vad är det hon måste<br />
göra för att han ska göra <strong>ett</strong> försök att tala med henne?<br />
Anastasia berättade allting i minsta detalj. Nedan följer det<br />
som jag anser vara det viktigaste.<br />
- Klänningen bör sluta strax nedanför knäna och vara grön<br />
utan urringning med vit krage, nästan inget smink; hon bör lyssna<br />
intresserat till personen hon samtalar med.<br />
- Inget mer än det, anmärkte jag efter den enkla förklaringen.<br />
Men Anastasia förklarade:<br />
- Det ligger mycket bakom dessa enkla saker. För att hon ska<br />
välja precis rätt klänning, sminka sig annorlunda och titta på någon<br />
med uppriktigt intresse krävs att hon <strong>ändra</strong>r sin <strong>värld</strong>såskådnıng.<br />
141
Øöcißynden<br />
- Jag måste också berätta för dig, Vladimir, under vilka villkor<br />
du kommer att-kunna få ut pengar på banken när det blir mycket<br />
på dina konton . . ..<br />
- Berätta du, Anastasia, det är en trevlig procedur, svarade jag.<br />
Men detjag fick höra gjorde mig ursirmig . . . Döm själva av det<br />
hon hade att säga:<br />
- För att du ska få ut de pengar som ligger på ditt konto måste<br />
du uppf`ylla dessa villkor: först och främst att inte dricka alkohol<br />
tre dagar innan du ska få pengarna. När du kommer till banken<br />
måste bankdirektören i minst två vittnens närvaro med hjälp av<br />
de apparater som finns hos er kontrollera att du uppfyllt d<strong>ett</strong>a<br />
villkor. Om det första villkoret är uppfyllt <strong>kan</strong> du gå vidare med<br />
det andra - du måste knäböja minst nio gånger inför bankdirektören<br />
och de närvarande vittnena ...<br />
Närjag insåg meningen i vad hon sade, eller snarare meningslösheten,<br />
rusadejag upp, och hon ställde sig också upp. Jag trodde<br />
inte mina öron och frågade:<br />
- Kommer man först att göra alkoholtest på mig för att jag sedan<br />
ska vara tvungen att knäböja inför vittnen minst nio gånger,<br />
är det vad du säger?<br />
- Ja, svarade Anastasia, för varje knäböjning kommer du att<br />
erhålla högst en miljon av era rubel i dagens valör.<br />
Jag fylldes av ursinne, ilska och förtret.<br />
- Varför berättade du d<strong>ett</strong>a? Vad skall det vara bra för? Jag var<br />
142
så tillfreds. Jag litade på dig. Jag hade börjat tro att du i många<br />
avseenden hade rätt och att det fanns logik i dina slutsatser. Men<br />
inte Nu är jag fullständigt övertygad om att du inte är riktigt<br />
normal, med ditt sista uttalande strök du över allting. Det finns<br />
absolut ingen vare sig mening eller logik i det du sade, och inte<br />
barajag utan varje normal människa <strong>kan</strong> intyga det för dig.<br />
Jag firös till och frågade:<br />
- Kanske vill du också attjag ska återge de här villkoren i min<br />
bok?<br />
- Ja. t<br />
- Nej , du ärju inte riktigt klok. Och bankema, tärıker du skriva<br />
något slags direktiv eller förordning till dem, eller?<br />
- Nej. De kommer att läsa om det i din bok, och varje bank<br />
kommer att behandla dig på det sättet. Annars kommer de att bli<br />
ruinerade.<br />
- Ä, Herre gud! !! Lyssnar jag verkligen på den här personen<br />
tredje dagen i rad? Du <strong>kan</strong>ske vill att bankdirektören också ska<br />
knäböja inför vittnena tillsammans med mig?<br />
- Det vore bra såväl för honom som för dig. Det skulle göra<br />
mer <strong>nytt</strong>a, menjag har inte ställt så hårda villkor för dem som för<br />
dig.<br />
- Det är bara mig du lyckliggj ort på det viset? Kan du ens föreställa<br />
dig vilket löje du gjort av mig? Det här är alltså vad en<br />
tokig enstörings kärlek <strong>kan</strong> leda till! Det är bara det att inget av<br />
det kommer att fiıngera - inte en enda bank kommer att gå med<br />
på att betjäna mig under sådana villkor, hur mycket du än modellerar<br />
dina situationer. Gudars, vilka fantasier Du <strong>kan</strong> gå och<br />
knäböja här i tajgan sj älv så mycket du vill.<br />
~ Nog kommer bankerna att gå med på det, de kommer till och<br />
med att öppna konton åt dig utan att du vet om det, fast bara de<br />
banker som vill arbeta hederligt. Folk kommer att lita på dem<br />
och söka sig till dem, sade Anastasia och stod fast vid sitt.<br />
143
Irritationen och ils<strong>kan</strong> växte sig allt starkare inom mig. Antingen<br />
var det mig själv jag var arg på eller på Anastasia. Tänk<br />
bara! Så mycket jag hade lyssnat på henne, ansträngt mig för att<br />
förstå vad hon sade, och hon var helt enkelt halvt sinnessjuk. Jag<br />
börj ade uttala mig om Anastasia med milt uttryckt grova ord ...<br />
Hon stod lutad med ryggen mot <strong>ett</strong> träd och med huvudet lätt<br />
framåtböjt. Ena handen höll hon mot bröstet medan hon slappt<br />
viftade uppåt med den andra. Jag kände igen den gesten. Hon<br />
upprepade den varje gång hon lugnade ned den omkringliggande<br />
naturen för att jag inte skulle bli rädd, och jag insåg varför hon<br />
lugnade ned den denna gång. Varje förolämpning eller hårt ord<br />
till Anastasia slog henne som en piska och fick hennes kropp att<br />
rycka till.<br />
Jag blev tyst. Jag satte mig ned i gräset igen med ryggen mot<br />
Anastasia och bestämde mig för att lugna ned mig, gå tillbaka<br />
till flodstranden och inte prata mer med henne över huvud taget.<br />
Men när jag hörde hennes röst bakom ryggen blev jag förvånad<br />
- det fanns ingen fömärmelse eller förebråelse i hennes tonfall.<br />
- Förstår du, Vladimir, allt ont som sker männis<strong>kan</strong> drar hon<br />
själv till sig när hon bryter mot den andliga tillvarons regler och<br />
bryter banden med naturen. De mörka kraftema försöker leda<br />
bort hennes uppmärksamhet med den momentana lockelsen i<br />
er teknokratiska tillvaro, få hemre att inte tänka på de enkla sanningarna,<br />
på de bud som framfördes redan i Bibeln. Och inte sällan<br />
lyckas de också med det. En av männis<strong>kan</strong>s dödssynder är<br />
högmod. Det är en synd som de allra flesta människor dras med.<br />
Jag kommer inte att beskriva hur oerhört skadlig denna synd är<br />
för dig just nu. När du kommer tillbaka och önskar reda ut saker<br />
och ting kommer du att förstå d<strong>ett</strong>a sj älv eller med hjälp av<br />
upplysta människor som söker upp dig. Nu säger jag bara att de<br />
mörka kraftema i kamp mot de ljusa varje sekund sörj er för att<br />
denna synd inte må lämna männis<strong>kan</strong>, och pengar är <strong>ett</strong> av deras<br />
144
viktigaste instrumenten i d<strong>ett</strong>a företag.. Det var de som hittade på<br />
dem. Pengar är som <strong>ett</strong> högspänningsområde.<br />
De mörka kraftema är stolta över sitt påhitt. De tror till och<br />
med att de är starkare än de ljusa kraftema eftersom de lyckades<br />
hitta på pengar och med deras hj älp leda bort männis<strong>kan</strong> från<br />
hennes sanna ändamål. Den stora kampen har pågått i årtusenden,<br />
och männis<strong>kan</strong> står i dess centrum. Men jag vill inte att du<br />
ska lida av denna synd. Jag förstår att det inte räcker med bara<br />
förklaringar, ty mänskligheten har under årtusenden av förklaringar<br />
inte begripit, inte ins<strong>ett</strong> hur man ska stå emot denna synd.<br />
Naturligtvis skulle inte du heller kunna inse d<strong>ett</strong>a. Men jag ville<br />
så väldigt gäma befria dig från den dödliga faran av andligt fördärv.<br />
Jag tänkte ut en situation särskilt för dig, där de mörka kraftemas<br />
me<strong>kan</strong>ism liksom skulle knäckas, sluta fungera eller till<br />
och med fungera tvärtom, så att synden rotas ut. Det var därför de<br />
blev så ursinniga. Du blev besatt av deras ilska, du börj ade skrika<br />
åt mig med förolämpande ord. De ville att jag också skulle bli<br />
arg på dig, men det kommerjag aldrig att bli. Jag förstod att det<br />
jag tänkt ut liksom träffade mitt i prick, och nu står det klart för<br />
mig att deras system, vilket fungerat felfritti årtusenden går att<br />
knäcka. Än så länge harjag bara gjort det för dig, men jag kommer<br />
att tänka ut saker även för andra _ . .<br />
Vad är det egentligen för fel med att du skulle dricka mindre av<br />
den där berusande dekokten och att du skulle bli mindre arrogant<br />
och halsstarrig? Vad blev du så upprörd över? Det var naturligtvis<br />
högmodet i dig som talade.<br />
Hon blev tyst, och jag tänkte: ”Det är inte riktigt klokt, men<br />
hennes hjäma eller vad det nu <strong>kan</strong> vara lägger in en så djup mening<br />
i en så komisk och fullständigt udda situation. Kanske ligger<br />
det verkligen något logiskt i det ändå. Jag får försöka reda ut<br />
det närjag lugnat ned mig.”<br />
All ilska mot Anastasia gick över och tvärtom fick jag en vag<br />
145
skuldkänsla, men jag bad aldrig om ursäkt vid det tillfället, utan<br />
vände mig bara mot henne och ville bli sams. Det var som att<br />
Anastasia kände mitt inre tillstånd, och hon lyste genast glatt upp<br />
och började tala.<br />
146
,flit röra 'viafpararfiset<br />
- Din hj äma är trött av att lyssna på mig, och ändå är det mycket<br />
kvar som jag skulle vilja berätta om. Jag skulle så gäma vilja<br />
... Men du behöver vila. Låt oss sitta ned en stund.<br />
Vi satte oss i gräset. Anastasia tog mig om axlama och drog<br />
mig till sig. Mitt huvud låg mot hennes bröst och jag kände en<br />
behaglig värme.<br />
- Var inte rädd, slappna av, sade hon tyst och lade sig ned i gräset<br />
så att det blev bekvämare för mig att vila. Hon förde in fingrama<br />
i mitt hår som om hon kammade det, medan hon med fingertoppama<br />
på den andra handen hastigt nuddade än vid pannan,<br />
än vid tinningen. Emellanåt stack hon liksom lite lätt med naglama<br />
på olika ställen på huvudet. Allt d<strong>ett</strong>a ingav mig en känsla<br />
av rofylldhet och upplysning. Sedan lade Anastasia händema på<br />
mina axlar och sade:<br />
- Var snäll och hör efter vilka ljud somjust nu omger dig.<br />
Jag lyssnade och min hörsel fångade upp en mängd ljud med<br />
olika tonhöjd, rytm och varaktighet. Jag räknade upp dem högt:<br />
fågelsången i träden, surret och knäppandet från insektema i gräset,<br />
trädens sus och fiaxandet och bruset från fåglamas vingslag.<br />
När jag hade räknat upp allt jag hört blev jag tyst och fortsatte<br />
lyssna. Det var behagligt och väldigt intressant.<br />
~ Du räknade inte upp allt, invände Anastasia.<br />
- Jo, allt, svarade jag. - Nå, <strong>kan</strong>ske jag missade något oväsentligt<br />
eller något somjag inte <strong>kan</strong> höra, men alltså är det inget viktigt.<br />
147
- Vladimir, <strong>kan</strong> du då inte höra hur mitt hjärta slår? frågade<br />
Anastasia. 1<br />
Ja, varför hade jag egentligen inte lagt märke till det ljudet?<br />
Ljudet av hennes hjärtslag.<br />
- Jo, skyndade jag mig att säga, det är klart att jag gör, jag hör<br />
det jättebra, det slårjämnt och lugnt.<br />
- Försök att komma ihåg med vilka intervall du hör de olika<br />
ljuden. För att göra det får du välja ut de viktigaste och komma<br />
ihåg dem.<br />
Jag valde surret från något slags insekt, kråkornas kraxande<br />
och porlandet och skvalpandet från bäcken.<br />
- Nu kommerjag att få mitt hjärta att slå snabbare, och du lyssnar<br />
till vad som sker runtomkring.<br />
Anastasias hjärta började slå snabbare, och genast började<br />
även rytmen gå snabbare i de ljud som hördes runtomkring och<br />
deras tonhöjd gick upp.<br />
- Otroligt! Det är häpnadsväc<strong>kan</strong>de! utropade jag. - Menar du<br />
att de reagerar så känsligt på rytmen ditt hjärta slår med?<br />
- Ja. Allihop, precis allihop: såväl smågräs som stora träd och<br />
småkıyp-alla ger de gensvar till förändringar i mitt hjärtas rytm.<br />
Träden intensifierar sina inre processer och börj ar bilda mer syre<br />
- Reagerar alla växter och djur som omger människoma på det<br />
viset? frågade jag.<br />
- Nej. I er <strong>värld</strong> förstår de inte vem de ska reagera på, och ni<br />
gör inga försök att ta kontakt med dem, ni förstår inte ändamålet<br />
med en sådan kontakt och ger dem inte tillräcklig information<br />
om er själva. Något liknande <strong>kan</strong> ske med de växter och människor<br />
som är verksamma på sina små trädgårdstomter, om människoma<br />
gör allting så somjag redan har beskrivit för digzmättar<br />
fröna med infonnation om sig sj älva och börj ar kommunicera<br />
med växtema på <strong>ett</strong> mer medvetet sätt. Om du vill <strong>kan</strong> jag visa<br />
148
vad en människa som har en sådan kontakt kommer att uppleva.<br />
- Det är klartjag vill. Men hur tänker du bära dig åt?<br />
- Nu kommer jag att anpassa rytmen i mina hjärtslag till ditt<br />
hjärta, det känner du snart.<br />
Hon stack in sin hand under min skjorta. Hon tryckte lätt sin<br />
varma handflata mot mitt bröst. Hennes hjärta anpassade sig<br />
långsamt och började slå med samma rytm som mitt. Och det<br />
inträffade något fullständigt förbluffande: jag fick en ovanligt<br />
behaglig känsla, som om jag runtom mig hade nära, äls<strong>kan</strong>de<br />
släktingar och min mamma ... i kroppen kände jag mjukhet och<br />
hälsa, i själen glädje, frihet och som det tycktes en ny förståelse<br />
av <strong>värld</strong>salltet.<br />
Skalan av de omgivande ljuden smekte mig och delgav en sanning<br />
som de kände till, men som jag ännu inte kunde förstå fullt<br />
ut, endast intuitivt fömimma. Det var som att all glädje och alla<br />
lycksaliga känslor som jag någonsin upplevt i livet uppgick i<br />
varandra och blev till en harınonisk och fantastisk fömimmelse.<br />
Kanske är det just den fömimmelsen som kallas lycka. Men så<br />
fort Anastasia <strong>ändra</strong>de sin hj ärtrytm börj ade den härliga upplevelsen<br />
att lämna mig. Jag bad henne:<br />
- Mer! Snälla Anastasia, lite mer.<br />
- Jag <strong>kan</strong> inte hålla på länge, jag harju min egen rytm.<br />
- Jamen, bara lite till, bad jag.<br />
Och Anastasia förde mig återigen en kort stund tillbaka till<br />
lyckoupplevelsen, sedan försvann allting, men jag hade kvar en<br />
liten del av den behagliga och ljusa upplevelsen i form av minnet<br />
av den. Vi teg en stund, varpå jag återigen fick lust att höra Anastasias<br />
röst. Jag frågade:<br />
- De första människorna, Adam och Eva, hade de det så här<br />
bra? Att bara ligga och njuta i välmående - allting finns ... Fast<br />
det måste bli tråkigt om man inte gör någonting.<br />
Istället för att svara ställde Anastasia en fråga:<br />
149
- Säg mig, Vladimir, är det många som hyser samma uppfattning<br />
om den första männis<strong>kan</strong> Adam som du nyss tänkte?<br />
- Förmodligen de flesta. Vad hade de att syssla med där i paradiset,<br />
då? Det varju först senare som männis<strong>kan</strong> började utvecklas<br />
och tänka ut en massa saker. Arbetet utvecklade männis<strong>kan</strong>.<br />
1-Ion blev intelligentare tack vare arbetet. 1<br />
- Arbeta bör man, men den första männis<strong>kan</strong> var ojämförligt<br />
intelligentare än dagens, och hennes arbete var betydligt viktigare<br />
och krävde enonnt intellekt, medvetenhet och vilja.<br />
- Vad var det Adam gjorde i paradiset då? Odlade trädgården?<br />
Det <strong>kan</strong> ju varenda trädgårdsodlare nuförtiden, för att inte tala<br />
om forskare i förädling. I Bibeln står det ingenting om vad Adam<br />
sysslade med utöver det.<br />
- Om Bibeln skıılle omtala allting i detalj skulle det inte vara<br />
möjligt att läsa igenom den på en hel livstid. Bibeln måste förstås<br />
- bakom varje rad i den ligger en enorm mängd information. Vill<br />
du veta vad Adam gjorde? Det <strong>kan</strong>jag berätta. Men tänk först på<br />
att det är just i Bibeln det står att Gud gav Adam i uppgift att ge<br />
namn till och bestämma ändamålet för varj e varelse som lever på<br />
Jorden. Och han - Adam - gjorde det. Han gjorde vad all <strong>värld</strong>ens<br />
vetenskapliga institut tillsammans ännu inte lyckats med.<br />
- Anastasia, talar du sj älv med Gud, ber du honom om någonting<br />
åt dig själv?<br />
- Vad skulle jag be om närjag har fått så mycket. Jag behöver<br />
bara tacka honom och hjälpa honom.<br />
150
'Vem sliafíuppfostra '<strong>vår</strong> son?<br />
Anastasia följ de mig till båten och på vägen till floden satte vi oss<br />
ned för att vila på den plats där hon lämnat sina ytterkläder, och<br />
jag frågade henne:<br />
- Anastasia, hur ska vi uppfostra <strong>vår</strong> son?<br />
-- Vladimir, försök inse att du ännu inte är redo att uppfostra<br />
honom. Och när hans ögon för första gången öppnas och får se<br />
om<strong>värld</strong>en bör du inte finnas i närheten.<br />
Jag grabbade tag i hennes axlar och skakade om henne.<br />
- Vad är det du säger, hur <strong>kan</strong> du ta dig rätt att säga så? Jag fattar<br />
inte var du får sådana säregna slutledningar ifrån. Bara det<br />
att du finns till är ganska otroligt, men det ger dig inte rätt att<br />
bestämma över allting sj älv och trotsa alla logikens lagar.<br />
- Var snäll och lugna ned dig, Vladimir. Jag vet inte vad det är<br />
för logik du syftar på, men försök att ta till dig det hela i lugn och<br />
ro. 5<br />
- Vad är det jag behöver ta till mig? Bamet är inte bara ditt,<br />
utan mitt också. Jag vill att det ska ha en far, jag vill att det ska ha<br />
tillgång till allting och få utbildning.<br />
- Du måste förstå att han inte behöver någonting av det som<br />
du menar med materiella ting. Han kommer att ha allting från<br />
första börj an. Redan i späd ålder kommer han att få och begripa<br />
så mycket information att det som du menar med utbildning bara<br />
vore rent löjligt. Det är samma sak som att skicka en stor matematiker<br />
att börja i första klass. Du upplever att du vill komma<br />
151
med någon meningslös skallra till barnet, men det har absolut<br />
inget som helst behov av det. Det är du som behöver det för att<br />
vara nöjd med dig själv: ”Så bra jag är, så omtänksam.” Om du<br />
anser att du gör något gott om du förser din son med en bil eller<br />
något annat av det som ni anser vara tecken på välstånd, så <strong>kan</strong><br />
han själv skaffa allt d<strong>ett</strong>a om han så skulle önska. Ta det lugnt<br />
och tänk efter, Vladimir. Vad skulle du kunna säga konkret som<br />
är av vikt till din son, vad skulle du kunna lära honom, vad har du<br />
gjort i livet som skulle kunna intressera honom?<br />
Hon fortsatte att tala med sin mjuka, lugna röst, men hennes<br />
ord fick mig att rysa:<br />
- Du måste förstå, Vladimir, att när han börj ar få grepp om<br />
<strong>värld</strong>salltet kommer du att te dig som en underutvecklad varelse<br />
jämte honom. Vill du verkligen att din son ska se sin far som<br />
imbecill? Det enda som <strong>kan</strong> få er att komma närmare varandra<br />
är graden av renhet i avsiktema, men sådan renhet är i er <strong>värld</strong><br />
uppnåbar endast för <strong>ett</strong> fåtal. Du måste sträva mot att uppnå . ..<br />
Jag förstod att det var fullkomligt meningslöst att diskutera<br />
med henne och skrek av vanmakt:<br />
- Han kommer alltså aldrig att få veta attjag finns?<br />
- Jag kommer att berätta om dig och om er <strong>värld</strong> när han blir<br />
mogen att begripa det och fatta beslut. Vad han kommer att göra<br />
vetjag inte.<br />
Vanmakt, smärta, förtret och en hemsk aning- allt rördes samman<br />
inom mig. Jag fick lust att av all kraft ge d<strong>ett</strong>a vackra, intellektuella<br />
eremitansikte en rejäl smocka. Då förstod jag. Och jag<br />
höll på att tappa andan av detjag förstått.<br />
- Nu förstårjag allting! Nu står det klart för mig. Du din ... Du<br />
hade bara ingen att ligga med här för att skaffa barn. Och som<br />
du spelade s<strong>vår</strong>fiörtad i börj an - för att få mig i ditt nät! Spelade<br />
nunna. Du behövde få bam. Du varju i Moskva och sålde svamp<br />
152
och bär. Det hade ju bara varit att gå på gatan där. Att ta av sig<br />
täckjac<strong>kan</strong> och schalen. De skulle ha fallit för dig direkt. Så hade<br />
du inte behövt spinna ditt nät och trassla in mig. Naturligtvis!<br />
Du behövde en person som drömde om att få en son. Och du fick<br />
som du ville. Har du tänkt på barnet? På sonen? Som redan är<br />
dömd att leva som eremit. Att leva så som du anser nödvändigt.<br />
Tänka sig bara, och här håller hon utläggningar om sanningen.<br />
Du tänker nog väl högt om dig sj älv, eremitkvinna. Tror du att<br />
du är sanningens högsta instans? Har du tänkt på mig? Ja! Jag<br />
drömde om att få en son! Drömde om att lämna över verksamheten<br />
till honom. Lära honom allt om affärer. Ville älska honom.<br />
Hur ska jag kunna leva nu? Leva med vetskapen om att min lille<br />
son kryper omkring hj älplös någonstans i djupaste tajgan? Utan<br />
framtid. Utan far. Hj ärtat brister bara av att tänka på det. Det är<br />
inget du <strong>kan</strong> förstå, som lever som <strong>ett</strong> vilddjuri skogen ...<br />
- Kanske hjärtat kommer till insikt och allting blir bra? Sådan<br />
smärta renar sj älen, gör tanken snabbare, manar till skapande,<br />
sade Anastasia med låg röst.<br />
Men inom mig stormade <strong>ett</strong> sådant ursinne, en sådan ilska<br />
Jag kunde inte längre behärska mig. Jag tog en pinne, sprang<br />
bort en bit från Anastasia och började av all kraft slå på <strong>ett</strong> litet<br />
träd tills pinnen gick sönder. Sedan vände jag mig mot Anastasia<br />
och när jag såg henne det är otroligt, men ils<strong>kan</strong> började<br />
gå över. Jag fick tanken: ”Varför brusade jag upp och tappade<br />
behärskningen nu igen?”<br />
Liksom förra gången när jag skällde på Anastasia stod hon lutad<br />
mot <strong>ett</strong> träd med ena handen uppåtsträckt och huvudet lätt<br />
framåtböjt som om hon stod emot en or<strong>kan</strong>vind. Utan att längre<br />
vara det minsta arg gick jag närmare och betraktade henne. Nu<br />
höll hon händema tıyckta mot bröstet, kroppen darrade lätt och<br />
hon teg. Bara hennes vänliga, som vanligt vänliga, ögon såg på<br />
mig ömt. Så stod vi en stund och betraktade varandra. Jag funde-<br />
153
ade: ”Det råder inga tvivel om att hon inte <strong>kan</strong> säga någon lögn.<br />
Hon skulle ju ha kunnat låta bli att berätta allt d<strong>ett</strong>a, men hon ...<br />
Hon vet att hon kommer att få besvär men säger det ändå. Det<br />
är klart att det också är överdrivet. Det går inte att leva om man<br />
hela tiden bara skulle tala sanning, bara det man tänker. Men det<br />
är inget att göra åt om det är sådan hon är och hon inte <strong>kan</strong> vara<br />
annorlunda. Allt har gått så som det har gjort. Det som hände har<br />
hänt. Nu kommer honatt bli mor till min son.<br />
Hon kommer att bli mor eftersom hon sade så. Det är klart att<br />
hon kommer att bli en konstig mor. Hennes livsstil . .. Tankesätt<br />
Men det är ingenting att göra åt. Hon är åtminstone fysiskt<br />
väldigt stark. Snäll. Känner bra till naturen, djuren. Och skarpsinnig<br />
är hon. Även om hon också är lite egensinnig. Men hon vet<br />
trots allt mycket om bamuppfostran. Hon ville ju hela tiden berätta<br />
om bam. Hon konrmer att ta hand om bamet. En sådan som<br />
hon kommer att klara det. Hon klarar av både köld och snöstornı.<br />
Det biter inte på henne. Hon kommer att ta hand om bamet. Och<br />
uppfostra det. Man får försöka anpassa sig till situation på något<br />
sätt. Jag <strong>kan</strong> komma hit på somrarna, som till sommarstugan.<br />
Vintertid är det omöjligt. Det klarar man inte. Men på sommaren<br />
<strong>kan</strong> jag leka med min son. När han blir lite äldre <strong>kan</strong> jag berätta<br />
för honom om människoma i de stora städema. Den här gången<br />
måste jag ändå be henne om ursäkt”<br />
Ochjag sade:<br />
- Förlåt, Anastasia, jag blev upprörd igen.<br />
Hon sade genast:<br />
- Det är inte ditt fel. Var inte arg på dig själv. Var inte ledsen.<br />
Du oroade dig ju för din son, du var rädd för att han skulle bli<br />
lidande. Att din sons mor är som en vanlig djurhona som inte <strong>kan</strong><br />
älska på riktigt, som människor. Var inte ledsen bara, Vladimir.<br />
Bry dig inte om det. Du sade så för att du inte visste, för att du<br />
inte visste något om min kärlek, älskade.<br />
154
"Efter en tief<br />
- Anastasia, om du nu är så smart och allsmäktig borde du alltså<br />
kunna hjälpa mig också?<br />
Hon kikade upp i himlen och sedan åter på mig.<br />
- I hela Universum finns det ingen varelse som <strong>kan</strong> utveckla<br />
sig mer än männis<strong>kan</strong> eller uppleva större frihet. Alla andra civilisationer<br />
högaktar männis<strong>kan</strong>. Det finns alla möjliga civilisationer<br />
med möjlighet till utveckling och fulländning, men bara i en<br />
enda inriktning, och de är inte fria. De <strong>kan</strong> inte ens förstå männis<strong>kan</strong>s<br />
storhet. Gud- det Stora Intellektet- skapade männis<strong>kan</strong><br />
och har inte g<strong>ett</strong> någon annan mer än han g<strong>ett</strong> till herme ...<br />
Jag kunde inte förstå, eller rättare sagt förstod jag inte genast<br />
vad hon hade sagt. Och ställde samma fråga igen, jag bad om<br />
hjälp utan att själv förstå vilken hj älp det rörde sig om.<br />
Hon frågade:<br />
- Vad menar du? Att jag skulle bota alla dina fysiska sjukdomar?<br />
Det är enkelt för mig. Det löste jag redan för <strong>ett</strong> hal<strong>vår</strong> sedan,<br />
fast det gjorde ingen <strong>nytt</strong>a när det gäller det allra viktigaste<br />
- det fördärvliga och mörka i dig och som mer eller mindre finns<br />
i alla människor i er <strong>värld</strong> minskade inte. Allehanda småkrämpor<br />
kommer nog tillbaka igen ”Den häxan, den galna eremitkärringen,<br />
jag måste ta mig härifrån så fort som möjligt”, var det inte<br />
det du tänkte nyss, så säg.<br />
- Jo, svarade jag förvånat. - Det var just vad jag tänkte, läser<br />
du mina tankar?<br />
` 155
- Jag antar vad du <strong>kan</strong>tänka. Det står ju skrivet i ansiktet på<br />
dig. Säg mig, Vladimir, är det säkert att du inte ... j a, inte minns<br />
mig över huvud taget?<br />
Jag blev väldigt förvånad av frågan och började granska hennes<br />
ansiktsdrag närmare. Ögonen. Jag började faktiskt tycka att<br />
jag hade s<strong>ett</strong> dem någonstans, men var?<br />
- Anastasia, du harju sj älv sagt att du hela tiden bor i skogen,<br />
hur skulle jag då ha kunnat se dig?<br />
Hon log och sprang iväg. En stund senare kom Anastasia ut ur<br />
buskaget i en långkjol, en brun knäppkofta och med håret uppsatt<br />
under <strong>ett</strong> huckle. Men utan den vadderade jac<strong>kan</strong> som hon hade<br />
haft på sig när vi möttes på stranden. Och hucklet var knutet lite<br />
annorlunda. Klädema var rena, men omodema, hucklet täckte<br />
pannan och halsen, och jag mindes hemre .. .<br />
156
Øen underíigajficßan<br />
Äret innan hade ledningsfartyget lagt till vid en by inte så långt<br />
från de här traktema. Vi behövde handla kött till restaurangen<br />
och göra uppehåll en tid vid stranden. Sex mil uppströms låg en<br />
farlig sträcka av floden som gjorde att fartyget inte kunde färdas<br />
nattetid (på en del sträckor av floden finns inga ledljus). För att<br />
inte spilla tid i onödan meddelade vi genom högtalama och den<br />
lokala radion att vi skulle ordna en festkväll på fartyget.<br />
Det vita fartyget som låg vid stranden, glittrande med alla sina<br />
lampor och med musiken strömmande, drog vid sådana tillfällen<br />
alltid till sig traktens ungdomar. Så drog sig också denna gång<br />
nästan alla ungdomar i byn mot fartygets landgång. Det första<br />
alla gör när de kommer ombord är att gå runt och inspektera så<br />
mycket de <strong>kan</strong> av hela båten. Efter att ha gått igenom huvuddäcket<br />
och de två övre däcken samlas de till slut i baren eller restaurangen.<br />
Den kvinnliga hälften brukar som regel dansa, medan<br />
den manliga delen mest dricker sprit. Den ovanliga milj ön på<br />
fartyget tillsammans med musiken och alkoholen gör dem alltid<br />
uppspelta, vilket ibland ger besättningen ganska mycket bekymmer.<br />
De tycker nästan alltid att tiden inte räcker till och börjar<br />
allihop be oss att förlänga nöj et med åtminstone en halvtimme,<br />
och sedan ännu längre.<br />
Den gången satt jag ensam i min hytt och försökte korrigera<br />
schemat för fartygens fortsatta rutt. Plötsligt kände jag hur någonistirrade<br />
på mig, och närjag vände mig om fickjag se hennes<br />
157
ögon genom rutan. Det var inget ovanligt i sj älva händelsen. Besökama<br />
tyckte alltid det var spännande att titta på hytterna på fartyget.<br />
Jag reste mig och öppnade fönstret. Hon gick inte därifrån.<br />
Generat fortsatte hon att titta på mig. Jag fick lust att göra något<br />
för demra kvinna som stod ensam på däcket. Jag tänkte: ”varför<br />
dansar hon inte som de andra, <strong>kan</strong>ske har det hänt henne något?”<br />
Jag erbjöd mig att visa fartyget för henne och hon nickade utan<br />
att säga något. Jag förde henne runt på fartyget, visade kontoret<br />
som fick alla besökare att häpna med sitt fiotta möblemang: heltäckningsmatta,<br />
mjuka skinnmöbler och datorer. Sedan bj öd jag<br />
in henne till min hytt som bestod av <strong>ett</strong> kombinerat sov- och arbetsrum<br />
och <strong>ett</strong> mottagningsrum med mattor och utsökta möbler,<br />
tv och videobandspelare. Förmodligen beredde det mig nöje att<br />
frappera denna blyga bondfiicka med den civiliserade tillvarons<br />
senaste framsteg. Jag öppnade en chokladask inför henne, hällde<br />
upp två glas champagne och för att slutgiltigt frappera henne<br />
med lyx satte jag på en videokass<strong>ett</strong> där Vika Tsyganóva sjöng<br />
”Kärlek och död”. På kass<strong>ett</strong>en fanns även andra låtar framförda<br />
av mina favoritsångare. Hon smuttade bara lite på champagnen,<br />
såg grans<strong>kan</strong>de på mig och frågade:<br />
- Det är mycket bekymmer, va?<br />
Jag hade väntat mig vad som helst förutom en sådan fråga.<br />
Färden var verkligen besvärlig. S<strong>vår</strong>a förhållanden att navigera<br />
på floden och en besättning bestående av elever från sjöfartsskolan<br />
som rökte gräs och snattade i affären. Vi hamnade ofta<br />
ur tidtabellen och hann inte i tid till samhällen där man i förväg<br />
hade annonserat om <strong>vår</strong> ankomst. Tyngden av dessa och andra<br />
bekymmer hindrade mig inte bara från att njuta av landskapet på<br />
stranden, utan lät mig inte ens sova ut ordentligt. Jag sade något<br />
meningslöst till svar i stil med: "Ingen fara, vi fixar det”, vände<br />
mig mot fönstret och drack upp champagnen. Jag pratade med<br />
henne om någonting, lyssnade på videokass<strong>ett</strong>en och samtalade<br />
158
tills fartyget lade till vid stranden efter nöj esturen. Sedan följde<br />
jag henne till landgången. Närjag återvände till hytten, anmärkte<br />
jag för mig själv: "det var något underligt och ovanligt med den<br />
här kvinnan, och efter samvaron med henne kvarstod en känsla<br />
av lätthet och ljus.”. Den natten sov jag ut ordentligt för första<br />
gången på länge. Nu förstod jag: kvinnan på fartyget var Anastasia.<br />
- Så det var du, Anastasia?<br />
Ja. Det var där i hytten som jag lärde mig alla låtarna jag<br />
sjöng för dig i skogen. De spelades medan vi samtalade. Ser du<br />
hur enkelt det var?<br />
- Men hur hamnade du på fartyget?<br />
- Jag ville gäma veta hur det går till hos er, hur ni lever. Jag<br />
sysslar ju hela tiden bara med fritidsodlare, Vladimir. Den dagen<br />
komjag springande till byn, sålde den torkade svampen som<br />
ekorrama hade samlat, och köpte en bilj <strong>ett</strong> till er nöjestur. Nu<br />
känner jag till mer om den kategori människor som ni kallar företagare.<br />
Och nu kännerjag dig väl. Det är mitt fel alltihop, det är<br />
jag som bär skulden. Jag visste inte att jag skulle komma att <strong>ändra</strong><br />
ditt öde så häftigt, men jag <strong>kan</strong> inte göra något åt det längre,<br />
eftersom DE har tagit itu med att genomföra den här planen, och<br />
DE är endast underkastade Gud. Nu kommer du och din familj<br />
en tid att få ta er igenom stora s<strong>vår</strong>igheter och motgångar, men<br />
det ska gå över.<br />
Utan att ännu riktigt förstå vad Anastasia talade om kände jag<br />
intuitivt att jag nu skulle få reda på något som gick utanför ramama<br />
för <strong>vår</strong>a vanliga föreställningar om tillvaron, och d<strong>ett</strong>a<br />
något skulle ha en direkt koppling till mig. Jag bad Anastasia<br />
berätta utförligare om vad hon menat med att <strong>ändra</strong> ödet och s<strong>vår</strong>igheter.<br />
Närjag lyssnade på henne kunde jag inte föreställa mig<br />
hur exakt hennes förutsägelse skulle börja ta form i verkliga li-<br />
159
vet. Anastasia tog mig med sin berättelse tillbaka till förra årets<br />
händelser.<br />
- Då på fartyget visade du allting för mig, till och med din hytt,<br />
bjöd på choklad, hällde upp champagne och följde mig sedan till<br />
landgången, menjag gick inte iväg från stranden direkt. Jag stod<br />
kvar invid några buskar och kunde genom de upplysta barfönstren<br />
se hur traktens ungdomar dansade och hade roligt där inne.<br />
Du visade allting för mig, men tog mig inte till baren. Jag anade<br />
mig till varför - jag var inte passande klädd, invirad i en schal,<br />
med omodem kofta och väldigt lång kjol. Menjag kunde ha tagit<br />
av mig schalen. Koftan jag hade på mig var prydlig och ren, och<br />
kjolen hade jag omsorgsfullt strukit innanjag g<strong>ett</strong> mig av till er.<br />
Det stämde att jag den kvällen inte hade tagit med Anastasia<br />
till baren på grund av hennes lite underliga kläder, som nu visade<br />
sig ha dolt denna unga kvinna med en sällsam skönhet som fick<br />
henne att sticka ut bland alla andra. Och jag sade till henne:<br />
- Anastasia, men vad skulle du med den där baren till, tänkte<br />
du ha dansat där i dina galoscher? Och hur skulle du kunna någonting<br />
om modema ungdomsdanser?<br />
- Jag hade inte galoscher på mig då. Närjag bytte svamp mot<br />
pengar för att köpa en bilj<strong>ett</strong> till ditt fartyg köpte jag också <strong>ett</strong> par<br />
skor av kvinnan. De var nog lite gamla, och de var trånga för mig,<br />
menjag putsade dem med gräs. Och dansa . . . jag behöver bara ta<br />
en titt, mer krävs inte. Sedan ska du se attjag <strong>kan</strong> dansa ...<br />
- Blev du sårad den gången?<br />
- Nej, jag blev inte sårad. Fast om du hade gått till baren tillsammans<br />
med mig, jag vet inte om det är bra eller dåligt, men<br />
händelsema hade kunnat få en annan utveckling, och allt d<strong>ett</strong>a<br />
skulle förmodligen inte ha inträffat. Men jag ångrar ingenting<br />
nu, vad som skedde har sk<strong>ett</strong>.<br />
- Men vad var det som hände då? Vad har hänt som är så<br />
hemskt?<br />
160
- När du hade tagit avsked med mig gick du inte tillbaka till din<br />
hytt direkt. Först gick du in till kaptenen, och tillsammans med<br />
honom gav ni er av till baren. För er var det något rent rutinmässigt.<br />
När ni kom in gjorde ni genast intryck på de närvarande.<br />
Kaptenen var strikt klädd i uniform. Du var den berömde Megré<br />
som många utmed floden kände till, så elegant och respektabel<br />
till det yttre. Ägaren till den för folk i de här traktema ovanliga<br />
köpmanskaravanen. Och ni förstod mycket väl att ni gjorde intryck<br />
på de närvarande.<br />
Ni satte er vid <strong>ett</strong> bord hos tre urıga flickor från byn, de var inte<br />
mer än arton år och hade just gått ur skolan. Till ert bord kom<br />
man genast med champagne, choklad och nya vinglas, bättre och<br />
finare än de som hade stått framme dessförinnan. Du tog en av<br />
flickoma i handen, böj de dig fram mot hemre och började säga<br />
henne något i örat, jag förstod det kallas komplimanger. Sedan<br />
dansade du med henne <strong>ett</strong> par gånger och fortsatte hela tiden<br />
prata. Ögonen på flic<strong>kan</strong> lyste, hon var som i en annan <strong>värld</strong>, en<br />
sago<strong>värld</strong>. Du tog ut henne på däck och på samma sätt som med<br />
mig visade du henne fartyget, tog med henne in i hytten och bjöd<br />
henne på samma som du bjudit mig - champagne och choklad.<br />
Du betedde dig inte riktigt på samma sätt med den unga flic<strong>kan</strong><br />
som med mig. Du var upprymd. Med mig hade du varit allvarlig<br />
och till och med lite sorgsen, men med henne var du glad. Jag såg<br />
d<strong>ett</strong>a mycket väl genom de upplysta fönstren i din hytt, och möjligen<br />
fickjag då lite lust att vara i den fiic<strong>kan</strong>s ställe.<br />
- Menar du att du blev svartsjuk, Anastasia?<br />
- Jag vet inte, det var en känsla som jag inte riktigt kände igen<br />
Jag mindes kvällen och de unga byfiickoma som hade ansträngt<br />
sig så för att se äldre och mer moderna ut. Morgonen<br />
därpå hade jag och kaptenen ännu en gång gjort oss lustiga över<br />
deras nattliga upptåg. Då i hytten förstod jag att flic<strong>kan</strong> var i <strong>ett</strong><br />
161
sådant tillstånd att hon var beredd att göra vad som helst ... men<br />
jag hade inte ens en tanke på att ut<strong>nytt</strong>ja henne. Det berättade jag<br />
för Anastasia som svarade:<br />
- Du ut<strong>nytt</strong>jade ju hennes hjärta. Ni gick ut på däck i duggregnet<br />
och du lade din kavaj över axlama på flic<strong>kan</strong>. Sedan tog du<br />
henne tillbaka till baren.<br />
- Anastasia, menar du att du hela tiden stod i buskama medan<br />
det regnade?<br />
- Det var ingen fara. Det var <strong>ett</strong> fint duggregn, lent. Fast det<br />
gjorde det s<strong>vår</strong>are att se. Ochjag ville inte att det skulle blöta ned<br />
kj olen och schalen. De är från mamma. Jag har ärvt dem av min<br />
mamma. Men jag hade en väldig tur. Jag fann en plastpåse på<br />
stranden. Jag tog av mig dem och lade dem i påsen som jag höll<br />
skyddad under koftan.<br />
- Anastasia, om du inte gick hem och det började regna kunde<br />
du väl ha kommit tillbaka till fartyget?<br />
- Nej, det kunde jag inte. Du hade ju tagit avsked, och så var<br />
du upptagen med annat. Och det var ändå snart slut på alltihop<br />
ändå. När det var dags att avsluta festkvällen och fartyget skulle<br />
återvända bad flickoma, och särskilt flic<strong>kan</strong> som var med dig,<br />
att ni skulle hålla kvar fartyget. Allt var i er makt då, även deras<br />
hj ärtan, och ni njöt i fulla drag av denna makt. Ungdomama från<br />
trakten var tacksamma mot flickoma, och även de kände sig tilldelade<br />
makt genom er, de hade fullständigt glömt bort pojkama<br />
som satt i baren och som de umgåtts med redan i skolan.<br />
Du och kaptenen följde dem till landgången. Du gick in i din<br />
hytt. Kaptenen gick upp till kabinen, fartyget tutade till och började<br />
sakta, mycket sakta avlägsna sig från stranden. Flic<strong>kan</strong> du<br />
hade dansat med stod bland sina väninnor och traktens ungdomar<br />
som tog farväl av fartyget. Hennes unga hjärta slog så hårt<br />
att det tycktes vilja slita sig loss ur hennes bröst och fiyga iväg,<br />
tankar och känslor rördes samman. “Bakom henne mörknade si-<br />
162
lu<strong>ett</strong>erna av de mörklagda stugorna i byn. Från stranden framför<br />
henne avlägsnade sig för alltid det vita fartyget som lystes upp av<br />
så många lampor och som generöst lät musiken strömma ut över<br />
vattnet och stranden.<br />
På det vita fartyget som avlägsnade sig fanns du, som hade sagt<br />
henne så många fantastiska ord som hon aldrig tidigare hört, så<br />
förtrollande och loc<strong>kan</strong>de. Och allt d<strong>ett</strong>a avlägsnade sig sakta<br />
och för alltid från henne. I det ögonblicket fattade hon mod till<br />
sig inför alla... Flic<strong>kan</strong> knöt samman sina små händer och skrek<br />
förtvivlat: ”Jag älskar dig, Vladimirl” Sedan en gång till, och<br />
ännu en gång. Hörde du ropen?<br />
- Ja, svarade jag.<br />
- Det var omöjligt att inte höra dem, och ditt manskap hörde<br />
dem också. Några av dem kom ut på däck och skrattade åt flic<strong>kan</strong>.<br />
Jag ville inte att de skulle skratta åt henne. Därefter, som om<br />
de hade ins<strong>ett</strong> att det var fel, slutade de skratta. Men du kom inte<br />
ut på däck, och fartyget fortsatta att långsamt avlägsna sig. Hon<br />
trodde att du inte hörde henne, och fortsatte ihärdigt att ropa:<br />
”Jag älskar dig, Vladimirl” Sedan började hemres väninnor hj älpa<br />
till, och de ropade tillsammans. Jag ville veta vad det var för<br />
en känsla - kärleken som får männis<strong>kan</strong> att förlora herraväldet<br />
över sig själv, eller <strong>kan</strong>ske hade jag lust att hjälpa flic<strong>kan</strong>, så jag<br />
ropade tillsammans med dem: ”Jag älskar dig, Vladimirl”<br />
Det var som att jag i det ögonblicket hade glömt bort att jag<br />
inte <strong>kan</strong> yttra något bara sådär, bakom mina ord måste det absolut<br />
finnas känslor, medvetenhet och tillförlitligheten i naturens<br />
information. Nu vetjag hur stark denna känsla är, inte ens fömuftet<br />
<strong>kan</strong> riktigt hantera den. Flic<strong>kan</strong> från byn börj ade tyna bort och<br />
dricka sprit, det var bara med mycken möda jag lyckades hj älpa<br />
henne. Nu är hon gift och försjunken i vardagsbekymmer. Men<br />
jag blev tvungen att till min egen kärlek lägga till även hennes.<br />
163
Historien med flic<strong>kan</strong> väckte mina minnen och känslor till liv,<br />
Anastasias berättelse återgav kvällen sanningsenligt och detaljerat,<br />
allt hade verkligen gått till så som hon sade. Det var verklighet.<br />
Anastasias säregna kärleksförklaring gjorde inget som helst<br />
intryck på mig vid det tillfället. När jag såg hennes livsstil och<br />
lärde känna hennes <strong>värld</strong>såskådning hade hon kommit att tyckas<br />
mig nästan overklig, trots att hon satt bredvid mig och jag lätt<br />
kunde röra vid henne. Mitt <strong>medvetande</strong> var vant vid att använda<br />
sig av andra bedömningskriterier och uppfattade henne inte som<br />
en existerande verklighet. Och omjag under inledningsskedet av<br />
<strong>vår</strong> be<strong>kan</strong>tskap hade varit attraherad av hemre så väckte hon nu<br />
inte längre sådana känslor. Jag f`rågade:<br />
- Anser du alltså att de här nya känsloma dök upp i dig av en<br />
slump?<br />
- De är önskvärda och viktiga, svarade Anastasia. - De är till<br />
och med behagliga, men jag började längta efter att du skulle<br />
älska mig på samma sätt. Jag insåg att du inte längre skulle kunna<br />
uppfatta mig som en vanlig människa om du fick lära känna mig<br />
och min <strong>värld</strong> lite närmare, och att du <strong>kan</strong>ske till och med skulle<br />
bli rädd ibland ... Så blev det också. Det är mitt eget fel. Jag har<br />
begått många misstag. Av någon anledning var jag orolig hela<br />
tiden. Jag hade bråttom och hann aldrig förklara. Och lyckades<br />
inget vidare, eller? Behöverjag göra bättring?<br />
När hon uttalade dessa ord log hon lite sorgset, vidrörde med<br />
ena handen sitt bröst, och jag kom genast att tänka på vad som<br />
hade hänt på morgonen närjag varit hos Anastasia.<br />
164
Småågyp<br />
Den morgonen hade jag bestämt mig för att göra morgonprocedurerna<br />
tillsammans med Anastasia. Till en börj an hade allting<br />
gått bra - jag stod en stund under <strong>ett</strong> träd och rörde vid olika<br />
skott. Hon berättade lite om örter för mig en stund, sedan lade<br />
jag mig bredvid henne i gräset. Vi var fullständigt nakna, men<br />
inte ens jag frös. Det <strong>kan</strong> nog ha berott på att vi sprungit omkring<br />
tillsammans i skogen. Humöret var på topp och jag hade<br />
en känsla av något slags lätthet, men inte bara f`ysiskt, den fanns<br />
liksom inombords. Allt började med attjag kände hur det nöp till<br />
i låret,jag lyfte på huvudet och fick se: på mitt lår och ben satt det<br />
små insekter, myror och vad jag tror var en skalbagge. Jag lyfte<br />
handen för att smälla till dem, men hann inte. Anastasia grep tag<br />
i min arm och höll fast den. - Rör dem inte, sade hon. Sedan<br />
satte hon sig på knä framför mig, böjde sig ned och tryckte min<br />
andra hand mot marken. Jag låg som korsfäst. Jag försökte lossa<br />
händema, men nej -jag kände att det var omöjligt. Då gjordejag<br />
<strong>ett</strong> ryck med en rejäl ansträngning. Men hon höll kvar mig utan<br />
att spänna sig särskilt mycket, hon satt faktiskt till och med och<br />
log. Samtidigt kände jag hur det bara blev fler och fler krypande,<br />
kittlande, bitande och nypande kıyp på kroppen och drog slutsatsen:<br />
de har börj at äta på mig. Jag var i hennes händer i bokstavlig<br />
och överförd bemärkelse och bedömde läget: ingen vet var jag<br />
befinner mig, ingen går förbi här, och om någon också skulle<br />
gå förbi kommer man bara att få se mina avgnagda ben, om ens<br />
165
det. Mycket annat for också blixtsnabbt genom huvudet på mig<br />
och förmodligen gav det upphov till att överlevnadsinstinkten<br />
kom fram till den enda möjliga lösningen i denna situation. Av<br />
all kraft sattejag förtvivlat tändema i Anastasias nakna bröst och<br />
skakade samtidigt fram och tillbaka med huvudet. Jag lossade<br />
b<strong>ett</strong>et så fort hon skrek till. Anastasia släppte mig, hoppade upp<br />
och viftade med ena handen i luften samtidigt som hon höll den<br />
andra för bröstet och försökte le. Jag hoppade också upp och<br />
skrek åt henne medanjag skakade av mig krypen:<br />
- Så du ville mata onnama med mig, din skogshäxa, jag kommer<br />
inte att ge mig så lätt!<br />
Medan hon fortsatte vifta och tvinga sig till att le mot allting<br />
som blivit på sin vakt i omgivningen kastade Anastasia en blick<br />
på mig och gick sakta, inte med språng som hon brukade, ned<br />
till sin tjäm med huvudet sänkt. Jag stod och funderade en stund<br />
över vad jag skulle ta mig till hämäst: återvända till floden, men<br />
hur skulle jag hitta vägen? Följa efter Anastasia, men vad skulle<br />
det ge? Jag gick trots allt ned till tj ämen. Anastasia satt på stranden,<br />
hon kramade sönder örter i händema och gned in bröstet<br />
med deras saft på det ställe där <strong>ett</strong> enormt blåmärke från mitt b<strong>ett</strong><br />
trädde fram. Det gjorde nog ont. Men vilket syfte hade hon haft<br />
med att hålla fast mig? Jag stod tyst och stampade i närheten en<br />
stund, och frågade sedan:<br />
- Gör det ont?<br />
Utan att vända på huvudet svarade hon:<br />
- Jag blev mer sårad inombords, och fortsatte tyst gnida in saften<br />
från örtema.<br />
- Hur kunde du få för dig att driva med mig på det viset?<br />
- Jag ville bara väl. Porema i din hud är tilltäppta allihop, de<br />
andas inte alls. De små skalbaggama skulle ha rensat dem, det<br />
gör inte alls särskilt ont, det är snarare behagligt.<br />
~ Och ormen då? Den höll på att bita mig benet!<br />
166
- Inte skulle den ha gjort dig något ont, och även om den hade<br />
släppt ut sitt gift så bara utvärtes och jag skulle ha gnidit in det<br />
direkt. Huden och musklema i dina hälar domnar bort.<br />
- Det är efter krocken, sade jag.<br />
Vi var tysta en stund. Situationen hade blivit ganska pinsam.<br />
Jag visste inte vadjag skulle säga, såjag frågade:<br />
- Varför kom inte den där osynliga kraften och hjälpte dig som<br />
förut, närjag förlorade <strong>medvetande</strong>t?<br />
- Den kom inte av den anledningen att jag log. Även när du<br />
började bitas försöktejag fortsätta le.<br />
Jag kände mig besvärad inför henne, tog <strong>ett</strong> knippe örter som<br />
låg bredvid och gnuggade det av all kraft i händema, sedan ställde<br />
jag mig på knä framför henne och börj ade gnida in blåmärket<br />
med mina fuktiga händer.<br />
167
Ørömmarsåaparframtiafen<br />
När jag nu hade fått reda på Anastasias känslor, hennes längtan<br />
att i all sin ovanlighet bevisa att hon var en naturlig och vanlig<br />
människa, insåg jag vilken smärta jag hade tillfogat hennes själ<br />
den morgonen. Jag bad ännu en gång om ursäkt, Anastasia svarade<br />
att hon inte var arg, men att hon efter det som hänt var orolig<br />
för mig.<br />
- Vad skulle det vara för hemskt du har ställt till med? frågade<br />
jag och fick som så ofta höra en berättelse som ingen skulle ha<br />
talat högt om, ifall han eller hon ville verka lika normal som alla<br />
andra människor som lever i <strong>vår</strong> <strong>värld</strong>. För sådant säger man inte<br />
om sig sj älv.<br />
- När fartyget gav sig av, fortsatte Anastasia berätta, och traktens<br />
ungdomar gick bort mot byn stodjag kvar en stund på stranden,<br />
ensam, och det kändes bra. Sedan sprang jag iväg till min<br />
skog. Dagen förflöt som vanligt, men framåt kvällen, när stj ärnoma<br />
börj ade tändas och jag lade mig i gräset för att drömma,<br />
det var dåjag gjorde upp planen.<br />
- Vad då för plan?<br />
- Du förstår, det som jag känner till vet också delvis olika människor<br />
i den <strong>värld</strong> som du lever i, och tillsammans vet de nästan<br />
allt, även om de inte fullt ut förstår hur det fungerar. Så jag började<br />
drömma om att du skulle komma till en stor stad och berätta<br />
för massor med människor om mig och om det jag förklarat för<br />
dig. Du kommer att göra det på det vis som ni brukar göra för att<br />
168
föra fram information och liknande, och du kommer att skriva en<br />
bok. Boken kommer att läsas av väldigt många, och de kommer<br />
att få glänta på dörren till sanningen. De kommer att vara sjuka<br />
mer sällan, <strong>ändra</strong> förhållandet till sina bam och arbeta fram <strong>ett</strong><br />
<strong>nytt</strong> inlämingssätt åt dem. Man kommer att älska mer, och Jorden<br />
kommer att utstråla mer ljus energi. Konstnärer kommer att<br />
måla mitt porträtt och det kommer att vara det bästa de någonsin<br />
målat. Jag kommer att försöka inspirera dem. De kommer att<br />
göra det ni kallar film, och det kommer att bli den mest fantastiska<br />
film. Du kommer att se på allt d<strong>ett</strong>a och minnas mig.<br />
Du kommer att bli uppsökt av lärda män som förstått och uppskattat<br />
detjag berättat för dig, och de kommer att reda ut mycket<br />
för dig. Du kommer att tro dem mer än du tror mig, och inse<br />
att jag inte alls är någon häxa, utan en människa, fast med mer<br />
information i mig än vad andra har. Det du skriver kommer att<br />
väcka stort intresse och du kommer att bli rik. Initton länder<br />
kommer du att ha pengar på banken, och du kommer att resa runt<br />
till heliga platser och rena dig från allt mörkt som finns i dig. Du<br />
kommer att minnas mig och älska mig, du kommer att få lust att<br />
se mig och din son igen. Du kommer att vilja vara värdig din son.<br />
Min dröm var mycket klar, men möjligen också något bönfallande.<br />
Det var förmodligen därför allting skedde. DE antog min<br />
dröm som handlingsplan och är fullt inställda på att föra människorna<br />
igenom denna period av mörka krafter. Det är tillåtet om<br />
planen i detalj skapats på Jorden, i en jordemänniskas själ och<br />
tanke. Förmodligen uppfattade DE planen som storartad, och<br />
<strong>kan</strong>ske lade de till något sj älva, för de mörka kraftema har intensifierat<br />
sin verksamhet mycket kraftigt. Något sådant har aldrig<br />
tidigare hänt. Jag förstod det på den klingande sibiriska cedem.<br />
Dess stråle har blivit betydligt tj ockare. Den klingar starkare nu<br />
också, den skyndar sig att lämna ifrån sig sitt ljus och sin kraft.<br />
Jag lyssnade på Anastasia, och blev allt mer övertygad om att<br />
169
hon inte var riktigt som andra. Kanske hade hon för länge sedan<br />
rymt från något sjukhus och bodde nu här i skogen, och jag hade<br />
till och med legat med henne. Nu <strong>kan</strong> det födas <strong>ett</strong> bam också.<br />
Vilken historia ... När jag såg hur allvarlig och upprörd hon var<br />
försökte jag ändå lugna henne:<br />
- Var inte orolig, Anastasia, det är uppenbart att din plan inte<br />
går att genomföra, så därför har de ljusa och mörka kraftema inte<br />
heller något att kämpa mot varandra för. Du känner ju till <strong>vår</strong>t<br />
vanliga liv tämligen väl, dess lagar och konventioner. Saken är<br />
den att det ges ut en stor mängd böcker hos oss, men inte ens de<br />
kända författamas verk sälj er särskilt bra. Jag är absolut ingen<br />
författare, och följaktligen har jag varken talang, förmåga eller<br />
utbildning att kunna skriva ihop någonting.<br />
- Nej , Vladimir, förut hade du inte det, men det har du nu, sade<br />
Anastasia till svar.<br />
- Okej , fortsattejag för att lugna ned henne, även omjag skulle<br />
försöka är det ingen som kommer att tıycka det, de kommer inte<br />
att tro på att du finns.<br />
- Menjag finns. Jag finns för demjag finns. De kommer att tro<br />
på dig och hjälpa dig på samma sätt som jag sedan kommer att<br />
hjälpa dem. Och tillsammans med dessa människor . . .<br />
Jag förstod inte genast innebörden i hennes fras, och gjorde<br />
åter <strong>ett</strong> försök att lugna ned henne:<br />
- Jag tänker inte ens försöka skriva något. Det finns ingen mening<br />
i det, <strong>kan</strong> du inte förstå det?<br />
- Tro mig, du kommer att göra det. DE har redan tydligt satt<br />
ihop <strong>ett</strong> helt system av omständigheter som kommer att få dig att<br />
göra det.<br />
- Menar du attjag bara skulle vara en bricka i någons spel?<br />
- Det är mycket som beror på dig sj älv. Men de mörka krafterna<br />
kormner att göra allt för att hindra dig, till och med försöka få dig<br />
att begå sj älvmord genom att skapa en illusion av hopplöshet.<br />
170
- Nej, Anastasia, nu orkarjag inte höra på dina fantasier mer.<br />
- Tror du att det är fantasier?<br />
-~ Ja! Ja! Fantasier ...<br />
Rösten stockade sig. Det var som att en tanke blixtrade fram,<br />
jämförde tidsförhållandena i huvudet och fick mig att förstå ~ allt<br />
som Anastasia berättade om sina drömmerier och om sonen hade<br />
hon tänkt ut året innan, när jag ännu inte kände henne så nära<br />
som nu och inte hade legat med henne. Nu, <strong>ett</strong> år senare, hade det<br />
sk<strong>ett</strong>.<br />
- Menar du att allting redan är i gång? frågade jag henne.<br />
- Naturligtvis. Om det inte var för DEM, och mig lite grand,<br />
skulle din andra expedition inte ha varit möjlig. Du kunde ju<br />
knappt få det att gå ihop efter den första och hade inte längre<br />
några rättigheter till fartyget.<br />
- Menar du att du påverkade rederiet och företagen som hjälpte<br />
mig?<br />
- Ja.<br />
- Du harju ruinerat mig och ställt till det för de andra. Vad har<br />
du för rätt att blanda dig i? Och jag som lämnade fartyget och<br />
sitter här med dig. De <strong>kan</strong>ske håller på att plundra allting. Du<br />
behärskar säkert något slags hypnos. Nej , något ännu värre, du är<br />
en häxa, det är vad du är. Eller en tokig eremit. Du har ingenting,<br />
inte ens <strong>ett</strong> hus, men sitter här och filosoferar för mig, trollpacka.<br />
Jag är företagare! Har du ens någon aning om vad det är? Jag är<br />
företagare! Det är möjligt attjag håller på att dö, men mina fartyg<br />
går fortfarande utmed floden och levererar varor till folk. Det är<br />
jag som levererar dem, jag ger folk- och <strong>kan</strong> ge dig också- nödvändiga<br />
varor. Men vad <strong>kan</strong> du ge mig?<br />
- Jag? Vadjag <strong>kan</strong> ge dig? Jag ger dig en droppe himmelsk ömhet<br />
och ro, du kommer att bli <strong>ett</strong> klarögt geni -jag är din förebild.<br />
- Förebild? Vem behöver dig som förebild? Vad är det för <strong>nytt</strong>a<br />
med den?<br />
171
- Den kommer att hj älpa dig skriva en bok åt människorna.<br />
- Det var väl detjag visste - nu börjar du med din mystik igen.<br />
- Jag gör aldrig någon något ont och är inte heller förmögen till<br />
det. Jag är en människa! Om du är så bekynırad över det <strong>värld</strong>sliga<br />
och pengar så vänta lite bara - allting kommer tillbaka till<br />
dig. Jag känner mig skyldig inför dig för att ha drömt så att du får<br />
det s<strong>vår</strong>t <strong>ett</strong> tag, men det var det enda jag kunde komma på den<br />
gången. Du harju ingen känsla för logik, du måste tvingas att se<br />
den med hjälp av levnadsomständighetema i din <strong>värld</strong>.<br />
- Jaha, där ser man! Alltså trots allt tvingas? Det är det du håller<br />
på med, och så vill du verka som en vanlig människa.<br />
- Jag är en människa, en kvinna! Anastasia var upprörd, det<br />
märktes på hur hon utropade: - Jag ville och vill ju bara väl, bara<br />
ljus. Jag vill att du ska renas. Det var därför jag tänkte ut resan<br />
till heliga platser och boken. DE har redan antagit det, och trots<br />
att de mörka kraftema alltid kämpar emot vinner de aldrig i det<br />
viktigaste.<br />
- Än du då, med ditt intellekt, din information och energi, ska<br />
du bara stå och titta på?<br />
- När de två stora kraftema drabbar samman till denna grad är<br />
effekten av mina ansträngningar obetydlig, det behövs hjälp från<br />
många fler i er <strong>värld</strong>. Jag kommer att leta efter dem och finna dem<br />
som den gången när du låg på sjukhus. Men du måste bli åtminstone<br />
lite mer medveten själv också. Betvinga det låga inom dig.<br />
- Vad är det som är så uselt i mig? Vad gjorde jag för fel på<br />
sjukhuset? Och hur kunde du ge mig behandling om du inte var<br />
där?<br />
- Du kände bara inte min närvaro vid det tillfället, menjag var<br />
där. När jag var ombord på fartyget hade jag med mig en liten<br />
kvist från den klingande cedem som mamma på sin tid hade brutit<br />
av innan hon omkom. Jag lämnade den i din hytt när du bj öd<br />
in mig. Du var redan sjuk då. Jag kände det. Minns du kvisten?<br />
172
- Ja, svarade jag.<br />
Kvisten hade verkligen hängt länge i min hytt, flera av besättningsmännen<br />
såg den och jag tog den med mig till Novosibirsk.<br />
Men jag fäste ingen vikt vid den alls.<br />
- Du kastade bara bort den.<br />
- Menjag visste ju inte ...<br />
- Nej. Det gjorde du inte ... Du kastade bort den . .. Och mammas<br />
kvist hann inte besegra sjukdomen. Sedan låg du på sjukhus.<br />
Ta en ordentlig titt på din patientj oumal när du kommer tillbaka.<br />
Där kommer du att få se att ingen förbättring skedde trots behandling<br />
med den allra bästa medicinen. Men sedan injicerade<br />
man olja från cedemötter. Läkaren, som brukade följa de föreskrivna<br />
reglema strängt, skulle i norrnala fall aldrig ha g<strong>ett</strong> en<br />
sådan behandling, men hon gjorde vad som inte står i någon av<br />
era medicinska receptkataloger och som över huvud taget aldrig<br />
har gjorts. Minns du det?<br />
- Ja.<br />
- Det var en kvinna som behandlade dig, avdelningschefen på<br />
en av de bästa klinikema i er stad. Men hennes avdelning hade<br />
inget att göra med din sjukdom. Hon lät dig ligga kvar, trots att<br />
det lite högre upp i samma byggnad låg en avdelning som var<br />
specialiserad på din åkomma. Stämmer det?<br />
- Ja!<br />
- Hon stack dig med nålar samtidigt som hon satte på musik i<br />
<strong>ett</strong> svagt upplyst rum.<br />
Allt som Anastasia sade hade verkligen hänt med mig på riktigt.<br />
- Minns du kvinnan?<br />
- Ja. Hon var avdelningschef på vad som tidigare varit länskomrnittésjukhus.<br />
Och plötsligt yttrade Anastasia med allvarlig blick några fragmentariska<br />
fraser som genast skakade om mig och fick mig att<br />
173
iktigt känna rysningar i kroppen: ”Vad tycker Ni om för musik?<br />
Jaha ... Såhär? Är det inte för högt?” Hon uttalade frasema med<br />
avdelningschefens röst och intonation.<br />
-Anastasia! utropadej ag.<br />
Hon avbröt mig:<br />
- Fortsätt lyssna, snälla du, bli inte förvånad. Men försök, gör<br />
vad du <strong>kan</strong> för att trots allt förstå vad det är jag säger till dig, du<br />
<strong>kan</strong> väl mobilisera ditt intellekt åtminstone lite grand. Allt d<strong>ett</strong>a<br />
är än så länge mycket enkelt för männis<strong>kan</strong> ...<br />
Och hon fortsatte berätta:<br />
- Den där läkaren, hon är mycket bra. Hon är en riktig läkare.<br />
Jag hade det lätt med henne. Hon är snäll och öppen. Det varjag<br />
som inte ville att de skulle fiytta dig till den andra avdelningen.<br />
Till specialiseringen motsvarade den din sjukdom medan hennes<br />
inte gjorde det. Men hon bad sina chefer: "Låt honom vara kvar<br />
så botar jag honom.” Hon kände att hon kunde. Hon visste att<br />
dina åkommor endast var följden av ”något annat". Och det var<br />
med d<strong>ett</strong>a ”andra” hon försökte komma till rätta. Hon är läkare.<br />
Men hur betedde du dig? Du fortsatte röka, drack så mycket du<br />
ville, åt både stark och salt mat, och det med <strong>ett</strong> så s<strong>vår</strong>t magsår.<br />
Du nekade dig ingenting, avstod inte från några nöjen alls.<br />
Någonstans i det undermedvetna var du utan att sj älv ana det<br />
övertygad om att ingenting skulle kunna hända dig. Jag lyckades<br />
inte åstadkomma någonting, snarare tvärtom. Det mörka i ditt<br />
<strong>medvetande</strong> blev inte mindre och du fick inte mer av medvetenhet<br />
och vilja. När du sedan hade blivit frisk och skulle gratulera<br />
läkaren med anledning av någon högtid, kvinnan som räddat ditt<br />
liv, skickade du en anställd flicka att göra det, och själv ringde<br />
du aldrig ens. Hon ville så gäma att du skulle göra det, hon hade<br />
kommit att tycka om dig som ...<br />
- Hon eller du, Anastasia?<br />
- Vi, om det blir mer begripligt för dig så.<br />
174
Jag reste mig och gick utan att själv veta varför <strong>ett</strong> par steg<br />
bort från Anastasia som satt på <strong>ett</strong> nedfallet träd. De blandade<br />
känsloma och tankama väckte allt mer oklarhet gentemot henne.<br />
- Jamen, nu förstår du återigen inte hur jag gör och så blir du<br />
rädd, fast det i själva verket är så enkelt att det går att gissa sig<br />
till-med hj älp av fantasi och exakt analys av de möjliga situationerna.<br />
Och du tänkte återigen om mig att ...<br />
Hon tystnade och sänkte huvudet mot sina knän. Ävenjag stod<br />
tyst. Jag tänkte: ”Varför babblar hon hela tiden om en massa otroliga<br />
saker. Säger en massa och blir sedan ledsen för att de inte är<br />
begripliga. Det är tydligt att hon inte fattar att ingen nomıal människa<br />
kommer att ta det hon säger på allvar och följaktligen inte<br />
henne sj älv heller.”<br />
Sedan gick jag dock fram till Anastasia och förde undan hårlockarna<br />
som hängde ned över ansiktet. Ur Anastasias stora gråblå<br />
ögon rullade tårar. Hon log och sade en mening som det lät<br />
konstigt att höra från henne:<br />
- Fruntimmer är ändå bara fruntimmer, eller hur? Nu är du förbluffad<br />
av bara det att jag finns och du tror inte dina ögon. Du<br />
tror inte på det fullt ut och <strong>kan</strong> inte begripa vad jag säger till dig.<br />
Min existens och mina förmågor tycks otroliga för dig. Du har<br />
helt slutat uppfatta mig som en vanlig människa, men tro mig,<br />
Vladimir, jag är en människa och ingen häxa alls. Du tycker min<br />
livsstil är förvånande, men varför tycker du inte detsamma om<br />
en annan sak: varför erkänner människor att Jorden är en himlakropp,<br />
en av det Högsta Intellektets största skapelser, där varje<br />
me<strong>kan</strong>ism är hans största bedrift, och plågar denna me<strong>kan</strong>ism<br />
och lägger ned så mycken möda på att förstöra den? Ni tycker<br />
det är naturligt med konstgjorda rymdskepp eller flygplan, men<br />
all denna me<strong>kan</strong>ik är gjord av sönderslagna och omsmälta delar<br />
av den största naturliga levande organismen. Tänk dig en varelse<br />
som tar sönder <strong>ett</strong> fungerande flygplan för att göra sig en ham-<br />
175
mare eller en skrapa av dess delar, och är stolt om han lyckas få<br />
till <strong>ett</strong> primitivt redskap. Han förstår inte att det inte går att bryta<br />
loss delar av <strong>ett</strong> fungerande flygplan i all evighet. Varför <strong>kan</strong> ni<br />
inte förstå att man inte får plåga <strong>vår</strong> Jord på det sättet!<br />
Datom anses vara en intellektets bedrift, men det är få som anar<br />
att man <strong>kan</strong> likna datom vid en hjämprotes. Kan du föreställa dig<br />
vad som sker med en människa om hon med friska ben börjar gå<br />
på kryckor? Benmusklema kommer naturligtvis att förtvina. En<br />
maskin kommer aldrig att överträffa den mänskliga hjäman -~ såvida<br />
man bara tränar den senare . . .<br />
Anastasia torkade med handen bort en tår som rann ned över<br />
kinden och fortsatte återigen redogöra för sina märkvärdiga slutledningar.<br />
Jag kunde då inte ens föreställa mig att allt hon sade skulle beröra<br />
så många personer, att det skulle få fart på så många snillen<br />
och att det till och med i egenskap av hypotes inte skulle finna sitt<br />
motstycke i <strong>värld</strong>en. Enligt Anastasia är Solen något i stil med<br />
en spegel. Den återspeglar en utstrålning från Jorden som inte är<br />
synlig för ögat. Det är utstrålningen från människor som befinner<br />
sig i <strong>ett</strong> tillstånd av kärlek, glädje eller andra ljusa känslor. Efter<br />
att ha återspegl ats i Solen återvänder den till Jorden i form av solljus<br />
och ger liv till allt levande. Hon anförde en rad bevis för det,<br />
fast det var inte så lätt att begripa dem.<br />
- Om Jorden och de andra planetema endast hade använt välsignelsen<br />
från Solens ljus, sade hon, då skulle Solen ha börjat<br />
slockna, lysa ojämnt och dess ljus skulle inte ha varit så jämnt<br />
fördelat. I Universum finns inte och <strong>kan</strong> inte finnas några enkelriktade<br />
processer, allt är ömsesidigt beroende av vartannat.<br />
Hon använde sig även av ord ur Bibeln: . . och livet var människomas<br />
ljus”. Anastasia hävdade även att känslor överförs från<br />
en person till en annan genom att återspeglas i himlakroppama.<br />
Hon demonstrerade det med <strong>ett</strong> exempel, hon sade:<br />
176
~ Ingen människa som lever på Jorden <strong>kan</strong> neka till att de känner<br />
när någon älskar dem. Denna känsla är som mest märkbar när<br />
man befinner sig i närheten av den som älskar en. Ni kallar det för<br />
intuition. l sj älva verket utstrålar den som älskar osynliga vågor<br />
av ljus. Men även när personen inte är i närheten och hans eller<br />
hennes kärlek är stark går den att känna på samma sätt. Det är<br />
med hjälp av denna känsla, genom att förstå dess natur, man <strong>kan</strong><br />
göra under. Det är det ni kallar underverk, mystik eller otroliga<br />
förmågor. Säg mig, Vladimir, känner du dig nu lite bättre i mitt<br />
sällskap? Ja, lite lättare, varmare, mer fullödig.<br />
- Ja, svarade jag. -Av någon anledning känns det varmare.<br />
- Titta nu vad som kommer att ske med dig när jag koncentrerar<br />
mig ännu mer på dig.<br />
Anastasia sänkte ögonfransama något, tog sakta några steg<br />
bakåt och stannade. En behaglig värme spred sig i hela min<br />
kropp. Den blev starkare, men brände inte, det blev inte h<strong>ett</strong> av<br />
den. Anastasia vände sig om och började sakta röra sig bort från<br />
mig, hon försvann bakom den tj ocka stammen av <strong>ett</strong> högt träd.<br />
Känslan av behaglig värme blev inte svagare utan tillfördes något<br />
ytterligare det var som att någonting hj älpte hj ärtat att pumpa<br />
runt blodet i ådroma, och det kändes som att blodfiödena med<br />
varje hj ärtslag ögonblickligen nådde varje liten åder i kroppen.<br />
Fotsuloma sv<strong>ett</strong>ades kraftigt och blev blöta.<br />
- Ser du? Förstår du allting nu? sade Anastasia triumferande<br />
när hon kom fram bakom trädet övertygad om att hon hade lyckats<br />
bevisa något för mig. - Du kände ju allting när jag gick och<br />
ställde mig bakom trädet, och din upplevelse blev till och med<br />
starkare när du inte såg mig. Berätta för mig.<br />
Jag berättade och frågade i min tur:<br />
- Vad bevisar trädstammen?<br />
- Det förstår du väl? Vågoma av information och lj us från mig<br />
kom till dig direkt. När jag gömde mig borde trädstammen ha<br />
177
g<strong>ett</strong> kraftiga störningar eftersom den har sin egen information<br />
och sitt eget sken, men inget sådant skedde. Känslovågoma kom<br />
istället till dig genom att återspeglas i himlakroppama, och blev<br />
dessutom förstärkta. Sedan utförde jag det som ni kallar underverk<br />
- dina fötter började sv<strong>ett</strong>as. Du undanhöll det från mig.<br />
- Jag fäste ingen vikt vid det. Vad är det för under i fotsv<strong>ett</strong>?<br />
- Jag drev genom dina fötter ut en massa olika krämpor ur din<br />
kropp. Du bör känna dig betydligt bättre nu. Det syns till och<br />
med på dig, känner du inte att du inte kröker så mycket på ryggen<br />
längre?<br />
Och fysiskt mådde jag faktiskt bättre.<br />
- Om du alltså koncentrerar dig på det viset, drömmer lite, så<br />
blir det som du vill?<br />
- Ungefar så, j a. A<br />
- Lyckas du alltid med det, även när du inte bara drömmer om<br />
tillfrisknande?<br />
- Ja, alltid. Om drömmen inte är abstrakt. Om den är detaljerad<br />
in i minsta händelse och inte motsäger den andliga tillvarons<br />
lagar. Det är inte alltid man lyckas bygga upp en sådan dröm.<br />
Tanken behöver fara ytterst snabbt och känsloma måste ha rätt<br />
Vibration, då går den ofelbart i uppf`yllelse. Det är naturligt. Så är<br />
det för många i livet. Fråga dina be<strong>kan</strong>ta. Kanske finns det även<br />
bland dem sådana som har drömt, och vars drömmar fullständigt<br />
eller delvis gått i uppfyllelse.<br />
- Detaljerad tankarna. ._ behöver farajättefort Säg mig,<br />
när du drömde om poeter, konstnärer och om boken, gjorde du<br />
drömmen detaljerad då? Tänkte du din tanke fort?<br />
- Osedvanligt fort. Och allt var konkret, in i minsta detalj.<br />
- Och nu anser du att det kommer att gå i uppf`yllelse?<br />
- Ja, det kommer det att göra.<br />
- Är det inget mer du har drömt om? Har du berättat allt om<br />
dina drömmerier för mig?<br />
178
- Jag har inte berättat allt om min dröm för dig.<br />
- Jamen gör det då.<br />
- Du . . . Vill du verkligen höra på mig, Vladimir? Säkert?<br />
- Ja.<br />
Anastasias ansikte sken upp. Som om en ljusblixt hade lyst<br />
upp det. Med hänförelse och upphetsning uttalade hon sin häpnadsväc<strong>kan</strong>de<br />
monolog.<br />
179
Qenom perioden ar/ mörßa ßrafier<br />
- Under natten av drömmerier grubblade jag på hur man ska<br />
leda människorna genom perioden av mörka krafter. Min plan<br />
och medvetenhet var tydlig och verklig och DE godtog den. Boken<br />
du ska skriva kommer att innehålla anspråkslösa kombinationer<br />
och formler av bokstäver, och de kommer att väcka ljusa<br />
och goda känslor hos de flesta människor. Dessa känslor har förmågan<br />
att övervinna fysisk och själslig ohälsa, de kommer att<br />
bidra till att det föds <strong>ett</strong> <strong>nytt</strong> <strong>medvetande</strong>, kännetecknande för<br />
framtidens människor. Tro mig, Vladimir, det är ingen mystik,<br />
det stämmer överens med Universums lagar. Allt är väldigt enkelt:<br />
du kommer att skriva boken vägledd uteslutande av känsloma<br />
och själen. På annat sätt kommer du inte att kunna, ty du<br />
behärskar inte skrivtekniken, men med känslor <strong>kan</strong> man göra<br />
ALLT.<br />
Dessa känslor finns redan inuti dig. Såväl mina som dina. Ännu<br />
inte <strong>medvetande</strong>gj orda för dig. De kommer att vara begripliga<br />
för många. Förkroppsligade i tecken och sammansättningar<br />
kommer de att vara kraftigare än Zoroasters eld. Dölj ingenting<br />
av det som sk<strong>ett</strong> med dig, inte ens det hemliga. Frigör dig från all<br />
skam och var inte rädd för att verka löjlig, tygla din stolthet. Jag<br />
har öppnat mig helt för dig, såväl med min kropp som med själen.<br />
Genom dig vill jag öppna mig för alla människor och nu har<br />
d<strong>ett</strong>a blivit tillåtet för mig. Jag vet vilken myriad av mörka krafter<br />
som kommer att rasa över mig och motverka min dröm, men<br />
180
jag räds dem inte, jag är starkare och kommer att hinna få se vad<br />
jag tänkt ut. Även min son kommer jag att hinna föda och uppfostra.<br />
Vår son, Vladimir. Min dröm kommer att knäcka många<br />
av de mörka kraftemas verk, vilket haft fördärvlig inver<strong>kan</strong> på<br />
människor i årtusenden, och den kommer att få många att börja<br />
verka för det goda. Jag vet att du inte <strong>kan</strong> tro mig nu, du hindras<br />
av konventioner och en massa postulat som inpräglats i din<br />
hjäma genom tillvarons konventioner i den <strong>värld</strong> du lever i. Möjligheten<br />
att förflyttas i tiden tycks dig orimlig. Men era begrepp<br />
om tid och avstånd är relativa. Det är inte sekunden eller metem,<br />
utan graden av medvetenhet och vilja som karakteriserar dessa<br />
storheter. Renheten i de avsikter, känslor och fömimmelser som<br />
karakteriserar merparten bestämmer den punkt mänskligheten<br />
befinner sig vid i Universum och i tiden.<br />
Ni tror på horoskop, på att vara fullständigt beroende av planetemas<br />
ställning. Denna tro har uppnåtts med hj älp av de mörka<br />
kraftemas me<strong>kan</strong>ismer. Det är en tro som bromsar tiden för den<br />
ljusa parallellen och möjliggör för den mörka att växa till och<br />
öka sin storhet. Denna tro leder er bort från insikten av sanning<br />
och av det väsentliga i er tillvaro på Jorden. Analysera igenom<br />
d<strong>ett</strong>a noggrant. Tänk på att Gud skapade männis<strong>kan</strong> till sin avbild.<br />
Männis<strong>kan</strong> har fått den allra största friheten - friheten att<br />
välja mellan det mörka och det ljusa. Männis<strong>kan</strong> har fått en Sj äl.<br />
Allt som går att se är underkastat männis<strong>kan</strong>, och hon, männis<strong>kan</strong>,<br />
är fri till och med i förhållande till Gud - att älska honom<br />
eller inte. Ingen och inget förmår styra männis<strong>kan</strong> mot hennes<br />
vilja. Gud vill ha männis<strong>kan</strong>s kärlek i gengäld för sin kärlek, men<br />
Gud vill ha kärleken från en fri människa, en fullkomlig människa<br />
som är hans like. Gud skapade allt som går att se, planetema<br />
inräknat. De tjänar till att upprätthålla ordning och harmoni i allt<br />
levande: växtema och djurriket, de hjälper männis<strong>kan</strong> kroppsligen,<br />
men saknar all makt över männis<strong>kan</strong>s Själ och intellekt.<br />
181
Det är inte planetema och stj ämoma som styr männis<strong>kan</strong>, utan<br />
männis<strong>kan</strong> som genom sitt undermedvetna bringar alla planeter i<br />
rörelse. Om en enskild människa vill att det ska blossa upp en sol<br />
till kommer den inte att göra det. Det är så ordnat för att inga planetära<br />
katastrofer ska inträffa. Men om alla människor samtidigt<br />
vill ha en sol till kommer den att dyka upp.<br />
När man ställer horoskop måste man först och främst se till de<br />
huvudsakliga storhetema - männis<strong>kan</strong>s nivå av tidsmedvetenhet,<br />
hennes viljestyrka och andliga styrka, Själens strävan och<br />
grad av deltagande i dagens tillvaros ögonblick. Gynnsamma<br />
och ogynnsamma dagar, magnetstormar, högtryck och lågtryck<br />
besegras lätt av viljan och medvetenheten. Har du aldrig s<strong>ett</strong> en<br />
lycklig och glad människa i mulet eller ruggigt väder, eller tvärtom<br />
en ledsen, själsligt nedstämd människa en solig och gynnsam<br />
dag? Du tror attjag fantiserar som en dåre närj ag pratar om att de<br />
kombinationer och formler av bokstäverjag lagt in i boken kommer<br />
att hela och upplysa människor. Du tror mig inte eftersom du<br />
inte förstår Men det är i själva verket enkelt. Nu talar jag till<br />
exempel med dig på ditt språk, med dina uttryck och ibland försökerjag<br />
till och med tala med din intonation. Det blir lätt för dig<br />
att lägga vad jag sagt på minnet eftersom det är ditt språk, som<br />
hör endast till dig, men som många <strong>kan</strong> förstå. Det rymmer inga<br />
obegripliga ord eller uttryck som sällan används i vardagen. Det<br />
är enkelt och därför begripligt för de flesta.<br />
Men jag <strong>ändra</strong>r lite grand, jag liksom flyttar om en del ord,<br />
men bara ytterst lite. Just nu befinner du dig i <strong>ett</strong> upphetsat tillstånd,<br />
och när du minns d<strong>ett</strong>a tillstånd kommer du därför att minnas<br />
allt som jag sagt till dig. Och du kommer att skriva ned vad<br />
jag har berättat. På det viset kommer mina bokstavskombinationer<br />
att hamna i det du skrivit ned. De är ytterst viktiga. De <strong>kan</strong><br />
utföra under, likt en bön. Många av er vetju redan att böner faktiskt<br />
är specifika sammansättningar och specifika kombinationer<br />
182
av bokstäver. Dessa sammansättningar och kombinationer har<br />
byggts upp av upplysta människor med Guds hjälp. De mörka<br />
kraftema har alltid strävat efter att frånta männis<strong>kan</strong> möjligheten<br />
att göra bruk av välsignelsen som utgår från dessa sammansättningar.<br />
För d<strong>ett</strong>a ändamål har de till och med <strong>ändra</strong>t språket,<br />
fört in nya ord och tagit bort gamla och förvrängt betydelser.<br />
Tidigare fanns det till exempel f`yrtiosju bokstäver i ditt språk, nu<br />
finns det tr<strong>ett</strong>iotre kvar. De mörka kraftema förde in sina egna,<br />
annorlunda sammansättningar och formler, som stimulerade<br />
det låga och mörka, för att leda männis<strong>kan</strong> på villovägar med<br />
köttsliga begär och lidelser. Menjag har fört vidare sammansättningama<br />
i deras ursprungliga form, fast genom att använda mig<br />
bara av dagens bokstäver och symboler, och de kommer nu att<br />
ha sin effekt. Jag letade så intensivt! Och fann dem! Jag samlade<br />
och samlade - allt det bästa från olika tider. Mycket samlade jag<br />
ihop. Jag gömde dem i det du kommer att skriva. Som du ser är<br />
det bara en överföring av teckensammansättningar ur evighetens<br />
djup och Rymdens oändlighet, exakt till sin betydelse, innebörd<br />
och syfte. Skriv du om allt som du har s<strong>ett</strong>, dölj ingenting, varken<br />
dåligt, bra eller hemligt då kommer de att bevaras. Du kommer<br />
att övertygas om d<strong>ett</strong>a sj älv, var snäll och tro på mig, Vladimir.<br />
Du kommer att övertygas medan du skriver. Hos många som<br />
läser det skrivna kommer känslor att väckas som de ännu inte<br />
riktigt förmår begripa. D<strong>ett</strong>a kommer de att bekräfta för dig - du<br />
kommer allt att få se och höra deras bekräftelse. Känslorna som<br />
väcks i dem kommer att vara ljusa, och många kommer sedan<br />
sj älva att med hj älp av dessa känslor förstå betydligt mer än vad<br />
du kommer att ha skrivit. Skriv åtminstone lite grand. När du<br />
förvissat dig om att folk <strong>kan</strong> känna de här sammansättningama,<br />
när tio personer, hundra, tusen bekräftat det för dig. Då kommer<br />
du att tro och skriva ned allt. Du måste bara tro. Tro på dig sj älv.<br />
Tro på mig. Hädanefter kommer jag att kunna säga ännu mer<br />
183
etydelsefulla saker, och de kommer att förstå och känna d<strong>ett</strong>a.<br />
Och det som är mer betydelsefullt är bamuppfostran. Du var<br />
intresserad att få reda på fiygande tefat och maskiner, om raketer<br />
och planeter. Men jag ville så gärna berätta mer om barnuppfostran,<br />
och det kommer jag att göra, jag ska berätta när jag<br />
ingjutit större medvetenhet i dig. Men läsa d<strong>ett</strong>a bör man endast<br />
när man inte störs av ljud från konstgjort skapade föremål. De<br />
ljuden skadar och leder männis<strong>kan</strong> bort från sanningen. Låt ljuden<br />
från den naturliga <strong>värld</strong>en som Gud skapat vara kvar. De för<br />
med sig information om sanningen och välsignelsen, och hjälper<br />
märmis<strong>kan</strong>,att bli medveten. Då kommer också helandet att ske<br />
betydligt kraftfullare. Naturligtvis tror du återigen inte och tvivlar<br />
på ordens helande kraft, tänker att jag är Men det ligger<br />
ingen mystik i det, ingen fantasi eller något som står i strid med<br />
den andliga tillvaron. När ljusa känslor uppstår i en människa<br />
har de ofelbart välgörande inver<strong>kan</strong> på precis alla kroppsliga organ.<br />
Just de ljusa känsloma är det allra starkaste och effektivaste<br />
medlet för att stå emot sjukdomar. Gud botade med hjälp av dylika<br />
känslor och även heliga märmiskor gjorde på samma sätt. Läs<br />
Gamla testamentet så <strong>kan</strong> du sj älv förvissa dig om det. Med hjälp<br />
av dessa känslor <strong>kan</strong> även vissa människor i er <strong>värld</strong> hela. Många<br />
av era läkare känner till det. Fråga dem om du inte tror mig. Det<br />
ärju lättare för dig att tro dem. Ju starkare och ljusare känslan är,<br />
desto större inver<strong>kan</strong> har den på det den riktas mot. Jag har alltid<br />
kumrat hela med min stråle. Farfarsfar lärde mig och förklarade<br />
allt redan när jag var bam. Jag har gjort det många gånger med<br />
mina fritidsodlare. Nu är min stråle fierfaldigt starkare än farfars<br />
och farfarsfars. De säger att det är på grund av känslan som<br />
väckts inom mig, den som kallas kärlek. Den är så stor, behaglig<br />
och lite brännande. Jag har lust att skänka den till alla människor<br />
och till dig. Jag vill att alla ska ha det bra och att allt ska vara bra,<br />
så som Gud ville.<br />
184
Anastasia yttrade sin monolog med osedvanlig hänförelse och<br />
övertygelse. Som om hon avlossat den i <strong>ett</strong> skott ut i rummet och<br />
tiden. Och så blev hon tyst.<br />
Jag såg på Anastasia, förbluffad över hennes ovanliga glöd och<br />
övertygelse, och frågade sedan:<br />
- Anastasia, var det allt? Inga fler nyanser i dina planer, i din<br />
dröm?<br />
~ Resten, Vladimir, är småsaker. De är inte särskilt viktiga. Jag<br />
utförde dem vid sidan av så lätt som ingenting. Där fanns bara en<br />
s<strong>vår</strong>ighet som rörde dig, men jag löste även den.<br />
- Just det där skulle jag gäma veta lite mer om. Vad är det för<br />
s<strong>vår</strong>ighet som rör mig?<br />
- Du förstår, jag gjorde dig till den rikaste männis<strong>kan</strong> på Jorden.<br />
Och gjorde dig dessutom till den mest berömda. Så kommer<br />
det att bli om <strong>ett</strong> tag. Men medanjag gjorde drömmen detaljerad<br />
innan den ännu hade lyft sig, uppburen av de ljusa kraftema<br />
De mörka kraftema de strävar alltid efter att föra in något<br />
eget, något skadligt. Liksom olika bieffekter med fördärvlig<br />
inver<strong>kan</strong> på den som drömmen berör och på andra människor.<br />
Mina tankar for oerhört snabbt, men de mörka kraftema hann<br />
ändå emellan. De hade lämnat många andra jordiska affärer i<br />
sina försök att sätta igång sina egna energime<strong>kan</strong>ismer omkring<br />
min dröm, och då hittadejag på . . . Jag tog dem med list. Och fick<br />
alla deras energier att börja verka för det goda. De mörka krafterna<br />
blev förvirrade under mindre än <strong>ett</strong> ögonblick, men det räckte<br />
för att min dröm som fångats upp av de ljusa kraftema skulle fara<br />
bort till den ljusa oändligheten där de inte <strong>kan</strong> nå den.<br />
- Vad var det du hittade på, Anastasia?<br />
- Oväntat för dem förlängdejag de mörka kraftemas tid något,<br />
den period då du kommer att vara tvungen att övervinna olika<br />
s<strong>vår</strong>igheter. Samtidigt f`råntog jag mig möjligheten att hj älpa dig<br />
185
med min stråle. Därför blev de så häpna, de kunde inte se någon<br />
logik i det för min del. Men under tiden strålade jag jättefort på<br />
de som kommer att umgås med dig i framtiden.<br />
- Vad innebär allt det här?<br />
8- Att människoma kommer att hj älpa dig och min dröm. Med<br />
sina små, nästan okontrollerbara strålar. Men de kommer att vara<br />
många, och tillsammans kommer ni att göra drömmen till materiell<br />
verklighet. Ni kommer att ta er igenom de mörka krafternas<br />
tid. Och leda andra igenom den. Och du kommer inte att bli<br />
högmodig och girig när du blivit rik och berömd. Eftersom du<br />
kommer att inse att pengar inte är det viktigaste, för dem <strong>kan</strong> du<br />
aldrig få värme och uppriktig medkänsla från en mänsklig själ.<br />
Du kommer att förstå det när du tagit dig igenom derına period,<br />
när du fått se och bli be<strong>kan</strong>t med dessa människor. Och även de<br />
kommer att förstå det. Och knäböjningama ... Ditt samröre med<br />
bankema hittade jag på för säkerhets skull bland annat för att du<br />
inte sköter om din kropp alls. Men på det här viset får du i alla<br />
fall göra lite gymnastik när du ska hämta ut pengar på banken,<br />
och en del banktj änstemän också. Det gör inget att det verkar<br />
lite löjligt. I gengäld försvinner det syndfulla högmodet i dig.<br />
På det viset slutade det med att alla s<strong>vår</strong>igheter och hinder som<br />
de mörka kraftema hittat på för sin tid kommer att härda dig och<br />
människorna kring dig. De kommer att göra er mer medvetna<br />
och i längden även att väma er för de mörka frestelser som de är<br />
så stolta över. Deras egna handlingar kommer att värna er. Det<br />
var därför de blev ställda under <strong>ett</strong> alldeles kort ögonblick. Nu<br />
kommer de aldrig någonsin att kunna nå ifatt min dröm.<br />
-Anastasia! Min rara lilla drömmerska. Fantasimakerska.<br />
- Oj Så fint av dig. Tack! Tack ska du ha. Så fint du sade:<br />
"Min rara”.<br />
- Varsågod. Menjag kallade dig ju också för fantasimakerska.<br />
Drömmerska. Du blev inte sur för det?<br />
186
- Inte alls. Du vet ju ännu inte hur exakt alla mina drömmar<br />
slår in närjag lyckas få dem tydliga och detalj erade. Denna kommer<br />
absolut att slå in. Den är min mest älskade och den allra<br />
klaraste. Och det kommer att bli en sådan bok, folk kommer att<br />
få sällsamma känslor, känslor som kommer att kalla på dem . . .<br />
- Vänta lite, Anastasia, nu börjar du föras hän igen. Lugna ned<br />
dig.<br />
$** * * *<br />
Det hade inte gått lång tid sedan jag avbröt Anastasias glödande<br />
tal som tycktes mig vara rena fantasiema. Jag kunde inte riktigt<br />
förstå meningen som fanns inbäddad i hennes monolog, det hon<br />
sagt tycktes alltför otroligt. Bara <strong>ett</strong> år senare hände det att redaktören<br />
på tidskriften Under och äventyr efter att ha fått läsa<br />
manuskriptet med monologen upphetsat överräckte det senaste<br />
numret av sin tidskrift till mig (maj 1996). Även jag smittades<br />
av upphetsningen när jag be<strong>kan</strong>tat mig med innehållet. Två<br />
stora vetenskapsmän - akademiledamötema Anatolij Akímov<br />
och Vlail Kaznatj éev - skrev samtidigt i sina artiklar om att det<br />
finns <strong>ett</strong> Högre Intellekt, om det intima sambandet mellan männis<strong>kan</strong><br />
och Rymden, om de strålar som utgår från männis<strong>kan</strong> och<br />
som inte <strong>kan</strong> ses med vanlig syn. Med specialinstrument hade<br />
de lyckats fånga dem och i tidskriften hade man tryckt två fotografier<br />
av hur strålarna utgick från människor. Men vetenskapen<br />
hade endast börj at prata om vad Anastasia inte bara visste sedan<br />
bamsben, utan som hon helt enkelt använde i sitt vardagsliv när<br />
hon försökte hjälpa människor.<br />
Hur skulle jag för <strong>ett</strong> år sedan ha kunnat veta att denna kvinna<br />
som stod inför mig i sin enda och lite gammaldags kjol, i sina<br />
otympliga galoscher och nervöst fingrande på knappama i koftan,<br />
verkligen innehade kolossal kunskap och förmåga att på-<br />
187
verka människors öden. Att hennes själsliga ansträngningar<br />
verkligen kunde stå emot det som är mörkt och fördärvligt för<br />
mänskligheten. Att en välkänd helare i Ryssland, ordförande<br />
för Rysslands helarfond, skulle kalla alla sina medhjälpare till<br />
sig och yttra: "Inför henne är vi alla små kryp”. Och tillägga att<br />
<strong>värld</strong>en ännu inte s<strong>ett</strong> någon större kraft än hennes. Han skulle<br />
beklaga att det tog så lång tid för mig att förstå henne.<br />
Många kommer att känna en enorm kraft från boken. Likt <strong>ett</strong><br />
<strong>vår</strong>regn som skölj er bort smuts kommer diktema att strömma<br />
efter den första lilla upplagan av denna bok, vilken också är Anastasias<br />
förtjänst som författare. Nu håller du, käre läsare, denna<br />
bok i dina händer. Du läser den. Om den väcker känslor i din själ<br />
eller ej <strong>kan</strong> endast du avgöra. Vad känner du? Vad vädj ar den till?<br />
Anastasia som stannat kvar ensam i tajgan, i sin glänta, kommer<br />
enträget att med sin stråle av godhet driva bort allt som hindrar<br />
hennes dröm, hon kommer att samla och inspirera allt fler nya<br />
människor för att förverkliga sin dröm. Till exempel kommer i<br />
<strong>ett</strong> s<strong>vår</strong>t läge tre studenter från Moskva att stå vid min sida, utan<br />
att få ekonomisk ersättning för sitt arbete (de kommer till och<br />
med att hjälpa mig med pengar). Samtidigt som de tar ströjobb<br />
där de <strong>kan</strong> kommer de, och i synnerhet Alexej Novitjkóv, att nattetid<br />
skriva in boktexten på sina datorer. De kommer inte att sluta<br />
skriva in den ens när deras besvärliga examensperiod tar vid.<br />
Och boken kommer att ges ut i en upplaga om tvåtusen exemplar<br />
av elfre tryckeriet i Moskva. De ger ut den utan att anlita något<br />
speciellt förlag. Men redan dessförinnan kommer Jevgenia<br />
Kvitkó från lantbrukartidningen ”Bondenyheter” första gången<br />
att berätta om Anastasia i pressen. Sedan Katja Golóvina från<br />
tidningen ”Moskóvskaja pravda”, och sedan ”Skogstidningen”,<br />
”Nyhets<strong>värld</strong>en” och <strong>kan</strong>alen "Radio Rossíja”. Tidskriften ”Under<br />
och äventyr”, vilken publicerar artiklar från välkända snillen<br />
i den akademiska vetenskapen kommer att avvika från traditio-<br />
188
nen och tillägna Anastasia flera nummer. De kommer att skriva:<br />
“I sina vildaste drömmar <strong>kan</strong> vetenskapsmännen inte uppnå<br />
Anastasias insikter, den visa kvinnan i den sibiriska taj gan. Avsikternas<br />
renhet gör mämris<strong>kan</strong> allsmäktig och allvetande. Männis<strong>kan</strong><br />
är skapelsens höjdpunkt.”<br />
<strong>Endast</strong> seriösa tidningar i huvudstaden kommer att tryckaAnastasia.<br />
Det är som att Anastasia sj älv välj er dem och hoppar över<br />
boulevardtidningama för att omsorgsfullt bevara renheten i sin<br />
dröm. Men d<strong>ett</strong>a blev tydligt först <strong>ett</strong> år efter mötet med henne.<br />
Vid tillfället för hennes monolog, då jag inte förstod henne, inte<br />
trodde henne fullt ut och förhöll mig lite skeptiskt till vad som<br />
försiggick, försökte jag föra över samtalet till <strong>ett</strong> ämne som stod<br />
mig nännare-företagare.<br />
189
Starßa männisåor<br />
O)et ñögsta omrföme din personíigñet fianfå<br />
är omäömetfiän cfe som omger dig.<br />
Anastasia talade mycket om dem som vi kallar företagare och<br />
om deras inver<strong>kan</strong> på andligheten i samhället. Sedan tog hon upp<br />
en liten gren och ritade en cirkel på marken. Inuti cirkeln ritade<br />
hon flera mindre cirklar med prickar i mitten. Vid sidan av demra<br />
cirkel gjorde hon ytterligare cirklar. Hon ritade liksom en planetarisk<br />
karta av <strong>värld</strong>en på <strong>vår</strong>jord, och lade även till mycket<br />
annat och sade:<br />
- Den stora cirkeln är Jorden, planeten människoma bor på. De<br />
små cirklama är små kollektiv av människor som förenas av det<br />
ena eller det andra. Prickarna är de människor som leder dessa<br />
kollektiv. Beroende på hur ledama förhåller sig till människorna,<br />
på vad de får dem att göra och vilket psykologiskt klimat de skapar<br />
med sitt inflytande, kommer människoma omkring dem att<br />
få det bra eller dåligt. Om merparten har det bra kommer det att<br />
stråla ljus från var och en av dem för sig och från kollektivet i sin<br />
helhet. Om de har det dåligt strålar de ut endast mörker.<br />
Hon streckade för en del av cirklama och gjorde dem mörka.<br />
- Naturligtvis inverkar även en rad andra faktorer på deras inre<br />
tillstånd, men under den period då de befinner sig i kollektivet<br />
är den huvudsakliga faktorn relationen med ledaren. För Universum<br />
är det ytterst viktigt att det i sin helhet utgår ljus strål-<br />
190
ning från Jorden. Att kärlekens och godhetens ljus strålar ut. Om<br />
d<strong>ett</strong>a står det även i Bibeln: ”Gud är kärlek”. Jag tycker synd, så<br />
oerhört synd om de som ni kallar företagare, de är de allra olyckligaste.<br />
Jag skulle så gäma vilja hjälpa dem, men det är s<strong>vår</strong>t för<br />
mig att göra det. ii<br />
- Du misstar dig, Anastasia, hos oss är det pensionärer och sådana<br />
som inte <strong>kan</strong> få arbete och försöıja sig med bostad, kläder<br />
och mat som anses vara olyckliga. En företagare är en person<br />
som har allt d<strong>ett</strong>a i större utsträckning än andra. Han har tillgång<br />
till sådana nöjen som andra inte ens <strong>kan</strong> drömma om.<br />
- Som till exempel vilka?<br />
- Ja, för att ta bara en genomsnittlig företagare så har han ny bil<br />
och lägenhet. Med kläder och mat har han över huvud taget inga<br />
problem ...<br />
- Och glädje? I vad finner han tillfredsställelse? Titta här.<br />
Anastasia ledde mig åter ut i gräset och liksom förra gången,<br />
när hon visade den kvinnliga fritidsodlaren, börj ade hon visa<br />
mig andra bilder.<br />
- Där, ser du? Där borta sitter han, just i en sådan bil som du<br />
kallar fiott. Ser du - han sitter ensam i baksätet, det är varmt och<br />
bekvämt i bilen. Den erfame chauffören kör bilen lugnt. Men<br />
se hur spänt och tankfullt ansiktet är på företagaren som sitter i<br />
baksätet. Han funderar, lägger upp planer, han är rädd för något,<br />
titta-nu tog han hastigt fram det ni kallar telefon. Han är orolig<br />
. . . Där fick han något slags information ._ .. Nu måste han snabbt<br />
bedöma den och fatta beslut. Han är på helspänn ... Han tänker.<br />
Klaıt, beslutet är fattat. Titta nu, titta _ han verkar sitta lugnt, men<br />
i ansiktet ser man tvivel och oro. Och ingen som helst glädje. Utanför<br />
hans bil är det <strong>vår</strong>, men han varken ser eller känner <strong>vår</strong>en.<br />
- Det är hans arbete, Anastasia.<br />
- Det är en livsstil, och en livsstil utan den minsta ljusglimt<br />
från det att han vaknar till dess han somnar in, ja, till och med i<br />
191
sömnen. Och inte får han se vare sig löven spricka ut eller de små<br />
<strong>vår</strong>bäckarna. Runtomkring finns bara de evigt avundsjuka som<br />
längtar efter att få ta över det han äger. Försöket att skydda sig<br />
från dem med det ni kallar vakter och <strong>ett</strong> hem som påminner mer<br />
om en fastning ger inte fullständig ro, eftersom ångesten och bekymren<br />
finns inuti honom sj älv och alltid kommer att vara kvar i<br />
honom. Så kommer det att fortsätta ända in i döden, och när han<br />
så står inför livets slut kommer han att känna bedrövelse över att<br />
behöva lämna ifrån sig allting. ..<br />
- Företagare har glädjeämnen. De infinner sig när de uppnår<br />
något önskvärt resultat, när de förverkligar någon plan de haft.<br />
- Det är inte sant, han hinner inte glädja sig åt vad han uppnått,<br />
det byts genast av med nästa plan - ännu mer komplicerad, och<br />
allting börj ar om från börj an, fast med fler problem.<br />
Skönheten från skogen målade upp en synnerligen dyster och<br />
sorglig bild av en till det yttre välmående samhällsgrupp, ochjag<br />
ville inte tro på den. I egenskap av motargument anmärkte jag:<br />
- Du glömmer bort, Anastasia, deras förmåga att uppnå sina<br />
mål och få sin del av livets gåvor, kvinnomas förtjusta blickar<br />
och respekten från omgivningen.<br />
På det svarade hon:<br />
- Det är en illusion. Inget av det existerar. Var har du s<strong>ett</strong> att<br />
någon tittar respektfullt eller med förtjusning på en passagerare i<br />
en elegant bil eller på ägaren av den dyraste bostaden? Det finns<br />
ingen som skulle bekräfta det du sade. Det är blickar av avund,<br />
likgiltighet och irritation. Inte ens kvinnor <strong>kan</strong> älska sådana personer,<br />
för deras känslor blandas med längtan efter att inte bara<br />
personen ifråga ska bli deras, utan även hans egendom. Inte heller<br />
de <strong>kan</strong> i sin tur älska kvinnor på riktigt, ty de har inte möjlighet<br />
att avvara tillräckligt med utrymme för en så stor känsla.<br />
192
Det var meningslöst att försöka hitta ytterligare argument, eftersom<br />
det hon sagt endast kunde bekräftas eller vederläggas av<br />
dem som hon hade talat om. Även om jag sj älv var företagare<br />
hade jag aldrig tänkt efter i de banor som Anastasia talade om,<br />
jag hade aldrig analyserat hur många lyckliga stunder jag haft<br />
och desto mindre kunde jag göra det åt andra. I företagarkretsar<br />
är man inte riktigt van att gnälla eller klaga: var och en försöker<br />
se ut att vara framgångsrik och nöjd med livet. Det är nog därför<br />
de flesta har en bild av företagare som av personer som bara får<br />
njuta av livets gåvor. Anastasia fångade inte upp känslomas yttre<br />
tecken, utan finare uttryck som fanns gömda inombords. Hon<br />
definierade männis<strong>kan</strong>s tillstånd utifrån mängden ljus hon kunde<br />
se. Jag tror att de bilder och situationer som hon kunde se snarare<br />
framträdde för mig genom hemres röst. Det sade jag till Anastasia.<br />
Hon svarade:<br />
- Jag ska hj älpa dig nu. Det är enkelt. Du blundar, ligger i gräset,<br />
armama åt sidoma, du måste slappna av. Föreställ dig hela<br />
Jorden, försök se dess färg och ljusblåaktiga skimmer. Gör sedan<br />
din fantasistråle smalare, låt den inte omfatta hela Jorden, utan<br />
smalna av alltmer, tills du ser konkreta detaljer. Leta efter människor<br />
där det är mest av det ljusblåaktiga ljuset. Gör din stråle<br />
ännu smalare så får du se en eller flera personer. Låt oss försöka<br />
en gång till med min hj älp.<br />
Hon tog min hand, lade sina fingrar utmed mina och stödde<br />
fingertoppama mot min handflata. Hennes andra hand låg i gräset,<br />
och fingrama var riktade uppåt. 1 tanken gickjag igenom allt<br />
hon hade sagt och lite otydligt dök det upp en bild inför mig där<br />
tre personer satt vid <strong>ett</strong> bord och pratade upphetsat. Deras ord var<br />
inte begripliga för mig. Jag kunde över huvud taget inte uppfatta<br />
något tal.<br />
- Nej , sade Anastasia, det där är inte företagare. Nu ska vi hitta<br />
dem.<br />
193
Hon förde sin stråle runt, runt, hamnade på stora och små kontor,<br />
privatklubbar, festmiddagar och bordeller. . .. Det ljusblåa<br />
skenet var antingen väldigt svagt eller saknades över huvud taget.<br />
- Titta, där är det redan natt, men han sitter kvar ensam på det<br />
inrökta kontoret, det är något som har gått fel för den här företagaren.<br />
Och den här, titta så nöjd han är, i poolen, och flickor har<br />
han med sig. Han är lite dragen, men har ingen utstrålning. Han<br />
försöker bara glömma någonting, hans självbelåtenhet är falsk.<br />
Den här är hemma. Där är hans fru, bamet frågar honom om något<br />
. . . Telefonen . . . Där ser du, nu blev han allvarlig igen, till och<br />
med hans familj hamnade i bakgrunden .<br />
Och återigen, en efter en, dök det upp alla möjliga situationer,<br />
till det yttre var en del trevliga andra mindre tilldragande, när vi<br />
slutligen stötte på en förskräc<strong>kan</strong>de scen. Det dök plötsligt upp<br />
<strong>ett</strong> rum, troligen i någon lägenhet, ganska respektabel, men<br />
På <strong>ett</strong> runt bord låg en naken man, hans ben och amrar var fastbundna<br />
vid bordsbenen, huvudet hängde och munnen var igentejpad<br />
med brun tejp. Vid bordet satt två yngre, kraftigt byggda<br />
män, en kortklippt, den andre med slickat hår. 1 en fåtölj lite avsides,<br />
under en golvlampa, satt en ung kvinna. Hennes mun var<br />
också igentejpad, under bröstet satt en tvättlina som höll henne<br />
fast vid fåtölj en. Båda föttema var fastbundna vid fåtöljens ben.<br />
Hon hade bara på sig <strong>ett</strong> sönderrivet nattlinne. Bredvid henne<br />
satt en äldre, mager man och drack något, förmodligen konj ak.<br />
På <strong>ett</strong> litet bord framför honom låg choklad. De som satt vid det<br />
runda bordet drack inte. De hällde någon vätska över bröstet på<br />
den liggande mannen-vodka eller sprit- och tände på. ”En uppgörelse”<br />
förstod jag. Anastasia förde bort strålen från scenen.<br />
Menjag utropade:<br />
- Ta oss tillbaka. Gör någonting!<br />
Hon återvände till scenen och svarade:<br />
194
- Det går inte. Det har redan inträffat. Det går inte att hejda det,<br />
det skulle man ha gjort tidigare, nu är det för sent.<br />
Jag tittade som förtrollad och plötsligt fickjag tydligt se kvinnans<br />
ögon, de var fyllda av skräck och bad inte om nåd.<br />
- Men gör något! Någonting måste du väl göra om du inte är<br />
hjärtlös! skrekjag åt Anastasia.<br />
- Men det står inte längre i min makt, det har liksom programmerats<br />
in, inte av mig, jag <strong>kan</strong> inte blanda mig i direkt. De är<br />
starkare nu.<br />
- Och var är din godhet och dina förmågor?<br />
Anastasia sade ingenting. Den hemska scenen blev lite suddigare.<br />
Sedan försvann plötsligt den äldre som druckit konjak.<br />
Plötsligt kände jag mig svag i hela kroppen. Jag kände också hur<br />
armen som Anastasia rörde vid börj ade donma bort. Jag hörde<br />
hennes röst, den lät svagare. Med stort besvär uttalade hon:<br />
- Ta bort armen, Vladimi Hon kunde inte ens uttala hela mitt<br />
namn.<br />
Jag reste mig och drog undan armen från Anastasia. Armen<br />
hängde avdomnad, som det <strong>kan</strong> vara när armen eller benet somnar,<br />
och var helt vit. Jag rörde lite på fingrama och domningen<br />
började avta. Jag tittade på Anastasia och blev förskräckt. Hennes<br />
ögon var slutna. Rodnaden i ansiktet var borta. Det var som<br />
att det inte fanns en droppe blod under huden på armama och i<br />
ansiktet. Hon såg ut att ligga livlös. Gräset omkring hemre, inom<br />
en radie av tre meter, var också det vitt och nedsjurıket. Jag förstod<br />
att det hade inträffat något hemskt och ropade:<br />
- Anastasia! Vad har hänt med dig, Anastasia?!<br />
Men hon reagerade inte det minsta på mitt rop. Då fattade jag<br />
tag i hennes axlar och skakade om hennes kropp som inte längre<br />
var spänstig utan kändes slapp. Men det hjälpte inte - hennes helt<br />
vita, blodlösa läppar var tysta.<br />
- Kan du höra mig, Anastasia?<br />
195
Ögonlocken lyfte sig en aning och hennes slocknade ögon såg<br />
på mig utan att längre uttrycka någonting. Jag tog vattenflas<strong>kan</strong>,<br />
lyfte på Anastasias huvud och försökte få henne att dricka, men<br />
hon kunde inte svälj a. Jag såg på hemre och funderade febrilt på<br />
vad jag skulle ta mig till. Till slut rörde sig hennes läppar vagt<br />
och fick fram en viskning:<br />
- Bär bort mig till en annan plats ._ _ till <strong>ett</strong> träd. . ..<br />
Jag lyfte hennes slappa kropp och bar den bort från ringen av<br />
vitt gräs och lade ned den vid det nämraste cederträdet. Efter en<br />
stund började hon sakta återhämta sig ochjag frågade:<br />
- Vad var det som hände med dig, Anastasia?<br />
- Jag försökte utföra det du bad om, Vladimir, svarade hon tyst<br />
och tillade en minut senare: - Jag tror attjag lyckades.<br />
- Men du serju så illa ut, du höll på att dö?!<br />
- Jag bröt de naturliga lagarna. Lade mig i detjag inte bör. Det<br />
krävde alla mina krafter och all energi. Jag är förvånad att de<br />
räckte till.<br />
- Varför tog du en sådan risk om det är så farligt.<br />
- Jag hade inget val. Du ville ju ha det så. Jag var rädd att inte<br />
göra det du bad om, var rädd att du helt skulle tappa respekten för<br />
mig. Att du skulle tro att jag bara pratar och raljerar Och att<br />
jag inte <strong>kan</strong> någonting i verkliga livet.<br />
Hennes ögon såg på mig med bönande blick, och hennes låga<br />
röst darrade lätt när hon sade:<br />
- Men jag <strong>kan</strong> inte förklara för dig hur det går till, hur den här<br />
naturliga me<strong>kan</strong>ismen fungerar, jag <strong>kan</strong> kämra den, men inte förklara<br />
så att du förstår . . . era vetenskapsmän <strong>kan</strong> förrnodligen inte<br />
göra det heller.<br />
Hon sänkte huvudet och tystnade som om hon laddade upp.<br />
Hon såg återigen på mig med bönande ögon och yttrade:<br />
- Nu kommer du tycka attjag är ännu mer onormal eller häxa.<br />
196
Och plötsligt fickjag en stark lust att göra något gott för henne,<br />
men vad? Jag ville säga att jag anser henne vara en normal, vanlig<br />
människa, en vacker och intelligent kvinna, men jag kunde<br />
inte känna något alldagligt förhållande till henne och med sin<br />
intuition skulle hon inte tro på mig. Plötsligt kom jag att tänka<br />
på hennes berättelse om hur hennes farfarsfar brukade hälsa på<br />
henne. Hur den grånade farfarsfadem ställde sig på <strong>ett</strong> knä inför<br />
den lilla Anastasia och kysste hennes hand. Jag ställde mig<br />
på knä framför Anastasia, tog hennes fortfarande bleka och lite<br />
kalla hand, kysste den och sade:<br />
- Om du så är onorınal, är du den allra bästa, godaste, mest<br />
intelligenta och vackraste av alla onormala.<br />
Anastasias läppar nåddes till slut åter av <strong>ett</strong> leende, ögonen såg<br />
på mig med ädel blick. Kindema började få tillbaka sin farg.<br />
-Anastasia, det var en ganska dyster skildring. Hade du valt ut<br />
dem med avsikt?<br />
- Jag försökte hitta åtminstone <strong>ett</strong> gott exempel, men fann inget.<br />
De är alla i sina bekymmers våld. De står ensamma med sina<br />
problem, de har nästan inget andligt umgänge.<br />
- Vad ska man göra då? Vad <strong>kan</strong> du erbjuda dem amrat än medlidande?<br />
Fast jag måste säga dig att de är starka människor, företagama.<br />
- Väldigt starka, instämde hon, och intressanta. Under <strong>ett</strong> liv<br />
lever de liksom två. Ett liv som inte ens deras närmaste familj<br />
utan bara de själva känner till, och <strong>ett</strong> annat, yttre, för de som<br />
omger dem. Vad gäller att hjälpa till tror jag man behöver göra<br />
det genom att förstärka den andliga och uppriktiga kommunikationen<br />
dem emellan. De behöver en öppen strävan mot renheti<br />
avsiktema.<br />
-Anastasia,jag kommer nog att försöka göra det du bad om. Jag<br />
kommer såväl att försöka skriva en bok som skapa en organisation<br />
av företagare med rena avsikter, men så somjag förstår det hela.<br />
197
- Det kommer att bli s<strong>vår</strong>t för dig. Jag kommer inte att kunna<br />
ge dig tillräckligt med hjälp, jag har så lite kraft kvar. Det kommer<br />
att ta lång tid för den att återställas. En tid framöver kommer<br />
jag inte att kunna se på avstånd med min stråle. Jag <strong>kan</strong> inte ens<br />
se dig riktigt klart med min vanliga synjust nu.<br />
- Anastasia, menar du att håller på att bli blind?<br />
- Jag tror allt kommer att återställas. Det är bara synd att jag<br />
inte kommer att kunna hjälpa dig på <strong>ett</strong> tag.<br />
~ Du behöver inte hj älpa mig, Anastasia. Se till att ta hand om<br />
dig själv för <strong>vår</strong> son och för att hjälpa andra.<br />
* * *<br />
***<br />
Jag var tvungen att ge mig av och hinna ifatt fartyget. Jag väntade<br />
tills Anastasia åtminstone såg ut att nästan ha återhämtat sig<br />
och satte mig i båten. Anastasia tog tag i handtaget i fören och<br />
sköt iväg den från stranden. Båten fångades upp av strömmen<br />
och drev iväg. Anastasia stod med vatten nästan upp till knäna,<br />
kjolfållen hade blivit blöt och vaggade i Vågoma. Jag ryckte i<br />
startsnöret. Motorn vrålade till och rev upp tystnaden som jag<br />
vant mig vid under de tre dagarna, båten for hastigt iväg framåt,<br />
allt fortare och fortare, och avlägsnade sig från taj gakvinnan som<br />
stod ensam i vattnet vid stranden.<br />
Plötsligt gick Anastasia snabbt upp ur vattnet och började<br />
springa utmed stranden för att hinna ikapp båten. Hennes hår i<br />
motvinden påminde om svansen på en komet. Hon sprang jättefort<br />
och använde nog all kraft till det - hon försökte göra det<br />
omöjliga, himra ifatt en snabb motorbåt. Men inte ens hon kunde<br />
göra det. Avståndet mellan Anastasia som sprang på stranden<br />
och motorbåten blev sakta allt större. Jag tyckte synd om hennes<br />
meningslösa ansträngning, och för att så fort som möjligt avsluta<br />
det långdragna avskedet tryckte jag av all kraft gaspedalen i bot-<br />
198
ten. Genom huvudet for tanken att Anastasia <strong>kan</strong> tro att jag blev<br />
rädd för henne igen och försöker komma ifrån henne. Motorn<br />
vrålade till och fick fören att höja sig över vattnet och båten att<br />
köra ännu fortare, att ännu fortare öka avståndet mellan oss ...<br />
Men hon ... Herregud! Vad håller hon på med? Anastasia slet<br />
av sig den våta kj olen som var i vägen när hon sprang, och slängde<br />
det sönderslitna plagget åt sidan. Hon ökade hastigheten och<br />
något ofattbart inträffade - avståndet mellan henne och motorbåten<br />
börj ade sakta kryrnpa. Längre fram på hennes väg syntes<br />
en nästan lodrät backe. Jag fortsatte att trycka ned gaspedalen<br />
trots att den redan var i botten, och tänkte att backen kommer att<br />
stanna henne och få slut på den för mig plågsamma scenen. Men<br />
Anastasia fortsatte sin snabba språngmarsch, emellanåt sträckte<br />
hon fram händema framför sig som om hon trevade efter någonting<br />
med dem. Inte hade väl hennes syn blivit så dålig att hon inte<br />
såg backen? Anastasia saktade inte in det minsta, sprang uppför<br />
backen, föll på knä med händema mot himlen och börj ade skrika<br />
åt mitt håll. Genom vattenbruset och motorns vilda vrål hörde<br />
jag hennes röst som en viskning:<br />
-Akta dig för gru-u-unde-e-et, gru-u-unde-e-et, stocka-a-arna.<br />
Jag vände snabbt på huvudet utan att till fullo inse vad som pågick<br />
och snurrade så häftigt på rodret att båten nästan tog in vatten<br />
av den kraftiga lutningen. En jättestock, med ena änden mot<br />
<strong>ett</strong> grund och den andra strax ovanför ytan, gjorde endast en rispa<br />
i sidan på den f`ramrusande motorbåten. Vid frontalkrock skulle<br />
den lätt ha slagit hål på den tunna aluminiumbottnen.<br />
Närjag väl kommit ut i farleden vändejag mig om mot backen<br />
och viskade i riktning mot den ensamma silu<strong>ett</strong>en som stod på<br />
knä och förvandlades till en allt mindre punkt:<br />
- Tack, Anastasia.<br />
199
fl/em är Ju, ßlnastasia?<br />
Fartyget väntade på mig i Surgut. Kaptenen och manskapet väntade<br />
på instruktion. Men jag kunde inte koncentrera mig för att<br />
bestämma vilken rutt vi skulle ta, och beordrade att förlänga uppehållet<br />
i Surgut, ordna festkvällar för traktens ungdomar och se<br />
till att stånden med varor och tj änster var öppna. Mina tankar var<br />
upptagna av vad som hade hänt tillsammans med Anastasia. Jag<br />
köpte en mängd populärvetenskaplig litteratur i en affär, böcker<br />
omovanliga fenomen och förmågor och om Sibiriens historia.<br />
Jag låste in mig i hytten för att försöka hitta en förklaring i böckerna.<br />
Vissa frågor rörande <strong>vår</strong>t liv dök upp. En av dem förfölj er<br />
mig än idag: Kan <strong>vår</strong> bamuppfostran och <strong>vår</strong>t utbildningssystem<br />
förmedla meningen med <strong>vår</strong> existens och <strong>kan</strong> de på rätt sätt framföra<br />
det som bör prioriteras i en människas liv? Är de till hj älp eller<br />
till hinder för att förstå <strong>vår</strong>t innersta väsen och <strong>vår</strong> livsuppgift<br />
som människa?<br />
Vi har skapat <strong>ett</strong> gigantiskt utbildningssystem. Utifrån d<strong>ett</strong>a<br />
system lär vi <strong>vår</strong>a barn och varandra: i förskolan, i skolan, på<br />
universitetet och under forskarutbildningen. D<strong>ett</strong>a system gör<br />
det möjligt för oss att göra uppfinningar och fiyga i Rymden. Vi<br />
följer systemet och bygger upp <strong>vår</strong> tillvaro i enlighet med d<strong>ett</strong>a.<br />
Med dess hjälp försöker vi bli lyckliga. Vi strävar efter att utforska<br />
Rymden, atomen och olika övematurliga fenomen. Vi är<br />
så förtjusta i att diskutera sådant och beskriva det i sensationella<br />
artiklar i massmedia. Men det finns en företeelse som vi av nå-<br />
200
gon anledning försöker undvika. Som vi gör allt för att undvika!<br />
Man får intrycket att vi är rädda för att tala om den. Jag skulle<br />
vilja säga att vi är rädda för att det lätt skulle kunna skaka om <strong>vår</strong>t<br />
allmänna utbildningssystem och <strong>vår</strong>a vetenskapliga slutsatser<br />
och därmed förlöjliga <strong>vår</strong> livsstil. Och vi anstränger oss att låtsas<br />
som att denna företeelse inte existerar. Men det gör den! Och den<br />
kommer att fortsätta att existera hur mycket vi än vänder den<br />
ryggen eller undviker den.<br />
Är det inte dags att ta en närınare titt på d<strong>ett</strong>a och <strong>kan</strong>ske med<br />
<strong>vår</strong>a mänskliga intellekts gemensamma krafter besvara följ ande<br />
fråga: Hur kommer det sig att praktiskt taget alla stora tänkare,<br />
utan undantag, grundare av religiösa och filosofiska läror, vilka<br />
större delen av mänskligheten åtminstone försöker följ a, har dragit<br />
sig undan i ensamhet innan de skapade sina läror och i de<br />
flesta fall levt i avskildhet - i skogen? Märk väl att det inte rör<br />
sig om någon superakademi, utan just om skogen! Varför begav<br />
sig den gammaltestamentlige Moses högt upp i bergen innan<br />
han återvände och uppenbarade inför <strong>värld</strong>en den visdom, som<br />
framläggs på stentavlorna? Varför lämnade Jesus Kristus till och<br />
med sina lärjungar för att tillbringa en tid i avskildhet i öknen, i<br />
bergen och i skogen?<br />
Varför vistades Siddhartha Gautama, som levde i Indien i mitten<br />
av femhundratalet före <strong>vår</strong> tideräkning, sju år i skogen? Därefter<br />
återvände denne eremit till människorna med en kompl<strong>ett</strong><br />
lära. En lära som än idag, årtusenden senare, inspirerar många<br />
människors sinnen. Och folk bygger stora tempel och kallar denna<br />
lära för buddhism. Och personen kom senare att bli kallad för<br />
Buddha.<br />
Varför begav sig <strong>vår</strong>a inte alltför avlägsna förfader sådana<br />
historiska personligheter, som till exempel Serafim av Saróv eller<br />
Sergius av Rádonezj också de ut i skogen som eremiter. Där<br />
kunde de efter en kort period uppnå så djup visdom att <strong>värld</strong>sliga<br />
201
egenter färdades genom väglöst land för att få råd av dem. På<br />
de platser där de vistats uppförde man senare kloster eller majestätiska<br />
kyrkobyggnader. Ta till exempel Sergius-Treenighetsklostret<br />
i staden Sérgij ev Posád utanför Moskva, dit mängder<br />
av människor vallfärdar än idag. Och allt började med en enda<br />
eremit från skogen.<br />
Varför? Vad eller vem hj älpte dessa personer att tränga in i visdomens<br />
hemligheter? Vem gav dem kunskap och vem förde dem<br />
närmare att förstå livets innersta väsen? Hur levde de, vad gjorde<br />
de, vad tänkte de på under sin vistelse i skogen? Vem undervisade<br />
dem? Dessa frågor börj ade dyka upp inom mig någon tid<br />
efter det attjag vistats hos Anastasia och jag började läsa alltjag<br />
fick tag i, allt jag kunde hitta om eremiter. Men något svar har<br />
jag ännu inte funnit. Av någon anledning står det inget skrivet<br />
om vad som egentligen hände med dem där ute i ensamheten.<br />
Jag tror att man måste försöka hitta Svaren med gemensamma<br />
krafter. Därför försöker jag beskriva vad som hände under tredagarsvistelsen<br />
i den sibiriska tajgaskogen och mina känslor<br />
och upplevelser tillsammans med Anastasia i hopp om att någon<br />
skall kunna tränga in på djupet av d<strong>ett</strong>a fenomen och göra sig en<br />
klarare bild av problemen med <strong>vår</strong> modema livsstil. Än så länge<br />
är det bara en sak som är kristallklar av det jag s<strong>ett</strong> och hört:<br />
de som lever som eremiter i skogen, inklusive Anastasia, ser det<br />
som händer i <strong>vår</strong>t liv ur <strong>ett</strong> annorlunda perspektiv än vad vi gör.<br />
En del av Anastasias idéer skilj er sig totalt från de vedertagna.<br />
Vem är nämrare sarmingen? Vem <strong>kan</strong> döma om det? Min uppgift<br />
är endast att redogöra för vad jag s<strong>ett</strong> och hört. Att på det sättet<br />
möjliggöra för andra att besvara frågoma.<br />
Jag var bland annat även intresserad av om Anastasias kärlek<br />
verkligen kunde ha väckts bara av att hon skrikit:<br />
”Jag älskar dig, Vladimirl” i det att hon försökte hjälpa en<br />
202
flicka från byn. Hur <strong>kan</strong> det komma sig att vanliga ord, som vi<br />
ofta uttalar utan att lägga in tillräckligt lämpliga känslor, kunde<br />
ha påverkat Anastasia, trots <strong>vår</strong> åldersskillnad och trots skillnader<br />
i <strong>vår</strong> syn på livet och i <strong>vår</strong> livsstil? Den populärvetenskapliga<br />
litteraturen gav inget svar. Då tog jag fram Bibeln. Och där var<br />
det - svaret. I börj an av evangeliet enligt Johannes står det:<br />
”I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud, och ordet var<br />
Gud." Som så många gånger förut blev jag förbluffad av hur lakoniska<br />
och exakta definitionema var i denna märkvärdiga bok.<br />
Mycket klarnade för mig direkt. Anastasia som inte känner till<br />
slughet och svek <strong>kan</strong> inte uttala ord utan innebörd. Jag kom att<br />
tänka på hennes yttrande: "Det var som att jag i det ögonblicket<br />
hade glömt bort att jag inte <strong>kan</strong> yttra något bara sådär, bakom<br />
mina ord måste det absolut ligga såväl känslor och medvetenhet<br />
som tillförlitlighet i den naturliga inforrnation.”<br />
Ä, Herregud! !! Vilken otur hon hade haft! Varför hade hon<br />
adresserat dessa ord till mig, jag som inte längre var särskilt ung,<br />
som hade familj och var underkastad flera av de frestelser i <strong>vår</strong><br />
<strong>värld</strong> som hon själv beskrev som fördärvliga och mörka. Med<br />
sin inre renhet är hon värd någon helt annan. Men vem skulle<br />
kunna älska henne med hennes ovanliga livsstil, hennes tankesätt<br />
och intellekt? Vid första anblick framstod hon som en vanlig,<br />
fast ovanligt vacker och tilldragande flicka, men när man sedan<br />
började lära känna henne var det som att hon förvandlades till en<br />
varelse som levde utanför fömuftets gränser. Kanske upplevde<br />
jag det så eftersomjag saknade insikt och de nödvändiga kunskapema<br />
i <strong>vår</strong> tillvaros väsen.<br />
Andra skulle kunna uppfatta henne amrorlunda. Jag mindes att<br />
jag inte ens under avskedet hade fått lust att kyssa eller krama<br />
om henne. Vem vet om hon hade velat det eller inte. Ja, vad ville<br />
hon över huvud taget? Jag mindes hur hon hade berättat om sina<br />
drömmar. Vilken underlig filosofi hennes kärlek rymde: Att ord-<br />
203
na <strong>ett</strong> sarnfund av företagare för att hjälpa dem. Att skriva en bok<br />
med hennes råd till människoma. Att föra människorna igenom<br />
de mörka krafternas tid. Och hon tror på det! Hon är övertygad<br />
om att det är just så det kommer att bli. Jag var inte sämre jag,<br />
som hade g<strong>ett</strong> hemre mitt ord på att försöka organisera företagarföreningen<br />
och skriva boken. Nu drömmer hon säkert ännu mer<br />
om det. Hon kunde ha tänkt ut något enklare och mer realistiskt.<br />
Jag fick en obegriplig känsla av medlidande för Anastasia.<br />
Jag föreställde mig hur hon kommer att vänta där i sin skog och<br />
drömma om att allt också skall gå till på det sättet i verkligheten.<br />
Om hon bara höll sig till att vänta och bara drömma. Men det <strong>kan</strong><br />
hända att hon själv börjar ta sig för någonting och använda sin<br />
godhetsstråle, göra av med kolossala mängder själslig energi och<br />
tro på det omöjliga. Och trots att hon demonstrerat strålens möjligheter<br />
för mig och försökt förklara dess me<strong>kan</strong>ism godtog inte<br />
mitt <strong>medvetande</strong> den som verklighet. Döm själva- enligt hennes<br />
ord riktar hon sin stråle mot en annan människa, belyser henne<br />
med osynligt ljus, skänker henne sina känslor och sin strävan<br />
efter det goda och ljusa.<br />
- Nej, nej, tro för allt i <strong>värld</strong>en inte attjag blandar mig i männis<strong>kan</strong>s<br />
psyke eller våldför mig på själen och förståndet, kommer<br />
jag ihåg att hon sade. Männis<strong>kan</strong> är fri att välja. I den mängd och<br />
i den mån känsloma står hennes hjärta nära <strong>kan</strong> hon uppta dem i<br />
sig själv. Då får hon också till det yttre en ljusare utstrålning, och<br />
sjukdomarna lämnar henne, delvis eller fullständigt. Så <strong>kan</strong> min<br />
farfar och farfarsfar göra, och jag har alltid kunnat - farfarsfar<br />
lärde mig när han lekte med mig i min bamdom. Men nu har min<br />
stråle blivit betydligt starkare än farfars och farfarsfars. De säger<br />
att det är för att denna märkvärdiga känsla som kallas kärlek fötts<br />
inom mig. Den är så stark så stark, till och med lite brännande.<br />
Det är så mycket av den ochjag vill dela med mig.<br />
- Till vem, Anastasia? frågade jag.<br />
204
- Till dig och människorna, till alla som <strong>kan</strong> ta emot den. Jag<br />
vill att alla ska ha det bra. När du börjar göra det jag drömt om<br />
kommer jag att föra många av dessa människor till dig, och tillsammans<br />
kommer ni .. .<br />
När jag mindes allt d<strong>ett</strong>a och föreställde mig hemre, insåg jag<br />
plötsligt att jag helt enkelt är tvungen att åtminstone försöka utföra<br />
det hon ville, annars kommer tvivlen att plåga mig resten<br />
av livet och jag kommer alltid att ha en känsla av att ha förrått<br />
Anastasias dröm. Låt vara en inte alltför realistisk dröm, men en<br />
som hon så gäma önskade skulle gå i uppfyllelse. Jag fattade mitt<br />
beslut - och fartyget gav sig av direkt mot Novosibirsk. Lossningen<br />
och nedmonteringen av stånden ålade jag den verkställande<br />
direktören för min finna. Jag lyckades mer eller mindre<br />
förklara mig för min fru och gav mig av till Moskva. Jag gav mig<br />
av för att förverkliga, eller åtminstone försöka delvis förverkliga<br />
Anastasias dröm.<br />
Fortsättningföljer<br />
205
Totalt 10 böcker har skrivits av Vladimir Megré och utgivits<br />
på ryska i serien:<br />
THE RINGING CEDARS OF RUSSIA<br />
Läs mer information om Anastasia och om aktiviteter och<br />
ekobyari Sverige och Ryssland.<br />
www.jupitemewage.se<br />
Email: jupitemewage@hotmail.se<br />
Anastasia har även en svensk facebooksida:<br />
Ringing Cedars of Sweden.<br />
Svensk hemsida för kontakter mellan<br />
Anastasia- intresserade<br />
http://anastasia- sweden.ning.com<br />
Det finns många intemationella websidor<br />
WWw.vmegre.com är en rysk engelskspråkig hemsida<br />
206
Bnaμ.vııvıı/ip Merpe<br />
AHac'racı/ısı<br />
1996<br />
fl/làdimir 9!/legrés Örer/ tiífläsarna<br />
På olika språk finns många intemetsidor som ämnesmässigt närmar<br />
sig de idéer som lagts fram av Anastasia, huvudpersonen i<br />
bokserien ”The Ringing Cedars ofRussia”.<br />
Många intemetsidor positionerar sig som officiella och använder<br />
sig av mitt namn- Vladimir Megré, och svarar på läsarbrev i mitt<br />
namn.<br />
I samband med d<strong>ett</strong>a harjag ans<strong>ett</strong> det vara nödvändigt att informera<br />
dig, kära läsare, om mitt beslut att upprätta den officiella<br />
intemationella intemetsidan wWw.vmegre.com<br />
- den enda officiella källa som tar emot korrespondens från läsare<br />
på alla <strong>värld</strong>ens språk.<br />
Registrering på sidan och prenumeration ger möjlighet att erhålla<br />
information om när och var läsarkonferenser hålls och om<br />
mycket annat.<br />
Din, käre läsare, och min internetsidas infornıations<strong>kan</strong>al kommer<br />
att informera om rörelsen "The Ringing Cedars of Russia”<br />
över hela <strong>värld</strong>en.<br />
Vänligen<br />
Vladimir Megré
-ı. _..ı.ı.ı..ı.ı____.._..__.i<br />
14ıı?ı.__i_ _---_<br />
-ib<br />
l<br />
l<br />
l.<br />
ı . . _ _<br />
l-'.1 cn rr'-iı lrll rlcn .-i|¬ıı'i›l«-;l laıiμıı .ir<br />
.u<br />
|Li'~_l_1<br />
-<br />
l.lı \|.liliınıı 1*-legte lim.: l.ıl.i-.<br />
nm l¬lıı1i¦.iı1rIi- i;vili.~ı'lı'Lırl mr-'rl l1i'l.ırırIi-<br />
- l~;ı'.ıll. |I.ırı lriillnr .-`lıı;ı~.l.ı«.i.l ıirli lil!<br />
5<br />
l<br />
ı<br />
_<br />
|<br />
'<br />
lırırıignı' lrif rlııgnı lri›.~.|1r'ılııi;..l|r¦]ii „jm-<br />
ı \'ılilm.ıı'Lr'ıi Him li›;~ı.'ill.u' inn rluıı<br />
\'i.'›.lr'\'.~„l„ı l-'.rıllI.ıı'r'ıl mh .-in 4|-„_-. ¦r~ll.r ¬t-H<br />
pa inllıng. l¬i.ır'ı¬ıı.ıp|¬l'ı›.-ilnm. liv-lrııirli-.<br />
.-i.~¬uı;ililr*l. ı'r-liμıiııı iiilı ıııirl-«rl ıncr.<br />
,.-ir,<br />
-<br />
ful`-*ırıμl<br />
lm':inrlı.ii.l .iv ı.lr'ıın.ı iıppli.¬.'i.-!.~›-.-<br />
' 1:111 _-'_-ı-.'I. "' .-'<br />
"':"" ll“ -\l'~`l_i|`f~' ¬l-;i'11'ıl im link um ilı: ııı«.ıl~:<br />
tur .-'lllıı.~:l.ı±¬'ı;ı glvıl limııını. l-'ı'u›.'ı.~. ~¬unl licııııi.-.~¬' lııllr* lı..r1 rl«.~ıır1.=.lii›k<br />
lilıvıl rn ıııli.'r'lı:ııınıı¬-:ll li+.~~l-'i'lli~ı' nr!! mit ııııllııiiirrri |ır.irl.-in im-l<br />
l1i:l..r \.'ıırlilı.'ıı sıiıııl givıl ııμplrm lıll luın›~.lr.il'.il.~. -rl-;ııli1riır'.<br />
“- C11 Nfi<br />
*fr* C* .<br />
.
Change language