Ladda ner publikation kostnadsfritt - Barnombudsmannen

då tänkte man ju, man ringde på den klockan så ofta som möjligt
bara för att få någon att prata med. Det var bara jobbigt. Sedan när
man var i den åldern 15­16 jag ville inte be om hjälp och så. Jag vill ju
klara mig själv. Det var riktigt jobbigt, så man skyllde alltid på saker,
jag har ont här och […] för att någon skulle komma och prata med en
och så.”
Den totala isoleringen upplevs generellt som svår att stå ut med. I
huvudsak handlar tiden i arresten om att ligga och vänta och om att
uthärda. Jason berättar om hur han påverkades av den totala sysslolösheten
i arresten: ”Ingenting att göra faktiskt. Man är ensam. Man
tänker för mycket. Man kan inte sova”. Han fortsätter: ”Men där så
gör du verkligen ingenting. Det finns inget att göra. Du har bara en
säng, du ligger bara rakt.”
Utöver den rast utomhus som de intagna ska ha möjlighet till 1
händer i princip ingenting. Ungdomarna beskriver ett stort behov av
mänsklig kontakt. ändå är det få barn som berättar att personalen
har tagit sig tid att prata med dem.
Ett av de barn som vi har talat med, Jakim, berättar att de tre dagar
han vistades i arresten var något av det värsta han varit med om.
Kontakten med arrestvakten beskriver han på följande sätt: ”Man
måste fråga om allting. Det enda du får, det är mat. Du får inget
annat. Det enda de frågar dig, det var på morgonen: Kaffe eller te?
Inget mer än det.”
ingen hygien, svårt att sova
Ett problem som ungdomarna tar upp i samtal med oss är att de inte
har haft möjlighet att duscha eller fått tillgång till hygienartiklar som
tandborste eller tvål. ”Duscha? Det finns inget tal om duscha. Jag luktade
illa, för det fanns ingen chans att duscha där. Och jag fick inte gå ut
någonting. Det var isolering”, berättar Gideon.
Caleb, som har tillbringat tre dygn i arresten, summerar: ”Nej. Jag fick
ingen information över huvud taget. Inte ens duscha, ingenting. Ingen
tandborste, ingen tandkräm. Jag menar, jag var ändå där i tre dagar.
Man kan ju förvänta sig att man får borsta tänderna åtminstone.”
”De kommer och tittar till dig typ en gång i timmen, och det är
typ det värsta. Du ligger och sover. Så öppnar de luckan, och så får
du ljus rakt i ansiktet och så vaknar du igen, så stänger de luckan”,
berättar Daniel, som har haft stora problem med att sova i arresten.
Sömnsvårigheter under tiden i arresten är ett vanligt problem bland
de unga som vi har träffat. En av orsakerna är att det är för ljust i
cellen eller att den unge oavbrutet blir störd av vakter som slamrar
med luckan vid övervakning.
1. Rikspolisstyrelsens författningssamling RPSFS 2001:12 FAP 915­1.
45