Monsterklubben, Nr 2 2009 - Unga Fakta

Copyright © Unga Fakta AB 2009 www.ungafakta.se
En nyskapande film
King Kong var ovanlig på många sätt. Det var första gången
man använde så invecklade effekter i en ljudfilm. Willis
O’Brien ritade upp alla urtidsmonstren efter de senaste
vetenskapliga rönen. Framför allt tittade han på de målningar
av dinosaurier som konstnären Charles Knight gjort
till American Museum of Natural History i Chicago.
Marcel Delgado byggde alla dockorna och började med ett
ledat stålskelett som han senare täckte med skumgummimuskler.
Till slut fick varje docka ett fjälligt skinn i latexgummi.
Kong byggdes i minst två versioner. Han täcktes
med bitar av mörk kaninpäls. Dockorna i King Kong var
väldigt stora. Kong var ungefär 50 cm hög och Stegosauren
var över 90 cm lång! O’Brien animerade alla dockorna
själv, med undantag av några scener som gjordes av hans
assistenter. Varje docka flyttades en knapp millimeter och
sedan fotograferades en filmruta. Sedan flyttades dockan
igen, fotograferades och så vidare. Det krävdes 24 filmrutor för att få till en sekund! När filmen
spelades upp verkade dockorna röra på sig.
Man byggde enorma modellbyggen med miniatyrträd som dockorna ställdes upp i. Ibland
målades djungelscener upp på glas och sattes framför kameran eller bakom modellkulisserna, för
att spara plats. Hela filmen var inspelad i en studio inomhus och därför var glasmålningarna
nödvändiga för att täcka över lampor i taket och lägga till miljöer som inte fanns på riktigt.
O’Brien kom på ett sätt att lägga in rörliga bilder på skådespelarna i modellkulisserna genom att
använda en pytteliten filmduk gömd bland miniatyrväxterna. Det finns också scener där skådespelarna
är filmade mot en filmduk som visar animerade monster i modelldjungeln, till exempel då
Stegosauren anfaller. I kameran såg det ut som om skådespelarna befann sig i samma urskog som
dinosaurien. Marcel Delgado och hans bror Victor byggde också en mekanisk jättehand som kunde
lyfta Fay Wray. Tillsammans med studioarbetare byggde de också en byst i naturlig storlek av
Kongs huvud och axlar. Bysten kunde röra på mun, ögon och läppar och användes i några scener.
Fay Wray var egentligen brunett, men i King Kong har hon en blond peruk. Hon visade sig
vara en expert på att skrika så det skär genom märg och ben och det gör hon genom större delen av
filmen. Ljudet i King Kong var också något som
biopubliken aldrig hört förr. I början på 1930talet
användes väldigt få ljud som var pålagda
efter att filmen var färdiginspelad. Det finns en
mängd ljudeffekter i King Kong, framför allt
alla monsterljuden, men också knakande träd,
explosioner, skrik och stadsljud. Ljudteknikern
Maurice Spivak trixade ihop alla ljuden med en
stor nypa fantasi. Kongs rytanden, till exempel,
var tiger- och lejonvrål hoplagda och spelade
baklänges. Den unge kompositören Max Steiner
O’Brien animerar striden mellan Kong och en
plesiosaur.
Marcel Delgado med Kongs skelett.
skrev musiken. Cooper och Schoedsack ville ha
musik genom hela filmen. Det hade aldrig
riktigt gjorts tidigare i en ljudfilm som inte var
5