Dynamit och dolor - BEF

Av Stig Adolfsson
Dynamit och dolor
Inledning. Dolor, dvs. påträffande av odetonerat sprängmedel fortsätter att
förekomma som ett stort arbetsmiljöproblem inom berghanteringen. Genom
mekanisk påverkan vid grävning, krossning samt borrning kan dolan bringas att
detonera vilket vanligen ger upphov till okontrollerad stenkastning. Denna
stenkastning har under senare år orsakat dödsfall, svåra kroppsskador och
betydande materiella skador.
- Problemet med dolor uppmärksammades särskilt under åren 2004-2006 vid
byggandet av Botniabanan då ett 60-tal incidenter inrapporterades. Det kan
ifrågasättas huruvida frekvensen av dolor, dvs. antalet dolor per m 3 brutet berg, var
högre här än på andra bergarbetsplatser men då ingen sådan statistik föreligger kan
frågan inte besvaras.
- På grund av nämnda dolproblematik genomförde Arbetsmiljöverket vid de olika
arbetsplatserna längs banbygget en undersökning av orsakerna till dolorna.
Resultaten redovisades av undertecknad i en rapport som upptrycktes i 400
exemplar och distribuerades till berörda. Som en uppföljning till nämnda rapport
genomfördes sedan ytterligare en fördjupad undersökning av skälen till dolor.
Denna rapport upprättades av Mårten Ångman. Resultaten från dessa bägge
rapporter har delvis använts i föreliggande betraktelse.
- Vid utredningarna om Botniabanans incidenter konstaterades att ca. 70% av
dolorna härrörde från tunneldrivningarna och bruket av detonerande stubin, främst
i konturhålen. Som en följd av de då använda halvsekundsprängkapslarna med stor
spridning inom varje intervallnummer, erhölls s.k. ”ryckare” med dolor som följd.
Resterande 30 % av dolorna härrörde från pallsprängningar ovan jord där alltför
trånga profiler ansågs ha spelat en stor roll i uppkomsten av dolor.
Frekvensen av dolor dvs. antalet dolor per brutet ton berg torde dock inte ha varit
högre på Botniabanan än på andra arbetsplatser. Genom de stora bergvolymerna,
beställarens krav på tillbudsrapportering samt medias bevakning så uppstod en
måhända något sned bild av verkligheten.
Test av sprängämnen. I EU-Direktivet 93/15 med tillhörande harmoniserade
standarder stipuleras ett antal krav på sprängämnen och hur dessa ska testas. För
sprängämnen har bl.a. fastslagits att om det testade ämnet utan att detonera motstår
en tillförd energimängd om 2 J (Joule) i ett fallhammarprov (prov för
stötkänslighet), så är ämnet godkänt. Beträffande rivningskänslighet (friktion) så
fastställer samma källa att det testade sprängämnet ska tåla en kraft om 80 N
(Newton). Det kan tilläggas att bägge värdena härstammar från FN:s
rekommendationer för tålighetstest av sprängämnen utifrån behovet av säkra
transporter.

- 2 -
Fallhammarprovet tillgår så att en vikt om 1, 5 eller 10 kg får falla från en höjd
som kan varieras mellan 10 – 60 cm. Vald vikt och höjd är beroende av det testade
ämnets känslighet. Vikten får styrt falla ner mot två runda stålstämplar om 10 mm
diameter. Ämnet som ska testas placeras mellan stålstämplarna och den lägsta
fallhöjden vid vilken det undersökta ämnet detonerar, benämns ämnets
stötkänslighet. I varje provserie görs sex försök.
Rivningsprovet utförs i en anordning där det ämne som ska undersökas placeras
mellan ett fast porslinsstift och en rörlig porslinsplatta, den senare i storlek
25x25x5 mm. Provmängden sprängämne uppgår till 10 mm 3 . Porslinsstiftet kan
belastas med 0,5 – 36 kg och under testet körs porslinsplattan fram och åter med
hjälp av en motor. Det lägsta värde då explosion inträffar noteras som det
undersökta ämnets rivningskänslighet.
De här redovisade testen är de som vanligen används (BAM-test). Även andra
metoder att testa stöt- och rivningskänslighet förekommer och det bör observeras
att i dessa fall kan stora avvikelser förekomma, kanske så mycket som en faktor 5,
i jämförelse med test enligt BAM.
Förutom ovan två nämnda test så utförs även andra test såsom stabilitetstest,
överslagsförmåga, initierbarhet, värmeprov, styrka m.m.
Nämnda värden, 2 J och 80 N kan jämföras med de krafter som moderna maskiner
utvecklar. Här kan nämnas en 3,5 tons hydraulhammare, Ramer vilken uppnår ca.
9000 J i anslagspunkten. En Cat 365B II grävmaskin utvecklar en grävkraft på
skopans framtand om ca. 300 000 N medan en hjullastare, t.ex. Cat 980 förmår
bryta med ca. 220 000 N. En larvkross, Sandvik/Arbrå CM 1208 ger mellan
käftarna ca. 7000 kN.
Sett mot denna bakgrund är det inte underligt att sprängmedel detonerar då de
utsätts för den minst sagt omilda behandling då de lastas och krossas tillsammans
med berg.
Som användare kan man ifrågasätta om de rekommenderade testvärdena för
säkerhet under transport är relevanta vad avser dolpåverkan.
Beskjutningsprov är ett annat test som ibland används för att bestämma ett
sprängämnes känslighet för stöt. Testet tillgår så att en projektil, vanligen
bestående av koppar, stål eller aluminium skjuts mot det sprängämne som ska
utvärderas. Anslaget mot sprängämnet sker vinkelrät. Den lägsta projektilhastighet
som bringar sprängämnet till detonation antecknas.
Vid ett sådant test har en dynamit innehållande 35 % GTN/EGDN detonerat för en
projektilhastighet om 90 meter/sekund. För samma projektil detonerade ANFO
(med 5,6 % olja) för en hastighet om 1200 m/sek.
Sammanfattning av test. I ovan relaterade test av sprängämnen uppvisar dynamit
en lång större känslighet för såväl rivning som stöt. I vissa fall föreligger en
värdeskillnad av mer än 10 gånger. Kombinerat med erfarenheterna från fältet
visar ovan relaterade test att dynamiterna som komposition är långt känsligare för
mekanisk påverkan än andra sprängämnen.
Vid jämförelse bör också dynamiternas egenskap att framkalla blodtrycksnedsättning
tas i beaktande då man ställs inför valet av sprängämne.

- 3 -
Varför uppstår dolor?
I diskussionerna om dolor har ofta konstaterats att gruvindustrin drabbas av långt
färre dolor än entreprenadindustrin trots att man nyttjar ungefär samma typ av
entreprenadutrustning och använder samma typer av sprängmedel. Vid jämförelse
kan dock konstateras att skillnader föreligger mellan de bägge aktiviteterna.
Gruvindustrin:
- fast månadslön med någon produktionsbonus för all personal
- repetitiva borr- och laddplaner
- vanligen ”bättre” bergkvalitet på de djup där gruvorna tillreds och bryts
- vanligen maskinell laddning horisontellt och vertikalt
- fastare arbetslag – tydligare struktur på arbetsuppgifter och befogenheter
- nästan konstant klimat året om
- inga krav på tung täckning
- 7,2 timmars arbetsdag vid skiftgång
Entreprenadindustrin:
- varierande ersättningsformer
- stor variation på borr- och laddplaner
- mycket varierande bergkvalitet, ”jordslag”, blockighet, sprickor etc.
- ofta manuell laddning inkl. bärande av dynamitkartonger etc.
- arbetslag varierar från plats till plats
- mycket varierande klimatbetingelser under ett arbetsår
- ofta krav på tung täckning med risk för skador på ledarsystem
- inarbetning av fredagar – längre skifttider övriga dagar i veckan.
Ibland har dolor kunnat konstateras bero på defekter eller felaktigheter i de
levererade sprängmedlen. Sådana skäl är dock mycket underordnade eftersom
tillverkare har en omfattande leveranskontroll av de produkter som levereras till
marknaden.
Täckningen av sprängsalvor med hjälp av grävmaskiner måste utföras försiktigt så
att ledarsystemet inte skadas. Särskilt viktigt är detta på lutande underlag och där
vatten eller snö/is förekommer. På starkt lutande underlag ska mattorna förankras.
Inarbetningen av fredagar skapar långa arbetsdagar under veckans övriga dagar
vilket åtminstone under den mörka delen av året medför kvällsarbete i mörker.
Denna faktor kombinerad med ökande trötthet hos personalen skulle kunna leda
till såväl stress som ouppmärksamhet under laddningsarbetet.
Stress kan uppstå då man ska spränga salvorna under dagsljus, ofta vid en bestämd
tidpunkt då polis spärrat av närbelägna vägar. Stress uppstår också vid alltför snävt
tilltagna tidsplaner eller då samme sprängarbas har att ansvara för flera
sprängsalvor, ej sällan belägna på alltför stort avstånd från varandra.
Handhavandefel kan inte uteslutas vid aptering av sprängkapslar. Dagens NPEDsprängkapslar
har genom sin konstruktion begränsad initieringsförmåga i radiell
riktning varför kapseln måste centreras i den sprängämnespatron som apteras.

- 4 -
Denna information har från leverantörer enligt författarens uppfattning varit
ganska bristfällig. I stället har man i reklamen valt att fokusera på den ökade
hanteringssäkerheten vid användning av sådana sprängkapslar.
Renblåsning av bergytan vid pallsprängning är en ibland försummad åtgärd vilket
medfört ett antal påborrningsolyckor och incidenter. Åtgärden är ett lagkrav och
denna aktivitet borde tydligare beaktas i anbudshandlingar och i ingivna offerter.
Dynamiter
Dynamit som sprängämne skapades av Alfred Nobel år 1867. Denna bedrift
möjliggjordes av ett antal andra upptäckter med start 1846 då italienaren Ascanio
Sobrero framställde nitroglycerin, egentligen glyceroltrinitrat, GTN. Problemet
med GTN:s låga fryspunkt, + 13 övervanns först 1905 då S. Nauckhoff tillsatte
nitroglykol, egentligen etylenglyceroldinitrat, EGDN. Under flera tiotals år fanns
sedan på marknaden olika starka dynamiter, Extradynamit, Extradynamit LF,
Extradynamit IV, m.fl. Efter en förödande olycka i ett GTN-lager vid
sprängämnesfabriken hos Nitro Nobel AB, i Gyttorp, varvid 7 människor omkom,
utvecklades en ”säkerhetsdynamit” med handelsnamnet Dynamex. Denna produkt
var flegmatiserad (okänsliggjord) med dinitrotoluen, DNT, som i sig är ett
sprängämne och nära besläktat med trotyl, trinitrotoluen, TNT. Detta recept
förblev i stort oförändrat fram till början av 1990-talet då misstankar framkom att
DNT kunde vara cancerogent. Receptet på Dynamex ändrades nu och DNT
ersattes bl.a. med vax. Efter norskt övertagande av NNAB flyttades all
dynamittillverkning från Gyttorp till Gullaug, beläget strax utanför Drammen.
Efter några år gick den norska fabriken i luften och återuppbyggdes aldrig. Som en
följd av dessa händelser finns idag endast importerad dynamit i Sverige, vanligen
av finskt eller polskt ursprung. Samtidigt med receptändringen i Norge ändrade
även andra fabrikanter sina dynamitrecept på så sätt att DNT kom att ersättas av
andra tillsatser, t.ex. mjukgörare för plaster m.m. Den polske leverantören behöll
dock sitt recept innehållande DNT men för några år sedan övergav även denne
DNT som flegmatiseringsmedel bl.a. med hänsyn till den tillverkande personalens
arbetsmiljö.
Dagens i Sverige saluförda dynamiter innehåller således andra flegmatiseringsmedel
än DNT. Dessutom har nästan undantagslöst all GTN ersatts med EGDN
som genom sitt lägre ångtryck medför bättre arbetsmiljö för såväl tillverkare som
användare. Ingen av de av mig tillfrågade importörerna har trots påstötningar
lämnat ut sammansättningen på sina produkter. Alla hänvisar till sina produktblad
och till att produkterna klarar ovan nämnda gränser om 2 J och 80 N.
Det kan inte uteslutas att tillverkarnas val av flegmatiseringsmedel kan påverka
dynamitens känslighet för den synnerligt omilda behandling den utsätts för vid
losshållning-krossning.
Från leverantörshåll framhålls också att de nordiska länderna är de enda inom EU
där dynamiter fortfarande används och att bergsprängarna bör beakta detta och
anpassa sin verksamhet därefter, dvs. tätare borrning så att en övergång till
emulsionssprängämnen kan genomföras.

- 5 -
Ersättning med andra sprängämnen
De alternativ som står till buds att substituera dynamit torde vara ANFO,
emulsionssprängämnen samt starkare typer av vattengelsprängämnen.
ANFO är ett pulverformigt sprängämne som lämpar sig särskilt bra för
pipladdningar samt i applikationer där borrhålen är torra. Det senare är dock sällan
fallet på bergentreprenader.
Emulsionssprängämnen är ”svagare” än dynamiter då de innehåller mycket vatten,
ofta över 15 vikts%. Detta gör användningsområdet något begränsat om man som
entreprenör inte väljer att borra efter detta faktum.
Vattengelsprängämnen ligger i styrka något under dynamiter. Vanligen kan de
dock ersätta dynamit utan nämnvärd justering av borrmönster.
En annan typ av dynamit som testades på Botniabanan i några salvor var den
finska H-Dynamiten. Inga dolor kunde efter sprängning hittas vid dessa prov. I
denna dynamitsort har de under tillverkningsprocessen i dynamitmassan inbakade
luftbubblorna ersatts med bariumsulfat vilket gör produkten tåligare mot
tryckpåverkan och därmed mot dödpressning.
H-Dynamit är egentligen framtagen för undervattensprängning.
Åtgärder från myndigheter. Erfarenheterna från bl.a. Botniabanan föranledde
Arbetsmiljöverket att i föreskrifterna om sprängarbete, AFS 2007:1, under jord
införa begränsningar i bruket av detonerande stubin. Dessutom föreskrevs att ”om
så erfordras skall två eller flera sprängkapslar apteras i samma borrhål”. I de
senare utgivna föreskrifterna om berg- och gruvarbete, AFS 2010:1, har också
införts krav på noggrann rensning av bergytan innan borrning påbörjas liksom krav
på hålinmätning vid pallhöjder över tio meter. Även andra krav om dolskydd
framför maskinoperatörer m.m. har tillkommit allt i syfte att undvika dolor samt
att skydda människor från effekterna av en oavsiktlig detonation.
Slutord
Skälen till att dolor uppkommer kan vara flera. I det ovanstående har jag sökt
belysa de sannolikt vanligaste orsakerna. En reduktion av antalet dolor skulle
sannolikt kunna uppnås genom
- noggrannhet vid manuell laddning och koppling av ledningssystem,
- bättre precision vid borrning,
- användning av sprängkapslar med mindre spridning,
- liggande slänter vid djupare bergskärningar,
- övergång till andra sprängämnen än dynamiter samt
- flera sprängkapslar i samma borrhål.
Vallentuna, januari och maj 2012
Stig Adolfsson