K R I S T I N E B E R G - Underjordskyrkan, Sankta Anna

nästan ett livsvillkor. Nu kunde Carl visa (att det var lämpligt,) att när man högg sågtimret
och kapade det vid sex tum, så blev det bra ved av resten, om det fick torka.
Det borde visst gå att få nybyggnadstillstånd om man hade annan försörjning än jordbruk,
jakt och fiske. Timmerhuggning gav även betydligt mera lättförtjänade pengar än att bränna
tjära t. ex. Jakten var intressant, men det var ojämn tillgång på vilt. Hare fanns det mest av
och de gick lätt att snara. Det var mycket kött i haren, men skinnet var värdelöst. Ekorrskinn
betalades bra, men då måste man ha lodbössa. Vid marknader i Lycksele kunde det bli ett
mycket bra tillskott till hushållskassan för ekorr- och rävskinn. Ibland när det var mycket
skogsfågel, blev det också bra affärer.
Det var ofta gott om skogsfågel i skogarna. Orre, tjäder och ripa var lätta att snara. Det var
dock mest intressant att jaga dem med lodbössa. Särskilt på våren var det lätt att färdas på
skarsnön och i samband med samling av torrtall för husbehovsved kunde man skjuta tjäder
och orre på spelplatserna. Den jakten var inte lovlig, och kronjägarna hade börjat bevaka mot
denna jakt. På sommaren användes flakfällor. Dessa vittjades varje dag, och fångsterna äts
upp genast, för de inte skulle skämmas bort. Viltkött är svårt att bevara genom torkning.
Däremot var fisk, särskilt gädda, abborre och mört den bästa tänkbara mat efter torkning.
Hjortron, hallon och åkerbär växte även i rikliga mängder vid myrkanter och
röjningsbrännen. Särskilt ett område mellan Hornberg och Aspliden 2, utmed
Holmtjärnbäcken.
Bäst för mathållning var lingon. Det var mycket lingon i backarna där det var röjt några år
tidigare. De var lätt att plocka och förvaringen i stora trätunnor gick utmärkt. Det var de
tåligaste bären att förvara.
R a p p o r t
Efter några veckors vandring i skogarna med skissritning och överläggning med de boende i
trakten återvände så Carl Hultdin till Carl Svedmark i Lycksele.
Svedmark blev mycket intresserad av detta och föreslog att Hultdin skulle planera för
bosättning i Hornberg (Aspliden).
Svedmark lovade att hjälpa till med att ordna ett sådant tillstånd. Det skulle komma att bli så
mycket arbete i närheten av Hornberg att det var nödvändigt att någon ansvarig alltid fanns
tillhands. Förutom virkesinköp och kontroll av huggning tillkom byggande av
flottningsdammar, rensning av flottleder m.m. När Carl Hultdin visade några av de
guldglänsande stenar, som han hittat på Viterliden så förstod Svedmark och blev ännu mera
intresserad.
Carl Hultdin for sedan ner till Baggböle och lämnade sin rapport om hur han kartlagt
skogsområden, vattendrag och stigar mellan boplatserna, samt noteringar om vilka han
vidtalat och vilka som lovat hjälpa till med avverkning och flottning.
Bruksförvaltare John Öhlin och hans medhjälpare vid Baggbölesågen blev mycket nöjda över