VARGTJUTET - Lapplands Jägare i Mälardalen

VARGTJUTET
Årgång 10, Nummer 1 Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen Feb 2005
Ordföranden har ordet!
År 2005 är ett jubileumsår för vår förening. 1995 bildades
Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen.
Samtidigt som 50-års jubileet genomfördes i Kiruna
samlades ett antal jägare i Stockholm och bildade en
regional fristående kamratförening i Mälardalen. Det är inte
någon lång tid och epok som Kamratföreningen Lapplands
Jägare i Mälardalen har att se tillbaka på men likväl en
tioårsperiod som varit mycket händelsefull. Vår
moderförening i Kiruna bildades 1987.
Vår kamratförening samlar intresserade medlemmar som
har anknytning till jägartjänstgöringen i Kiruna. Alla
kategorier finns representerade, äldre som yngre, män
som kvinnor, officerare, värnpliktiga och civila. Ja alla som
har haft någon tjänst vid ”vårt” förband deltar nu i
kamratföreningens verksamhet. En som skall äras extra är
Birger Grape som var en av stiftarna och som med sitt
engagemang och sin entusiasm tog den nya föreningen
över de första svåra hindren.
Fortsättning följer på nästa sida.
INNEHÅLL!
SIDAN 2 ORDFÖRANDEN HAR ORDET
SIDAN 3 SVENSK TRUPP I AFRIKA
SIDAN 5 VAD SKALL VI VARA BEREDDA PÅ?
SIDAN 6 PULTAWA
SIDAN 9 INBJUDAN TILL ÅRSMÖTET
SIDAN 10 INBJUDAN TILL RIDDARHUSET
SIDAN 11 RANSONERING
SIDAN 12 KONTAKTADRESSER
VARGTJUTET 1
Svensk trupp i Afrika – sid 3
Av kapten Freddy Wozny
Läs Mats Stoltz reseberättelse
från en resa i Österled – sid 6
G LÖM INTE ATT BETALA
M EDLEMSAVGIFTEN!!!
PG: 616 67 04-4
GLÖM INTE FULLSTÄNDIGA PERSONUPPGIFTER,
ADRESS, GU-ÅR/TJÄNSTGÖRINGSTID, EV E-
POSTADRESS SAMT EV MILITÄR GRAD.
ENDAST 100 KR/ÅR
Pultawa

Styrelsen hoppas att under år 2005 kunna erbjuda
ett varierande och intressant program. Vår numera
traditionella höstfest planeras i år bli lite mera festlig
och högtidlig - en jubileumsfest. Vad beträffar
kommande program så hänvisar jag till såväl
föreningens långsiktsplan som särskilda
inbjudningar i Vargtjutet.
Medlemsbladet ”Vargtjutet” utkom först 1997 på
Birger Grapes initiativ. Vargtjutet har utvecklats till
det givna kitt som knyter samman föreningens
medlemmar. Ambitionen att ge ut Vargtjutet med 4
nummer per år är hög och arbetskrävande.
Responsen utifrån med inskickade bidrag är liten, ja
till och med dålig! För styrelsen är Vargtjutet en
viktig del av kommunikationen ut till medlemmarna.
Styrelsen hoppas även att medlemmarna känner
samhörighet och delaktighet genom den
återkommande kontakten som Vargtjutet innebär.
En återblick bland utgivna medlemsblad under
perioden 1997 – 2005 är intressant och vittnar om
ett stort engagemang. Det är många och varierande
aktiviteter som Kamratföreningen Lapplands Jägare
i Mälardalen arrangerat och deltagit i. I det allra
första Vargtjutet, nr 1 – 1997, deklareras att vår
förenings verksamhetsinriktning skall karaktäriseras
av SJÄLVSTÄNDIGHET – SAMHÖRIGHET och
SAMVERKAN (med moderföreningen i Kiruna). En
devis som vi fortfarande arbetar efter.
Ambitionsnivån avseende medlemsbladet har
varierat utifrån tillgängliga resurser och fram till det
koncept och layout som vi nu har (vilket Johan
Fenhammar är pappa till). Det är många kända I 22are
som under åren medverkat med artiklar och
underlag. Naturligtvis tar vi gärna emot nya uppslag
och idéer.
Det skulle vara mycket trevligt om Du skulle vilja
berätta om något minne från Din tid vid Lapplands
Jägare. Det behöver inte vara någon lång berättelse.
Skriv så enkelt Du vill. Jag lovar att vi kommer att
återge insända bidrag.
Som sagt, 2005 är ett jubileumsår. Vi skall på bästa
sätt fylla detta med lockande och intressanta aktiviteter.
En sådan aktivitet är besöket vid Riddarhuset i
Stockholm den 24 april 2005 . Det är ett unikt tillfälle
att få se denna historiska och högintressanta högborg
för den svenska adeln. Missa inte det tillfället. Se
annons längre fram i detta medlemsblad.
Jag hoppas att så många av medlemmarna som
möjligt möter upp till föreningens årsmöte, vilket i år
arrangeras på Upplands Regemente, S 1, i Enköping
den 9 april 2005. Såväl Kamratföreningen Lapplands
Jägare i Mälardalen som Kamratföreningen Lapplands
Jägare, Kiruna avhåller då sina årsmöten. Förutom
sedvanlig förtäring kommer programmet att omfatta
information om försvarets ledningssystem och dess
utveckling samt information om Upplands Regemente
och dess historia. Väl mött och varmt välkomna
önskar
Ny adress ???
Vi har tappat kontakten med flera av våra medlemmar ! Tyvärr är det flera som flyttar till ny adress och glömmer bort att göra adressändring hos oss. Om Du byter
adress glöm ej bort att meddela även ”Vargtjutet”! Vi är angelägna om att fortsätta hålla kontakten med Dig och sända Dig Ditt exemplar av vårt medlemsblad.
Adressändring sker via hemsidan eller till
”Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen”
Jan-Olof Johansson
Svinnegarn, Huseby 29
745 93 Enköping
E-mail : jolo@mbox313.swipnet.se
VARGTJUTET 2

Svensk trupp i Afrika
I februari 2004 skickades ett förstärkt
mekskyttekompani ur IA03 1 till Liberia i västra Afrika.
Detta var Sveriges första utlandsmission 2 med
stridsfordon 90 som huvudfordon. I Liberia har det
härjat brutala inbördeskrig sedan 1989 och landet
och dess befolkning är mycket hårt drabbade.
Transporten till Liberia skedde i tre omgångar
med början på fordon och all övrig materiel
som fraktades på lastfartyg och lämnade
Sverige under januari månad med en
planerad restid på ca 3 veckor. Förtruppen
utgick med flyg i februari och efter
huvudstyrkas ankomst i mars, var hela
förbandet på plats.
Första månaden ägnades åt att bygga en camp
utanför huvudstaden Monrovia. Campen delande vi
med irländarna och den var till ytan ca 1000 x 350 m
stor. Där bodde vi senare plutonsvis i tält 3 med
luftkonditionering. Under campens uppförande
skedde automatiskt den nödvändiga
acklimatiseringen. Värmen var jobbig, men värst för
både personal och materiel, var fuktigheten. Läder
och tyg fick mögelskador och vapen och personlig
utrustning rostade.
Det svenska kompaniet var en del av en irländsk
bataljon vars uppgift var att utgöra larmstyrka (QRF 4 )
inom Liberia. Totalt befinner sig för närvarande ca 15
000 FN soldater i landet. Dessa kommer i huvudsak
från Afrika och Asien. Den irländska bataljonen var
det enda förband från Europa och FN: s betäckning
på insatsen i Liberia var UNMIL 5 .
Patrullering längst kusten
FN: s huvuduppgift i Liberia är att skapa fred och
säkerhet i landet och som första konkreta åtgärd ska
de vapen och ammunition som används i kriget
samlas in. Vår allra första uppgift blev dock att
patrullera i hela Liberia.
VARGTJUTET 3
Detta hade två syften, dels skulle vi visa
befolkningen och stridande parter att FN nu
hade stridsfordon i Liberia, dels ville vi se hur
våra vagnar och övrig materiel skulle klara av
klimatet i Afrika och testa vägar och broar för
våra tunga fordon.
Patrullering i Norra Liberia
Ju mer vi lärde känna landet desto påtagligare blev
det vilka förödande konsekvenser inbördeskriget hade
haft på allting. 14 år av osämja, korruption, våldtäkter
och väpnade strider hade verkligen satt sina spår. El
och vattenförsörjning hade inte fungerat de senaste
10 åren. Vägar, hus, järnvägar, fabriker och hamnar,
allting var förstört och huvuddelen av befolkningen var
flyktingar i sitt eget land. Det var skrämmande att
komma till insikt med hur brutalt kriget verkligen hade
varit och hur skoningslöst det hade drabbat det egna
folket.
Trots förödelsen kunde vi se hur vackert landet
tidigare hade varit. Liberia hade innan kriget varit ett
väl fungerande land med rika naturtillgångar. Mellan
1950 och 1989 bodde 10 00-tals svenskar i Liberia
och arbetade med gruvdrift 6 . Det fanns samhällen
som var nästan helt bebodda av svenskar och man
kunde fortfarande se svenska skyltar längs vägarna.
Det fanns tom lokalbefolkning som arbetat i den
svenska gruvan som talade flytande svenska.
Vi förstod att människorna i de mindre centrala
delarna av Liberia var mycket trötta på kriget. De
mötte oss alltid med glädje och värme när vi stannade
i byarna och var mycket glada att se oss. Speciellt
glada var de att se svenskar.
På de platser där det samlades in vapen var vår
uppgift att stå för säkerheten och vara beredda att
ingripa när övriga FN förband ej kunde lösa sin
uppgift. Vi var det kompani som utan konkurrens var
bäst utrustade och bäst tränade i hela Liberia. Denna
vetskap hade även de stridande parterna och det gav
en avskräckande effekt. Oftast behövde vi bara visa
oss eller hota om våld när det blev oroligheter.

Patrullerna i hela landet skulle bli både många och
långa. Under en patrull framryckte vi med hela
kompaniet ca 1000 km på 5 dygn. Så långa
förflyttningar ställer stora krav på soldater,
stridsfordon och underhåll. Det visade sig att vår
utbildning och materiel var dåligt anpassade för att
framrycka i tropiskt terräng när regnperioden pågår för
fullt och de lärdomar som vi skaffade oss den hårda
vägen, blev många.
Kompaniet använde sig av helikoptrar för att
luftlandsätta i de delar av landet som var mest
avlägsna eller helt saknade vägar, eller för patrullering
längs gränsområdena. Mi-8, Mi-24 och Mi-26 från
Ukraina ställdes till förfogande för detta ändamål. Jag
måste erkänna att det kändes konstigt att patrullera i
en Mi-24 då just denna helikopter ofta varit hotbilden
mot våra egna jägarförband, under övningar hemma i
Sverige. Vid flera tillfällen luftlandsatte hela kompaniet
långt in i djungeln och löste uppgifter till fots under
flera dagar.
Luftlandsättning
Vid dessa operationer var vattenbristen den största
begränsningen. Att fotpatrullera på dessa smala eller
obefintliga djungelstigar gav oss också många nya
lärdomar. Bl.a. visade det sig att radio-, satellit- och
GPS-täckning i det närmaste var obefintlig pga. den
täta och fuktiga vegetationen. Orientering med hjälp
av 20 år gamla kartor där ingenting stämde där nya
byar, nya vägar och nya floder, hörde till
VARGTJUTET 4
vanligheterna, var en annan erfarenhet. Vidare fick vi
en ofta nya inblick i Afrikas djurliv. Vi såg allt från
apor som stal vår mat, till skorpioner och ormar som
lurade kring våra tält. Myggor och insekter fanns det
också gott om och vi var noga med att äta vår
malariamedicin och alltid sova under myggnät.
En stor del av tiden i Liberia var vi ute patruller,
resterande tid gick åt att vårda och återhämta samt
att stå i 30 eller 60 min marschberedskap på
campen.
6 månader gick fort och snart var vi i Sverige igen.
Det jag kommer att minnas mest av allt är värmen
och fuktigheten samt de patruller som vi gjorde djupt
in i urdjungeln.
Tältförläggning
Jag kan varmt rekommendera att tjänstgöra i Liberia.
En vistelse i ett så fullkomligt annorlunda land än
Sverige, ger oerhört många nya erfarenheter, intryck,
eftertankar och perspektiv.
Kn Freddy Wozny
C 1 Mekskytteplut
LA01
1
IA03= Försvarsmaktens insatsbataljon med 30 dagars beredskap.
2
LA01 var den svenska betäckningen.
3
Sjvtält 4
4
QRF= Quick Reaktion Force .
5
UNMIL= United Nation Mission In Liberia.
6
Lamco hette det företag från Sverige som drev gruvan i norra Liberia.

Vad skall vi vara beredda på?
Efter de tragiska händelserna runt Indiska Oceanen i julhelgen och i spåren av den storm som drabbade de
södra delarna av vårt land strax därefter har en livlig debatt blossat upp i Sverige. Man diskuterar hur vi skall
kunna ha en katastrofberedskap värd namnet och också vad vi skall vara beredda på. Vi har under många år
levt i villfarelsen att inget ont längre kommer att drabba vårt land. Det sägs inte finnas några militära hot mot oss
och det moderna IT- samhället tros garantera att vi varje morgon kommer att vakna i varma hus där allt fungerar
och att hjälpen finns nära om något ändå skulle störa våra invanda rutiner. Frågan är dock om det inte är just det
oförutsedda vi måste vara beredda på om vi vill kunna fortsätta leva våra liv i någorlunda normala banor trots
naturkatastrofer och annat.
Vi har ju alla under december och januari handgripligen fått demonstrerat för oss hur dålig vår civila
krisberedskap är, tack och lov har vår militära oförmåga inte behövt sättas på prov, något vi alla bör vara
tacksamma för men vi måste ta lärdom av det inträffade och skapa ett krishanteringssystem med större
initiativkraft som klarar av de påfrestningar som vårt land kan drabbas av i fred, kris och ofred. Vi bör också vara
ödmjuka nog att inse att vi inte kan förutse alla prövningar vi kan komma att ställas inför och förbereda oss
utifrån det. Ingen kunde ana att en flodvåg skulle dränka tusentals människor lika lite som någon kunde sia om
stormen som drabbade vårt land, varför tror vi då att någon skall kunna säga att vi lever i en närmast evig fred
där ingen politiker eller general kan se att någon skulle vilja oss något illa trots att vi ser hur vår närmiljö
förändras i en allt mer oförutsägbar riktning.
Vi har tidigare redogjort för hur vi skulle kunna skapa en hållbar militär beredskap i vårt land genom en allmän
värnplikt som skapar både bredd och spets i vårt försvar och nu skulle vi vilja applicera samma tankegångar på
den civila beredskapen som vid sidan om det militära försvaret kan organiseras enligt samma linjer. Genom en
allmän totalförsvarsplikt där alla ungdomar mönstrar och alla unga män och frivilliga kvinnor tjänstgör i minst fyra
månader i det civila eller militära försvaret kan vi skapa ett kraftfull ny krisberedskapsorganisation som vid stora
påfrestningar på samhället kan gå in och stödja kommuner, län och landsting med bevakning, röjning, räddning,
sjukvård och annat. De mest lämpade och motiverade av de totalförsvarspliktiga som utbildas varje år kan sedan
gå vidare till en mer avancerad utbildning som leder till en frivillig kontraktsskrivning för beredskap till
utlandstjänst. På detta sätt skulle vi även i civilförsvaret kunna trygga både bredd och spets genom att vi håller
en hög beredskap mot oförutsedda påfrestningar i hemlandet samtidigt som vi har möjlighet att skicka väl
samordnad och ledd hjälp i form av räddningspersonal, fordonsförare, poliser och sjukvårdspersonal till olika
delar av världen om detta skulle bli nödvändigt.
Det är dags att inse att vi inte lever i den bästa av världar. Det oförutsedda kommer att drabba oss likaväl som
det drabbar andra och vi måste skapa en organisation som inte bara levererar vackert tal och blåögda
förhoppningar utan klarar av att garantera den trygghet, hjälp och säkerhet som medborgarna har rätt att begära
av sitt land och där var och en på ett annat sätt än idag också är förberedd på det oförutsedda.
VARGTJUTET 5
Anders Karlsson och Bertil Kantola
Kiruna/ Männikkö

I höstas fick jag tillfälle att följa med Reservofficerssällskapet i Stockholm
på en resa till Ukraina. Resan blev en upplevelse för livet. Ukraina är rikt på
svenskminnen alltifrån vikingatiden till Gammelsvenskby. Men det starkaste
intrycket gjorde slagfältet vid Pultawa (karolinsk stavning) som också gav mig
inspiration att skriva mitt livs första artikel på temat militärhistoria.
Mats Stoltz är reservofficer från Dalregementet i Falun och är i dag verksam som generalsekreterare vid Svenska Pistolskytteförbundet.
En morgon i oktober stod jag och blickade ut över
Pultawas slagfält. Det var en stark upplevelse och
sällan har jag känt historiens vingslag starkare. Även
om det är närmare 300 år sedan detta, ur svensk
synvinkel ödesdigra slag utkämpades går det att dra
lärdomar som är giltiga än i dag.
Bakgrund. Under det ryska fälttåget 1707-09 ställdes
Karl XII inför ”den brända jordens taktik”. Detta innebar
att ryssarna undvek fältslag och i stället drog sig allt
djupare in i landet under det man hänsynslöst brände
byar och sädesfält. Detta ledde till att Karl XII i juni
1709 stod framför fästningen Pultawa djupt nere i
Ukraina, avskuren från hemlandet och med
ett uselt underhållsläge. Det var nödvändigt att få ett
avgörande till stånd. Chansen yppade sig när ryssarna
gick över Vorskla och upprättade ett befäst läger norr
om den svenska belägringsarmén.
Stridsplanen. Den svenska stridsplanen gick ut på
att i skydd av mörkret passera de ryska redutterna i
gattet mellan Budisjtjenskij- och Jakovetskijskogarna
för att från en ”centralposition” nordväst om det ryska
lägret storma detsamma. Därmed skulle man skära av
ryssarnas enda reträttväg över Vorskla och
vinna den ”förintelseseger” som förhoppningsvis skulle
göra slut på kriget.
Ledningsproblem. Den karolinska armén var i
högsta grad ett ”enmansföretag”. Allt sedan Klissow
1702 hade Karl personligen lett krigföringen. Hans
auktoritet var obestridd. Ingen annan hade eller tilläts
ens ha samma auktoritet. Vanligen hade han tillika
varit sin egen infanterigeneral och överlåtit åt
fältmarskalk Rhenskiöld att leda kavalleriet. Den
karolinska armén var alltså helt beroende av att
konungen förde befälet. Tio han svårt av en kula i
vänster fot. Att leda ett fältslag från en hängbår,
därtill plågad av sårfeber var inte möjligt.
Pultawa
Av Mats Stoltz
VARGTJUTET 6
Här gick våra regementen
sitt öde till mötes.
Stoltz, Dalregementet till
höger och Boström,
Livgrenadjärerna vid
tredje redutten.
Därför tvangs han lämna överbefälet till
Rhenskiöld och befälet över infanteriet till
Lewenhaupt (att han var med på slagfältet, om än i
hängbår, var däremot absolut nödvändigt för
stridsmoralen). Både Rhenskiöld och Lewenhaupt
var erfarna och högst kompetenta militärer men de
kunde inte ersätta konungen. Detta (och det
faktum att de var personliga ovänner) skulle visa
sig ödesdigert.
Dålig rekognosering. Vid midnattstiden gavs
marschordern. Att förfl ytta en armé i nattmörker
är ingen lätt operation, och mycket riktigt red
kavalleriet vilse, värdefull tid gick till spillo och
först i dagbräckningen nådde man utgångsläge för
anfall. Man upptäcktes omedelbart av fi enden och
därmed var överrakningsmomentet borta. Ännu
värre var att ryssarna under natten byggt fyra nya
redutter vinkelrätt mot de tidigare. Att ”passera”
redutterna var inte längre möjligt. Man var tvungen
att slå sig igenom och till det saknade man
nödvändig materiel (stormstegar, faskiner mm.)

Scenen för slutstriden sedd från Svenska vänstra flygeln. I bakgrunden
platsen för det ryska lägret. Till vänster den svenska minnesstenen.
Efter ett improviserat krigsråd, där kungen gav uttryck
för klart missnöje (”Detta har fältmarskalken illa
rekognoserat”) gavs anfallsordern kl. 04.00.
Underhållsläget gav inget val. Oklar ordergivning. Karl
XII var extremt förtegen om sina planer. Han visste av
erfarenhet att kunskap om stridsplaner ofelbart spred
sig genom fångar och överlöpare. Därför var det bara
tre personer som kände till hela stridsplanen när
anfallsordern gavs. Kungen, Rhenskiöld och ”Översten
av dagen” Siegroth. Den senare fyllde samma funktion
som senare tiders generalstabschefer och det var hans
sak att efterhand ge nödvändiga direktiv. Svagheten var
att Siegroth samtidigt hade att kommendera Dalregementet
varvid han sårades dödligt i ett tidigt stadium av
slaget. Följden blev att cheferna för de fyra infanterikolonnerna
inte hade klara direktiv. Tre av dem tog
sig igenom reduttlinjen som tänkt var under det att den
fjärde under generalmajor Roos blev hängande på den
så kallade ”tredje redutten”. I en serie totalt meningslösa
anfall förlorades en tredjedel av det svenska
infanteriet utan att Rhenskiöld över huvudtaget noterat
vad som hänt (fullt förklarligt i den tidens stridsmiljö
med damm och tät krutrök).
Vådan av att underskatta en fi ende. Vid sextiden
stod armén stridsgrupperad i centralställningen. Endast
Roos kolonn saknades och ingen visste var den blivit
av. Att den svenska ledningen tvekade är fullt naturligt.
Det rörde sig dock om en tredjedel av det redan från
början numerärt underlägsna infanteriet. Adjutanter
sändes ut för att söka upp den försvunna kolonnen.
Värdefull tid gick till spillo. I detta läge lämnade ryska
infanteriet sitt läger och intog stridsgruppering på fältet
framför. Därmed hade initiativet och överraskningsmomentet
övergått till ryssarna. Den svenska
stridsplanen byggde på att ryssarna snällt skulle bli kvar
i sitt läger. Ett klart fall av underskattning. Ända sedan
slaget vid Narva hyste Karl ett uttalat förakt för
ryssarnas militära förmåga, något som nu straffade sig.
Genom sin manöver hotade ryssarna att innesluta
svenska armén och skära av förbindelserna med dess
tross. Det fanns bara en sak att göra nämligen att
genom en snabb fl ankmarsch inta slagordning mitt
emot den ryska uppställningen.
VARGTJUTET 7
Karolineranda. I kapplöpning med tiden
genomfördes flankmarschen och infanteriet intog ny
slagordning. Detta skedde inte utan oordning.
Vänstra flygeln kom aldrig riktigt i ordning och inte
heller kavalleriet. Vilka alternativ förelåg? Att dra sig
ur var otänkbart. Vid denna tid var det den armé
som vände ryggen till som led de största
förlusterna. Om reträtten övergick i fl ykt var
katastrofen ett faktum. Att med 4.000 man invänta
ett anfall av 22.000 ryssar hade med säkerhet
inneburit att svenska infanteriet malts ned. Enda
chansen var att gå till anfall. Oddsen var dåliga men
det var sannerligen inte första gången man haft
oddsen emot sig. Den karolinska taktiken var
extremt offensiv varför order gavs om anfall. En
tunn svensk linje gick, utan eget artilleriunderstöd
mot en femfaldig övermakt understödd av 100
kanoner. Det gällde att marschera en knapp
kilometer genom ett regn av kanonkulor och
druvhagel. Förlusterna blev fruktansvärda men den
svenska disciplinen höll och anfallet fullföljdes. På
trettio stegs håll sköts salva och på den fortfarande
gällande signalen till närstrid ”Gå på marsch” tog sig
det svenska infanteriet verket an. Med värjan i hand
på gammalt manér stormade Livgardet fram,
kastade ryssarna tillbaka och erövrade ett par
kanoner. Upplands, Skaraborgs och Kalmar
regementen följde Gardets exempel och den ryska
linjen började svikta. Rhenskiöld och Creutz
arbetade frenetiskt för att få fram kavalleriet på
flyglarna.

Karoliner byggde flottar av sönderslagna vagnar för att ta sig över Worskla, och många drunknade. Illustartion ur ”Karoliner”, Bra Böcker.
Segern verkade vara inom räckhåll. Då bröt svenska
vänstra flygeln samman, vände och flydde fältet. Över-
flyglingen var ett faktum och slaget förlorat. Nu gällde
det bara att rädda vad räddas kunde. Kavalleriet hade
kommit något så när i ordning och sattes in kvadronsvis.
Tack vare självuppoffrande insatser av främst Nylands
ryttare och de skånska ståndsdragonerna blev det
möjligt att samla ihop spillrorna av armén och retirera till
Perevolotjna, men det är en annan historia.
Slutsatser. Kvar på slagfältet blev 300 officerare och
6.600 underofficerare och meniga. Ytterligare 3.000
svenskar togs till fånga. Av detta kan man dra den
självklara slutsatsen att krig inte är någon bra idé. En
annan slutsats är att truppens anda är av direkt
avgörande betydelse. Med en väl utbildad och
disciplinerad trupp som besitter den rätta soldatandan
kan man uträtta underverk.
Samarbete mellan de olika militära kamratföreningarna i
Stockholmsområdet.
I samband med ett möte på Försvarshögskolan den 12 januari 2005 med representanter för ett tiotal
kamratföreningar i Stockholm beslöts att ett utökat samarbete mellan de representerade föreningarna skulle
påbörjas. Konkret innebär det dels ett kontinuerligt informationsutbyte föreningarna emellan, dels möjligheter för
föreningens medlemmar att delta i andra föreningars aktiviteter på samma ekonomiska premisser som för den
arrangerande föreningens medlemmar. De närmaste månaderna får vi se som en försöksperiod, som kommer att
utvärderas vid ett uppföljningsmöte i början av juni.
Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalens styrelse är klart positiv till ett utökat samarbete
kamratföreningarna emellan. Redan i dag har vi ett visst samarbete med ett antal andra föreningar i Stockholm.
Det hittillsvarande utbytet har därför av naturliga skäl nästan enbart omfattat styrelsens medlemmar. Med detta
nya bredare anslag kommer det bli möjligt att erbjuda alla medlemmar ett större och mera diversifierat utbud av
aktiviteter. Vi i styrelsen hoppas och tror att detta skall bli ett incitament till ökat aktivt deltagande i föreningens
verksamhet och det kommer att ge möjligheter till nya trevliga och berikande kontakter med kamrater i andra
föreningar.
De medlemmar i Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen som ännu inte gjort ett besök på Musköbasen
får i vår en sista chans att täppa till denna lucka i sin militärhistoria. Den 10 maj ordnar Hallands Regemente och
Hallandsbrigadens kamratförening, stockholmsavdelningen en utflykt till marinbasen med de unika och
imponerande bergsanläggningarna. Ett mycket intressant utflyktsmål sam varmt rekommenderas! Anmälan om
deltagande görs till Steve Gunnarsson, telefon 0171 –270 95 senast den 25 april.
Välkomna till en ny möjlighet till intressanta aktiviteter i Kamratföreningsanda!
VARGTJUTET 8
En tredje slutsats är att truppens insatser båtar
föga om inte ledningen fungerar. Faktorer som
klara befälsförhållanden, klar ordergivning,
fungerande underrättelsetjänst och att ledningen
inte underskattar fienden måste fungera. Det är de
slutsatser man kan dra av slaget vid Pultawa den
28 juni 1709. Icke desto mindre kändes det helt rätt
att 295 år senare lägga ned några enkla blomster
vid den sten som bär inskriptionen ”Åt minne af
svenskar, fallne här 1709 reste landsmän denna
sten 1909”.
Förklaringar
Redutt: Med kanoner bestyckad mindre temporär
befästning. Som regel bestående av jordvallar och
utanförliggande vallgrav.
Faskiner: Risknippen som användes att fylla igen
vallgravar i samband med stormning.

Kallelse till årsmöte
med Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen
Lördagen den 9 april 2005.
Plats : Upplands Regemente Enköping ( S1), samling vid kasernvakten kl 1045 ! Hämtning vid station kan ordnas.
Program : kl 1100 Årsmöte med Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen
kl 1200 Årsmöte med Kamratföreningen Lapplands Jägare, Kiruna
ca kl 1300 Fika samt information avseende Upplands regemente och LedS
ca kl 1430 Besök och förevisning av S 1 museum
Anmälan om deltagande skall vara sekreteraren tillhanda senast 2005-03-18
Station Tåg nr 165 M-L Tåg nr 770 M-S Tåg nr 174 M-S Tåg nr 178 M-S
Stockholm 08.07 10.07 15.53 17.53
Sundbyberg 08.14 10.14 15.45 17.45
Bålsta 08.35 10.35 15.24 17.24
Enköping 08.48 10.48 15.11 17.11
Station Tåg nr 162 M-L Tåg nr 166 M-L Tåg nr 181 M-S Tåg nr 185 M-S
Hallsberg 07.35 09.35 18.25 20.25
Örebro 07.58 09.58 18.02 20.02
Arboga 08.22 10.22 17.38 19.38
Köping 08.33 10.33 17.27 19.27
Västerås 08.57 10.54 17.06 19.06
Enköping 09.12 11.10 16.48 18.48
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Härmed anmäler nedanstående personer sitt deltagande vid kamratföreningens årsmöte 2005-04-09
Namn :…………………………………………………….Personnummer …………………….- …………….
Namn :…………………………………………………….Personnummer …………………….- …………….
Insändes till kassören Jan-Olof Johansson, senast 2005-03-18. Adresser : Se baksidan av Vargtjutet ! Alt e-mail - jolo@ljim.org
VARGTJUTET 9

Kamratföreningen
Lapplands Jägare
i Mälardalen
inbjuder till
kamratträff på
Riddarhuset, Stockholm
söndagen den 24 april 2005,
kl 1200 - 1430.
Söndagen den 24 april inbjuder Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen till en högklassig aktivitet. Vi
besöker Riddarhuspalatset under den mest sakkunniga ledning vi kan få. Vår förenings medlem,
riddarhussekreteraren och översten, Henrik von Vegesack blir vår värd och ciceron. Under ett par timmar får vi
bese Riddarhuset med all sin prakt och historia. Aktiviteten avslutas med enkelt kaffesamkväm.
Kostnader : Kaffe med bröd (subventionerat) 20 kronor / person (Betalas på plats).
Hur kommer jag till Riddarhuset ?
Du kan åka buss 53 från Stockholms centralstation mot Henriksdalsberget. Den avgår från Vasagatan
och det tar 4 minuter fram till Riddarhustorget där Du stiger av.
Kommer Du med T-bana så tar Du ”röda linjen” till station Gamla stan varefter Du går på ca 5 minuter
till Riddarhustorget. Kommer Du med bil måste Du tyvärr ”brottas” med parkeringsproblemet. En lösning kan vara
parkering längs Skeppsbron (nedanför Slottet).
Föranmälan :
För att beräkna antalet deltagare och behov
av kaffeförtäring måste vi be Dig föranmäla Ditt
deltagande senast fredagen den 22 april.
Du kan antingen sända in nedanstående talong
per post eller anmäla per telefon (kvällstid) till
Steve Gunnarsson, telefon 0171-270 95
Anmälan via E-mall går även bra.
steve.gunnarsson@telia.com
Insändes till Steve Gunnarsson
Natt och Dags Alle´43
745 93 Enköping
Anmälan om deltagande vid besöket i
Riddarhuset söndagen den 24 april 2004, kl
1200.
Namn: ………………………………………………
………………………………………………………
Antal personer: …………………………………..
Kontakttelefon: ……………./……………………
VARGTJUTET 10

Fortsättning på Mats ”Macke” Sjömans serie angående ransoneringarna under 40-talet
BRÖDRANSONERING
8 september 1940 hade turen kommit till ransonering av mjöl- och brödvaror. Även gryner omfattades av
ransoneringen. Som framgår av Ransonerings-kalendern fick husmödrarna ta med sig en kortlek för att
göra inköp. Det var säkert ett pyssel för att ransonerna skulle räcka.
FLÄSKET RANSONERAS med början lördagen 5 okt 1940:
VARGTJUTET 11

Sedvanlig Snöfestival har
genomförts i Kiruna.
Nedan några bilder av årets skulpturer hämtade från
Kirunatidningen.
”Kloto” av Pär bäckman och Nina Hedman
”Morfo Genisis” av Nigel Wells och Helene Aurell
Fotograf: Kjell Törmä
VARGTJUTET 12
K ONTAKTADRESSER
” Om er adress ej stämmer, ert namn är felstavat, ni
skall flytta, undran om medlemsavgiften och
motsvarande frågor, vänligen meddela detta till
kassören, inte till ordförande eller sekreteraren.
Kontakt mig gärna per e-post eller tfn/fax, adress se
nedan.”
Kamratföreningen Lapplands Jägare i Mälardalen
c/o George Falk
IDG Europe AB
Dalénum 4
131 70 Lidingö
E-Mail : g.falk@idgeurope.com
O RDFÖRANDE
STEVE GUNNARSSON
NATT OCH DAGS ALLÉ 43
745 93 ENKÖPING
TFN: 0171 – 270 95
E-MAIL : STEVE.GUNNARSSON@TELIA.COM
K ASSÖR
JAN-OLOF ”JOLO” JOHANSSON
SVINNEGARN HUSEBY 29
745 93 ENKÖPING
TFN: 0171-445225
E-MAIL: jolo@mbox313.swipnet.se
S EKRETERARE
GEORGE FALK
ADRESS ENLIGT OVAN
TFN : 08 – 08 – 765 2670 (VX)
R EDAKTÖR V ARGTJUTET
JOHAN FENHAMMAR
BRUNSKOGSBACKEN 90
123 71 FARSTA
TFN: 08-745 10 41
TRYCK FMLOG SERVE ENKÖPING