Att inte kränka - Meby Behandlingshem

Recommendations

Info

På Meby är ungdomarnas rättigheter i fokus. De har kvar sina mobiltelefoner, de erbjuds urinprov, erbjuds timeout, har rätt att ta tillbaka sina medgivanden och får information om att de inte behöver stanna. Starka utbrott har minskat men oron ökat. Det krävs längre tid för att ungdomarna ska landa och bli motiverade till förändring. Men lagarna följs. Inne i personalrummet på avdelningen Mellösa som hör till Meby behandlingshem ligger jaktlabradoren Ludde lugnt på golvet. Husse är Tomi Vilenius, föreståndare, placeringsansvarig och en av tre ägare. Han har i alla år haft hundar och bruksträning som ett stort intresse. Ludde var tänkt som en vanlig familjehund men Tomi blev intresserad av specialsök och har utbildat Ludde till narkotikahund. Tanken var att i förebyggande syfte använda honom i verksamheten på Meby behandlingshem Mellösa och Båvensnäs för att droger inte skulle komma in på hemmen. – Genom att låta Ludde söka kan vi förebygga att det kommer in droger. Det är för ungdomarnas bästa, ett skydd för dem, säger Carl Jägare som är delägare och KBT terapeut, sköter upphandlingar och utbildningar. Mindre kränkande med Ludde Men sedan Socialstyrelsen gjorde en tillsyn i mars 2011 upphörde Luddes arbete. Tomi informerades om att han fick fortsätta använda hunden för sök i allmänna utrymmen men inte vid sök i ungdomarnas rum. – Vi får först och främst endast genomsöka en ungdoms rum när det finns en mycket stark misstanke om att det finns vapen eller droger där. Då tillfrågas ungdomen också att vara med. Men vi tycker att det känns mindre kränkande att Ludde nosar runt i en minut än att vi ska lyfta på allt och gå igenom lådor, säger Tomi. Han berättar att han fått samma reaktion från ungdomarna själva. Det ser mycket hellre att Ludde går en vända i rummet än Text och Foto: Kerstin Karell att personalen gör det. – Tidigare lät vi Ludde ”visitera” en ungdom när vi misstänkte att det fanns droger efter till exempel ett besök hemma. Då satt ungdomen på en stol och det tog 15 sekunder. Vi fick så många positiva kommentarer av dem: ”Behöver jag verkligen inte klä av mig? Ni tänker alltså inte titta i mina fickor och i väskan?” Men det arbetet gör Ludde inte längre. I beslutet från Socialstyrelsens tillsyn står inget om att Ludde finns i verksamheten eller vad en narkotikahund får och inte får göra på ett HVB. Men Tomi och Carl tar det säkra före det osäkra och låter inte Ludde komma in i ungdomarnas rum. – Jag tycker det är synd. Speciellt som det är uppskattat av ungdomarna själva, säger Tomi. Han demonstrerar hur han övar med Ludde och gömmer en bomullstuss som varit i kontakt med narkotika i ett cd-fodral. Det tar inte många sekunder innan Ludde visar att han vet var tussen finns. Tomi tror att narkotikahundar skulle kunna göra mycket nytta på ett bra sätt inom HVB. Han vet genom sina kontakter inom bruksvärlden att många hundar anlitas för att söka just på HVB, med olika inriktning. – Vi tar emot ungdomar enligt SoL och LVU med kriminell livsstil och drogproblematik, så vi vet att droger förekommer hos våra ungdomar och jobbar utifrån det. Men faktum är att alla som jobbar med ungdomar med social problematik kommer i kontakt med droger, det bara är så idag. De här ungdomarna provar och tar droger, något annat ska man inte tro. Ungdomarna får ha sina mobiler Carl och Tomi förklarar att så länge suget efter droger finns och de är lätta att få tag på så är det svårt för ungdomarna att hitta motivation till förändring. Eftersom dagens mobiltelefoner är som små datorer, med allt vad det innebär, var det tidigare mobilförbud på Meby. Ungdomarna fråntogs sina mobiltelefoner. Idag får de ha dem. – Direkt efter Socialstyrelsens tillsyn 2011 lämnade vi tillbaka dem, eftersom det inte är tillåtet att ha ett mobiltelefonförbud, vilket vi hade då. Ungdomarna har enligt lag ” Vi får först och främst endast genomsöka en ungdoms rum när det finns en mycket stark misstanke om att det finns vapen eller droger där www.ssil.se 9
Det tar inte många sekunder för Ludde att hitta den lilla bomullstussen som är instoppad i ett cd-fodral. rätt att kunna ta kontakt med vilka de vill när som helst. Men oron har ökat eftersom de hänger med i allt som händer hemma, säger Tomi. Ett HVB får inte ha ett generellt förbud mot mobiltelefoner. Däremot får det finnas individuella och tidsbegränsade lösningar. En ungdom, placerad enligt LVU, kan få lämna ifrån sig sin mobiltelefon i ett akut skede om det sker i samråd med placerande socialtjänst och ingår i den upprättade vårdplanen. Men Socialstyrelsens tillsyn Nedan följer några utdrag ur Socialstyrelsens två beslut daterade mars 2012 utifrån tillsyn på Meby Behandlingshem, Mellösa och Båvensnäs i mars 2011. Socialstyrelsens beslut Huvudmannen ska säkerställa att: - påtvingade kroppsliga ingrepp, i form av urinprov, inte förekommer i verksamheten. - det generella mobiltelefonförbudet upphävs då det saknar lagstöd. Urinprover Stöd i lag för att ta urinprov finns i LVU och gäller endast vid SiS-institutioner och då förutsättningar i 17 a § LVU är uppfyllda. Ungdom som är placerad vid HVB som inte är SiS-institution kan inte tvingas lämna urinprov. En ungdom kan ibland av olika skäl samtycka till att lämna urinprov. För att ett 10 www.ssil.se de kan låna någon annans telefon. – Nyligen hade vi faktiskt en flicka som själv sa att hon ville att vi skulle ta hennes simkort så att hon inte kunde ringa, men hon ville ha kvar mobilen för musikens skull. Att det händer hör inte till vanligheterna. Komma bort från hemmiljön Det tidigare syftet med mobilförbudet var att ungdomarna skulle komma ifrån sin hemmiljö helt och hållet. Genom att inte sådant samtycke ska vara giltigt krävs att samtycket är frivilligt angivet, det vill säga att ungdomen till fullo förstår vad samtycket innebär och att samtycket när som helst kan tas tillbaka. När samtycket avges får det inte finnas något bakomliggande hot om sanktion eller vad som upplevs som sanktion. Avskiljning I 15 b och 15 c §§ LVU finns bestämmelser om vård på låsbar enhet, vård i enskildhet samt vård i avskildhet. Bestämmelserna är endast tillämpliga under vissa i lagtexten angivna förutsättningar och endast vid SiS-institution. Ungdom som är placerad vid HVB som inte är SiS-institution kan således inte tvingas till någon form av avskiljning eller vård i enskildhet, eftersom det utgör en olaglig inskränkning av dennes grundläggande fri- och rättigheter. hela tiden vara i kontakt med kompisar som levde destruktivt och berättade om allt som hände, skulle det vara lättare att ta ett steg bort från droger och kriminalitet - påbörja en förändring. – Kompisar är en sak, men den verkliga utmaningen för oss i personalen är att det är lätt att få tag på och beställa droger med mobilen. Att vi tillåter mobiltelefoner har fått oss att arbete på ett annat sätt, säger Carl. Det innebär bland annat att personalen Mobiltelefonförbud 16 § LVU reglerar möjligheten för SiS- institution att omhänderta viss angiven egendom (t ex narkotika och alkoholhaltiga drycker) samt annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Någon motsvarande bestämmelse avseende enskilt drivet HVB finns inte. Att generellt förbjuda ungdomar att ha sina mobiltelefoner saknar lagstöd. För ungdom som är placerad enligt SoL torde en inskränkning i användandet av egen mobiltelefon inte vara möjlig med mindre än att ungdomen själv och dess vårdnadshavare, om han eller hon är under 18 år, samtycker till reglerna kring detta. I princip torde detsamma gälla avseende ungdom placerad enligt LVU, men där har HVB en något större möjlighet att ingripa om det är nödvändigt för att kunna genomföra vården.
Page 1: 8 Ludde jobbar med jämna mellanrum
Page 5: Tomi Vilenius och Carl Jägare är

Att inte kränka - Meby Behandlingshem

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?