Att inte kränka - Meby Behandlingshem

8
Ludde jobbar med jämna mellanrum som
narkotikahund på avdelningen Mellösa.
Att inte kränka
Rättigheter viktiga på Meby
www.ssil.se

På Meby är ungdomarnas rättigheter i fokus. De har kvar
sina mobiltelefoner, de erbjuds urinprov, erbjuds timeout,
har rätt att ta tillbaka sina medgivanden och får information
om att de inte behöver stanna. Starka utbrott har minskat
men oron ökat. Det krävs längre tid för att ungdomarna ska
landa och bli motiverade till förändring. Men lagarna följs.
Inne i personalrummet på avdelningen
Mellösa som hör till Meby
behandlingshem ligger jaktlabradoren
Ludde lugnt på golvet. Husse är
Tomi Vilenius, föreståndare, placeringsansvarig
och en av tre ägare.
Han har i alla år haft hundar och bruksträning
som ett stort intresse. Ludde var tänkt
som en vanlig familjehund men Tomi blev
intresserad av specialsök och har utbildat
Ludde till narkotikahund. Tanken var att i
förebyggande syfte använda honom i verksamheten
på Meby behandlingshem Mellösa
och Båvensnäs för att droger inte skulle
komma in på hemmen.
– Genom att låta Ludde söka kan vi förebygga
att det kommer in droger. Det är för
ungdomarnas bästa, ett skydd för dem, säger
Carl Jägare som är delägare och KBT
terapeut, sköter upphandlingar och utbildningar.
Mindre kränkande med Ludde
Men sedan Socialstyrelsen gjorde en tillsyn
i mars 2011 upphörde Luddes arbete. Tomi
informerades om att han fick fortsätta använda
hunden för sök i allmänna utrymmen
men inte vid sök i ungdomarnas rum.
– Vi får först och främst endast genomsöka
en ungdoms rum när det finns en
mycket stark misstanke om att det finns vapen
eller droger där. Då tillfrågas ungdomen
också att vara med. Men vi tycker att det
känns mindre kränkande att Ludde nosar
runt i en minut än att vi ska lyfta på allt och
gå igenom lådor, säger Tomi.
Han berättar att han fått samma reaktion
från ungdomarna själva. Det ser mycket
hellre att Ludde går en vända i rummet än
Text och Foto: Kerstin Karell
att personalen gör det.
– Tidigare lät vi Ludde ”visitera” en ungdom
när vi misstänkte att det fanns droger
efter till exempel ett besök hemma. Då satt
ungdomen på en stol och det tog 15 sekunder.
Vi fick så många positiva kommentarer
av dem: ”Behöver jag verkligen inte klä av
mig? Ni tänker alltså inte titta i mina fickor
och i väskan?” Men det arbetet gör Ludde
inte längre.
I beslutet från Socialstyrelsens tillsyn står
inget om att Ludde finns i verksamheten eller
vad en narkotikahund får och inte får
göra på ett HVB. Men Tomi och Carl tar det
säkra före det osäkra och låter inte Ludde
komma in i ungdomarnas rum.
– Jag tycker det är synd. Speciellt som
det är uppskattat av ungdomarna själva,
säger Tomi.
Han demonstrerar hur han övar med Ludde
och gömmer en bomullstuss som varit i
kontakt med narkotika i ett cd-fodral. Det
tar inte många sekunder innan Ludde visar
att han vet var tussen finns.
Tomi tror att narkotikahundar skulle kunna
göra mycket nytta på ett bra sätt inom
HVB. Han vet genom sina kontakter inom
bruksvärlden att många hundar anlitas för
att söka just på HVB, med olika inriktning.
– Vi tar emot ungdomar enligt SoL och
LVU med kriminell livsstil och drogproblematik,
så vi vet att droger förekommer hos
våra ungdomar och jobbar utifrån det. Men
faktum är att alla som jobbar med ungdomar
med social problematik kommer i kontakt
med droger, det bara är så idag. De här
ungdomarna provar och tar droger, något
annat ska man inte tro.
Ungdomarna får ha sina mobiler
Carl och Tomi förklarar att så länge suget
efter droger finns och de är lätta att få tag
på så är det svårt för ungdomarna att hitta
motivation till förändring. Eftersom dagens
mobiltelefoner är som små datorer, med allt
vad det innebär, var det tidigare mobilförbud
på Meby. Ungdomarna fråntogs sina
mobiltelefoner. Idag får de ha dem.
– Direkt efter Socialstyrelsens tillsyn 2011
lämnade vi tillbaka dem, eftersom det inte
är tillåtet att ha ett mobiltelefonförbud, vilket
vi hade då. Ungdomarna har enligt lag
” Vi får först och främst endast
genomsöka en ungdoms rum när det
finns en mycket stark misstanke om att
det finns vapen eller droger där
www.ssil.se
9

Det tar inte många sekunder för Ludde att hitta den lilla bomullstussen som är instoppad i ett cd-fodral.
rätt att kunna ta kontakt med vilka de vill
när som helst. Men oron har ökat eftersom
de hänger med i allt som händer hemma,
säger Tomi.
Ett HVB får inte ha ett generellt förbud mot
mobiltelefoner. Däremot får det finnas individuella
och tidsbegränsade lösningar. En
ungdom, placerad enligt LVU, kan få lämna
ifrån sig sin mobiltelefon i ett akut skede om
det sker i samråd med placerande socialtjänst
och ingår i den upprättade vårdplanen. Men
Socialstyrelsens tillsyn
Nedan följer några utdrag ur Socialstyrelsens
två beslut daterade mars 2012 utifrån
tillsyn på Meby Behandlingshem,
Mellösa och Båvensnäs i mars 2011.
Socialstyrelsens beslut
Huvudmannen ska säkerställa att:
- påtvingade kroppsliga ingrepp, i form
av urinprov, inte förekommer i verksamheten.
- det generella mobiltelefonförbudet upphävs
då det saknar lagstöd.
Urinprover
Stöd i lag för att ta urinprov finns i LVU
och gäller endast vid SiS-institutioner och
då förutsättningar i 17 a § LVU är uppfyllda.
Ungdom som är placerad vid HVB
som inte är SiS-institution kan inte tvingas
lämna urinprov.
En ungdom kan ibland av olika skäl
samtycka till att lämna urinprov. För att ett
10 www.ssil.se
de kan låna någon annans telefon.
– Nyligen hade vi faktiskt en flicka som
själv sa att hon ville att vi skulle ta hennes
simkort så att hon inte kunde ringa, men hon
ville ha kvar mobilen för musikens skull. Att
det händer hör inte till vanligheterna.
Komma bort från hemmiljön
Det tidigare syftet med mobilförbudet var
att ungdomarna skulle komma ifrån sin
hemmiljö helt och hållet. Genom att inte
sådant samtycke ska vara giltigt krävs att
samtycket är frivilligt angivet, det vill säga
att ungdomen till fullo förstår vad samtycket
innebär och att samtycket när som
helst kan tas tillbaka. När samtycket avges
får det inte finnas något bakomliggande
hot om sanktion eller vad som upplevs
som sanktion.
Avskiljning
I 15 b och 15 c §§ LVU finns bestämmelser
om vård på låsbar enhet, vård i enskildhet
samt vård i avskildhet. Bestämmelserna
är endast tillämpliga under vissa i lagtexten
angivna förutsättningar och endast
vid SiS-institution. Ungdom som är placerad
vid HVB som inte är SiS-institution
kan således inte tvingas till någon form
av avskiljning eller vård i enskildhet, eftersom
det utgör en olaglig inskränkning
av dennes grundläggande fri- och rättigheter.
hela tiden vara i kontakt med kompisar som
levde destruktivt och berättade om allt som
hände, skulle det vara lättare att ta ett steg
bort från droger och kriminalitet - påbörja
en förändring.
– Kompisar är en sak, men den verkliga
utmaningen för oss i personalen är att det är
lätt att få tag på och beställa droger med mobilen.
Att vi tillåter mobiltelefoner har fått
oss att arbete på ett annat sätt, säger Carl.
Det innebär bland annat att personalen
Mobiltelefonförbud
16 § LVU reglerar möjligheten för SiS-
institution att omhänderta viss angiven
egendom (t ex narkotika och alkoholhaltiga
drycker) samt annat som kan vara till
men för vården eller ordningen vid hemmet.
Någon motsvarande bestämmelse
avseende enskilt drivet HVB finns inte.
Att generellt förbjuda ungdomar att ha
sina mobiltelefoner saknar lagstöd. För
ungdom som är placerad enligt SoL torde
en inskränkning i användandet av egen
mobiltelefon inte vara möjlig med mindre
än att ungdomen själv och dess vårdnadshavare,
om han eller hon är under
18 år, samtycker till reglerna kring detta.
I princip torde detsamma gälla avseende
ungdom placerad enligt LVU, men där har
HVB en något större möjlighet att ingripa
om det är nödvändigt för att kunna genomföra
vården.

på Meby jobbar än mer intensivt med att
motivera och att det blir många samtal om
att använda mobilen.
– På ett sätt har vi en annan dialog med
ungdomarna nu. Deras kompisar betyder
allting för dem och när vi tar bort telefonen
så tycker de att vi tar vi ifrån dem allt. Så är
det inte idag. Men det tar längre tid för ungdomarna
att landa i verksamheten och vara
här i tanken istället för hemma, säger Carl.
Vill veta exakt vad som gäller
Tillsynen från Socialstyrelsen har satt igång
mycket arbete på Meby, vilket de ansvariga
tycker är positivt. Ungdomarnas rättigheter
har startat många diskussioner med såväl
personal som socialtjänst, Socialstyrelsen
och jurister.
– Vi vill veta vad som gäller i olika situationer
och har sökt svar på många funderingar.
De här ungdomarna är utsatta på många
sätt, säger Carl.
Han förklarar att de haft många konstruktiva
samtal med Socialstyrelsen och uppskattar
tillsynerna. Tomi tycker att de oanmälda
tillsynderna är mycket bra, de blir inte tillrättalagda
utan visar vardagen på ett annat sätt.
– En tillsyn är något positivt. De anställda
blir glada över att höra att de gör saker och
ting rätt och vi får hjälp att tyda vad lagar
och föreskrifter verkligen innebär i svåra
situationer i vår verksamhet. Det är bara
bra och hjälper oss att bli bättre, säger Carl.
Med syfte att Meby ska vara en säker
plats så har personalen tidigare använt något
som de kallade avskiljning, men som
numera heter timeout. Avskiljning mot en
ungdoms vilja får endast förekomma på SiS
institutioner. Hos Meby användes det om en
ungdom var påverkad eller mycket hotfull
eller våldsam. Då åkte en i personalen med
ungdomen till en annan plats och stannade
vanligtvis över en natt.
Meby ska vara en trygg plats
– Om ungdomen i det skedet tillåts vara
kvar i huset så blir det jobbigt och otryggt
för de andra ungdomarna. Det blir oroligt.
Vi vill att Meby ska vara en säker plats. Men
samtidigt vill vi hjälpa och ta hand om ungdomen
som är påverkad eller mår dåligt,
det är därför vi tar en timeout. Vi har haft
medgivande till avskiljning som ett villkor
för att få vård och behandling på Meby, men
vi har självklart aldrig, med våld, tvingat
någon att lämna huset.
Innan tillsynen så ingick information och
medgivande om avskiljning i det boendekontraktet
som ungdomen, socialtjänsten
och vårdnadshavare undertecknade vid
Adventum erbjuder vård, omsorg, boende
och skola för barn och ungdomar
Hos oss finns en etablerad förmåga att
bemöta barn och ungdomar med känsla
och värme, en mångårig behandlingskunskap
och en bred psykiatrisk kompetens.
På latin betyder Adventum ankomst. Med
det vill vi understryka, att hos oss ska alla
barn och ungdomar känna sig välkomna
och att det alltid finns en möjlighet att
starta om.
Adventum har bedrivit HVB och barn- &
ungdomspsykiatrisk verksamhet sedan
1995. Totalt har vi 5 enheter och 46 platser.
Lanternan är en grundskola för elever i
behov av särskilt stöd och/eller anpassad
skolgång.
Adventums målsättning är att hjälpa barn
och ungdomar (9-21 år) till ett självständigt
liv med ett stimulerande socialt samspel
i form av vänner, relationer, meningsfull
sysselsättning och lustfylld fritid.
Vi gör utvidgade utredningar och bedömningar
med psykiatrisk inriktning. Vi ger
vård, omsorg, skola och boende där vi
arbetar utifrån en strukturerad miljöterapi
i vardagen - stödd av en psykiatrisk specialistkompetens
i form av psykoterapi,
dialektisk beteendeterapi (DBT), kognitiv
beteendeterapi (KBT), krishantering och/
eller familjeterapi.
www.adventum.se
För mer information kontakta:
Peter Kult, 070 – 440 05 25, 0243 - 21 77 30
peter.kult@adventum.se
www.ssil.se
11

Tomi Vilenius och Carl Jägare är båda mycket positiva till Socialstyrelsens tillsyner och framförallt de oanmälda.
inskrivning på Meby. Boendekontraktet
finns fortfarande, som en bas för vilka regler
som gäller i verksamheten. Men numera
är formuleringarna annorlunda och ungdomens
rättigheter, att de har rätt att säga nej
och inte behöver gå med på till exempel
timeout och urinprov står tydligt.
Erbjuder ungdomarna timeout
– Det vi nu gör när en svår situationen uppkommer,
till exempel när någon kommer
tillbaka påverkad är att vi erbjuder ungdomen
att ta en timeout en stund. De kan
tacka nej och de kan när som helst lämna
lägenheten där vi är under timeouten, vilket
de även kunde och fick tidigare. Vi har inga
låsta dörrar, säger Carl.
– Om ungdomen inte vill ta en timeout så
är vi på översta våningen här i huset. Det
är inte bra, men ett alternativ som vi måste
ha. Går inte det så måste vi ringa polisen,
säger Tomi.
Urinprov förekommer mer sällan än de
gjorde tidigare på Meby. Av flera orsaker.
De får inte tas rutinmässigt utan bara erbjudas
ungdomen om goda skäl för detta
12 www.ssil.se
finns och de visar inte spår av alla droger
som finns idag. När det är helt frivilligt och
sanktionsbefriat att lämna urinprov så låter
ungdomarna förstås bli att göra det om de
till exempel har tagit droger under helgvistelse
hos föräldrarna.
– Spice och många andra droger syns inte
på ett urinprov, och vi märker ändå att ungdomen
är påverkad, säger Carl.
Det händer med jämna mellanrum att
ungdomarna sticker från hemmen, rymmer,
vilket blivit vanligare sedan mobilförbudet
upphävdes.
– I början av en placering jobbar ungdomarna
hårt för att komma härifrån. De
pratar med sina kompisar hemma och ber
dem komma och hämta dem. De känner
drogsug, vet att de kan fixa det lätt genom
ett telefonsamtal och är helt enkelt mer impulsiva,
säger Carl.
Men han konstaterar samtidigt att ungdomarna
är glada över att de får ha sina mobiler
och att de stora utbrotten som tidigare kommit
på grund av att de varit avskurna från
sin invanda vardag inte förekommer längre.
Sedan har de även spontan kontakt med bra
Kommentar från Socialstyrelsen gällande narkotikahundar.
Tidningen SIL kontaktade Socialstyrelsen för att få klarhet i vilka regler som gäller för användande av narkotikahundar
vid ett enskilt HVB. Från pressavdelningen meddelas att Socialstyrelsens jurister idag inte kan ge ett rakt svar på frågan,
då den är komplicerad, utan hänvisar till en pågående utredning.
”Socialstyrelsen arbetar just nu med ett projekt där man ser över de rättsliga förutsättningarna för olika tvångs- och
begränsningsåtgärder. I detta sammanhang kan bruket av narkotikahund komma att beröras.”
kompisar som peppar och tycker att de ska ta
chansen att försöka förändra sitt liv.
Det har hänt att Meby fått frågan varför
de fortsätter att ta emot en så pass svår målgrupp
när ungdomarnas rättigheter ibland
försvårar för dem. Är det inte bättre att SiS,
som har andra befogenheter, tar emot ungdomar
med kriminalitet och missbruk?
Bra med alternativ till SiS
– Vi tycker att det ska finnas alternativ till
SiS. Det är inte heller alltid som det finns plats
hos SiS för en akut placering, då kanske vi
eller någon annan privat verksamhet kan ta
emot ungdomen. Det händer allt oftare att
ungdomarna inte kommer på besök för att
sedan placeras ett par veckor senare, utan de
kommer hit direkt, när det helt enkelt inte alls
fungerar att vara kvar hemma, säger Tomi.
Han konstaterar att skulle inte droger vara
så tillgängligt i dagens samhälle så skulle det
här med att ha tillgång till sina mobiltelefoner
inte vara så konstigt eller svårt.
– Det är främst det som ställer till det. Vi är
medvetna om att ungdomarna lättare kommer
åt droger nu, säger Tomi.