Del 5 – Ladda ner - Fria Ligan

More documents

Recommendations

Info

ställe?” Miranda klev ut ur vrån, fäste sin batong i bältet. Sensorvisiret mörknade för att möta den ljusare korridoren och Kadir kunde se hur olika data rullade i visirets periferi. ”Du får fem minuter” sa rättskiparen och fortsatte sitt sökande i korridoren. Kadir vände sig till Mouna igen. ”Mer vin?” Mouna nickade ivrigt. ”Nu Mouna, är det så att vi vill veta vem som nyligen använt den här hangaren. Jag vill veta, och hon där borta, hon vill verkligen veta.” Mouna blinkade mot honom. ”Jag tror det blir roligare om du berättar för mig. Du får mer vin till att börja med.” Mounas blick vandrade till pluntan och hennes uttryckslösa ansikte klövs av ett opormissfärgat leende. Det tog mindre än en minut. ”Det var ett par gängmedlemmar som städade upp här och tog emot skytteln. En av dem gav Mouna – hon heter så – en kaka arrash så efter det såg hon inget. Men killen som gav henne kakan hade en svart underläpp” ”Lama.” Kadir nickade. Miranda slog på kommunikatorn. ”Kolla övervakningen i hangaren en gång till.” ”Den gav inget, centralen hade ingenting.” Miranda suckade tungt. ”Bara för att vi inte fick något betyder väl inte att någon annan inte kan ha fått något?” En stund passerade med bara statiskt brus på kommunikatorn. ”Eh … jo, du har rätt, övervakningen i hangaren är helt slut men i korridoren fungerar den, fast den sänder inte till centralen.”
”Ozontorget?” Kadir kände en klump av stål i formas i magen. ”Birbasil” svarade Miranda. ”Är det ett problem?” fortsatte hon, med ett snett leende. En dag som god som någon att dö, tänkte Kadir men han skadade på huvudet och tvingade fram ett leende. Han var säker på att Mounas leende hade sett hälsosammare ut. ”Nej, borde det vara det?” Miranda log. Hennes assistenter hade kollat honom. Kadirs inre förvandlades till ett hav av iskallt stål och smaken av rost följde honom hela vägen upp ur Källaren, till centralen, under tubfärden ut mot Ozontorget och in i Ikonkapellet där Promenaden möter torget. Hulkande framför Domarens alkov bekände Kadir alla sina felsteg. Han tvagade altaret, kysste det. Han behövde inte ens tvinga fram tårarna som han gjort alltsedan han först gick till ett kapell i sin djupt troende moders sällskap. Tårarna kom nu av sig själva. De få legionärer som spenderade morgonen på Igals tittade först intresserat på honom och sedan lika intresserat ner i sina drinkar när de upptäckte Mirandas rättskiparuniform. Att legionärerna föraktade det ordinära gardet var välkänt, men att även härdade stridsveteraner respekterade rättskiparna gjorde inte Kadir lugnare trots att han var i Mirandas sällskap. ”Det var visst ett tag sedan” kommenterade Miranda när de muddrades av livvakterna och draperiet drogs åt sidan och de visades in i ett bakre rum på Igals. Rummet var lika stort som hela det övriga serveringsutrymmet på tavernan, men hyste endast ett lågt bord omgivet av flertalet divaner. Väggarna täcktes av gobelänger med öken- och oasmotiv, framför dem stod vaser med prunkande växter. Resten av rummet var tomt, det främsta tecknet på personlig lyx ombord på stationen Coriolis. ”Kadir, Kadir, du gläder mina ögon, hjärtat jublar!” Den väldige Avat Birbasil vaggade mot dem iförd en rikt broderad kaftan som med knapp nöd lyckades hålla hans väldiga lekamen i schack. ”Ah, en akbar också,
Page 1 and 2: Dabaranskt intrigspel d e l v Corio
Page 3: hemma” var allt som Kadir uppfatt
Page 7 and 8: Miranda satte ner koppen, nu uppenb
Page 9 and 10: Kadir nickande. ”Vad nu?” ”Vi

Del 5 – Ladda ner - Fria Ligan

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?