Nydalaleden - läs mer Sevärdheter, kyrkor och ... - Visit Småland

Apladalen # 8
Apladalen natur- och hembygdspark
”De svuro kärlek och evig tro, i Apladalen i Värnamo”. Så lyder en av textraderna i den populära
skillingtrycksvisan från 1898 om Petter och Emmas kärlekspromenad i Apladalen. Skillingtryckens
sångtexter hade stor spridning och Apladalen blev därför från sekelskiftet omsjungen och känd över
hela Sverige. Apladalen var dock lång tidigare känd som Värnamobornas trivsel- och utflyktsplats.
När Värnamo hembygdsförening bildades 1920 var målsättningen klar. Apladalen skulle få bli en
natur och hembygdspark där kommande generationer kunde få se hur smålänningar levde och verkade
förr. År 1925 invigde Hembygdsföreningen sin första museistuga, den gamla Ryggåsstugan.
Tillsammans med Värnamo kommun har man fullföljt grundarnas idéer och skapat Apladalens
naturpark med lummiga promenadstråk och orörd natur. I parken finns nu 13 museibyggnader,
djurhagar, Restaurang och Café Apladalen och friluftsscen.
Per & Kersti i Apladalen
Någonting som även förknippas med Värnamo marknad är berättelsen om Per och Kersti. Kerstin
Torstensdotter, även kallad Kersti, föddes 1702 i sjöbacken utanför Vislanda. Åke Nilsson, även
kallad Per, föddes också år 1702 i Hönetorp utanför Vislanda. Per och Kersti träffades för första
gången 1718 på knutsmässan i Värnamo och bestämde att de skulle träffas ett år senare på kyrkbacken
vid soluppgången. I maj 1719 begav sig så det förälskade paret till Värnamo från varsitt håll och
träffades vid kyrkbacken.
Eftersom de var fast beslutna om att bilda familj och köpa sig en liten gård hade Per och Kersti arbetat
under det gångna året för att ha råd med detta. Under denna tid hade man på grund av kriget som
pågick tagit fram så kallade reservmynt i koppar som folket trodde skulle bli värda en förmögenhet.
Men precis när Per och Kersti hade mötts kom länsmannen inridande och deklarerade att värdet på
alla kopparmynt hade halverats. Per och Kerstis drömmar gick med ens i kras, men deras kärlek var
stark och de bestämde att de skulle skiljas åt och träffas igen på samma plats om precis sex år. Då
skulle de ha råd att förverkliga sina drömmar.
Som avtalat möttes de igen efter sex år och hade då arbetat ihop tillräckligt med pengar för att kunna
köpa sig en liten gård och bilda familj. Gården låg i Röshult. Det var meningen att de skulle vigas av
Elias Wiesel, prosten som tidigare hade varit arbetsgivare åt de båda. Men Elias gick hastigt bort och
istället fick hans son Samuel Wiesel viga de förälskade paret den 2 maj 1731.
Per och Kersti fick sju barn varav tre pojkar som avled i tidig ålder och fyra flickor som hade livet i
behåll och kunde gifta sig i vuxen ålder. Kersti dog den 10 mars 1774, 72 år gammal. Per dog den 25
december senare samma år, båda två avled av ålderdom.
I Apladalen finns idag statyer som föreställer Per och Kersti i maj 1719 då de fick veta att
kopparmyntens värde hade halverats. Länsmannen står framför Per och Kersti och läser upp
telegrammet med den dåliga nyheten om kopparmynten. Sommartid kan man få träffa Per och Kersti,
då en pojke och en flicka från trakten får gestalta kärleksparet och göra deras historia levande igen. I
maj 1882 skrev Carl Snoilsky ”På Vernamo marknad”, en dikt som ville lyfta fram en bit av Sveriges
historia. Carl Snoilsky var författare och ämbetsman av adlig ätt, friherrlig och grevlig släkt. Han
växte upp som ensamt barn.