globalt skogsbruk - Skribent Ewa Broback

More documents

Recommendations

Info

Och trött kan vem som helst bli för mindre. Per är lite ur gängorna när han kommer in och han muttrar åt sin hustru som verkligen inte har förtjänat det. Men han vill inte gå och lägga sig. En tablett ska han heller inte ha. Han vill sitta vid brasan och dricka sitt kaffe och berätta om Smidgården och vad som har hänt och det som ska hända. En timme senare verkar huvudvärken vara som bortblåst när han visar runt i den ännu oinredda källaren under gäststugan. – Det är som att bygga koja när man var liten, säger han med ett muntert kluckande när han berättar om sina byggprojekt. Vill bli bagare Åter till källaren. Här ska det nämligen bli konferensrum, rum för skidvallning samt mat- och vinkällare. Och så ska det byggas en bagarstuga. Per har kommit fram till att han också vill vara bagare. Men då får vi ta oss upp och ovan jord igen. En nymurad bakugn står och väntar på att själva bagarstugan runt omkring den ska ta form. Det är stor efterfrågan på bröd, hembakat bröd, konstaterar Per och Liselott håller med. – Det bröd som vi hinner med att baka själva går åt i serveringen, men folk vill så gärna köpa med sig när de är här och har semester och är lediga. Det vill man ju själv när man är utomlands, tillägger hon. Och utomlands är det många som är när de befinner sig i Fryksås. ”Sehr schön”, säger tyskarna och jämför den vackra utsikten med bilden i tidningen som de har med sig hemifrån. ”Mooi” eller ”fraai” utbrister holländarna när de beskådar den milsvida utsikten och Orsasjön som breder ut sig som ett blått litet innanhav på sydsluttningen. björnarna ett stenkast bort Men tyskar, holländare och andra tillresta kan icke leva av bröd allenast. Den trötta och utschasade storstadsmänniskan har fått Smidgårdens ”spameny” i sin hand och står nu och funderar över vad som verkar mest lockande; Pigans spamassage eller Timmermannens lerinpackning. En liten stund senare har den trötte försjunkit i ett meditativt tillstånd i en vilstol medan Liselott fixar middagen. Kanske vankas det älgfärsbiffar med rårörda lingon, potatis från Bonäs och trattkantareller. Till maten gäller det att bestämma sig för Fruktshampanje från Mora bryggeri i Vattnäs, som smakar som den gjorde när farfar var ung, eller en Kölner bier – från samma bryggeri. När varmrätten är uppäten dyker det upp en bricka med vällagrade hårdostar och krämiga blåmögelvarianter från Hansjö mejeri, tio kilometer bort. – Vår uttalade ambition är att erbjuda lokala råvaror, säger Liselott och tillägger att på cafémenyn finns också frasvåfflor med hjortron, läfsa med småost, fäbodpirog, hembakat fika- bröd samt hemlagade rätter och soppor. Och medan kvällssolen färgar Orsasjön i milt blodröda nyanser fortsätter sedan gästerna med desserten – fäbodglass med varma hjortron. Efter en intensiv dag i skidspåret eller backen, eller hos björnarna i Grönklitt som ligger ett stenkast bort, återstår bara den berömda refrängen. Det går nämligen också utmärkt att sova över i Smidgården. Den mysiga fyrbäddsstugan från 1857 är varsamt renoverad och har alla moderna bekvämligheter. Den timrade 4 | 10 EXCEllEnt 13
gäststugan rymmer två separata, fullt utrustade lägenheter med åtta bäddar i varje där stora sällskap kan bo. Det har nämligen blivit populärt är att fira nära och kära på Smidgården. – De anhöriga bjuder jubilaren på en spabehandling, sedan badar och myser man tillsammans och avslutar med en god middag, berättar Liselott. Små gråa hus Fryksås, som ligger 503 meter över havet, var från början en fäbod men har med åren blivit en plats som många gärna söker sig till, både vinter- och sommartid. Från början var de gamla fäbodställena bybornas sommarviste dit vallkullorna drog med sin boskap. Den kultiverade jorden hemma i byn behövdes för att odla grödor och vinterfoder. Här på Fryksåsen byggde Bonäsfolket sina små stugor, fähus och gärdesgårdar, de röjde och odlade och Fryksås blev med åren ett byliknande hemfäbodställe. I ett dokument som Liselott har liggande i caféet framgår att sommaren 1872 fanns här trettioåtta mjölkkor, fyra ungdjur, fyrtiofem får, sextiofyra getter och fyra hästar. Här kan man också läsa att 1917 odlade Bonäsfolket korn, havre samt potatis på sin fäbod. Under århundraden, innan landsvägen hade nått Fryksås, tog besökarna sig hit på klövjevägar och stigar. Riktig landsväg anlades inte upp till Fryksås förrän i början av 1930-talet. 14 EXCEllEnt 3 | 10 Per och Liselott är ättlingar till Bonäsbor som hade sin fäbodrift i Fryksås och Lilla Vasselnäs fram till mitten av 1960-talet. De har byggt ihop några äldre timmerbyggnader som stått på platsen i århundraden, samt några byggnader som flyttats hit, med den nyare delen. Hela anläggningen går dock i gammal stil. – Vi låter vår herre sköta målningen, säger Per och syftar på de små stugorna som klättrar på Fryksåsens sydsida och som färgats gråa av väder och vind, det är bara fönsterbågar och foder som har fått några strykningar med en blå, röd eller grön pensel. oskiftade byar Tillsammans äger de cirka 150 hektar skog. Per har egen skog, Liselott äger ett tjugotal hektar, resten äger Per tillsammans med sin kusin Lill-Anders. Tidigare, innan omarronderingen på 1980-talet var avslutad, låg skogsskiftena spridda runt hela bygden. Detta var ett resultat av gammal hävd och arvstraditioner som länge levde kvar i Dalarna och som gjorde att alla barn i en familj ärvde lika mycket mark. Detta ledde fram till skogsskiften som kunde vara fem meter breda och två kilometer långa. Det här sättet att dela upp marken har också bidragit till att en medeltida struktur har levt kvar i oskiftade byar som än idag är så vanliga på landsbygden i Dalarna. – Det har blivit mer praktiskt nu, när våra ”Furorna, som kan stå i århundraden utan att torka eller dö, får stå kvar som ett kapital för framtiden”
Page 1 and 2: m ag a s i n f ö r s ko gs äg a r
Page 3: ”Det är som att bygga koja när
Page 7: ägor har slagits ihop och hänger

globalt skogsbruk - Skribent Ewa Broback

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?