Nr 2, 2013 - Österhaninge församling

More documents

Recommendations

Info

4 Värme, kramar och respekt Kryckan har blivit en viktig mötesplats för ensamma och utsatta i Haninge. Varje dag kommer mellan 80 och 100 personer hit för att äta lunch. En av de regelbundna besökarna är Lennart. Här träffar han folk, äter soppa och ”håller budgeten i schack”. – Kryckan ligger bra till. Det är som ett dagcenter, man kan gå hit, snacka och fika. Den sociala biten är viktig för mig. Det är bra att folk som dricker också kan få hjälp här – äta, duscha och sova. – Jag har själv krökat mycket, men har varit nykter i två år nu. Att jag lyckades med det berodde nog på att jag hamnade på akuten på S:t Göran. En läkare sa att jag kunde få alkoholdemens om jag fortsatte – det fick mig att trappa ned direkt. Det var därför jag slutade. Kryckan har öppet fyra dagar i veckan. Här serveras frukost, lunch, kaffe och smörgåsar. För den som behöver finns en sovsal med tio bäddar där man kan vila på dagtid. Här kan man också duscha, tvätta sina kläder och få nya kläder vid behov. Det finns dator och telefon att låna. – Våra gäster säger ofta att de får omtanke här. Kryckan är ett av de få ställen där de känner sig respekterade som människor. Kramar och respekt, det är det viktigaste. Det får de inte på andra håll i samhället. Här finns tid för samtal och omtanke, säger Carina. Carina, Katija, Yngve och Leif j obbar på Kryckan tillsammans med ett varierande antal frivilliga. De möter en blandning av människor med olika behov – hemlösa, alkohol och drogberoende, ensamma och utsatta. Här är man välkommen även om man är påverkad, men man får inte ta in någon alkohol eller droger i lokalerna. Det är viktigt att man kan uppföra sig, respektera varandra och lyssna på personalen. – Det är också många pensionärer och daglediga som kommer hit och tar en kopp kaffe. Det är lite som att gå till ett vanligt fik, med skillnaden att här kan man sätta sig och prata med vem man vill, oavsett om man känner varandra eller inte. Och det finns tid
till det – det är en trivsam atmo sfär, säger Leif. eu-medborgare som far illa En grupp som ökat under senare år är EUmedborgare som kommer till Sverige för att jobba. – En del åker hit på vinst och förlust, andra blir lovade arbete i förväg. Vi har haft flera besökare som jobbat i 3 månader åt ett företag, och fick sen ingen lön. De hade inte ens pengar att åka hem till Polen. Värst var nog att de skämdes så fruktansvärt eftersom de inte hade någonting, att det var sämre än innan de åkte iväg, säger Katija. Ibland finns också en familj i hemlandet som är beroende av inkomsterna. Det här är en utsatt grupp och frivilligorganisationer i Europas storstäder vittnar om samma utveckling. – En stor andel av den här gruppen är helt bostadslösa. De håller till på Tcentralen tills den stänger och i tunnel banan. De har rätt att vistas här tre månader utan jobb, men ingen rätt till hjälp från samhället, förutom akut sjukvård. Hur är det att jobba med så utsatta människor, går det att lämna jobbet när ni går hem? – Vissa människor bär man med sig och har svårt att glömma när man kommer hem, det är klart, säger Katija. Men behoven är oändliga och vi kan slita ut oss många gånger om, utan att behoven skulle minska. Vi vet att en del inte har någonstans att ta vägen när de går härifrån, men den tid de är här försöker vi väga upp för det. – Vi engagerar oss hur mycket som helst på arbetstid, men någonstans är vi tillräckligt professionella för att inte ta med jobbet hem. Vi gör skillnad på ett positivt sätt, tycker Carina. ”De är helt otroliga” Christer har besökt Kryckan under många år. När vi träffas har han varit nykter i tre veckor, men säger att det inte är så lätt. Kompisarna som han bor tillsammans med är aktiva missbrukare. – Det är hopplöst att bli drogfri där. Jag ska försöka ta mig därifrån. – Kryckan har blivit en fast punkt. Jag är själsligt beroende av Kryckan, det är en del av mitt liv. Här kan jag umgås med kompisarna lite också, det kan jag inte göra när jag går ut härifrån, för då är de ofta fulla eller påtända. Att vara nykter blir väldigt ensamt när man inte platsar i den sociala delen. Var hittar du stödet? – Jag går på samtal på beroendeenheten på kommunen, försöker knyta ihop vissa ändar. Men nu är det lite kämpigt, kroppen börjar göra sig påmind. Christer hoppas att han ska få hjälp att komma till ett annat boende och att så småningom hitta ett arbete. – Att ha ett arbete blir en hjälp, men man måste ändå ha en viss stabilitet innan man börjar. Jag växlar mående flera gånger om dagen. Jag måste avvakta lite och kanske försöka hitta timvikariat till sommaren. Den här gången vill jag få hållbarhet i det här, samtidigt som jag ibland tror att det aldrig kommer att gå. – Jag vill framhålla personalen här på Kryckan, de är helt otroliga utan att säga för mycket. Jag vet inget ställe som funkar som Kryckan, och jag har ju sett en hel del. nyrenoverade lokaler Under 2012 köpte <strong>Österhaninge</strong> <strong>församling</strong> lokalerna på Sleipnervägen där Kryckan ligger och i slutet av sommaren stängdes Kryckan i några månader för renovering. Nu är lokalerna ljusa och fräscha och har fått ett nytt, ändamålsenligt kök och nya möjlig heter för att tvätta och duscha. Renoveringen var nödvändig, men kännbar för besökarna medan den pågick. – Under restaureringstiden var det många som for illa, som varit vana att gå hit och kunna byta kläder, duscha, ta sig en tupplur och få mat i magen. 5
Page 1 and 2: Österhaninge församling nr 2/13 D
Page 3: S:t eSKilS orgelDagar Kom och njut
Page 7 and 8: Kalendarium Gudstjänster och andak
Page 9 and 10: Vår- och sommarresor fJärilShuSet
Page 11 and 12: Öppen dopgenomgång Söndag 7 apri

Nr 2, 2013 - Österhaninge församling

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?