Nr 2, 2013 - Österhaninge församling

till det – det är en trivsam atmo sfär,
säger Leif.
eu-medborgare som far illa
En grupp som ökat under senare år
är EU­medborgare som kommer till
Sverige för att jobba.
– En del åker hit på vinst och förlust,
andra blir lovade arbete i förväg. Vi
har haft flera besökare som jobbat i 3
månader åt ett företag, och fick sen
ingen lön. De hade inte ens pengar att
åka hem till Polen. Värst var nog att
de skämdes så fruktansvärt eftersom de
inte hade någonting, att det var sämre
än innan de åkte iväg, säger Katija.
Ibland finns också en familj i hemlandet
som är beroende av inkomsterna.
Det här är en utsatt grupp och frivilligorganisationer
i Europas storstäder
vittnar om samma utveckling.
– En stor andel av den här gruppen
är helt bostadslösa. De håller till på
T­centralen tills den stänger och i
tunnel banan. De har rätt att vistas här
tre månader utan jobb, men ingen rätt
till hjälp från samhället, förutom akut
sjukvård.
Hur är det att jobba med så utsatta
människor, går det att lämna jobbet
när ni går hem?
– Vissa människor bär man med sig
och har svårt att glömma när man
kommer hem, det är klart, säger
Katija. Men behoven är oändliga och
vi kan slita ut oss många gånger om,
utan att behoven skulle minska. Vi vet
att en del inte har någonstans att ta
vägen när de går härifrån, men den tid
de är här försöker vi väga upp för det.
– Vi engagerar oss hur mycket som
helst på arbetstid, men någonstans är
vi tillräckligt professionella för att inte
ta med jobbet hem. Vi gör skillnad på
ett positivt sätt, tycker Carina.
”De är helt otroliga”
Christer har besökt Kryckan under
många år. När vi träffas har han varit
nykter i tre veckor, men säger att det
inte är så lätt. Kompisarna som han
bor tillsammans med är aktiva missbrukare.
– Det är hopplöst att bli drogfri
där. Jag ska försöka ta mig därifrån.
– Kryckan har blivit en fast punkt.
Jag är själsligt beroende av Kryckan,
det är en del av mitt liv. Här kan jag
umgås med kompisarna lite också,
det kan jag inte göra när jag går ut
härifrån, för då är de ofta fulla eller
påtända. Att vara nykter blir väldigt
ensamt när man inte platsar i den
sociala delen.
Var hittar du stödet?
– Jag går på samtal på beroendeenheten
på kommunen, försöker knyta
ihop vissa ändar. Men nu är det lite
kämpigt, kroppen börjar göra sig
påmind.
Christer hoppas att han ska få hjälp
att komma till ett annat boende och
att så småningom hitta ett arbete.
– Att ha ett arbete blir en hjälp,
men man måste ändå ha en viss stabilitet
innan man börjar. Jag växlar
mående flera gånger om dagen. Jag
måste avvakta lite och kanske försöka
hitta timvikariat till sommaren. Den
här gången vill jag få hållbarhet i det
här, samtidigt som jag ibland tror att
det aldrig kommer att gå.
– Jag vill framhålla personalen här
på Kryckan, de är helt otroliga utan
att säga för mycket. Jag vet inget ställe
som funkar som Kryckan, och jag har
ju sett en hel del.
nyrenoverade lokaler
Under 2012 köpte Österhaninge församling
lokalerna på Sleipnervägen
där Kryckan ligger och i slutet av
sommaren stängdes Kryckan i några
månader för renovering. Nu är lokalerna
ljusa och fräscha och har fått ett
nytt, ändamålsenligt kök och nya
möjlig heter för att tvätta och duscha.
Renoveringen var nödvändig, men
kännbar för besökarna medan den
pågick.
– Under restaureringstiden var det
många som for illa, som varit vana att
gå hit och kunna byta kläder, duscha,
ta sig en tupplur och få mat i magen.
5