Projektarbete

Betydelsefulla böcker
- från dystopi till det undermedvetna

Innehållsförteckning
George Orwell – Djurens gård .............................................................................. 3
Franz Kafka - Förvandlingen ................................................................................ 8
Ayn Rand - Urkällan ........................................................................................... 13
Filip K . Dick – Do androids dream of electric sheep? ....................................... 20
Friedrich Nietzsche – Så talade Zarathustra ........................................................ 26
Franz Kafka - Processen ...................................................................................... 31
George Orwell - 1984 .......................................................................................... 36
2

Antal sidor: 91
Skriven: 1945
Ansvarig utgivare: Bokförlaget Atlantis AB
Typ av bok: Allegori
George Orwell
-Djurens gård
3

Handling
Djurens Gård
-George Orwell
Efter att bondgården har missköts under bonden mr Jones styre börjar djurens missnöje att
gro. Innan majoren – den ädla gamla svinet – håller tal har varje djur infunnit sig i hur
situationen på bondgården har sett ut. När majoren myntade uttryck som revultion och bättre
dagar i ett kamratskap, där allas likavärde togs till vara, började en del djur föreställa sig en
vardag långt från hur verkligheten såg ut.
En tid efter majorens död tas hans tankar till vara, en revolution utbryter och man störtar
bonden mr Jones. Till en början sker allting efter de förhoppningar som alla djuren hade haft.
De hade skrivit sju budord på ladugården som alla djur var tvugna att rätta sig efter. Tiden går
och vilkoren för de arbetande djuren försämras alltmer, svinen har tagit initiativet till
ledarskapet och livet förändras till det sämre. Svinen lever ett lyxigt liv i skymundan medan
de andra djuren sliter hårt för att försöka skapa välstånd på bondgården.
Alltjämt uppmärksammas svinens välstånd men samtidigt vågar ingen av djuren riktigt
ifrågasätta vad som egentligen händer. De djur som är intelligenta nog att förstå att de
priviliger som svinen förser sig med sker på de andras bekostnad – men tystas ned med de
skräckinjagande hundarna som Napoleon har fött upp.
Napoleon är ledaren på bondgården och tillsammans med ett x-antal andra svin styr han hur
livet på bondgården ser ut. Först hade Napoleon en motståndare – det hårt slitande svinet –
Snöboll, med en ödmjukhet som inte finns på denna jord. Det straffade honom dock, att han
endast ville bondgården och dess djur väl, han blir bortjagad från bondgården av hundarna på
order av Napoleon.
Djurbeskrivningar
De styrande:
Majoren
Beskrivs egentligen väldigt lite i boken, men är tänkaren bakom den så kallade ”animalismen”
och med hjälp av tolkningar och allegori tolkas som Lenin eller Karl Marx. Det framkommer
aldrig om denna är ond eller god – det är upp till läsaren själv att avgöra.
4

Napoleon
En av de två grisar som till en början slåss om makten. Napoleon är egentligen ingen god
retoriker utan går ofta rakt på sak och skippar ”skit snacket” – vilket får anses vara till hans
fördel. Napoleons enda avsikt är att på de andras bekostnad bringa välfärd till Svinen och ”de
översta skiktet” på bondgården. Napoleon ska föreställa Stalin under Sovjetunionens tid.
Snöboll
Är den andra grisen som slåss om makten. Snöbolls intentioner är sedemera långt ifrån
Napoleons. Snöboll vill folket väl och vars intentioner handlar om att få bondgården på fötter
igen efter revolutionen. Han lyckas nästan, men när han börjar närma sig sitt lyckande, jagas
han bort från bondgården. För varje gång något inträffar på bondgården med negativ effekt för
djuren beskylls Snöboll.
Mr.Jones
Beskrivs som en bonde som sköter sin bondgård väldigt uselt och behandlar djuren i stort sett
som skit. Han anses vara de styrande innan kommunismen tog över och bildade
Sovjetuntionen - bolsjevikerna.
Arbetarna:
Boxer
Den hårt arbetande hästen som aldrig klagar. Han är trogen och lojal svinen hela sitt liv. Hans
ändå motto är maximen ”jag måste arbeta hårdare” och ”Napoleon har alltid rätt”. Han
ifrågasätter aldrig någonting och är den hårt arbetande vanliga människan.
Mollie
Är en fin häst vars enda intresse är att bli ompysslad av människorna, matad och klappad.
Hon bryr sig inte mycket om revolutionen och en dag lämnar hon farmen för livet på en annan
farm. Hon anses vara överklassen i dåvarande Ryssland som flydde kommunismen.
Benjamin
Benjamin är åsnan på gården. Han har hela tiden förstått vad som har hänt men inte talat om
för de andra djuren. Han kan läsa och skriva lika bra som alla svinen, och har hela tiden
förstått att det inte går rätt till. Det finns folk som har ansett att Benjamin spelade samma roll
som George Orwell själv och menade att det var Orwell själv. Andra menar att Benjamin
representerade de intellektuella som hela tiden visste vad som försigick men inte ämnade bry
sig om det.
5

Murriel
Är en smart get som är lik Benjamin – men som inte alls är lika smart och har större problem
att läsa. Murriel förstår att Benjamin har förstått vad som pågår men han bryr sig inte riktigt
om det. Murriel tillskillnad från Benjamin hjälper djuren att förstå vad som försigår och han
hjälper även djuren att läsa de sju budorden som står på ladugården – även upptäcka att de blir
ändrade titt som tätt.
Miljö och tid
Allt utspelar sig på en bondgård under Sovjetunionens styre. Det märks tydligt i ord och vissa
begrepp vad gäller olika redskap som är typiska för en bondgård. Jag tycker att Orwell för in
läsaren bra och man får verkligen bilden av hur det ser ut. Det är extra kul att han har använt
djur istället för att beskriva situationen i Sovjet, vilket skulle kanske trötta ut mer och inte alls
vara lika lättförståeligt.
Tema – allegori ala top-notch
Ett försök att framställa verkligheten, på ett så tydligt sett som möjligt med ett smart sett –
allegori. Allegori är ett smart sett att förmedla något utan att rakt ut kritisera. Det har
dubbeleffekt, förutom att tydligt framföra kritik, tycker jag att Orwell hjälper till att illustrera
problemet på ett enklare sätt. Det är mycket smart att använda de djuren han har valt. Det gör
att man får en chans att illustrera problemet själv på ett enklare sätt. Att han kategoriserar
samhällsklasser med olika djur gör att läsaren slipper bryta ned all information själv om olika
samhällsklasser.
Djuren är något vi redan är familjära med och vet deras roll i naturen. Det gör att problemet
blir mer förståeligt och att alla människor har lättare att ta till sig det. Det är också roligare att
läsa. Jag är för övrigt ett stort fan till allt som har med allegorier och metaforer att göra.
Budskapet
Budskapet är onekligen kommunsim, diktatur och politiskt missbruk. Orwell vill skildra den
politiska katastrof som har drabbat Sovjetunionen och visa sitt missnöje. Han förklarar väldigt
bra och i detalj. Allt är genomtänkt i boken ut i den minsta detaljen och ingenting lämnas till
slumpen. Det som sker i djurens gård har skett i verkligenheten på ett eller annat sätt.
Att Orwell inte gillade kommunismen är väl ingenting som går att förneka men att han träffar
så väl med kritiken och hur det verkligen såg ut. Orwell är extremt duktig på att beskriva hur
psykningar, övertalning och propagand fungerar i verkligheten – även fast han i det här fallet
illustrerar det med djur. Det är inte bara i djurens gård som Orwell lyckas med detta
konststycke utan också i 1984
6

Stil
Jag var inne på det tidigare, att Orwell är otroligt duktigt att litterärt beskriva människans
psyko. Därför har jag valt ett stycke som jag tycker illustrerar det väldigt bra. Innan detta
stycke utspelar sig har Napoleon dömt ut Snöboll och beskyllt honom för det förstörda
kraftverket.
”Djuren skakades i sitt innersta när de hörde att någon kunnat göra sig skyldig till en sådan
handling – det hade de inte trott ens om Snöboll. Ett samfällt rop av förtrytelse steg mot skyn,
och alla började fundera på hur de skulle kunna fånga Snöboll om han någonsin kom tillbaka.
Nästan genast upptäckte man spår av grisfötter i gräset ett litet stycke från kullen. De kunde
inte följas längre än ett par meter men förefoll leda till ett hål i häcken. Napoleon nosade
omsorgsfullt på dem och förklarade att de härrörde från Snöboll. Han uttalade som sin åsikt
att Snöboll troligen hade tagit sig över från Foxwood”
Senare talar Napoleon till djuren ”Vi har ingen tid att förlora, kamrater! //..// Vi har arbete
framför oss. Redan i dag börjar vi bygga upp kraftverket igen...” det ger en känsla över att
ingenting ifrågasätts och att Napoleon snabbt vill få djuren att koncentrera sig på arbetet för
att glömma bort händelsen.
Jag tycker Orwell har lyckats skriva en riktigt bra bok. Till en början gillade jag inte djurens
gård men allt eftersom började jag uppskatta den mer och mer. Till slut är det helt klart en
bok jag rekommenderar. Den är kort, lättläst och förståelig – precis den slagkraft en allegori
med samhällskritik behöver.
Bokens påverkan på omvärlden
Boken kan helt klart vara en av världens mest kända litterära verk och används i
undervisningssyfte världen över. Tidsmagasinet Time har utsett boken till en av de 100 bästa
engelska novellerna genom tiderna. Det har också fått priset The Hugo Award som årets bästa
novell 1996 och är även med i ”great books of the western world” som är en samlings volym
med de absolut bästa böckerna genom tiderna – enligt Encyclopædia Britannica, Inc.
Förutom alla dessa utmärkelser tror jag boken har bidragt till en större insyn i hur det
verkligen var under kommunismens och hur dåligt de egentligen fungerade. Eftersom det var
förbjudet att öppet kritisera styret valde Orwell en väldigt smart väg. Själv har han kritiserat
sig för att vara något passiv och feg – men jag tycker att den kritiken är att ta i. Han har
bidragt till mer än vad någon är skyldig till och är en av vår tids viktigaste författare.
7

Antal sidor: 110
Skriven: 1915
Ansvarig utgivare: Bakhåll
Typ av bok: Surrealistisk roman
Franz Kafka
-Förvandlingen
8

Handling
Förvandlingen
Kafka
En dag vaknar Gregor Samsa upp i sin säng, till sin stora förvåning är han nu helt oförmögen
att röra sig och försöker desperat ta sig upp för att kunna hinna till tåget. Gregor Samsa jobbar
som affärsman och är därför oftast på resande fot, så också denna morgon. Men oförmågan att
röra sig skrämmer Gregor som bestämmer sig för att somna om och kanske vakna upp ett litet
tag senare, för att då kanske inse att han bara inbillat sig dessa dumheter.
Vid senare uppvaknande försöker han våldsamt ta sig ur sängen, men utan några framsteg.
Efter att ha missat tåget och inte infunnit sig på den ort han hade för avsikt att besöka denna
morgon, har hans chef kommit för att se efter vad som är på tok. Gregor som har låst in sig,
försöker ta sig till dörren då han hör att hans egen chef har kommit för att se vad som är på
tok. Nu har han dock lyckats med en metod att på något sätt ta sig ur sängen. Med en duns
ramlar ur sängen på rygg, vilket leder till fruktansvärda smärtor. Då Gregor försöker att ta sig
till dörren märker han vilka enorma problem han har med att endast stå för egna ben, det är
sådana brännande smärtor att han knappt kan uthärda dem.
Gregor var tidigare en framgångsrik affärsman, och försörjde hela familjen – vilken är av
mamma, pappa och syster. Efter förvandlingen märker Gregor hur betydelselös han är för
familjen, istället för som tidigare vara något viktigt levebröd för familjen är han nu istället ett
skadedjur, vilket endast leder till en börda för den egna familjen.
Personutveckling
Gregor Samsa
Från att vara en mycket hårt arbetande man, vars främsta uppgift var att försörja familjen, till
att bli en parasit (skadedjur) – vilket mycket väl kan liknas med en människa vilken saknar
förmågan att tjäna egna pengar. Gregors hälsa försämras ständigt genom novellen, successivt
märker han också hur han blir en allt större börda för familjen och lastar sig själv för vad som
har hänt.
Gregors relation till systern – som också är den enda som i början vågar sig in i rummet – är
till en början god. Gregors oförmåga att kommunicera med familjen efter förvandlingen har
lett till att systern får tolka Gregors behov, och till en början går det bra. Det är inte förrän
senare som Gregor märker att systern inte längre tar hänsyn till honom; sådant som hon
tidigare hade gjort per automatik för att underlätta för Gregor struntar hon nu istället i.
Gregor förstår fortfarande vad de säger, och ofta lämnar systern dörren öppen med en ytterst
liten glipa, endast för att Gregor ska kunna höra de tala och ibland även iaktta dem. Till
Gregors besvikelse märker han att desto längre tid det har gått efter förvandlingen ju större
börda blir han för familjen.
9

Systern
Systern har alltid varit den som stått Gregor närmast, och hon är den enda i familjen som till
en början inte ser Gregor som en börda. Hennes desperata förhoppningar om att Gregor en
dag kommer att vara sig själv igen blir allt mer tvivelaktiga. Ju längre tiden går och Gregors
hälsa försämras, försämras desto mer samtidigt hans syster motivation till att hjälpa sin broder
för att han överhuvudtaget ska kunna leva vidare.
Fadern är från början tvivlande till att överhuvudtaget behålla Skadedjuret –Gregor – för han
kan inte se att detta skadedjur en gång vart hans son. Vad han nu har förvandlats till har gjort
att fadern återigen fått gå tillbaka till sitt arbete, vilket har gjort honom helt utmattad. För
varje dag som går blir familjen allt svagare ekonomiskt såväl som psykiskt. Till slut kan inte
systern stå emot den psykiska belastning som familjens situation bidrar till och brister ut i
gråt. Det är här hennes roll tar en vändpunkt, hon blir allt mer skeptiskt till sin brors liv och
hans behov.
Hon inser att de inte kan fortsätta såhär och att de måste göra sig av med Gregor, de står inte
ut – han är nu även svårt skadad. Skadan orsakades av fadern, då han kastade ett äpple som
fastnade i Gregors kropp kommer såret sedermera att bli ett inflammerat sår som gav Gregor
en oerhörd smärta, vilket också kom att hindra hans rörlighet.
Miljö och tid
Många som har försökt sig på att tolka Förvandlingen och vad den egentligen har för mening
påstår att det är en liknelse med Franz Kafkas egna liv. Om det skulle stämma, vilket jag inte
tar ställning varken för eller mot, betyder det att detta drama utspelar sig någon gång i
sekelskiftet.
I stort sett hela boken utspelar sig i lägenheten där de bor. Kafka beskriver i detalj hur det ser
ut och hur möblemanget är placerat, vilket är ett av Kafkas sätt att fånga läsaren. Man förstår
under ett moment i boken då systern och modern ska möblera om Gregors rum, för att – detta
är innan incidenten med fadern och äppelkastet – kunna röra sig så fritt som möjligt. Detta
görs dock förgäves, då inom en snar framtid äpplet kom att bli kastat och dess ödesdigra
skada sätter stopp för Gregor att röra sig fritt i rummet, såväl i taket som på väggarna.
Tema
Temat i boken är i min tro en surrealistisk förklaring till hur ens livssituation kan förändras så
hastigt av ett handikapp – man är inte den man är den dagen då man inte har samma
möjligheter som man hade tidigare. Dessa möjligheter är sådant som tas förgivet av
allmänheten, i det här fallet är försörjningen något som familjen tar förgivet. I den stunden
Gregor förvandlas, förvandlas också hans livssituation till den motsatta. Från att tidigare vart
duglig och till nytta – samtidigt som de fysiska förmågorna fanns, fanns också de sociala – för
familjen har Gregor numera förvandlat sin vardag till det omvända, blivit en börda för
familjen.
10

Budskap
Det här är nog det absolut svåraste med boken, att sätta den i ett sammanhang och tolka den,
då jag inte har gjort några särskilt djupa studier om Franz Kafka och hans liv. Det lilla jag vet
om honom är således svårt att göra en koppling till Gregor Samsa. Det som jag tror blir
bokens budskap är att försöka förmedla den livssituation många har levt, lever i och framöver
kommer att leva i. En situation, som präglas av de förväntningar samhället ställer på oss som
människor, att äta eller bli äten. Det är svårt att spekulera i hur Franz Kafka kände sig i sin
egen livssituation. Hur han än kände sig eller inte tror jag att många människor har den här
känslan idag, även har haft den och kommer att ha den.
Vidare tror jag att Kafka vill visa på vilket värde man egentligen har som människa. Det går
att dra slutsatsen att när Gregor väl förvandlas byter han och familjen roller. Då Gregor var
den som tidigare försörjde familjen och familjen en slags parasit, har de nu bytt roller. Detta
leder till att Gregor förlorar sin position som den älskvärda familjesonen och nu istället tar
rollen som parasit. Det här är nog något som Kafka vill påpeka, att ”Jag är inte Jag, om jag
inte alltid har en konstant till sitt förfogande, i form av möjligheter att tillfredställa folk i sin
omgivning”.
Det man ställs för är ett djupt moraliskt problem. Familjen har enligt många en plikt att ta
hand om sina egna medlemmar, men i det här fallet så berövar Gregor deras frihet och hotar
att dra ner hela familjen i en mycket djupare situation, om hans existens inte upphör. Frågan
är om det är värt att livnära skadedjuret, då man inte får glömma bort att skadedjuret tidigare
har livnärt dessa tre, ensam.
Stil
För att förklara hur Franz Kafka skriver sin bok Förvandlingen har jag valt ett stycke från
boken.
”Den svåra skadan som plågade Gregor i över en månad – äpplet satt kvar i köttet som en
synlig påminnelse eftersom ingen vågade avlägsna det – tycktes ha fått till och med fadern att
erinra sig att Gregor, trots sin nuvarande sorgliga och motbjudande skepnad, var en
familjemedlem som inte fick behandlas som en fiende, utan att det snarare var familjens
skyldighet att undertrycka sin motvilja och visa tålamod, tålamod och inget annat.”
Det här visar återigen på hur svårt det är för familjen att anpassa sig till sin son, och de behov
han kräver efter förvandlingen. Men för att återgå till språket så tycker jag att hans sätt att
skriva sakligt och att han även håller sig relativt kort, samtidigt som han hinner formulera de
olika moraliska problemen som uppstår och alla dilemman familjen ställs inför.
11

Bokens påverkan på omvärlden
Allt som Kafka har skrivit har efter hans död brutit sig loss efter den så kallade ”levande
förbannelsen”, att det är inte förrän efter döden som boken kan bli tillräckligt känd för att ha
någon påverkan – vilket han också själv har sagt.
Kafkas sätt att skriva har varit revolutionerande vad gäller det surrealistiska och det har också
gjort honom till en världsförfattare, det tog sin tid, men utan tvivel har han påverkat
omvärlden. Det är många viktiga funderingar som har cirkulerat runt hos mänskligheten,
många svåra, ofrånkomliga och besvärliga frågor – vilket Kafka har hjälpt folk på traven att
börja fundera på. Särskilt har han påverkat tankesättet vad gäller det man absolut tar för givet,
det för många som är abstrakt och åtkomligt, det har gjorts om, om inte förståeligt, åtminstone
mer begripbart än tidigare.
Något jag kan tycka att man lagt ner för mycket energi och tid på, det är frågan om vad det
egentligen är för något djur som Gregor har förvandlats till. Det är uppenbart för mig att det är
ett skadedjur, då den tyska – vilket är originaltextens språk – benämningen på djuret är
”Ungezeifer” vilket således blir den svenska översättningen ”skadedjur”.
Förvandlingen är för mig en rörande novell, då jag kan dra egna paralleller till problemet som
familjen Samsa ställs inför. Det är inte bara min egen erfarenhet som säger mig att problemet
är ett mycket svårt problem, utan det är alla frågor som man ställs inför. Det finns inte någon
riktig lösning på hur man bör agera om man utsätts för en sådan situation. Ska man göra sig
av med den drabbade för att kunna leva resten av sitt liv i ett så stort behag som möjligt, eller
har man en medfödd skyldighet att ta hand om människorna som tillhör ens familj? Frågan är
svår, och blir inte mindre lätt med de påtryckningar och förväntningar som samhället ställer
på familjen.
Ta t.ex. de tre herrarna som blir inackorderade hos familjen Samsa för att familjen ska klara
av hyran. Man tvingas att hyra ut ett rum som tidigare har stått tomt till de ädla herrarna.
Problemet i ställningstagandet uppstår nu i samma stund som man tar in dessa tre herrar och
låter dem hyra ett rum, det kommer alltså ännu en variabel in i ekvationen – hur dessa tre
herrar förväntar sig att man ska behandla den mycket svåra situationen. I den första lösningen
kan man göra sig av med Gregor, vilket skulle kunna påverka herrarnas beslut om att bo kvar
eller inte. Tar de illa upp för man behandlar en familjemedlem som ohyra? Den andra
lösningen blir att man försöker behandla Gregor som en värdig familjemedlem, men då äcklas
dessa herrar av Gregors verkliga Jag. Denna ohyra, detta är en skymf som familjen genast bör
göra sig av med. De båda två ställningstaganden som finns, påverkas på ett eller annat sätt
utifrån det sociala trycket.
12

Antal sidor: 787
Skriven: 1943
Ansvarig utgivare: Timbro
Ayn Rand
-Urkällan
Typ av bok: En filosofisk bok om individen mot kollektivet
13

Handling
Urkällan
Ayn Rand
Howard Roark har ett år kvar på Stantons arkitektskola när rektorn kallar in honom på sitt
rum. Howard ser rektorn sittande med hans mapp i handen, han förstår vad som är på gång –
han blir inte ens arg – han förstod att det skulle bli såhär. Utan att protestera går Howard
därifrån efter en konversation med rektorn vad beträffar de olika lärorna inom arkitekturen –
Roark påstår att dem är överflödiga och överarbetade, kopierade. Renässansen, kolonialismen,
alla stilar är redan skapade och plagiat – parasiter.
Roark bestämmer sig för att söka jobb som arkitekt i New York och går från företag efter
företag, ingenstans får han chansen att skapa utifrån sina egna villkor. Efter ett antal jobb
hamnar han hos Henry Cameron, som likt Roark har sin egen stil och alltid skapat på sina
egna villkor. Förr i tiden var Cameron en stor arkitekt där kunderna stod på kö för att få hyra
honom som arkitekt, men efter ett långt motarbetande av de ”vanliga” – de som gick i alla
andras fotspår - arkitekterna tappade han orken och gick ner sig – började dricka ofta och
mycket.
Roark motarbetas hela tiden av -- vart han än kommer - alla de vanliga
”andrahandsmänniskorna” som lever för andra och inte har något eget intresse. Handlingen
kan summeras till en mening ” The question isn't who is going to let me; it's who is going to
stop me.”
Personbeskrivning
Peter Keating
Peter är elev tillsammans med Roark på Stranton. Den stora skillnaden är att Peter är ett år
äldre och anses vara den nya stora talangen inom arkitekturen. Till skillnad från Roark, så är
det enda Peter bryr sig om vad andra människor tycker och tänker om honom – därifrån
kommer uttrycket andrahandsmänniska. Keating spås en lysande karriär, allt går som på räls.
Efter skolan blir han rekryterad av Guy Francon – far till den vackra Dominuqe Francon – till
Francon & Heyer arkitektbyrå – den ledande inom området.
Peter blir Francons gullegris, han klättrar uppåt inom firman och blir slutligen Francons
partner. Det nya namnet på byrån blir Francon & Keating. Peter har samtidigt en kärlek till
Ellswoort M Tooheys systerdotter Katie. Peters kärlek till Katie är väldigt stark och det är
hans första kärlek – men Katie duger inte att ha som hustru om Peter vill göra karriär på grund
av hennes låga status i samhället, istället suktar Peter efter Dominique Francon.
Under sin karriär tar Keating hjälp av Roark ett flertal gånger när han ska bygga viktiga
byggnader. Ett tillfälle som är anmärkningsvärt är när han tar hjälp för att vinna en tävling –
14

som han också gör med hjälp av Roark – en parasit. Trots Peters alla försök att anpassa sig till
alla andra samtidigt som han försöker tjäna pengar – och sitt faktiskt odugliga sätt till att rita –
börjar han tappa greppet om livet. De som tidigare stod honom nära och som har hjälp honom
att klättra finns inte längre där eller har för längesedan övergivit honom, trappstegen han
tidigare kunde lättvindigt klättra uppför står nu gapande tomma inför hans fötter.
Ellswoort M Toohey
Är en socialist som skriver i den ökända sensationstidningen ”The Banner” som ägs utav Gail
Wynand. Toohey anses slåss för kollektivet, solidaritet och välfärden. Ju längre boken
fortskrider förstår man att Toohey är något av en paradox och att det han står för är omöjligt
att i praktiken utöva utan paradoxer. Han är en intressant figur som skapar opinion om politik
som socialist samtidigt som han umgås med ”eliten” i New York och hjälper unga
individualister att göra karriär – Peter Keating var en av dem han har skrivit om och därmed
också hjälpt.
Toohey är en som förespråkar altruismen – precis tvärtemot det Roark står för- och
motarbetar honom genom hela boken. Toohey är köpt av Gail Wynand till The Banner, en
tidning som egentligen inte har något eget – utan bara representerar vad folket tycker.
Tooheys karaktär är en mycket intressant sådan, som bygger sin egen karriär på andras
medlidande och känslor – en parasit .
Dominique Francon
Dotter till Guy Francon och blir förälskad i Howard Roark. De älskar att reta varandra och
därför gifter sig Dominuqe med Keating, det gör ont i Roark men han kämpar vidare helt
oberörd. När Peter Keating får chansen att göra ett bostadsområde – som kommer att öka
hans popularitet igen och visa för honom själv att han inte alls är på väg ner – vilket han
faktiskt är – erbjuds han av Gail Wynand, mannen som är ägare till The Banner och mannen
som skall bygga detta bostasområde, att mot sin fru Dominuqe Francon få uppdraget. Keating
går självklart med på det här och Dominuqe tar ut skilsmässa med Keating för att gifta sig
med Wynand .
Keating offrar inte bara sin fru, utan det är ett samtal som förs mellan Howard och Dominuqe
när hon frågar om Howard skulle ta illa upp om hon gifter sig med Gail Wynand och Howard
svarar att det skulle göra mer ont än vad det gjorde med Peter. Dominuqe svarar med att gifta
sig med Wynand.
Dominuqe är en kvinna som vilken karl som helst suktar efter, väldigt iögonenfallande. Hon
är som person väldigt svår att ha att göra med och utnyttjar sitt fagra utseende till sin fördel.
Dominuqe jobbar också på The Banner och skriver inlägg och skapar opinion hos kvinnor
runt om i USA.
15

Gail Wynand
Mannen som skapade ett tidningsimperium av ingenting. vars enda tanke alltid har varit riktad
åt sig själv – aldrig tagit hänsyn till någon annan. Till skillnad från Howard Roark, som jag
kommer att beskriva om ett litet tag, är Wynand också är en egoist – men inte i den
bemärkelse som Roark är. Wynand har totalt tappat intresset för sitt liv, det enda som betyder
något för honom är hans tidningsimperium. Den sensationsjournalistik som The Banner ägnar
sig åt bygger mycket på de människor Wynand har köpt till sig – han är den som betalar den
bästa lönen i staden, överlägset. Han finner en slags njutning i att köpa människor till sin
tidning och genom att betala en oemotståndlig lön också få dem att förespråka sådant som
förut stred emot deras egna ideal. En som förespråkade individualism förespråkar nu
kollektivet, en som var emot chefernas höga löner de skriver nu i The Banner om hur viktigt
det är med chefernas höga löner.
Det är en slags kontroll som får Wynand att känna sig mäktig och att han kan få vad han vill,
för att han har pengar. Det finns en del saker som är värda att analysera vad gäller det här
beteendet och vad egentligen Ayn Rand vill förklara filosofiskt. Min egen teori är att hur
mäktig en människa i fråga än är, ska det inte gå att påverka lagen, den har sin verkan oavsett
vem du är. Det märks framförallt när Roark ställs inför rätta, då Wynand vill och försöker
göra allt – han offrar till och med banners ideal för Roark – för att skydda honom, man får en
känsla av hur maktlös han verkligen är och det märks hur det tär på honom.
Howard Roark
Huvudpersonen i boken är alltså Howard Roark, den rationella egoisten vars liv hela tiden står
i konflikt till omvärlden och de sociala idealen och påtryckningarna som finns i samhället.
Roarks person byggs till en början upp som den ”snäsiga” och kritiska tonåringen, vars
beteende ofta dementeras med ”så fort han blir äldre så kommer han att förstå bättre”. Det
finns ett bra exempel i boken när Roark har kallats till rektorn för att relegeras från skolan och
rektorn frågar Roark hur gammal han är och får svaret tjugotvå, då rektorns direkta reaktion
blir ”Ja, men då är det förståeligt. Du kommer att växa ifrån det här.”. Roark vägrar dock att
ge sig och han står verkligen för sina ideal och kommer att leva efter dem hela sitt liv, han är
motsatsen till andrahandsmänniskan, den rationella egoisten i sin absoluta betydelse.
Andrahandsmänniskan är dessa människor vars liv går ut på att hela tiden försöka prestera för
att antingen imponera på andra eller för att låta sina ideal och idéer påverkas utav de normer
som finns i samhället. Den rationella egoisten är den människan som lever för sitt eget
intresse och offrar sig aldrig åt någon annan eller offrar aldrig någon annan för sig själv. För
att ta förstå den rationella egoismens innebörd vill jag demonstrera med ett citat skrivet av
Ayn Rand som är precis de grunder och värderingar som Howard Roark står för.
” Man—every man—is an end in himself, not the means to the ends of others. He must exist
for his own sake, neither sacrificing himself to others nor sacrificing others to himself. The
16

pursuit of his own rational self-interest and of his own happiness is the highest moral purpose
of his life.”
Roarks liv präglas hela tiden av folk i hans vardag som motarbetar honom vad han än gör.
Flera gånger i boken får man intrycket av att folk – innan de diskuterar med någon annan --
får uppfattningen att de gillar Roarks arbeten, men som sedan motarbetas av folk vars största
rädsla stavas förändring.
Miljö och tid
Storyn utspelar sig i mellankrigstiden, det börjar när Howard är 22 år och man får bland annat
följa med i den djupa depressionen under 30-talet i USA, då de stora och erkända arkitekterna
som tidigare haft kö till sina firmor numera får slåss om att få uppdragen. Det är intressant hur
miljön och tiden beskrivs, för man får en insikt hur det utvecklas med tiden och att Howard
Roark vägrar att kategorisera sig själv och har därför så svårt att bli accepterad någonstans.
Det är precis som tidsperioderna redan är förutbestämda för att passa in.
Det är hela tiden en konflikt mellan de gamla, ärorika arkitekterna och modernisterna, alltså
det nya mot det gamla, konservativa mot nyskapande. Det är lärorikt och man lär sig hur det
har vart inom branscher, och förmodligen hur det kommer att vara i framtiden. Nyskapare
bekämpas hela tiden av konservativa, vars största rädsla är just det jag nämnde tidigare,
förändring.
Det märks också tydligt hur folk klär sig, beter sig och även hur de konverserar spelar stor roll
för förståelsen för vilken tidsperiod boken utspelar sig. Något som är anmärkningsvärt är
också tidningen The Banner, där spalter som ”husmodern” och liknande finns, där man alltså
framför de ideal vilka förväntas av just en hustru. Det är väl om något typiskt för denna tid,
visserligen är det inget abnormt i nutid – vilket också kan anses vara skrämmande – att man
fortfarande i 2000-talet påtvingar man statliga ideal på folk – folkbildningar, välfärd och
solidaritet. Man påverkar hur folk ska tänka, vad de ska tycka och hur de ska agera, tidigare
var täckmanteln folkbildning, numera är det tidningsmagasin och skvallerpressen.
Ryktet är också något man pratar mer ”öppet” om tidigare. Dominique Francon som är
frånskiljd och gifter sig med Gail Wynand, som har skapat alla dessa ideal och spridit dem
genom The Banner, blir helt plötsligt en jättenyhet och startar en hel del skvaller. Det är något
som verkligen skiljer tiden i boken från nutid – och det märks mycket.
Tema
Ayn Rand förklarar vad objektivismen och varje människas eget intresse. Att inte offras för
andra, men samtidigt inte offra andra för en själv. Boken tar upp den ständiga konflikt som
uppstår mellan samhällets kontroll över den enskilda individens eget intresse. Boken är till för
att skaka om och få folk att tänka efter, om man nu vill det.
Det är filosofi i praktiken som boken beskriver, det är utifrån Ayn Rands grunder av
objektivism och tar upp på de problem den skapar, hur man kan lösa dem och samtidigt pekar
på den hur andrahandsmänniskan hela tiden lever som en parasit.
17

Budskap
Jag har redan vart inne och snuddat på budskapet, men jag tänker förklara lite utförligare. Jag
har valt att ta med ett långt citat från boken som beskriver konflikten mellan
andrahandsmänniskor och den skapande – den rationella egoisten. Det är dock i slutet av
boken, och jag vill därför inte förtälja det i recensionen. Jag väljer att publicera en länk till
Youtubeklippet. Det finns nämligen en film som bygger på boken - språket är engelska och
det finns ingen översättning – och som talet i boken är precis citerat i The Fountainhead från
1949.
http://www.youtube.com/watch?v=Zc7oZ9yWqO4
Rationell egoism, vilket Howard Roark är ett levande exempel på, det är precis det Ayn Rand
vill få fram med den här boken, individens kamp mot kollektivet. Ett annat berömt citat av
Ayn Rand är ” The question isn't who is going to let me; it's who is going to stop me”, statens
kontroll över individen och de sociala påtryckningar som styr vårt samhälle, vilka är
uppbyggda på de förutfattade meningar och normer, vilka snarare motarbetar kreativitet
istället för att gynna den.
Stil
Ayn Rand är den författaren som hittills har haft störst påverkan på mitt liv, framförallt med
tanke på innehållet i hennes böcker, men det är inte endast det som har påverkat mig. Hennes
sätt att skriva på är otroligt vackert och jag gillar det väldigt starkt, det hon skriver om, det får
en verkligen att tänka efter hur personen i fråga verkligen känner sig.
Stycket jag har valt att visa är typiskt för hennes stil. Något som är väldigt speciellt för just
”Urkällan” är att passionen för arkitektur är något som genomsyrar hela boken, en syra vars
substans är likt ett gott vin.
”Det är ju därför jag säger det! Därför att det inte var vad jag gjorde!...Hör nu, Roark, det är
en sak med er som jag är rädd för. Det är inte bara ert arbete, jag skulle inte bry mig om det
om ni vore en exhibitionist som är annorlunda som ett konststycke, som snobberi, bara för att
dra uppmärksamheten till er. Det är en smart manöver, att gå emot den allmänna smaken och
lyda den och slinka in bakvägen. I så fall skulle jag inte oroa mig. Men det är inte det. Ni
älskar ert arbete. Gud hjälpe mig, ni älskar det! Och det är er förbannelse. Det är märket ni har
i pannan, som de allihop kan se. Ni älskar det, och de vet det, och de vet att de har er fast.
Tittar ni någonsin på folk på gatan? Är ni inte rädd för dem? Det är jag. De går förbi en, och
de har hattar och bär på paket. Men det är inte det väsentliga med dem. Det väsentliga är hatet
gentemot alla som älskar sitt arbete. Det är den enda sorts människor de är rädda för. Jag vet
inte varför. Roark, ni blottar er för varenda en av dem.”
Det här är mitt i ett samtal med Henry Cameron, den arkitekt vilken har varit Roarks förebild.
Howard har här börjat jobba hos Cameron, men Cameron har upptäckt att Roark är alldeles
för egen för sitt eget bästa och är rädd att Roark ska gå samma väg som han själv en gång
gjorde – mot sin egen undergång. Hans relation till Roark förstärks allt mer under bokens
gång och han erbjuder sig att hjälpa Roark med karriären genom att skriva ett brev till någon
18

av de stora arkitektfirmorna, vilket strider mot Roarks ideal och vägrar därför att ta emot
denna hjälp.
Bokens avtryck på omvärlden
Boken har haft stor betydelse för Objektivismen världen över. Ayn Rand har blivit en
frontfigur – Objektivism är Rands egen skola och har växt sig starkare på senare tid. Det är
framförallt Individen rättigheter och moral som har växt fram genom Urkällan. Jag tror att
boken har fått många att ändra sin bild på ”riktiga” egoister – rationell egoism.
Boken är ett exempel på hur man som kreativ och skapande människa motarbetas, hela tiden
för den rädslan att kollektivet kommer att ta någon slags – för mig okänd – skada. Det har
tidigare sällan förts en så öppen debatt om individualismen och dess moral, det har varit något
fult, någon som inte kan leva i samhörighet med andra, en människa som har varit något av en
abnorm människa, de har blivit behandlade med förakt.
Framförallt talet som Howard Roark framför i slutet har förmodligen haft en stor betydelse
och påverkat en del människor. En gång i boken, när Peter Keating – antagonisten – förstår att
Howard Roark förmodligen är den mest vänliga människa han någonsin träffat. Hans hat har
byggts upp på grund av ett samhälle och uppfostran där han hela tiden har lärt sig att stöta
bort det ovanliga, det främmande och det nyskapande. Det är något slags psykologiskt krig
som pågår, att antingen ge upp sina ideal, för att göra karriär och sälja sin själ, eller att
försvara sitt eget jag med risk för att bli motarbetad resten av livet.
Som jag redan nämnt har boken blivit filmatiserad The fountainhead (1949), vilket innebär att
den således måste ha påverkat, att filmatisera den betyder väl ända att det måste finnas något
slags intresse utav något slag för boken och dess mening. Det Rand också uttrycker väldigt
noggrant och detaljrikt är de känslomässiga reaktionerna hos Roark, hur han reagerar och
tänker, vilket gjorde ett starkt emotionellt intryck på mig.
Mycket i boken känns enligt mig som en kritik till den nuvarande samhällsstrukturen – vilket
jag helt och hållet är på Rands sida – motarbetar det mänskliga förnuftet genom förtryck, i
sådant som normer och förutfattade meningar, kollektivets farliga påverkan på individen.
Förnuftet är något som kommer i andra hand, att passa in, att leva upp till andra människors
förväntningar är ofta viktigare än att förlita sig på förnuftet.
Det jag tror Ayn Rand vill försöka få alla att förstå med boken, huruvida de tar till sig det eller
inte, är att som Howard Roark själv säger i sitt tal till domaren och juryn ”I came here to say
that I do not recognize anyone’s right to one minute of my life”. Med dessa ord avslutar jag
min recension av Urkällan, skriven av Ayn Rand.
19

Antal sidor: 224
Skriven: 1968
Filip K . Dick
- Do androids dream of electric sheep?
Ansvarig utgivare: ORION PUBLISHING CO
Typ av bok: Allegori
20

Handling
Do androids dream of electric sheep?
Jorden har för länge sedan upplevt det tredje världskriget, konsekvenserna är förödande och
människorna har sedan ett tag tillbaka migrerat till planeter runt om jorden – kolonierna.
Tyvärr är inte de enda som blivit drabbade av kärnvapenkriget människor utan även växtlighet
och djur. Levande djur har blivit så pass sällsynta att människor har gett upp sitt förnuft – om
de nu besitter något sådant – för att få tag i ett så sällsynt djur som möjligt.
Förutom Hoover-bilarna, som fungerar som en mix av flygplan och bil, så har mänskliga
ingenjörer utvecklat ett nästintill människolikt släkte - androider. Den stora skillnaden mellan
människorna och de artificiella människorna är att den senare saknar empati. De artificiella
människorna, vars syfte var att agera som slavar i de sysselsättningar som människor helst
inte kan utföra antingen i brist på lust eller rent av hälsofarliga.
Personutveckling
Richard Deckard är en man i medelåldern, en prisjägare vars uppdrag är att eliminera ett antal
androider. Androiderna, finns på en lista som hans uppdragsgivare försett honom med.
Anledning till att dessa androider ska avverkas är att de har rymt från ett skepp på väg till
någon av kolonierna. Från början är Richard en man som ser sitt jobb som en plikt, något som
måste göras. Under tidens gång förändras Richard, han börjar tvivla på sin uppgift och frågar
sig varför han måste eliminera dessa androider. Detta tvivel bygger på att Deckards mycket
tragiska liv börjar bli outhärdligt, tvivlet på kärleken till sin fru och den ständiga kampen om
att få äga ett eget livslevande djur.
Dagligen utsätts han för den press samhället sätter på honom – särskilt sin granne. Deckards
viktigaste och kanske enda motiv till att han överhuvudtaget sysslar med det han gör – mot sin
egen vilja och tvivel. Pressen består i att alla runt omkring honom har ett bättre och mer
statusingivande djur än honom. Dagligen påmind om detta, gör lidandet outhärdlig för
Deckard.
J.R Isidore ”chickenhead” är en ”avvikande” person som inte klarade Iq-testet för att få
godkännandet att migrera till kolonierna – han är alltså för dum. Isildore bor själv i sin
lägenhet i San Fransiscos förort – där knappast någon bor längre av de kvarvarande på jorden.
21

Det är ett stort våningshus, vilket hela tiden stått övergivet tills en dag då Isidore kommer hem
från jobbet, ett plötsligt ljud från en avlägsen tv någonstans i hyreshuset. Isidore bestämmer
sig för att gå ut i trappuppgången för att ta reda på var ljudet kommer ifrån. När Isidore
kommer fram till dörren, tvekar han en stund och frågar sig själv ”Hur skulle den som
öppnade reagera? Jag är trots allt en ”chickenhead” och vad kan jag om konversera med
vanliga människor? Hur ska jag inleda konversation? Ska jag fråga efter smör, eller kanske
socker? Isidores vidare roll, är att han senare kommer att omedvetet att hjälpa androiderna –
men samtidigt klumpigt sätta dem i klistret.
Rachel är till synes en helt vanlig människa vars största uppgift i boken kommer att vara
assistera Deckard i uppgiften att retirera androiderna. Deckard inser direkt att Rachel är en
android, vilket hon själv inte har förstått. Någonstans får man känslan av att Rachels
oförståelse för vad hon själv är går att jämföra med det vuxna adopterade barnet som
fortfarande inte har förstått. Fast jag skulle snarare förklara det som att Philip K. Dick
försöker få fram en bild av att likheten är så pass nära att det – som under andra världskriget
när man skulle skilja judar från icke-judar – utseendemässigt inte går att skilja dem åt.
Miljö
Boken utspelar sig 2021, det är ett väl utvecklat samhälle – rent teknologiskt sätt. Husen är
stora som pyramider, som består till största dels av fönster. Staden täcks av stora eldsprutande
torn som förmodligen producerar någon slags gas. Det är fullt med rör överallt vilka
transporterar gasen de eldsprutande tornen förmodligen har producerat. Miljön passar väldigt
bra in på hur man förr i tiden förställde sig hur ett framtida högteknologiskt samhälle skulle
kunna komma att se ut.
Miljön beskrivs egentligen väldigt lite, endast det nödvändiga för att sätta läsaren i situationen
och kunna skapa sig en bild i huvudet. Det går att kritisera såväl som att hylla, men jag tycker
att Philip K. Dick lyckas utomordentligt att göra boken kort och innehållsrik utan att man
störs av ”dåliga beskrivningar”.
Budskap
Budskapet är något svårtolkat, då man inte direkt kan peka på något konkret som boken
försöker förmedla – politiskt budskap eller dylikt (likt 1984). Så, vad är egentligen det Philip
K. Dick vill få av denna dystopi? Kanske är människans sätt att agera mot varandra och dess
arts ständigt trögsinta tänkande och ställningstagande vad gäller empati och att göra något
bara för man måste. I boken börjar prisjägaren Deckard slutligen fundera på varför han
pensionerar dessa androider. De är inte till någon skada – de finns bara på en lista och därför
ska det göras.
22

Kan det vara kritiken av den statliga kontrollen som så smått smugit sig in i bokens koncept?
Det är något tveksamt, då Deckard jobbar för provision och han gör det frivilligt – dock under
en dold press från samhället att nå den status som behövs för att finna välbehag när det gäller
att ha ett riktigt levande djur. Det kan för övrigt i dagens samhälle liknas med den status som
olika bilar eller jobb innebär, om det nu är bra eller dåligt tänker jag inte ta ställning till. Klart
att vissa finner ett sorts välbehag – även Deckard – när de har uppnått något, i det här fallet att
ha ett levande djur. Det märks senare i och med att boken är att djuret betyder mer än hans
egen fru, vilket skulle kunna tolkas som en kritik till materialismen eller är det kanske bara ett
sätt att förstärka bokens funderingar kring moral – eller både och.
Något som säkerligen inte går att misstolka är att boken är en dystopi. Boken är alltså en
samhällskritisk bok – som är tar upp ett intressant ämne. Jag tror att om man tolkar boken som
att kriget har någon central betydelse så är man nog inne på fel banor, jag skulle hellre sätta
fingret på frågan om vad moral egentligen är och dess betydelse. Ett intressant scenario i
boken är när Deckard själv börjar tvivla på sin egen identitet, då han utsätts för en
konspiration av androiderna. Då de påstår sig vara poliser, genom att jobba inom en hemlig
institution och de försöker få Deckard att tvivla på sitt vara eller icke-vara, alltså om han
verkligen är en människa eller android.
Det intressanta i Philip K. Dicks bok är när Deckard utsätts för den här konspirationen och
blir djupt förundrad om hur det egentligen står till. Menar Dick att människan har så liten
empati – likt androiderna som saknar den – och därmed agerar som robotar i en värld där
empatin saknas. Är det kanske Dicks syn på vad resultatet av vad som händer om
mänskligheten saknar empati, en tolkning – vilket jag själv ser som motiv till boken.
Stil
Philip K. Dick skriver oftast i första person – vilket jag själv anser vara det mest intressanta.
Den skrivstilen gör att man sätter sig in bättre i hur personerna tänker och det får en som
läsare att reflektera över hur och varför personerna i boken tänker och agerar som dem gör. I
övrigt så finns det inte särskilt mycket att kommentera, förutom det jag redan nämnt som jag
tycker Dick löser på ett utomordentligt sätt, de korta beskrivningarna. För att visa vad jag
menar har jag tagit med ett stycke från boken. Vilket är på engelska – det vore att förstöra
genom att översätta till svenska.
Stycket är taget från sida 17, när Isildore kollar på tv och typiskt propaganda håller på att
utspela sig på tv:n om varför man bör migrera till kolonierna.
” ”Let’s hear from MRs. Maggie Klugman,” the TV announcer suggested to John Isidore,
who wanted only to know the time. ”A recent immigrant to Mars, Mrs. Klugman in an
interview taped live in New New York had this to say. Mrs. Klugman, how would you
contrast your life back on contaminated Earth with your new life here in a world rich with
every imaginable possibility?” A pause, and then a tired, dry, middle-aged, female voice said,
”I think what I and my family of three noticed most the dignity” ”The dignity, Mrs.
23

Klugman?” the announcer asked. ”Yes,” Mrs. Klugman, now of new new work, Mars, said
”It’s a hard thing to explain. Having a servant you can depend on in these troubled times.... I
Find it reassuring.”
”Back on earth, Mrs. Klugman, in the old days, did you also worry about finding yourself
cassified, ahem, as a special?” ”Oh, my husband and myself worried ourselves nearly to
death. Of course, once we emigrated that worry vanished fortunately forever” ”
Vad som är värt att nämnas, vilket jag valt att inte göra än, är att innan man kan ta sig till en
annan planet – i det här fallet Mars – så behöver man göra ett IQ-test. Klarar man det inte får
man inte migrera. Det Mrs Klugman menar är att om att de klarar testet, behöver folk tro att
dem är dumma – det är ett bevis på folkbildning. Detta är precis som om att man tolkar det
som att ”världen är så fri från förutfattade meningar, nu när vi bara smarta lever tillsammans”.
Tema – materialistens kärlek
Bokens tema är lite i stil med ”vart är världen på väg” och hur människornas moral har
ändrats efter massproduktion och resursslöseri. Det är intressant tema, Philip K Dick tänker på
gränserna och drar ämnet moral till sitt yttersta. Istället för vilken bil man använder och vad
man har för jobb – handlar det mer om djur. Vilket djur är det häftigaste och vilket är det mest
ovanliga och dyra? Det är de som avgör vilken status en människa får i världen.
Philip K Dick riktar ingen direkt – hård – kritik utan det gäller att läsaren bildar sin egen
uppfattning. Min bygger på djuren och jämför de med dagens bla bilar, jobb och pengar.
Bokens avtryck på omvärlden
Det första –kanske inte väsentligaste – jag skulle vilja påpeka, det är att boken är relativt
okänd i Sverige. Vad jag vet finns endast en svensk översättning ”Androidens drömmar”, som
är utgiven av det svenska bokförlaget Bakhåll. Det kanske visar på att den i – Sverige vilket
fall – inte haft särskilt stor betydelse. Det stärker dock inte att boken har vart betydelselös runt
om i världen. För inte så länge sedan läste jag att boken kommer att bli en teaterpjäs i Polen,
som kommer att sättas upp under sommaren 2009. Det betyder väl att den påverkat någon mer
– än mig. Det kanske mest kända avbildningen av boken är filmen ”Blade runner” (1982) där
skådespelare som bla Harrison Ford och Sean Young har huvudrollerna. Filmen är ingen jag
rekommenderar – men det lämnar jag därhän.
Förutom att boken är en väldigt läsvärd roman, så behandlar den ett väldigt känsligt område
och väl diskuterat; moralen, vad är den och är det något vi människor börjar släppa på? Boken
tar bland annat upp människans värde gentemot materiella ting. Philip K Dicks kritiserar väl
inte det materiella utan mer ifrågasätter människans moral och värderingar. Att Philip K.
Dicks drar paralleller till dagens statussymboler råder det ingen tvekan om. Dicks
24

eskrivningar av djur och deras värde – egentligen meningslösa – går att jämföra med dagens
syn på bilar – vilka förutom sin funktion egentligen inte spelar någon roll vilket märke på
bilen ägaren kör. Det finns en avsaknad av praktiska funktioner i den bemärkelse att bilen x
och bilen y har samma egenskaper vad gäller användning. Den stora skillnaden är priset –
vilket avgör vilken som har den högre statusen.
Djuren saknar både teoretiskt och praktiskt sätt en funktion – i boken. Min egna tolkning är att
det är kritik, riktad till människans fåfänga, vilket är en av faktorerna till onödig avundsjuka
och motsättningar människor emellan. I boken beskriver Dickens framförallt en situation. Den
första är när Deckards granne ifrågasätter ett antal gånger om de har tänkt att köpa ett nytt
djur och visar stolt upp sin egen häst. Situationen leder till att Deckards liv – slutligen –
handlar om en sak, att skaffa ett djur. Tolkningen jag gör av grannens press, är den press vi i
dag kan känna mot våra egna grannar vad gäller bil, hus, uppförande och jobb, att det är
samma slags känsla som Deckard till slut känner. Ett löst antagande från min sida är att det
finns många vars liv går ut på att visa upp sig för andra och hur duktiga de är.
25

Antal sidor: 429
Skriven: 1883 - 1885
Ansvarig utgivare: H:ström Text & Kultur
Friedrich Nietzsche
- Så talade Zarathustra
Typ av bok: Filosofisk bok, främst baserad på Nietzsches undermedvetna.
26

Handling
Så talade
Zarathustra
-En bok för alla och ingen-
Zarathustra lämnade in hemby för att vid trettio års ålder vandra upp i de närliggande bergen
och leva som erimit. Där stannade han i tio år för att njuta av sin ande och ensamhet. Slutligen
bestämmer sig Zarathustra att kliva ur sin håla i bergen för att kliva ner till människorna i sitt
sökande.
Morgonen när Zarathustra beslutar sig för att kliva ner från berget och återförenas med
människorna utspelar en märklig konversation. Zarathustra tilltalar solen och säger ”Du stora
stjärna! Vad vore din lycka, om du inte hade dem för vilka du lyser! /…/ Se! Jag har fått nog
av min vishet, likt biet, som samlat för mycket honung, jag behöver händer som sträcks fram”
Zarathustra går ned för berget och till sin hemby, för att sprida sin kunskap vidare och hamnar
på den lokala marknaden. Efter ett långt och djupt tal till dessa människor betraktade han sina
lyssnare under tystnad. Ett högt skratt bröt ut i massan av människorna. ”Där står de”, sade
han till sitt hjärta, ”där skrattar de: de förstår mig inte, jag är inte munnen för dessa öron”
Så talade Zarathustra.
Zarathustra har vad man kan förstå fått en uppenbarelse under sin vistelse i berget. Det är
något han vill förmedla till det folket. Det här är början på en lång vandring där man får följa
Zarathustra söka det nästintill omöjliga, den oklanderliga människan – så kallade
övermänniskan.
Personutveckling
Zarathustra vars person utvecklas hela tiden medan boken har sin gång – det är i stort sett
bokens handling. Zarathustra är en märklig man, kanske synonym med Jesus – vad gäller sin
övertygelse och sitt predikande.
Under vandringens gång möter Zarathustra en del olika personligheter. Skuggan, den fulaste
människan och trollkarlen är bara några av de personligheter. De alla för någon slags
konversation med Zarathustra – mer eller mindre.
Zarathustras självsäkerhet är något som speglas genom hela boken, ofta när han tilltalar
någon. Är det en narr som tilltalas får den förmodligen höra det. Det märkliga i boken är att
den tilltalade inte verkar ta åt sig, mer än att denne redan förstått att den är en narr och känner
ingen frustration över att tilltalas som en. Den enda gången man får känslan av att han känner
sig något osäker är när han träffar ”guds mördare” som är den samma som den fulaste
människan. Han tål inte att skåda denna fula människa, det förser honom med en äcklig känsla
- inuti honom - vilken har samma effekt som en bensugande igel – han faller ihop av skräck.
27

Zarathustras resa består i stora delar av konversationer med en rad olika personligheter vilka
har sina åsikter om vad som har betydelse, predikande för folket eller tänkande som ofta
återspeglar sina samtal. Det som är intressant i boken och också väldigt svårtolkat är när
Zarathustra talar till sina lärjungar och berättar för dem att i hans lära, där finns det ingen plats
för lärjungar. Tolkningen - som jag tolkar boken – återkommer jag senare till, för att göra en
djupare analys.
Miljö och tid
Nietzsches beskrivning är inte särskilt detaljerad. Vad jag vill minnas beskriver han aldrig
saker i boken särskilt noga, vad gäller natur eller tid. Den beskrivning jag kommer ihåg
särskilt, som har gett ett särskilt intryck är när Zarathustra träffar den fulaste människan.
”Men då fylldes den döda ödemarken av ett ljud: Upp från marken kvällde det nämligen
gurglande och rosslande, som vatten nattetid gurglar och rosslar genom tilltäppta
vattenledningar; och till sist blev därav en människostämma och människotalande – det lät
såhär.”
Det är ingen särskilt djupare beskrivning, varken färg, vilka växter eller djur som existerar i
området – ändå ger det ett djupt intryck på mig. Förmodligen bör man läsa boken, och
utveckla en egen känsla och sinnesbild över hur det som Nietzsche vill beskriva ser ut.
I övrigt är det återigen en egen tolkning i vilken tid detta utspelar sig. Liknelsen med Jesus
tidigare får här en viktigare innebörd och det är också därifrån jag tar liknelserna. Det talas ett
fåtal gånger om kläderna. Jag tycker mig dra liknelser till Jesu tid.
”Den som skulle ta bort era slöjor och höljer och färger och åtbörder: han skulle behålla just
så mycket som behövs för att skrämma fåglarna”.
Visserligen bärs slöjor i nutid, men höljen låter något mer ålderdomligt. Det är kanske bara en
konservativ syn jag har och inte är ”öppen för nymodigheter”. Men detta tillsammans med
Jesuliknelsen får mig att förknippa denna bok med ungefärlig miljö med bibeln.
Tema - Det Undermedvetna
Verket räknas till Friedrich Nietzsches största och mest viktiga verk. Det är hans grundtankar
och huvudpelare i hans livsfilosofi. Utan tvekan är det en filosofisk bok – det vore annars som
att förneka prefixet A är A.
Budskap
Jag håller fortfarande fast vid den bibelliknande beskrivningen. Inte endast för dess liknelser i
sådant som Zarathustra predikar och liknande, utan också för att Zarathustra var den mest
inflytelserika upplyste människan ca 1500 – 600 f.Kr och hade stor påverkan på den religiösa
synen i Centralasien. Han var grundaren till Zoroastrism som förövrigt var den första
monoteistiska religionen. Jag finner vissa kopplingar i boken och Zoroastrismen. Inom
Zoroastrismen talar man om etisk dualism ett slags motsatsförhållande mellan sanning och
lögn, gott och ont. Efter hur människan lever hamnar de antingen i paradiset eller helvetet.
Efter att senare förstått att varje tidsålder innehåller 3000 år vardera
28

Det är alltså Ahura Mazda – guden – som tar två olika skepnader, den onda och den goda. De
kommer att slåss i fyra tidsåldrar för att sedan i 12 000:e året ska den goda guden segra. Min
egna tolkningen är att Nietzsches bok speglar skillnaden mellan ljus och mörker. Är det som
slutligen segrar övermänniskan slår ner människan?
I boken finns ett stycke som i alla fall för mig bringar ljus till förståelsen om ett och annat
”Vad som är stort hos människan, det är att hon är en bro och inget mål: vad som kan älskas
hos människan det, det är att hon är en övergång och en undergång”
Är denna övergång och undergång som Nietzsche tar upp skillnaden mellan det ljusa och det
mörka? Om det i så fall är det, är betydelsen att människan endast är en bro detsamma som att
vi fortfarande väntar på den fjärde tidsåldern där det goda ska segra och människan
övervinnas? Efter vi har kommit till slutet på denna bro, står vi då inför denna övermänniska?
Är det vårt syfte som människa, att lägga en bro för något högre betingat? Det finns likheter
med beskrivelsen som härstammar från evolutionen. Likheterna skulle jag vilja hänvisa till
arternas övergång och att nu homosapiens närmar sig slutet av sin bro, men vad finns på andra
sidan?
Stil
Jag har redan varit inne och snuddat på området. Beskrivningen om det döda området –
kanske är det inte den mest lämpande beskrivningen om Nietzsches stil och språk. Stilen är
otroligt intressant. Boken anses vara inspirerad av Nietzsches undermedvetna och det tycker
jag att man kan se klart. Dessa uppenbarar sig ofta i drömmar, och hans stil att skriva är inte
allt för olika beskrivningar av drömmar.
Jag har valt ett särskilt stycke som jag tycker visar på hur ett typiskt stycke i Så talade
Zarathustra kan se ut.
”Men knappt hade den frivillige tiggaren sprungit därifrån och Zarathustra åter blivit ensam
med sig själv, så hörde han bakom sig en ny stämma: den ropade ”Stopp! Zarathustra! Så
vänta då! Det är ju jag, å Zarathustra, jag, din skugga! ”Men Zarathustra väntade inte, ty ett
plötsligt obehag drabbade honom på grund av det myckna vimlet och trängseln i hans berg.
”Vart har min ensamhet tagit vägen?” sade han.
”Det här håller sannerligen på att bli för mycket för mig; dessa berg vimlar, mitt rike är inte
längre av denna världen, jag behöver nya berg.
Min skugga ropar till mig? Vad betyder min skugga! Må den löpa efter mig! Jag – ska springa
ifrån den!” ”
Stycket är inte lätt att förstå, det tog mig ett tag att finna min egen tolkning av det. Boken är
trots allt ”en bok för alla och ingen” till den som kan ta till sig den. Jag ska nu klargöra att det
är något jag verkligen inte har gjort – det är ett par delar som jag har förstått och tagit till mig
– andra skjutit ifrån mig – men långt ifrån hela boken har jag förstått. Jag tvivlar på att någon
förutom Nietzsche själv har den genuina förmågan.
Min tolkning av texten är att Zarathustra har nu blivit upplyst och vill därför inte ha med sitt
förflutna att göra. Senare i texten står det så här ”De sprang inte länge så, då kom Zarathustra
till besinning över sin dårskap och ruskade med ett ryck allt obehag och all leda av sig.”
29

”Hur!” sade han, ”har inte sedan urminnes tider de löjligaste saker alltid hänt oss gamla
enstöringar och heliga?” men samtidigt tror jag att Zarathustra senare förstår att det förflutna
är alltid en del av nuet – alltså den man är, är den man alltid varit – det går inte att komma
ifrån.
Självklart säger jag inte att det är den rätta tolkningen, utan min tolkning. Det är vad stycket
betyder för mig och hur jag reflekterar över hur det undermedvetna påverkar och skapar en
konflikt mellan jaget och överjaget.
Bokens avtryck på omvärlden
Boken anses vara grunden till Nietzsches filosofi. Det är idag många erkända – och även icke
erkända filosofer, som delar och utarbetar hans filosofi. Han har haft en stor påverkan på
omvärlden. Han är också upprört många, särskilt i debatten som har växt fram på senare tid
och efter hans död. Vad beträffar Nietzsches påstådda inblandning i nazismen och dess
ideologier, det är något jag fullständigt vill dementera – och lämnar därhän.
En filosof som ligger mig varmt om hjärtat och som jag senare kommer att ge mig på att
recensera är Ayn Rand. Ayn Rand har påverkats otroligt mycket av Nietzsche och han anses
vara en stor inspirationskälla för Rand, men också andra kända filosofer såsom Kafka t.ex.
För att inte tala om att Nietzsche är en stor inspirationskälla för Sigmund Freud som kanske är
den som har präglat sina tankar på psykologin, och kanske 1900-talets viktigaste psykolog –
kanske alla tiders?
Den har definitivt haft en stor påverkan, kanske inte för alla – utan för dem som kan ta till sig
den.
Så talade Chris Henriksson.
30

Antal sidor: 204
Skriven: 125
Ansvarig utgivare: Wahlström & Widstrand
Franz Kafka
-Processen
Typ av bok: En av de tre böcker i ensamhetens trilogi – ett försök att beskriva det obegripliga
livet.
31

Handling
Processen
Kafka
Josef K, en helt vanlig människa vars dagliga liv är så oskyldigt som ett barns oskuldsfulla
ögon. En morgon vaknar herr K utan att ha fått sin frukost serverad av husfrun, detta hade
tidigare aldrig hänt. Förvånad och på samma gång hungrig ringer herr K på klockan, och i
samma stund som klockans ljud skräller i korridoren utanför knackar det på herr K’s dörr. En
man kliver in utan att K har hunnit säga ”stig in”.
Mannen var lång och stilig, men bara så stilig som man kan vara när man innehar en viss
position, nog var han inte utav de högre positionerna vilket fall. Genast undrar K varför just
denna man har ringt på hans dörr, varför har han klivit in och vad vill han – K kan inte minnas
att han har bestämt träff med någon, inte så här tidigt på dygnet vilket fall. Mannen förklarar
att han har kommit för att häkta K, och genast frågar vederbörande varför. Till svar får han
endast en förklaring att det inte är min ensak, jag utför bara mitt jobb.
Denna häktningsorder leder senare till den process som herr K kommer att utsättas för. Desto
längre processen fortskrider blir hans förståelse för livet och processen alltmer förvirrad. Han
kommer att leva ett liv i ovetskap, en ovetskap som kommer att prägla honom i den allra
minsta besluten till de absolut största. Ingenting är längre vad det såg ut att vara tidigare,
denna abstrakta verklighet får K att bli något sinnesförvirrad och alltmer acceptera den.
Hela tiden slungas han runt mellan olika personer som anses av andra kunna vara till fördel att
bilda vänskap med. Dock är mötena med de här olika människorna lika oförståeligt som
processen, ingenting är längre klart för honom och för K känns det helt obetydligt att träffa
dessa människor – det verkar bara vara av betydelse för personerna runt omkring honom.
Hans tillflyktsort kommer att bli på jobbet där han till en början får vara i fred, men till slut
kommer han även där att förföljas av den mardrömslika vardagen som startade med
processen. K ställs i ett märkligt förhållande till vicedirektören på banken där han jobbar –
han får hela tiden känna sin egen otillräcklighet och hur oduglig han är i de situationer som
han innan har vart bankens främste på.
Personutveckling
Josef K
Herr K eller oftast K, som hans benämns i boken, är från början som jag tidigare nämnt en
oskuldsfull människa – vilket man betraktar en laglydig som. Det är här den surrealistiska
prägeln sätts. Det obegripliga och oförklarliga, det som bara kan hända i drömmarna är nu en
verklighet för K – en mardröm.
K är förskräckt men försöker hålla masken, det gamla uttrycket ”det gäller att gilla läget” är
något som K verkar gå efter. Han har lärt sig att inte ifrågasätta särskilt mycket, vad tjänar det
till – han blir i vilket fall inget klokare.
32

Jag nämnde tidigare att K skickas runt mellan olika personer och försöker göra sitt bästa att
finns det bästa utgångsläget för sin process. Till en början intresserar sig inte K för sin process
överhuvudtaget – han vet redan hur det kommer att sluta, han är trots allt oskyldig. Detta får
dock en vändpunkt, K är inte alls säker längre på sin egen oskuld och då tar K tag i sin egen
process och försöker göra slag i saken. Till en början är det hans farbror som försöker hjälpa
till, men lyckas inte särskilt bra och skickar honom vidare till någon kontakt han har inom
domstolen – en domstol som alla verkar vara inblandade i.
Efter att börjat tvivla på sin egen oskuld börjar nu också K att utan att ifrågasätta saker och
ting ta allt för givet, det folk säger och det som händer, det är så det ska vara – allt verkar för
K vara determinerat. Det som präglar utvecklingen i K’s liv är till största delen den till syntes
från början klara verkligheten som senare blir allt mer abstrakt och oförståelig – det
vardagliga livet.
Miljö, tid.
Eftersom Kafka var en byråkrat, så präglas det också i beskrivningen i miljön. Boken är
skriven så att ingenting ska bli överflödigt, vilket gör att miljöbeskrivningen får ge vika. Jag
har valt ut ett av de få stycken som Kafka beskriver miljön i boken.
”K. avbröts av ett skrik från salens bortre ända, han skyggade med handen för ögonen för att
se bättre, ty det grå dagsljuset, som färgade ångan vitaktig, bländade honom.”
Miljön runt omkring K beskrivs inte mer än nödvändigt, man får en bild av när K står med
handen framför ögonen och blir bländad, trots att han har handen för ögonen. Jag tycker att
miljöbeskrivningen i Kafkas processen – som nästan inte existerar – är lysande med dess
frånvaro, det är det som får boken att bli just den boken den är.
Den tidsepok som boken utspelar sig nämns aldrig, men det finns saker som antyder på
sekelskiftet 1900-talet. Det är kanske språket i boken som får det att låta som det är från
denna tid, för att förklara det har jag valt ett stycke.
”Köksan hos fru Grubach, hans värdinna, syntes inte till, fast hon kom in med hans frukost
varje dag vid åttatiden. Det hade aldrig förut hänt. K. väntade en stund till, låg med huvudet
mot kudden och såg på den gamla fru som bodde mittemot honom och såg på den gamla fru
som bodde mittemot honom och som nu stod och iakttog honom”
Här tar Kafka upp ”värdinnan” och ”köksan”, två ord som sätts i det här sammanhanget tyder
på att boken inte är skriven i nutid och kan sättas in i just denna situation. Eftersom K. jobbar
på bank och tar emot besök från bla Italien, vilket tyder på att kommunikationen finns i större
utsträckning än på 1800-talet. Det gör att jag utesluter 1800-talet och därför drar paralleller till
tidigt 1900-tal.
Tema
Jag skulle vilja påstå att den här boken är ett försök att så formellt och byråkratiskt som
möjligt beskriva det mest obegripliga i livet, livet själv. Temat blir alltså det obegripliga,
surrealistiska och det onåbara, en mans kamp att försöka förstå sitt eget liv. Hans situation blir
allt mer oförståelig ju mer engagerad han blir i sitt eget liv – processen.
33

Budskap
Det jag tror att Kafka egentligen vill säga med processen är egentligen inte att beskriva en
process. Han använder ordet process för att jämföra det med hur livet kan vara, lika
obegripligt som en process. Hela tiden överarbetas hans situation, det finns inget vardagligt –
det normala existerar inte.
Budskapet har varit något tvistat om, en del anser att processen är en beskrivning över hur
obegripliga rättegångar och processer kan vara. Min egen tolkning är dock inte densamma, det
som säger emot just den tolkningen är att det finns två olika rättsväsenden, den ordinära som
är allmänt känd för alla men också existerar det andra rättsväsendet, vilka inte alla verkar
känna till, men som ytterst många är delaktig i.
Det går här att göra vissa intressanta paralleller i min tolkning vad gäller de olika
rättsväsendena. Det vanliga rättsväsendet, kan anses vara det ”normala” livet, så som det ska
vara och de flesta känner till det, i vilket fall tror sig känna. Det andra rättsväsendet är det
abstrakta och ogripbara livet som K. lever och inte förstår varför.
Stil
Franz Kafka har av många beskrivits som en författare vilket helt klart har influerats utav sitt
arbete. Kafka var försäkringstjänsteman och skrev därför väldigt administrativt, vilket också
jag är beredd att hålla med om. Det är dock ingenting som sätter en negativ prägel på boken,
utan snarare tvärtom – det gör att boken blir fulländad.
Jag har valt att stycke i boken där Kafka beskriver hur det andra rättsväsendets lokaler ser ut.
Dels för att det är många motsägelsefulla och obegripliga förklaringar som får en att läsa
stycket ett flertal gånger, om och om för att verkligen förstå.
”Det var en lång korridor, från vilket grovt tillsnickrade dörrar ledde in till de olika rummen.
Fast all direktbelysning saknades, var det ändå inte fullständigt mörkt, ty många rum hade inte
hela brädväggar mot korridoren utan trägaller, som visserligen räckte ända upp till taket men
som släppte fram ett sparsamt ljus och som man kunde skymta en och annan ämbetsman
igenom, där de satt vid borden och skrev eller rentav stod vid gallret och iakttog folket i
korridoren genom springorna. Det fanns, sannolikt därför att det var söndag, bara några få
människor i korridoren. De gjorde ett mycket anspråkslöst intryck. På nära nog samma
avstånd från varandra satt de på de två rader av långa träbänkar, som hade anbringats på båda
sidorna av korridoren. Alla var illa klädda, fast de flesta av ansiktsuttrycket, hållningen,
skägget och många knappt iakttagbara smådrag att döma tillhörde de högre klasserna.
Eftersom det inte fanns några klädhängare, hade de alla – sannolikt hade de tagit efter
varandra—lagt hattarna under bänken.”
En intressant iakttagelse blir direkt det otillräckliga ljuset som beskrivs, K tycks skymta något
men som fortfarande inte är helt klart för honom. Detta är förövrigt en väldig kontrast i vad
man i allmänhet föreställer sig hur ett rättsväsende arbetar, att ha så pass lite ljus på något som
handlar om saker vilka är så oerhört viktiga för andra människor. Det är en utav de olika
kontraster som beskrivs i boken.
34

Sedan talar Kafka om ”illa klädda” personer, vilka hade dålig hållning och skägg – det är väl
ingenting som förknippas med en domare eller ämbetsmän. Såhär fortskrider boken, och
genomsyras hela tiden av detta språk. När jag läste boken fick jag börja om ett flertal gånger
för att egentligen förstå vad Kafka verkligen menade. Ibland missade man ett ”inte” eller tog
för givet att där stod ett ”inte”, vilket gjorde att hela stycket fick den motsatta innebörden.
Bokens avtryck på omvärlden
Det är en av de böcker som ingår i den så kallade ”ensamhetens trilogi” tillsammans med
slottet och den försvunne eller Amerika som den också heter. Det är ett sätt att försöka
beskriva det obegripliga – livet. Jag tycker att Kafka lyckas, han har även påverkat mitt liv
och fått en att tänka mer på djupet.
Kafka är en mycket känd författare – vars författarskap tog fart tidigast efter döden. Han har
sålt antal miljoner exemplar och jag tror Kafka aldrig förstod han skulle komma att bli. Hans
tankar har inte bara påverkat min vardag – utan många andra människors. Det Kafka berör är
något som många andra har svårt att begripligt förklara. Jämfört med Nietzsche tror jag att
Kafka lyckas nå en större publik och är mer förståelig. Det är det som har bådat gott för hans
framgång – synd bara att den kom efter döden.
35

Antal sidor: 284
Skriven: 1949
Ansvarig utgivare: Atlantis (Sverige)
Typ av bok: Allegori
George Orwell
-1984
36

Handling
1984
Winston Smith, en man i medelåldern som någonstans innuti sitt huvud börjar känna att
någonting är fel med den värld de lever i. Världen kontrolleras av tre olika supermakter
Euroasien, Ostasien och Oceanien. Den senare, Oceanien är den supermakt som Winston
lever i. Den består av tre olika samhällsskikt. Underst är prolerna – det vanliga folket – sedan
kommer partimedlemmarna och högst upp befinner sig de inre partimedlemmarna – de som
styr.
Det inre partiet är de som styr samhället med järngrepp. Folk som har motsättningar utplånas
med hjälp av tankepolisen – vilka kan läsa folks tankar. Det finns inga regler, men alla
människor vet vad det är som gäller – motsätter man sig partiet försvinner man. Partiets
enhälliga ledare är Storebror. Storebror har inget namn, ingen ålder och finns endast på
affischer. Sanningsministeriet arbetar med propagandan, fredsministeriet med krig,
kärleksministeriet med tankepolisen och överflödsministeriet sköter ekonomin. Alla dessa är
motsägelser som alla har tillkommit efter revolutionen som gjorde så att storebror tog över
makten.
Winston Smith jobbar på sanningsministeriet där han ägnar sig åt förstöra historiska
dokument och sådant som inte längre stämmer överrens med så de ledande i landet vill att
man ska tolka historien. Ett exempel är när man ändrar vilken stat Oceanien har vart i krig
med – utan att någon ifrågasätter det – och tvingas ändra namnet i alla tidningar och böcker
etc.
Winstons liv ser alltmer hopplöst ut. Han har flyttat isär med sin fru – för man får inte skilja
sig. En dag på sanningsministeriet stöter han ihop med Julia och blir förälskad, de börjar
träffas på platser där de tror sig inte kunna bli övervakade och tillsammans föds tankar om ett
mycket ljusare samhälle.
Personbeskrivning
Winston Smith är en man i medelåldern, som under stora delar av sitt liv levt under det
enorma förtryck som staten Oceanien utsatt folket för efter revolutionen. Winston jobbar på
sanningsministeriet, vilket också betyder att han är medlem i partiet. Han jobbar ständigt med
att förvränga och förstöra information i olika böcker och tidningar.
37

Dagarna går och Winston känner aggresiviteten växa inom honom mot partiet – men döljer
den väl. Han hatar partiet men är samtidigt fruktansvärd rädd för att bli påkommen av
krimtänk, som är en organisation vilka håller reda på de som är oliktänkande. Winston känner
hela tiden en frustration över att hela tiden förvränga sanningen och en hopplöshet mot
Oceanien. Trots hans hopplöshet så kommer så småningen tankarna om ett motståndsparti att
växa fram. Winston tror sig senare i boken ha anslutit sig till motståndpartiet och är beredd att
göra vad som helst för att motarbeta partiet – han är redo att offra sig själv.
Miljö, tid
Miljön i boken beskrivs inte särskilt noggrant, utan kräver förkunskaper sådana som
”Londons bakgater” eller hur en förort i london ser ut. Med dessa förkunskaper klargör han
för läsaren hur hopplöst fattigt och vilken misär landet Oceanien har hamnat i efter
revolutionen.
Boken utspelar sig som en framtidsfiktion och året är 1984 – vilket inte alls behövs tolkas
precis som Orwell menade 1984. Den tekniska utrustningen är väl utvecklad och används
överallt för att kontrollera människorna. Bilden man får i huvudet när man läser boken blir det
tråkiga, gråa och misära kommunistiska landet med absolut kontroll – ordet överflöd existerar
inte.
Tema - politiskt förtryck
Orwell försöker beskriva det förtryck som är oundvikligt i länder där staten har alldeles för
mycket makt. Ett politiskt förtryck som drabbar individen och undansätter dess rättigheter.
Orwell drar paralleller med det kommunistiska styret i bla Spanien och Ryssland.
Han klargör vilka psykiska faktorer som spelar roll och hur det skulle kunna gå till väga i en
sådan stat. Vi har sett prov på sådana som är berörande lika, ta t.ex Östtyskland efter andra
världskriget – och då var boken skriven långt före. Ett praktexempel för att dra en parallell är
för alla er som har sett ”De andras liv” (2006) som handlar om Östtyskland och man känner
igen sig flertalet gånger vad gäller livet och hur samhället är uppbyggt.
Budskapet
Budskapet är ganska så klart om man jämför med andra böcker. George Orwell fördömmer
totalt den kontrollerande staten – kommunismen framförallt. Det märks att Orwell är mycket
för frihet och avtrycken gör sig väl synliga i boken. Många kritiker till Orwell menar att han
endast är en kommunistföraktande människa som inte förstår dess principer och nytta i
samhället (http://www.geocities.com/ncptrory/1984.htm) Isaac Asimov (1980). Men jag skulle
vilja dementera dessa påståenden och själv påstå 1984 är en av vår tids viktigaste romaner vad
gäller insikten i politisktmassmissbruk.
38

Det är intressant att någon 1949 kunde dra sådana här slutsatser om hur politisktmassmissbruk
skulle kunna se ut. Det finns ingenting som på ordet är som i 1984 men har vart och är på
vissa ställen fruktansvärt likt – Nordkorea är det närmaste i dagens läge.
Stil
Det går att beskriva Orwells stil på två sätt, det ena är att han gärna använder konversationen
mellan förnuftet och människan - vilket inte är något särskilt för just Orwell. Det som sätter
prägeln på just Orwells stil och böcker när han beskriver på det sättet är att det förstärker i det
här fallet Winstons tvivel och man förstår utan några ingående förklaringar att det som han
utsätts för är fel. Det andra sättet är konversationen mellan personer i boken som hela tiden
tillför något som gör att Winstons tvivel att hela tiden kommer att växa sig större. Ett exempel
har jag tagit från boken är när han talar med en handlare.
””Vad är det?” frågade Winston fascinerad. ”Det är en korall, det”, sade den gamla mannen.
”Det är nog från Indiska oceanen. Dom brukade smälta in sånt i glas. Denn där saken är nog
inte gjord för mindre än hundra år sen. Snarare mera av utseendet att döma.” ”Det är en
vacker sak”, sade Winston. ”Det är en vacker sak”, sade den andra uppskattande. ”Men det är
inte så många som säjer så nuförtiden.” Han hostade till. ”Ja, om det är nånting ni har lust att
köpa så är priset fyra dollar. Jag kan komma ihåg när en sådan där skulle gett åtta pund, och
åtta pund det var – ja, det går inte att räkna ut, men det var en massa pengar. Men vem bryr
sej om äkta antikviteter numera – ens om dom få som finns kvar?”
Winston snuddar hela tiden på minnen från barndomen strax före revolutionen som han
knappt kan minnas, men som börjar klarna något efter diskussioner som denna. Det leder till
att han börjar förstå hur en värld innan revolutionen såg ut och att den verkar bra mycket
bättre än den för nuvarande.
Bokensavtryck på omvärlden
Boken har haft stor betydelse runt om i världen och anses av många vara en mycket väl
skriven bok om politisktförtryck och diktatur. En bok vid namnet 1985 har även gjorts som en
fortsättning på 1984 och tar upp när Oceaniens stenhårda struktur börjar rasa samman. Det
tyder på att boken har gjort något slags avtryck på världen.
De många kommunister och något vänstervridna påstår att boken endast är en fiktion som
också stannar där. Visserligen kanske boken är något överdriven ibland – men det är också ett
av de sätt att förmedla sitt budskap. Att inte ta i extra mycket för att verkligen illustrera
problemen som kan uppstå i en diktatur kanske gör att folk mister poängen med boken, och då
mister boken hela sin poäng.
Dystopier är alltid roliga att läsa samtidigt som de är skrämmande på något vis. Det är en
väckarklocka, en sådan som hela tiden gör sig påmind hur viktig demokratin faktiskt är och
hur farligt det är att inte bry sig om den. Det sägs vara en skildring av vad som kan hända om
totalitära stater utövar sin makt, så som Sovjetunionen och Nazityskland – och min egen
parallell Nordkorea.
39