Utvärdering av kursdeltagare - Family-Lab

”Ett nytt perspektiv i arbetet med barn och föräldrar”
Kurs för förskollärare och BVC-sköterskor i Kungälv 2011-2012, 8 tillfällen.
Kursbok: ”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul.
Med praktiska exempel från deltagarnas egen vardag i arbetet har vi belyst hur barn påverkas och
utvecklas av olika bemötanden och förhållningssätt.
Kursen har varit både en utbildning och en handledning samt inneburit en egen resa för var och en.
Stöd- och utvecklingsenheten, Folkhälsan, Studieförbundet Vuxenskolan och Rädda Barnen
Kursledare Halldora Altvall och Maud Nilzén
Utvärdering 5/2 2012
Vad känner jag igen?
Jag känner igen mycket men har inte kunnat eller funderat på att sätta ord på
det tidigare. Väldigt intressant hur allt hänger ihop och att det är så mycket som
ska klicka för att barn ska utvecklas på bästa sätt.
Hur jag och andra i min omgivning agerar i olika situationer.
Att perspektivet på föräldraskap har förändrats de senaste åren, då det gått från
föräldramakt till ett jämlikt förhållande i familjen, där man lyssnar och
bekräftar, stor som liten.
Vi har utgått mycket ifrån Juuls inre existentiell nivå/yttre social nivå som jag
anser att man kan relatera till vissa omvårdnadsteorier men också KASAM,
känsla av sammanhang, där man pendlar mellan olika nivåer, frisk till sjukdom
men bara för att man är sjuk behöver det inte betyda att man inte har hälsa.
Mig själv ur mamma/förskolärar och barnperspektiv. Olika situationer jag varit
med om, saker jag sagt och kunde sagt och gjort på ett annat sätt.
Osäkra föräldrar. Föräldrar som av kärlek till sina barn låter barnen bestämma
allt – inte våga säga nej.
Jesper Juul tar upp många bekanta områden som man i vardagen drabbas av.
Många är de experter som har åsikter hur barnen ska uppfostras och vi med
dem. Föräldrar har fått verktyg att arbeta med barn men det Jesper tar upp är
ett annat verktyg, det här att barn samarbetar. När man tänker efter så känner
jag igen detta, barnen samarbetar verkligen väldigt mycket. Från det att de går
upp på morgonen till de går och lägger sig. Det är när barnet börjar krångla och
ifrågasätta som det blir jobbigt. När jag ser tillbaka till min egen uppväxt och
mina barns uppväxt är det många aha upplevelser man har fått på vägen. Tänk
vad mycket mina barn samarbetade med mig när jag i själva verket tyckte de var
jättejobbiga.
Jag känner igen mycket av det vi gått igenom och det vi läst. Har läst boken
tidigare och även varit på en föreläsning med Jesper Juul.
Har inte tidigare läst Juul, men ju mer jag läser desto mer självklara känns hans
tankar.

Vad är nytt?
Jag har inte tänkt på detta tidigare. Kan känna igen mig själv i en del exempel
och där fått en tankeställare om hur jag bemöter människor i min omgivning,
både jobb och privat. Kul att få tänka till och se/reflektera över olika beteenden
som jag säkert inte gjort om jag inte läst och diskuterat boken.
Boken och diskussionerna har ”lärt” mig ett nytt sätt att tänka på. Ex om jag
säger så ..händer det här, men om jag säger så här ..blir det så här. Barn vill
samarbeta och säga oss något och inte bråka.
Självklart är det ett nytt sätt att se på föräldraskapet och att se barnet! Jag har
själv utvecklas som mamma under denna studietid, har lärt mig att utgå från mig
själv och mina känslor och har lättare att erkänna brister och fel. Men framför
allt lyssnar jag nog bättre på mina barns berättelser och önskningar.
Detta tar jag också med mig min yrkesroll.
Att våga lita på att barnen är kompetenta. Att vi måste titta på oss själva utifrån
(ut ett annat perspektiv) när det krisar ihop sig eller blir många jobbiga
situationer ihop med barnen. Att vi är så ”formade” och påverkade från vår egen
barndom. Att det tar lång tid att ändra sitt förhållningssätt och syn på
situationer.
Diskussionerna vi har haft om att vi i förskolan måste få föräldrarna att förstå
hur viktiga de är för sina barn.
Att få upp ögonen på vad som verkligen sker i samspelet mellan barn och vuxen.
Oftast vill den vuxne bestämma och barnet fogar sig i det beslutet. Men det som
är nytt för mig är att se hela vägen - då menar jag vad som händer innan en
konflikt. Under barnens unga år måste de ifrågasätta ledarskapet hos föräldern
för att de själva en dag ska bli trygga, starka vuxna men en bra självkänsla. Det
jag inte visste är att vad vi gör mot barn när de är små att de har så stor
påverkan när de blir tonåringar och vuxna. Visst hade jag en medvetenhet att de
unga åren är viktiga men jag trodde att barn från ”trasiga” förhållanden var
mer påverkade under tonåren än barn från ”normala” familjer. Nytt är också
hur man kan stärka barns självkänsla, jag trodde genom att man gav beröm
stärkte självkänslan, när det i själva verket ger barnen en känsla av att de måste
prestera. I dag ger jag inte beröm på det sättet utan arbetar med att stärka deras
självkänsla genom att visa intresse för vad de gör inte vad de presterar. Ibland
glömmer man av sig och faller in i gamla tankegångar men nu har jag ett verktyg
på hur jag ska arbeta.
Att försöka delge sina kolleger så mycket som möjligt av kursen, boken och mina
egna tankar. En i mitt arbetslag har läst boken och att resten gör det också. Att
fler på huset läser. Några av våra föräldrar har läst böckerna också. Att ha
Nytt är att allt känns mycket tydligare när jag läst boken den här gången. Den
här gången fick jag många fler aha upplevelser. Mycket kan jag knyta an till mig
själv och min familj. Jag känner att jag faktiskt kunde gjort en hel del
annorlunda genom åren. Nytt är att mycket blir mycket tydligare och lättare att
sätta ord på. Jag tycker att jag fått till mig mycket av Jesper Juuls tankar.

Att vi inte ska ”uppfostra” barn. Barn samarbetar/kopierar rättvänt eller
spegelvänt. Redan det lilla barnet kan ta personligt ansvar (sinnen, känslor,
behov)
Vad tar jag med mig till min pedagogiska vardag?
Jag tycker att det varit svårt att förmedla vidare till mina kollegor men känner
att mitt sätt att bemöta föräldrar och barn har utvecklats positivt t.ex. lyssnar
och bekräftar tankar och funderar mer medvetet nu än tidigare.
Lyssna in barnen och försöka förstå dem. De vill samarbeta och vara till lags
även om de ibland är svårt att se det.
Jag ”vågar” mer, att kunna säga till föräldrar att de måste ta sitt föräldraansvar
känns riktigt skönt! Boken finns som stöd i hyllan och jag har litteratur att
rekommendera om inte mina ord räcker, ibland skapar men ett intresse hos
föräldrarna och de vill veta mer, hur kul som helst!
Juuls ledord är ”Föräldrar är fyrtorn…”, de är också ledord i min yrkesroll.
Pratar också mycket om att man skall vara autentisk som förälder, att visa dem i
hemmet att mamma kan vara glad men hon kan också vara trött, arg och ledsen.
Det är inte bara viktigt för stunden utan också en lärdom för att möta andra
människor utanför hemmet.
Något som jag inte tar med fullt ut är Juuls sömn rekommendationerna. Om man
har arbetat med sömnproblem med en och samma familj i mer än 6mån så måste
man strukturera upp råden på annat sätt.
Jag har fått ett nytt ”redskap” i samtal med föräldrar.
Lyfta diskussioner om att föräldrarna är viktiga för sina barn. Ställa mer frågor
i samtalen – inte alltid ge svaren. Att barns beteende är ett sätt att berätta hur de
har det.
Kursen har väckt frågor, hur ska jag som pedagog utveckla barnen så att de får
verktyg att bli så bra som möjligt. Jag informerar mina kollegor hur vi ska
tänka, vad vi ska stäva efter, hur vi ska kunna hjälpa föräldrar i jobbiga
situationer. Se barnen som det står i ett av papperna ” Ju mer barnen får ge oss
desto sundare utvecklas deras självkänsla. Barnens tankar är friska och
nyskapande”. Att hela tiden ha barnet i centrum är vårt motto, men man kan
fråga sig i vems centrum? Det centrum förskolan skapat, föräldrarnas centrum
eller deras centrum. Det är en fråga som jag hela tiden arbetar med, vi för
dialoger med föräldrar och stöttar dem i sin föräldraroll. Det är stor skillnad på
LUST och BEHOV, så i dag frågar jag ofta barnen är det vad du har lust till eller
känner ett behov till att göra. Ibland får man svar som är så smarta, så man bara
kan skratta… Men skratta med barnet inte åt det, lyfta deras självkänsla och
visa att jag förstått vad du menar. Och inte minst lika viktigt att tänka på hur
mycket Pelle, Stina samarbetar innan det blev jobbigt och lyfta på mina
”glasögon” och tänka efter för att skapa mer tålamod hos mig som vuxen.

Jag känner att kursen har gett mig nya tankar om hur jag kan bemöta barnen
och lyssna in de ännu mer. Och förstå varför de är så här just nu. Även att det
handlar om mig själv, det visste man ju innan. Och att man är en jätte viktig del i
barnens liv när de är på förskolan. Framför allt att föräldrarna är JÄTTE
VIKTIGA. Att de behöver stöttning i sin föräldraroll för idag är föräldrar
väldigt osäkra. Det är bara att försöka stötta dem och att det blir på ett bra sätt.
Även som förälder själv har kursen varit bra. Bra att tänka på sig själv och hur
man är och känna efter hur vill jag ha det i olika situationer, vad tycker jag? Det
är nog bra att få fram detta till föräldrarna på ett bra sätt.
Både som pedagog och förälder känner jag att jag behöver tänka till i många
situationer. Dels är man präglad av sin egen barndom och uppväxt och mycket
spelar in hur man själv mår.
Viktigast att hjälpa barnet utveckla god självkänsla. Se och bekräfta barnet. Jag
är mer försiktig med beröm, då det alltid är bedömning. Att jag ska använda ett
personligt språk. Autenticitet.
Vad kan jag utveckla i min yrkesroll?
Jag tror att bemötandet av människor generellt alltid kan utvecklas och jag
tänker mycket på det. Tycker att det är väldigt intressant vilken skillnad det
är/blir i dialoger beroende på sättet man lyssnar och bemöter. Upplevt detta
väldigt starkt både på jobbet och privat.
Säga: Jag hör att du är arg – bemöta barnet och dess känslor på ett ”proffsigare”
och bättre sätt. Hjälpa och stötta föräldrarna i deras roll.
Fortsätta att utveckla samtalen med föräldrarna, både individuellt och i grupp.
Att så frö blir min uppgift!
Läsa mer och bygga mer på J. Juuls teorier och exempel. Jag känner mig just nu
inte tillräckligt påläst för att använda detta i föräldragruppen, men det kan bli
ett mål att sträva mot.
Utvecklas i samtalet med föräldrarna och med barnen. Lyssna mer på barnen.
Genom att sprida budskapet vidare stärker jag min yrkesroll. Jag vill läsa mer
och lära mig mer. Jag vill hela tiden utvecklas precis som barn vill. Jag är inte
nöjd bara för att jag läst den här kursen, man ska sträva efter att bli en bättre
pedagog, man är aldrig fullärd.
Något som jag får jobba med i min yrkesroll är att bli mycket mer tillåtande. Ett
nej kommer ofta utan att jag hinner tänka. Ofta kommer tankarna i efterhand. -
”Den där situationen borde jag inte stoppat.”
Jag har skrivit ner viktiga saker varje gång som jag måste arbeta med.
Bokens ”metoder” har stärkt mig i min yrkesroll. Ett redskap vid
föräldrakontakter.

Det här vill jag också säga…
Jag har fått många tips, råd och idéer av de andra kursdeltagarna och av er som
kursledare. Jag har funderat och grubblat på min föräldraroll och yrkesroll. Jag
har tagit till mig mycket av boken och efter avslutad kurs ska jag läsa boken en
gång till och se på det med mina nya ”glasögon”. Ni har fått mig att tänka på ett
nytt sätt.
Jag har blivit stärkt i yrkesrollen och använder mycket i min föräldraroll
Jag har fåt ett nytt sätt att tänka. Jag vågar ta svåra samtal nu. Jag ser min egen
utveckling.
Stort Tack! Det har varit för långt mellan gångerna.
Förstår hur viktigt det är att bekräfta barnets känsla.
Det hade varit bra om hela ens arbetslag hade gått kursen samtidigt men det är
ett önsketänkande. Det är ibland svårt att återberätta om det som pratats om.
Upplägget har varit bra och diskussionerna givande. Bra med blandade
yrkeskategorier.
Det har varit en förmån att få ta del av Mauds och Halldoras kunskap och
erfarenheter. Mycket givande har det också varit att ta del av de andras tankar
och erfarenheter. Ett stort tack till er båda!