You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
Hos Åkessons<br />
på slättgården<br />
1<br />
Du vet väl att grupper<br />
från skolan har<br />
FRI ENTRÉ<br />
under terminerna –<br />
men ni måste alltid föranmäla<br />
ert besök. Mer<br />
info på www.skansen.se.
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
<strong>Lärarhandledning</strong><br />
Jobbar ni med teman som bondgårdens<br />
djur, var kommer<br />
maten ifrån eller liknande? Då<br />
rekommenderar vi besöket ”Hos<br />
Åkessons på Slättgården”!<br />
Det var faktiskt inte så länge sedan som dina<br />
elevers farfarsfar eller mormors mormor med<br />
stor sannolikhet var jordbrukare. Livet var<br />
hårt, människor slet och dog unga. Nio av tio<br />
bodde på landsbygden.<br />
Idag är det en av tio som bor på landsbygden.<br />
Vi har många fler valmöjligheter och vi har<br />
fått det bättre på många sätt. Vi kan äta oss<br />
mätta varje dag och vi har elektriskt ljus,<br />
kylskåp, spisar och värmeelement. Alla i<br />
Sverige har friskt vatten, en maskin som<br />
tvättar kläderna och soporna hämtas åt oss.<br />
Vi kan enkelt resa och kommunicera med folk<br />
över hela världen. Men många i andra delar<br />
av världen har det svårt. Allt som är självklart<br />
för oss är inte självklart för dem. Vi har också<br />
påverkat vår miljö och vi har idag problem<br />
med växthuseffekt, försurning, övergödning,<br />
utrotning av växt- och djurarter.<br />
Kopplingar till skolans läroplan<br />
<strong>Skansen</strong> vill vara med er lärare i processen<br />
att utveckla skolbarnens förmågor t.ex. att<br />
utveckla en medvetenhet om oss själva. Ett<br />
besök hos Åkessons på Slättgården kan ge<br />
barnen perspektiv på hur vi lever idag, genom<br />
att se hur vi levde för nästan 100 år sedan.<br />
Låt det bli ett kulturmöte med människor<br />
från förr. Genom att vara på plats, nästan<br />
på riktigt, får barnen lättare att sätta sig in i<br />
den tidens villkor. Det kan sedan ge tankar<br />
om framtiden och hur vi vill ha den. Vi vill<br />
med besöket att barnen ska få en upplevelse<br />
som visar på sambanden mellan natur och<br />
människa, hur vi nyttjat naturresurser i äldre<br />
tid men också med anknytning till aktuella<br />
miljöfrågor.<br />
Vi arbetar hela tiden ämnesövergripande.<br />
(detta ett kursivt inlägg som ”kläder efter<br />
väder”?)<br />
Förutom ämnena historia och geografi,<br />
samhällskunskap och svenska kan vi koppla<br />
2<br />
besöket till ämnena teknik och hem- och<br />
konsumentkunskap. Barnen får pröva själva<br />
för att försöka förstå den tidens människors<br />
teknikval utifrån t.ex. ekonomiska och<br />
ekologiska aspekter. Vi berör hur man<br />
återvann material och vilka mattraditioner<br />
man hade förr.<br />
Vi hoppas att ni lärare tar del av studiematerialet<br />
och att ni använder <strong>Skansen</strong>s miljöer som en<br />
del i att uppnå kursplanens mål.<br />
Inför besöket<br />
Vi ser gärna att ni har förberett barnen innan<br />
besöket genom att gå igenom texten nedan om<br />
gården, grödorna och djuren. Eller läs mer i<br />
de böcker som vi föreslår på sid 10, eller sök<br />
fakta i annan litteratur. Ni kan förstås också<br />
använda materialet som efterarbete.<br />
Besök gärna en modern bondgård, jämför<br />
med övriga världen, och hur det var förr. Se<br />
även länkarna på sid 11, till bl.a. Arla. Där<br />
finns tips på efterarbete när ni har besökt en<br />
bondgård.<br />
Vi kommer att arbeta och pröva på saker<br />
tillsammans och vi vill att ni lärare är<br />
delaktiga, utan er går det inte. Minst 2 lärare<br />
eller vuxna per klass, gärna fler.<br />
Kläder efter väder! Vi är både<br />
inom- och utomhus.<br />
Kom gärna i god tid, sätt er ner vid gården och<br />
ta en smörgås, frukt och drick lite vatten.<br />
Mer information om ansvar, intyg och<br />
matsäcksställen på www.skansen.se/artikel/<br />
informtion-skolklasser<br />
På <strong>Skansen</strong><br />
Årskurs 1–3<br />
När ni kommer till <strong>Skansen</strong> så möts vi utanför<br />
Skånegården kl 9:30. Ni ska vara uppdelade<br />
i två grupper. Vi är två museipedagoger som<br />
följer med er under hela besöket.<br />
1. Först har vi en samling med introduktion<br />
om gården och människorna som har levt<br />
där, deras djur och jordbruk, hur naturen<br />
runt dem såg ut och hur de nyttjade den.<br />
Temat är vad man åt och odlade på en<br />
bondgård på 1920-talet.
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
2. Sedan går de båda grupperna till olika<br />
ställen på gården.<br />
Grupp 1 är inne och hjälper en museipedagog<br />
med innesysslor som ofta<br />
kvinnorna på gården ansvarade för.<br />
Grupp 2 går till logen och tittar på<br />
utesysslor som ofta männen ansvarade för<br />
och denna grupp delas upp i ytterligare<br />
två hälfter. Skolpedagogen går med sin<br />
lilla grupp ut till den lilla åkern där<br />
barnen att få pröva på att plöja och harva.<br />
Museipedagogen ta den andra lilla<br />
gruppen och visar tröskmaskinen.<br />
Grupp 2 samlas och tittar på odlingarna<br />
in på knuten, varför odlar man så nära<br />
huset?<br />
Grupperna byter plats.<br />
3. Sist har vi en samling och sammanfattar.<br />
Besöket med museipedagogerna tar ca 1,5<br />
timma.<br />
Vi besöker inte djuren under det<br />
här besöket men stanna gärna och<br />
ät matsäck utanför gården efter<br />
besöket och titta på djuren efteråt.<br />
Låt t.ex. barnen välja ett djur som<br />
de studerar lite mer och kanske<br />
ritar av på plats.<br />
3<br />
Skånegården<br />
Bengta och Per Åkesson utanför gÅrdens sydöstra<br />
hörn med hästarna fix och modig<br />
<strong>Skansen</strong>s Skånegård<br />
kommer från Högs socken,<br />
ca 14 km nordväst om<br />
Lund. 1912 köpte Per och<br />
Bengta Åkesson gården. De<br />
hade tre söner men det var<br />
endast den yngste sonen<br />
Emil som flyttade med till<br />
gården där de bodde fram<br />
till 1925. Emil övertog inte<br />
gården. Jordbruket var litet,<br />
orationellt och omodernt.<br />
På 1970-talet skänktes<br />
gården till <strong>Skansen</strong>.<br />
Längre fram i detta häfte<br />
berättar Emil lite om livet<br />
på gården. Vi berättar också<br />
mer då ni besöker oss!<br />
Skåne<br />
Skåne förändrades under<br />
1800-talet, precis som<br />
övriga Sverige. Befolkningen<br />
växte och allt fler flyttade<br />
till städerna för att arbeta<br />
vid industrierna. Jordbruket<br />
Skåne!<br />
försörjde allt fler människor.<br />
Jordlotter slogs samman<br />
till större enheter och gårdar flyttades.<br />
Från fabrikerna kom nya maskiner som<br />
effektiviserade jordbruket. 1920-talets bonde<br />
hade en hel del nya redskap och maskiner<br />
till sin hjälp när han skulle plöja, harva och
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
skörda. Men hästen var ännu gårdarnas<br />
viktigaste djur och korna mjölkades för<br />
hand. Människorna nyttjade den natur som<br />
fanns omkring gården. Det var ont om skog<br />
på slätten. Det återspeglar sig i husen. Man<br />
använde lera, halm och kvistar från pilträden<br />
som växte längs vägarna. Av leran gjorde<br />
man tegel, av halmen byggde man bl.a. tak.<br />
Av kvistarna byggdes en del av väggarna.<br />
Av djuren fick man fläsk, ägg, smör men<br />
också ull och mycket annat som förvarades i<br />
skafferiet.<br />
Ute på slätten växte rågen som man bakade<br />
det goda brödet av, och man förvarade brödet<br />
på vinden. I trädgården växte foderbetor,<br />
sockerbetor, och kål. Där fanns också<br />
bärbuskar och fruktträd, kryddväxter och<br />
blommor.<br />
Sonen Emil berättar<br />
De sista som bodde i huset på Skånegården<br />
var familjen Åkesson. Familjen på gården<br />
bestod då av tre personer, Mamma Bengta,<br />
Pappa Per och sonen Emil.<br />
Sonen Emil har berättat hur en dag hos dem<br />
kunde se ut:<br />
”Halv sex väcker Bengta Emil och Per. Emil<br />
går genast ut i stallet och matar hästarna.<br />
Sedan mockar han ut gödsel i ladugården för<br />
att det ska vara rent och snyggt när Bengta<br />
kommer för att mjölka. Gödselstacken<br />
ligger strax utanför ladugården. Gödseln<br />
är nödvändig för jordbruket. Den sprids på<br />
åkrarna och ger näringsämnen åt jorden.<br />
Utan gödsel blir det just ingen skörd alls. En<br />
eller två hästar, tre eller fyra kor och några<br />
ungdjur brukar de ha. Dessutom har de 30<br />
höns, 12-13 ankor, grisar, en bagge och en<br />
tacka. Mjölkningen sköter alltid Bengta – det<br />
är ingenting för karlar. Och när hon mjölkat<br />
ska hon sila mjölken. Under tiden ryktar Emil<br />
de båda hästarna.<br />
Det första Per gör när han kommer ut är att<br />
klappa baggen, för annars blir den grinig. Per<br />
tycker mycket om djur. När mjölkningen är<br />
klar kör Per upp mjölkkannan på skottkärran<br />
till mjölkpallen vid vägen. Mjölkskjutsen<br />
från mejeriet kommer två gånger om dagen.<br />
Därefter hjälper Emil sin pappa att ge djuren<br />
4<br />
mat, medan Bengta går in och sätter på kaffe.<br />
Vid sextiden dricker de kaffe och äter<br />
smörgås. Sen går karlarna ut och fortsätter<br />
att ge djuren mat. Det tar ungefär en och en<br />
halv timme. Bengta bäddar och förbereder<br />
frukost under tiden. Halv nio är det frukost:<br />
sill och potatis eller fläsk och potatis. Till<br />
det dricker de mjölk. På vintern brukar de<br />
lägga sig och vila en stund efter maten. Om<br />
sommaren börjar utearbetet direkt. Bengta<br />
ägnar sig åt hushållet. Klockan tolv är det<br />
middag. Det är dagens huvudmål och består<br />
av huvudrätt och efterrätt. Stekt fläsk är den<br />
vanligaste huvudrätten med potatis och grovt<br />
bröd till. Till det dricker de svagdricka. Till<br />
efterrätt har Bengta lagat kräm av frukt eller<br />
bär. Så vid fem-sextiden, är det dags för henne<br />
att mjölka igen. Sedan äter de havregrynsgröt<br />
och mjölk.<br />
emil och mor Bengta utanför gÅrden.<br />
Klockan åtta ska djuren få nattfoder, men<br />
annars slutar arbetsdagen omkring klockan<br />
sex. Ifall det inte är skördetid förstås för då<br />
får de hålla på till nio. På kvällarna samlas<br />
familjen i stugan. Bengta brukar sticka<br />
strumpor eller väva trasmattor. Hon syr<br />
också särkar av linnetyg och förkläden av<br />
bomullstyg, allt för hand. Per läser Skånska<br />
dagbladet. Emil prenumererar på Allers<br />
familjejournal. I den har han lärt sig att göra<br />
lövsågsarbeten – det finns såna mönster i<br />
tidningen. Det brukar han syssla med på<br />
kvällarna.<br />
Det finns ingen radio men familjen har en<br />
vevgrammofon. Den brukar Bengta spela på<br />
när hon städar. Hon tycker ju om musik och
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
när hon var ung sjöng hon i kyrkokören.<br />
Ibland på sommarkvällarna sitter hela<br />
familjen på en bänk vid gaveln och tittar på<br />
folk som kommer förbi.<br />
skÅnegÅrden, illustration av tord nygren.<br />
Det är Emil som får göra det mesta arbetet<br />
på gården – Per börjar bli lite för gammal<br />
och trött. Och eftersom det inte finns någon<br />
dotter i familjen, får Emil sköta en del<br />
kvinnosysslor, till exempel skura golv och<br />
bära mjöl när Bengta bakar. Bengta bakar<br />
varannan månad i den stora bakugnen. 50-60<br />
kilo bröd varje gång. Den första dagen görs<br />
degen i ordning. Sen får den jäsa under natten<br />
under en filt.<br />
Nästa dag kliver familjen upp klockan fyra<br />
för att elda i bakugnen. Ugnen är tillräckligt<br />
varm om vetemjölet gnistrar när man kastar<br />
in lite i den. Då sopas all glöd ut och släcks<br />
med vatten.<br />
Nu knådas degen på nytt och formas till<br />
avlånga bröd, som väger omkring fem kilo<br />
styck. De ställs till jäsning på sofflocket.<br />
Sen sätts bröden in i ugnen med hjälp av<br />
brödspaden. De ska stå inne i fyra timmar.<br />
De gräddade bröden ställs på sofflocket och<br />
penslas med svagdricka för att inte skorpan<br />
ska bli för hård. Så får de svalna under en<br />
filt och sveps sedan i tidningar och läggs på<br />
loftet (vinden). Bröd som man börjat skära av<br />
förvaras i skafferiet.”<br />
Från Tidsresan på <strong>Skansen</strong>, <strong>Lärarhandledning</strong>.<br />
Museilärarna <strong>Skansen</strong> 2000<br />
5<br />
Odlingar på gården<br />
Sädesslag<br />
Sedan årtusenden tillbaka har säd varit den<br />
viktigaste födan för större delen av jordens<br />
befolkning. Här i Sverige är vete, korn, råg<br />
och havre de mest odlade sädesslagen men i<br />
andra delar av världen är majs och ris mera<br />
vanligt. Alla sädessorter är förädlade former<br />
av olika vilda grässlag. Problemet med den<br />
vilda säden är att axen, så fort gräset mognat,<br />
tappar sina frön. Det är därför svårt för<br />
människan att ta tillvara på vilda sädesslag.<br />
Att dagens sädesslag inte tappar<br />
sina frön är egentligen en<br />
missbildning!<br />
Mor Bengta i Skånegården bakade grovt<br />
bröd av råg, och lite finare bröd på vetemjöl.<br />
Hon bakade fem gånger om året. Det grova<br />
brödet i den stora ugnen och kakor i den lilla<br />
vedspisen.<br />
Vete<br />
Vetet är ett av de allra äldsta sädesslagen. I<br />
Asien odlades det redan för 8000 år sedan.<br />
ett vackert vetefält vajar i vinden.<br />
Framför allt används vete till brödbakning,<br />
och det passar särskilt bra eftersom det<br />
innehåller så mycket gluten. Gluten är ett<br />
ämne som gör brödet luftigt och fint. Av vete<br />
gör man också mannagryn och grahamsmjöl<br />
Råg<br />
Rågen är ett nyare sädesslag jämfört med<br />
vetet. Först under järnåldern började
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
människan att odla råg. Den är tålig mot<br />
kyla och fukt blev därför uppskattad här i<br />
Skandinavien.<br />
ett fält med rÅg.<br />
Eftersom säd innehåller mycket stärkelse (en<br />
sorts kolhydrat, sockerämne) kan man göra<br />
klister av mjöl.<br />
Recept på klister: Sjud 2 msk vetemjöl i 1 dl<br />
kokande vatten under 2 minuter. Sedan är det<br />
bara att låta röran svalna, så har du gjort ditt<br />
eget klister!<br />
Potatis<br />
Potatisen härstammar från Sydamerika. Där<br />
åt indianerna den. Men när potatisen kom<br />
till Europa, med spanjorer som hade besökt<br />
Amerika, blev människor förgiftade när de<br />
trodde att de skulle äta bladen och bären!<br />
det finns nästan 3 000 olika sorters Potatis!<br />
Potatisen blev populär i Sverige då man<br />
upptäckte att man kunde göra brännvin<br />
av den. Men i mitten av 1800-talet, när<br />
hembränningen förbjöds, började människor<br />
att äta potatisen. Den var god, den mättade<br />
6<br />
och den var nyttig (potatis innehåller bl.a.<br />
C-vitamin och järn). Det finns nästan 3000<br />
olika sorters potatis och idag är potatisen den<br />
vanligaste rotfrukten i hela världen.<br />
Sätt en potatis i kruka: Först måste potatisen<br />
förgro. Fyll krukan till hälften med jord. Lägg<br />
i den förgrodda potatisen – med groddarna<br />
uppåt. Fyll på med jord och vattna lite.<br />
Potatisen behöver mycket utrymme och kan<br />
planteras om när bladen har kommit upp lite.<br />
Då kan den till exempel planteras i en hink,<br />
med hål i botten så att överflödigt vatten kan<br />
rinna ut.<br />
På <strong>Skansen</strong> kan barnen riva potatis för<br />
att göra potatismjöl. Då får man fram ren<br />
stärkelse från potatisen.<br />
Äpplen<br />
De äpplen som odlas i våra trädgårdar är söta<br />
och goda. Det finns också vilda äppelträd<br />
(vildapel), men de bär frukter som är små och<br />
sura. Vildapeln kom förmodligen till Sverige<br />
redan för 8000 år sedan. Carl von Linné<br />
berättade att bönderna använde vildapel till<br />
mat och dryck. Äpplen kokades med mjölk<br />
till välling eller pressades till cider. Barken<br />
användes till att färga ullen gul.<br />
Äpplet är en viktig symbol i den kristna<br />
konsten. Äpplet symboliserar kunskapens<br />
frukt, som Jesus ofta håller i handen. Äpplets<br />
runda fullkomliga form, en bild för det<br />
sköna, kom att bli en bild för världen. Äpplet<br />
är också en maktsymbol. I Sverige finns<br />
riksäpplet bland riksregalierna som bars vid<br />
högtidliga tillfällen i kungens vänstra hand<br />
som ett tecken på sin regeringsmakt. Äpplen<br />
finns också med i många sagor. Läs vidare i<br />
Pomonas äppelbok.<br />
Det finns fler än 200 kända äpplesorter i vårt<br />
land och även många lokalsorter som inte är<br />
räknade. Några vanliga sorter som växer i<br />
Sverige är t.ex. Transparante Blanche, Aroma,<br />
Cox Pomona och Ingrid Marie. Aroma är<br />
egentligen en korsad äppelsort, den kommer<br />
av Filippa och Ingrid Marie. Man har<br />
befruktat blommor på utvalda träd med goda<br />
egenskaper, med pollen från ett annat bra<br />
äppelträd. På det sättet fick man den prisade<br />
sorten Aroma!
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
Äpplen innehåller mycket nyttigt: fibrer,<br />
mineralämnen, olika vitaminer men framför<br />
allt C-vitamin.<br />
I äpplets skal sitter det mesta av<br />
C-vitaminet!<br />
Det finns mycket socker i äpplen vilket ger<br />
oss energi men också hål i tänderna.<br />
Kanske kan ni vara med och torka äpplen<br />
på <strong>Skansen</strong>. Om inte, så kan ni göra det<br />
enkelt själva: Ta ut kärnhuset (enklast med<br />
en kärnuttagare), skär äpplet i tunna skivor,<br />
lägg skivorna på ett galler som får stå varmt<br />
eller häng skivorna uppträdda i en tråd.<br />
Efter en vecka är skivorna torra och sega.<br />
Packa i platspåse eller lägg i en burk och<br />
spara länge. Förr var torkning en vanlig<br />
konserveringsmetod.<br />
det finns fler än 200 kända äPPelsorter i sverige.<br />
Vad kan man göra av äpplen förutom goda<br />
pajer, äppelmos (Bengta i Skånegården gjorde<br />
egen äpplemos) och dricka?<br />
Roligt pyssel som ni kan göra själva: trä upp<br />
äppelkärnor på en tråd till ett halsband. Eller<br />
gör en äppelgumma: skär ut ett ansikte i ett<br />
färskt äpple som sedan får torka ihop så det<br />
ser ut som en gammal gumma!<br />
I Görel Kristina Näslunds bok om<br />
Pomona finns mer pyssel och lekar<br />
och trolleri med äpplen!<br />
Sockerbetor<br />
Socker var länge en lyx som framställdes<br />
av sockerrör, som endast växer i varmare<br />
länder. I mitten av 1700-talet upptäckte man<br />
7<br />
att sockerbetan innehöll en del socker. På<br />
1830-talet började man att odla sockerbetor<br />
i södra Sverige, men odlingen tog fart först<br />
under 1880-talet. Då behövde man inte längre<br />
importera socker. En stor del av de svenska<br />
sockerbetorna odlas idag i Skåne. Biprodukter<br />
används bland annat till kreatursfoder. I<br />
djurfoder är det bra för att hjälpa djuren med<br />
matsmältningen och minska gasbildningen.<br />
Melass är också en biprodukt, av den gör<br />
man jäst.<br />
ett fält med Betor.<br />
Hur gör man då socker av sockerbetor?<br />
Först tvättas betorna och strimlas i små<br />
bitar. Bitarna ska urlakas och behandlas med<br />
kalk och kolsyra och så ska man filtrera och<br />
centrifugera för att skilja sirap och socker<br />
åt. Efter det torkas sockret och paketeras. I<br />
boken om Sveriges landskap – Skåne, visas<br />
denna process i bilder.<br />
Senapsfrön<br />
Senapsfrön fanns i Indien redan för 3000<br />
år sedan, men det var framförallt romarna<br />
som började använda kryddan i mat. Under<br />
medeltiden kom senapen till Sverige och det<br />
var en krydda för rikt folk. Särskilt populär<br />
var den i Skåne under benämningen skånsk<br />
senap. Senapen fick en skjuts under 1950-talet<br />
då man började äta mycket varmkorv från<br />
korvkiosker. Fröna kan vara gula, svarta eller<br />
bruna.<br />
På apotek förr i tiden kunde senap<br />
användas som medicinalväxt.<br />
Skånsk senap innehåller förutom krossade<br />
senapsfrön: farinsocker, vatten, vinäger,
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
honung, salt, rapsolja och dragon, man kan<br />
också smaksätta med konjak. Ingredienserna<br />
mixas och ska dra något dygn.<br />
Recept på Skånsk senap kan du hitta på<br />
nätet!<br />
Djuren på gården<br />
Understrukna ord i texten nedan visar att<br />
vi har mer information om djuret på vår<br />
webbplats!<br />
Ankor<br />
Tamankan härstammar från gräsanden<br />
som finns över hela norra halvklotet. I<br />
Sverige har det funnits tamankor från<br />
mitten av 1500-talet. Människan använde<br />
tidigt gräsanden som en halvtam ägg- och<br />
köttproducent. Svensk gul anka härstammar<br />
från många olika skånska lantankor och<br />
framavlades på 1900-talet. Rasen blev snabbt<br />
populär, bland annat för att den lägger<br />
mycket ägg.<br />
En anka kan lägga så mycket<br />
som 150–200 ägg om året!<br />
läs mer om gul anka PÅ vÅr weBBPlats.<br />
Mor Bengta som bodde på Skånegården<br />
tjänade egna pengar som hon fick från<br />
försäljning av ankor och ägg. Äggen sålde<br />
hon till en handelsbod, och ankorna sålde<br />
hon i Malmö. Där fick hon ett bättre pris än i<br />
Lund. Fjädrarna använde man i bolstervaren<br />
(kuddarna).<br />
8<br />
Bin<br />
Tambiet härstammar från det vilda honungsbiet<br />
och blev ett husdjur för mellan 3 000–<br />
5 000 år sedan i Europa, främre Asien och<br />
Afrika. Från ett bisamhälle fick man vax till<br />
bla ljus och ca 25 kg och honung.<br />
I Sverige odlas det nordiska biet som är mörkt<br />
i färgen men även italienska bin som är gula.<br />
Det finns ca 270 vilda arter av bin i vårt land,<br />
och de flesta är ensamlevande.<br />
Bin livnär sig på nektar, pollen och honungsdagg<br />
från bladlöss. De hämtar också klibbiga<br />
hartsliknande ämnen från lövträdens knoppar<br />
(propolis) som används för att täta springor i<br />
boet. Nektar ombildas till honung. Bina kan<br />
berätta för andra bin var det finns mycket<br />
nektar genom att flyga i åttor i en speciell<br />
vinkel till solen (bidans). Bin är viktiga<br />
pollinerare och bär kan bli nästan dubbelt så<br />
många och dubbelt så stora intill en bigård.<br />
Samhället består av drottning, arbetare<br />
(honor) och drönare (hanar) och kan vara ca<br />
40 000 individer. Drottningen kan bli upp till<br />
åtta år och lägga ca 150 000 ägg under sina<br />
första två år.<br />
Höns<br />
Ursprunget till våra tamhöns är den vilda<br />
djungelhönan som fortfarande finns i Sydostasien.<br />
Människan har troligen hållit tamhöns<br />
som husdjur så länge hon har varit bofast.<br />
De fanns i varje hushåll och så småningom<br />
utvecklades det olika raser i olika bygder.<br />
Blommehönans tuPP!<br />
Skånsk blommehöna är en av de största<br />
svenska lanthönsstammarna. Liksom många
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
andra svenska lantraser var blommehönan på<br />
väg att utrotas. På 1970-talet upptäcktes en<br />
sista rest av rasen i den skånska byn Vomb.<br />
Dagens skånska blommehöna härstammar<br />
från tre gårdsflockar i byarna Vomb, Tofta och<br />
Esarp i Skåne.<br />
Se på sidan 13 hur ett ägg och en<br />
kyckling blir till!<br />
Kor<br />
Kor härstammar från uroxen som försvann<br />
från Sverige för ca 8 000 år sedan. Uroxen<br />
levde i Europa och Sydostasien men är tyvärr<br />
utrotad, den sista sköts i Polen 1627. Tama<br />
kor kom till Sverige för ca 6 000 år sedan.<br />
SLB, Svensk Låglandsboskap, är<br />
ursprungligen en ras från Tyskland som kom<br />
till Sverige i mitten på 1800-talet. De bär<br />
horn och är svarta och vita till färgen och i<br />
Skåne var de vanliga på 1920-talet.<br />
en ko av rasen svensk lÅglandsBoskaP.<br />
En vanlig ko kan man tro, men faktum är att<br />
det inte finns många kor kvar av rasen äkta<br />
SLB. Vi har SLB vid vår Skånegård.<br />
Under 1970-talet började man korsa in<br />
Holstein kor för att få bättre juverhälsa och<br />
mer mjölk. Utseendemässigt var de väldigt<br />
lika förutom att SLB har plattare kors och<br />
kortare ben. Det är först på senare tid som<br />
man insett att den ursprungliga SLB rasen<br />
håller på att försvinna pga uppblandningen.<br />
Gris<br />
Linderödssvinen trivs bäst när de får vistas<br />
utomhus, även vintertid. De har behållit sitt<br />
9<br />
naturliga beteende både vid grisning och vid<br />
födosök. Den gamla lantrasen växer betydligt<br />
långsammare än våra nyare gödsvin, men de är<br />
härdiga och duktiga i att söka sin egen mat.<br />
linderödssvinen har fina fläckar!<br />
Våra tamsvin kommer från vildsvinet som<br />
har sitt ursprung i Europa och Sydostasien.<br />
Vildsvinet var ett av de viktigaste bytesdjuren<br />
under jägarkulturerna. Tamsvin har funnits<br />
i Sverige sedan ca 4 500 år, då invandrande<br />
människor tog med dem som husdjur. Svinet<br />
blev ett mycket uppskattad husdjur.<br />
Linderödssvinet har sitt ursprung i det<br />
gamla, svenska skogssvinet, som strövade i<br />
Sydsveriges bok- och ekskogar fram till slutet<br />
av 1800–talet. Rasen höll på att försvinna,<br />
men tillvaratogs 1952 då Skånes Djurpark tog<br />
hand om några brokiga grisar av den gamla<br />
rasen från en gård i Linderöd.<br />
Svinens naturliga sociala<br />
egenskaper har gjort dem lätta att<br />
tämja och att hålla som husdjur.<br />
Gäss<br />
Gåsskötsel är vår äldsta form av fjäderfäskötsel.<br />
Redan under bronsåldern ca 500<br />
f.kr. fanns tamformer av gås som kom från<br />
den vilda grågåsen som man fångade in och<br />
tämjde. Under 1860–talet började man hålla<br />
torgdagar i Malmö som drog till sig mycket<br />
folk, även från Danmark. Det satte fart på<br />
gåshandeln och det blev mode att hålla gäss.<br />
Av gåsen fick man kött, dun och ägg. Gässen<br />
var kvinnornas ansvar och det var ofta<br />
arbetsamt att plocka fjädrarna av en gås. Av<br />
gåsens fjädrar gjorde man skrivdon (pennor)
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
och man satte styrfjärdrar på pilar. Gåsen är<br />
tung och kan inte flyga. Den vaktar gården,<br />
så gå inte för nära!<br />
11 november firas Martinsdagen, eller<br />
Mårten gås. Dagen firades förr i tiden som en<br />
inledning på den 40 dagar långa fastan som<br />
sträckte sig fram till jul. Traditionen hänger<br />
samman med ett helgon, Martinius eller<br />
senare Martin av Tours.<br />
skÅnegÅs framför vÅr skÅnegÅrd!<br />
Förr trodde man att gåsbajs var<br />
bra mot tandvärk!<br />
Detta och om mycket mer kan man läsa<br />
på vår webbplats, om Skånegåsen och<br />
människan.<br />
Får<br />
Människan började ha fåret som husdjur för<br />
ca 11000 år sedan, och fåret är därmed ett av<br />
våra första husdjur. Den vilda släktingen är<br />
troligen argali och urial (stäppfår).<br />
Från början hade vi får för att få kött, mjölk<br />
och hudar. Så småningom lärde vi oss också<br />
att använda ull. Fåren klipps en gång om året.<br />
Ett får ger ungefär 3 kg ull. Ullen sorterades<br />
och kardades för hand. Sedan kunde man<br />
även spinna garn.<br />
När man gjorde raggsockor<br />
blandades getragg i ullen innan<br />
den kardades. Därför kallas det<br />
för raggsockor!<br />
De raser vi kan se vid vår Skånegård idag är<br />
Leicesterfår och lite längre bort från gården<br />
finns det Gutefår. Hos gutefåren har både<br />
10<br />
tackan (honan) och baggen (hanen) horn.<br />
Ullen är tjock och fälls om man inte klipper<br />
dem. Gutefåret härstammar från det gamla<br />
Gotländska utegångsfåret som har många<br />
likheter med vildfåren. <strong>Skansen</strong> har bidragit<br />
till att Gutefåret är bevarat.<br />
ett litet lamm av rasen leicesterfÅr.<br />
Leicesterfåret växer snabbt, ullen är vit och<br />
det är en härdig ras. Tackan lammar (får<br />
ungar) på våren. Får har fyra magar precis<br />
som kor och äter samma sorts mat. De<br />
idisslar också som korna.<br />
Gå även och titta på <strong>Skansen</strong>s Åsenfår vid<br />
Fäboden. Jämför likheter och olikheter.<br />
Vill ni pyssla? Bygg en egen<br />
bondgård med skokartonger och<br />
djur av trolldeg!
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
Ord att slå upp:<br />
• idissla<br />
• harva<br />
• plöja<br />
• foder<br />
• hö<br />
• halm<br />
• gödsel<br />
• spannmål<br />
• skörda<br />
• gro<br />
• hamla<br />
Länkar<br />
www.arla.se • www.lrf.se • www.scan.se<br />
www.wwf.se<br />
Källor<br />
Lilla odlarboken, Catharina Andersson,<br />
Bonnier Carlsén Bokförlag 1998.<br />
Pomonas äppelbok, Görel Kristina Näslund<br />
och Gunilla Hansson, Bonniers junior förlag<br />
AB 1986.<br />
På <strong>Skansen</strong>. Ett Sverige i miniatyr, Mona Larsson<br />
och Tord Nygren. Rabén & Sjögren 1996.<br />
<strong>Skansen</strong>s hus och gårdar, red. Arne<br />
Biörnstad, Nordiska museet 1980.<br />
Svenska lantraser Håkan Hallander<br />
Bokförlaget Blå ankan1989.<br />
Tidsresan, lärarhandledning <strong>Skansen</strong> 2000.<br />
Ärtiga bönor och andra ätbara växter.<br />
Fakta-myt-experiment. Gertrud Widerberg<br />
och Ingela Almgren, Alfabeta 1993.<br />
Husdjurens vilda liv, Stefan Casta Staffan<br />
Ullström Opal 1997<br />
Biet som husdjur, Informationsenheten,<br />
lantbruksstyrelsen, Jönköping,1984<br />
Böcker som vi föreslår<br />
Anton i trädgårdslandet, Görel Krisina<br />
Näslund, och Lars Klinting, Bonniers 1988.<br />
Djuren på gården, Sven & Ingegerd<br />
Zetterlund, Zetterlund och Co Bokförlag AB<br />
2000: Om hästar, kor, får, grisar, getter, höns,<br />
gäss, ankor, katter och hundar.<br />
11<br />
Gunilla Ingves Får, Natur och Kultur 1983.<br />
Gunilla Ingves Höns, Natur och Kultur 1982.<br />
Husdjurens vilda liv, Stefan Casta Staffan<br />
Ullström Opal 1997.<br />
Kor, Första fakta, Michael Kolterjahn,<br />
Almqvist & Wiksell 1993.<br />
Sveriges landskap Skåne, Ragnhild Nordén,<br />
Natur och kultur 1991.<br />
<strong>Lärarhandledning</strong> av Carin Dahlberg,<br />
Kulturhistoriska avdelningen, Boel Recén och Leif<br />
Wicksell, Zoologiska avdelningen. <strong>Skansen</strong> 2011.<br />
Foton: Marie Andersson, Linda Askelund, Marie<br />
Håkansson, Boel Recén, Stockexchange<br />
Grafisk form: Märta Sundström, <strong>Skansen</strong>
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
12
<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />
Hur ett ägg och en kyckling blir till!<br />
13<br />
Ill: Carin Dahlberg