16.09.2013 Views

Lärarhandledning - Skansen

Lärarhandledning - Skansen

Lärarhandledning - Skansen

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

Hos Åkessons<br />

på slättgården<br />

1<br />

Du vet väl att grupper<br />

från skolan har<br />

FRI ENTRÉ<br />

under terminerna –<br />

men ni måste alltid föranmäla<br />

ert besök. Mer<br />

info på www.skansen.se.


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

<strong>Lärarhandledning</strong><br />

Jobbar ni med teman som bondgårdens<br />

djur, var kommer<br />

maten ifrån eller liknande? Då<br />

rekommenderar vi besöket ”Hos<br />

Åkessons på Slättgården”!<br />

Det var faktiskt inte så länge sedan som dina<br />

elevers farfarsfar eller mormors mormor med<br />

stor sannolikhet var jordbrukare. Livet var<br />

hårt, människor slet och dog unga. Nio av tio<br />

bodde på landsbygden.<br />

Idag är det en av tio som bor på landsbygden.<br />

Vi har många fler valmöjligheter och vi har<br />

fått det bättre på många sätt. Vi kan äta oss<br />

mätta varje dag och vi har elektriskt ljus,<br />

kylskåp, spisar och värmeelement. Alla i<br />

Sverige har friskt vatten, en maskin som<br />

tvättar kläderna och soporna hämtas åt oss.<br />

Vi kan enkelt resa och kommunicera med folk<br />

över hela världen. Men många i andra delar<br />

av världen har det svårt. Allt som är självklart<br />

för oss är inte självklart för dem. Vi har också<br />

påverkat vår miljö och vi har idag problem<br />

med växthuseffekt, försurning, övergödning,<br />

utrotning av växt- och djurarter.<br />

Kopplingar till skolans läroplan<br />

<strong>Skansen</strong> vill vara med er lärare i processen<br />

att utveckla skolbarnens förmågor t.ex. att<br />

utveckla en medvetenhet om oss själva. Ett<br />

besök hos Åkessons på Slättgården kan ge<br />

barnen perspektiv på hur vi lever idag, genom<br />

att se hur vi levde för nästan 100 år sedan.<br />

Låt det bli ett kulturmöte med människor<br />

från förr. Genom att vara på plats, nästan<br />

på riktigt, får barnen lättare att sätta sig in i<br />

den tidens villkor. Det kan sedan ge tankar<br />

om framtiden och hur vi vill ha den. Vi vill<br />

med besöket att barnen ska få en upplevelse<br />

som visar på sambanden mellan natur och<br />

människa, hur vi nyttjat naturresurser i äldre<br />

tid men också med anknytning till aktuella<br />

miljöfrågor.<br />

Vi arbetar hela tiden ämnesövergripande.<br />

(detta ett kursivt inlägg som ”kläder efter<br />

väder”?)<br />

Förutom ämnena historia och geografi,<br />

samhällskunskap och svenska kan vi koppla<br />

2<br />

besöket till ämnena teknik och hem- och<br />

konsumentkunskap. Barnen får pröva själva<br />

för att försöka förstå den tidens människors<br />

teknikval utifrån t.ex. ekonomiska och<br />

ekologiska aspekter. Vi berör hur man<br />

återvann material och vilka mattraditioner<br />

man hade förr.<br />

Vi hoppas att ni lärare tar del av studiematerialet<br />

och att ni använder <strong>Skansen</strong>s miljöer som en<br />

del i att uppnå kursplanens mål.<br />

Inför besöket<br />

Vi ser gärna att ni har förberett barnen innan<br />

besöket genom att gå igenom texten nedan om<br />

gården, grödorna och djuren. Eller läs mer i<br />

de böcker som vi föreslår på sid 10, eller sök<br />

fakta i annan litteratur. Ni kan förstås också<br />

använda materialet som efterarbete.<br />

Besök gärna en modern bondgård, jämför<br />

med övriga världen, och hur det var förr. Se<br />

även länkarna på sid 11, till bl.a. Arla. Där<br />

finns tips på efterarbete när ni har besökt en<br />

bondgård.<br />

Vi kommer att arbeta och pröva på saker<br />

tillsammans och vi vill att ni lärare är<br />

delaktiga, utan er går det inte. Minst 2 lärare<br />

eller vuxna per klass, gärna fler.<br />

Kläder efter väder! Vi är både<br />

inom- och utomhus.<br />

Kom gärna i god tid, sätt er ner vid gården och<br />

ta en smörgås, frukt och drick lite vatten.<br />

Mer information om ansvar, intyg och<br />

matsäcksställen på www.skansen.se/artikel/<br />

informtion-skolklasser<br />

På <strong>Skansen</strong><br />

Årskurs 1–3<br />

När ni kommer till <strong>Skansen</strong> så möts vi utanför<br />

Skånegården kl 9:30. Ni ska vara uppdelade<br />

i två grupper. Vi är två museipedagoger som<br />

följer med er under hela besöket.<br />

1. Först har vi en samling med introduktion<br />

om gården och människorna som har levt<br />

där, deras djur och jordbruk, hur naturen<br />

runt dem såg ut och hur de nyttjade den.<br />

Temat är vad man åt och odlade på en<br />

bondgård på 1920-talet.


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

2. Sedan går de båda grupperna till olika<br />

ställen på gården.<br />

Grupp 1 är inne och hjälper en museipedagog<br />

med innesysslor som ofta<br />

kvinnorna på gården ansvarade för.<br />

Grupp 2 går till logen och tittar på<br />

utesysslor som ofta männen ansvarade för<br />

och denna grupp delas upp i ytterligare<br />

två hälfter. Skolpedagogen går med sin<br />

lilla grupp ut till den lilla åkern där<br />

barnen att få pröva på att plöja och harva.<br />

Museipedagogen ta den andra lilla<br />

gruppen och visar tröskmaskinen.<br />

Grupp 2 samlas och tittar på odlingarna<br />

in på knuten, varför odlar man så nära<br />

huset?<br />

Grupperna byter plats.<br />

3. Sist har vi en samling och sammanfattar.<br />

Besöket med museipedagogerna tar ca 1,5<br />

timma.<br />

Vi besöker inte djuren under det<br />

här besöket men stanna gärna och<br />

ät matsäck utanför gården efter<br />

besöket och titta på djuren efteråt.<br />

Låt t.ex. barnen välja ett djur som<br />

de studerar lite mer och kanske<br />

ritar av på plats.<br />

3<br />

Skånegården<br />

Bengta och Per Åkesson utanför gÅrdens sydöstra<br />

hörn med hästarna fix och modig<br />

<strong>Skansen</strong>s Skånegård<br />

kommer från Högs socken,<br />

ca 14 km nordväst om<br />

Lund. 1912 köpte Per och<br />

Bengta Åkesson gården. De<br />

hade tre söner men det var<br />

endast den yngste sonen<br />

Emil som flyttade med till<br />

gården där de bodde fram<br />

till 1925. Emil övertog inte<br />

gården. Jordbruket var litet,<br />

orationellt och omodernt.<br />

På 1970-talet skänktes<br />

gården till <strong>Skansen</strong>.<br />

Längre fram i detta häfte<br />

berättar Emil lite om livet<br />

på gården. Vi berättar också<br />

mer då ni besöker oss!<br />

Skåne<br />

Skåne förändrades under<br />

1800-talet, precis som<br />

övriga Sverige. Befolkningen<br />

växte och allt fler flyttade<br />

till städerna för att arbeta<br />

vid industrierna. Jordbruket<br />

Skåne!<br />

försörjde allt fler människor.<br />

Jordlotter slogs samman<br />

till större enheter och gårdar flyttades.<br />

Från fabrikerna kom nya maskiner som<br />

effektiviserade jordbruket. 1920-talets bonde<br />

hade en hel del nya redskap och maskiner<br />

till sin hjälp när han skulle plöja, harva och


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

skörda. Men hästen var ännu gårdarnas<br />

viktigaste djur och korna mjölkades för<br />

hand. Människorna nyttjade den natur som<br />

fanns omkring gården. Det var ont om skog<br />

på slätten. Det återspeglar sig i husen. Man<br />

använde lera, halm och kvistar från pilträden<br />

som växte längs vägarna. Av leran gjorde<br />

man tegel, av halmen byggde man bl.a. tak.<br />

Av kvistarna byggdes en del av väggarna.<br />

Av djuren fick man fläsk, ägg, smör men<br />

också ull och mycket annat som förvarades i<br />

skafferiet.<br />

Ute på slätten växte rågen som man bakade<br />

det goda brödet av, och man förvarade brödet<br />

på vinden. I trädgården växte foderbetor,<br />

sockerbetor, och kål. Där fanns också<br />

bärbuskar och fruktträd, kryddväxter och<br />

blommor.<br />

Sonen Emil berättar<br />

De sista som bodde i huset på Skånegården<br />

var familjen Åkesson. Familjen på gården<br />

bestod då av tre personer, Mamma Bengta,<br />

Pappa Per och sonen Emil.<br />

Sonen Emil har berättat hur en dag hos dem<br />

kunde se ut:<br />

”Halv sex väcker Bengta Emil och Per. Emil<br />

går genast ut i stallet och matar hästarna.<br />

Sedan mockar han ut gödsel i ladugården för<br />

att det ska vara rent och snyggt när Bengta<br />

kommer för att mjölka. Gödselstacken<br />

ligger strax utanför ladugården. Gödseln<br />

är nödvändig för jordbruket. Den sprids på<br />

åkrarna och ger näringsämnen åt jorden.<br />

Utan gödsel blir det just ingen skörd alls. En<br />

eller två hästar, tre eller fyra kor och några<br />

ungdjur brukar de ha. Dessutom har de 30<br />

höns, 12-13 ankor, grisar, en bagge och en<br />

tacka. Mjölkningen sköter alltid Bengta – det<br />

är ingenting för karlar. Och när hon mjölkat<br />

ska hon sila mjölken. Under tiden ryktar Emil<br />

de båda hästarna.<br />

Det första Per gör när han kommer ut är att<br />

klappa baggen, för annars blir den grinig. Per<br />

tycker mycket om djur. När mjölkningen är<br />

klar kör Per upp mjölkkannan på skottkärran<br />

till mjölkpallen vid vägen. Mjölkskjutsen<br />

från mejeriet kommer två gånger om dagen.<br />

Därefter hjälper Emil sin pappa att ge djuren<br />

4<br />

mat, medan Bengta går in och sätter på kaffe.<br />

Vid sextiden dricker de kaffe och äter<br />

smörgås. Sen går karlarna ut och fortsätter<br />

att ge djuren mat. Det tar ungefär en och en<br />

halv timme. Bengta bäddar och förbereder<br />

frukost under tiden. Halv nio är det frukost:<br />

sill och potatis eller fläsk och potatis. Till<br />

det dricker de mjölk. På vintern brukar de<br />

lägga sig och vila en stund efter maten. Om<br />

sommaren börjar utearbetet direkt. Bengta<br />

ägnar sig åt hushållet. Klockan tolv är det<br />

middag. Det är dagens huvudmål och består<br />

av huvudrätt och efterrätt. Stekt fläsk är den<br />

vanligaste huvudrätten med potatis och grovt<br />

bröd till. Till det dricker de svagdricka. Till<br />

efterrätt har Bengta lagat kräm av frukt eller<br />

bär. Så vid fem-sextiden, är det dags för henne<br />

att mjölka igen. Sedan äter de havregrynsgröt<br />

och mjölk.<br />

emil och mor Bengta utanför gÅrden.<br />

Klockan åtta ska djuren få nattfoder, men<br />

annars slutar arbetsdagen omkring klockan<br />

sex. Ifall det inte är skördetid förstås för då<br />

får de hålla på till nio. På kvällarna samlas<br />

familjen i stugan. Bengta brukar sticka<br />

strumpor eller väva trasmattor. Hon syr<br />

också särkar av linnetyg och förkläden av<br />

bomullstyg, allt för hand. Per läser Skånska<br />

dagbladet. Emil prenumererar på Allers<br />

familjejournal. I den har han lärt sig att göra<br />

lövsågsarbeten – det finns såna mönster i<br />

tidningen. Det brukar han syssla med på<br />

kvällarna.<br />

Det finns ingen radio men familjen har en<br />

vevgrammofon. Den brukar Bengta spela på<br />

när hon städar. Hon tycker ju om musik och


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

när hon var ung sjöng hon i kyrkokören.<br />

Ibland på sommarkvällarna sitter hela<br />

familjen på en bänk vid gaveln och tittar på<br />

folk som kommer förbi.<br />

skÅnegÅrden, illustration av tord nygren.<br />

Det är Emil som får göra det mesta arbetet<br />

på gården – Per börjar bli lite för gammal<br />

och trött. Och eftersom det inte finns någon<br />

dotter i familjen, får Emil sköta en del<br />

kvinnosysslor, till exempel skura golv och<br />

bära mjöl när Bengta bakar. Bengta bakar<br />

varannan månad i den stora bakugnen. 50-60<br />

kilo bröd varje gång. Den första dagen görs<br />

degen i ordning. Sen får den jäsa under natten<br />

under en filt.<br />

Nästa dag kliver familjen upp klockan fyra<br />

för att elda i bakugnen. Ugnen är tillräckligt<br />

varm om vetemjölet gnistrar när man kastar<br />

in lite i den. Då sopas all glöd ut och släcks<br />

med vatten.<br />

Nu knådas degen på nytt och formas till<br />

avlånga bröd, som väger omkring fem kilo<br />

styck. De ställs till jäsning på sofflocket.<br />

Sen sätts bröden in i ugnen med hjälp av<br />

brödspaden. De ska stå inne i fyra timmar.<br />

De gräddade bröden ställs på sofflocket och<br />

penslas med svagdricka för att inte skorpan<br />

ska bli för hård. Så får de svalna under en<br />

filt och sveps sedan i tidningar och läggs på<br />

loftet (vinden). Bröd som man börjat skära av<br />

förvaras i skafferiet.”<br />

Från Tidsresan på <strong>Skansen</strong>, <strong>Lärarhandledning</strong>.<br />

Museilärarna <strong>Skansen</strong> 2000<br />

5<br />

Odlingar på gården<br />

Sädesslag<br />

Sedan årtusenden tillbaka har säd varit den<br />

viktigaste födan för större delen av jordens<br />

befolkning. Här i Sverige är vete, korn, råg<br />

och havre de mest odlade sädesslagen men i<br />

andra delar av världen är majs och ris mera<br />

vanligt. Alla sädessorter är förädlade former<br />

av olika vilda grässlag. Problemet med den<br />

vilda säden är att axen, så fort gräset mognat,<br />

tappar sina frön. Det är därför svårt för<br />

människan att ta tillvara på vilda sädesslag.<br />

Att dagens sädesslag inte tappar<br />

sina frön är egentligen en<br />

missbildning!<br />

Mor Bengta i Skånegården bakade grovt<br />

bröd av råg, och lite finare bröd på vetemjöl.<br />

Hon bakade fem gånger om året. Det grova<br />

brödet i den stora ugnen och kakor i den lilla<br />

vedspisen.<br />

Vete<br />

Vetet är ett av de allra äldsta sädesslagen. I<br />

Asien odlades det redan för 8000 år sedan.<br />

ett vackert vetefält vajar i vinden.<br />

Framför allt används vete till brödbakning,<br />

och det passar särskilt bra eftersom det<br />

innehåller så mycket gluten. Gluten är ett<br />

ämne som gör brödet luftigt och fint. Av vete<br />

gör man också mannagryn och grahamsmjöl<br />

Råg<br />

Rågen är ett nyare sädesslag jämfört med<br />

vetet. Först under järnåldern började


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

människan att odla råg. Den är tålig mot<br />

kyla och fukt blev därför uppskattad här i<br />

Skandinavien.<br />

ett fält med rÅg.<br />

Eftersom säd innehåller mycket stärkelse (en<br />

sorts kolhydrat, sockerämne) kan man göra<br />

klister av mjöl.<br />

Recept på klister: Sjud 2 msk vetemjöl i 1 dl<br />

kokande vatten under 2 minuter. Sedan är det<br />

bara att låta röran svalna, så har du gjort ditt<br />

eget klister!<br />

Potatis<br />

Potatisen härstammar från Sydamerika. Där<br />

åt indianerna den. Men när potatisen kom<br />

till Europa, med spanjorer som hade besökt<br />

Amerika, blev människor förgiftade när de<br />

trodde att de skulle äta bladen och bären!<br />

det finns nästan 3 000 olika sorters Potatis!<br />

Potatisen blev populär i Sverige då man<br />

upptäckte att man kunde göra brännvin<br />

av den. Men i mitten av 1800-talet, när<br />

hembränningen förbjöds, började människor<br />

att äta potatisen. Den var god, den mättade<br />

6<br />

och den var nyttig (potatis innehåller bl.a.<br />

C-vitamin och järn). Det finns nästan 3000<br />

olika sorters potatis och idag är potatisen den<br />

vanligaste rotfrukten i hela världen.<br />

Sätt en potatis i kruka: Först måste potatisen<br />

förgro. Fyll krukan till hälften med jord. Lägg<br />

i den förgrodda potatisen – med groddarna<br />

uppåt. Fyll på med jord och vattna lite.<br />

Potatisen behöver mycket utrymme och kan<br />

planteras om när bladen har kommit upp lite.<br />

Då kan den till exempel planteras i en hink,<br />

med hål i botten så att överflödigt vatten kan<br />

rinna ut.<br />

På <strong>Skansen</strong> kan barnen riva potatis för<br />

att göra potatismjöl. Då får man fram ren<br />

stärkelse från potatisen.<br />

Äpplen<br />

De äpplen som odlas i våra trädgårdar är söta<br />

och goda. Det finns också vilda äppelträd<br />

(vildapel), men de bär frukter som är små och<br />

sura. Vildapeln kom förmodligen till Sverige<br />

redan för 8000 år sedan. Carl von Linné<br />

berättade att bönderna använde vildapel till<br />

mat och dryck. Äpplen kokades med mjölk<br />

till välling eller pressades till cider. Barken<br />

användes till att färga ullen gul.<br />

Äpplet är en viktig symbol i den kristna<br />

konsten. Äpplet symboliserar kunskapens<br />

frukt, som Jesus ofta håller i handen. Äpplets<br />

runda fullkomliga form, en bild för det<br />

sköna, kom att bli en bild för världen. Äpplet<br />

är också en maktsymbol. I Sverige finns<br />

riksäpplet bland riksregalierna som bars vid<br />

högtidliga tillfällen i kungens vänstra hand<br />

som ett tecken på sin regeringsmakt. Äpplen<br />

finns också med i många sagor. Läs vidare i<br />

Pomonas äppelbok.<br />

Det finns fler än 200 kända äpplesorter i vårt<br />

land och även många lokalsorter som inte är<br />

räknade. Några vanliga sorter som växer i<br />

Sverige är t.ex. Transparante Blanche, Aroma,<br />

Cox Pomona och Ingrid Marie. Aroma är<br />

egentligen en korsad äppelsort, den kommer<br />

av Filippa och Ingrid Marie. Man har<br />

befruktat blommor på utvalda träd med goda<br />

egenskaper, med pollen från ett annat bra<br />

äppelträd. På det sättet fick man den prisade<br />

sorten Aroma!


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

Äpplen innehåller mycket nyttigt: fibrer,<br />

mineralämnen, olika vitaminer men framför<br />

allt C-vitamin.<br />

I äpplets skal sitter det mesta av<br />

C-vitaminet!<br />

Det finns mycket socker i äpplen vilket ger<br />

oss energi men också hål i tänderna.<br />

Kanske kan ni vara med och torka äpplen<br />

på <strong>Skansen</strong>. Om inte, så kan ni göra det<br />

enkelt själva: Ta ut kärnhuset (enklast med<br />

en kärnuttagare), skär äpplet i tunna skivor,<br />

lägg skivorna på ett galler som får stå varmt<br />

eller häng skivorna uppträdda i en tråd.<br />

Efter en vecka är skivorna torra och sega.<br />

Packa i platspåse eller lägg i en burk och<br />

spara länge. Förr var torkning en vanlig<br />

konserveringsmetod.<br />

det finns fler än 200 kända äPPelsorter i sverige.<br />

Vad kan man göra av äpplen förutom goda<br />

pajer, äppelmos (Bengta i Skånegården gjorde<br />

egen äpplemos) och dricka?<br />

Roligt pyssel som ni kan göra själva: trä upp<br />

äppelkärnor på en tråd till ett halsband. Eller<br />

gör en äppelgumma: skär ut ett ansikte i ett<br />

färskt äpple som sedan får torka ihop så det<br />

ser ut som en gammal gumma!<br />

I Görel Kristina Näslunds bok om<br />

Pomona finns mer pyssel och lekar<br />

och trolleri med äpplen!<br />

Sockerbetor<br />

Socker var länge en lyx som framställdes<br />

av sockerrör, som endast växer i varmare<br />

länder. I mitten av 1700-talet upptäckte man<br />

7<br />

att sockerbetan innehöll en del socker. På<br />

1830-talet började man att odla sockerbetor<br />

i södra Sverige, men odlingen tog fart först<br />

under 1880-talet. Då behövde man inte längre<br />

importera socker. En stor del av de svenska<br />

sockerbetorna odlas idag i Skåne. Biprodukter<br />

används bland annat till kreatursfoder. I<br />

djurfoder är det bra för att hjälpa djuren med<br />

matsmältningen och minska gasbildningen.<br />

Melass är också en biprodukt, av den gör<br />

man jäst.<br />

ett fält med Betor.<br />

Hur gör man då socker av sockerbetor?<br />

Först tvättas betorna och strimlas i små<br />

bitar. Bitarna ska urlakas och behandlas med<br />

kalk och kolsyra och så ska man filtrera och<br />

centrifugera för att skilja sirap och socker<br />

åt. Efter det torkas sockret och paketeras. I<br />

boken om Sveriges landskap – Skåne, visas<br />

denna process i bilder.<br />

Senapsfrön<br />

Senapsfrön fanns i Indien redan för 3000<br />

år sedan, men det var framförallt romarna<br />

som började använda kryddan i mat. Under<br />

medeltiden kom senapen till Sverige och det<br />

var en krydda för rikt folk. Särskilt populär<br />

var den i Skåne under benämningen skånsk<br />

senap. Senapen fick en skjuts under 1950-talet<br />

då man började äta mycket varmkorv från<br />

korvkiosker. Fröna kan vara gula, svarta eller<br />

bruna.<br />

På apotek förr i tiden kunde senap<br />

användas som medicinalväxt.<br />

Skånsk senap innehåller förutom krossade<br />

senapsfrön: farinsocker, vatten, vinäger,


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

honung, salt, rapsolja och dragon, man kan<br />

också smaksätta med konjak. Ingredienserna<br />

mixas och ska dra något dygn.<br />

Recept på Skånsk senap kan du hitta på<br />

nätet!<br />

Djuren på gården<br />

Understrukna ord i texten nedan visar att<br />

vi har mer information om djuret på vår<br />

webbplats!<br />

Ankor<br />

Tamankan härstammar från gräsanden<br />

som finns över hela norra halvklotet. I<br />

Sverige har det funnits tamankor från<br />

mitten av 1500-talet. Människan använde<br />

tidigt gräsanden som en halvtam ägg- och<br />

köttproducent. Svensk gul anka härstammar<br />

från många olika skånska lantankor och<br />

framavlades på 1900-talet. Rasen blev snabbt<br />

populär, bland annat för att den lägger<br />

mycket ägg.<br />

En anka kan lägga så mycket<br />

som 150–200 ägg om året!<br />

läs mer om gul anka PÅ vÅr weBBPlats.<br />

Mor Bengta som bodde på Skånegården<br />

tjänade egna pengar som hon fick från<br />

försäljning av ankor och ägg. Äggen sålde<br />

hon till en handelsbod, och ankorna sålde<br />

hon i Malmö. Där fick hon ett bättre pris än i<br />

Lund. Fjädrarna använde man i bolstervaren<br />

(kuddarna).<br />

8<br />

Bin<br />

Tambiet härstammar från det vilda honungsbiet<br />

och blev ett husdjur för mellan 3 000–<br />

5 000 år sedan i Europa, främre Asien och<br />

Afrika. Från ett bisamhälle fick man vax till<br />

bla ljus och ca 25 kg och honung.<br />

I Sverige odlas det nordiska biet som är mörkt<br />

i färgen men även italienska bin som är gula.<br />

Det finns ca 270 vilda arter av bin i vårt land,<br />

och de flesta är ensamlevande.<br />

Bin livnär sig på nektar, pollen och honungsdagg<br />

från bladlöss. De hämtar också klibbiga<br />

hartsliknande ämnen från lövträdens knoppar<br />

(propolis) som används för att täta springor i<br />

boet. Nektar ombildas till honung. Bina kan<br />

berätta för andra bin var det finns mycket<br />

nektar genom att flyga i åttor i en speciell<br />

vinkel till solen (bidans). Bin är viktiga<br />

pollinerare och bär kan bli nästan dubbelt så<br />

många och dubbelt så stora intill en bigård.<br />

Samhället består av drottning, arbetare<br />

(honor) och drönare (hanar) och kan vara ca<br />

40 000 individer. Drottningen kan bli upp till<br />

åtta år och lägga ca 150 000 ägg under sina<br />

första två år.<br />

Höns<br />

Ursprunget till våra tamhöns är den vilda<br />

djungelhönan som fortfarande finns i Sydostasien.<br />

Människan har troligen hållit tamhöns<br />

som husdjur så länge hon har varit bofast.<br />

De fanns i varje hushåll och så småningom<br />

utvecklades det olika raser i olika bygder.<br />

Blommehönans tuPP!<br />

Skånsk blommehöna är en av de största<br />

svenska lanthönsstammarna. Liksom många


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

andra svenska lantraser var blommehönan på<br />

väg att utrotas. På 1970-talet upptäcktes en<br />

sista rest av rasen i den skånska byn Vomb.<br />

Dagens skånska blommehöna härstammar<br />

från tre gårdsflockar i byarna Vomb, Tofta och<br />

Esarp i Skåne.<br />

Se på sidan 13 hur ett ägg och en<br />

kyckling blir till!<br />

Kor<br />

Kor härstammar från uroxen som försvann<br />

från Sverige för ca 8 000 år sedan. Uroxen<br />

levde i Europa och Sydostasien men är tyvärr<br />

utrotad, den sista sköts i Polen 1627. Tama<br />

kor kom till Sverige för ca 6 000 år sedan.<br />

SLB, Svensk Låglandsboskap, är<br />

ursprungligen en ras från Tyskland som kom<br />

till Sverige i mitten på 1800-talet. De bär<br />

horn och är svarta och vita till färgen och i<br />

Skåne var de vanliga på 1920-talet.<br />

en ko av rasen svensk lÅglandsBoskaP.<br />

En vanlig ko kan man tro, men faktum är att<br />

det inte finns många kor kvar av rasen äkta<br />

SLB. Vi har SLB vid vår Skånegård.<br />

Under 1970-talet började man korsa in<br />

Holstein kor för att få bättre juverhälsa och<br />

mer mjölk. Utseendemässigt var de väldigt<br />

lika förutom att SLB har plattare kors och<br />

kortare ben. Det är först på senare tid som<br />

man insett att den ursprungliga SLB rasen<br />

håller på att försvinna pga uppblandningen.<br />

Gris<br />

Linderödssvinen trivs bäst när de får vistas<br />

utomhus, även vintertid. De har behållit sitt<br />

9<br />

naturliga beteende både vid grisning och vid<br />

födosök. Den gamla lantrasen växer betydligt<br />

långsammare än våra nyare gödsvin, men de är<br />

härdiga och duktiga i att söka sin egen mat.<br />

linderödssvinen har fina fläckar!<br />

Våra tamsvin kommer från vildsvinet som<br />

har sitt ursprung i Europa och Sydostasien.<br />

Vildsvinet var ett av de viktigaste bytesdjuren<br />

under jägarkulturerna. Tamsvin har funnits<br />

i Sverige sedan ca 4 500 år, då invandrande<br />

människor tog med dem som husdjur. Svinet<br />

blev ett mycket uppskattad husdjur.<br />

Linderödssvinet har sitt ursprung i det<br />

gamla, svenska skogssvinet, som strövade i<br />

Sydsveriges bok- och ekskogar fram till slutet<br />

av 1800–talet. Rasen höll på att försvinna,<br />

men tillvaratogs 1952 då Skånes Djurpark tog<br />

hand om några brokiga grisar av den gamla<br />

rasen från en gård i Linderöd.<br />

Svinens naturliga sociala<br />

egenskaper har gjort dem lätta att<br />

tämja och att hålla som husdjur.<br />

Gäss<br />

Gåsskötsel är vår äldsta form av fjäderfäskötsel.<br />

Redan under bronsåldern ca 500<br />

f.kr. fanns tamformer av gås som kom från<br />

den vilda grågåsen som man fångade in och<br />

tämjde. Under 1860–talet började man hålla<br />

torgdagar i Malmö som drog till sig mycket<br />

folk, även från Danmark. Det satte fart på<br />

gåshandeln och det blev mode att hålla gäss.<br />

Av gåsen fick man kött, dun och ägg. Gässen<br />

var kvinnornas ansvar och det var ofta<br />

arbetsamt att plocka fjädrarna av en gås. Av<br />

gåsens fjädrar gjorde man skrivdon (pennor)


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

och man satte styrfjärdrar på pilar. Gåsen är<br />

tung och kan inte flyga. Den vaktar gården,<br />

så gå inte för nära!<br />

11 november firas Martinsdagen, eller<br />

Mårten gås. Dagen firades förr i tiden som en<br />

inledning på den 40 dagar långa fastan som<br />

sträckte sig fram till jul. Traditionen hänger<br />

samman med ett helgon, Martinius eller<br />

senare Martin av Tours.<br />

skÅnegÅs framför vÅr skÅnegÅrd!<br />

Förr trodde man att gåsbajs var<br />

bra mot tandvärk!<br />

Detta och om mycket mer kan man läsa<br />

på vår webbplats, om Skånegåsen och<br />

människan.<br />

Får<br />

Människan började ha fåret som husdjur för<br />

ca 11000 år sedan, och fåret är därmed ett av<br />

våra första husdjur. Den vilda släktingen är<br />

troligen argali och urial (stäppfår).<br />

Från början hade vi får för att få kött, mjölk<br />

och hudar. Så småningom lärde vi oss också<br />

att använda ull. Fåren klipps en gång om året.<br />

Ett får ger ungefär 3 kg ull. Ullen sorterades<br />

och kardades för hand. Sedan kunde man<br />

även spinna garn.<br />

När man gjorde raggsockor<br />

blandades getragg i ullen innan<br />

den kardades. Därför kallas det<br />

för raggsockor!<br />

De raser vi kan se vid vår Skånegård idag är<br />

Leicesterfår och lite längre bort från gården<br />

finns det Gutefår. Hos gutefåren har både<br />

10<br />

tackan (honan) och baggen (hanen) horn.<br />

Ullen är tjock och fälls om man inte klipper<br />

dem. Gutefåret härstammar från det gamla<br />

Gotländska utegångsfåret som har många<br />

likheter med vildfåren. <strong>Skansen</strong> har bidragit<br />

till att Gutefåret är bevarat.<br />

ett litet lamm av rasen leicesterfÅr.<br />

Leicesterfåret växer snabbt, ullen är vit och<br />

det är en härdig ras. Tackan lammar (får<br />

ungar) på våren. Får har fyra magar precis<br />

som kor och äter samma sorts mat. De<br />

idisslar också som korna.<br />

Gå även och titta på <strong>Skansen</strong>s Åsenfår vid<br />

Fäboden. Jämför likheter och olikheter.<br />

Vill ni pyssla? Bygg en egen<br />

bondgård med skokartonger och<br />

djur av trolldeg!


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

Ord att slå upp:<br />

• idissla<br />

• harva<br />

• plöja<br />

• foder<br />

• hö<br />

• halm<br />

• gödsel<br />

• spannmål<br />

• skörda<br />

• gro<br />

• hamla<br />

Länkar<br />

www.arla.se • www.lrf.se • www.scan.se<br />

www.wwf.se<br />

Källor<br />

Lilla odlarboken, Catharina Andersson,<br />

Bonnier Carlsén Bokförlag 1998.<br />

Pomonas äppelbok, Görel Kristina Näslund<br />

och Gunilla Hansson, Bonniers junior förlag<br />

AB 1986.<br />

På <strong>Skansen</strong>. Ett Sverige i miniatyr, Mona Larsson<br />

och Tord Nygren. Rabén & Sjögren 1996.<br />

<strong>Skansen</strong>s hus och gårdar, red. Arne<br />

Biörnstad, Nordiska museet 1980.<br />

Svenska lantraser Håkan Hallander<br />

Bokförlaget Blå ankan1989.<br />

Tidsresan, lärarhandledning <strong>Skansen</strong> 2000.<br />

Ärtiga bönor och andra ätbara växter.<br />

Fakta-myt-experiment. Gertrud Widerberg<br />

och Ingela Almgren, Alfabeta 1993.<br />

Husdjurens vilda liv, Stefan Casta Staffan<br />

Ullström Opal 1997<br />

Biet som husdjur, Informationsenheten,<br />

lantbruksstyrelsen, Jönköping,1984<br />

Böcker som vi föreslår<br />

Anton i trädgårdslandet, Görel Krisina<br />

Näslund, och Lars Klinting, Bonniers 1988.<br />

Djuren på gården, Sven & Ingegerd<br />

Zetterlund, Zetterlund och Co Bokförlag AB<br />

2000: Om hästar, kor, får, grisar, getter, höns,<br />

gäss, ankor, katter och hundar.<br />

11<br />

Gunilla Ingves Får, Natur och Kultur 1983.<br />

Gunilla Ingves Höns, Natur och Kultur 1982.<br />

Husdjurens vilda liv, Stefan Casta Staffan<br />

Ullström Opal 1997.<br />

Kor, Första fakta, Michael Kolterjahn,<br />

Almqvist & Wiksell 1993.<br />

Sveriges landskap Skåne, Ragnhild Nordén,<br />

Natur och kultur 1991.<br />

<strong>Lärarhandledning</strong> av Carin Dahlberg,<br />

Kulturhistoriska avdelningen, Boel Recén och Leif<br />

Wicksell, Zoologiska avdelningen. <strong>Skansen</strong> 2011.<br />

Foton: Marie Andersson, Linda Askelund, Marie<br />

Håkansson, Boel Recén, Stockexchange<br />

Grafisk form: Märta Sundström, <strong>Skansen</strong>


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

12


<strong>Lärarhandledning</strong> › Hos Åkessons på slättgården › Årskurs 1–3 › Hösten 2012<br />

Hur ett ägg och en kyckling blir till!<br />

13<br />

Ill: Carin Dahlberg

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!