jordaniens gömda stad

P 

RESE TIPS 

E 

T 

R 

A 

jordaniens 

gömda stad 

Text och bild: 

Thomas von Seth 

Även om vi vet 

vad som väntar oss 

därframme, alldeles 

runt hörnet efter en 

dryg kilometers 

promenad genom 

den trånga och 

vindlande klyftan 

mellan höga lodräta 

bergsväggar tar 

den nästan andan 

ur oss. 

Skattkammaren, 

uthuggen i den rosaskimrande 

sandstenen 

går helt enkelt inte att 

föreställa sig innan man 

varit där och rent fysiskt 

tagit del av den. Och vi 

var ändå förberedda efter 

att ha sett åtskilliga bilder 

och läst flertalet reportage 

om detta, ett av världens sju 

nya underverk. Hur har det då 

upplevts av alla dem som, för ett 

par tusen år sedan, kom hit under 

sina långa vandringar med kamelkaravaner 

genom den arabiska öknen?

2 

P 

etra har, som så många andra platser i Mellanöstern, 

en både lång och brokig historia. 

Namnet kommer av det grekiska ordet πέτρα 

som betyder sten eller klippa. 

Arkeologiska utgrävningar har visat att trakten 

var bebodd redan under paleolitisk tid, för mer än 

nio tusen år sedan. Det första omnämnandet av 

Petra finner vi i Gamla Testamentet, där det berättas 

om hur israelerna närmade sig kungariket 

Edom1 efter sina fyrtio år i öknen och det sägs i 

området att det var på en av kullarna vid Petra som 

Moses fick vatten att välla fram ur stenen genom 

att slå på den med sin stav; därav källans namn, 

Ain Musa (Mose källa). 

Vidare berättas att Kung Reqem av Edom 

1 Konungariket Edom låg i det område mellan Döda havet och 

Röda havet som idag tillhör Israel respektive Jordanien. 

PETRA – Jordaniens gömda stad 

©Thomas von Seth – all rights reserved 

Publicerat på http://www.athenvannerna.se/ 

(Reqem var Petras ursprungliga namn) inte tilllät 

israelerna att ta sig igenom hans land men att 

Mose bror Aaron dog innan de hunnit ge sig iväg 

och att han därför är begraven på toppen av berget 

J’bel Haroun som ligger vid Petra. Till J’bel Haroun 

vallfärdar än idag såväl muslimer som judar 

och kristna. 

I början av 900-talet f. Kr. tog den israelitiske 

kung David makten över Konungariket Edom – 

och därmed även Petra – som nu, tack vare handel 

och utvinning av koppar, blivit ett välbärgat och 

betydande rike. Kung Davids son Salomon efterträdde 

honom, men efter hans död (kring 930 f. 

Kr.) blev Israel delat och området kring Petra tillföll 

ånyo edomiterna för att därefter övertas av assyrier, 

babylonier och perser.

Nabatéer 


Nabatéernas ursprung är inte helt klarlagt. Enligt en teori är de iden- 

tiska med den i Bibeln omnämnda arabstammen Nebajot som här- 

stammade från en av Ismaels söner. De nämns första gången 647 f.Kr. 

såsom fiender till den siste kungen av Assyrien, Ashurbanipal. 

Troligen var de från början nomader men kom så småningom att 

bosätta sig i edomiternas gamla rike och lade grunden till det som 

skulle bli den “nya” staden Petra. 

En stor del av handeln mellan öst och väst gick på den tiden med 

kamelkaravaner förbi Petra. Till en början försörjde nabatéerna på att 

plundra dessa karavaner men de övergick så småningom till att dels 

kräva karavanförarna på en slags skatt som skulle garantera deras 

trygga färd, dels erbjuda en organiserad handelsplats som fick namnet 

Arabia Petrea. 

Diodorus Siculus, en författare och historiker som levde mellan ungefär 

90 och 30 f. Kr., kan berätta att den grekiske härföraren Antigonos 

anföll Petra 312 f. Kr. med mål att begränsa den nabatéeiska makten. 

Antigonos här smög sig in i staden på natten bara för att finna att 

samtliga män var borta. De dödade några kvinnor och barn och begav 



Världens 7 ”nya” underverk 

• Chichén Itza (Mexiko) 

• Colosseum (Italien) 

• Cristo Redentor (Brasilien) 

• Kinesiska muren (Kina) 

• Machu Picchu (Peru) 

• Petra (Jordanien) 

• Taj Mahal (Indien) 

Nabatéeiska gravkammare vid Bab al-Siq 

3

4 


Al-Siq – bergsklyftan som leder in i Petra är 1,2 kilometer lång och upp till 150 meter hög. 


Publicerat på http://www.athenvannerna.se/

sig – ganska snopna – iväg med så mycket byte i 

form av silver, myrra och rökelse som de kunde 

bära. 

Men de nabatéeiska männen var inte långt borta. 

Inom en timme hade de tagit upp jakten på grekerna 

och det dröjde inte länge innan de hunnit 

upp dem, slagit ihjäl de flesta av dem och återtagit 

sina skatter. 

Under de två kommande århundradena växte 

det nabatéeiska riket och lär kring 80 f. Kr. nått 

ända till Damaskus, samtidigt som staden Petra 

bara blev rikare och rikare. 

Ur handelssynpunkt var Petras läge i det närmaste 

perfekt – mitt emellan Östra Asien och de 

stora kulturerna kring Medelhavet – nu när de varor 

som traditionellt transporterats av kamelkaravanerna 

fick sällskap av peppar, ingefära, socker, 

silke och bomull från Indien och Kina. 

Petras storhetstid inträffade kring 100 f. Kr. till 

100 e. Kr. Den romerske skriftställaren Strabo berättar 

om en rik och kosmopolitisk stad, full med 

vackra byggnader. Många av invånarna bodde i 

storslagna villor med vackra trädgårdar och på 

gatorna flanerade romare och andra utlänningar. 

Vattenförsörjningen var mästerlig, med reservoarer, 

vattenledningar och avloppssystem. 

Men, i och med att kamelkaravanerna kom 

att ersättas mer och mer av transporter till sjöss 

började Petras betydelse som handelscentrum att 

försvagas och staden – tillsammans med hela det 

nabatéeiska riket – blev 106 e. Kr. en del av det 

romerska imperiet. 

Petra blev nu ett viktigt centrum i den nya Provincia 

Arabia, upplevde en kulturell renässans och 

fick bland annat besök av kejsar Hadrianus år 130 

e. Kr. Men tiderna förändrades och Petra förföll 

alltmer. 

År 363 inträffade en jordbävning som förstörde 

stora delar av staden. 

Efter detta är de historiska spåren få. Korsrid- 




darna byggde ett fort i området under tidigt 1100tal 

och 1276 lär sultanen Baybars – en mamluk – 

givit sig in i själva Petra från sydväst och vandrat 

genom den övergivna staden. Han berättar om 

“fantastiska grottor med fasader urkarvade i klippan”. 

Den 6 juni 1276 kom han ut från Petra genom 

den smala bergsklyftan och är såvitt man vet, 

förutom lokala beduiner, den sista människan som 

såg Petra på mer än femhundra år. 

Jean Louis Burckhardt 

Jean Louis Burckhardt föddes i schweiziska Lausanne 

1784. Tjugotvå år gammal begav han sig till 

London där han fick kontakt med, och engagerade 

sig i, The Association for Promoting the Discovery 

of the Interior Parts of Africa. Han bestämde 

sig för att finna floden Nigers källa, men att resa i 

Afrika var på denna tid såväl besvärligt som förknippat 

med stor fara. 

Burckhardt förberedde sig noga i England. Han 

studerade arabiska, astronomi och medicin och 

han “stärkte sin kropp” genom att sova på golvet 

och bara äta grönsaker. Hans tanke var att påbörja 

sin expedition i Mellanöstern utklädd till arab. 

Burckhardt kom till Aleppo2 1810 men hela 

hans plan höll på att misslyckas eftersom man 

omedelbart ifrågasatte hans konstiga dialekt. 

Burckhardt fann sig dock snabbt och förklarade att 

han egentligen var en muslimsk handelsman från 

Indien och att hans modersmål var hindi, inte arabiska. 

Förklaringen visade sig emellertid inte vara 

helt övertygande och man bad honom säga något 

på hindi. Burckhardt svarade då med en längre 

utläggning på schweizisk tyska. Och därmed var 

saken klar. 

Burckhardt stannade i Aleppo i två år. Han lärde 

sig lokala sedvänjor, förfinade sin arabiska och 

studerade Koranen varpå han tog namnet Sheikh 

Ibrahim ibn Abdallah och begav sig mot Kairo. 

2 Halab (Syrien). 

5

6 

Burckhardt förde noggranna anteckningar över 


allt han såg i en hemlig dagbok – hade han blivit 

ertappad hade han troligen tagits för spion och avrättats. 

I närheten av al Karak fick han höra talas 

om en fantastisk gammal stad, gömd bland mer 

eller mindre ogenomträngliga berg. 

Burckhardt – eller Sheikh Ibrahim, som han 

nu kallades – blev oerhört nyfiken på staden men 

vågade inte öppet deklarera att han ville dit. Han 

var ju en “äkta muslim” och som sådan borde han 

förstå att staden var byggd av otrogna och därför 

av inget intresse. Han berättade då att han hade 

givit ett mycket högtidligt löfte om att han skulle 

offra en get vid profeten Aarons helgedom på det 

ovannämnda berget J’bel Haroun – och enda möjligheten 

att ta sig dit var att gå rakt igenom Petra. 

Till sist fick han en guide som skulle leda honom 

till helgedomen. Den 22 augusti 1812 begav 

de sig in i den smala bergsklyftan i Petra och kom 

så småningom fram till Skattkammaren. Burckhardt 

måste ha varit en duktig skådespelare när 

han för sin guide lyckades dölja sin begeistring inför 

den monumentala byggnaden, huggen direkt 

ur den rosa sandstenen. Han lyckades dessutom 

– i smyg – göra såväl anteckningar om platsen som 

flera teckningar av det han såg. 

Vid solnedgången var de framme vid helgedomen 

varpå geten offrades och Burckhardt och guiden 

vände tillbaka. 

Burckhardts äventyr fortsatte efter Petra. Han 

kom till Kairo varifrån han skulle bege vidare in 

i Afrika för att finna floden Nigers källa. Men i 

Egypten råkade han ut för byråkratiskt krångel 

och i avvaktan på att detta skulle lösas begav han 

sig djupt in i Nubien, utforskade Sinai, tog sig 

över Röda havet till Jiddah och blev troligen den 

förste kristne man som besökte Mecka. När han 

kom tillbaka till Kairo 1817 fick han dysenteri och 

avled efter elva dagar varför Nigerprojektet aldrig 

ens påbörjades. Naturens tolkning av Munchs Skriet i al-Siq. 


Publicerat på http://www.athenvannerna.se/

Burckhardt ligger begravd, under sin pseudo- 

nym Sheikh Ibrahim, på en muslimsk gravplats i 

Kairo. 

Samtliga Burckhardts dagboksanteckningar 

gavs ut postumt. Mest uppmärksammad blev Travels 

in Syria and the Holy Land (1822) där han berättade 

om Petra. 

Men nyheten om återupptäckten av Petra nådde 

världen innan dess. Redan sex år efter Burckhardts 

besök tillbringade ett par engelska officerare några 

dagar i Petra. Det blev emellertid två konstnärer, 

fransmannen Léon de Laborde och engelsmannen 

David Roberts, som 1826 respektive 1839 genom 

sina målningar av Petra och dess imponerande 

byggnadsverk gjorde staden känd i den vida världen. 

Ytterligare kraft fick “marknadsföringen av 

Petra som turistmål” av den engelske kyrkomannen 

John William Burgons ofta citerade dikt om 

den rosa-röda staden. 

Trots att de arkeologiska utgrävningarna inte 

kom igång förrän vid slutet av 1800-talet besöktes 

Petra under detta sekels andra hälft av en hel del 

turister, även om resan var långt ifrån strapatsfri 

då enda möjliga sättet att ta sig dit var med häst 

eller kamel från Jerusalem. 

Så tidigt som på 1920-talet hade den brittiska 

researrangören Thomas Cook byggt upp en bas i 


... After proceeding for twenty-five minutes between the rocks, we came to a place where the passage 

opens, and where the bed of another stream coming from the south joins the Syk. On the side of 

the perpendicular rock, directly opposite to the issue of the main valley, an excavated mausoleum came 

in view, the situation and beauty of which are calculated to make an extraordinary impression upon the 

traveller, after having traversed for nearly half an hour such a gloomy and almost subterraneous passage 

as I have described. It is one of the most elegant remains of antiquity ex isting in Syria; its state of preser- 

vation resembles that of a building recently finished, and on a closer examination I found it to be a work 

of immense labour. 



Jean Louis Burckhardt (1784-1817) 

ur Travels in Syria and the Holy Land 

Petra för att kunna erbjuda sina resenärer härbärge. 

Man kunde där välja mellan att bo i tält eller i 

en grotta. 

Det skulle emellertid dröja ända fram till tidigt 

1980-tal innan Petra blev någotsånär lättillgängligt 

för turister genom att man inrättade en busslinje 

dit från Amman. 

Idag tar man sig lätt till Petra såväl från Amman 

(två och en halv till tre timmar med bil) som 

från Aqaba (knappt två timmar med bil). Vill man 

inte köra själv kan man åka på arrangerade utflykter 

eller helt enkelt välja lokalbuss. 

Att besöka Petra 

Den lilla byn Wadi Musa ligger bredvid Petra. 

Här finns ett flertal hotell – från fem stycken fem- 

Léon de Labordes bild av Petra. 

7

8 

It seems no work of Man’s creative hand, 

by labor wrought as wavering fancy planned; 

But from the rock as if by magic grown, 

eternal, silent, beautiful, alone! 

Not virgin-white like that old Doric shrine, 

where erst Athena held her rites divine; 

Not saintly-grey, like many a minster fane, 

that crowns the hill and consecrates the plain; 

But rose-red as if the blush of dawn, 

that first beheld them were not yet withdrawn; 

The hues of youth upon a brow of woe, 

which Man deemed old two thousand years ago, 

match me such marvel save in Eastern clime, 

a rose-red city half as old as time. 

John William Burgon (1813-1888) 

Petra 

stjärniga till ett stort antal guesthouses – för den 

som vill tillbringa flera dagar i Petra (något som 

rekommenderas eftersom det finns mycket att se). 

Vidare finns här restauranger, postkontor, några 

affärer, apotek samt ett modernt sjukhus. 

Wadi Musa i sig själv erbjuder emellertid inte 

mycket att se. Det är bara för Petras skull man 

kommer hit. 

Ett besök i Petra börjar lämpligen vid Visitors 

Center (öppet 07.00-22.00). Där kan man få information, 

boka guide eller häst samt köpa biljetter. 

Centret inrymmer också en liten affär samt acceptabla 

toaletter. 

Biljetterna kostar knappt 300 kronor för en dag. 

Om man planerar att stanna flera dagar lönar det 

sig att lösa biljett för exempelvis två eller tre dagar. 

Grindarna till området öppnar redan klockan 

05.00 på vintern och 04.00 på sommaren och ett 

tips kan vara att börja besöket så tidigt som möjligt. 

Promenaden från områdets ingång till de centrala 

delarna av Petra är på cirka tre kilometer. Vill 




man kan man hyra en häst och rida de första niohundra 

metrarna till början av al-Siq, den smala 

bergsklyftan som leder in i själva staden. Vidare 

finns små hästvagnar för två personer – egentligen 

reserverade för dem som har svårt att gå, men i 

praktiken tillgängliga för vem som helst – att hyra 

för transport hela vägen genom al-Siq till Skattkammaren. 

Höjdskillnaden mellan ingången och 

Petras centrum motsvarar ungefär ett 45 våningars 

hus vilket man först märker på vägen tillbaka 

då lutningen är cirka fem grader uppåt. 

Promenaden består av tre delar. Bab al-Siq, 

själva al-Siq samt till sist den yttre al-Siq som leder 

från Skattkammaren, förbi den romerska teatern 

till Petras centrum. 

Bab al-Siq ger ett intryck av månlandskap och 

det dröjer inte länge innan vi får se de första bevisen 

för nabatéernas byggnadskonst i form av en 

gravkammare och ett triclinium (matplats) där 

man haft banketter för att hedra de avlidna. 

Snart är vi framme vid al-Siq där vi ser resterna 

av den triumfbåge som angav ingången till bergsklyftan 

men som rasade år 1896. 

Den smala klyftan är ett naturens under. Den 

är svår att finna ända tills man står rakt framför 

den och den är, i stort sett, enda möjligheten att ta 

sig in i Petra. Inte undra på att staden var så svårt 

att hitta. 

Klyftan bildades för miljoner år sedan när bergen 

splittrades av tektoniska krafter, den är 1,2 kilometer 

lång och de lodrätta väggarna sträcker sig 

150 meter upp. På vissa ställen är det litet bredare, 

solen når ända ned under ett par timmar dagligen 

och kanske växer det ett litet träd. På andra ställen 

är det inte mycket mer än ett par meter brett. 

Längs väggarna ser vi emellanåt rester av nabatéernas 

sinnrika vattensystem. Vi ser också votivnischer 

och på ett ställe bilder av ett par kameler 

och dess förare uthuggna direkt i sandstenen. 

På andra ställen har naturen själv smyckat berget




9

Centrala Petra

12 

med fantasifulla mönster – vi ser både ett elefant- 

huvud och en kopia av Edvard Munchs Skriet. 

Och så, när vi rundar en hörna vidgar sig plöts- 

ligt klyftan mot en stor öppen plats. 

Skattkammaren, Khaznet al-Faraoun, reser sig 

rakt framför oss, 40 meter hög och 30 meter bred. 

Uthuggen ur den rosa-röda sandstenen och i stort 

sett oförstörd, med magnifika korintiska kolonner. 

Byggnaden, som egentligen bara är en fasad 

uthuggen i berget, tros ha uppförts någon gång 

under det sista århundradet före Kristus, sannolikt 

under kung Aretas III: s regering. Aretas hade 

tillnamnet Filhellén (Greklandsvän) och lär ha engagerad 

arkitekter från den Hellenistiska kulturen 

kring Medelhavet. 

Skattkammaren består av två våningar. På den 

översta ser vi en rund tholos med en kvinna i mitten 

– eventuellt den egyptiska gudinnan Isis, som 




förekommer i den nabatéeiska religionen under 

namnet al-Uzza. 

Undervåningen domineras av sex korintiska 

kolonner. På väggen bakom de yttersta kolonnerna 

ser vi två ryttare som eventuellt skall föreställa 

Kastor och Polydeukes (Castor och Pollux). 

Tittar man in genom den stora porten i mitten 

kan man konstatera att det inte ser ut som det 

gjorde i filmen Indiana Jones and the Last Crusade. 

Det fyrkantiga rummet är helt tomt och döljer 

enbart öppningar till ytterligare några mindre 

också tomma rum. 

Att Skattkammaren aldrig varit en skattkammare 

är tämligen säkert. Namnet Khaznet al-Faraoun 

är arabiskt, inte nabatéeiskt, och betyder 

Faraos Skattkammare. Det är av betydligt nyare 

datum än själva byggnadsverket och lär ha myntats 

av de lokala beduinerna. Vad Skattkammaren

egentligen använts till är inte helt klarlagt, den 

kan eventuellt ha varit en offerplats. Men säkert 

är att dess mycket strategiska placering, mitt emot 

bergsklyftans utgång, är ett medvetet sätt att imponera 

på besökare. 

När vi så småningom sett oss mätta – om detta 

nu är möjligt – på Skattkammaren fortsätter vi 

promenaden längs den yttre al-Siq där vi ser en 

hel del gravkammare. 

Efter en kort promenad är vi framme vid teatern. 

Den byggdes under första århundradet efter 

Kristus av nabatéerna men dess arkitektur är klassisk 

hellenistisk med sittplatser ända fram till orchestra. 

Enligt uppgift skall teatern inrymt fler än 

8 000 åskådare. 

Vi är nu i de centrala delarna av Petra och ser 

resterna av agoran med dess butiker, tempel och 

ytterligare gravkammare och kan bara konstatera 

att det finns mycket kvar att se. 


Wadi Rum och Aqaba 



Ökenområdet Wadi Rum (uttalas oaddi ramm) 

hör till de mest spektakulära naturområden i Mellanöstern 

och ett besök är absolut värt att rekommendera. 

För att få ut så mycket som möjligt av besöket 

bör man absolut hyra en guide med en fyrhjulsdriven 

bil. Att försöka ta sig runt i ökenområdet på 

egen hand i hyrbil är inte bara dumdristigt – det är 

oerhört lätt att köra vilse – utan också ett bra sätt 

att missa mycket av det intressanta. 

Till Wadi Rum kommer man för naturens skull. 

Detta är öken när den är som mest variationsrik. 

Höga berg och djupa raviner på ett håll, vida områden 

med majestätiska sanddyner på ett annat. 

Färgskalan – på såväl berg och klippor som sand – 

växlar mellan beige, gult, rosa och mörkrött. Tystnaden 

är total. 

För att skölja bort sanden efter besöken i Petra 

13

Wadi Rum

16 

Aqaba. 

och Wadi Rum kan det vara skönt att göra ett be- 

sök i Aqaba, Jordaniens enda kuststad vilket kan- 

ske inte är så konstigt då Jordanien i stort sett bara 

har landgränser – den enda kuststräckan är enbart 

26 kilometer lång och sträcker sig mot Röda havet. 

Aqaba ligger mycket vackert, flankerad av de 

rödbruna bergen i Wadi Rum, men staden kommer 

aldrig att vinna pris för sin vackra arkitektur. 

Tankarna, när man vandrar omkring bland den 

grå betongen, går snarare mot Sibirien än arabvärlden. 

Men stadens läge är perfekt för utflykter till 

Petra, Wadi Rum och Döda havet. Det finns gott 

om hotell i alla kategorier och dykningen/snorklingen 

i Röda havet håller världsklass. 


Fakta 



Resa dit: Flyg till antingen Amman eller Aqaba. Det går 

inget direktflyg till Amman från Sverige, man 

byter exempelvis i Istanbul eller Amsterdam. 

Vintertid kan man flyga charter direkt till Aqaba 

(Apollo). 

Valuta: 1 Jordansk Dinar (JOD) kostar 12,23 kronor 

(maj 2009). 

Klimat: För det mesta soligt och varmt. På sommaren 

mycket varm (ibland över 40°). Bästa tiden för 

besök är vår och höst. Regn faller oftast under 

vintern och i Petra kan det till och med snöa. 

Språk: Arabiska. Mer eller mindre god engelska talas 

av många. 

Religion: Islam. 

Tidszon: GMT+2. Sommartid, dock sker inte bytet mellan 

normal- och sommartid på samma dag som 

i Sverige. 

Mat och 

dryck: 

Typiskt för Mellanöstern med mycket smårätter, 

s.k. meza, exempelvis hummous (kikärter och 

sesampasta), fool (favabönor), moutabel (aubergineröra) 

och tabouleh (sallad med bladpersilja, 

tomat och bulghur). Vidare grytor, grillad 

kött och fisk. 

Alkohol serveras bara på större hotell och vissa 

internationella restauranger. Gott inhemskt vin.




17

jordaniens gömda stad

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?