jordaniens gömda stad

sig – ganska snopna – iväg med så mycket byte i
form av silver, myrra och rökelse som de kunde
bära.
Men de nabatéeiska männen var inte långt borta.
Inom en timme hade de tagit upp jakten på grekerna
och det dröjde inte länge innan de hunnit
upp dem, slagit ihjäl de flesta av dem och återtagit
sina skatter.
Under de två kommande århundradena växte
det nabatéeiska riket och lär kring 80 f. Kr. nått
ända till Damaskus, samtidigt som staden Petra
bara blev rikare och rikare.
Ur handelssynpunkt var Petras läge i det närmaste
perfekt – mitt emellan Östra Asien och de
stora kulturerna kring Medelhavet – nu när de varor
som traditionellt transporterats av kamelkaravanerna
fick sällskap av peppar, ingefära, socker,
silke och bomull från Indien och Kina.
Petras storhetstid inträffade kring 100 f. Kr. till
100 e. Kr. Den romerske skriftställaren Strabo berättar
om en rik och kosmopolitisk stad, full med
vackra byggnader. Många av invånarna bodde i
storslagna villor med vackra trädgårdar och på
gatorna flanerade romare och andra utlänningar.
Vattenförsörjningen var mästerlig, med reservoarer,
vattenledningar och avloppssystem.
Men, i och med att kamelkaravanerna kom
att ersättas mer och mer av transporter till sjöss
började Petras betydelse som handelscentrum att
försvagas och staden – tillsammans med hela det
nabatéeiska riket – blev 106 e. Kr. en del av det
romerska imperiet.
Petra blev nu ett viktigt centrum i den nya Provincia
Arabia, upplevde en kulturell renässans och
fick bland annat besök av kejsar Hadrianus år 130
e. Kr. Men tiderna förändrades och Petra förföll
alltmer.
År 363 inträffade en jordbävning som förstörde
stora delar av staden.
Efter detta är de historiska spåren få. Korsrid-
PETRA – Jordaniens gömda stad
©Thomas von Seth – all rights reserved
Publicerat på http://www.athenvannerna.se/
darna byggde ett fort i området under tidigt 1100tal
och 1276 lär sultanen Baybars – en mamluk –
givit sig in i själva Petra från sydväst och vandrat
genom den övergivna staden. Han berättar om
“fantastiska grottor med fasader urkarvade i klippan”.
Den 6 juni 1276 kom han ut från Petra genom
den smala bergsklyftan och är såvitt man vet,
förutom lokala beduiner, den sista människan som
såg Petra på mer än femhundra år.
Jean Louis Burckhardt
Jean Louis Burckhardt föddes i schweiziska Lausanne
1784. Tjugotvå år gammal begav han sig till
London där han fick kontakt med, och engagerade
sig i, The Association for Promoting the Discovery
of the Interior Parts of Africa. Han bestämde
sig för att finna floden Nigers källa, men att resa i
Afrika var på denna tid såväl besvärligt som förknippat
med stor fara.
Burckhardt förberedde sig noga i England. Han
studerade arabiska, astronomi och medicin och
han “stärkte sin kropp” genom att sova på golvet
och bara äta grönsaker. Hans tanke var att påbörja
sin expedition i Mellanöstern utklädd till arab.
Burckhardt kom till Aleppo2 1810 men hela
hans plan höll på att misslyckas eftersom man
omedelbart ifrågasatte hans konstiga dialekt.
Burckhardt fann sig dock snabbt och förklarade att
han egentligen var en muslimsk handelsman från
Indien och att hans modersmål var hindi, inte arabiska.
Förklaringen visade sig emellertid inte vara
helt övertygande och man bad honom säga något
på hindi. Burckhardt svarade då med en längre
utläggning på schweizisk tyska. Och därmed var
saken klar.
Burckhardt stannade i Aleppo i två år. Han lärde
sig lokala sedvänjor, förfinade sin arabiska och
studerade Koranen varpå han tog namnet Sheikh
Ibrahim ibn Abdallah och begav sig mot Kairo.
2 Halab (Syrien).
5