Predikan som PDF

olmstadpingst.com

Predikan som PDF

”Ny Gästfrihet” 1

En del tycker att det är bra när alla i församlingen känner alla. Vi har

en så bra gemeskap. Alla känner alla. Men egentligen är ju det en

brist. Församlingens uppdrag handlar ju om att ge evangeliet till ”nya

människor.” Vi behöver se ”nya människor” i församlingen så att vi

inte känner alla som kommer. Jag tar upp ett spår här från Charlotte

Gambills undervisning i förra årets Nyhemsvecka. Temat för årets

Nyhemsvecka var ju ”Nya människor” men egenligen handlade det

väldigt mycket om ”nya människor” även förra året.

Ämnet här i dag är ”Ny gästfrihet”

Ordet gästfri låter som att det skulle betyda att vara fri från gäster. Det

betyder det ju inte i den kultur och den tid som vi lever i. Däremot har

ordet gästfri betytt just fri från gäster förr i världen när man var

skyldig att ge kungar och biskopar mat när dom red genom landet. Att

förklaras gästfri då betydde faktiskt att man var fri från den

skyldigheten.

Men för oss har ordet gästfri en annan och ganska överaskande

betydelse. Det handlar nämligen inte bara om att ta emot inbjudna

vänner.

Om du goglar ordet gästfri eller kollar i en ordbok ser du att gästfrihet

handlar framförallt om att ta emot främlingar och betjäna dom

på ett generöst och varmt sätt.

I 1 Petr. 4 talas om gästfrihet som en gåva och i Rom 12:13 säger

Paulus ...Var ivriga att visa gästfrihet.

Gud har kallat oss att tillsammans med honom bygga Guds hus i

världen ”Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda

förgäves.” läser vi i Ps. 127:1


Vi kan alltså inte bygga Guds hus själva men Gud vill ha oss med som

sina medarbetare i detta bygge. Och Guds hus är ju vi. ”Vet ni inte att

ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”säger Paulus i 1

Kor 3:16, och i 1 Petr. 2:5 läser vi ”Och låt er själva som levande

stenar byggas upp till ett anligt hus” Alltså, Gud bygger huset och vi

är hans medarbetare.

Men det är en väldigt viktig detalj i inredningen i detta hus som vi

inte får glömma och det är välkomstmattan.

När någon viktig person kommer på besök då rullar man ut röda

mattan redan på flygplatsen. Och den är väldigt viktig för den visar att

gästen som kommer är väntad, att man är uppstkattad och välkommen.

Vi får inte glömma välkomstmattan i församlingen. Gud älskar alla

människor och han vill att alla skall komma.

Vi kanske tycker att vi är bra på att visa gästfrihet i församlingen. Vi

gör kaffe, vi besöker varandra, vi bryr oss om varandra. Men

gästfrihet handlar inte i första hand om dom som kommer varje vecka,

utan det handlar om dom som kommer från ett annat sammanhang än

vi. Som kanske inte tänker riktigt som vi, som kanske pratar på ett

annat sätt och uppför sig lite annorlunda än vi som är vana vid kyrka

och gudstjänst.

Gästfrihet handlar om att ta emot främlingar på ett varmt och

generöst sätt så at man kan känna sig som hemma. Om det inte

finns nya människor, om det inte finns främlingar i församlingen så

praktiserar vi inte den här gåvan.

Ser vi några nya människor i församlingen? Har du sett några

här sista halvåret som inte kommit därför att dom brukar gå till

kyrkan när det blir söndag? Har du sett några nya människor?

2


Vi vill rulla ut den röda mattan. Vi vill låta människor förstå att dom

är väntade, att dom är uppskattade, älskade och välkomna till Guds

hus.

Vi har försökt ordna en plats dit nya människor skall kunna komma

och känna sig som hemma och vi har kallat den platsen för Söndag 16.

Vi har sett flera bänkar här med ungdomar, nya människor på

söndag 16. Dom har inte varit här därför att dom brukar komma till

Guds hus varje söndag, utan därför att dom på något sätt känt att här

är en plats där man kan känna sig hemma. Och när man känner sig

som hemma då öppnar man sitt hjärta och då kan man oxå

uppleva Gud.

Och vi har också sett en del andra människor som är just nya

människor på Söndag 16. Och vi tror att dom kommer igen. Så visa

dom er gästfrihet med all värme och generositet.

Låt ”välkomstmattan” vara utrullad och liksom säga till dom att: ”vi är

här för er skull, vi är till för er. Det är ni som är viktiga – inte vi.

I 1 Mos 18 läser vi om Abraham. Han är ju känd som trons fader, men

han inte bara har tro, han praktiserar också gästfrihet. Han rullade ut

röda mattan var han än kom. Han stötte inte bort människor utan han

tog hand om dom. Vi läser 1 Mos 18: 1-8

Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången

till sitt tält när dagen var som hetast. Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då

han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till

jorden och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.

Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. Jag skall

också hämta ett stycke bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare när ni nu har tagit

vägen förbi er tjänare. De sade: ”Gör som du har sagt.”

Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl

knåda det och baka brödkakor!” Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd

och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare som skyndande sig att tillreda den. Sedan tog

3


han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han

stod hos dem under trädet medan de åt.

Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där

han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast.

Här är Abraham. Det är mitt på dagen och det är hett. Han sitter

framför tältet i skuggan från ett träd där i terebintlunden. Abraham är

gammal nu, nästan 100 år men det är siestatid, underbart. Han kan luta

sig tillbaka där under sitt favoritträd och bara vila och ta det lugnt.

Men ”Han såg upp” står det vidare i vers 2. Han såg upp, och se, tre

män stod framför honom.

Här kan vi lära oss att det är inte bekvämt att praktisera gästfrihet. Det

var mitt på dagen. Det var hett. Abraham var trött och det var tid för

middagsvilan och så får han gäster.

Han såg upp står det, och han fick se någonting, han såg tre män

komma.

Vi behöver se upp. Vi behöver öppna våra ögon och inte bara titta ner.

Om man tittar ner ser man väldigt begränsat och man ser bara samma

saker hela tiden. Lite stenar här och lite grenar där

– Samma människor, samma frågor, samma verksamhet. Det är

inte konstigt om man blir trött då. Man måste lyfta blicken och se

upp. Man måste få se något nytt, man måste få uppleva något mer.

Abraham såg upp och han såg tre män som kom förbi. Tre främlingar.

Och någonting sätter igång inom honom. Det var varmt. Det var

obekvämt, men när han såg dom komma skyndade han sig från tältet

för att hälsa dom välkomna.

Det var tre främlingar, men han levde för nya människor. Han fanns

till för dom. När dom närmade sig honom och platsen där han bodde

4


ullade han med en gång ut välkomstmattan. Det han såg fick honom

att springa mot dessa främlingar och han välkomnade dem.

Det är någonting med den här gåvan – gästfrihet – som inte har med

ålder och trötthet att göra. Det finns någonting i den här gåvan som

ger glädje och energi. Nya människor får elden att flamma upp.

Man känner att dom här människorna betyder någonting för mitt

hjärta, därför att dom är så dyrbara för Gud.

Jesus var ju i templet ibland med dom skriftlärda och religiösa, men

det verkar som att han blev rätt trött på dom för han var hellre med

syndarna. Därför såg han en sådan som Sackeus som egentligen var

en riktig drummel och skodde sej själv på andras bekostnad.

Därför stannade han och pratade med en kvinna vid brunnen i Sykar,

som levde ett liv som gjorde att hon kanske helst gick till brunnen när

ingen annan var där, för att slippa deras blickar och kommentarer.

Skulle inte Jesus vara i templet hela tiden bland dom skriftlärda o dom

religiösa. Nej Jesus kom för dom som var främlingar och han

välkomnade dom in i sin gemenskap. Och både Sackeus och kvinnan

vid Sykarsbrunnen fick möta Jesus och fick uppleva att dom blev nya

människor på insidan.

Om någon visar gästfrihet så gör Jesus det. Han tar emot främlingar

och betjänar dom på ett varmt och generöst sätt.

Abraham får besök av tre främlingar och dom ställer sig som att dom

skulle gå vidare, men Abraham har andra tankar. vi läser vers 2-3

5


...Då han fick syn på dem skyndande han sig emot dem från

tältöppningen och bugade sig till jorden och sade: Herre, om jag har

funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare.

Abraham vet inte vilka dom är men han har känslan att han måste

praktisera gästfrihet, inte motvilligt som någon plikt utan med glädje

och entusiasm. Han springer emot dom och rullar ut röda mattan för

dom.

Man säger inte gärna nej till en entusiastisk inbjudan.

jag fick en sådan för ett tag sedan någon kom och sa: Vi var och åt

lunch på en restaurang som ligger utanför stan på väg mot Tenhult och

det var så gott och så trevligt. Du måste åka dit och äta nån gång. Så

nu står den där restaurangen överst på min lista. Nästa gång vi går ut

och äter åker vi dit. Denna inbjudan gav mej en så positiv känsla för

detta.

Abrahams entusiastiska välkomnande leder till nästa vers vers 4-5

Låt mej hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er

under trädet jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan

styrka er innan ni går vidare när ni nu har tagit vägen förbi er

tjänare.

Gästfrihet är också att vara osjälvisk. Abraham sade inte: Här är tre

stora grabbar, här är mycket muskler och här är mycket arbete och jag

är gammal och trött, jag kan ha användning för dom.

Nej, han sade: Kom in, jag skall tjäna er och ge er mat och vila

kom hit ni kan sitt här under mitt träd. Och när ni har vilat kan

ni gå vidare. Inga krav. Inga baktankar.

6


Om vi har baktankar när vi inbjuder och välkomnar människor till

denna gemenskap då krymper vi välkomstmattan. Det får inte finnas

några tillägg eller villkor kopplat till vårt välkomnande.

Vi kom att prata om detta på ett äldstemöte för ett tag sedan. Någon

förde oss in på spåret och jag jobbade en hel del med det sedan i min

tanke.

Vad det handlade om var detta: När jag jobbar t.ex i Jönköping eller

Huskvarna eller någon annan plats som inte är just här, då känns det ju

inte lika angeläget att inbjuda någon av mina kompisar att komma hit

till Ölmstad för att vara med i t.ex. Söndag 16. För även om dom

skulle komma till tro så blir dom ju inte medlemmar i min församling.

Om jag inbjuder mina jobbarkompisar då får jag ju gå med dom till

någon kyrka som är nära dom.

Men om jag tänker så här då har jag en baktanke med min

inbjudan. Jag gör detta för att du skall bli medlem i min

församling.

Men vi skall inte ha några sådana tankar eller villkor för vår inbjudan

och vårt välkomnande.

Och naturligtvis bjuder jag mina vänner och kompisar till min

församling oavsett var dom bor. Det är ju här jag har mina vänner. Det

är ju här jag har min ”familj”, och det är tillsammans med min

”familj” jag kan betjäna dom varmt och generöst. Och när dom sedan

fått vad dom behöver. När dom fått uppleva Gud i sitt liv så kan dom

gå vidare. Och stannar dom kvar så är det bara en bonus.

Det är så Abrahams entusiastiska och generösa inbjudan och

välkomnande är ”När ni har vilat er och ätit och fått ny styrka kan

ni gå vidare”. Inga krav, inga villkor.

7


Och så får han då dessa främlingars svar: Gör som du har sagt.

Dom fick en positiv känsla av hans gästfrihet och tackade ja till

inbjudan, och Abraham skyndar sig till tältet och ger Sara in

beställning:

Sara skynda dej , baka bröd och laga till en måltid med det bästa

vi har.

Sara var ju en tuff kvinna. Hon skrattade till och med åt Gud, när han

lovade henne en son på sin ålderdom. Hon var tuff, vi kan tänka oss

hennes reaktion.

Hon har inte bjudit någon på middag. Hon är gammal och det är

alldeles för varmt. Det är fel tid att laga en festmåltid. Hon kunde

säga till Abraham: det är dina gäster – du får ta hand om det. Men

hon gjorde inte det. Hon hade en annan inställning. Abraham, dina

gäster är mina gäster, - jag bakar.

Vi behöver tänka så i församlingen. Att din gäst är min gäst. När nya

ungdomar kommer hit är dom inte bara sina kompisars gäster eller

ungdomsledarnas gäster – dom är allas våra gäster. Vi skall alla visa

dom vår värme och generositet. Vi är tillsammans Guds familj och

när dom kommer hit skall dom möta den här familjen. Dom

behöver en mamma eller en pappa, en syster eller en bror i Guds

familj.

Och detsamma gäller nya människor i alla åldrar. Dina gäster är mina

gäster. Utvidga din gästfrihet.

vers 6-8 Abraham gav det bästa mjölet, den bästa boskapen, bara det

bästa skulle dom ge. Vi skall ge det bästa vi har till världen. Om kl

16 på söndagen är den bästa tiden för ”nya människor” att

komma så ska dom ha den tiden. Vi skall ge det bästa av allt.

8


När Abraham hade välkomnat och tjänat och gett dessa främlingar sitt

bästa stod han där själv bredvid och tittade på när dom åt.

Det är så kyrkan ska se ut. Att ge sitt bästa. Att offra något. Att inte

alltid få äta själv, utan ge rum för nya människor så att dom får äta.

Och själv vara med och betjäna.

Vi kanske söker det där härliga mötet med Gud som känns i hela

kroppen. Det övernaturliga, speciella. Men om vi bara ser efter det kan

vi missa Gud när han kommer för han kommer oftast i det naturliga.

Dom här tre var inte vanliga gäster fast det såg ut så. Det var änglar

som kom förbi som Abraham tog emot och betjänade på detta varma

generösa sätt.

Dom här änglarna kom med budskap om barnet som dom skulle få.

Tänk om Abraham inte varit ivrig att visa gästfrihet. Då kanske dom

missat Guds under.

I Hebr. 13:2 läser vi: Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom

gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.

Låt oss vara gästfria och generösa och välkomnande mot alla, unga

och äldre, mot andra och mot varandra, då tror jag att många nya

människor skall känna sig som hemma här och öppna sitt hjärta och

uppleva Gud.

Frågor som kan användas i den lilla gruppen.

1 / Vad kan vi göra för att en person som inte är van vid kyrka och gudstjänst skall kunna

känna sig som hemma?

2 / Är det skillnad på unga typ 15 - 25 och äldre ”kyrkovana” när det handlar om att skapa

hemkänsla?

3 / Hur skulle gästfriheten kunna fungera och visa sig:

- i den lilla gruppen?

- I samband med gudstjänsten?

9