Reportage publicerat i Hästfocus nr 5 2009 - MaMedia

More documents

Recommendations

Info

Sa upp sig från fasta jobb för att starta ridskola Ridhuset på K-Ridcenter är nytt och fräscht. Där finns ett modernt utrustat café/kök, omklädningsrum för både damer och herrar med duschar och toaletter. Ridinstruktörerna Lena Karlsson och Monica Wittgren sa upp sig från jobbet, fast beslutna att starta en egen ridskola. Efter ett år av förberedelser drogs verksamheten igång med en idé som syns redan i företagsnamnet. Bokstaven K i K-Ridcenter står för kvalitet – ridskolans motto är ”kvalitet för vuxna ryttare”. – När vi startade ville vi ha något speciellt som inte finns någon annanstans, förklarar Lena Karlsson. Hon och kollegan Monica Wittgren var instruktörer på Göteborgs Fältrittklubb, GFRK, och hade arbetat tillsammans i klubben i många år. Enkelt uttryckt kan sägas att de trivdes med att vara ridinstruktörer, men inte fullt ut med arbetsgivaren. – Det är jobbigt att vara instruktör i en ideell förening och underställd en styrelse. Många ser styrelseuppdraget som ett karriärsteg och saknar känsla för klubben, de brinner inte för sitt uppdrag. Engagemanget var ibland missriktat och det drabbade oss i personalen, säger Lena. Startade eget Det gick så långt att både Lena och Monica tröttnade och slutade sina anställningar på GFRK. Erfarenheten hade gett visioner om hur en ridskola ska drivas och de var fast beslutna att genomföra sina idéer i egen regi. Vägen dit var inte spikrak, båda gick arbetslösa i ett år och använde tiden till förberedelser. De hittade så småningom ett lämpligt ställe i Nolvik i Björlanda utanför Göteborg och så snart hyreskontraktet var klart satte de igång att köpa in hästar och kontakta gamla elever. I oktober 1999 kom K-Ridcenter igång, från början utan anställda – Lena och Monica tog hand om allt arbete själva. Det dröjde ända till andra året innan de tog in praktikanter som hjälpte till i stallet. Men det var fortfarande mycket slit för lite pengar och Monica Wittgren tröttnade. – Efter drygt två år hoppade Monica av, jag köpte ut henne och anställde en instruktör på tio timmar i veckan. Hon slutade efter en termin och då anställde jag en ny instruktör, Petra Alm, på halvtid. Men det var fortfarande slitsamt, Lena jobbade mycket och som ytterligare börda miste hon både sin mamma och sin häst på ett år. Det var tufft och när Lena inte orkade fick Petra rycka in extra. – Som tur är har jag alltid haft bra personal som ställt upp, säger Lena. Efter tre år valde Petra att vidare-utbilda sig och jobbet som ridinstruktör på K-Ridcenter var åter vakant. Det fick Anna Härsjö nys om så hon ringde Lena och sökte jobbet. – Jag blev väldigt glad när hon ringde, ingen annan som sökte passade riktigt för tjänsten, säger Lena. Lena och Anna kände nämligen varandra sedan tidigare, Anna gjorde praktiktid på GFRK under tiden som Lena var anställd där. Och bekantskapen fick nytt liv 2005 i och med att Anna började som instruktör på K-Ridcenter. Med från början Personalfrågan var löst, men snart fick Lena Karlsson och hennes ridskola ett nytt problem. Hyreskontraktet i Nolvik löpte ut och skulle inte förnyas då ägaren ville ha anläggningen för eget bruk. Ett sådant besked hade säkert fått en mindre driftig person att ge upp, sälja hästarna och lägga ner verksamheten. Men inte Lena, hon var fast besluten att fortsätta. Det gällde bara att hitta ett ställe. En
Det är många leriga hästben som ska spolas efter daglig utevistelse. Då är det guld värt med en riktig spolspilta. Här får Humle sitt. annons i tidningen Ridsport visade sig innehålla lösningen. Ägarna till en gård i Älvängen sökte en ny hyresgäst eftersom de själva bor på annat håll. – Jag tror att det var Anna som såg annonsen. Ett par bröder, Carl-Hugo och Tore Hamnegård äger gården och ville göra något av den. De annonserade efter någon som ville starta ridskola och vi blev givetvis intresserade. Vid tiden för annonsen var anläggningen i sitt gamla skick. Ridhuset fanns inte och det som nu är ridskolestall var ladugård med betydligt lägre takhöjd. Där sadelkammaren ligger var det svinhus. Lena kontaktade bröderna och det blev början till det som idag är ”det nya” K-Ridcenter. Ett fullstort ridhus med cafédel, omklädningsrum, duschar och toaletter byggdes. Stallet renoverades och byggdes om, sadelkammare och putskammare i<strong>nr</strong>eddes och utrustades. I stallet blev det även plats för ett litet kontor, en toalett och en spolspilta. K-Ridcenter hyr anläggningen av bröderna Hamnegård, och eftersom Lena kom in i bilden på ett tidigt stadium har hon fått vara med och utforma den. – Det har fungerat jättebra och det sker ständigt förbättringar, det senaste tillskottet är ett torkrum för blöta täcken. Vill utbilda hästfolk I augusti 2006 gick så flyttlasset med hästar och allt till Älvängen. Det är en liten ort vid E45, cirka 35 km norr om Göteborg, i Ale kommun. Ridskolan flyttade cirka fyra mil vilket gjort det svårt för många elever att stanna kvar. – Bland dem som rider en gång i veckan har vi lyckats behålla de flesta och även några som rider 2-3 gånger i veckan. De vi har tappat är ridelever som hyrde häst, red ofta och tävlade. Vissa åker jag fortfarande ut till och ger privatlektioner, men visst har vi tappat elever, säger Lena. Ändå finns det elever som varje vecka kör från exempelvis Mölndal för att rida på K-Ridcenter, en resa på 10 mil tur och retur. Det har också kommit till elever, många alebor har upptäckt att de trivs på ”K” trots hård konkurrens från närbelägna ridskolor. K-Ridcenter har alltid varit en vuxe<strong>nr</strong>idskola som strävat efter att erbjuda eleverna något utöver det vanliga. I ett årsabonnemang ingår Överst: Åsa Åhs jobbar i stallet. Här tar hon in Krasse från hagen. Under: Det nybyggda ridhuset är ljust och fint. exempelvis tre helgkurser med teori och ridlektioner i halv grupp. Alla hästar har en egen Stübben dressyrsadel. På hopplektionerna används riktiga hoppsadlar. I hela anläggningen råder en ordning som skulle kunna beskrivas som militärisk. Sadelkammaren påminner mera om ett rum hemma än ett utrymme i stallet. Där hänger sadlar och träns i snygga rader, varje häst har sina egna hängare. Golven är klinkerbelagda, det är rent och snyggt och luktar gott. I den sadeltvålsdoftande putskammaren förvaras schabrak och sadelgjordar i lika prydliga rader som i sadelkammaren. Där finns tvättmaskin och flera sadelbockar. Rideleverna har ansvar för att sadeln skiljs från schabrak och sadelgjord efter ridpasset och att allt läder, både sadel och träns, rengörs ordentligt. – Jag är pedant, det ska vara ordning och reda i stallet. Vi bestämde från början att det ska vara extra kvalitet med fina sadlar och de måste skötas för att hålla. Men det är inga problem, eleverna tycker att det är en del av det sociala att samlas i putskammaren efter ridningen, säger Lena. – Är man inte beredd att göra det som hör till att ta hand om en häst, vill man inte det får man rida någon
Page 1: Reportage publicerat i Hästfocus n

Reportage publicerat i Hästfocus nr 5 2009 - MaMedia

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?