Reportage publicerat i Hästfocus nr 5 2009 - MaMedia

Reportage publicerat i Hästfocus nr 5 2009
Marie Sjödin, tel 0702-147265
E-post: info@mamedia.se • www.mamedia.se • Innehar F-skattsedel.

Sa upp sig
från fasta jobb
för att starta
ridskola
Ridhuset på K-Ridcenter är nytt och fräscht. Där finns ett modernt utrustat café/kök, omklädningsrum för både damer och herrar
med duschar och toaletter.
Ridinstruktörerna Lena Karlsson
och Monica Wittgren sa upp
sig från jobbet, fast beslutna
att starta en egen ridskola.
Efter ett år av förberedelser
drogs verksamheten igång
med en idé som syns redan i
företagsnamnet. Bokstaven K
i K-Ridcenter står för kvalitet –
ridskolans motto är ”kvalitet för
vuxna ryttare”.
– När vi startade ville vi ha något
speciellt som inte finns någon
annanstans, förklarar Lena Karlsson.
Hon och kollegan Monica Wittgren
var instruktörer på Göteborgs
Fältrittklubb, GFRK, och hade arbetat
tillsammans i klubben i många år.
Enkelt uttryckt kan sägas att de trivdes
med att vara ridinstruktörer, men inte
fullt ut med arbetsgivaren.
– Det är jobbigt att vara instruktör i
en ideell förening och underställd en
styrelse. Många ser styrelseuppdraget
som ett karriärsteg och saknar känsla
för klubben, de brinner inte för sitt
uppdrag. Engagemanget var ibland
missriktat och det drabbade oss i
personalen, säger Lena.
Startade eget
Det gick så långt att både Lena och
Monica tröttnade och slutade sina anställningar
på GFRK. Erfarenheten hade gett
visioner om hur en ridskola ska drivas
och de var fast beslutna att genomföra
sina idéer i egen regi. Vägen dit var inte
spikrak, båda gick arbetslösa i ett år
och använde tiden till förberedelser. De
hittade så småningom ett lämpligt ställe i
Nolvik i Björlanda utanför Göteborg och
så snart hyreskontraktet var klart satte
de igång att köpa in hästar och kontakta
gamla elever.
I oktober 1999 kom K-Ridcenter
igång, från början utan anställda –
Lena och Monica tog hand om allt
arbete själva. Det dröjde ända till
andra året innan de tog in praktikanter
som hjälpte till i stallet. Men det var
fortfarande mycket slit för lite pengar
och Monica Wittgren tröttnade.
– Efter drygt två år hoppade Monica
av, jag köpte ut henne och anställde en
instruktör på tio timmar i veckan. Hon
slutade efter en termin och då anställde
jag en ny instruktör, Petra Alm, på halvtid.
Men det var fortfarande slitsamt,
Lena jobbade mycket och som
ytterligare börda miste hon både sin
mamma och sin häst på ett år. Det var
tufft och när Lena inte orkade fick
Petra rycka in extra.
– Som tur är har jag alltid haft bra
personal som ställt upp, säger Lena.
Efter tre år valde Petra att
vidare-utbilda sig och jobbet som
ridinstruktör på K-Ridcenter var åter
vakant. Det fick Anna Härsjö nys om
så hon ringde Lena och sökte jobbet.
– Jag blev väldigt glad när hon
ringde, ingen annan som sökte passade
riktigt för tjänsten, säger Lena.
Lena och Anna kände nämligen
varandra sedan tidigare, Anna gjorde
praktiktid på GFRK under tiden som
Lena var anställd där. Och bekantskapen
fick nytt liv 2005 i och med att Anna
började som instruktör på K-Ridcenter.
Med från början
Personalfrågan var löst, men snart fick
Lena Karlsson och hennes ridskola
ett nytt problem. Hyreskontraktet i
Nolvik löpte ut och skulle inte förnyas
då ägaren ville ha anläggningen för
eget bruk. Ett sådant besked hade
säkert fått en mindre driftig person
att ge upp, sälja hästarna och lägga
ner verksamheten. Men inte Lena,
hon var fast besluten att fortsätta.
Det gällde bara att hitta ett ställe. En

Det är många leriga hästben som ska spolas efter daglig utevistelse.
Då är det guld värt med en riktig spolspilta. Här får Humle sitt.
annons i tidningen Ridsport visade
sig innehålla lösningen. Ägarna till en
gård i Älvängen sökte en ny hyresgäst
eftersom de själva bor på annat håll.
– Jag tror att det var Anna som såg
annonsen. Ett par bröder, Carl-Hugo
och Tore Hamnegård äger gården och
ville göra något av den. De annonserade
efter någon som ville starta ridskola och
vi blev givetvis intresserade.
Vid tiden för annonsen var
anläggningen i sitt gamla skick.
Ridhuset fanns inte och det som
nu är ridskolestall var ladugård
med betydligt lägre takhöjd. Där
sadelkammaren ligger var det svinhus.
Lena kontaktade bröderna och
det blev början till det som idag är
”det nya” K-Ridcenter. Ett fullstort
ridhus med cafédel, omklädningsrum,
duschar och toaletter byggdes.
Stallet renoverades och byggdes om,
sadelkammare och putskammare
inreddes och utrustades. I stallet blev
det även plats för ett litet kontor, en
toalett och en spolspilta.
K-Ridcenter hyr anläggningen av
bröderna Hamnegård, och eftersom
Lena kom in i bilden på ett tidigt
stadium har hon fått vara med och
utforma den.
– Det har fungerat jättebra och det
sker ständigt förbättringar, det senaste
tillskottet är ett torkrum för blöta
täcken.
Vill utbilda hästfolk
I augusti 2006 gick så flyttlasset med
hästar och allt till Älvängen. Det är en
liten ort vid E45, cirka 35 km norr om
Göteborg, i Ale kommun. Ridskolan
flyttade cirka fyra mil vilket gjort det
svårt för många elever att stanna kvar.
– Bland dem som rider en gång i
veckan har vi lyckats behålla de flesta
och även några som rider 2-3 gånger
i veckan. De vi har tappat är ridelever
som hyrde häst, red ofta och tävlade.
Vissa åker jag fortfarande ut till och
ger privatlektioner, men visst har vi
tappat elever, säger Lena.
Ändå finns det elever som varje
vecka kör från exempelvis Mölndal
för att rida på K-Ridcenter, en resa
på 10 mil tur och retur. Det har också
kommit till elever, många alebor har
upptäckt att de trivs på ”K” trots hård
konkurrens från närbelägna ridskolor.
K-Ridcenter har alltid varit en
vuxenridskola som strävat efter att
erbjuda eleverna något utöver det
vanliga. I ett årsabonnemang ingår
Överst: Åsa Åhs jobbar i stallet. Här tar hon in Krasse från hagen.
Under: Det nybyggda ridhuset är ljust och fint.
exempelvis tre helgkurser med teori
och ridlektioner i halv grupp.
Alla hästar har en egen Stübben
dressyrsadel. På hopplektionerna används
riktiga hoppsadlar. I hela anläggningen
råder en ordning som skulle kunna
beskrivas som militärisk. Sadelkammaren
påminner mera om ett rum hemma än ett
utrymme i stallet. Där hänger sadlar och
träns i snygga rader, varje häst har sina
egna hängare. Golven är klinkerbelagda,
det är rent och snyggt och luktar gott.
I den sadeltvålsdoftande putskammaren
förvaras schabrak och sadelgjordar i lika
prydliga rader som i sadelkammaren. Där
finns tvättmaskin och flera sadelbockar.
Rideleverna har ansvar för att sadeln
skiljs från schabrak och sadelgjord efter
ridpasset och att allt läder, både sadel och
träns, rengörs ordentligt.
– Jag är pedant, det ska vara ordning
och reda i stallet. Vi bestämde från
början att det ska vara extra kvalitet
med fina sadlar och de måste skötas
för att hålla. Men det är inga problem,
eleverna tycker att det är en del av
det sociala att samlas i putskammaren
efter ridningen, säger Lena.
– Är man inte beredd att göra det
som hör till att ta hand om en häst,
vill man inte det får man rida någon

Sadelkammaren på K-Ridcenter är så snygg och prydlig att den påminner mera om ett rum hemma än ett utrymme i stallet. Välputsad
utrustning hänger i prydliga rader. Inför ridning kompletterar varje elev sin sadel i putskammaren där schabrak och gjordar finns.
annanstans. Vi vill utbilda hästfolk,
det har varit idén redan från början,
fortsätter hon.
Många tävlingar
K-Ridcenter är i hög grad en tävlande
ridskola. Lena uppmuntrar de elever
hon tycker är mogna att tävla.
– Våra elever är ute och tävlar en hel
del på ridskolehästarna och det händer
ofta att de slår ryttare på privathästar. Lite
av vår grej är att visa oss ute på tävlingar.
Ridskolans elever tävlar i både
hoppning och dressyr, Lena är oftast med
och stöttar på dressyrtävlingarna medan
Anna åker med på hopptävlingarna.
Bland annat deltar ridskolan i Bohuscupen
där det enligt reglementet måste
ingå ett lektionsekipage i lagen för att ett
resultat ska få räknas bort. Men det finns
också ridelever som tävlar individuellt.
Ridskoleelever har sällan tillgång till
egna transporter, men även den biten
har K-Ridcenter löst.
–Vi anlitar en chaufför med lastbil
som kommer och kör, berättar Lena.
I Ale kommun finns ett stort
hästintresse och ridskolorna konkurrerar
om eleverna. På K-Ridcenter skall till
hösten en ny målgrupp attraheras, för
första gången i ridskolans historia startas
en ungdomsgrupp. På sikt kanske det
även blir barngrupper, men tills vidare
får barn till ridelever nöja sig med
möjligheten att boka privatlektioner.
På det gamla stället hade Lena
två personer anställda i stallet, men
det blev för långt för dem att pendla
till Älvängen. Numera jobbar två
alebor heltid i stallet, Åsa Åhs och
Sandra Hult. Åsa vill utbilda sig till
ridinstruktör och Sandra har gått
ridhandledarkursen och kan hoppa in
som vikarierande instruktör vid behov.
På väg in i ridhuset för lektion. Monica
Xxx tillhör de nya elever som upptäckt K-
Ridcenter sedan det flyttade till Älvängen.
Privat ridskola eller
föreningsdriven ridklubb
Förutsättningarna för ridskolor
skiljer sig väsentligt beroende på i
vilken form de drivs.
Privata ridskolor drivs som vilket
företag som helst där underskott
kan leda till konkurs. Bolaget är
momsredovisningsskyldigt och
ska redovisa 6 procent i moms
på ridintäkterna. Samtidigt kan
företaget dra av ingående moms.
K-Ridcenter drivs som ett
företag.
En föreningsdriven ridskola
betalar full moms på kostnaderna
men lägger inte på moms på
ridintäkterna. Kommunala och
statliga aktivitetsbidrag går direkt
in i verksamheten. En förening kan
även söka medel ur fonder.
Alla bilder kan
levereras högupplösta.
© Text och foto: Marie Sjödin