INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST - Teknik & Säkerhetsforum - Start

INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
TEKNIK&SÄKERHETSFORUM

TEKNIK&SÄKERHETSFORUM
Bakom den här rapporten står Teknik&Säkerhetsforum. Ett forum
som bildats av Saab, Kockums och BAE Systems i syfte att öka
insynen i försvarsindustrin och kunskapen om vad vi bidrar med.
Vi tror att det är nödvändigt med en öppen och bred dialog samt
att öka antalet kontaktytor mellan industrin och samhället i övrigt.
Därför har vi tagit initiativ till detta forum som kommer att bjuda in
till breda diskussioner i ämnen som gärna får vidga sig till alla de
aspekter som en genomtänkt försvars- och säkerhetspolitik bör
vila på. Vi finansierar gemensamt verksamheten och styr själva
aktiviteterna. Forumet presenterar inga egna åsikter utan värdet
ligger i summan av de åsiktsbrytningar och insikter som möten
kan skapa.

EN RAPPORT FRÅN TEKNIK&SÄKERHETSFORUM
2012
www.teknikochsakerhet.se

INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
INNEHÅLL
INLEDNING
SAMARBETE MELLAN SVENSKA
FÖRSVARET OCH INDUSTRIN
STÖD UNDER OPERATION ATALANTA
”MAN BLIR SOM EN I FAMILJEN”
FARTYGSCHEFEN PÅ HMS CARLSKRONA
”VI HADE INTE KLARAT OSS UTAN INDUSTRIN”
HÄLSNING FRÅN AFGHANISTAN
”DET KÄNNS BRA ATT VARA HÄR OCH STÖTTA
MED DET VI KAN”
ELFÖRSÖRJNING PÅ CAMPEN
”DET ÄR DÄR VI VILL VARA – NÄRA KUNDEN”
EN RÖST FRÅN BESTÄLLARENS SIDA
”BRA LÖSNING FÖR FÖRSVARET”
SAMARBETE I FRAMTIDEN
1
2
4
6
8
10
14
15

INLEDNING
Det svenska försvarets uppgifter har förändrats sedan
Kalla krigets slut. Från att främst varit uppbyggt för att
kunna möta militära hot mot Sverige, går vi mot en
försvarsmakt i beredskap för insatser i Sverige, i vårt
närområde och globalt. Storleken på försvaret har
minskat och kraven på effektivisering har ökat.
Dessa förändringar har också inneburit att
Försvarsmakten inte längre har kapacitet att hålla sig
med specialistkompetens inom alla områden. Istället
använder man sig av privata leverantörer för att
tillgodose vissa behov.
När den svenska Försvarsmakten under Operation
Atalanta i Adenviken 2010 såg till att 18 000 ton
livsmedel kunde levereras till Afrikas horn, fanns även
personal från Kockums på plats för att säkerställa att
fartygen var fullt operativa under hela insatsen.
I Afghanistan finns idag ca 500 svenska soldater i
den militära insatsstyrkan, ISAF, som har till uppgift
att bistå den afghanska staten att upprätthålla
säkerheten i landet. På plats finns även specialister
från svenska företag. Elförsörjningen för de svenska
camperna sköts av personal från Saab. Underhåll
och reparationer av bandvagnarna och andra fordon
sköts bland annat av BAE Systems.
Detta är bara några exempel på samarbetsavtal
mellan försvaret och industrin. Försvaret har idag
samarbete med ett flertal företag i olika projekt,
vilka ibland kallas för Offentlig-privat samverkan
(OPS). Samarbetet mellan försvaret och industrin vid
internationella insatser ökar. Det är en utveckling som
aktualiserar frågor som: Hur fungerar samarbetet
mellan Försvarsmakten och industrin på plats? Vad
ställer det för krav på företagens personal? Innebär
samarbetet ett bättre försvar?
Med den här rapporten vill vi dels beskriva den
roll som svensk försvarsindustri spelar i samband
med internationella insatser genom att lyfta fram
personliga berättelserna från några av dem som
stödjer försvaret på plats. Vi vill också visa upp en
sida av försvarsindustrin, som förmodligen inte så
många känner till. Vi hoppas samtidigt kunna bidra
till ökad kunskap om industrins förutsättningar vid
insatser utomlands och till debatten om Offentligprivat
samverkan inom försvaret.
1

SAMARBETE
MELLAN SVENSKA FÖRSVARET OCH INDUSTRIN
Ett av de första stora samarbetsavtalen
som slöts mellan Försvarsmakten och ett
försvarsföretag startade 2009. Avtalet slöts
med Saab och gäller drift och underhåll av
försvarets SK60-flygplan som används i
flygutbildningen. Det är alltså Saabs uppgift
att se till att planen står flygklara på avtalad
tid och att löpande underhållsåtgärder
genomförs. Försvarets materielverk beräknar
att detta har inneburit en kostnadsreducering
på 30 procent årligen. 1
Öppnandet för den här typen av samarbeten
har sitt ursprung i en proposition från
regeringen 2004 -”Vårt framtida försvar”. Där
formulerades för första gången den politiska
ambitionen att försvaret skulle effektivisera
sin verksamhet genom att köpa in vissa
tjänster istället för att utföra dem i egen regi.
Syftet är att försvaret ska fokusera på sina
kärnuppgifter; att skydda Sverige mot väpnat
angrepp och bidra till fred och säkerhet i
omvärlden, istället för att lägga resurser på
stödfunktioner.
Tanken med den här typen av Offentlig-privat
samverkan var då ny och det dröjde alltså
nästan fem år innan man på riktigt vågade
pröva en sådan lösning. Sedan dess har
flera kontrakt tecknats, både för verksamhet
på hemmaplan och i samband med
internationella insatser.
Det finns också exempel på svenska företag
som stöttat andra länders försvarsmakter. BAE
Systems till exempel, har bistått den danska
försvarsmakten på plats i Afghanistan med
service och underhåll på deras CV90-fordon.
Den senaste politiska utvecklingen för att
2
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
öka effektiviteten och bättre samordna logistiken inom
försvaret är att riksdagen 2012 beslutade att flytta över
delar av ansvaret från försvarets logistikenhet (FMLOG)
till Försvarets materielverk, (FMV). I samband med den
här reformen uttrycktes det tydligt att FMV mer aktivt
ska söka efter möjligheter där privata leverantörer kan ta
över stödverksamheter.
Försvarsmakten bedömde i ett underlag till den
utredning (Stödutredningen 2009) som låg till grund för
reformen, att man genom att anlita privata leverantörer
inom logistikområdet kan göra betydande besparingar.
UPPHANDLING I PRAKTIKEN
I Sverige börjar processen med att försvaret identifierar
ett behov som anses lämpligt att lägga ut på en extern
aktör. Då prövas möjligheten att utnyttja Offentligprivat
samverkan. Processen innan ett avtal ingås
mellan försvaret och en privat aktör börjar med att
Försvarsmakten tar fram en kravspecifikation för en
kommande upphandling och bjuder in potentiella aktörer
att delta. Försvarsmakten tar även fram ett eget anbud
som anger hur de själva svarar mot kravspecifikationen.
Det egna anbudet anonymiseras och läggs till de övriga
sökande. Detta gör att utvärderingen av anbuden sker
utifrån principen att bästa anbud vinner upphandlingen,
oberoende om det är Försvarsmakten själv eller
en extern aktör som står bakom just det anbudet.
Om utvärderingen vinns av en extern aktör, tas ett
samverkansavtal fram som reglerar omfattning, priser,
leveranstider med mera.
SAMVERKAN I ANDRA LÄNDER
USA har, jämfört med Sverige, en längre tradition av
samarbete mellan privata aktörer och sin försvarsmakt
genom så kallade Public Private Partnerships. I Europa
var Storbritannien tidigt ute med samarbeten mellan
industrin och sitt försvar. Idag har försvarsmakten
i Storbritannien över 50 avtal med industriaktörer.
Det största avtalet som försvardepartementet i
Storbritannien undertecknat handlar om underhåll
och bränsleförsörjning av det brittiska flygvapnet.
Avtalet med företaget Airtanker ligger på ett värde
av 10 miljarder pund och sträcker sig över 27 år.
Det kontraktet är helt avgörande för att det brittiska
flygvapnet ska fungera.

INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
”MAN BLIR SOM EN I FAMILJEN”
Under sommaren 2010 undsatte HMS Carlskrona
befolkningen på Afrikas horn med 18 000 ton
livsmedel. Det var en lyckad insats där mekaniker
från Kockums såg till att fartyget fungerade.
Att åka är frivilligt, men på Kockums tycker
de flesta att det hör till jobbet att vara med på
internationella insatser.
Jörgen Olsson var tidigare sjöofficer. 2002
avslutades ett utbildningsprojekt inom
Försvarsmakten och Jörgen valde då att avsluta
sin tid till sjöss och istället följa med ubåtarna in
på varvet genom en anställning som projektledare
på Kockums i Karlskrona. På Kockums jobbar han
nu som chef för affärsområdet Marint underhåll. I
det ingår att vara projektledare för personal som
skickas ut för att bistå vid internationella insatser.
I sin roll på Kockums har Jörgen deltagit i EU:s
insats i Adenviken, den så kallade Operation
Atalanta. 2 I Operation Atalanta har den svenska
4
Jörgen Olsson
Senior Vice
President
Business Unit
Marine Service/
Eftermarknad, på
Kockums
STÖD UNDER
OPERATION ATALANTA
Försvarsmakten bidragit både 2009 och 2010.
2009 skickade den svenska Försvarsmakten
två korvetter samt ett stödfartyg och 2010
ingick HMS Carlskrona i missionen, både som
ledningsfartyg och patrullfartyg.
– Att bistå vid internationella insatser är en del
av jobbet. Vi stödjer fartygen med teknisk tjänst
både i Sverige och utomlands. Går ett fartyg
sönder i Östersjön åker vi dit och om detsamma
händer utanför Afrikas kust så är vi där. I stort är
det bara restiden som skiljer. Vi lyfter då ut vald
bemanning från produktionsavdelningen som
skickas iväg.
Kockums hade under mars-november 2010
sjuttiofem personer som i omgångar åkte iväg
för att serva HMS Carlskrona. Hemmabasen
var Djibouti men Kockums personal var också
på plats på alla ställen som HMS Carlskrona
förtöjde, som Kenya, Seychellerna, Oman och
Tanzania.
Till skillnad från Försvarsmaktens personal är
det frivilligt för Kockums anställda att acceptera
uppdrag för att bistå vid internationella insatser.
Innan man skickas iväg får man genomgå en
mindre utbildning. Personalen får information om
det särskilda området, säkerhets- och

hälsovårdsinformation. Även om tjänstgöring i
internationella insatser skiljer sig mycket från att
göra samma jobb i Sverige, så är det inte svårt att
få med sig personal för att göra ett jobb i Afrika
berättar Jörgen.
– Vi som jobbar från industrins sida går inte in i
områden med förhöjd hotbild utan vår uppgift är
”marinlogistik”. Det innebär att fartyget helst ska
tas in i säker hamn innan vi servar det. Vi är ju
fortfarande varvsarbetare.
Fartygen i Operation Atalanta är ute på
uppdrag under ca två veckor i sträck. När
fartyget kommer in i hamn har Jörgen och hans
medarbetare tre intensiva dagar på sig att åtgärda
reparationsbehoven innan fartyget ska åka ut igen.
– Det är ofta långa dagar men man försöker
utnyttja tiden så gott det går och kör hårt.
Under 2010 var det inte ett enda tillfälle då en
planerad operation inte kunde genomföras. Det
hade inte gått att fullborda samtliga planerade
operationer utan tekniskt stöd från Kockums
bedömer Jörgen, och det är detta som han är
mest stolt över. De svenska insatsförbanden är
nämligen relativt små och det går av utrymmesskäl
inte att ha all kompetens ombord. Besättningen
klarar av akuta reparationer men för mer kvalificerat
underhåll måste fartyget gå in i hamn och
hanteras av personal med specialistkompetens för
respektive system.
Under de dagar då Jörgen och hans medarbetare
arbetar på fartyget så är det helt naturligt att de
både äter och ibland till och med sover ihop med
Försvarsmaktens personal.
– Man blir som en i familjen. Vi välkomnas av
en öppen famn, som en del i det stora gänget.
Det är till och med svårt att hålla isär Kockums
arbetare från fartygens besättning, många går ju i
arbetsoverall.
Kockums samarbetar ofta med landet som fartygen
förtöjer i vad gäller materielförsörjningen och övrig
logistik. Om möjligt tar de även hjälp av lokal
arbetskraft. Att underhålla andra försvarsmakters
fartyg går knappast idag. Alla länder har sina
tekniska system och lösningar för underhåll.
Även om Kockums skulle ha kompetens att bistå
andra länder så handlar det ofta om att de inte
har säkerhetsbehörighet att gå ombord på andra
nationers fartyg.
Kockums personal åker ut cirka en vecka i taget.
Men samtidigt måste de vara inställda på att vara
flexibla då förutsättningarna kan ändras med
kort varsel. Det hände exempelvis 2009 när HMS
Trossö havererade och fartyget tvingades flyttas
från Djibouti till Jeddah i Saudiarabien för att där
torrsättas. Den gången fick personal från Kockums
stanna i två veckor för att laga fartyget innan de
kunde åka hem igen.
– Vi får se mycket fattigdom och avsaknad
av infrastruktur. Å ena sidan är det väldigt
engagerande, å andra sidan är det ständigt
bråttom och man måste vara på tå. Den stora
militära närvaron gör att hotbilden blir påtaglig.
Vi måste vara försiktiga och tänka på hur vi beter
oss och vad vi har på oss. Det är oerhört lärorikt
och vi tar med oss mycket erfarenhet hem.
Och Jörgen kan tänka sig att åka ut igen.
– Jag har aldrig tvekat om att åka ut och skulle
inte tveka att åka igen. Jag tycker att vi har ett
moraliskt ansvar att ställa upp. Ingen av våra
anställda tvingas iväg. Vi har haft folk som valt att
hoppa av och det får man ju också acceptera. Då
gäller det bara att lösa situationen.
Regeringen fattade i september 2012 beslut om att
den svenska Försvarsmakten ska bidra på nytt i
Operation Atalanta 2013. Under missionerna 2009
och 2010 hade Kockums rollen som så kallade
”Prime Contractor” vilket innebär ett helhetsansvar
för det industriella stöd Försvarsmakten behöver.
Dialogen kring hur logistik och teknisk tjänst under
2013 ska skötas pågår.
– Just nu finns ingenting som pekar på att det inte
skulle bli ett liknande upplägg för missionen 2013.
Från Kockums sida ser vi fram emot att stödja
Försvarsmakten på bästa sätt var än i världen de
befinner sig, säger Jörgen.
5

FARTYGSCHEFEN
PÅ HMS CARLSKRONA
”VI HADE INTE KLARAT OSS UTAN INDUSTRIN”
Från Försvarsmaktens företrädare i insatsen
i Adenviken är omdömet om de svenska
privatanställda ombord och i hamnarna under
uppdrag, entydigt, kort och rakt: Vi hade inte
klarat av uppdraget med HMS Carlskrona
i Adenviken om vi inte hade haft det här
samarbetet med industrin.
Håkan har haft fler olika chefsbefattningar inom
marinen och jobbar nu som förbandshandläggare
på marinstaben. Under Sveriges första insats i
Adenviken 2009, med korvetterna HMS Stockholm,
HMS Malmö och stödfartyget HMS Trossö, var han
produktionsansvarig för insatsen och befann sig då
i Sverige. När HMS Carlskrona åkte ut 2010 följde
Håkan med som fartygschef. Den befattningen
innebär att man har det yttersta ansvaret för
verksamheten, säkerheten och navigationen ombord.
Första gången som Håkan hörde talas om Offentligprivat
samverkan (OPS) var 2007 då han fick i
uppdrag att undersöka var industrin kunde tas in för
att effektivisera verksamheten.
Håkan menar att det är i summan av de mindre
projekten som man ser de stora effektivitetsvinsterna
med att använda privata leverantörer.
– Försvarsmakten är beroende av Försvarets
materielverk och det bygger på en välfungerande
industri. Den kan vara svensk eller utländsk men
det är klart bättre om den är svensk.
Fördelen med att ha en inhemsk försvarsindustri
handlar dels om den geografiska närheten vilket
underlättar för underhåll men även om en närhet
vad gäller språk och kultur, menar Håkan. Det finns
även en strategisk aspekt av att ha leverantörer från
6
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
det egna landet. Sverige har ett förhållandevis
litet försvar och det finns risk för att en utländsk
leverantör skulle prioritera en större kund vid en
resurskonflikt.
Håkan ser inget problem med att använda sig av
privata leverantörer utan det har idag snarare blivit
en självklarhet att lägga ett större ansvar på privata
aktörer.
Som fartygschef var han även ansvarig för dem
som kommer från företagen.
– Jag har ju ansvaret för alla ombord. Så fort de
kliver ombord så måste de lyda under mina regler.
Jag är inte deras chef vad gäller arbetsledningen,
det gör de själva, men jag är ansvarig för deras
väl och ve.
Att använda industrin är en stor fördel för försvaret.
Med de tekniskt avancerade systemen idag så
skulle det bli mer kostsamt att hålla sig med den
kompetens som industrin har, menar Håkan.
– Just de specifika bitarna som man valt att
hantera på det här sättet, där har vi inte förmågan
längre inom Försvarmakten och då blir det väldigt
enkelt - då måste någon annan göra det. Det är
en ren vinstlösning för försvaret, även om det i
det enskilda fallet kan synas kosta mer.
Insatsen som Håkan var iväg på 2010 i Adenviken,
har en betydligt lägre hotbild än insatserna i
Afghanistan. I Afghanistan är hotnivån relativt hög
när man är utanför campen.
– Och för oss är det ju så att vi alltid har med oss
vår camp, fartyget är vår camp. Sen flyttar vi runt
den i olika situationer och ibland kan det vara en
högre hotbild men det är oftast bara under korta
moment.
Arbetet ombord på HMS Carlskrona är till stora
delar monotont. Bemanningen jobbar i fyra timmar,
har beredskap i ytterligare fyra timmar och är sedan
lediga fyra.

– Så varje dag är som en tisdag, säger Håkan. Det
gäller då att klara av att behålla fokus och vara på
tårna även om rutinerna är desamma.
HMS Carlskrona stötte på pirater vid ett antal tillfällen.
- Men det fanns aldrig någon anledning för oss att
ingripa. Vi stötte på dem, men just då bedrev de
ingen piratverksamhet och vårt mandat är sådant att
om man inte kan misstänka dem för piratverksamhet
där och då, så får vi inte ingripa.
Det mesta av underhållet sker i hamn men om något
händer till sjöss måste man lösa det problemet
tillfälligt.
– Ombord på fartyget finns teknisk kompetens
så om något händer så kan vi klara av att göra
stridsreparationer eller generella åtgärder. Men man
samlar på sig underhållsbehov när man är ute till
sjöss. Ibland hände det att vi även hade Kockums
personal ombord till sjöss. Ett par stycken gjorde
så pass mycket att de borde få insatsmedalj.
Håkan Nilsson
Fartygschef
inom marinen,
Försvarsmakten
Det finns dock begränsningar för när Kockums
personal får vara med till sjöss. Med nuvarande
svenska regelverk får inte personal från privata
företag vara med i situationer där det skulle kunna bli
skarpt läge.
– Vi hade inte klarat av uppdraget med HMS
Carlskrona i Adenviken om vi inte hade haft det
här samarbetet med industrin. Det är skillnad att
förebereda sig och se till att allt fungerar när man
är hemma men det är en annan sak att se till att det
kan genomföras på plats.
Regeringen har beslutat att HMS Carlskrona ska
delta i en ny operation i Adenviken även 2013.
Förutsatt att riksdagen godkänner beslutet, åker
HMS Carlskrona ut på nytt. Men då blir det utan
Håkan, för som han själv säger så finns det andra
personer som också måste få möjligheten att få åka.
– Jag hade gärna gjort det igen, självklart, men
det finns stora fördelar med att byta ut chefsnivån
emellanåt.
7

INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
HÄLSNING FRÅN
AFGHANISTAN
”DET KÄNNS BRA ATT VARA HÄR
OCH STÖTTA MED DET VI KAN”
När den svenska styrkan i Afghanistan ska ut
på uppdrag måste allt fungera perfekt. Miljön är
ogästvänlig och sliter hårt på utrustningen. Därför
är det viktigt att det finns kompetens på plats. Det
duger inte att sitta hemma i Sverige och åka ned
”om det behövs”.
När vi gör intervjun har Joakim just anlänt ännu en
gång till Afghanistan för en treveckors arbetsperiod.
Detta är fjärde perioden som han är i Afghanistan för
sin nuvarande arbetsgivare BAE Systems, där han
varit anställd i ett år. Tidigare var han civilanställd
inom försvaret. Ett jobb som tog honom till både
Kosovo och Afghanistan.
Joakim fann arbetet hos BAE Systems intressant
8
Joakim
Servicetekniker
på BAE Systems
tack vare att det fanns en möjlighet att åka iväg på
internationella insatser.
– För mig var det ett naturligt steg då jag hållit
på med fordon och motorer hela livet. Jag
hade också varit ute på mission tidigare med
Försvarsmakten. Jag tyckte att det kändes som
ett spännande och utmanande arbete att resa i
tjänsten.
Uppgiften på plats är att underhålla och reparera de
bandvagnar som Försvarsmakten har hyrt in från
BAE Systems. Istället för att Försvarsmakten själva
ansvarar för att utbilda och anställa servicetekniker
så köper man in de tjänsterna från BAE Systems.
På så vis får försvaret tillgång till en bredare och
djupare specialistkompetens, enligt Joakim.
Förutom samarbete med det svenska försvaret har
BAE Systems även stöttat de holländska, danska,
norska och brittiska styrkorna i Afghanistan men
där Joakim är nu, på den tyska campen Marmal,
arbetar BAE Systems enbart med de svenska
styrkorna.

Även om arbetsuppgifterna i stort sett är de samma
som i Sverige så finns det några stora skillnader enligt
Joakim. Dels gör avståndet till Sverige att det ibland
är långa leveranstider på utrustning och reservdelar.
Då gäller det att kunna tänka nytt och ta vara på det
man kan få tag på. Även att arbeta på en helt annan
plats i en annan kultur kan vara utmanande. Närvaron
av en faktisk hotbild påverkar också arbetsmiljön.
– I Sverige är det inte heller lika vanligt att jobba i
40 gradig värme. Det frestar ju på lite.
Trots dessa omständigheter visar
personalundersökningar från BAE Systems att de
personer som åker ut är väldigt motiverade och trivs
bra. Anledningen kan vara att när man är på plats
i en internationell insats så upplever man tydligt att
man bidrar till något större. Och att man på plats ser
effekterna av sitt arbete. En god sammanhållning
påverkar också positivt.
Det var dessa omständigheter som Joakim tyckte
lät både utmanande och spännande med jobbet. Att
även få se Afghanistan och träffa nya människor är
stimulerande. På campen där Joakim bor finns såväl
amerikaner, tyskar, norrmän, holländare, danskar som
ukrainare och många andra nationaliteter. Att det är
en tysk camp som han befinner sig på har också
inneburit att han till på köpet har lärt sig tyska.
Joakim och hans kollegor från BAE Systems är en
integrerad del av Försvarsmaktens reparationsenhet
på platsen och just kamratskapet som uppstår när
man är iväg är ett av de starkaste intrycken man tar
med sig.
– Vi bor och lever med gänget i reparationsenheten,
jobbar alltid sida vid sida med dem i samma
verkstad. Skillnaden är att vi inte bär vapen eller
uniform. Vi slipper ju också sitta vakt och åka ute
i området runt camperna. Så det är en markant
skillnad från att vara soldat. Annars ingår vi på
samma vis i fordonsrepgruppen och har samma
förmåner som de har.
Joakim åker till Afghanistan flera vändor per år. Varje
gång stannar han i tre veckor. Han återvänder sedan
hem till sin vanliga arbetsplats. Projektet som Joakim
ingår i varar fram till maj 2013 så det blir minst en
vända till.
En av förutsättningarna för att det ska fungera att
skicka ut personal är att det finns en väl fungerande
organisation hemmavid som håller kontakten med
den utsände och har beredskap om det skulle hända
något. Om en utstationerad person måste flyga hem
så finns alltid någon i beredskap att åka iväg och
fortsätta att uppfylla kontraktet med kunden.
Joakim har aldrig tvekat inför ett utlandsuppdrag.
– Nej, jag tycker att det är väldigt bra ordnat och
säkerheten känns bra. Jag har åkt mellan två baser
här nere, den svenska Northern Lights och den
tyska Marmal och det är ungefär en resväg på 20
minuter mellan dem och det är en säker väg.
Men eftersom Afghanistan ofta är i medierna så
gäller det att ha kontakt med nära och kära så ofta
man kan. På basen finns både bra tillgång till internet
och telefon så det är inga problem att ha kontakt
dagligen.
På campen finns flera servicegarage från olika firmor
och det gör att det finns möjlighet att köpa visst
material och vissa tjänster ungefär som hemma.
– Det är en stor camp här, nästan som ett helt
samhälle. Det är en stor kommersiell verksamhet
på plats. Idag ska vi till exempel på studiebesök
hos en annan leverantör. De ska ha en liten bilshow
där de gör reklam för sina produkter för att andra
nationer ska köpa.
På frågan om Joakim känner att han bidrar till
insatsen, svarar han:
– Ja, det tycker jag. Det känns bra att vara här och
stötta med det vi kan.
9

ELFÖRSÖRJNING
PÅ CAMPEN
”DET ÄR DÄR VI VILL VARA
– NÄRA KUNDEN”
Att vara eltekniker på Saab i Afghanistan är ett
krävande arbete. Allt måste fungera trots ibland
55-gradig värme och mycket enkla förhållanden.
Men de som ställer upp på dessa uppdrag känner
att de gör något viktigt. Och på hemmaplan
bereder sig Saab på att den här verksamheten
kommer att växa.
Carina arbetade tidigare för Försvarsmakten och
hade då ansvar för den civila personal som skickades
för att bistå försvaret med tjänster inom elteknik.
2005, då Saab genom att vinna en upphandling tog
över denna verksamhet, valde Carina att följa med.
Nu är Carina sektionschef och ansvarar för den
personal som är utsänd från Saab i Afghanistan.
10
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
Carina
Sektionschef för
landdivisionen
på Saab
– Inom Försvarsmakten hade jag ansvar för en
person som var ute ungefär 12 veckor per år. Idag
har jag 12 personer som är ute på heltid. Jag har
haft upp till 30 personer ute.
Försvarsmakten köper material och har viss teknisk
kompetens, men för att gå ner djupare i systemen
krävs specialkompetens. Att skicka personal att
bistå i internationella insatser är därför en växande
verksamhet, enligt Carina.
- Vi kommer att vara tvungna att följa med
försvaret ut på de här resorna. Med de produkter
vi har, är det på plats som vi måste vara beredda
att serva och laga och göra tillsyner. Det är det vi
ska satsa på.
En av de personer som ingår i Carinas arbetsgrupp
är Hans-Gunnar. Hans-Gunnar är elektriker och
har varit anställd på Saab sedan 2008. Hans
arbetsuppgifter på plats i Afghanistan handlar om
eldrift. Alla camper försörjs via elverk och Saab
säkerställer att allt fungerar som det ska.
Hans-Gunnar har lång erfarenhet av civil
utlandstjänstgöring. Det började 1993 när kriget på
Balkan bröt ut i Bosnien, då sökte han FN-tjänst.
Sedan dess har han varit i Kosovo, Cypern, Liberia
och Afghanistan.
Som utsänd till Afghanistan ingår Hans-Gunnar i ett
rullande schema och brukar stanna i tre veckor för
att sedan vara hemma i Sverige i sex veckor. Från
Sverige åker man med Försvarsmaktens chartrade
plan. Först via Finland för att hämta upp finska
soldater. Därefter mellanlandar planet i Turkiet för att
byta besättning. Först vid femtiden på morgonen
efter landar planet på den tyska basen Marmal
i Afghanistan. Det är ett kargt landskap som tar
emot. När man flyger in är det endast sand och
berg man ser.

– Det blir väldigt många intryck när man
först landar. Där står stora militärhelikoptrar,
spaningsplan och militärfordon överallt. Man slås
dessutom rakt i ansiktet av hettan, på sommaren
kan det vara 55 grader i skuggan. Det är som en
stor hårtork som blåser varmluft, säger Hans-
Gunnar.
När de landat tas de emot av en samverkansofficer
som håller upprop. De får direkt på sig skyddsväst,
skyddsglasögon och hjälm. Sedan hämtas
packningen som kommit dit i containrar. Därefter
skickas man iväg i bepansrade fordon till den
svenska campen, Northern Lights.
– Vi transporteras i bepansrade fordon,
personcontainer som det kallas. Vi sitter i den där
burken och försöker se ut igenom små gluggar,
under transporten till den svenska campen.
Väl framme på campen är det åter upprop. Den
som är där för första gången får en genomgång av
säkerhetsrutinerna, till exempel om skyddsrum och
var brandsposter finns. De som varit där tidigare
brukar åka upp till sovplatsen och lämna packningen
för att sedan börja jobba på en gång.
Hans-Gunnar beskriver livet på campen som väldigt
enkelt.
– Det är bara jobba och sova som gäller. Samtidigt
påverkas ju även vi om något händer. Vi märker
direkt när det börjar rassla med fordon och den
militära personalen förbereder sig för att åka ut
från campen. Då är det väldigt viktigt att vi får
reda på vad som händer och är informerade så vi
kan anpassa vårt jobb och till exempel inte bryter
elen just då.
Hans–Gunnar
Eltekniker på
Saab
11

Försvarsmaktens koordinatörer ser till att de får den
information som krävs. Koordinatörerna ansvarar
även för att hålla kontakten med Sverige.
Att jobba som utsänd skiljer sig mycket från att jobba
i Sverige. Det är också väldigt tydligt att det inte är ett
jobb som alla andra.
– Om det som inte får hända händer, om en soldat
dör, då tystnar hela campen. Då får en del sig
kanske en tankeställare och frågar sig varför de är
där. Vissa förstår inte riskerna som finns förrän det
händer något. Det är en otrolig insats som de gör
där nere.
Hans-Gunnar har själv aldrig tvekat över att åka ut.
– Det är något som jag alltid har velat göra, se
andra miljöer och se hur jag reagerar på olika
händelser. Jag har alltid tyckt att det är intressant
att jobba utomlands. Man växer som människa
när man får träffa personer från andra länder och
kulturer. Om det skulle hända mig något så skulle
det ju lika gärna kunna hända hemma i Sverige. Är
det menat så är det menat.
Hans-Gunnar är övertygad om att han bidrar till att
den svenska insatsen blir framgångsrik.
– Ja, jag kanske inte står på barrikaderna, men jag
ser till att strömförsörjningen fungerar. I jämförelse
med andra nationers elförsörjningssystem som vi
har sett så är den svenska mycket bra.
Hemma i Sverige sitter Carina och försöker se till att
försvaret är nöjd med leverantörernas insatser och
att allt fungerar för den utsända personalen. Som
ansvarig på Saab för kontakten med Försvarsmakten
kan hon efter sju år se både för- och nackdelar med
samarbetet.
– Det handlar inte sällan om väldigt snabba beslut
och det kan ibland bli svårt att hitta personal
på kort tid. I andra fall kan det handla om att
Försvarsmakten kanske inte åker på en planerad
insats och att man då måste möta personal som
har förberett sig länge på att få åka. Men vi får
samtidigt otroligt mycket erfarenheter av insatserna
som vi är med på. Det är ju också där Saab vill vara
- nära kunden.
“VI FÅR SAMTIDIGT OTROLIGT MYCKET
ERFARENHETER AV INSATSERNA SOM VI
ÄR MED PÅ. DET ÄR JU OCKSÅ DÄR SAAB
VILL VARA - NÄRA KUNDEN.”
12
INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST

INDUSTRI I FÖRSVARETS TJÄNST
EN RÖST FRÅN
BESTÄLLARENS SIDA
Ola Bodén var en av pionjärerna inom FMLOG
vad gäller samarbete mellan försvaret och
privata leverantörer. 2005 satt han som ansvarig
projektingenjör för den personal som skickades
ut för eltekniska uppgifter utomlands. Efter en tid
uppkom problem med att använda personal som
jobbade både i nationell och i internationell tjänst
på grund av att upparbetad ledig tid kolliderade
med planerad verksamhet nationellt. Efter att
ha undersökt marknaden kom Ola, tillsammans
med sina chefer, fram till slutsatsen att de istället
skulle pröva att upphandla verksamhet av privata
leverantörer. Saab vann upphandlingen den gången
och har sedan dess varit underleverantör till
FMLOG i drifts- och elunderhåll av utlandscamper i
Afghanistan och Kosovo.
Att samarbetet mellan försvaret och industrin ökat
och utvecklats sedan dess är positivt säger Ola.
Vid nyetableringar ser han fortsatt att det är bättre
14
Ola Bodén
Projektsamordnare
mot utlandssidan,
FMLOG, LedTekE
ProdLtel
att använda sig av försvarets egen personal då
dessa har en dubbelkompetens, vilket innebär
att de kan skydda sig själva samtidigt som de
arbetar med elbyggnation. Men när det gäller
områden där militären redan är på plats finns
fördelar med att ta in privata leverantörer:
– Jag kan då köpa en färdig produkt, med
personal dedikerad till arbetsuppgiften. Det blir
tydligare vad som ska levereras.
Trots att Ola oftast köper in ”en färdig produkt”,
så finns det tillfällen då han måste utbilda
de privata leverantörerna. Det gäller när
specialutrustning krävs, då kan han inte förvänta
sig att företagen från början har den kunskapen.
De privata företagen ser nu ut att få konkurrens.
Ola ser nämligen en ny utveckling som går
mot att försvaret börjar undersöka vad de
övriga nordiska ländernas försvar har för
specialistkompetenser.
– Norska försvarsmakten är till exempel duktig på
byggnation och då kan det vara ett alternativ till
att själva stå för den kompetensen eller att ta in
privata leverantörer.

SAMARBETE I FRAMTIDEN
Svensk privat närvaro på till exempel camperna i
Afghanistan är ett relativt nytt fenomen. I jämförelse
med andra länder är den här typen av samarbeten
fortfarande småskaliga och det finns utrymme
att lägga ytterligare stödfunktioner på privata
leverantörer. Rätt genomfört finns stor potential till
effektivisering av försvarets verksamhet.
I takt med den här utvecklingen är det viktigt att föra
en diskussion kring vilka områden som lämpar sig
för privat leverans till försvaret. Vad innebär det för
försvarets operativa förmåga att man är beroende
NOTER
1 http://korta.nu/1d57g - Försvarets
materielverk
2 Operation Atalanta hjälper den somaliska
regeringen att bekämpa sjöpirater och
se till att FN:s biståndsorgan World Food
Programme kan leverera mat till landet.
OMSLAG
Guenter M. Kirchweger
av externa leverantörer? Finns det en gråzon där
gränsen mellan kärnuppgift och stöduppgift är oklar
och hur hittar man balansen mellan kärnuppgifter
och supportfunktioner?
I och med att fler stödfunktioner tillgodoses
via privata leverantörer är det också viktigt att
belysa företagen och deras anställdas rättigheter
och skyldigheter – särskilt när det handlar om
insatsnära uppgifter. Får det till exempel några
folkrättsliga konsekvenser att man har personer på
plats som kommer från ett privat företag?
Teknik&Säkerhetsforum hoppas att denna rapport
ska kunna utgöra en grund för ytterligare diskussion
kring försvarsindustrins roll i säkerhetspolitiken.
KÄLLOR
Försvarsmakten www.forsvarsmakten.se
Regeringskansliet www.sverigeiafghanistan.
se
Ministry of Defence United Kingdom
www.mod.uk
Regeringens proposition
- En effektivare försvarslogistik 2012
Rapport från Stödutredningen Fö 2009:A
www.teknikochsakerhet.se
15

www.teknikochsakerhet.se