Solitären Nr 9 2012 (pdf, nytt fönster) - Skellefteå kommun

Och i januari dags igen…
Egentligen skulle Catrine kunna flytta till Singapore
och jobba som guide…
– Ja, skrattar hon, visst finns det några platser jag
ännu inte varit på i Singapore men nog känner jag
mig ganska hemtam där i dag.
Singapore är landet med cirka 4,3 miljoner invånare och
huvudstaden heter som landet. Det är också landet med tuffa
regler, nedskräpning kan bestraffas hårt.
– I tunnelbanan är det förbjudet att äta, dricka och röka.
Spottar du ut ett tuggummi på gatan blir det böter. Och att
korsa en gata utan att använda övergångsställe, det kan också
bli rejält dyrt, säger Catrine.
– Miljömässigt är det väldigt rent i Singapore, säger Catrine.
Som också kan konstatera att när det är nationaldag då märks
det sannerligen…
– Ja, här går man verkligen ut och firar och viftar med flaggor,
det märks flera dagar innan nationaldagen med flygplan
som övar och liknande.
Många i Singapore bor i lägenhetskomplex i hus med så där
15 våningar eller högre, här byggs det på höjden, antingen
det är lägenheter eller kontorskomplex.
– Många tvingas ha två eller kanske tre jobb för att ha råd att
leva, säger Catrine. I Singapore finns inget socialt skyddsnät,
ingen fri sjukvård eller socialbidrag. Ändå ser man sällan
uteliggare eller tiggare, men de finns ju säkert.
Förstående mor
Att Catrine nu ska åka iväg i januari, 24:e resan alltså, det
har Catrines mor Anna-Greta förståelse för.
– Ja, mina föräldrar var med på en av resorna och lärde
känna de vänner jag har i Singapore, bilden här intill från
flygplatsen med Catrine och Anna-Greta.
Och inför varje nytt avsked när Catrine åker hem blir det
bara värre och värre, gråt och kramar om vartannat.
– Men vi vet ju att vi snart kommer att ses igen, säger Catrine.
Någon gång har väl Catrine funderat på att flytta till
Singapore.
– Men jag trivs bra i Skellefteå och med jobbet på Solkraft,
sedan har jag ju min mor och dotter här hemma, säger hon.
I stället får livet här hemma levas enkelt och pengar sättas in
på resekontot.
Catrine tänker tillbaka på första gången hon såg och hörde
Moodique på Sverigeturnén 1988.
– Ganska otroligt vad som sedan hände, säger hon. Och jag
som först tyckte bandet inte alls var så bra…
I dag är det en grupp med Catrines allra bästa vänner.
Och den enda högtid Catrine aldrig firat i Singapore är julen.
– Nej, den högtiden vill jag fortfarande inte missa med mina
närmaste här hemma.
Men i januari sitter hon på flyget igen. 23:e resan…
Solitären
9