JOURNALEN - Västsvenska Kattklubben

JOURNALEN
Västsvenska Kattklubbens medlemsblad
Nr 1 - 2010

Ordförande
Annette Sjödin
Flyghamnsvägen 20
423 38 Torslanda
031-92 10 95
031-92 10 96 (fax)
ansj@telia.com
Sekreterare
Emma Rytorp
Skår 220
442 92 Romelanda
0303-22 80 75
rytorps@bredband.net
Kassör
Anders Ericsson
Rösans Väg 2
439 36 Onsala
0300-638 99
vk-kassa@perser.se
Ledamot / Avelssekreterare
Pia Johansson
Odengatan 24
464 33 Mellerud
0530-133 89
avelssekr@pirayas.se
Utställningssekreterare
Elisabeth Wennerlund
Oktobergatan 4
415 15 Göteborg
0735-21 20 99
utstallning@vastsvenskakattklubben.se
Webmaster
Elisabeth Wennerlund
Oktobergatan 4
415 15 GÖTEBORG
0735-21 20 99
webmaster@vastsvenskakattklubben.se
Valberedning / Sammankallande
Maria Golda
Penninggatan 9
414 79 GÖTEBORG
031-775 95 60
maria.golda@comhem.se
VKs styrelse
Ledamot / Vice ordförande
Anna Lindström
Engelbrektsgatan 63
412 52 Göteborg
031-12 60 40
anna.lindstrom.gbg@gmail.com
Ledamot / Redaktör VK-Journalen
Margareta Olani
Lådvägen 6
517 37 Bollebygd
033-28 57 07
0707-28 57 09
dockgarden@telia.com
Ledamot
Kicki Thenberg
Rösans Väg 2
439 36 Onsala
0300-638 99
boggies@telia.com
Suppleant
Christina Hidstedt
Värred Skogsdal 101
430 65 Rävlanda
0301-451 03
0768-66 88 23
hidstedt@tele2.se
Övriga funktioner
-2 -
Klubbmästare
Maria Brandin
Rödhakevägen 10
448 35 FLODA
031 - 26 43 34
fisksoppan@hotmail.com
Revisorer
Monica Lundgren & Pia Stenborg

Bli medlem i VK
Medlemsinfo
Västsvenska Kattklubben är Sveriges näst äldsta kattklubb. VK står för tradition och
kunnande.
VK och dåvarande Svenska Kattklubben bildade 1955 SVERAK (Sveriges Kattklubbars
Riksförbund).
Genom att bli medlem i VK kan du lära dig mer om din katt på träffar och utställningar och
du hjälper oss att växa och därmed få ökade resurser att värna om katten och dess
status.
I medlemsavgiften ingår en prenumeration på SVERAKs förbundstidning Våra Katter,
som utkommer med sex nummer per år.
Medlemsavgifter för 2010
Huvudmedlem, inkl SVERAKs tidning Våra Katter 375:-
Familjemedlem 75:-
Stödmedlem (omfattar ej utställnings-/avelsverksamhet) 150:-
För ny medlem som inträder i VK efter den 1/10
gäller avgiften även för nästkommande år 450:-
Kattungemedlemskap (ge dina kattungeköpare ett medlemskap i VK) 250:-
Medlemsavgiften betalas in på Plusgiro 424580-9
Ange ditt namn, adress, telefonnummer och e-postadress på inbetalningen.
VK tävling under 2010
Värva medlemmar under 2010 och vinn ett års medlemsavgift!
Den medlem i VK som värvar flest medlemmar till klubben under 2010, vinner ett
års gratis medlemskap under nästkommande år. Medlemmarna som de värvar måste
ange att de blivit värvade och av vem när de betalar in sin medlemsavgift. Vinnaren
meddelas genom diplom på årsmötet 2011!
Lycka till!
Vem ska ha vad?
Pia är avelssekreterare – till henne skickar du allt som rör registrering av kull, ansökan
om stamnamn, huskattbevis och övrigt som rör ditt avelsarbete.
Elisabeth är uställningssekreterare – till henne skickar du alla dina
utställningsanmälningar, oavsett på vilken klubb du ska ställa ut.
Emma är sekreterare – till henne vänder du dig om du vill veta något om VK, något om
Sverak eller kanske hur du ska fylla i en blankett eller liknande. Ingen fråga är dum!
Margareta är redaktör – till henne skickar du material som du vill ha in i VK Journalen.
Till Webmaster skickar du information du vill ha publicerad på VKs hemsida
-3 -

Ordförande har ordet
Till alla VK-medlemmar
Ja då var det dags igen och jag hade tänkt skriva
lite om avtal och våra skyldigheter gentemot
myndigheter …..
Först – jag hoppas att alla har haft en fin jul och
nyårshelg, att alla katter har klarat detta med
raketer och julpynt.
Att föda upp katter är en hobby hos många av
oss och många lägger ner riktigt stora pengar i
inköp av avelsdjur. Bra och viktigt för våra ”raser”
men nästa steg är inte alltid lika bra – många
säljer kattungar med avtal som begränsar
användandet av sin avkomma.
Det finns otroliga avtal runt om i landet;
• du får bara ställa ut på ett visst antal
utställningar men inte för vissa domare
• du får bara para din katt med den eller den
partnern – om du överhuvudtaget får använda
katten i avel
• du får inte sälja avkommor till vem du vill
• du har ingen möjlighet att påverka aveln för din
egen ras
• du bestämmer ingenting om eventuella
avkommors försäljningspris
• du måste kastrera alla eventuella avkommor
• du får inte använda eventuella avkommor i avel
Ja, det finns otaliga otroliga så kallade
överenskommelser – och många köpare blir inte
informerade om desamma förrän den nya katten
skall levereras – tvi !!
Jag vill då påminna om att Jordbruksverket,
djurskyddslagstiftning och veterinärer ifrågasätter
vårt hanterande av så kallade avelsdjur – vi har
skyldigheter gentemot svensk lagstiftning dvs
djurskyddslagstiftningen och våra katter; det är
att bredda avelsbasen för alla raskatter, vi har
ingen juridisk rätt att begränsa avelsbasen för
våra raskatter och därmed riskerar vi
begränsningar i vår hobby !
Jag trodde att vi höll på med detta för att vi tycker
om katter ?!
VKs årsmöte kommer att avhållas den 7 mars,
jag hoppas att många vill komma – det finns då
möjlighet att prata om föreningens kommande
verksamhet, ekonomi, utställning och naturligtvis
träffas och ha det trevligt ett par timmar.
Hoppas vi ses
Annette Sjödin, ordförande
-4 -
VK
JOURNALEN
Västsvenska Kattklubbens medlemsblad
Ansvarig utgivare
Annette Sjödin
Redaktör
Margareta Olani
Tryckeri
PR-Offset, Mölndal
Material till tidningen är välkommet!
Maila till dockgarden@telia.com
Annonsera i VK Journalen
1/1-sida
Kommersiella 450 kr
Uppfödare 200 kr
1/2-sida
Kommersiella 300 kr
Uppfödare 100 kr
1/4-sida
Kommersiella 150 kr
Uppfödare 50 kr
1/8-sida
Uppfödare 25 kr
Kontakta Margareta Olani om du
behöver hjälp att göra en enkel annons
Pris: 150:- + kostnad för annonsplats

Hej allihop!
Redaktörens rader
Nu är jag trött på den kalla vintern och hoppas på mildare väder och hellre regn är mer
snö! Jag brukar inte påverkas av vintern och mörkret i vanliga fall, men nu känns det som
det räcker. Allt detta klä-av-och-klä-på-sig-andet så fort man ska ut – blä! Positivt är
förstås att både hund och häst älskar snön och vintern. Laila, vovven, hoppar i
snödrivorna och stoppar ner hela huvudet i snön och snuffar. Ljómi, islänningen, njuter av
sitt hemlandslika klimat. Även om han är född i Sverige, så har han ju gener från Island ☺
Katterna däremot är lite tveksammare till all snön. De föredrar att titta på den från
tryggheten innanför fönstren – att sätta tassarna i den djupa snön utanför altandörren är
det ingen som vågat testa än.
Nog gnällt för idag – nu lovar jag att bara se framåt. Mot vad? Jo, att kanske få hem en
liten kattfröken i mitten av mars. Det är något att glädjas över. Det är en liten Ragdoll (så
klart) colourpointflicka – tabby dessutom. Det är så spännande! Här hemma huserar ju
bara kastrater för tillfället och de ger inte många ungar i
en kattuppfödning kan jag säga ☺
Ha det bra och kämpa på mot våren!
hälsar Margareta
PS. Hör av er med idéer, önskningar och bidrag till VK Journalen.
Utan er medlemmars hjälp blir det inte mycket till tidning.
Vad vill du läsa om i VK Journalen?
VK Journalen blir vad vi alla gör den till och redaktionen tar tacksamt emot bidrag i form
av idéer, artikeluppslag, färdiga artiklar, foton, berättelser, annonser ...
Välkommen att höra av dig och berätta vad du vill läsa om i VK Journalen!
SVERAKs ID-register
SVERAKs ID-register är nu igång!
Registret är till för alla katter och är helt kostnadsfritt. Skynda dig att
registrera din katt. Du kan även registrera katt som redan är registrerad i
Svenska Kennelklubbens register.
Gå in på SVERAKs hemsida (http://www.sverak.se) och läs om IDregistret.
Där kan du hämta blankett, som du kan ta med till din veterinär
när det är dags för ID-märkningen. Där finns också blankett att fylla i och
skicka in för katter som redan är ID-registrerade.
SVERAK jobbar med att informera alla veterinärer runt om i landet –
hjälp gärna till genom att berätta för din veterinär om ID-registret.
-5 -

På gång i klubben
Årsmöte
7 mars är det årsmöte – se kallelse på nästa sida
Årets VK katt
Skicka era resultat så att de finns hos Emma Rytorp - rytorps@gmail.com
senast den 28 februari. - Mer info på nästa sida.
Försäkringsfrågor och konsumentjuridik
Torsdagen den 15 april kommer Birgitta Schmidt att ge oss insikt i katternas
försäkringar och Anna Lindström kommer att ta upp viktiga juridikfrågor, som är bra att
känna till för både uppfödare och kattungeköpare.
Birgitta är ombud för Agria och Anna är jurist.
”I huvudet på en domare”
Onsdagen den 8 september kommer Hannah Jensen och ger oss lite inblick i hur en
domare tänker och tycker i olika situationer.
Hannah är en mycket uppskattad domare på kategori 1 och 2. Hon är en ”teknisk
domare”, alltid rak och ärlig i sina bedömningar. Att hon också är en helt outstanding
talare gör inte saken sämre. Passa på och kom och lyssna, lär och ställ frågor.
Kick-off inför utställningen
Onsdagen den 6 oktober samlas vi och pratar om den kommande utställningen. Boka in
denna trevliga träff i din almanacka redan nu. Mer info kommer när vi närmar oss.
VKs utställning
Helgen 6-7 november är det dags för utställning. Inbjudan kommer på hemsidan så
snart vi fått klart med alla domare.
Lämna gärna förslag på andra aktiviteter som du skulle vilja att klubben arrangerar.
Hör av dig till någon i styrelsen.
-6 -

Kallelse till årsmöte
Nu är det dags för årets viktigaste medlemsträff! Västsvenska Kattklubben bjuder in till
årsmöte. Här kommer vi att prata om året som gått och om vad vi har framför oss under
2010.
Västsvenska Kattklubben bjuder på fika, tillsammans väljer vi ut vilka som ska
representera klubben under 2010 och delar ut pris till bästa VK katt 2009. Dessutom pratar
vi katt rent allmänt, umgås och har trevligt tillsammans!
VK har haft glädjen att under de senaste åren ha ett välbesökt årsmöte. Vi hoppas så klart
att det blir lika välbesökt i år! Årsmötet är för dig som är medlem i klubben, som vill träffa
likasinnade och som vill byta erfarenheter med dina klubbkamrater.
Som medlem i Västsvenska Kattklubben får du möjlighet att registrera kullar och ställa ut
dina katter i SVERAK och FIFe. Du har också rätt att rösta på klubbens årsmöte och på så
vis göra din röst hörd. I medlemsavgiften ingår självklart Våra Katter 6 gånger om året och
VKs egen medlemstidning VK Journalen. Medlemskapet kostar 375 kr för dig som
huvudmedlem, 75 kr för familjemedlem och 150 kr för stödmedlem.
Har du glömt att betala in medlemsavgiften för 2010 men vill göra det så är vårt
plusgiro: 424580-9
Välkommen!
Västsvenska Kattklubbens styrelse
När: Söndagen den 7 mars 2010
Var: Björndammens skolmatsal, Partille
Tid: 14:00
Om du har frågor eller vill veta mer, hör av dig till Emma, VKs sekreterare, på telefon
0705-21 31 80, eller via mail rytorps@gmail.com.
Hej alla VK-are!
Årets VK katt
Nu är det dags för oss att räkna ut årets VK-katt igen! Under några år har det varit lite
bristande intresse för att skicka in resultat. Jag hoppas denna gång att ni alla är på
hugget och skickar in er katts namn, utställningsresultat och datum för resultaten till mig,
så får vi se om det blir bättre uppslutning denna gång. Skicka gärna också en bild på er
katt, så kan vi publicera den i VK journalen och på hemsidan när resultaten kommer!
Minst tre och max fem poänggivande resultat på internationella FIFe utställningar räknas
(alltså åven utställningar utanför Sverige).
Reglerna är som följer:
BIV (Bäst i Variant) 35 poäng
NOM (Nominerad till panel) 40 poäng
BIS (Best in Show) 50 poäng
Jag vill ha era resultat senast den 28/2. Vinnaren presenteras på VKs årsmöte.
Lycka till!
Emma Rytorp - rytorps@gmail.com
-7 -

Scandinavian Winner Show 2009
Så kom då dagen då vi åkte till Nyköping för att ställa på den stora tillställningen som förkortas
SWS, men heter Scandinavian Winner Show. Till denna utställning måste katterna kvalificera
sig ochdet kommer katter från hela norden och nationalismen flödar fritt ☺
Vi startade tidigt i natten på väg till Nyköping. Vi mötte upp Anneli, Mikael och Jonatan plus
deras katter i Kallebäck och därefter så mötte vi upp även Terttu och Martti och deras katter
utanför Jönköping. Vädret på natten var bedrövligt med äcklig vägdimma som smög sig runt
bilen, fuktig och luftig och underkylt , gjorde att vi tog det lugnt. Vi gjorde ett stopp med varm
choklad, korv med bröd vid en nattöppen mack. Vi hade gott om tid. Kom fram ganska tidigt
och fick bra parkering, sträckte på benen och såg att det började redan komma massa folk oc
kön började ringla sig redan en ½ timma innan incheckningen. Så det var bara att packa ur
och köa. Jag frös om händerna och då kom May / S*Kleloft’s med ett par handskar till mig och
då blev jag varm och god igen. Vi undrade mycket varför en del ÖSTK folk hade på sig
”konstiga” kläder. Inte från vår tid och det såg inte ut som folkdräkter heller. Men förklaringen
kom sedan, att de hade som Tema denna SWS , Medeltiden så alla som jobbade , ÖSTK
arrangörer och assistenter hade kläder i Medeltidens anda
Så öppnade sig portarna och kön ringlade sig fram. Det skulle kollas vaccinationer och köpas
utställningskatalog samtidigt. Katterna kollades hos Veterinären och checkades in och vi fick
se vilken rad och burnummer de hade. Vi hade fått vårt nya burskynke ute på parkeringen av
May också. Beställde ett nytt och speciellt för SWS. Det var oerhört spännande att se om det
blivit som jag gett beskrivning om och som vanligt hade May läst mitt huvud rätt och jag var
mer än nöjd med resultatet. Hallen var enormt stor och det var burar överallt . 824 st katter var
katalogförda !
Alla utställare klädde sina burar och
flaggor och vimplar i nordens alla färger
prydde nu burarna. Vi har en flagga men
massa girlanger och annat i blått & gult.
På lördagen brukar det inte vara så mycket
nationalism som det är på söndagen ☺
Här är det Ocicater och Sverige-raden !
-8 -

Så skulle intåget för Domarna bli till och där hade ÖSTK tänkt till med Medeltida Temat och
Domarna kom med Häst & Vagn. En hovdam medföljde varje vagn.
Röda mattan hade klubben rullat ut, det var två tjejer som jonglerade med eldpinnar och en
liten orkester spelade på trumma och blockflöjt. Hm….om detta kan man tycka mycket…..
Jag hade velat se lite mer underhållning, som eldslukare och annat men….
Här kommer Domarna ! En hovman tog emot Domarna
Sedan så var det bara att vänta på intåget och öppnande av utställningen. Intåget framfördes
under Medeltida musik, Banner och först kom en Drottning med sin Kung och sedan så
följdes Domarna av Hovdamer och Assistent ansvarig var utklädd som en Joker !
FIFes president, tillika SVERAKs ordförande, Annette Sjödin välkomnade alla utställare och
önskade alla lycka till !!
-9 -

Här står alla
Domare med sina
assistenter och
skålar in
SWS 2009.
Väldigt mysigt
och trevligt !
Och så startade utställningen på riktigt ☺ Alla Domarna gick till sina bord tillsammans med
sina assistenter. SWS är en assistenburen utställning och man får sin katt hämtad och
lämnad och assistenten tar hand om katten vid Domarbordet.
Snart var första dagen slut och katterna hade fått sina certificat .
Vi packade in katterna i bilarna och styrde till hotellet. Vi hade hittat ett mysigt hotell som låg
vid Nyköpings Hamn, de har bara några få rum och det fanns en mysig restaurang runt
hörnet Trötta som vi var blev det tidig sänggång .
- 10 -
På söndagen så
är alla klädda i
sina länders
färger och det är
målade ansikten ,
hattar och flaggor
överallt !
I vår ras fanns det
tre representanter
som skulle visa
tassarna i panelen
och det var
spännande !

Domarna tågade in på samma
sätt som på lördagsmorgonen
och så sattes panelen igång.
Nu är det kamp mellan länderna och det är väldigt kul. Man hurrar och viftar med flaggor och
conferencieren håller koll på ställningen mellan länderna ☺
Väl mött på nästa SWS !
Vid pennan Camilla Falk
S*Wagga Wagga’s Ocicats
- 11 -

Västsvenska Kattklubben anordnar utställning
Uppbyggnad av en utställning
Fredagen den 29 oktober 2009 körde Rolf mig ut
till Västra Frölunda för jag skulle hjälpa till att
bygga utställning med Västsvenska Kattklubben.
Kl. 08.00 var vi där och det var redan folk på
plats. Burarna var redan på plats och nu skulle
alla burkjolar upp. Amy och jag samarbetade
med att sätta upp burkjolar. Carina och son tog
sin del och Amys son hjälpte till med oss båda.
Här har alla burkjolarna kommit upp på burarna i
raderna och nu är det domarbordens tur.
Detta är den lilla salen och det finns en till sal
som är enormt mycket större och som ska kläs
den också.
Emma Rytorp (sekreterare i VK ) tog tag i att
sätta upp burkjolar runt domarborden. Där sätts
tyget fast med häftpistol och inte med stora gem
som vi använder vid utställningsburarna. Innan
tyget häftas fast så läggs det plast på bordet.
Lätt att sedan torka av när katterna visas där.
Och faktum är att klockan tickar på i rasande
fart, det tror man inte men nu ropades det ut att
”gå och fika och ta macka!”
Man måste ha lite energi i kroppen och vi tog en
välbehövlig rast och kaffe!
Annette och Kicki diskuterar var grejerna ska stå
osv.
En mycket passande skylt som Gothia Arena har i sin entré, den
måste ju bara förevigas ☺ Passande på en kattutställning.
- 12 -

Här har vi så stora salen och som man ser här
så är det mycket jobb kvar att göra.
Allra längst ner ska försäljarna stå och kortet är
taget uppifrån kafeterian där VK’arna, domarna
och assistenterna går upp för att fika och äta.
Kicki fixar med Informations hörnan.
Alla kataloger och VK Journalen ligger där.
Västsvenska Kattklubbens informationsdisk.
Det kommer att vara ett lotteri här också.
Annette Sjödin (VKs ordförande ) ryter ut lite
order! …he he he….
Mikael Tinnert kör ut flaskor med rengöringsmedel.
Nu ska alla burar sprejas med utspädd
virkon. Så gör man på alla utställningar
- 13 -

Så nu var alla burkjolar uppe i lilla salen och det
var bara att fortsätta in till stora salen och
fortsätta med burkjolarna. Klockan tickade på
och det började bli middagstid.
Här har burkjolarna kommit upp kring
domarborden. Visst ser det fint ut ☺
Bild över stora salen och hur utställningen
börjar växa fram. Mycket kvarstår att göra.
Här ser man också var det stora vackra
prisbordshavet ska vara! Det var enormt kul att
se det växa fram.
Sista bilden är på prisrummet. Lite senare så
var bordet fullt med olika pris kokarder!
Jag gick hem kl. 18.00 och var nöjd med att ha
kunnat hjälpa till så mycket jag kunnat från
08.00 till 18.00. Sedan så stod jag vid
veterinärbordet både lördag och söndag och var
”allt-i-allo” under hela helgen ☺ Mycket roligt!
Jag ser fram mot nästa års utställning och att få
hjälpa till då också!
Ha det bäst!
Camilla Falk
- 14 -

Ibland blir det inte som man tänkt sig
Berättat av Emma Rytorp, S*Rytorps Turkisk Van
Denna berättelse börjar egentligen 2007, då jag köpte min nuvarande avelshane, IC
S*Tufvans Rum Tum Tugger, Ramti, en röd Turkisk Van med ett alldeles enastående
temperament. Jag köpte honom därför att han passade bra ihop med min dåvarande hona IP
& IC S*Vindilens Fia Fläkt, Fia. Hon var för tillfället den enda fertila honan jag hade, i min lilla
uppfödning.
Men det som inte fick hända hände, någon vecka efter att Ramti och Fia parat sig fick Fia
livmoderinflammation och tyvärr var det så illa att det inte gick att medicinera. Hon blev
kastrat. Lyckligt att hon klarade sig bra, men så klart krossades alla mina planer på en kull
efter henne och min fina kille.
Jag bestämde mig då för att lägga ut Ramti på Vangorans officiella avelshanelista. Min
förhoppning var att det möjligen kunde vara någon som var intresserad av att låna honom
och då kanske jag möjligen kunde få tillbaka en hona efter en sådan parning. För utan hona
är man inte mycket till uppfödare.
Men så slog den ekonomiska krisen till. Antalet planerade parningar sjönk drastiskt och inga
kattungar vare sig planerades eller föddes. Efter ett tag fick jag dock in en förfrågan i från
Norge. En uppfödare där ville ta en kull på sin hona med min hane. Vi bestämde att så skulle
ske. Jag skulle ta med mig honan ner från Norge i samband med en utställning som jag
skulle ställa ut på. Dock skulle ett friskhetsintyg från veterinär medfölja båda katterna. Jag
fick också klart att om det blev en hona i kullen så skulle jag få välja först med möjlighet att få
en liten tjej efter min hane.
Så kom dagen då den norska honan skulle veterinärbesiktigas. På eftermiddagen fick jag
veta att det visat sig att honan har ett bråck från ett tidigare kejsarsnitt och att veterinären
anser att honan bör kastreras istället för att få ytterligare en kull. Parningen blir således
inställd.
Jag börjar fundera vidare. Kanske ska jag köpa en hona istället? Jag hittar en uppfödare som
väntar kull efter en spännande kombination och kontaktar dem. Det bestäms att jag kan boka
en liten tjej i kullen om det blir någon hona. Men något går fel och det blir ingen kull. Jag
minns inte helt klart vad som hände, men jag tror att honan förlorade sina ungar.
Så mitt i allt så får jag det alldeles unika erbjudandet. En
av de uppfödare som varit med och fött upp Turkisk Van
allra längst i Sverige hör av sig och erbjuder mig att få
låna en hona av henne. Katten hon erbjuder är dessutom
fantastiskt vacker och passar otroligt bra ihop med min
hane. Inte nog med att hon inte önskar något betalt för
att låna ut sin fina hona till mig, hon låter mig dessutom
stå som ägare på honan, tills dessa att kattungarna är
leveransklara. Jag kunde knappt förstå att det hände
mig. Så otroligt generöst och osjälviskt. Uppfödaren
berättade att hon själv hade flera andra honor som var
fertila och i ungefär samma ålder. Alla kunde inte ha kull
samtidigt, och därför passade det också henne bättre att
någon av dem bodde borta ett tag.
Vid tillfället som erbjudandet kom, så bodde jag, min
sambo och dotter med våra katter i en lägenhet. Det
skulle bli svårt att ta in en fertil hona som inte känner
våra andra katter där.
- 15 -

Jag fick avvakta erbjudandet ett litet tag, tills vi flyttat ut till vårt hus där vi bor nu. Där
ordnade vi med en kattgård och ett eget utrymme för Ramti.
Honan, S*Wailet's Perdita, den läckra tjejen som skulle bli mamma till vår efterlängtade kull,
kom hit under hösten. Ramti hade haft besök av en annan hona och under tiden var Perdita i
fullt löp. Vi bestämde att låta henne löpa klart och para på nästa löp. Men Perdita ville inte
går ur löp. När hon löpt i nästan tre veckor bestämde vi att hon i alla fall fick komma och
träffa Ramti. Eftersom det var sent i löpet och hormonnivåerna troligen inte var så höga
kunde det hända att det inte blev något, eller att det möjligen bara skulle bli en unge. Men vi
bestämde tillsammans att det ändå var det bästa sättet för henne att bryta sitt löp på.
Sagt och gjort. Perdita kom hit en torsdagskväll och bara efter 40 minuter så var parningen i
fullgång. Jag förevigade den till och med genom att ta ett kort... Precis som med Ramtis
tidigare dambesök så parade han bara i ett dygn, sen ansåg han sig färdig. Perdita löpte
någon dag till men sen blev de två mest som ett gammalt gift par. De gick ihop i sin utegård
och egna rum och de trivdes alldeles förträffligt ihop.
Eftersom detta var Perditas första kull så var jag naturligtvis väldigt nyfiken på hur hennes
spenar skulle se ut efter tre veckor. Redan några dagar innan utsatt datum var jag där och
kikade. Men ingenting. När tre veckor gått tyckte jag att spenarna var något större men inte
speciellt rosa. Jag började tvivla och det kändes som om hon möjligen kunde vara
skendräktig. Det var bara att vänta.
När sex veckor passerat började jag istället känna mig som en idiot. Varför kunde jag inte
avgöra om kattan var dräktig? Var jag en sån amatör? Ena dagen var jag säker på att det
nog fanns något där, veckan efter var jag inte längre säker. Mentalt förberedde jag mig på
att det inte skulle bli någon kull och efter sju veckor väntade jag mig att hon skulle komma i
löp igen.
När det var en vecka kvar till utsatt födsel
datum bestämde jag mig för att Perdita
behövde bo i närheten av mig istället för med
Ramti. Jag huserade henne i vårat stora
badrum, eftersom hon inte känner mina andra
katter. Hon trivdes inte speciellt bra, morrade så
fort hon hörde de andra katterna utanför dörren
och var lite orolig. Jag tyckte mer och mer att
hennes beteende liknade en dräktig kattas.
Men samtidig var hon inte speciellt tjock.
Spenarna var dock stora, man kunde känna
dem igenom pälsen när man rörde vid magen.
Något sa mig att hon ändå var dräktig. Det
märkliga var att jag aldrig känt några
fosterrörelser eller känt något liv där inne. Jag
var fortfarande osäker.
Fredagen innan dag 65 hade jag tagit ledigt.
Jag och Saga (min dotter) hade varit iväg ett
ärende på dagen och kom hem en sväng på
eftermiddagen för att sedan bege oss i väg på
Västsvenska Kattklubbens efterfest. Vi hade
varit på badrummet och hälsat på Perdita, hon
verkade inte mer orolig än tidigare men var pigg
och glad. Inget var i görningen.
Men när vi skulle gå ut från badrummet så passade kattan på att smita. Saga, min 1,5åriga
dotter, är inte så snabb så det tar lite längre tid för henne att gå ut än för mig. Perdita såg sin
chans.
- 16 -

Hon såg också Phoenix, min huskatt, som i godan ro sov under fåtöljen i hallen. Hon
kastade sig över honom med ett tjut och fräste, bet och spottade. Jag skrek ”Perdita, sluta!”
och tog vad jag hade i handen (en klädroller) och försökte vifta mellan de båda katterna.
Phoenix blev så klart förskräckt. Han sov sin skönhetssömn och blev väckt av en attack. Min
huskatt är inte någon liten kille, väger något över 7 kilo men han gjorde allt för att komma
undan den argsinta katthonan som plötsligen dykt upp ur ingenstans.
Saga blev livrädd för de arga kattskriken och den arga mamman som skrek på katterna. Hon
stod mitt på golvet i hallen och stor tjöt.
Jag fick isär Perdita och Phoenix, men då hade också min kastrathona Fia hört att något var
i görningen. Hon kom fräsande med öronen platt bakåt och skulle försvara sin vän. Men
Pedita var inte sen. Hon skulle minsann gå till angrepp mot Fia hon också. Jag ställde mig
mitt emellan. Någonstans hade jag insett att för att få ett slut på detta måste jag få in Perdita
på badrummet igen. Och någon annan lösning än att ta tag i henne fanns inte. Jag böjde mig
ner, talade lugnt till henne och försökte stryka henne över ryggen. Men hon vände sig upp
med alla tassarna och fräste och spottade. Hon var i total försvarsställning. Jag tog tag i
hennes nackskinn och insåg att detta kommer att göra ont, inte på henne, men på mig. Hon
högg snabbt men rätt över pekfingerknogen. Jag drog henne snabbt in genom
badrumsdörren och stängde den. Där efter var det stora kattbråket över. Jag satte mig på
knä för att trösta min hysteriska dotter, och kände hur blodet pulserade i handen som gjorde
förtvivlat ont. Det hela kändes så overkligt och ofattbart. Aldrig förr hade mina katter varit
osams, aldrig förr hade jag blivit biten av en katt, trots att jag haft katter sedan jag var
mycket liten.
Att skylla något på Perdita gick inte. Hon var osäker och orolig redan första dagen jag tog in
henne. Hon hade morrat så fort någon katt jamat utanför dörren. Hon kände sig inte trygg.
Helt klart var dock att hon inte var helt sig själv. Något var på gång, annars skulle hon
knappast ha försvarat sig som hon gjorde.
För att få lugn och ro bestämde jag att hon fick flytta ut till Ramti igen. Det var total lycka, de
båda katterna blev så glada att se varandra igen och låg hopkrupna direkt. Helgen
passerade och jag gick till jobbet som vanligt på måndagen. Jag kom hem sent efter möten
och annat men när jag satte mig hos Ramti och Perdita såg jag att hon hade förverkar. Jag
kände också att hennes juver var super tunga och nästan sprängfyllda. Här var något på
gång. Det var dag 67 efter parningen.
Jag satt hos dem fram till kloclan 02.30 på natten, då hade jag sett att vattnet gått och att
hon hade riktiga verkar. Ramti låg mest i mitt knä, men så fort Perdita slutade spinna så
stack han in huvudet i hennes bolåda och undersökte att allt var okej. Jag insåg att jag
måste gå in och jag måste ta Perdita med mig. Jag tog in kattlåda, mat och vatten. Ställde
den låda Perdita själv valt nedanför min säng och satte mig bredvid henne. Hon spann och
verkade nöjd, ibland slickade hon sig och hon var nu rätt blodig, men ännu ingen fostersäck,
som jag kunde se.
Tillslut tänkte jag att jag nog kunde lägga mig lite på sängen, det var bara några tiotal
centimeter i från bolådan. Jag slumrade till nästan genast. Men Perdita var inte nöjd. Hon
började jama högt och vilset. Då vaknade Saga... Så var hela karusellen igång. Jag försökte
somna Saga, utan att Perdita blev missnöjd. Men det hela visade sig hopplöst. Saga fick nog
några timmars sömn, men själv var jag totalt slut. När både katten, Saga och jag själv var
vakna vid 06.10 så bestämde jag mig för att ge upp. Några mer krystverkar hade jag inte
sett. Något kändes fel.
Efter frukosten ringde jag till närmaste veterinär. De sa att vi fick komma in. Jag fick lämna
Perdita medan jag själv åkte och lämnade Saga på dagis. Jag åkte sedan direkt tillbaka. De
hade då satt in dropp, tagit blodprov och röntgat henne. Det visade sig då att det fanns en
unge i magen. Den låg med rumpan först och om den levde eller ej kunde man inte avgöra.
- 17 -

Vi skulle avvakta några fler testresultat, och efter det skulle vi se om hon kom igång igen
med verkstimulerande dropp. Om inte var det bara att göra ett kejsarsnitt eftersom ungen
måste komma ut. Jag frågade hur stor chans det fanns att ungen fortfarande var i livet.
Veterinären sa att eftersom det var så pass längesedan jag sett vattnet gå så var chansen
relativt liten. Samtidigt som det kan finnas en chans att själva fostersäcken inte gått sönder
och då kunde ungen lika väl vara vid liv. Veterinären sa också att om det bara är en unge
bildas inte alltid tillräckligt med hormon som behövs för att värkarna ska komma igång.
Jag ringde då till Wailett, Perditas ”riktiga” matte. Jag förklarade läget och hon sa direkt att
om ungen låg med rumpan först utan att ha något syskon som kunde trycka på bakifrån så
kunde hon helt enkelt inte få ut den. Jag satt med Perdita i det nedsläckta rummet och
pratade med henne. Efter ett tag fick vi veta att allt var som det skulle. Testerna visade att
hon hade tillräckligt med kalk och inget tydde på någon sorts infektion utan det var
egentligen bara att gå vidare. Perdita fick dropp. Återigen lämnades vi ensamma och jag fick
bevaka så att droppet verkligen droppade. Om hon inte hade fått verkar inom 15-20 minuter
så var det bara att gå vidare och göra ett snitt.
Inget hände. Jag kände oro inför kejsarsnittet samtidigt som det var lugnande att ungen i alla
fall skulle komma ut. Död eller levande, och att Perdita skulle få slippa utstå allt detta mera.
Jag fick åka hem. De skulle ringa mig så snart de visste mer. Jag fick också skriva på att jag
inte ville att hon skulle kastreras i samband med snittet. Vilket jag så klart inte ville.
En lång väntan följde. Jag tänkte att jag kanske skulle åka hem och vila mig, eftersom jag
knappt sovit något alls. Men det blev inget med det. Jag var så orolig och tankarna på att jag
kunnat rädda det lilla livet genom att åka in tidigare gnagde mig nåt vansinnigt. Jag satte mig
vid datorn för att fördriva tiden.
Efter några timmar och en kopp kaffe kom samtalet jag inte hade vågat hoppas på. Jag hade
fått en kattunge! Den levde och mådde bra! Den var stor, frisk och stark! Jag kände mig
otroligt lycklig och plötsligt var det som hela världen log mot mig. Det var underbart, stenar i
from av klippblock föll från mina axlar. Jag ringde Wailett och vi var båda exalterade och
glada över nyheten. Jag insåg att det troligen inte spelade någon roll hur denna lilla krabat
såg ut eller vilket kön den hade, jag skulle falla totalt och handlöst oavsett. Wailett och jag
var nästan säkra på att det måste vara en hane, med min vanliga tur.
Jag kunde åka och hämta min lilla kattfamilj nästan direkt. Lycklig och stolt kom jag in till
veterinären och försiktigt frågade jag om de hade någon aning om vilket kön den lille kunde
tänkas ha. De sa att de trodde det var en hane, en stor och fin. De förmanade mig om att det
kunde vara svårt för mammakatten nu när hon varit sövd. Hon förstod inte riktigt att hon fått
en unge. Jag skulle vara tvungen att hjälpa dem lite på traven. Men de sa också att hon
verkat lugn men lite oförstående.
När buren kom ut med mina katter kunde jag knappt bärga mig. Jag öppnade locket och det
första jag såg var den lilla svansen... svart och röd! En hona! Det kunde inte vara annat än
ett underverk!
Jag blev själaglad! Jag fick instruktioner från veterinären om vad jag skulle tänka på, vilken
medicin som Perdita skulle få och vad jag skulle göra om hon verkade få ont. De sa också
att jag skulle ringa och stämma av dagen efter.
Jag åkte hem och rundade apoteket på vägen. Perdita skulle äta penicillin mot infektion. Hon
hade ingen tratt eftersom det tydligen inte behövdes om honan hade en unge att ta hand
om. Hemma fick hon vara i sovrummet. Jag la mamma och dotter på sängen och såg till att
ungen hittade en spene. Perdita verkade lite osäker och reste sig upp så att ungen ramlade
av spenen, det var inte lätt för den att hitta rätt. Men jag lät dem också vara en stund så att
de kunde ro om sig själva.
- 18 -

På natten sov vi alla gott, efter den oroliga natten innan. Jag reflekterade över att Perdita
inte pratade med ungen så som Fia gjort. Men någonstans i den tidiga morgon timman så
hörde jag hur hon började kurra och prata. Det kändes bra och jag somnade om. På
morgonen vägde jag den lilla igen och kunde konstatera att hon gått ner lite sedan dagen
innan. Det fick mig att undrar om hon verkligen lyckats dia ordentligt. Jag var tvungen att ta
mig till jobbet och därför fick Perdita och ungen vara hos min mamma som kunde hålla koll
på dem.
Jag ringde också veterinären och berättade om att ungen verkade ha gått ner lite. De sa att
det inte var onormalt men att jag skulle tvinga in spenen i munnen på den lilla och vara lite
bestämd. Jag frågade om jag skulle ge den lite ersättning också, men det fick jag inte, då
skulle hon inte komma igång och dia, tyckte de.
Runt lunch ringde min mamma. Hon sa att hon trodde att den lilla inte levde längre. Hon
förstod inte vad som hänt. Hon hade precis tittat till dem, då hade hon levt, men några
minuter senare låg hon livlös i bolådan. Perdita verkade inte ha förstått vad som hänt. Jag
blev utom mig av förtvivlan. Jag kände hur tårarna välde upp och jag frågade förgäves min
mamma om det inte fanns något att göra. Hon sa att det var försent, och att den lilla redan
var borta. Jag ville inte tro det. Den lilla fina honan som kommit till mig som ett litet
underverk. Hon som klarat den tuffa förlossningen och som var precis den jag längtat efter.
Hon var redan borta. En ängel som inte var ämnad för denna världen.
Förkrossad och fylld av skuld över att överhuvudtaget gått till jobbet den dagen så åkte jag
hem på lunchen för att se den lilla en sista gång. Perdita verkade vara lite piggare och hade
gått på lådan och ätit lite. Hon var kelig men verkade inte leta alls efter sin unge. Ungen låg
fint i en liten kartong med bomull i botten. Alldeles vit och fin.
Jag och Perditas egentliga ägare Wailett bestämde att hon fick åka hem till henne igen och
vila upp sig. Vi bestämde i princip direkt att vi skulle göra ett nytt försök när hon var bra igen.
Tanken på det var det enda som fick mig att hålla modet uppe. Den lilla begravdes under
björkarna i trädgården.
Efter att Perdita hade kommit hem igen visade det sig att hon inte fått i sig penicillinet som
hon skulle. Såret var fullt med var och hon fick åka in till veterinären igen. Samtidigt gjordes
en röntgen. Livmodern var nästan helt återställd och såg fin ut, inflammationen var ytlig och
kunde botas genom ett annat penicillin.
Nu har det gått några månader och Perdita är återställd. Hon har löpt igen och på nästa löp
ska vi göra ett nytt försök att para Perdita och Ramti. De båda saknar varandra. Perdita har
varit lite ledsen och letat, kanske både efter ungen och efter Ramti. Ramti är en ensam hane
som inte har någon hona, så de kommer säkert bli ett lyckligt återförenande.
Jag hoppas så på en liten hona i en kull med några fler än en denna gången. Men jag har
lärt mig tålamod och att lyssna på erfarna uppfödare så som Perditas riktiga ägare Wailett. I
princip allt hon trott och förutspått inträffade. Kattuppfödning är en läroprocess som går
långsamt och som ibland känns grym och svår. Men varje motgång för något med sig. Det är
så jag har lärt mig att tänka.
Jag hoppas att få återkomma med en
positiv fortsättning fram till våren.
- 19 -

Titelkatter
Har din katt tagit titel eller blivt BIS?
Skicka in ett foto och berätta var och när
Supreme Premier
SP & CH S*Dockgården’s Laura Pausini
Brunmaskad colourpoint Ragdoll (RAG n)
Darak, Danmark
8 november 2009
Ägare: Lena Malmquist
Grand Int Champion
GIC S*Wagga Wagga’s Flash Gordon
Chokladspotted Ocicat (OCI b 24)
Varberg, 2 augusti 2009
Ägare: Camilla & Rolf Falk
- 20 -
Supreme Premier
SP & IC S*Tufvans Turiddu
TUV d 62
VK, 1 november 2009
Ägare och foto: Emma Rytorp
Grand Int Champion
GIC S*Wagga Wagga’s Northstar
Chokladsilverspotted Ocicat (OCI bs 24)
ÄK, 13 december 2009
Ägare: Anneli & Mikael Tinnert

Titelkatter
International Champion
IC S*Wild Turf’s Kill Bill
Chokladspotted Ocicat (OCI b 24)
Norak, Norge, 7 november 2009
Ägare: Laila van der Shouw &
Mikael Grönset
Champion
CH DK*AntoCat Big Bang
Svart Maine Coon (MCO n)
VK, 31 oktober 2009
Ägare: Christina Hidstedt
- 21 -
BIS-katter
BIS Senior Totalt
IP & EC S*Halifax Sputnik DSM
Brunspotted Ocicat (OCI n 24)
VK, 31 oktober 2009
Ägare: Camilla & Rolf Falk

Kill Bills berättelse inför träffen med Prinsessan …
Skrivet av Kill Bill genom Laila van der Schouw S*Wild Turf´s Ocicats
Jag har jättefina Princess-kullsystrar som heter Zsa Zsa och Leia, de bor i Frölunda
tillsammans med min systerson Zorro. Jag har även en Prince-bror som heter Paris, han bor
på Hisingen. Vi har dock aldrig träffats, för vi bor ganska lång ifrån varandra och jag får inte
springa ute själv (bara i koppel när päronen vill). Annars kanske jag rymmer min väg, för att
träffa mina släktingar - vem vet? Jag har även Movie-kull syskon och Kill-kull syskon, mer om
dem en annan gång. Nu tänker jag berätta om när jag äntligen fick träffa min drömprinsessa.
Det var så att jag var på utställning med mamma och pappa i Mölndal och då kom det fram
en ociklädd tjej som heter Camilla och fotograferade mig. Hon tyckte att jag var en snygging,
hehe. En dag ringde det i telefonen mamma svarade, det var Camilla: vad vill den där
ociklädda tjejen tänkte jag? När väl luren var pålagd berättade mamma att jag skulle få träffa
en prinsessa vars namn är Aura. Wagga waggas’s katteri var intresserad av lilla mig, busiga
Bill från Wild Turf´s, hi hi. Behöver jag säga att blev både förväntansfull och glad.
Dagarna gick, och suck, ingen Aura syntes till!
Och jag som ville träffa min prinsessa nuuuu,
otålig som jag är. Jag började fundera på om
jag skulle fråga mamma varför prinsessan aldrig
kom hem till oss. Så en dag ställde jag frågan
till mamma;
- Äh jo du mamma, jag undrar över en sak.
- Ja, vad är det du undrar över min lilla gosiga
Busbill?
- Jo vet du va?, du sa att jag skulle få träffa en
viss Aura.
- Ja det stämmer, hon kommer så fort hon
börjat löpa.
Jag funderade på om honan jag skulle få träffa inte kunde springa, för det är väl det ordet
löpa betyder eller? Jag frågar mamman igen.
- Mamma vad betyder löpa?
- Jo att en hona löper betyder att det är då hon är mottaglig för att få små ocibäbisar, och det
är då ni två ska träffas.
Nu förstår jag!, ska jag få förmånen att bli pappa. OJ! Vad spännande det ska bli!!
Så äääntligen ringer telefonen igen och mamma svarar. Det är Camilla som ringer och
meddelar att nu löper Aura och vill komma hem till Kill Bill redan i morgon. Så mamma klippte
klorna på mig och fyllde i lite papper, kontrakt tror jag att de heter. Sedan gjordes det i
ordning ett rum till oss som såg ut som en svit, i mina ögon i alla fall. Det var mammas och
pappas sovrum. I det rummet kommer jag och Aura, min alldeles egna prinsessa, få ha vårt
kärleksnäste i några dagar. Jag längtar såå tills hon kommer hem till mig.
- 22 -

Natten gick så långsamt, jag vaknade då och då och tänkte på Aura. Hur ser hon ut? Är hon
snäll? Tänk om hon inte gillar mig? Hjälp! Jag börjar svettas och andas konstigt. Nä, äsch
varför skulle hon inte gilla mig, jag är ju en cool kille och så snygg dessutom! Det blir nog bra
tänkte jag och somnade om, och drömde så sött om Aura. Jag vill så gärna att vi ska bli bästa
vänner. När jag vaknade den morgonen visste jag att det är idag det händer, det är min stora
dag! Yippie, jag, Kill Bill ska få träffa en prinsessa idag! Jag är så glad måste tvätta mig ren
nu! Hoppar till, det ringer det på dörren, vem kan det vara? Är det Aura tro? Mamma öppnar
dörren där står Aura och familjen som hon bor hos. Vi säger välkomna och jag ser en glimt av
prinsessan, åh hon är brunspottad, jag tänker för mig själv vad fin hon är! Jag är så glad att
hon är här, ääntligen en prinsessa på besök. Vad jag har längtat efter dig! Vår träff blev en
romantisk dröm.
BOKTIPS
NY BOK
av Susanne Hellman Holmström
Kattens Beteende
ICA Bokförlag
Klöser din katt sönder soffan eller kissar den på fel ställen?
Kanske försöker den förmedla något,
men vad menar den egentligen?
I dag är jag stolt pappa till två små
prinsessor, en lila spottad som heter
Deep Purple och en brunspottad
som heter Black Sabbath. I dagsläget
är det bestämt att vi ska träffas
en gång till i november 2009 fast då
måste jag lova att vara skötsam och
inte börja strila. Jag läängtar redan
efter Princess.
I den här boken får du svar på dina frågor om din katts beteende och behov. Den innehåller
de 13 heliga punkterna, om vad din katt behöver göra under dygnets 24 timmar för att må
bra, för att få ett lyckligt liv och för att du själv ska få ut det mesta av din vän katten.
Ett avsnitt i boken tar upp vanliga frågor och svar på kattproblem som kan uppstå. Här får du
också veta varför katten Felix förorenar på den dyra mattan i hallen och varför katten Sonja
ger bort sina kattungar till grannarna.
Författaren Susanne Hellman Holmström är Sveriges första kattbeteenderådgivare. Hon har
över 30 års erfarenhet av katter och kattuppfödning och berättar här om olika problemkatter,
hur problemen yttrade sig och hur det åtgärdades. Boken är personligt skriven och kommer
att ge dig många aha-uppleveler och skratt på vägen. En sak är säker, du kommer att se din
katt med andra ögon eller kanske be den om ursäkt för att du inte har förstått den tidigare.
- 23 -

Diplomerade uppfödare i
Västsvenska Kattklubben
S*Axiom’s Lena Windius
Boggie’s Kicki Thenberg
S*Cobby Luck Yvonné Norrman
S*Dockgården’s Margareta Olani
S*Exquisite Maria Golda
S*Kallekatt’s Charlotte Carlsson
S*Mariamores Maria Brandin
Monturds Annette Sjödin
S*Pirayas Pia Johansson
S*Regnbågdockans Lena Malmquist
S*Rytorps Emma Rytorp
S*Skogsdal’s Christina Hidstedt
S*Wagga Wagga's Camilla Falk