Läs mer om Assist Kompaniet AB, sid 1-4.
Läs mer om Assist Kompaniet AB, sid 1-4.
Läs mer om Assist Kompaniet AB, sid 1-4.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
TYCK TILL SMS 721 30 · SKRIV CITYS (MELLANSLAG) HBG (MELLANSLAG) DIN TEXT<br />
www.cassels.se<br />
INVESTERING PÅ 3,5 MILJARDER KRONOR<br />
Jättelik biogasanläggning<br />
kan hamna i Helsingborg<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
I anläggningen ska biogasen<br />
produceras via termisk<br />
förgasning. Det innebär<br />
att man bränner råvara<br />
jacka399:-<br />
ord pris 599:-<br />
Reservation för<br />
slutförsäljning<br />
från träd under hög värme<br />
och högt tryck och bildar<br />
gas.<br />
Produktionen skulle bli<br />
1,5 TWh per år, vilket är<br />
lika mycket s<strong>om</strong> de totala<br />
biogasproduktionen i Sverige<br />
just nu.<br />
Investeringen beräknas<br />
till uppemot 3,5 miljarder<br />
kronor och anläggning-<br />
en skapar 50–100 arbetstillfällen.<br />
Det dubbla <strong>om</strong><br />
man även räknar in underentreprenörer.<br />
Eon har undersökt ett<br />
60-tal platser i Sverige och<br />
slutligen fastnat för Helsingborg<br />
och Landskrona.<br />
Avgörande faktorer var<br />
att båda orterna ligger vid<br />
det nationella gasnätet s<strong>om</strong><br />
sträcker sig längs västra<br />
Sverige. För transporterna<br />
av de stora mängderna råvara<br />
krävs fartyg, tåg och<br />
bil. Därför är en hamn viktigt.<br />
De mark<strong>om</strong>råden s<strong>om</strong><br />
Eon tittat på är vid Kemira<br />
i Helsingborg och västra<br />
industri<strong>om</strong>rådet i Landskrona.<br />
<br />
Mängder av<br />
ytterplagg<br />
för ALLA<br />
för HENNE<br />
Poplin-Jackor & Kappor<br />
Ull-Kappor & Jackor<br />
Dunplagg<br />
Fuskpälsar<br />
Skinnplagg<br />
för HONOM<br />
Poplinjackor<br />
Ull-rockar & Jackor<br />
Dunplagg<br />
Skinnplagg<br />
A T <br />
<br />
KRÖNIKAN<br />
<br />
<br />
<br />
Klockan är 07.52. På spår 13 rullar<br />
det för en gångs skull punktliga<br />
Öresundståget in. De sista<br />
metrarna går det långsamt, bara<br />
lite till... Ute på perrongen börjar<br />
folk röra sig, det gäller ju<br />
att hamna så nära dörren s<strong>om</strong><br />
möjligt så man slipper trängas med alla ”d<strong>om</strong><br />
andra” för att k<strong>om</strong>ma in. Ett steg är det optimala.<br />
Inne i tåget börjar det också bubbla, folk<br />
reser sig. En ensam stackare har fastnat innanför<br />
en sovande gubbe. Desperationen ökar, han<br />
k<strong>om</strong><strong>mer</strong> ju inte hinna ut!<br />
Tåget stannar med ett svagt gnissel och<br />
nu sätter maskineriet igång. Utanför dörrarna<br />
ökar trycket. Unga IT-killar med bluetooth<br />
handsfree pratar med sina låtsask<strong>om</strong>pisar<br />
och trycker diskret framåt ack<strong>om</strong>panjerade av<br />
medelålders veteranpendlare s<strong>om</strong> småmuttrar<br />
för sig själva. Alla i sin egen bubbla har börjat<br />
kämpa för det ultimata priset, en egen sittplats.<br />
På in<strong>sid</strong>an har skådespelet nått en kritisk<br />
punkt. ”Varför rör sig inte folk?, jag vill ju ut,<br />
NU!” Plötsligt utan förvarning så ska folk resa<br />
sig och ignorerar fullständigt alla de andra s<strong>om</strong><br />
”köar” för att snabbt och lätt k<strong>om</strong>ma ut ur metallmaskens<br />
mage. Konstigt nog så är alla därinne<br />
ensamma, helt allena. Trycket ökar och nu<br />
lyser knappen. En ambitiös tonårstjej har haft<br />
fingret på den i 30 sekunder innan den börjar<br />
blinka. Dörrarna öppnas... Långsamt...<br />
En av morgonens mest välkoreograferade<br />
danser börjar så fort den friska luften börjar<br />
tränga in gen<strong>om</strong> springan. Klara, färdiga, GÅ!<br />
Glipan är inte <strong>mer</strong> än en halvmeter, men <strong>om</strong><br />
inte den knapptryckande tjejen snabbar sig och<br />
startar pendlarlavinen så k<strong>om</strong><strong>mer</strong> ingen av. Det<br />
händer alltid någon gång, nån tvekar och vagnen<br />
börjar fyllas innan den töms.<br />
Ute på perrongen börjar djuren bli otåliga,<br />
”Jag måste in, bara MÅSTE!” Strömmen går<br />
åt fel håll, men vänta. En lucka! Jag kan nog gå<br />
mot strömmen, JAG måste ju in!<br />
Med hinder i vägen går det betydligt långsamare<br />
att k<strong>om</strong>ma ut, men det går och alltefters<strong>om</strong><br />
tunnas strömmen av. Nu vänder flödet och<br />
så börjar den riktiga kampen.<br />
En egen sittplats, den heliga Graal eller Ungd<strong>om</strong>ens<br />
Källa, jag tror jag tar sittplatsen. Steget<br />
in, uppför de tre trappstegen och sen följer<br />
några snabba paranoida blickar. Var är det ledigt?<br />
Där! Snabbt gäller det att markera sitt revir<br />
och breda ut sig över så mycket yta s<strong>om</strong> man<br />
kan k<strong>om</strong>ma över, ver, ett säte.<br />
Väl på<br />
plats kan<br />
man äntligen<br />
andas ut.<br />
Klockan är<br />
07.56, MissionAcc<strong>om</strong>plished.Hemma<br />
i soffan<br />
stänger jag<br />
av TV:n och<br />
undrar:<br />
”Var det<br />
Animal<br />
Planet<br />
jag tittade<br />
på?”<br />
LÄSARKRÖNIKÖR<br />
JOAKIM<br />
LARSSON
Change language