2NÄRINGSLIV - Jobba i Västerås

)
2 NÄRINGSLIV
Söndag den 16 oktober 2011
Uppvaktad
Svenska företag jagar kompetens i Serbien.
Dejan Jelić är en av ingenjörerna de träffar.
PASSIONERAD TV-STJÄRNA VD PÅ VÄG
ARBETSPLATS I TOPP KVINNORS VAL
Konsten att trolla
fram nya pengar
ANDREAS CERVENKA

8 REPORTAGET
Jakten på
ingenjörer
SvD Näringsliv söndag 16 oktober 2011
Viesna Pantelic är en av de ingenjörer som trotsar ösregnet och anländer till Hotel Excelsior i centrala Belgrad. William Möller och Samuel Strömgren från föreningen Jobba i Västerås tar emot.
1965 öppnades ett svenskt REKRYTERINGSKONTOR i Belgrad och arbetslösa
JUGOSLAVER strömmade till den svenska industrin. Nu jagar företag KOMPETENS
där igen, trots att HUNDRATUSENTALS svenska ungdomar går utan arbete.
TEXT JACOB BURSELL FOTO MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

SvD Näringsliv söndag 16 oktober 2011 REPORTAGET 9
Samlade runt två avlånga bord får deltagarna berätta om sin yrkesbakgrund, hur de ser på en karriär i utlandet, och vad de behöver veta innan de flyttar. Många har lång erfarenhet, bland annat
från oljeindustrin. Svenskarna lyssnar intresserat, och antecknar.
”I Sverige har vi ett stort problem.” Orden
studsar mellan hotellmatsalens väggar, utan
att synbart beröra den uttryckslösa församlingen.
I mitten av rummet står västeråsaren
Björn Nordén. Runt honom, vid två avlånga
bord, sitter sexton serbiska ingenjörer. En
tolk översätter.
– Vi har en stark teknisk industri, och våra
företag behöver ingenjörer. Men i stället väljer
många ungdomar att bli hårfrisörer och
sportfiskeguider, fortsätter han.
En hästspark mot svensk utbildningspolitik.
Han talar entusiastiskt, närmast överdrivet,
men inte ens med yviga gester förmår
han bära ironin genom tolkens filter. Reaktionerna
uteblir, och bara skramlet från hotellköket
bryter tystnaden.
Att det råder ingenjörsbrist i Sverige har
trummats ut som en oomtvistlig sanning. Nu
är det mer komplicerat än så. Men i Västmanland
är bristen verklig.
Jag ringer Peter Larsson på Sveriges ingenjörer,
fackförbundet. Han konstaterar att
intresset för naturvetenskap är mindre än
tidigare, men också att regionens kraftindustrier
fått konkurrens från fordonsbranschen.
Det ska byggas elbilar.
Därför har ingenjörer med rätt profil blivit
hett eftertraktade, och vissa bolag uppges
kunna betala hundratusentals kronor för rätt
kompetens. Samtidigt väljer många ungdomar
utbildningar som närmast garanterar
dem arbetslöshet.
Asea, nuvarande ABB,
började redan 1947
att rekrytera personal
i utlandet. M
Problemet tycks vara mångbottnat. Mindre
intresse för naturvetenskap är en faktor.
Men eleverna vet också för lite om ingenjörsyrket,
och väljer bort det helt när de som högstadieelever
förväntas göra val som diskvalificerar
dem från stora delar av arbetsmarknaden.
”De möts av en vägg av valfrihet”, som
någon i sällskapet uttrycker det.
Björn Nordén, som företräder några av Västmanlands
tyngsta industriföretag, hoppas att
serbiska ingenjörer kan vara en lösning på
regionens problem.
Frågans historiska resonans är påtaglig.
Asea, nuvarande ABB, började redan 1947 att
rekrytera personal i utlandet. Dessförinnan
hade tiotusentals krigsflyktingar smält in i
den svenska arbetsmarknaden, och jobbade i
skogsindustrin, på torvmossarna eller som
hembiträden i välbeställda hushåll
– Flyktingarna hade visat att utländsk
arbetskraft kunde erbjuda en lösning på den
svenska arbetskraftsbristen, säger Johan
Svanberg, historiker vid Stockholms universitet.
Ekonomin gick som tåget och Sverige hade
arbetskraftsbrist. Jugoslavien, å andra sidan,
tyngdes av arbetslöshet. Det fick Josip Broz
Tito, landets socialistiske ledare, att öppna
gränserna för utvandring.
Arbetslösheten skulle exporteras, välfärdsbördan
skulle minska, och utvandrade jugoslaver
skulle återvända hem med pengar och
kunskap, hette det.
År 1965 öppnade Arbetsmarknadsstyrelsen
ett rekryteringskontor i Belgrad. Svenska
industrier kunde söka tillstånd hos myndigheten,
och reste sedan ned på rekryteringsresor.
– De kunde ta med sig ritningen av en
industrifläkt, och så fick den jugoslaviske
svetsaren visa att han kunde tyda den,
säger Johan Svanberg, som intervjuat arbetare
från Svenska Fläktfabriken, ett företag som
på 70-talet hittade arbetskraft i just
Jugo slavien.
m
Serbien
Smalspalt
31 mm bred
BOSNIEN &
HERCEGOVINA
MONTE-
NEGRO
Belgrad
SERBIEN
KOSOVO
Serbien
i korthet
100 km
BULGARIEN
Serbien,en av republikerna
i det forna Jugoslavien,
är i dag självständigt
och medlem
av bl a FN och Världshandelsorganisationen.
Landet är inte med i EU
men förväntas inom
kort uppnå status som
kandidatland, som banar
väg för formella
medlemsförhandlingar.
Att Serbien inte erkänt
Kosovo, betraktat som
en del av det serbiska
territoriet, är ett stort
hinder för att landet ska
kunna närma sig EU.
1
1
4

10 REPORTAGET
När oljekrisen till sist satte stopp för efterkrigstidens
ekonomiska tigersprång bodde
34 000 jugoslaver i Sverige. Då hade många
redan hunnit återvända.
Tito är sedan länge borta, så även Jugoslavien,
och det serbiska folket strävar
framåt. Ett nytt land skapar kontraster mot
det gamla, där kommunismens askgrå kvarlevor
sakta trängs undan av fingerborgsstora
espresso, cigaretter i munstycke och soldränkta
ute serveringar. Men det är i Belgrad.
Landet som helhet tyngs av en arbetslöshet
på över 20 procent. Korruptionen är utbredd.
Framför allt, här går erkänt duktiga ingenjörer
och sparkar grus.
Det var också genom en serbisk vän i Västerås
som Björn Nordén kläckte idén till resan.
Här kom ingenjörer med bra meriter.
Björn Nordén frågade om det fanns fler hemma
i Serbien. ”Hur många som helst”, hade
kompisen svarat.
När Västeråsdelegationen tog mark på
Nikola Tesla-flygplatsen hängde regnet i luften.
Rökande taxichaufförer tog emot i an-
komsthallen och förhandlade högljutt om
svenskarnas pengar.
Till slut rullade en gammal Mercedes ut i
den serbiska sensommarnatten, och folkmusik
ackompanjerade taxiresan mot fonder
av grådaskiga hyreshus och en regnmättad
motorväg. Taxin stannade, och dinarer byttes
mot ett blankt kvitto. Bara att fylla i lämpligt
belopp.
För den lilla delegationen väntade möten
med svenska ambassaden, lokala bemanningsföretag
och arbetsmarknadsforskare.
Men huvudattraktionen är ingenjörerna i hotellmatsalen.
– Vi försöker visa svenska ungdomar att det
finns andra vägar, vi försöker jobba längre
och föda fler barn, men det räcker inte, säger
Björn Nordén, och lämnar över till tolken.
Hon översätter.
– Vi är här för att titta på om vi kan bli duktiga
på att importera kompetens till Sverige,
och vi vill veta allt ni tror er behöva för att
resa dit och jobba, fortsätter han.
Vindruvor och juice håller blodsockret i
schack medan Björn Nordéns samförståndssökande
anförande övergår i mumlande
runda bordssamtal. Delegationen från Västerås,
delad mellan de två borden, antecknar flitigt
medan de serbiska ingenjörerna redogör
SvD Näringsliv söndag 16 oktober 2011
Överst till höger. Kvar i centrala Belgrad står fortfarande det utbombade arméhögkvarteret och gapar tomt. En vakt står framför ruinerna, som formellt tillhör det forna Jugoslavien.
Mitten till höger. Drenka Vuković, professor i migration, tar emot på Belgrads universitet. Hon lyssnar intresserat, och jämför svenskarnas idéer med arbetskraftsutvandringen under Titos dagar.
HUVUDATTRAKTIONEN är
INGENJÖRERNA i hotellmatsalen.
för sin bakgrund, sina meriter och sin syn på
ett arbete i utlandet.
Här finns specialister från oljeindustrin,
cad-experter och jordbruksingenjörer med
expertis inom bioenergi. Inga fågelungar. En
del av dem kan flytta i morgon, om så krävs.
– De har lärt sig mycket, de har en bred utbildning.
Fallgroparna är färre än jag trodde.
De undrar mest hur man gör, sammanfattar
Björn Nordén, upprymd av mötet.
Vi väntar med päronspriten, den serbiska
aperitifen, och tar motorvägen till Novi Sad,
vid Donaus strand. Staden bombades 38
gånger under våren 1999, och broarna över
floden sprängdes åt fanders. Vår tolk, uppvuxen
i staden, berättar att föräldrarna var
rädda, medan barnen var glada över plötsligt
uppkomna skollov. Det största problemet var
ändå att sjukhuset stod utan förnödenheter.
Just i dag ser vi inga tecken från kriget,
men så är det också rätt mörkt när vi anländer.
Regnet fortsätter att vräka ned.
Hemma hos jordbruksingenjören Dejan Jelić
är bäddsoffan hopfälld, och hemmabakade
biskvier står framdukade på det lilla vardagsrumsbordet.
Vi har följt honom från mötet
i Belgrad. Trots sju års studier finns ingen
efterfrågan på hans kunskaper.
– Jag vill lösa tekniska problem, men allt
60
procent av den
en serbiska
ekonomin
bygger på
tjänster, och
knappt 25
procent på
industritillverkning.
Ekonomins
storlek är ungefär
en tiondel
av den svenska.

SvD Näringsliv söndag 16 oktober 2011 REPORTAGET 11
Dejan Jelić visar oss Novi Sad, en stad strax nordväst om Belgrad. Han är en välutbildad ingenjör, men tvingas tillverka reservdelar till jordbruksmaskiner. Han vill helst lösa tekniska problem, och
överväger nu att söka jobb i utlandet.
Jobba
i Västerås
Ekonomisk förening
vars cirka
30 medlemsorganisationer
svarar för halva
Västerås arbetsmarknad.
Driver bl a ett
ungdomsarbetslöshetsprojekt,
vill ha
arbetsmarknadskunskap
som skolämne.
Medlemmar:
ABB, Bombardier,Westinghouse,landstinget
och
länsstyrelsen
i Västmanland,
Arbetsförmed-
lingen m fl.
lantbruksingenjörer kan bli är mekaniker
eller säljare, eftersom produktionen är helt
körd i botten, säger Dejan Jelić på en långsamt
och metodiskt utstakad engelska.
Kompisarna i rummet nickar instämmande.
Körd i botten. Därför är han också tillbaka
på universitetet, i ett projekt om hur biomassa
från majs- och veteodlingar kan omvandlas
till eldningsbara pellets. Ett högaktuellt
ämne för energibranschen.
Lägenheten är liten, men tv, dator och tvättmaskin
vittnar åtminstone om att marginalerna
inte är alltför små. Han har i alla fall en
inkomst. Från föräldrarnas gård, tre mil från
Novi Sad, tillverkar han reservdelar till jordbruksmaskiner.
Han ger ett lakoniskt, men samtidigt något
kluvet intryck. Självförtroendet är det inget
fel på. Men orden i sig vittnar om ett framtidshopp
lika avflagat som fasaden på huset
där vi senare på kvällen kommer att äta kött
från en träplanka. Därför hoppas Dejan Jelić,
liksom många andra, på en karriär ute i
Europa.
– I EU uppskattar folk att man jobbar hårt
och uppnår sina mål. Men inte här, säger han.
Känner du inte att det vore ett svek mot ditt
hemland att flytta?
– Jag resonerade så för fem år sedan, men
det finns inget jag kan göra.
Nu är inte Sverige Dejan Jelićs främsta
mål, utan Tyskland. Men i grund och botten
kan han tänka sig vilket land som helst.
Vad vet du om Sverige?
– Inte mycket. Jag vet att det är kallt, och
hög standard, men inte hur det är att leva där.
Men man säger här att ni svenskar är tillslutna,
säger Dejan Jelić.
Vi får en rundvandring i Novi Sad, och äter
kvällsmat på en lokal sylta, den med den avflagade
fasaden. En mindre orkester underhåller
med lokal musik, och ett förälskat par
skrålar berusat från andra sidan rummet.
Päronspriten avsmakas. Vi följer Dejan Jelić
till dörren, säger adjö och åker mot Belgrad.
Kvar hänger många frågor. Varför ska Sverige
”importera” kompetens när ungdomsarbetslösheten
slår i taket? Och hur många
ingenjörer finns det inte redan bland Sveriges
arbetslösa invandrare? Resan lämnar eftersmak
av havererad utbildningspolitik, men
också integrationspolitik.
Men det är bara det svenska perspektivet.
För vad innebär det här för Serbien? Frågan
är uppe flera gånger under resan, på ambassaden,
i taxin och på universitetet. Björn
Nordéns visioner gränsar till det naiva. Det
här är ingen rovdrift, ingen ”brain drain”.
I Västerås finns internationella företag, med
internationella karriärvägar. De serbiska
ingenjörerna, i den mån de flyttar, är välkomna
att jobba några år, men lika välkomna att därefter
gripa livets möjligheter och dra vidare.
– Vi är socialt engagerade, jag har ett samhällsintresse.
Vi kan ju förändra världen på
det här sättet. Det finns ett stort mått idealism
i det här, konstaterar Björn Nordén.
I taxi letar vi oss fram till Belgrads universitet.
Välklädda studenter flockas kring entrén
till den grå byggnaden. Ett skräckkabinett av
manliga rektorer tittar ned från konferensrummets
väggar. Drenka Vuković, professor i
migration, lyssnar intresserat på svenskarna,
och sammanfattar.
– Tito var väldigt smart. Vi hade stora problem
på arbetsmarknaden, och han skickade
ut folk så blev allt bra, säger hon.
Delegationen bryter ut i ett obekvämt
skratt. Skämtar hon?
– Men då kanske vi kan skicka ned två
tusen arbetslösa frisörer, skojar Björn Nordén,
med glimten i ögat.
– Ni skrattar för att ni har det bra, och vi för
att vi har det dåligt, säger Drenka Vuković.
08-13 50 00, jacob.bursell@svd.se
M
Ni skrattar
för att
ni har det
bra, och vi
för att vi
har det
dåligt.
Drenka
Vuković,
professor
i migration.
0
Se fler bilder
från SvD:s
reportage
i Serbien.
2 Bildspecial
Jakten på
ingenjörer
5 svd.se
svd.se