här - Fårö Hembygdsförening

Omslagsbild av »Sälen från Fårö«, formgiven av Anne Nilsson.
Fotografi: Johan Aronsson. Bildbearbetning: Markus Moström.
Medlemsskrift 2012

VILKEN VERKSAMHET VI HAR!
Jag har knappt suttit som ordförande ett år ännu i denna fantastiska Fårö Hembygdsförening,
men är full av entusiasm och beundran inför allt som föreningen utför!
Vilka engagerade medlemmar och vilken duktig styrelse. Jag har ju länge varit
medlem men inte kunnat vara så aktiv som jag borde och önskat – men nu är det
med liv och lust jag deltar och jag önskar att min gärning blir av godo för
både Fårö självt och för Fåröborna med deras härliga och dramatiska historia samt
för själva Hembygdsföreningen. Vad det har varit roligt att vara med och planera de
kulturvandringar, de föreläsningar och utställningar vi kunnat genomföra under året
och de arbetsdagar vid Nantens hus eller ute på Norsholmen vid den gamla fyren
som genomförts. Sist men inte minst, de trevliga fester vi anordnat för både allmänhet
och medlemmar i somras och nu under hösten! Det är verkligen härligt att kunna
presentera en sån fullmatad medlemsskrift!
Om det är något som du önskar att vi ska ta upp och göra för Fårös historia,
kultur eller gamla tiders Fåröbor så ta gärna kontakt med mig med dina förslag!
Jag vill, på Fårö Hembygdsförenings vägnar, tacka alla som på alla upptänkliga
sätt stöttat och hjälpt oss under det gångna året. Ert stöd i olika former betyder
mycket för vår organisation. Ett stort och varmt tack även till styrelsemedlemmarna
som samordnar och leder alla våra verksamheter. Ett särskilt tack till Tutta och Pelle
Nyström och Gerd och Rolf Edman som skänkt inventarier och foton som berikar
våra samlingar.
Läs nu om allt vi gjort och se tillbaka på trevliga stunder och fina resultat. Och
med detta för ögonen ser vi fram mot ett nytt verksamhetsår tillsammans med nya
aktiviteter och möten i Fårö Hembygdsförening.
Ha en riktigt fin jul & nyårshelg!
/Ordföranden Agneta Söderdahl
Foto: Johan Aronsson

ÅRSMÖTE I FÅRÖ HEMBYGDSFÖRENING
Årsmötet hölls söndagen den 26 februari i Fårö Bygdegård där ett 50-tal medlemmar
hade samlats. Föreningens ordförande Sabine Sten hälsade alla välkomna och utlyste
en tyst minut för hedersmedlemmen Zerny Jönsson som avlidit under det gångna
året. Så vidtog årsmötet där Lennart Lindgren valdes att leda mötet. Från dagordningen
kan nämnas föreningens omfattande verksamhet som kommenterades av ordförande
Sabine Sten och sekreterare Johan Aronsson. Gunilla Brogren, ordförande
i FårÖ Publiceringsfond, redogjorde för Publiceringsfondens verksamhet. Efter genomgång
av ekonomi och revision beviljades styrelsen ansvarsfrihet.
Så följde valen till de olika posterna och Agneta Söderdahl valdes till föreningens
nya ordförande efter Sabine Sten som avsagt sig omval.
Hon avtackades med en lykta och utnämndes till Ständig Medlem som tack för sina
insatser och efter detta kunde föreningens nyvalda ordförande Agneta Söderdahl förklara
årsmötet avslutat och alla inbjöds till kaffeborden för att inta kaffe och semla.
Efter kaffet kåserade Calle Brobäck och berättade intressanta historier från bl.a. Fårö
och Bunge. Slutligen tackade ordförande Agneta Söderdahl alla som kommit och
avslutade samvaron.
Text och foto av Johan Aronsson
Fårö Hembygdsförenings styrelse och funktionärer
Ordförande Agneta Söderdahl (tillika repr. i Fårö Framtids styrelse)
Vice ordförande Ingvar Söderdahl
Sekreterare Johan Aronsson
Vice sekreterare Tage Olsson
Kassör Ingrid Nyström
Ledamot John Nordberg
Ledamot Anders Ruthström
Revisorer Tore Karlström, Anna Ekström
Revisorssuppleanter Ragnar Aronsson, Ove Gustafsson
Valberedning Arne Ekström (smk), Ragnar Kellström, Majvor Östergren
Fanbärare, ord. Bengt Östman
Suppleant Ingvar Söderdahl
Stugfogde Mölnarve, ord. Ragnar Kellström
Suppleant Allan Broman
Ansvarig för hemsidan Johan Aronsson
Arbetsgrupper/ansvariga
Sjöräddningsmuseet och båten Ove Gustafsson
Sjöräddningsmuseet, administration Tage Olsson
Nantens kvarn Tage Olsson
Byggarlaget, vårdkaseansvarig Anders Ruthström
Lauter vaktstuga Osborne Nyström
Norsholmens fyr John Nordberg, Ingvar Söderdahl, Börje Söderdahl
Fårö Museum Johan Aronsson, Kerstin Blomberg
Fårö Museum/Bergman C. Bibliotek Majvor Östergren, Gunilla Brogren
Styrelse FårÖ Publiceringsfond Gunilla Brogren (ordf.), Ingrid Nyström (kassör),
Lennart Lindgren (sekr.), Sabine Sten och Ingvar Larsson.
Årsmötet 2013 hålls i bygdegården söndagen den 24 februari kl. 14.00.

STORSLAGEN GÅVA kalender, »Pa gard«, Näringar, Folket, »Ga-
Under försommaren kontaktades jag av
Ulrika Pontén, född Werkelin, och hon
berättade att hon genom sitt arbete
kommit i kontakt med en gammal man
som hade en stor inbunden bok som han
tillsammans med en kamrat i sin ungdom
författat och låtit binda in. Det är
en beskrivning över Fårö socken och
gjordes 1929. Det var ett examensarbete
av studerande Folke Lövgren vid Strängnäs
Lärarseminarium. De hade suttit och
talat vid hans köksbord om persikor och
när Ulrika då berättade ett barndomsminne
från sitt älskade Fårö kom Folke
att berätta om sin kärlek till Fårö och
sina forskningsresor här under tre år
1927–1929. Dessa forskningsresor kom
sedan att resultera i denna tjocka bok om
Fårö. Den ville han nu skänka till Hembygdsföreningen
för han ansåg att efter
honom hörde den hemma på den ö som
var själva upphovet till den.
Beskrivning över Fårö Socken är titeln
som är tryckt på den bruna tjocka pärmen,
»av F. Lövgren« . Jag har med stor
vördnad bläddrat igenom den och läst,
inte allt men lite här och där och är mycket
imponerad! Kartor, teckningar, dikter
och notblad med gamla sånger samt
massor av underbara svartvita fotografier
av både människor och landskap, tagna
av författaren och hans studentkamrat
»Sigge« Sigvard Johansson. Boken har
17 kapitel: Förord, Innehållsförteckning,
Orientering, Kort geologisk översikt, Från
hedenshös…., Klimat, Botaniska exkursioner,
Biologiska och Morfologiska studier
över Fåröns insektsfauna, »Are gar um« –
iskerai u sleikår galenskap«, »Ård å Anstalter«
– ordspråk, Om Gotska Sandön,
Tillägg samt slutligen Förteckning över
använd litteratur.
Författaren har gjort egna undersökningar,
samtalat med människor som
levde då, framförallt med »Gubben« som
han kallar sin läromästare Janne Olsson
»Skomakarjanne« vid Olstorp, och Enderberg
vid Nårs, som han skriver. Med
dem hade han också omfattande brevkorrespondens.
Allt detta utgör ett gediget
och fantastiskt tidsdokument, av stor
betydelse för oss sentida fåröbor.
Maskinskriven text kombineras med foton och
handritade skisser. Foto Johan Aronsson
Den 3 juli 2012 mötte jag Ulrika vid
gamla skolan, nuvarande Bergmancenter
/Fårö Museum och inför samlade reportrar
från både GT och GA överlämnade
hon högtidligt den stora tunga
boken till mig som ordförande i Fårö
Hembygdsförening. Folke sände med ett
brev till Hembygdsföreningen där han
berättar hur det kom sig att en »söderkis
från Hornsgatan i Stockholm kunde bli
så inspirerad av en liten ö bortom allfartsvägen«.
Han hade nämligen en lärare
i biologi på Södra Latin som talade
om de orkidéer som växte på Gotland,
läraren kallades av eleverna för »Svarta
Satan«. Det var en hård man, denne
Svarta Satan men han lyckades få Folke
och Sigvard att resa över till Gotland
med en bok om gotländska kyrkor som
reseguide. På resan studerade de alltså
både orkidéer och kyrkor, och så här
skriver Folke i sitt brev: »Vid reliefen av
djävulen på Gammelgarns kyrkas huvudportal
kunde jag inte undvika att
tänka på Svarta Satan. Det var han som
inspirerat mig.« Det är inte ofta man har
tillfälle att tacka en sådan ond makt men
nu tackar jag Svarta Satan som fick den
unge mannen Folke att resa till Gotland
och då också till Fårö!
Folke berättar att det kostade 30 öre
att komma över sundet med den »nybyggda«
färjan till Fårö »då får man
också sin cykel med«. Så har han klistrat
in en fin bild på den nybyggda färjan liggandes
vid kaj bredvid det gamla hamnmagasinet
i Fårösund. Framförallt alla
dessa gamla fotografier är intressanta.
Plötsligt står det gamla Fårö levande för
mig med bilder på gubbar och, någon
gång på gummor jag bara tidigare hört
talas om, fantastiskt! Många berättelser,
många ordspråk, dikter och böner från
ett Fårö som talar med sin kraftfulla och
klingande dialekt, ordagrant nedskrivet
av Folke Lövgren, ynglingen från Söder.
Fårö Hembygdsförening tackar Folke så
mycket för den storslagna gåvan och vi
kommer att ta vara på den med omsorg.
Vi hoppas ju på att kunna få till stånd ett
bibliotek och arkiv i Bergmancenter/
Fårö Museum där både Hembygdsföreningen
och Bergmancenter ska samla
på »fåröiana« och »bergmaniana«, litteratur
om Fårö och Bergman. Där har
denna bok sin plats, dock kommer den
enbart att bli läst av eventuella forskare
eller andra med specialintresse för Fårö.
Därför planerar vi att försöka få ett läseexemplar
genom att fotografera av texten
och sedan sätta samman en kopia som
kan tryckas upp för läsning. Jag hoppas
verkligen att detta kan komma till stånd!
Folke Lövgren. Foto Ulrika Pontén
Än en gång framför vi vårt varma tack
till Folke Lövgren, 103 år gammal och jag
tackar också särskilt för det trevliga samtalet
vi hade i telefon i november 2012.
Text av Agneta Söderdahl

ARBETET MED FÅRÖ MUSEUM
Efter en succéartad första säsong sommaren
2011 med 3500 besökare så fortsatte
arbetena med att färdigställa vår
första egna utställning. Under ledning av
undertecknad byggdes utställningarna
Barbros bode och Barnens bode under
april och maj upp i det rum i Centret
som Fårö Museum disponerar.
Till min hjälp hade jag Rolf och
Emma Lickander (till höger), Ragnar
Aronsson, Arne Korp, Ingvar Söderdahl
och Berne Svensson. Kerstin Blomberg
ansvarade som konstnärlig ledare tillsammans
med Eva Lamby för utformningen
av innehållet och den 28 maj
hämtade vi 58 banankartonger fyllda
med inventarier från Mölnor museum.
Kartongerna gicks igenom och föremål
valdes ut av Kerstin Blomberg, Eva
Eva Lamby, Kerstin Blomberg, Iris Broander och Tutta Nyström.
Emma och Rolf Lickander.
Lamby, Iris Broander, Tutta Nyström,
Margareta Hultqvist och Agneta Söderdahl,
och placerades i hyllorna i Barbros
bode. I början av juni färdigställdes
utställningarna och Mikael Älmquist
hjälpte till med de elektriska installationerna
och den 16 juni kunde vi stolta
inviga våra första utställningar. Läs mer
om invigningen i följande artikel.
Kerstin och Johan i Barbros bode.
I början på november kunde vi så sammanfatta
sommaren 2012 och vi konstaterade
att vi slog förra årets publiksiffra
med råge. Över 5000 personer såg våra
utställningar i år. När omkostnaderna är
reglerade så bör det ge ett tillskott till
kassan så att vi kan betala lokalhyran till
fastighetsägaren Fårö Utveckling AB,
F UAB, och även fortsätta att investera
i nästa års utställning som styrelsen bestämt
skall handla om emigration från
Fårö. Kerstin, Eva och Johan har redan
börjat projektera den nya utställningen.
Samtidigt vill vi förbättra Barbros bode.
Ombyggnationen av den gamla skolan
påbörjades i början av november och syftar
till att ge Fårö Museum och Bergmancenter
ändamålsenliga lokaler med
en välkomnande entré, tillgänglighetsanpassade
lokaler, förbättrad infrastruktur
bl.a. vad avser toaletter och cafékök och
ett nytt värmesystem. Ombyggnationen
handlar inte om att förverkliga det arkitektförslag
som var aktuellt för några år
sedan och som i folkmun benämnts »det
svarta hålet«. I sammanhanget kan nämnas
att Fårö Hembygdsförening köpt aktier
i FUAB och på det sättet så stödjer
vi utveckling av verksamheter på Fårö.
Förutom utställningar så kommer ett
bibliotek att inrättas. Fårö Museum och
Bergmancenter har sedan tidigare erhållit
medel från Leader Gotland för att
bygga upp ett gemensamt bibliotek som
skall innehålla litteratur om Fårö och
Ingmar Bergman. Det kommer även att
innehålla våra fantastiska fotosamlingar
digitalt. Detta projekt drivs av Majvor
Östergren och Gunilla Brogren för Fårö
Hembygdsförening och Elisabet Edlund
och Yvonne Pettersson för Bergmancenter.
Biblioteket kommer att ligga i anslutning
till entrén med egen ingång.
Invigning av det ombyggda Centret
är planerat till nästa års Bergmanvecka,
dvs. i slutet av juni 2013.
Text och foto Johan Aronsson

INVIGNING AV FÅRÖ MUSEUM
Lördagen den 16 juni invigdes äntligen Fårö Museums första utställningar, Barbros
bode och Barnens bode. Utställningen Barbros bode är uppbyggd runt föremål från
Barbro Karlssons Mölnor museum, kompletterad med information och intervjuer
som Kerstin Blomberg gjort dels med Iris Broander och Tutta Nyström, som var
med på den tiden då pengarna förvarades i en kaffepanna och strömmingen skulle
levereras per cykel, och dels med dagens Fårö-handlare Gustaf Blochmann och Lotta
Lantz. Samtidigt invigdes Bergmancenters utställning Salongen som inspirerats av
tre scener ur Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander där pojken Alexander
(Ingmar själv) låter sig fascineras av bildernas och berättandets magi. Skapande
Verkstad är en prova-på-verkstad där barn och vuxna bl.a. kan få skapa egna scener
och spela i en miniatyrteater. Salongen och Skapande Verkstad ingår i Bergmancenters
projekt Barnet och Barndomen.
Invigningen inleddes med några ord av Bergmancenters verksamhetsledare
Jannike Åhlund och därefter var det Fåröbarnens tur att under ledning av Ylva
Serck sjunga Idas och Pippis sommarvisor samt Käutaveisu i vilken alla drygt 200
församlade inbjöds att sjunga med.
Tal hölls i tur och ordning av Fårö Utveckling ABs (FUAB) ordförande Lennart
Lindgren som berättade om de nyss beviljade bidragen till den välbehövliga ombyggnaden
av den gamla skolan till en ändamålsenlig byggnad för Bergmancenter och
Fårö Museum. Arbetena beräknas vara klara till 2013 års Bergmanvecka. Fårö Hembygdsförenings
ordförande Agneta Söderdahl fortsatte och hon talade om Barbro
och Hugo Karlssons donation som genom många frivilliga och ideella krafter nu för-
valtas och om den förundersökning vars slutsats pekade på en lokalisering tillsammans
med Bergmancenter som den bästa lösningen. Kerstin Blomberg talade som
producent av utställningen Barbros bode och hon tackade alla som deltagit och konstaterade
att Barbro Karlsson nog skulle varit väldigt nöjd med utställningarna och
då särskilt Barnens bode. Sist talade Elisabet Edlund som ansvarig för Bergmancenters
utställningar Salongen och Skapande Verkstad . Hon beskrev Bergmans möte
med Fårö som den förenande länken mellan de olika utställningarna och om hur Salongen
inspirerats av Ingmar Bergmans mormors våning i Uppsala, vilken regissören
själv byggde upp inledningscenen i filmen Fanny och Alexander kring.
Så genomfördes den högtidliga invigningen.
Barbros familj representerades
av sonen Mikael med sina söner och det
var barnbarnet Erik som fick uppdraget
att klippa bandet.
Nu gavs möjlighet att bese de olika
evenemangen och besökarna lät sig imponeras
av allt som stod till buds i de
olika utställningarna. I Barbros bode såldes
hemkokta polkagrisar och i Barnens
bode började barnen omgående leka sig
in i kulturhistorien.
Text och foto Johan Aronsson

NATURVANDRING PÅ GASMORHAMMAREN
Klockan 10 på söndagsmorgonen den 24 juni samlades i strålande sol ett femtiotal
intresserade vid Djaupur fiskeläge för en botanisk vandring på Gasmorhammaren.
Ledare var Ann-Marie Hellström.
I år styrde vi upp på höjden förbi bronsåldersröset. Några arter vi såg var vejde,
en växt som från medeltiden spelade stor roll vid växtfärgning (blå färg) och berberis
vars bär är så C-vitaminrika att sjömännen på sjuttonhundratalet använde dem mot
skörbjugg. Annat vi såg var bland annat besksöta, nattviol, blodnyckel, ängsnyckel,
hjälmnyckel, majviva och getväppling. Bland fåglar såg vi silvertärna, rödbena och
tofsvipa.
Text och foto av Lars Hellström
Foto Gunnar Serrander
VÅRA FASTIGHETER
Arbetsgrupper under ledning av Anders
Ruthström och Tage Olsson har under
det gångna året gjort arbeten vid Nantens
och vid fyren på Norsholmen.
Vid Nantens hus färdigställdes tunen
och grindpelarna lades upp under april
och maj. Anders Ruthström skall färdigställa
en grind att hängas i grindhålet.
På Norsholmen har fyrens fundament
reparerats under slutet på oktober och
stangmärket, som vi övertagit skötseln av
och fått bidrag till att renovera, skall
resas igen.
Johan Aronsson
FÅRÖ PUBLICERINGSFOND
FårÖ Publiceringsfond arbetar med att
främja intresset för litteratur, stödja utgivningen
av Fårölitteratur och ge ut
egna böcker med anknytning till Fårö.
Böckerna ges ut på Fårö Hembygdsförenings
Förlag.
Gotlands bokmässa
Den 31 mars hade vi möjlighet att tillsammans
med andra Gotlandsbaserade
förlag visa upp våra böcker och vår verksamhet
på Gotlands bokmässa på Almedalsbiblioteket
i Visby. Gunilla Brogren
presenterade då Markus Moströms fotobok
Fårö – Nyanser av grått, som kom ut
på Fårö Hembygdsförenings Förlag 2011.
Per Källén
Den 30 juli anordnade vi en litteraturkväll
vid Bondans då Per Källén berättade
om sitt författarskap som hittills
omfattar bland annat tre deckare med
anknytning till Fårö; Skendöd (1998),
Bevisbörda (2001) och Kvarleva (2004).
Mannen som reder ut mordgåtorna
heter David Lagerquist och är köldläkare.
Även Per Källén är läkare och han
bor och arbetar i Kalmar, men har tillbringat
de flesta av sina somrar på Fårö.
Han har fascinerats och inspirerats av
Fårös gamla och dramatiska historia,
som han hörde berättas i sin tidiga
barndom.
Kommande utgivning
Vi arbetar med en nyutgivning av Fåröförfattaren
Ture Erikssons diktsamling
Stålspegel från 1955. Boken får titeln
Dikter och innehåller även några i bokform
inte tidigare utgivna Fårödikter. I
nyutgåvan ingår en CD med tio av dikterna
som tonsatts. De spelades in i Göteborg
våren 2012. Som solist medverkar
Fåröprästen Agneta Söderdahl.
Även en publikation skriven på fårömål
är på väg att ges ut. Det är en grupp
Fårökvinnor som under fem år skrivit
texter som de också kommer att läsa in.
Även till den här boken fogas således en
CD. Boken får titeln Um Fåre u Fåreboar
pa fåröiskå.
Bidrag
FårÖ Publiceringsfond har lämnat ett
bidrag till att ta fram texter och göra
förstoringar av fotografier till utställningen
Affärsrörelsens historia på Fårö i
Fårö Museum.
Fårölitteratur
Det pågår ett långsiktigt arbete med att
bygga upp ett bibliotek/arkiv i Bergmancenters/Fårö
Museums lokaler. Arbetet
är ett samarbete mellan de båda intressenterna.
Fårö Hembygdsförening representeras
av Majvor Östergren och
Gunilla Brogren. Även Publiceringsfonden
är engagerad i arbetet.

Till dem som skänkt böcker till det
kommande biblioteket framför vi vårt
varma tack. Samtidigt tar vi tacksamt
emot ytterligare böcker. Vi vet alla att
Fårö under lång tid fascinerat författare,
folklivsforskare, fotografer, naturälskare
och skribenter av allehanda slag, vilket
gör att mängden böcker och tidskrifter
med Fåröinriktning är ofattbart stor.
Gåvoexlibris formgivet av Tecknar-Lisa.
Lisa Larsson – Tecknarlisa – med rötter
på Fårö, har skapat ett »gåvoexlibris«
som klistras in i de böcker som skänks
till det bibliotek/arkiv som håller på att
byggas upp på Fårö.
Gunilla Brogren
SÄLEN FRÅN FÅRÖ
Sälen från Fårö är skapad av formgivaren
och grafikern Anne Nilsson, Sysne i
Gammelgarn, efter en idé av Majvor
Östergren. Gjutningen görs av Yvonne
Pettersson, Visby. Eftersom gjutningen
av betongen sker hantverksmässigt blir
varje säl unik.
Foto Johan Aronsson
Sälen är tillsammans med lammet en
symbol för livet på Fårö. Här har jordbruket
aldrig haft någon större betydelse.
I stället har man främst livnärt sig på det
som havet gav. Särskilt viktig för Fåröbornas
överlevnad var sälen. Av sälen
fick man mat, skinn och olja till lamporna.
Med sältran betalade man skatten
till fogden och tiondet till prästen. Idag
är sälen fridlyst och skyddad i särskilda
reservat, som Salvorev-Kopparstenarna
norr om Norsta Auren på Fårö och i nationalparken
Gotska Sandön. Här kan
man, om man har tur, se sälen ligga och
lapa sol tillsammans med den lilla ungen,
kuten. Produkten förvaltas och säljs av
Fårö Hembygdsförening.
Majvor Östergren
BOMÄRKESTRÖJA
Markus Moström har designat en T-tröja
åt föreningen. Motivet bygger på Fårös
bomärken sedan 1666. Försäljning har
skett under sommaren 2012 vid Bergmancenter/Fårö
Museum och på Fårö
marknad samt vid sommarfesten och
andra evenemang som vi anordnat.
Foto Markus Moström
Den första upplagan sålde slut omgående.
Tröjorna har t.o.m. gått på export.
Bland annat så har en tröja sålts till en
man i Holland som hittade den på vår
hemsida. Det visade sig att han själv
hade gjort en studie om bomärken i den
trakt i Holland där han bor.
Johan Aronsson
GAMLA FÅRÖBILDER – EN DEL
AV VÅRT KULTURARV
Det pågår ett arbete med att identifiera,
sortera och samla in gamla Fåröbilder.
Det är ett grannlaga arbete att ge sig i
kast med. Samtidigt är det fascinerande
att titta på gamla foton, av vilka en del
är tagna i ateljé, andra av någon kringresande
fotograf. Mycket fascinerar; de
vackra klänningarna, de stiliga kostymerna,
de ståtliga hattarna – däribland
en och annan överdådigt utsmyckad
Amerikahatt, allvaret i blicken och hållningen,
stundens högtidlighet.
Visst kan man fundera över att någon
kostade på sig resan till fotografen, eller
hur det kändes när en främmande man
stod på gårdsplanen och talade om fotografering.
Och visst är det irriterande att
inte ha namn. Vem är flickan på Amerikakortet,
den unge mannen i uniform,
den gamla svartklädda damen, den mustaschprydde
herrn? Och det nygifta
paret, vilka är de? Det smärtar att sakna
namn – därför att vi vet att bakom
varje person, på varje fotografi, finns en
historia värd att berätta, och lyssna till.
Att förvalta gamla bilder är att ha
tillgång till en viktig del av vårt kulturarv,
att kunna berätta om miljöerna och personerna
på bilderna gör dem ännu värdefullare.
Det är viktigt att skriva ner
namn, bevara foton, berätta. Så kan vi
levandegöra Fårös historia. Kanske har
du fotografier som kan skannas av och
ingå i Hembygdsföreningens bildarkiv,
kontakta då någon i styrelsen.
På de följande sidorna kan du läsa
om Anna Lovisa Wilhelmina Hemström
och se den bild som inspirerade till
berättelsen En dag kom det en fotograf.
Gunilla Brogren

Anna Lovisa Wilhelmina Hemström
EN DAG KOM DET EN FOTOGRAF
Om Anna Lovisa Wilhelmina Hemström (1858-1931)
Är Anna Lovisa på väg bort? Är det söndag, dags att ge sig av till kyrkan? Nej, inte
kyrkobesök. Då hade håret varit täckt av en sjalett och man ger sig inte iväg hemifrån
utan ytterplagg. En högtidsdag? Kanske. Klädedräkten antyder att det är en speciell
dag. Inget arbete är inplanerat de närmaste timmarna. Ska någon komma på besök?
Har man avtalat tid?
Anna Lovisa tar emot, hälsar.
– Välkommen! Var det svårt att hitta? Det är långt hit upp.
Och det är inte så många som bor här.
Anna Lovisa stannar upp i grinden, tittar på besökaren och möter hans blick.
Ser med förvåning på allt han har med sig. Okända saker.
Han ber henne stå kvar i grinden medan han ordnar med utrustningen.
Det går en stund. Anna Lovisa är nyfiken på vad han har med sig.
Sådant har hon aldrig sett förut. Han tittar sig omkring, möter hennes blick igen.
– Så! Bra! Alldeles stilla! Just så!
Han fångar den fasta blicken, den bestämda hållningen.
Ser på kvinnan framför sig och trycker av.
Ett ögonblick
Ett ögonblick har bevarats. Just det ögonblicket då Anna Lovisa stod i grinden, redo
att möta en besökare.
Vissa bilder talar till betraktaren, fångar uppmärksamheten och skapar nyfikenhet.
Anna Lovisa! Vem är du? Vad stilig du är i din enkla strama klädsel!
Jag har naturligtvis aldrig träffat dig eftersom du dog tio år innan jag föddes. Men
jag har sett din bild, betraktat den. Läst dokument, talat med släktingar.
Försökt lära känna dig.
Mörka Ludvig
Anna Lovisa Wilhelmina, född 1858. Farfar kom från Hellvi till Fårö och blev båtsman
Mörk. I femton år bodde han med familjen i torpet ovanför Helgumannens
fiskeläge. Mörkens båtmanstorp.
En av sönerna hette Ludvig och han blev din far. Han flyttade till Friggars, fick
slå sig ner på grunden, inte långt från Norrsund, det stora träsket mitt på ön. En
del Fåröbor kallar ännu platsen för »Mörka Ludvig« – efter far din. En tid var han
anställd hos handlare Sandberg vid Lauter, men det var som »jordarbetare« han
försörjde sig och familjen, gjorde dagsverken. Någon egen jord hade han inte, bara

en liten stenig åker som han arrenderade. Där kunde han odla en del rovor, kanske
råg något år. Men han hade sin stuga och en liten ladugård för hästen och han hade
några lamm.
Ludvig gifte sig och fick fyra döttrar. Du är en av dem. Och så Kalle, lillebror.
Honom fick du ta hand om, se efter, ta ansvar för när mor inte hade tid. Ni var ofta
tillsammans – du och Kalle. Vilken lekkamrat! Den bästa man kunde tänka sig, men
så försvann han. Nio år var han när han dog. Då var du tolv.
Du fick tidigt ge dig ut som piga, inte mer än tretton år var du. Du fick ta hand
om en annan liten pojke, hjälpa mamman. Då hade du ännu inte läst fram för prästen,
det skulle dröja några år. Och sedan var du piga på olika gårdar på ön.
Två söner
År 1885 fick du sonen Axel Petter. Vem var fadern? Ingen vet. Tre år senare fick du
Karl Oskar Johan. Tre kungliga namn fick han i dopet, men du sa Kalle. Så fick han
heta, också han. Och fadern, vem var han? Kyrkböckerna tiger, talar bara om någon
»okänd«, men det berättas. Släktingar och grannar kan berätta. Namn kan berätta.
Karl fick han heta efter din lillebror, men Johan Oskar fick han efter sin far, han
som lät dig ensam ta ansvar. Själv åkte han till Amerika, bort från förpliktelser.
Ett hus hade han börjat bygga på innan han gav sig iväg och kanske åkte han för
att arbeta ihop pengar. Säkert var planerna att komma hem och ta ansvar – för dig
och för sonen.
Evald på Holm
År lades till år, år av väntan och undran. När skulle han komma? När? I sommar?
Kanske nästa vår? Skulle han komma?
Ditt liv, Anna Lovisa, tog en annan vändning och efter alla år utan visshet fattade
du ditt beslut. När Kalle var elva gifte du dig med Evald på Holm. Tunnbindarson.
Nästan jämngammal med dig, några år över fyrtio var ni när ni gifte er. Bröllopet
ägde rum en av de allra sista dagarna på 1800-talet. Säkert hade du förhoppningar
på det nya århundradet, önskningar om att livet skulle ge trygghet för dig och Kalle.
Gemenskap med maken. Både du och Kalle bytte namn, fick heta Hemström. Den
äldste av sönerna – Axel Petter – flyttade aldrig till Holm. Gick sin egen väg.
Ditt äktenskap, Anna Lovisa, blev kort. Redan efter tre år dog Evald. Kalle var
inte femton ännu.
Fjorton år av ovisshet
Så efter fjorton år kom han åter, fadern. Efter fjorton år av ovisshet, utan ord, utan
brev, kom han. Han stannade en vinter och en vår. Han hade med sig en kista med
saker till er, men kistan gavs aldrig till dig och Kalle, blev aldrig uppackad.
Kanske hoppades du på en återförening, hoppades på äktenskap, men återför-
eningen blev aldrig av. Alltför många år hade gått, alltför mycket hade hänt. Orden
blev aldrig sagda. Men det berättas att en dag möttes ni alla tre. Fadern, du och Kalle
möttes på Skalasands strand. Ni hälsade, sa goddag. Efter fjorton år utan ord var
mannen som återvänt och du, främlingar för varandra. Ni möttes och ni sa goddag.
Inget mer. Men det berättas om mötet med den främmande herrn.
– Vem är han? frågade tonårspojken sin mor på Skalasands strand.
Vem är han, mannen vi mötte?
– Det är din far.
Utan att orden blev sagda, utan att frågorna fick svar, utan att kistan packades upp
gick färden tillbaka till det nya hemlandet.
Kvar fanns du, med samma undran, men med nya frågor. Också med visshet. Han
skulle aldrig komma åter. Aldrig mer.
Tre krutgubbar. Kalle Hemström, längst till höger, föddes 1866 och avled 1972 på väg mot sin 106-årsdag!
Axel Petter och Kalle
Den äldste av sönerna – Axel Petter – flyttade aldrig till Holm. Hjälpte morfar en
tid i »Mörka Ludvig«, var dräng. Flyttade till Stockholm, gick till sjöss, återkom till

hemön. Axel Petter bildade familj och fick ett bra liv, men en bister höstdag – långt,
långt senare – tog allt slut när båten kantrade i Sudersandsviken.
Men Kalle fanns hos dig, honom tog du ensam hand om, men han fick tidigt ge
sig ut och skaffa sig försörjning. Och dina gamla svärföräldrar fanns hos er, dem fick
du sköta några år. Laga mat, tvätta, ta hand om sysslorna – inne, och ute. Det var
din lott. Kvinnogöra. Och Kalle gick till sjöss. Stenbrotten eller sjömanslivet stod
valet mellan. Arton år var han när han gav sig iväg.
Kalle Hemström på Holm.
Efter åren till sjöss kom Kalle hem, gifte sig. Det kom barn i huset. Livet fortsatte.
De dagliga sysslorna fortsatte, skulle skötas; alla år, varje dag, samma sysslor.
Inne – och ute.
Ett ögonblick
En dag kom det en fotograf. Han bevarade ett ögonblick när du stannade upp och
tog emot i grinden. Han bevarade ett ögonblick av stillhet och lugn. Så fast din blick
är. Så mycket klokskap och erfarenhet det finns omkring dig.
Så stilig du är! Anna Lovisa!
Text av Gunilla Brogren
referenser;
Fårö kyrkoarkiv, Bouppteckningar
Muntliga uppgifter av Monica Hemström, Holm
TRADITIONSENLIG SOMMARFEST VID SJÖRÄDDNINGSMUSEET
Söndagen den 29 juli bjöd föreningen på sommarfest vid Sjöräddningsmuseet vid
Ekeviken. Drygt 200 personer slöt upp för att ta del av festligheterna som inleddes
med att ordförande Agneta Söderdahl höll ett välkomstanförande i vilket hon informerade
om Hembygdsföreningens olika aktiviteter och framförde tack till olika
personer som gjort insatser för föreningen.
Eva Lamby, som stöttat med expertkunskap i uppbyggandet av Fårö Museums
första utställning, tackades med ett ständigt medlemskap i föreningen.
Agneta Söderdahl presenterade sedan dagens underhållare Lars Kruthoff
och Mikael Larsson som berättade intressant historia om Fårö och Gotland varvat
med melodier framförda på säckpipa, mungiga, medeltida nyckelharpa och inte
minst vevlira.
Lars Kruthoff, Mikael Larsson,Claes-Ivan Höglund och Robert Engström.
Claes-Ivan Höglund startade upp sin tändkulemotor och dess dunkande ljud förde
tankarna till hav och gamla fiskebåtar och även smeden Robert Engström bidrog till
ljudatmosfären med sitt klingande städ på vilket han smidde spikar under överinseende
av intresserade åskådare
Lennart Lindgren och Kerstin Blomberg förrättade dragning i lotteriet och hela
48 fina vinster fick nya, lyckliga ägare.
Text och foto av Johan Aronsson
TRÄDLÄRKAN PÅ FÅRÖ
Trädlärkan är en av öns karaktärsarter.
Liksom skogsduvan, spillkråkan och tidigare
också blåkråkan vill den ha torra
öppna skogsmarker för att riktigt trivas.
På Fårö är det tallhedarna som gäller,
gärna i anslutning till större trädlösa ytor
med alvarmark. Den kände ornitologen
Erik Rosenberg skriver följande i sin bok
Fåglar i Sverige (1960) beträffande trädlärkans
biotopval: »Trädlärkan tillhör
skogstrakterna utan att dock vara någon
skogsfågel.« Denna korta men klargörande
beskrivning stämmer väl in med
förekomsten på Fårö, då denna lilla lärka
saknas t ex i de täta skogarna på Avanäs.
Trädlärkan är en skönsjungande
fågel. För att uppleva dess ljuvliga sång
skall man en tidig vårmorgon bege sig
till hedarna vid Kalbjärga, Lauter eller
Lansa/Marpes. På Kalbjärgaheden har

jag haft fantastiska mornar med lärksång
av såväl trädlärka som sånglärka, det är
upplevelser man inte glömmer. Båda
sjunger för det mesta under flykten.
Trädlärkan börjar sin sångflykt på marken
eller från någon buske eller trädtopp,
varifrån den på hastigt fladdrande vingar
lyfter brant upp för att på hög höjd låta
sin underbara sång ljuda över nejden.
Trädlärka på en hed vid Limmor. Fotot togs den 31 maj 2008.
Den sjunger inte sällan också på natten.
Jag har haft sjungande trädlärkor i fullkomligt
mörker, från sena kvällen till
efter midnatt. Vid dessa konserter har
hon vanligen sällskap av andra typiska
nattfågelröster som rödhake, taltrast,
koltrast och på sina håll också nattskärra.
På Fårö häckar fem arter lärkor: trädlärka,
sånglärka, trädpiplärka, ängspiplärka
och skärpiplärka. Sånglärkan är
den vanligaste följd av trädpiplärka och
trädlärka. Räkningar visar att sånglärkan
är tre till fyra gånger vanligare
än trädlärkan.
Nils Norén skriver i sin studie över
Gotlands vertebrater (Länsstyrelsen 1984):
»Naturen på Fårö tycks passa arten särdeles
väl, ehuru den f.ö. anträffas på åtskilliga
platser,…« Hos Wallengren
(1854) heter det, att »trädlärkan tillhör
öns (Gotlands) allmänna fåglar.« Henrik
Hasselgren anger i sin bok Gotlands fåglar
(1909) trädlärkan som »Tämligen
sällsynt, häckande.« Haldur Viksten har
i sina anteckningar från 1940-talet noterat:
»Trädlärkan är den å Fårö rikligast
förekommande lärkarten«. Sigfrid Durango
skriver i sin bok Besök på Fårö
(1953) att trädlärkan är »ej ovanlig på
kalkhedar och i tallskogar kring
Kalbjerga«. I förteckning över Sveriges
fåglar (Sveriges Ornitologiska Förening
2002) står: »Från att tidigare ha häckat
allmänt till sparsamt i stora delar av
södra Sverige minskade trädlärkan starkt
under 1950-talet och framför allt under
1960-talet. Den förekommer sparsamt
till sällsynt i södra och mellersta Sverige...«
Beståndet på Gotland (inkl Fårö) beräknades
1981 uppgå till 200 par (Bläcku
nr 2-1981) och på 1900-talet till cirka 500
par (Sveriges Fåglar 2002). Av ovanstående
kan man sluta sig till att trädlärkan
tidvis varit en allmän fågel; tidvis sällsynt
/fåtalig. På Fårö är den i nuläget ganska
FÖRELÄSNING OM WILHELMINA SKOGH
fåtaligt förekommande men beståndet
kan variera kraftigt från år till år. Trädlärkan
flyttar i september–oktober till
sydvästra Europa för att återkomma i
mars–april. Ett mindre antal övervintrar
i Sydsverige och Danmark. På storlandet
Gotland ses enstaka individer då och då
vintertid; på Fårö mer sällan. Den senaste
vinteriakttagelsen på ön gjordes
den 27 december 2005 då en fågel sågs
vid Klintängarna (Bläcku nr 3-2006).
Text och foto av Berndt Lundin
»Arbete är lifvets lycka och glädje.« Det var Wilhelmina Skoghs motto. Den fattiga
Fåröflickan som blev hela Sveriges hotelldrottning.
Wilhelmina Wahlgren föds i Rute 1849 och växer upp vid Broa på Fårö. Hundra
år senare föds en annan Fåröflicka, Kerstin Blomberg, som nu i vuxen ålder berättar
om sin avlägsna släkting en vacker augustikväll vid Bondans. I en fullsatt f.d. lagård
lyssnar en intresserad publik. Ett arrangemang av aktiva Fårö Hembygdsförening.
Redan som 12-åring har Wilhelmina klart för sig att hon vill ut i världen för att bli
miljonär. Hon ser båtarna på havet och drömmer sig bort. Hon vill också hjälpa

mamma och syskon. Efter tidig konfirmation reser hon till en släkting i Stockholm.
Börjar arbeta i en leksaksaffär, men inser att där blir hon inte miljonär. Kommer till
restaurang Strömparterren och arbetar sig snabbt upp. Läser på kvällarna för att förkovra
sig med sikte på att bli egen företagare.
Som 26-årig kvinna blir hon chef för järnvägsrestaurangen i Storvik. Det var då
stambanorna anlades i Sverige och järnvägsstationer växte upp som svampar ur jorden.
Efter ett år bygger hon ett eget hotell i Storvik. Senare köper hon järnvägshotellet i
Bollnäs och i Lingbo. Tar också över ansvaret för turisthotellet i Rättvik och chefar
ett tag för stadshotellet i Gävle. Anläggningarna blir populära genom hennes personlighet
med mycket skinn på näsan och att hon inför nymodigheter som grönsaker,
blommor på borden och högklassiga råvaror. Intryck hon fått under många resor i
Mellaneuropa.
Mitt i allt detta gifter hon sig med vinhandlaren Skogh och blir därmed Wilhelmina
Skogh. När hon sedan får ett stort hotelluppdrag i anslutning till Stockholmsutställningen
1897 är vägen jämnad för att kröna karriären som chef (direktris) för
Grand Hotel i Stockholm 1902. Där fortsätter hon sina nymodigheter till gästernas
fromma. Och kan 1909 förverkliga sin dröm från en av utlandsresorna, att bygga en
vinterträdgård. I denna Vinterträdgård låter hon måla stora friser med motiv från
Gotland – bland annat Ringmuren och Nicolai kyrkoruin. Kungligheter gästar hotellet,
liksom Selma Lagerlöf som nobelpristagare.
Hon blev med tiden rik och ville ha en ståndsmässig bostad. Hon bygger då
Foresta på Lidingö – ett nätt litet slott med 35 rum och stora salar. Men så blir tiderna
sämre. Hon får sluta på Grand Hotel 1910 och fick vartefter personliga ekonomiska
problem och slutar sina dagar boende i två rum på Grand Hotel.
Wilhelminas företagsamhet och entreprenörskap lever kvar. Hennes framgångsrecept
är lika aktuellt idag:
• Att besöksnäringen har stor potential
• Att leta upp nya affärsmöjligheter
• Att utnyttja ny teknik
• Att utveckla kringtjänster som ökar värdet för kunderna
Hon var också aktiv i rösträttsdebatten och menar att det är märkligt att hon som
chef för Grand Hotel inte har rösträtt när vaktmästaren har det.
Kerstin Blomberg slutade sitt föredrag med en önskan att den fantastiska kvinnan
Wilhelmina Skogh borde uppmärksammas mer på Gotland.
Vi som lyssnade höll med.
Text och foto av Lennart Lindgren
KULTURVANDRING I GRAVARS SKUGGA
Årets kulturvandring genomfördes den 5 augusti i ett mindre område nära korsvägen
vid Sudersand. Under ledning av Sabine Sten och Majvor Östergren samlades cirka
50 personer vid gravfältet på Vinor som faktiskt upptäcktes för över 100 år sedan. Då
hittade man en grav där det låg en ovanligt lång man tillsammans med bland annat
ett svärd. När man på 1930-talet förstärkte vägen mot Eke gårdar, tog man grus alldeles
i närheten och då råkade man förstöra några gravar innan man upptäckte misstaget.
Arkeologer tillkallades och lyckades rädda några av gravfynden som
daterades till cirka år 1000. Vid utgrävningen hittade man också ett silverkors som
är unikt i sitt slag och anses som ett av de bästa exemplaren av liknande kors.
En vacker kopia säljs idag på Fårö.
En nyare utgrävning bekräftade att gravarna var från brytningstiden
mellan hedendom och kristendom. Rika gravgåvor
visade att en del gravar var från tiden före
kristendomen, medan några, där gravgåvorna var få, visade
att det var kristna gravar. Det är speciellt spännande att man
använde gravplatsen över en längre tid som omspänner två
religioner. Det finns antagligen fler gravar i området, men
tyvärr saknas det som vanligt pengar till nya utgrävningar.
Foto Gunnar Serrander Nästa besöksmål var tvärs över vägen till ett öppet fält
bakom Ebbes. Där låg för drygt 100 år sedan Molins båtsmanstorp.
Molin, även kallad Mulen, var båtsman i det försvarssystem som fanns i
Sverige ända fram till 1887 då det successivt avskaffades. Molin blev den siste båtsmannen
och bodde i det lilla torp som skulle föda en familj med hjälp av ett antal
rotebönder som hade det yttersta ansvaret för båtsmannens försörjning. Båtsmännen
från Fårö var också med i olika krig. Bland annat fanns det en båtsman Mulen med
på skeppet Manligheten, när svenskarna tvingade den ryske amiralen Bodisco att
lämna Gotland 1808.
Foto Ronnie G Lundin
Hur länge det har funnits ett hus på platsen är oklart, men Majvor Östergren hade

en spännande teori om att de män med namnet Mor – som finns med på den stora
Kutatavlan i Fårö kyrka – skulle kunna ha bott i området som är en del av Morarna.
Hur det är med den saken finns det säkert mer att utforska om. Idag syns inte mer
än en gräsbevuxen upphöjd plats där det lilla huset låg där vi med säkerhet vet att
båtsman Molin/Mulen en gång bodde.
Den tredje anhalten var några hundra meter bort. Vid Pitasand, en plats dit inte
många hittar. Där begravdes vad man vet minst två barn efter den sista koleraepidemin
1867 på Fårö. Erik Fröberg har berättat om händelsen i boken Stormslagen kust
och det kanske räddade den nästan bortglömda begravningsplatsen som då var svårt
förfallen. Idag är begravningsplatsen stängslad med en troltun och en minnessten
ligger på platsen.
Sabine Sten. Foto Ronnie G Lundin
Sabine Sten berättade om händelsen då flera människor i grannlaget vid Vinor insjuknade
och dog efter att ha köpt kolerasmittat »köpebröd« från Stockholm. När
man efter flera dödsfall konstaterat smittan begravdes de två små barnen på en i hast
iordninggjord begravningsplats i närheten av gårdarna – men när även den högt aktade
fru Winberg dog – trotsade familjen prästens order och såg till att hon fick en
grav på Fårö kyrkogård.
Rundvandringen avslutades med mycket tankar om det hela och många såg nog
som jag hur väl vald begravningsplatsen trots allt var. För platsen omges med just
den stillhet, mitt i hetsen som finns runt omkring, som en begravningsplats ska ha.
Text av Ronnie G Lundin
FRILUFTSGUDSTJÄNST VID NANTENS
Söndagen den 2 september hölls friluftsgudstjänst vid Nantens hus vid Butleks på
Fårö. Kyrkorådets vice ordförande, tillika sekreterare i hembygdsföreningen Johan
Aronsson, hälsade ett tjugotal gäster välkomna och berättade lite om historien bakom
Nantens hus och kvarn innan han lämnade över till kyrkoherde Lennart Marklund.
Inledningsvis sjöngs psalm 11 O store Gud och därefter följde läsningar av dagens texter
där episteln lästes av Johan Aronsson och evangeliet av diakon Maria Marklund.
Mellan texterna sjöng Cilla Lauterwik och Johan Aronsson till Cillas gitarrackompanjemang
Räck mig din hand. Psalm 214 Lär mig att bedja av hjärtat sjöngs innan
kyrkoherden höll en betraktelse över dagens tema »Medmänniskan«. Cilla och Johan
framförde Det betyder mer än du tror och psalm 96 Öppna mig för din kärlek sjöngs
innan diakon Maria ledde församlingen i förbönen. Efter Herrens bön och välsignelsen
sjöngs psalm 200 I denna ljuva sommartid, vers 7 och 8 och därefter avslutade
Cilla och Johan gudstjänsten med att framföra Kärlek utan gränser.
Efteråt samlades alla runt grillen för att njuta av en varmkorv och en stunds
samvaro i den ljumma septembersolen.
Text och foto av Johan Aronsson

HÖSTFEST I BYGDEGÅRDEN
Fredagen den 2 november hölls Fårö
Hembygdsförenings höstfest traditionsenligt.
Dagen innan lagade Carola Olsson
och Birgitta Gustafsson potatisgratäng,
äppelkaka och sallad, styrelsen
dukade och under dagen innan festkvällen
grillade Tage Olsson och Björn Wrigander
tre lamm. Drickan, som bryggdes
den 14 oktober, hade sockrats till lämplig
styrka och avsmakats och befanns nu
vara redo för servering. Ordförande Agneta
Söderdahl inledde med att på sitt
varmt yviga och ljudliga sätt hälsa 90talet
gäster välkomna. Därmed anslog
hon en glad och gemytlig ton för festen
och uppmanade alla att bidra med snapsvisor
och allsånger. Så inbjöds gästerna
att förse sig av lamm med tillbehör vilket
de inte var sena att hörsamma.
När alla hade tagit mat och snaps så
tog Agneta ton i den första snapsvisan
och därefter kunde måltiden inledas.
Även Jon Lofthus bidrog med en snaps-
visa till allmänt jubel. När alla sedan var
mätta och belåtna så var det dags för underhållning
av Sarah Riedel och Viktor
Skokic som med sång och kontrabas inlevelsefullt
framförde stycken av bl.a.
Evert Taube och Cornelis Wreeswijk.
Publikens uppskattning gick inte
att ta miste på och när applåderna lagt
sig så avtackades Sarah och Viktor av
Agneta med blommor och Hembygdsföreningens
egen T-shirt. Dragning i lotteriet
förrättades också det traditionsenligt
av lottgeneralerna Kerstin Blomberg
och Lennart Lindgren. Före dragningen
hade Lennart, som representant
för Fårö Utveckling AB (FUAB), informerat
om den påbörjade ombyggnationen
av gamla skolan och Kerstin, som
ansvarig för Hembygdsföreningens utställningar
i Fårö Museum, hade informerat
om kommande verksamheter i
Fårö Museum. Efter det att vinsterna
fördelats till tursamma vinnare avtacka-
des Katarina Nilsson och Birgitta du
Rietz för framställandet av drickan som
just avnjutits och Carola Olsson och Birgitta
Gustafsson för sin hjälp med matlagningen.
Efter kaffe och äppelkaka så
avrundades samvaron med allsång i Vardagsveisu,
ackompanjerad av Viktor Skokic
på bas och Jon Lofthus på mun-spel,
varefter gästerna, mätta av god mat och
glada intryck, vände hemåt.
Text och foto av Johan Aronsson

FÅRÖ HEMBYGDSFÖRENINGS FÖRLAG
Försäljningen av våra fem vackra publikationer fortsätter. FårÖ Den egensinniga ön
utgiven 2001, FårÖ Bebyggt land utgiven 2004, FårÖ Människorna på ön utgiven 2007,
Det vita näset utgiven 2010 och Fårö - Nyanser av grått utgiven 2011.
Foto Markus Moström
Beställ böcker via Fårö Hembygdsförenings websida eller kontakta Ingrid Nyström
på tel. 0498-224310 eller email: ion_molnor@hotmail.com.
Illustration Markus Moström
Fårö Hembygdsförenings medlemsskrift 2012
texter: Johan Aronsson, Gunilla Brogren, Lars Hellström, Lennart Lindgren,
Berndt Lundin, Ronnie G Lundin, Agneta Söderdahl och Majvor Östergren
fotografi: Johan Aronsson, Lars Hellström, Lennart Lindgren, Berndt Lundin,
Ronnie G Lundin, Markus Moström, Ulrika Pontén och Gunnar Serrander
omslagsfotografi: Johan Aronsson
grafisk design och bildbearbetning: Markus Moström
tryck: iVisby Tryckeri AB
Fårö Austers 5702, 624 67 Fårö, Tel. 0498-22 37 36, Pg. 18 60 13-9
www.farohembygdsforening.se