SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT Enhet 1 DOM B 6963-09 2010 ... - Simka

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
PARTER (Antal tilltalade: 2)
Åklagare
Kammaråklagare Leif H Johansson
Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål
Enheten i Stockholm
Tilltalad
Homer Simon Häggblom, 530311-2816
Sankt Eriksplan 2 3 Tr
113 20 Stockholm
Medborgare i Finland
Offentlig försvarare:
Advokat Johan Tamm
Advokatbyrån Johan Tamm AB
Lästmakargatan 10
103 95 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
DOM Mål nr B 6963-09
2010-05-12
meddelad i
Huddinge
Ersättning
1. Johan Tamm tillerkänns ersättning av allmänna medel med 35 918 kr. Av beloppet
avser 6 983 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
3. Simon Häggblom tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 000 kr för
vittnesbevisning.
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Björnkullavägen 5 A 08-561 660 00 08-711 05 80 måndag - fredag
141 84 Huddinge
E-post: sodertorns.tingsratt@dom.se
www.sodertornstingsratt.domstol.se
08:30 - 16:00
1

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
PARTER (Antal tilltalade: 2)
Åklagare
Kammaråklagare Leif H Johansson
Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål
Enheten i Stockholm
Tilltalad
KARIN Elisabeth Maria Lind, 590410-0269
Sankt Eriksplan 2, 3 Tr
113 20 Stockholm
Offentlig försvarare:
Advokat Johan Tamm
Advokatbyrån Johan Tamm AB
Lästmakargatan 10
103 95 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
DOM Mål nr B 6963-09
2010-05-12
meddelad i
Huddinge
Ersättning
1. Johan Tamm tillerkänns ersättning av allmänna medel med 35 918 kr. Av beloppet
avser 6 984 kr mervärdesskatt.
2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
3. Karin Lind tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 000 kr för
vittnesbevisning..
Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid
Björnkullavägen 5 A 08-561 660 00 08-711 05 80 måndag - fredag
141 84 Huddinge
E-post: sodertorns.tingsratt@dom.se
www.sodertornstingsratt.domstol.se
08:30 - 16:00
2

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
YRKANDEN M.M.
DOM
2010-05-12
Åklagaren har yrkat ansvar för BROTT MOT OMRÅDESSKYDD och
B 6963-09
FÖRSEELSE MOT OMRÅDESSKYDD enligt följande gärningsbeskrivning.
Simon Häggblom och Karin Lind har under sommaren 2008 tillsammans och i
samförstånd av oaktsamhet i naturreservatet Öja-Landsort i Nynäshamns kommun –
inom ett område som omfattas av strandskydd – uppfört eller låtit uppföra en
konstinstallation i två delar varvid ca etthundra hål borrats i berget på strandhällarna
trots att tillstånd härför saknats – såväl enligt reglerna om strandskydd som enligt
länsstyrelsens föreskrifter.
Konstinstallationen har bestått av dels tjugofem arketypiska hus i gul mjukplats som
svävat på armeringsjärn/glasfiberstänger och dels av en på järnrör svävande cirkelrund
platta med plastgräs.
Lagrum: 7 kap. 16 § p 4 jämförd med 29 kap. 2 § p 2 i deras lydelse före den 1 februari
2010 och 29 kap. 2 a § miljöbalken
Simon Häggblom och Karin Lind har förnekat brott dels då allmänheten inte
hindrats från att beträda området, dels då installationen inte utgjort sådana
anläggningar eller anordningar som åsyftas i lagrummet, dels ock då de inte förfarit
oaktsamt.
UTREDNINGEN
Simon Häggblom och Karin Lind har hörts över åtalet. På åklagarens begäran har
vittnesförhör hållits med Mats Nordin som arbetar som miljöhandläggare på
Länsstyrelsen och Jon Henriksson som arbetar på Fastighetsverket. Åklagaren har
även åberopat viss skriftlig bevisning. Vidare har hänvisning gjorts till handlingarna
avseende Länsstyrelsens beslut om bildande av naturvårdsområdet Öja-Landsort,
fotografier samt karta från platser, PM från syn på platsen och fotografier av skador
på platsen.
3

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
På de Karin Linds och Simon Häggbloms begäran har vittnesförhör hållits med
Arthur Hultling som är ordförande för Kulturbryggan, Lennart Stuxberg som
arbetar för Kulturbryggan och Kicki Bergqvist Selder som är skulptör och som har
ställt ut sina verk på Öja-Landsort. Vidare har syn hållits på Öja-Landsort. De har
därutöver åberopat viss skriftlig bevisning.
BAKGRUND
Skärgårdsön Öja-Landsort är beläget i Nynäshamns kommun. Enligt Länstyrelsens
beslut den 13 november 1985 bildades naturvårdsområdet Öja-Landsort. Av
förarbetena till miljöbalken framgår att områdesskyddsformerna naturreservat och
naturvårdsområde sammanförts i miljöbalken till en skyddsform som benämns
naturreservat (se prop. 1998/99:45 s. 310). I naturreservatet är det enligt de
föreskrifter som meddelades av Länsstyrelsen bland annat förbjudet att förstöra eller
skada fast naturföremål eller ytbildning som att borra, hacka, spränga, rista, måla
eller dylikt. Vidare är det inom det område som i beslutet utgör zon 1 i
naturreservatet förbjudet att utan Länsstyrelsens tillstånd uppföra ny anläggning
eller utöka befintlig anläggning.
Kulturföreningen Konstbryggan har sedan år 1993 haft årliga konstutställningar på
Öja-Landsort till vilka olika konstnärer har inbjudits att deltaga. Kulturbryggans
verksamhet sponsras bland annat av Statens Fastighetsverk och Sjöfartsverket.
Under år 2008 kontaktade ordföranden för Konstbryggan – Arthur Hultling - Karin
Lind och Simon Häggblom, som utgör konstnärsduon SIMKA. Arthur Hultling
inbjöd dem att under utställningen sommaren 2008 delta med en installation på ön.
Installationen med vilken Karin Lind och Simon Häggblom kom att delta i
utställningen bestod av två delar som båda låg inom strandskyddsområde. Den ena
delen bestod av 25 stycken arketypiska hus i mjukplast, svävande på stänger av järn
och glasfiber på strandhällar strax norr om byn. Stängerna förankrades i cirka 100
4

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
stycken bergborrade hål. Den andra installationen var belägen intill fyren på berget
vid öns södra udde. Den bestod av en på järnstänger svävande cirkelrund platta med
plastgräs. Även denna installation var förankrad i marken genom borrhål. Hålen var
vid denna plats borrade dels i gamla militära betongkonstruktioner, dels i
berghällen. Det är ostridigt att de arketypiska husen var placerade i zon I av
naturreservatet och att den svävande cirkelrunda plattan var placerad i zon II.
Installationen var uppförd under perioden juni till augusti 2008. Efter det att
installationen monterades ner kvarstod borrhål med kvarvarande och jäms med
marken avsågade järn- och glasfiberstänger. Inga tillstånd söktes innan
installationen uppfördes och fastighetsägaren – Fastighetsverket – har inte tillfrågats
innan borrningarna utfördes.
Vid tidigare utställningar på ön har förekommit att konstverk förankrats i marken
genom att de borrats fast med armeringsjärn. Det finns även kvar sådana konstverk
på ön. Vid den syn som hållits på ön har kunnat iakttas en mängd tidigare borrhål i
berghällarna, varav flertalet med kvarvarande armeringsjärn. Ostridigt är att i vart
fall militären lämnat sådana spår på ön.
Länsstyrelsen lämnade den 9 september 2008 in en anmälan om misstanke om brott
till polisen.
DE TILLTALADES UPPGIFTER
Karin Lind och Simon Häggblom har samstämmigt berättat i huvudsak följande.
De besökte Öja-Landsort innan de utformade installationen och uppmärksammade
då att det fanns en mängd borrhål i klipporna på ön.
De förevisade modeller och skisser för Arthur Hultling innan installationen
uppfördes. De fördes också diskussioner om var istallationen skulle uppföras och
det föreslogs, för att undvika att solbadare skulle störas, att de skulle uppföra
5

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
installationen på en annan plats än den de först tänkt. Det fördes inga diskussioner
om huruvida tillstånd krävdes för installationen. De tog för givet att Kulturbryggan
hade erforderliga tillstånd eftersom de bjöds in att delta och föreningen anordnat
utställningar på ön sedan år 1993 med ett flertal konstverk som monterats på
liknande sätt.
Kulturbryggan – som hjälpt till att montera de tidigare utställningarna på ön –
erbjöd SIMKA hjälp med monteringen. SIMKA valde dock att montera
installationen själva. Det var Simon Häggblom som utförde monteringen. Det var
vid samma tillfälle bland annat en annan konstnärs verk som förankrades i berget
inte långt från deras installation.
För installationen använde de samma material som Sjöfartsverket använder när de
fäster broar och dylikt. De använde glasfiberstänger för de stora husen och
armeringsjärn för de små. Borrhålen gjordes så små som möjligt och den
monteringsmetod som användes innebär att sprickbildning inte riskeras. Den
spricka som observerades vid synen måste ha funnits sedan tidigare då
frostsprängningar inte uppstår i så grunda hål som de gjorde och då den tunna
järnstång som användes omöjligt kunde ha bräckt berget.
Deras installation tillförde ön ett mervärde och attraherade en stor publik. När
installationen monterades ner pluggades hålen igen. Efter nedmonteringen fanns
inget kvar som kunde skada någon.
De såg aldrig några skyltar på ön som förbjöd borrning eller på annat sätt föreskrev
hur allmänheten skulle förfara på ön. Det var aldrig någon som upplyste dem om
vilka regler som gällde på ön.
6

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOMSKÄL
Brott mot områdesskydd
DOM
2010-05-12
B 6963-09
Karin Lind och Simon Häggblom har ostridigt låtit uppföra en konstinstallation
inom strandskyddat område utan att tillstånd för detta har lämnats.
Av 29 kap 2 § miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari 2010 följer att till
ansvar för brott mot områdesskyddet döms den som med uppsåt eller oaktsamhet i
ett strandskyddsområde uppför en byggnad eller vidtar någon annan åtgärd som är
förbjuden enligt 7 kap 16 § miljöbalken.
Enligt 7 kap 16 § punkten 4 miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari 2010,
vilken åklagaren åberopat, är det förbjudet att inom ett strandskyddsområde uppföra
andra anläggningar eller anordningar som hindrar eller avhåller allmänheten från att
beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen
försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. Åklagaren har förklarat att han inte
gör gällande att installationen väsentligen försämrat livsvillkoren för djur- eller
växtarter.
Frågan i målet är således om installationen är att bedöma som en anläggning eller
anordning enligt lagens mening och, om så är fallet, om denna hindrat eller avhållit
allmänheten från att beträda området där den annars skulle ha fått färdas fritt.
I förarbetena till bestämmelsen följer att inte alla anläggningar eller åtgärder av ett
visst slag är förbjudna. Anläggningen är, enligt förarbetena, förbjuden endast om
den inkräktar på något av strandskyddets syften (se prop. 1997/98:45 s. 723).
I förarbetena har som exempel på anläggningar och anordningar som kan vara
otillåtna enligt bestämmelsen nämnts staket, bersåer, grillplatser, lekplatser,
trädgårdsgångar, flaggstänger, trädgårdsland, vägar, parkeringsplatser,
campingplatser, golfbanor, tennisbanor, upplag för sprängsten,
7

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
båtupptagningsanordningar, bryggor och pirar (se a a s. 723 f.) De uppräknande
exemplen ger för handen att lagstiftaren åsyftat att förbjuda anordningar och
anläggningar av relativt permanent karaktär. Detta synes vidare vara väl förenligt
med vad som framgår av 7 kap. 13 § miljöbalken i dess lydelse före den 1 februari
2010 om syftet med strandskyddet, nämligen att bland annat trygga
förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv. I den nu gällande bestämmelsen i 7
kap. 13 § andra stycket punkten 1 framgår att strandskyddet syftar till att långsiktigt
trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden.
Med beaktande av att avsikten aldrig var att den aktuella installationen skulle vara
bestående och då den endast varit uppförd under en begränsad tid finner tingsrätten
att installationen inte faller in under lagens definition av anläggning och anordning.
Härutöver kan tilläggas att installationen inte heller inkräktat på strandskyddets
syfte att trygga allmänhetens tillgång till området på det sätt som åsyftas i
bestämmelsen. Även om det kan antas att installationen i någon mån kan ha avhållit
någon eller några ur den badande allmänheten att vistas vid de badklippor som
ligger intill installationen kan dock hållas för visst att den lockat den
konstintresserade allmänheten till platsen.
Åtalet för brott mot områdesskydd ska därför ogillas redan på den grunden att
gärningen objektivt sett inte utgjort ett brott mot områdesskydd.
Förseelse mot områdesskydd
Tingsrätten gör i denna del ingen annan bedömning vad avser frågan om
installationen inom zon I, dvs. de arketypiska husen, utgör en anläggning.
Installationen bryter därför inte mot mot de föreskrifter som Länstyrelsen meddelat
i beslutet från den 13 november 1985. Således utgör gärningen inte såvitt avser
denna del objektivt sett en förseelse mot områdesskydd.
8

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
Det är i målet ostridigt att Karin Lind och Simon Häggblom tillsammans och i
samförstånd låtit uppföra respektive uppfört den aktuella installationen genom att
förankra den i cirka 100 borrhål i berget. Då installationen har uppförts i ett
naturreservat och i strid med Länsstyrelsens föreskrifter i beslutet om inrättandet av
naturreservatet är de objektiva förutsättningarna för förseelsen uppfyllda. Fråga är
om Karin Lind och Simon Häggblom, vilket de förnekat, förfarit oaktsamt.
Karin Lind och Simon Häggblom har uppgett att det tog för givet att regelrätta
tillstånd hade sökts av arrangören, dvs. Kulturbryggan. De har förklarat att det följer
av branschpraxis att en arrangör av en konstutställning ansvarar för att de tillstånd
och dispenser som krävs har sökts och beviljats, något som bekräftats av Kicki
Bergqvist Selder som tidigare deltagit i utställning på ön och som sedan år 1993 och
alltjämt har ett konstverk uppställt på ön. Karin Linds och Simon Häggbloms
uppfattning får även visst stöd av Arthur Hultlings vittnesmål då han uppgett att det
aldrig nämndes något om tillstånd eller dylikt vid de diskussioner som han hade
med SIMKA om hur installationen skulle uppföras. Arthur Hultling har vidare
uppgett att han förstår att SIMKA uppfattade det som att Konstnärsbryggan skulle
anordna med tillstånd. Av fastighetsskötaren Jon Henrikssons vittnesmål har det
framkommit att det inte finns några skyltar på ön som föreskriver hur allmänheten
ska uppföra sig inom naturvårdsområdet.
Av vittnesförhöret med Arthur Hultling framgår vidare att det även under tidigare år
förekommit att konstverk förankrats i berg och att det i samband därmed har
borrats. Han har också berättat om att han har haft omfattande kontakter med såväl
företrädare för fastighetsägaren och Skärgårdsstiftelsen samt att de aldrig reagerat
och påtalat att de inte var tillåtet att borra i berg.
Vid synen har kunnat iakttas hål av olika dimensioner och slag som härstammar
från militär verksamhet på ön men som även kan antas vara resultatet av tidigare
utställda skulpturer på ön. Vad som kunnat iakktas vid synen ger sålunda stöd för
9

SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Enhet 1
DOM
2010-05-12
B 6963-09
Karin Linds och Simon Häggbloms uppgift om att de vid sitt besök på ön inför
planeringen av installationen bibringats uppfattningen att skulpturer tidigare
förankrats på ön i bergborrade hål. Härtill ska läggas, vilket Karin Lind och Simon
Häggblom kände till, att den verksamhet som Kulturbryggan bedriver på ön
sponsrades bland annat av Statens Fastighetsverk, dvs. markägaren. Inte heller kan
bortses från den branschpraxis som innebär att den arrangör som bjuder in en
konstnär till en utställning har att ordna de tillstånd som kan vara nödvändiga för
arrangemanget. Erbjudandet om hjälp med monteringen av installationen, som varit
föremål för diskussion med företrädare för Kulturbryggan, är ytterligare en
omständighet som kan ha medfört att Karin Lind och Simon Häggblom bibringats
uppfattningen att allt var i sin ordning. Mot bakgrund av vad som nu anförts är det
tingsrättens bedömning att Karin Lind och Simon Häggblom agerande inte är att
bedöma som oaktsamt. Åtalet ska således ogillas även i denna del.
Övrigt
Med beaktande av utgången i skuldfrågan ska kostnaden för försvararen stanna på
staten. Av samma skäl ska Karin Lind och Simon Häggblom tillerkännas ersättning
för den vittnesersättning om 2 000 kr som de utgett. Ersättningen ska fördelas med
hälften vardera på Karin Lind och Simon Häggblom.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga (DV 400)
Överklagande ställs till Svea hovrätt men ges in till tingsrätten senast den 2 juni
2010. Prövningstillstånd krävs.
På tingsrättens vägnar
Ewa Lindbäck
10

DV 400 • 2008-11 • Producerat av Domstolsverket
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller
ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen.
Skrivelsen ska skickas eller lämnas
till tingsrätten. Överklagandet prövas av den
hovrätt som finns angiven i slutet av domen.
Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten
inom tre veckor från domens datum. Sista dagen
för överklagande finns angiven på sista sidan
i domen.
Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får
också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande)
även om den vanliga
tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet
ska också i detta fall skickas eller lämnas
till tingsrätten och det måste ha kommit in
till tingsrätten inom en vecka från den i domen
angivna sista dagen för överklagande. Om
det första överklagandet återkallas eller förfaller
kan inte heller anslutningsöverklagandet
prövas.
Samma regler som för part gäller för den som
inte är part eller intervenient och som vill överklaga
ett i domen intaget beslut som angår
honom eller henne. I fråga om sådant beslut
finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i
hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd
meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd
om
1. det finns anledning att betvivla riktigheten
av det slut som tingsrätten har
kommit till,
www.domstol.se
Bilaga 1
Bilaga
2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas
går att bedöma riktigheten av det
slut som tingsrätten har kommit till,
3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen
att överklagandet prövas
av högre rätt, eller
4. det annars finns synnerliga skäl att
pröva överklagandet.
Om prövningstillstånd krävs och sådant inte
meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det
är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd
krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet
till hovrätten varför klaganden anser
att prövningstillstånd bör meddelas.
I vilka fall krävs prövningstillstånd?
Brottmålsdelen
Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten
ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade
1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller
2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer
än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Enskilt anspråk (skadeståndstalan)
För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan
krävs prövningstillstånd. Från denna regel
gäller följande undantag:
Överklagas domen även i brottmålsdelen och
avser överklagandet frågan om den tilltalade
ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte
prövningstillstånd för ett till denna gärning
kopplat enskilt anspråk i de fall

1. det enligt ovanstående regler inte krävs
prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller
2. prövningstillstånd i brottmålsdelen
meddelas av hovrätten.
Beslut i övriga frågor
Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs
även prövningstillstånd vid beslut som endast
får överklagas i samband med överklagande av
domen.
Skrivelsen med överklagande ska innehålla
uppgifter om
1. den dom som överklagas med angivande
av tingsrättens namn samt dag
och nummer för domen,
2. parternas namn och hemvist och om
möjligt deras postadresser, yrken, personnummer
och telefonnummer, varvid
parterna benämns klagande respektive
motpart,
3. den ändring av tingsrättens dom som
klaganden vill få till stånd,
4. grunderna (skälen) för överklagandet
och i vilket avseende tingsrättens dom-
www.domstol.se
skäl enligt klagandens mening är oriktiga,
5. de bevis som åberopas och vad som
ska styrkas med varje bevis, samt
6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter
som åberopas till stöd för
att prövningstillstånd ska meddelas.
Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska
ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden
att det ska hållas ett förnyat förhör eller
en förnyad syn på stället, ska han eller hon
ange det och skälen till detta. Klaganden ska
också ange om han eller hon vill att målsäganden
eller den tilltalade ska infinna sig personligen
vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är
den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges.
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden
eller hans/hennes ombud. Till överklagandet
ska bifogas lika många kopior av skrivelsen
som det finns motparter i målet. Har inte klaganden
bifogat tillräckligt antal kopior, framställs
de kopior som behövs på klagandens bekostnad.
Ytterligare upplysningar lämnas av
tingsrätten. Adress och telefonnummer finns
på första sidan av domen.