jul29teo_sv A4_netti.pdf - KTM -Julkaisurekisteri

Prospektering och gruvverksamhet 

i skyddsområden samt i områden för 

renskötsel och samers hembygd 

Guide 

HIM Publikationer 

29/2007

Prospektering och gruvverksamhet 

i skyddsområden samt i områden för 


Guide 

HIM Publikationer 

29/2007 

Teknologiavdelningen

Publikationsseriens namn och kod 

Besöksadress Postadress HIM Publikationer 

29/2007 

Alexandersgatan 4 

00170 HELSINGFORS 

PB 32 

00023 STATSRÅDET 

Telefon (09) 16001 

Telefax (09) 1606 3666 

Författare 

Publikationens styrgrupper: Krister Söderholm, 

Markus Alapassi, Pekka Salminen, Sari Rapinoja, 

Marketta Rosti, Heikki Ravela, Hannu Idman, 

Pekka Nurmi, Antti Kahra 

Arbetsgrupp: Hannu Idman och Antti Kahra (red.), 

Päivi Heikkinen, Kristina Lehtinen 

Publiceringstid 

November 2007 

Uppdragsgivare 

Handels- och industriministeriet 

Organets tillsättningsdatum 

Titel 

Prospektering och gruvverksamhet i skyddsområden samt i områden för samers hembygd och renskötsel; 

guide 

Referat 

Guiden beskriver även kortfattat på vilka grunder det är möjligt att bedriva gruvverksamhet i skyddsområden. 

Skriften är å ena sidan riktad till prospekterings- och gruvbolag, som bedriver prospektering och 

brytning, och å andra sidan till myndigheterna för tillstånd och tillsyn. 

Guiden beskriver även centrala förfarandesätt vid prospektering och gruvverksamhet i samernas hembygdsområde 

och renskötselområde i Norra Finland. 

Skyddsvärden i och lagstiftningsgrunden för områdena påverkar vilka åtgärder är möjliga inom respektive 

område. 

Guiden är till strukturen tudelad. Kapitlen i första delen beskriver koncist lagstiftningsgrunden för prospektering, 

olika skyddsområden samt principerna och verksamhetsmodeller för prospektering i skyddsområden 

och samernas hembygdsområden. Guidens bilagedel beskriver skyddsområden samt processen 

för prospektering och gruvverksamhet i detalj. Bilagorna har även anvisningar för ansökning om inmutningsrätt 

och forskningstillstånd till skyddsområden. Guidens struktur är ägnad att så väl som möjligt 

betjäna viktiga målgrupper, dvs. inhemska och internationella företag i prospekterings- och gruvbranschen, 

samt tillstånds- och tillsynsmyndigheterna. 

Kontaktperson vid HIM: Teknologiavdelningen / Sari Rapinoja, tfn (09) 1606 3202 

Nyckelord 

miljöministeriet, handels- och industriministeriet 

ISSN 

1796-0010 

Sidoantal 

85 

Utgivare 

Handels- och industriministeriet 

Språk 

Svenska 

ISBN 

978-952-489-192-9 

Pris 

Förläggare 

Edita Publishing Ab

Förord 

Prospektering och gruvindustrin i Finland samt branschens verksamhetsmiljö har på senare 

år upplevt avsevärda förändringar. Internationella bolag svarar numera för huvuddelen 

av såväl prospektering som gruvverksamhet. Inom prospekteringen har tempot förändrats 

och blivit snabbare och tyngdpunkterna för prospekteringen varierar med prisutvecklingen 

för metaller. Den allt större betydelsen av miljö- och naturvård avspeglas starkt i branschens 

verksamhet och målsättningarna för hållbar utveckling har integrerats i verksamhetsmodellen 

för branschens aktörer. Ökande efterfråga på råvarutillgångar, stigande prisutveckling 

under senare tid för metaller, god verksamhetsmiljö för prospektering och 

Finlands höga malmpotential har ökat intresset bland internationella bolag för prospektering 

i Finland. Den internationella konkurrensen om investeringar för prospektering och 

brytning är hård. 

Nätet av naturskyddsområden i Finland har utvecklats kraftigt under senare decennier. 

Största delen av Finlands skyddsområde ingår i nätverket för EU:s Natura 2000. Naturskyddsområdena 

omfattar vidsträckta områden särskilt i Norra Finland, som även i hela 

Europa geologisk sett är ett område med exceptionell malmpotential. Med lagstiftningens 

utveckling och kraftig ökning av prospektering har det i Finland uppstått behov för att 

klarlägga förutsättningarna för prospektering och gruvverksamhet och utveckla allt bättre 

verksamhetssätt. Handels- och industriministeriet och miljöministeriet beslutade därför 

att avfatta en guide för att i synnerhet klarlägga förfaringssättet för tillstånd och andra förfarande 

som berör prospektering i skyddsområden. Medlemmar i ledningsgruppen för 

projektet var Markus Alapassi och Pekka Salminen från miljöministeriet, Krister Söderholm 

och Sari Rapinoja från handels- och industriministeriet, Marketta Rosti och Heikki 

Ravela från Forststyrelsen, Ykä Karjalainen från Lapplands miljöcentral samt Hannu Idman 

och Pekka Nurmi från Geologiska forskningscentralen. Arbetsgruppen från Geologiska 

forskningscentralen svarade för den praktiska verkställningen av projektet, gruppens medlemmar 

var Päivi Heikkinen (livscykeln i gruvverksamhet), Kristina Lehtinen (skyddsområden), 

Markku Tiainen (prospektering) samt Antti Kahra (ledare för arbetsgruppen). 

Syftet med guiden är att ge information om på vilka villkor och vilket sätt prospektering 

kan verkställas inom skyddsområden. Guiden beskriver även kortfattat på vilka grunder 

det är möjligt att bedriva gruvverksamhet i skyddsområden. Skriften är å ena sidan riktad 

till prospekterings- och gruvbolag, som bedriver prospektering och brytning, och å andra 

sidan till myndigheterna för tillstånd och tillsyn. 

Handels- och industriministeriet och miljöministeriet betonar guidens betydelse som allmän 

anvisning för verksamhet då man tillämpar bestämmelserna i lagstiftning om gruvor 

och miljö på prospektering och gruvverksamhet. Guiden stöder på hållbart sätt verkställande 

av gruvverksamhet genom att minska möjligheterna för att det uppstår konflikter 

mellan gruvverksamheten och naturskyddet. 

Handels- och industriministeriet Miljöministeriet

Innehållsförteckning 

Förord ......................................... 5 

Innehållsförteckning ............................. 7 

1 Inledning .................................. 9 

2 Lagstiftning som reglerar prospektering och gruvverksamhet 11 

2.1 Gruvlag ................................. 11 

2.2 Rättigheter enligt gruvlagstiftningen .................. 11 

2.3 Naturvårdslag och särskilda normer om skyddsområden ....... 15 

2.4 Ödemarkslag .............................. 15 

2.5 Lag om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning ......... 16 

2.6 Miljöskyddslag . ............................ 17 

2.7 Terrängtrafiklag ............................ 17 

2.8 Markanvändnings- och bygglag .................... 17 

2.9 Strålskyddslag och kärnenergilag ................... 18 

3 Skyddsområden och nätverket Natura 2000 ........... 19 

4 Prospektering och gruvverksamhet i skyddsområden ..... 23 

4.1 Allmänna förutsättningar ........................ 23 

4.2 Utredning som krävs i området för Natura 2000 ............ 24 

4.2.1 Utredning om behov av Natura-bedömning (Natura-utredning 24 

4.2.2 Natura-bedömning ....................... 25 

4.3 Beviljande av undersökningstilstånd .................. 25 

4.4 Processscheman ............................ 26 

5 Prospektering i områden för renskötsel och samers hembygd 33 

5.1 Samer .................................. 33

5.2 Förfarande vid inmutningsansökan i samers hembygdsområde .... 34 

5.3. Beaktande av renskötsel vid prospektering .............. 35 

Tilläggsuppgifter ................................ 37 

Bilaga 1 Skyddsprogram och -områden .................... 39 

Bilaga 2 Prospektering och dess metorder ................... 46 

Bilaga 3 Livscykeln för gruvverksamhet .................... 55 

Bilaga 4 Anvisningar för ansökan om inmutning / Handels- och industriministeriet 58 

Anvisningar för utformande av Naturaredogörelse såsom krävd av HIM . . 

Anvisningar för dem som ansöker om rättigheter enligt gruvlagen ..... 58 

Anvisningar för ansökan om förbehåll .................... 59 

Anvisningar för ansökan om inmutningsrätt ................. 61 

Anvisningar för ansökan om förlängning av inmutningens giltighet .... 64 

Anvisningar för ansökan om utmålsläggning ................ 66 

Bilaga 5 Tillstånd till forskning och terrängtrafik ............... 69 

Bilaga 6 Uppgifter och kontaktuppgifter för organisationer .......... 71 

Handels- och industriministeriet ....................... 71 

Säkerhetsteknikcentralen ........................... 71 

Strålsäkerhetscentralen ............................ 72 

Miljöministeriet ............................... 72 

Forststyrelsen ................................. 73 

Skogsforskningsinstitutet ........................... 73 

Regionala miljöcentraler ........................... 74 

Miljötillståndscentraler ............................ 76 

Sametinget och skoltråden .......................... 77 

Renbeteslagsförening och renbeteslag .................... 78 

Geologiska forskningscentralen ....................... 79 

Högsta förvaltningsdomstolen ........................ 80 

Förvaltningsdomstolar ............................ 80 

Bilaga 7 Begrepp och förkortningar ....................... 82

1 Inledning 

9 

Gruvverksamhet har utövats i Finland i hundratals år och är fortfarande en viktig källa 

till arbetstillfällen. Det direkta inflytandet på sysselsättningen uppgick år 2004 till 2 400 

personår. Gruvverksamhetens samhälleliga betydelse flerdubblas när man beaktar indirekta 

effekter. Flera industribranscher som exempelvis stål- och pappersindustri är starkt 

beroende av råvaror och förädlade produkter från gruvverksamheten, varav en viktig del 

kommer från inhemska gruvor. Det har dessutom utvecklats en viktig industri i Finland för 

tillverkning av apparatur som bygger på gruvverksamheten, och gruvverksamheten behöver 

stödet av en omfattande serviceverksamhet. Hela gruvindustrin sysselsatte direkt cirka 

8 000 människor år 2004. Gruvverksamhetens regionalekonomiska betydelse framhävs 

särskilt i Östra och Norra Finland, som är de mest problematiska områdena i Finland ifråga 

om sysselsättning, men samtidigt områden med den största malmpotentialen inom hela 

EU-området. 

Guiden behandlar prospektering (på engelska exploration, på finska malminetsintä) och 

gruvverksamhet inom olika skyddsområden i Finland. Guldvaskning har lämnats utanför 

guiden. Med skyddsområde avses i guiden områden som ingår i de nätverk för naturskydd, 

ödemarker och Natura 2000 som har reserverats till skydd av naturens mångfaldighet 

samt bevarande eller underhåll av natur- och kulturlandskap. Skyddsområdena har 

som central målsättning att bevara Finlands ursprungliga arter av organismer och livsmiljö 

så att man kan stoppa deras tilltagande sällsynthet och hot mot deras existens. Med hjälp 

av skyddsområden tryggas även naturlandskap och kulturmiljöer som formats av traditionella 

näringar och är karakteristiska för Finland samt förutsättningar för utövande av naturnäringar. 

Skyddsområdena används i stor omfattning av medborgarna för intressen i 

naturen och för rekreation, och de har avsevärd betydelse som stödområden för turismen i 

naturen. 

Skyddsområdena bildar ett nätverk på regional, nationell och internationell nivå. Finlands 

skyddsområden ingår nästan helt EU:s nätverk Natura 2000, med vilket man värnar naturens 

mångfaldighet inom Europeiska unionen. Av områdena ingående i nätverket Natura 

2000 är 97 % områden som har skyddats med stöd av nationell lagstiftning och nationella 

beslut om skydd. 

Guiden beskriver även centrala förfarandesätt vid prospektering och gruvverksamhet i samernas 

hembygdsområde och renskötselområde i Norra Finland, där det för verksamhet 

där krävs att man beaktar samernas rätt att som urfolk upprätthålla och utveckla sin 

egen kultur. 

Skyddsvärden i och lagstiftningsgrunden för områdena påverkar vilka åtgärder är möjliga 

inom respektive område. Guiden eftersträvar framför allt ge svar på följande frågor:

• Hurudana skyddsområden finns det i Finland? (kapitel 3 och 5, bilaga 1) 

• Var får man upplysningar om skyddsområden? (kapitel 3, 4 och 5, bilaga 1) 

• Vilka lagar reglerar verksamheten i olika skyddsområden? (kapitel 2) 

• Hur kan man prospektera i olika skyddsområden och samernas hembygdsområde? 

(kap. 4 och 5) 

• Med vem ska man rådgöra om prospektering? (kapitel 4.2-4.4, kapitel 5) 

• Vem ska informeras om prospektering och i vilket skede? (kapitel 4.2-4.4, 

kapitel 5) 

• På vilka villkor är det möjligt att bedriva gruvverksamhet i skydds- och sameområden? 

(kapitel 4.1., kapitel 5) 

10 

Guiden är till strukturen tudelad. Kapitlen i första delen beskriver koncist lagstiftningsgrunden 

för prospektering, olika skyddsområden samt principerna och verksamhetsmodeller 

för prospektering i skyddsområden och samernas hembygdsområden. Guidens bilagor 

beskriver såväl skyddsområden som processen för prospektering och gruvverksamhet 

i detalj. Bilagorna har även anvisningar för ansökning om inmutningsrätt och forskningstillstånd 

till skyddsområden. Guidens struktur är ägnad att så väl som möjligt betjäna viktiga 

målgrupper, dvs. inhemska och internationella företag i prospekterings- och gruvbranschen, 

samt tillstånds- och tillsynsmyndigheterna. 

För att underlätta läsandet är viktiga termer tryckta i fet stil och understrukna och förklaringarna 

till dem finns i bilaga 7. 

Handels- och industriministeriet svarar för underhållet och uppdateringen av guiden. 

Aktuell version av guiden kan hämtas från handels- och industriministeriets webbsidor: 

www.ktm.fi/. Alla versioner till pappers är inofficiella och inget förfarande har fastställts 

för distribution eller förstörelse av dem.

2 Lagstiftning som reglerar 

prospektering och gruvverksamhet 

2.1 Gruvlag 

Finlands lagstiftning definierar s.k. gruvmineraler, om vars forskning och exploatering 

regleras i gruvlag (503/1965) och i gruvförordningen (663/1965). Till gruvmineralerna 

räknas metalliska malmer, industrimineraler och -stenar. Gruvmineralerna finns uppräknade 

i tabellen i bilagan 2. Gruvlag utfärdades år 1965 och den har ändrats flera gånger, 

mest på 1990talet. Med stöd av gruvlag har utfärdats en gruvförordning och tre beslut från 

handels- och industriministeriet. 

Stärkandet av grundläggande rättigheter samt av betydelsen av natur- och miljövärden reflekteras 

i utvecklingen av lagstiftning och styrningen av markanvändning. De har medfört 

ändringar även i praxis för tillämpning av gruvlag. Karaktären av gruvlag, som trädde i 

kraft år 1965, i egenskap av stark speciallag för reglering av prospektering och gruvverksamhet, 

har i synnerhet redan innan det senaste decenniet förändrats efterhand som annan 

lagstiftning har styrt eller påverkat tolkningen av den. Handels- och industriministeriet 

(HIM) har nu ett projekt som framskrider för omarbetning av gruvlag. HIM tillsatte år 

2005 en tjänstemannaarbetsgrupp för att omarbeta gruvlag. Arbetsgruppen har utfört och 

låtit utföra och flera utredningar, som klargör den inbördes relationen mellan gruvlag och 

annan lagstiftning (se ex. Leila Suvantola, 2006. Expertpromemoria till handels- och industriministeriet. 

Luonnonsuojelutavoitteiden huomioonottaminen malminetsinnässä ja 

kaivostoiminnassa). 

2.2 Rättigheter enligt gruvlagstiftningen 

Enligt gruvlag (1 §) har varje fysisk person som har sin boningsort inom Europeiska 

ekonomiska samarbetsområdet, finska samfund och stiftelser, samt sådana utländska samfund 

och stiftelser som har grundats enligt lagstiftningen i någon stat inom EES-området 

rätt att efterleta, inmuta och utnyttja gruvmineraler. Gruvlag (3 §) definierar en s.k. allmän 

forskningsrätt, som ger rätt att utan särskilt tillstånd, eller medgivande av ägaren eller innehavaren 

till området, utföra geologiska observationer och mätningar samt mindre provtagning 

på en annans mark, utan att åsamka skada, för att finna gruvmineraler. 

Den allmänna forskningsrätten ger i bl. a. följande fall dock inte rätt till prospektering i 

terrängen, såvida inte man har fått vederbörligt tillstånd för det: 

• naturskyddsområden (prospektering kräver alltid tillstånd av myndigheten 

med innehavarrätten till området, se kapitel 4.3) 

11

• tidigare inmutat område eller utmål (tillstånd av innehavaren till inmutningsområdet 

eller utmålet) 

• gårdsområde, tomt, trädgård eller park vid bostadsbyggnad (tillstånd av markägaren) 

• åkermark, om prospekteringsarbete åsamkar skada (tillstånd av markägaren) 

• allmänna trafik- och gångleder, om prospekteringsarbetet stör trafiken (tillstånd 

av trafikområdets innehavare) 

Malmletare kan med stöd av gruvlag beviljas följande mineralrättigheter (fin. mineraalioikeudet; 

eng. Mineral rights) för undersökning och exploatering av mineralfyndigheter: 

• förbehåll (inmutningsförbehåll) 

• inmutning 

• gruvrätt 

Mineralrättigheterna beviljas mot vederbörlig ansökan av HIM. När det ges beslut med 

stöd av gruvlag skall dock beaktas vad som regleras i naturvårdslag (se kapitel 4). 

Förbehåll (inmutningsförbehåll) 

Förbehåll 

• säkrar företrädesrätt till inmutning av ett förbehållet område 

• ger inte rätt till undersökningar utan tillstånd av markägarna 

• För undersökningar i terrängen i skyddsområden behövs tillstånd av myndigheten 

eller verket som svarar för områdets förvaltning. 

12 

Malmletare kan förbehålla sig företrädesrätten till inmutning inom det anmälda området. 

Förbehåll ger inte rätt till undersökningar utan tillstånd av markägarna. Ett förbehåll kan 

omfatta högst nio kvadratkilometer och det kan vara i kraft i högst ett år efter inlämnandet 

av förbehållsanmälan. Förbehållsanmälan med innefattande av noggrann avgränsning av 

det förbehållna området jämt bilagor skall inlämnas till magistraten på orten där området 

som förbehålls är beläget (gruvlag 7 §). Magistraten vidarebefordrar anmälan till HIM, 

som fattar beslut i saken. Beslutet kan överklagas i högsta förvaltningsdomstolen. 

Om flera parter inlämnar förbehållsanmälan för samma område, har parten som inlämnade 

den första anmälan företrädesrätt till inmutning.

Inmutning (inmutningsrätt) 

Inmutning 

• ger ensamrätt till undersökning av fyndigheter 

• ger ensamrätt till ansökande om gruvrätt i inmutningsområde och exploatering 

av fyndigheter 

• krävs innan ansökande om utmål, men garanterar inte att utmål beviljas 

• inmutningsrätten ger dock inte rätt till att utan undantag till bestämmelserna 

i naturvårdslag inleda verksamhet som förbjuds i bestämmelserna i 

naturvårdslag 

13 

För att säkra rätten enligt gruvlag till en fyndighet skall malmletaren ansöka om inmutningsrätt 

till området ifråga. Inmutningsrätten söks oftast efter en regional genomgång, 

när prospekteringen begränsas till ett skede där det behövs preciserande terrängundersökningar. 

Inmutningsrätten ger den sökande ensamrätten till undersökningar av gruvmineraler 

i inmutningsområdet. 

Inmutningsansökan inlämnas till HIM. Gruvlags 8 § och gruvförordnings 6 § reglerar om 

uppgifterna som skall ges i ansökan. Om inmutningsansökan uppfyller förutsättningarna i 

gruvlag och annan lagstiftning och inga förhinder framkommer, skall HIM ge en mutsedel 

för det ansökta området. Inmutningsbeslutet kan överklagas i högsta förvaltningsdomstolen. 

Undersökningsåtgärder kan vidtas i området först efter att inmutningsbeslutet 

har fått laga kraft. 

Mutsedeln ger innehavaren inmutningsrätt för minst ett år och högst fem år. Man kan ansöka 

om förlängning av inmutningsrätten med högst tre år. Inmutningsområdet får omfatta 

högst 100 hektar. Samma sökande har dock rätt att ansöka om och bli beviljad för flera intilliggande 

inmutningsområden, eftersom antalet inmutningsområden inte är begränsat. 

Bilagan 4 har anvisningar om ansökande och upplysningar om förhinder. 

Gruvförordningen definierar storleken på ersättningar som skall betalas markägaren och 

staten och som baseras på inmutningsområdets areal (se bilaga 4). Ersättningen som inmutaren 

betalar är inte beroende av mängden verksamhet som sker i inmutningsområdet och 

ersätter inte för skador i området till följd av verksamheten. Inmutaren ansvarar inför markägaren 

till fullt belopp för skador som åsamkas. Markägaren kan avkräva inmutaren säkerhet 

för ersättandet av eventuella skador i inmutningsområdet (gruvlags 15 §). 

Inmutaren kan helt eller delvis avstå från inmutningen samt överföra den på en annan inmutningsduglig 

aktör. Inmutningsrätten kan även ställas som pant. Överförandet eller 

pantandet av inmutningsrätten skall anmälas inom 60 dagar till handels- och industriministeriet 

för registrering i gruvregistret (gruvlags 54 §).

Utmål och gruvrätt 

Gruvrätt och utmål 

• ger rätt såsom avses i gruvlag att exploatera gruvmineraler 

• inledande av gruvverksamhet i ett naturskyddsområde kräver att regelverket 

om grundandet av skyddsområdet ifråga ändras eller upphävs 

14 

Om inmutaren kan påvisa att mängden gruvmineraler i inmutningsområde är så riklig och 

i sådan form att fyndigheten sannolikt kan exploateras ekonomiskt, har inmutaren rätt att 

ansöka om beviljande av utmål och få tillgång till området för gruvverksamhet. Man bör 

dock observera att om man vill inleda en sådan verksamhet i skyddsområdet som regelverket 

för områdets grundande inte tillåter ens under undantagstillstånd måste regelverket för 

områdets grundande ändras eller upphävas. Å andra sidan bör observeras att gruvverksamheten 

överhuvudtaget inte kan inledas innan alla nödvändiga tillstånd som ex. miljötillstånd 

har inskaffats (se kapitel 4). 

Utmålsansökan ska inlämnas skriftligt till HIM under inmutningens giltighetstid. Området 

för utmålet som ansöks skall vara enhetligt och till omfattning och form inom rimliga 

gränser motsvara behoven för användningen. Då utmålet ansöks skall en del av området 

redan innehas av den sökande som inmutningsområde. Till utmålet kan tas områden som 

är nödvändiga för utnyttjandet av fyndigheten, som ex. industri-, lager-, avfalls- och bostadsområden. 

Områden för transportapparater, kraft- och vattenledningar samt avlopp kan 

anslutas till utmålet, men de kan också fastställas som separata hjälpområden utom 

utmålet. 

Om mineralet som skall utnyttjas är uran eller torium, beviljas tillståndet av statsrådet, 

närmare om detta i kapitel 2.7. 

Gruvlags 23 § reglerar om bilagor som ska biläggas utmålsansökan. Förutsatta bilagor är 

exempelvis utredningar om undersökningar och resultat, vilka påvisar förutsättningarna 

för grundandet av en gruva, en karta som klargör det ansökta utmålsområdet samt en plan 

för användningen av utmålet och hjälpområdet. 

Om utmålsansökan uppfyller förutsättningarna som stadgas i gruvlag och annan lagstiftning, 

skall HIM enligt utfärda en föreskrift om bildande av utmålet. Vid utmålsförrättningen 

tillämpas lagen om bildande av fastighet. Efter utmålsförrättningen utfärdar HIM den 

sökande en utmålssedel som intyg över gruvrätten och införandet i gruvregistret. 

Innehavaren av gruvrätten får utnyttja alla gruvmineraler som påträffas i utmålet. Innehavaren 

av gruvrätten får även utnyttja andra bergoch jordmaterial i området, om de behövs 

i gruvarbetet och förädlingsprocessen. Innehavaren av gruvrätten får med stöd av gruvrät-

ten dock inte äganderätten till jordområdet såvida inte denne har köpt jordområdet av markägaren. 

Innehavaren av gruvrätten får med stöd av gruvlag nyttjanderätten till jordområdet, 

som återförs på markägaren när gruvverksamhet har upphört. 

Gruvrätten kan pantsättas samt överföras på och hyras till en annan om denne uppfyller förutsättningar 

i gruvlag. Överförandet av gruvrätten ska inom 60 dagar anmälas till HIM 

för registrering i gruvregistret (gruvlags 54 §). 

2.3 Naturvårdslag och särskilda normer om 

skyddsområden 

I naturskyddsområden tillämpas som speciallagar naturvårdslag (1096/1996) och dito förordningen 

(160/1997) och bestämmelser om grundande av skyddsområden. I ödemarksområden 

tillämpas ödemarkslag. Normerna i dessa lagar om undersökning och exploatering 

av gruvmineraler går före motsvarande normer i gruvlag. Även gruvlags 71.2 § stadgar 

om det i gruvlag avsedda förhållandet mellan verksamhet och naturskydd, enligt vilken 

myndigheterna vid beviljande av mineralrättigheter eller fattande av annat i gruvlag 

avsett myndighetsbeslut skall beakta de i den ovan nämnda paragrafen uppräknade 

normerna. 

Markanvändningen i national- och naturparker samt för tillämpliga delar även i andra 

skyddsområden begränsas av naturvårdslags fredningsnormer (naturvårdslags 13 och 16 

§). Enligt dessa är verksamhet som förändrar naturen, ex. upptag av jordmaterial eller 

gruvmineral, samt skadande av mark- och berggrund förbjuden i skyddsområdena ifråga. I 

vissa nationalparker tillåts traditionell guldvaskning. 

Naturvårdslag 65 och 66 § reglerar om bedömning av förutsättningar för prospektering 

och gruvverksamhet i områden som ingår i nätverket Natura 2000. 

Förordningen (852/1988) om myrskyddsområden, som inrättats på staten tillhöriga områden 

definierar de åtgärder som tillåts i myrskyddsområden och som är nödvändiga för geologiska 

undersökningar eller prospektering, under förutsättningen att miljöministeriet har 

beviljat tillstånd för detta. 

2.4 Ödemarkslag 

15 

De nordligaste delarna av Finland ingår ödemarksområden såsom avsedda i ödemarkslag 

(62/1991). Prospektering tillåts i ödemarksområden, men till dem kan dock inte utan tillstånd 

av statsrådet (ödemarkslags 6 §) föreskrivas utmål såsom avsedda i gruvlag.

Vid skötsel och bruk av ödemarksområden skall man följa en fastställd plan för skötsel 

och användning. Förvaltningen och skötseln av ödemarksområden underordnas Forststyrelsen. 

2.5 Lag om förfarandet vid 

miljökonsekvensbedömning 

Lagens syfte är att främja bedömning av miljöeffekter och konsekvent iakttagande av dessa 

i planering och beslutsfattning och samtidigt öka medborgarnas tillgång till information 

och möjligheter till deltagande. 

Under förfaranden för bedömning av miljöeffekter utreds och bedöms miljöeffekterna 

från vissa projekt, med hörande av myndigheter och dem vars förhållanden eller intressen 

kan påverkas av projektet ifråga. Den som ansvarar för projektet avfattar en bedömningsredogörelse 

med uppgifter om projektet och dess effekter, samt om dess alternativ och avfattar 

en enhetlig uppskattning av deras effekter på: 

a) människors hälsa, levnadsförhållanden och trivsel; 

b) jordmån, vatten, luften, klimatet, växtligheten, organismer och naturens 

mångfaldighet; 

c) samhällsstrukturen, byggnader, landskapet, stadsbilden och kulturarv; 

d) exploateringen av naturtillgångar 

På basis av projektförteckningen i lagen, s.k.YVA-lagen (468/1994), om förfarandet vid 

miljökonsekvensbedömning och i förordningen (268/1999) om bedömning av miljöeffekter 

tillämpas YVA- förfarande på följande gruvprojekt (YVA-lagens 4.1 §, förordningens 

6 §): 

• brytning, anrikning och hantering av metallmalmer eller andra gruvmineraler, 

när totala mängden lösgjort material är minst 550 000 ton om året, eller på 

öppna gruvor, vars areal är över 25 hektar; 

• brytning av asbest, eller på anläggningar som behandlar och modifierar asbest 

eller produkter innehållande asbest; och 

• brytning, anrikning och hantering av uran, med undantag av provbrytning, 

provanrikning och annan motsvarande hantering. 

16

Enligt YVA-lagen (4.2 §) kan YVA- förfarandet i enskilt fall även tillämpas på ett annat 

gruvprojekt om detta sannolikt orsakar betydande skadliga miljöeffekter som kan jämställas 

med effekterna av projekten i projektförteckningen. 

2.6 Miljöskyddslag 

Enligt 28 § i miljöskyddslag (86/2000) skall man i förväg ansöka om tillstånd (miljötillstånd) 

för verksamhet som skapar risk för att miljön fördärvas. 

Gruvverksamhet och maskinell guldgrävning samt anrikningsanläggningar för mineraler 

förutsätter miljötillstånd såsom avses i miljöskyddslag (lagens 28.1 § och miljöskyddsförordningens 

1.1 §:s punkt 7 a). Tillståndströsklen kan överskridas även vid utövande av 

omfattande provbrytning. 

2.7 Terrängtrafiklag 

Enligt terrängtrafiklags (1710/1995) 4.1. § skall man för bruk av terrängfordon i terräng 

(utanför vägnätet, off-road) alltid be om tillstånd av markägaren. 

2.8 Markanvändnings- och bygglag 

Beviljandet av inmutning och utmål påverkas även av styrningen i markanvändnings- och 

bygglag (MBL) samt av planeringsläget i området. Målsättningar och planer för användning 

av i markanvändnings- och bygglag avsedda områden skall såsom stadgas särskilt tas 

i beaktande då man med stöd av annan lagstiftning planerar och beslutar om arrangemang 

för miljöanvändning (MBL:s 3 §). 

Statsrådets beslut (30.11.2000) om riksomfattande mål för områdesanvändningen kräver 

att myndigheterna beaktar beslutets målsättningar. Målsättningar ingår i ett system för 

planering av användning av områden, med landskapsplan, generalplan och byggnadsplan 

som följande nivåer. 

General- och byggnadsplan 

17 

En generalplan är en av miljöministeriet fastställd plan som en kommun, eller flera kommuner 

samfällt, har godkänt för styrning av allmän markanvändning. En byggnadsplan är 

en av kommunen i enlighet med generalplanen godkänd noggrannare anvisning/föreskrift 

för styrning av byggandet.

18 

Generalplanen fungerar som direktiv för myndigheterna då de planerar användning av 

områden och upplägger byggnadsplaner. I byggnadsplansområden får inte placeras funktioner 

som försvårar den i planen reserverade användningen av andra områden (MBL:s 58 

§:s 2 mom.). Inmutning eller utmål får inte utan särskilda skäl beviljas på områden under 

byggnadsplan eller generalplan med rättsverkan, om kommunen motsätter sig detta av 

med bruket av områdena förknippat giltigt skäl (GruvL:s 6 §:s 1 mom. och 22 §:s 3 mom.). 

Vid föreskrivande av utmål skall utöver det ovan sagda beaktas behoven för planering av 

områdenas användning (GruvL:s 22 §). 

2.9 Strålskyddslag och kärnenergilag 

Syftet med strålskyddslag (592/1991) är att förhindra och begränsa hälso- och andra skadeeffekter 

till följd av strålning. Lagen tillämpas på prospektering och gruvverksamhet, 

om verksamheten ger eller kan ge upphov till exponering för strålning som är skadlig för 

människans hälsa. Enligt lagen skall den som använder jord-, sten- eller annat material i 

sin näringsverksamhet utreda exponeringen för strålning från verksamheten, om sådan effekt 

misstänks förekomma. Utredningen tillsänds Strålsäkerhetscentralen, som ger behövliga 

föreskrifter om begränsande av exponering för strålning. 

Kärnenergilag (990/1987) tillämpas på gruv- och anrikningsverksamhet för produktion av 

uran eller torium. För inledande av kommersiell produktion behövs således tillstånd såsom 

avses i kärnenergilag. Om gruvmineralen att utnyttjas är uran eller torium, ansöks 

hos statsrådet om tillståndet för gruvverksamheten enligt kärnenergilag. Kärnenergilag 

tillämpas dock inte på det prospekterings- och undersökningsskede för malm som föregår 

den egentliga gruvverksamheten.

3 Skyddsområden och nätverket 

Natura 2000 

Finland har varierande och för olika ändamål reserverade skyddsområden. Naturskyddsområden, 

ödemarksområden och statens vandringsområden är skyddsområden eller andra 

specialområden som har etablerats med stöd av lag eller förordning. Nätet av skyddsområden 

i Finland har utvecklats särskilt sedan 1970talet och statsrådet har fattat flera 

principbeslut om riksomfattande skyddsprogram gällande olika livsmiljöer. Respektive 

program redogör för grunderna för skyddet av aktuella livsmiljöer, definierar och avgränsar 

områdena som skall skyddas samt ävenså målsättningarna för skyddet av dem och metoderna 

för verkställning av skyddet. 

Skyddsområdena bildar en vidsträckt nätverkshelhet, som innefattar områden eller helheter 

av områden bestående av olika typer av natur och landskap. Naturskyddsområden som 

bygger på nationella beslut indelas efter grunder och mål för skyddet av dem i följande 

viktigaste grupper: 

• nationalparker 

• naturparker 

• övriga naturskyddsområden 

– myrskyddsområde 

– fågelvattenskyddsområden 

– strandskyddsområden 

– skyddsområden för lundar 

– skyddsområde för gamla skogar 

• privata naturskyddsområden 

• ödemarksområden 

19 

Ovan uppräknade skyddsområden ingår nästan helt i EU:s nätverk Natura 2000 och omfattar 

97 procent av nätets areal. Nätverket Natura 2000 täcker cirka 15 % Finlands markareal. 

Nätverkets områden indelas i två olika grupper, på EU:s naturdirektiv grundade 

SCI-områden (Special Community Interest) och på fågeldirektivet grundade SPA-områden 

(Special Protection Areas). Finland har 1 751 SCI -områden, vars sammanräknade 

areal är 4,8 miljoner hektar. Det finns 467 SPA-områden, motsvarande en areal på 3,1 miljoner 

hektar. SCI- och SPA -områdena överlappar delvis. 

Enligt Finlands lagstiftning svarar respektive regionala miljöcentral för skötsel och underhåll 

av privata naturskyddsområden och innehavarmyndigheten (oftast Forststyrelsen) 

för skötsel och underhåll av statens naturskyddsområden. Dessa myndigheter har en 

central roll vid bedömning av miljöeffekter från prospektering inom skyddsområden, beviljandet 

av tillstånd för terrängundersökningar för detta och vid tillsynen över områdena

20 

ifråga. De regionala miljöcentralerna bär dessutom huvudansvaret för verkställandet av 

och tillsynen över nätverkets Natura 2000 skyddsmålsättningar. 

Lagen eller förordningen för grundläggandet av respektive enskilt skyddsområde reglerar 

om fredningsnormer, myndigheten/verket som svarar för respektive områdes förvaltning 

samt om myndigheten som beviljar undantagstillstånd. 

Kartorna 1 och 2 illustrerar den regionala fördelningen av olika typer av skyddsområden 

samt nätverket Natura 2000. Skyddsområdena beskrivs närmare i bilagan 1. Detaljerad information 

om gränser av områden och motiv för skyddanden ges av de regionala miljöcentralerna 

och/eller respektive myndighet som innehar området ifråga.

21 

Karta 1. Naturskydds- och ödemarksområden i Finland

Karta 2. Natura 2000 -områden i Finland 

22

23 

4 Prospektering och gruvverksamhet 

i skyddsområden 

4.1 Allmänna förutsättningar 

Vissa skyddsområden i Finland ligger i områden som är intressanta för prospektering. 

Särskilt de skyddsområden och ödemarker i Norra Finland och övriga områden ingående i 

nätverket Natura 2000 som underordnas naturvårdslag är vidsträckta. 

Allmänna principen, då man fungera i dessa områden, är att naturvärden på basis av vilka 

ett område har skyddats eller införts i nätverket Natura 2000 inte väsentligen försvagas. 

Då man begrundar möjligheterna för gruvverksamhet skall frågan skärskådas fall för fall 

och utredas vad slags skyddsområde verksamhet berör, vilka är områdets ifråga skyddsvärden 

och hurudana effekter den planerade verksamheten har på miljön. Effekterna av 

verksamheten skall bedömas i processens olika skeden, från prospektering till grundandet 

av gruvan, då verksamheten förändras väsentligt relativt tidigare skeden. 

Prospekteringsgärder kan utföras i ett skyddsområde på tillstånd av myndigheten eller 

verket som ansvarar för dess förvaltning, om åtgärderna inte äventyrar syftet med grundande 

av skyddsområdet eller väsentligen försvagar områdets naturvärden. Om prospekteringsåtgärderna 

sannolikt väsentligen försvagar områdets skyddsvärden och/eller på sätt 

strider mot regelverket för grundande av skyddsområdet och normen inte tillåter undantagstillstånd, 

kan tillstånd inte beviljas, såvida inte regelverket för grundandet ändras eller 

hävs. 

I prospekteringsskedet skall verksamhetsutövaren avfatta en skriftlig värdering av nödvändigheten 

av en Natura-bedömning enligt naturvårdslag (Natura-utredning att inlämnas 

till HIM i skedet för inmutningsansökan) och efter behovet en Natura-bedömning enligt 

naturvårdslag (se kapitel 4.2.1. och 4.2.2). Bedömningen av effekterna kan utföras som ingående 

i ett bedömningsförfarande enligt YVA -lagen, även om ett egentligt förfarande 

enligt YVA-lagen närmast blir aktuellt först när undersökningarna redan har framskridit 

så långt att ansökande om utmål är motiverat. 

Det är mycket viktigt att verksamhetsutövaren har omsorg om tillräcklig kontakthållning 

med den regionala miljöcentralen och områdets innehavarmyndighet redan från början av 

prospekteringen. Myndigheten ifråga ger detaljerad information om områdets skydd och 

skyddsgrunder, som verksamhetsutövaren måste känna till, bl. a. då denne avfattar en 

Natura-utredning till HIM (se kapitel 4.2.1) eller en egentlig Natura-bedömning (se 

kapitel 4.2.2).

HIM kan bevilja inmutningsrätt och besluta om bildande av utmål endast om förfarande 

för bedömning av och utlåtande om verksamheten visar att områdets skyddsvärden sannolikt 

inte väsentligen försvagas. 

Om ett gruvprojekt bedöms väsentligt försvaga skyddsvärden, skall HIM föra ärendet till 

statsrådet. Statsrådet kan under plenum besluta om projektet pga. högst tvingande allmänt 

intresse ändå kan verkställas, då ingen alternativ lösning finns. Miljöministeriet svarar för 

föredragningen av ärendet inför statsrådet. Förutsättning för ett statsrådets positiva beslut 

kan anses vara att utmålsansökan i övrigt uppfyller kraven som lagen ställer. Ett gruvprojekt 

skall således vara ”moget” för avgörande, och om ansökan uppvisar andra brister, returneras 

den för komplettering eller förkastas. Statsrådet analyserar principiellt inte lagligheten 

i gruvprojektet som sådant, utan avgörandet tillfaller vederbörande ministerium, 

som svarar för gruvärenden, dvs. HIM. Andra synpunkter än de som berör allmänt intresse 

får inte påverka statsrådets beslut. Som grund för undantag nämner EG:s naturdirektiv 

exempelvis sociala och ekonomiska skäl, varmed avses bl. a. främjande av sysselsättning. 

Om effekterna berör naturtyp eller arter som skyddas primärt av nätverket Natura 2000, 

skall statsrådets dessutom inhämta ett utlåtande från EG:s kommission. 

Ett statsrådets positiva beslut förutsätter att försvagande av naturvärden kompenseras. 

Kompenserande åtgärder är att utvidga området, förbättra naturtypen eller föreslå ett nytt 

område till nätverket. 

Ändring till statsrådets beslut kan sökas i högsta förvaltningsdomstolen. 

24 

4.2 Uutredning som krävs i området för Natura 2000 

4.2.1 Utredning om behov av Natura-bedömning (Natura-utredning) 

Då inmutningsområdet är i ett område inom nätverket Natura 2000 eller så nära detta att 

verksamhetens skadliga effekter sannolikt når Natura-området, skall verksamhetsutövaren 

utforma en utredning om planerade åtgärder och deras effekter samt bedöma om det 

pga. åtgärderna skall påbörjas en Natura-bedömning och ett utlåtandeförfarande såsom 

avsett i naturvårdslags 65.1–2 §. Verksamhetsutövaren skall vid avfattandet av utredningen 

vara i kontakt med den regionala miljöcentralen och efter behovet områdets innehavarmyndighet 

för att utreda gränserna för och naturvärdena i skyddsområdet samt få andra 

myndighetsråd i ärendet. Utredningen ska avfattas omsorgsfullt och enligt anvisningar 

(bilaga 4). Utredningen biläggs inmutningsansökan. 

Om man på basis av verksamhetsutövarens Natura-utredning inte kan utesluta en sannolikt 

betydande försämring av områdets naturvärde eller om utredning ifråga av inmutningsprojektet 

inte är tillräcklig, skall HIM igångsätta ett förfarande för bedömning och 

utlåtande såsom avses i natuvårdslag (Natura-bedömning).

4.2.2 Natura-bedömning 

Enligt naturvårdslag (65 §) skall den sökande på ett vederbörligt sätt bedöma effekterna av 

planerade åtgärder på naturvärdet av området ifråga, om åtgärderna ensamma eller tillsamman 

med andra projekt och planer sannolikt väsentligen försämrar det. Detsamma gäller 

även ansökan som lokaliseras utom Natura 2000 -området, om verksamheten förknippad 

med ansökan sannolikt har effekter som väsentligen försvagar naturvärden inöver 

Natura-området. Den sökande skall tillräckligt detaljerat beskriva nyttjade geologiska 

forsknings- och prospekteringsmetoder, inmutningsområdets naturvärden samt effekterna 

av åtgärder på dem. Även åtgärder med vilka skadliga effekter kan förhindras eller förmildras 

skall utredas. HIM skall tolka, att den i lagen avsedda bedömningen har utförts och 

begära om utlåtanden om bedömningen av såväl den regionala miljöcentralen som områdets 

innehavare. 

I sina utlåtande skall den regionala miljöcentralen och områdets innehavare bedöma Natura-bedömningens 

kvalifikation, dvs. om bedömningen har utförts tillräckligt detaljerat 

och heltäckande med beaktande av områdets naturvärden, samt framföra slutledningar om 

den planerade verksamhetens effekter på områdets naturvärden. 

Om det ovan beskrivna förfarandet för bedömning och utlåtande eller förfarandet visar att 

verksamhetens väsentligt försvagar naturvärdena ifråga, kan inte HIM med stöd av naturvårdslag 

(66.1 §) bevilja inmutningsrätt eller fatta ett positiv beslut om tillställande av utmål. 

HIM kan dock bevilja tillståndet eller godkänna planen, om statsrådet vid sitt plenum 

har beslutat att projektet eller planen skall verkställas pga. för ett mycket viktigt allmänt 

intresse tvingande skäl och avsaknad av alternativ lösning (se kapitel 4.1.). Om effekterna 

berör naturtyper eller arter som skall skyddas s.k. primärt, skall statsrådets även inhämta 

ett utlåtande av EG:s kommission. Statsrådets beslut kan överklagas och ändring till beslutet 

söks i högsta förvaltningsdomstolen. När statsrådets beslut träder i kraft, skall MM 

vidta omedelbara åtgärder för ersättande av försvagandet. 

4.3 Beviljande av undersökningstillstånd 

25 

Utöver den av HIM beviljade inmutningsrätten behöver verksamhetsutövaren även ett undersökningstillstånd 

för terrängundersökningar i skyddsområdet. Som bilaga skall den av 

verksamhetsutövaren avfattade ansökan om undersökningstillstånd ha ett utlåtande från 

den regionala miljöcentralen om nödvändighet av en Natura-bedömning. Undersökningstillståndet 

ansöks enligt följande tabell hos innehavarmyndigheten för området:

Typ av skyddsområde Myndigheten som beviljar undersökningstillstånd 

Nationalparker Forststyrelsen (Skogsforskningsinstitutet) 

Miljöministeriet, för 18 parker 

Naturparker Miljöministeriet 

Övriga naturskyddsområden Forststyrelsen 

Miljöministeriet, beträffande myrskyddsområden 

Privata naturskyddsområden Regionala miljöcentralen 

Ödemarksområden Forststyrelsen 

Undersökningstillstånd som söks för skyddsområden kan överklagas. Tillståndet träder i 

kraft först efter besvärstiden (30 dagar) och att eventuella besvär har avgjorts. Ansökningsanvisningarna 

om undersökningstillstånd beskrivs i bilagan 5. 

4.4 Processscheman 

26 

Processschemana på följande sidor beskriver behandlingsprocessen för inmutnings- och 

utmålsansökan för ett område inom eller i omedelbar närhet av områden i nätverket Natura 

2000. Schemana ger en bild av processens olika skeden och deltagare. Processschemana 

tillämpas, med beaktande av föreskrifter om fredningen i områdena, även på skyddsområden 

som inte ingår i nätverket Natura 2000. Likaledes om området även är ett naturskyddseller 

ödemarksområde, tillämpas behandlingsprocessen på motsvarande sätt enligt bestämmelserna 

i naturvårdslag eller ödemarkslag. Schema 1. Processschema för behandling 

av inmutningsansökan i ett Natura 2000 -område eller dess ”inflytelseområde”.

27 

Schema 1. Processschema för behandling av inmutningsansökan i ett Natura 2000 

-område eller sen "inflytelseområde"

1 Avfattning av inmutningsansökan 

Inmutningssökande utformar ansökan (se bilaga 4). Den sökande utreder områdets 

skyddssituation och avfattar en Natura-utredning som bilaga till ansökan (kapitel 4.2.1.). I 

utredningen bedömer den sökande nödvändigheten av en Natura-bedömning såsom avses 

i naturvårdslag (65 §), dvs. kan de planerade åtgärderna utföras så att områdets naturvärden 

sannolikt inte väsentligen försvagas. 

2 Kontakt med miljömyndigheter 

Då den sökande avfattar ansökan skall denne i ett så tidigt skede som möjligt vara i kontakt 

med den regionala miljöcentralen och efter behovet även områdets innehavarmyndighet 

samt med kommunen för området (förpliktelse att rådgöra med myndigheterna). 

Kommunen informerar om plansituationen i området. 

3 HIM 

HIM kontrollerar ansökan och den bilagda Natura-utredningen. HIM ber vid behov den 

sökande att komplettera ansökan och/eller Natura-utredningen. 

Om på basis av den sökandes utredning ett sannolikt väsentligt försvagande av områdets 

naturvärde inte kan uteslutas, ber HIM den sökande utföra en Natura-bedömning såsom 

avses i naturvårdslag (se kapitel 4.2.2). 

4 Natura-bedömning 

28 

Den sökande avfattar en bedömning av projekt och planer såsom avses i naturvårdslags 65 

§, dvs. bedömer tillräckligt detaljerat och heltäckande effekten av planerade åtgärder på 

skyddsområdets naturvärden. Den sökande ska ha omsorg om vederbörlig kontakthållning 

med den regionala miljöcentralen och områdets innehavarmyndighet. 

5 Förfarande för hörande gällande ansökan 

Den sökande befordrar Natura-bedömningen till HIM, som ber om utlåtanden om bedömningen 

av kommunen, regionala miljöcentralen och områdets innehavarmyndighet. I sina 

utlåtande bedömer myndigheterna ifråga dugligheten i Natura-bedömning och presenterar 

slutledningar om den planerade verksamhetens effekter på områdets naturvärden. För att 

trygga reserverandet för de berörda av möjligheter till inflytande såsom avses i förvaltningslagen 

igångsätter HIM ett förfarande för hörande som verkställs antingen som normalt 

delgivande eller då ärendets omfattning så kräver som allmän underrättelse.

6 Behandling i statsrådet 

Om den planerade verksamheten på basis av erhållna utlåtanden väsentligen försvagar 

områdets skyddade naturvärde, förs behandlingen av inmutningsansökan till statsrådet. 

Statsrådet beslutar, efter att vid behov ha erhållit ett utlåtande från EG:s kommission, om 

projektet verkställs eller inte trots att det sannolikt väsentligen försvagar områdets naturvärden 

(se kapitel 4.1. och 4.2.2). 

7 Beslut av HIM 

29 

HIM beslutar om inmutningsrätten. Då beslutet är positivt (inmutningsrätt beviljas) befordras 

en mutsedel till inmutaren och beslutet delges den regionala miljöcentralen, områdets 

innehavare och andra berörda. Beslutet kan innehålla villkor och föreskrifter som styr och 

begränsar den sökandes inmutningsrätt. 

8 Beslutets ikraftträdande och sökande av ändring 

Den sökande befordras antingen en mutsedel eller ett negativt beslut. Man kan söka om 

ändring till beslutet i Högsta förvaltningsdomstolen och överklagan kan verkställas bara 

om beslutet är lagstridig. Den sökande kan skrida till åtgärder i inmutningsområdet först 

när beslutet har fått laga kraft. 

7 Kontakthållning med områdets innehavarmyndighet och regionala miljöcentralen 

För undersökningstillstånd och myndighetsråd skall den sökande vara i kontakt med områdets 

innehavare och efter behovet den regionala miljöcentralen.

30 

Schema 2. Processschema för utmålsansökan i ett Natura 2000 -område eller dess 

"inflytelseområde"

1 Avfattande av utmålsansökan 

Den sökande skall bedöma effekterna av planerade åtgärder på områdets naturvärden. Den 

sökande bör utreda behovet av förfarande enligt YVA-lagen (se kapitel 2.2.3) eller av andra 

miljöutredningar samt övriga förutsättningar för verksamheten redan innan inlämning 

av ansökan och efter behovet utföra utredningar redan innan inlämning av utmålsansökan. 

Natura-bedömningen (kapitel 4.2.2.) kan verkställas som ingående i bedömningen enligt 

YVA-lagen av effekterna. 

2 Kontakt med miljömyndigheter 

Då den sökande avfattar ansökan skall denne vara i kontakt med den regionala miljöcentralen 

och efter behovet även med områdets innehavarmyndighet samt kommunen för områdets 

i ett så tidigt skede som möjligt (förpliktelse att rådgöra med myndigheter). 

3 Bedömning av effekterna på områdets naturvärden 

HIM bedömer på basis av ansökan om den sökande på vederbörligt sätt har bedömt effekterna 

av planerade åtgärder (Natura-bedömning, eventuell förfarande enligt YVA-lagen 

eller övriga utredningar). 

4 Förfarande för hörande gällande ansökan 

HIM ber kommunen och den regionala miljöcentralen om utlåtande om utmålsansökan 

och Natura-bedömningen samt eventuella andra miljöutredningar som den sökande har 

verkställt. För att trygga reserverandet för de berörda av möjligheter till inflytande såsom 

avses i förvaltningslagen igångsätter HIM ett förfarande för hörande som verkställs antingen 

som normalt delgivande eller då ärendets omfattning så kräver som allmän 

underrättelse. 

6 Behandling i statsrådet 

Om det planerade utmålet och den därför avsedda verksamheten sannolikt väsentligen 

försvagar områdets skyddade naturvärde, förs utmålsansökan till behandlingen av statsrådets 

plenum (se kapitel 4.1. och 4.2.2). 

7 Beslut om bildande utmål 

31 

HIM beslutar om beviljande utmål under förutsättning att det har påvisats att naturvärden 

inte väsentligen försvagas eller att i motsatt fall att statsrådet har beslutat om projektets 

verkställande (se schema 1. punkt 6).

HIM kungör om ärendet på kommunens anslagstavla i kommunen där utmålet är beläget 

och meddelar om beslutet till myndigheterna som har deltagit ärendets behandling samt 

till andra parter. Vid behov ges en allmän underrättelse. Vid behov delges om beslutet i 

form av allmän underrättelse. Beslutet överklagas till högsta förvaltningsdomstolen. 

Efter att beslutet har fått laga kraft förordnas vid en utmålsförrättning om utmål, som kan 

bestå av flera områden. Förrättningen registreras i fastighetsregistret efter att handels- och 

industriministeriet har tillsänt lantmäteribyrås en anmälan såsom avses i GruvL:s 38.3 §. 

Efter förrättningen befordrar förrättningsingenjören förrättningsdokumenten till HIM. 

8 Utmålssedel 

32 

HIM överlåter den s.k. utmålssedeln till den sökande av utmålet. 

9 Miljö- och övriga nödvändiga tillstånd 

Innehavaren av utmålssedeln inhämtar miljö- och övriga tillstånd som behövs för inledandet 

gruvverksamheten.

5 Prospektering i områden för 


5.1 Samer 

Samerna har som urfolk rätt att med stöd av grundlagen vidmakthålla och utveckla sin 

egen kultur. I sitt hembygdsområde har samerna självstyre beträffande eget språk och 

egen kultur, för vilka uppgifter samerna bland sig väljer ett sameting. Samernas hembygdsområde 

omfattar Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapplands renbeteslagsområde 

i Sodankylä kommun. Sametingets viktigaste uppgift är att sörja för det samerna 

som urfolk garanterade kulturella självstyret, i vilket renskötsel, jakt och fiske ingår som 

traditionella näringar. 

Renskötseln är en viktig del av samernas kultur och traditionella rättigheter och prospektering 

får inte åsamka renskötseln eller andra samernas rättigheter avsevärt förfång. Enligt 

lagen (974/1995, 9 §) om sameting har myndigheterna förhandlingsplikt innan man sätter i 

verket vittgående och betydande åtgärder eller beslut beträffande sameområden. Bland 

dessa åtgärder omnämner lagen särskilt inmutning av gruvmineraler och grundande utmål 

(9.1 §:s 3 punkt): 

“Förhandlingsplikt 

Myndigheterna skall förhandla med sametinget om alla vittsyftande och viktiga 

åtgärder, som på ett direkt och särskilt sätt kan inverka på samernas ställning 

som ett urfolk och som på samernas hembygdsområde gäller: 

... 

3) tillståndsansökningar angående inmutning av gruvmineraler samt utmålsläggning," 

Förhandlingsplikten gäller i detta fall HIM, men även företag som verkar och utövar prospektering 

i sameområde bör skäligen höra ställningstagandena för sametinget och aktuellt 

renbeteslag och utreda effekterna av den tänkta verksamheten på utövandet av renskötseln 

och samekultur. HIM för nödvändiga förhandlingar, när ex. alla dokument, inkl. eventuell 

Natura-bedömning, gällande inmutningsansökan är klara. 

Skoltområdet 

33 

Syftet med skoltlagen (253/1995) är att främja levnadsförhållandena och utkomstmöjligheterna 

för de i skoltområdet boende skoltsamerna, dvs. skoltarna, samt upprätthålla 

och främja skoltarnas kultur. Åtgärder vilka avses i lagen skall fästa särskild uppmärksamhet 

vid bl. a. hållbart nyttjande av naturtillgångar, bevarande av traditionell miljö samt 

övriga miljösynpunkter.

I skoltområden skall HIM med stöd av skoltlagens 44 §:s 1 punkt och 56.1 § vid behov höra 

ställningstagandena för skoltarnas byamöten och skoltråd beträffande prospekteringsgärder 

som planeras i området. I praktiken blir frågan aktuell i samband med behandlingen 

av inmutningsansökan. 

5.2 Förfarande vid inmutningsansökan i samers 

hembygdsområde 

34 

Schema 3. Behandling av inmutningsansökan i sameområden. Om området under 

ansökan även är ett skyddsområde följs även förfarandet som presenteras i schema 1.

1 Praktiskt för den sökande vore att redan innan inlämnandet av inmutningsansökan 

vara i kontakt med sametinget och vid agerande i skoltområdet även 

med representanter för skoltarna respektive renbeteslagen samt med Forststyrelsen 

och den regionala miljöcentralen. 

2 HIM tillsänder Sametinget och renbeteslagen och vid behov även skoltrådet 

ansökan till kännedom. Vid behov arrangeras förhandlingar såsom krävs i 

sametingslagen. 

3 Ministeriet kontrollerar om ansökan beaktar bevarandet av samekulturen och 

renskötseln såsom lagstiftningen förutsätter. 

4 Vid behov låter HIM den sökande komplettera ansökan. 

5 HIM hör vederbörande organisationer. 

6 HIM behandlar inkomna utlåtanden och ber den sökande om en svarsskrift. 

Vid behov definierar HIM på basis av inkomna utlåtanden verksamhetsvillkor 

för inmutningsområdet. 

7 Behandling av inmutning fortsätter enligt schema 1. Fattade beslut delges 

Sametinget och övriga parter som har deltagit i behandlingen. 

5.3 Beaktande av renskötsel vid prospektering 

35 

Renskötselområdet omfattar området för Lapplands län med undantag av Kemi och Torneå 

städer samt Keminmaa kommun och områdena för Hyrynsalmi, Kuivaniemi, Kuusamo, 

Pudasjärvi, Suomussalmi, Taivalkoski och Yli-Ii kommuner i Uleåborgs län samt de 

områden i Puolanka, Utajärvi och Överkiminge kommuner som ligger norr om Kiminge 

älv och landsvägen Puolanka-Hyrynsalmi. Renskötselområdet är indelat i 56 renbeteslag, 

vars betesmarker omfattar 114 000 km² eller 33 % av Finland. 

Enligt renskötsellagen (848/1990 53 §) skall statens myndigheter, då de planerar sådana 

åtgärder för statens markområden som väsentligt påverkar utövandet av renskötsel, förhandla 

med vederbörligt renbeteslag. Förpliktelsen gäller också HIM i samband med behandling 

av ärenden om prospektering och gruvverksamhet. 

Renbeteslagsföreningen fungerar som föreningslänk mellan renbeteslagen. Den representerar 

inte renbeteslagen, men fungerar som viktig informationskälla och informationskanal 

till renbeteslagen. 

Vid prospektering får renskötseln inte onödigt störas och då man agerar på sameområdet 

skall man kontakta det lokala renbeteslaget. På särskilda renskötselområden såsom avses i 

renskötsellagens 2.2 § får statens marker inte utnyttjas till väsentligt förfång för renskötseln. 

Detta skall tas särskilt i beaktande under renarnas brunst- och kalvningstider.

Då man agerar i samernas hembygdsområde skall man vara i kontakt sametinget och aktuellt 

renbeteslag, och då man fungerar annanstans i renskötselområdet är det praktiskt att 

vara i kontakt med områdets renbeteslag. 

Karta 3. Samernas hembygds- och skoltområden i Övre Lappland. 

36

Tilläggsuppgifter 

Lagstiftning 

Gruvlag (503/1965) 

Kärnenergilag (990/1987) 

Renskötsellagen (848/1990) 

Ödemarkslag (62/1991) 

Strålskyddslag (592/1991 

Lag om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (468/1994) 

Skoltlagen (253/1995) 

Sametingslagen (974/1995) 

Terrängtrafiklag (1710/1995) 

Naturvårdslag (1096/1996) 

Naturskyddsförordningen (160/1997) 

Miljöskyddslag (86/2000) 

Internet: www.finlex.fi>Lagstiftning>Uppdaterad lagstiftning 

Allemansrätt, se Internet: www.miljo.fi>Tjänster och produkter>Publikationer>Esitteet>Jokamiehenoikeudet>Allemansrätten 

Gruvverksamhet och prospektering 

Suomen kaivannaisteollisuus. Taustamuistio hallituksen iltakouluun 8.2.2006: 

”Valtiovallan linjaukset Suomen kaivannaisteollisuuden edistämiseksi” Handels- och industriministeriet. 

http://www.ktm.fi/files/16022/Suomen_kaivannaisteollisuus_taustamuistio_03_02_06.doc 

Leila Suvantola 2006. Expertpromemoria till handels- och industriministeriet. 

37 

Luonnonsuojelutavoitteiden huomioonottaminen malminetsinnässä ja kaivostoiminnassa.

Natura 2000 

Europeiska kommissionen. Skötsel och förvaltning av Natura 2000-områden. Artikel 6 i 

art- och habitatdirektivet 92/43/EEG. 2000. 69 s. ISBN 92-828-9142-9) 

(http://europa.eu.int/comm/environment/nature/nature_conservation/eu_nature_legislation/specific_articles/art6/pdf/art6_sv.pdf) 

Lindqvist, Eija (red.); Posio, Päivi (red.) 2005. Lapin Natura-opas. Ympäristöopas; 124: , 

67 s. ISBN 952-11-2074-6; 952-22-2075-4 (pdf). ISSN 1238-8602. 

Leskelä, Tuula (red.) 2005. Lapin Natura 2000 -verkoston hoidon ja käytön yleissuunnitelma. 

Alueelliset ympäristöjulkaisut; 402: , 79 s. ISBN 952-11-2076-2; 952-11-2077-0 

(pdf). ISSN 1238-8610. 

Samer 

Ulla-Maija Kulonen, Irja Seurujärvi-Kari, Risto Pulkkinen (eds.). 2005. The Saami : a cultural 

encyclopaedia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. 

Renskötsel 

38 

Renbeteslagsföreningen: www.paliskunnat.fi

Bilaga 1 

Skyddsprogram och skyddsområden i Finland 

39 

1 Skyddsprogram 

Statsrådet har sedan år 1978 fattat principbeslut om etablerande av nya national- och naturparker 

samt skyddsprogram för olika livsmiljöer, i vilka definieras skyddsmålsättningar 

för respektive livsmiljö och de mest värdefulla objekten för skyddet samt metoder att 

tillämpa vid skyddandet. Statsrådet har godkänt sju skyddsprogram. Med stöd av statsrådets 

beslut åren 1996 och 2005 om finansiering av skyddsprogrammen är avsikten att de 

nationella skyddsprogrammen verkställs innan år 2009. 

Än så länge har inget naturskyddsprogram (NSL 7 §) framtagits under nya naturvårdslag. 

Delvis orsak till detta är att efter att Finland anslöt sig som medlem i den Europeiska gemenskapen 

inleddes utformandet av Europeiska gemenskapens nätverk Natura 2000, vars 

verkställning implementeras enligt normerna i naturvårdslags 10 kapitel. 

De skyddsprogram som statsrådets har godkänt implementeras huvudsakligen via inköp 

av privatägda områden till staten och senare etablering av naturskyddsområde i dessa med 

stöd av lagar eller förordningar. Vissa av områdena skyddas med stöd av naturvårdslag 

även under ansökan av markägaren som privata naturskyddsområden på beslut av regionala 

miljöcentralen för området ifråga. Implementeringsläget för programmen ändras 

år för år och i början år 2006 var läget såsom visas i tabellen nedan. Merparten av statens 

områden förvaltas av Forststyrelsen.

Tabell 1. Läget för implementering av skydd (i hektar) för markområden 1.1.2006 

(www.miljo.fi) 

Typ av skyddsprogram Etablerade Oetablerade Total areal 

Lagstadgade 


Privata 


Statens 

market 

Privata 

marker 

mark vatten 

National parker 797 000 85 000 8 200 2 100 892 300 

Naturparker 151 000 2 600 0 0 153 600 

Basprogram för myrskydd 442 400 11 500 13 200 146 100 14 

000 

627 200 

Skyddsprogram för fågelvatten 39 100 11 000 28 700 78 800 

Skyddsprogram för stränder 21 700 67 600 15 000 104 300 

Skyddsprogram för lundar 1 250 10 1 900 2 100 1 400 6 660 

Skyddsprogram för gamla 

skogar 

10 200 200 2 200 305 700 2 300 320 600 

Annat naturskyddsområde 39 800 27 000 66 800 

Övriga naturskyddsområde 

på privata marker 

Vattenområden på privata 

marker 

40 

28 400 28 400 

56 000 56 000 

Ödemarksområden 1 379 000 110 000 1 489 000 

Natura 2000, nya områdena 6 300 58 300 26 000 90 600 

Sammanlagt 2 820 650 236 310 168 800 599 000 99 000 3 914 260 

Statsrådet fattade år 1978 ett principbeslut om ett utvecklingsprogram för national- och 

naturparker och programmet har kompletterats åren 1980, 1985 och 1988. 

Myrskyddsprogrammet (1979 och 1981) är ägnat att landsomfattande bevara tillräckligt 

många urtyper av olika slags myrar. Programmet innefattar ca 600 objekt, vars sammanräknade 

areal är 629 000 hektar. 

Programmet innefattar nästan alla av de med hänseende till naturskydd och myrbiologi 

mest värdefulla myrområdena, som låg i naturtillstånd då programmet formades. 

Skyddsprogrammet för lundar (1988) har målsättningen att skydda olika typer av lundar 

inom olika zoner för lundväxtlighet samt trygga bestånden av djur- och växtarter i 

dem. Arealen av objekten i skyddsprogrammet för lundar är 6 600 hektar och det innefattar 

cirka 436 områden, varav huvuddelen ligger i södra Finland. Vissa lundtyper underordnas 

dessutom skogslagen som särskilt viktiga livsmiljöer, eller naturvårdslag som naturtyper 

att skyddas (NSL:s 29 §).

41 

Riksomfattande skyddsprogrammet för fågelvatten (1982) innefattar objekt vars areal 

är 74 700 hektar och antal ca 287, varav största delen är grunda och frodiga vattenområden, 

för fågelbeståndets viktigaste områden för häckning samt vila under flyttning. 

Skyddsprogrammet för stränder (1990) eftersträvar att bevara mångsidig havs- och sjönatur 

jämte dess strandområden. Objektens totala areal är cirka 146 000 hektar och 29 av 

dessa representerar havsnatur och 98 sjönatur. Sammanlagda skyddade strandlinjen 

överstigen 8 000 kilometer, varav cirka fyra procent är havsstrandlinjer och fem sjöstrandlinjer. 

Skyddsprogrammet för gamla skogar har utformats för bevarande av gamla naturskogar 

och med dem förknippade ekologiska helheter och arter av organismer. Statsrådet har 

fattat tre principbeslut (1993, 1995, 1996) om skyddet av gamla skogar. Allt som allt innefattar 

programmet cirka 350 000 hektar, mest i Norra och Östra Finland. 

Riksomfattande skyddsprogrammet för åsar (1984) har som målsättningar att bevara 

de värdefulla geologiska, geomorfologiska och landskapmässiga drag som är mest karakteristiska 

för åsområden. Program innefattar 159 områden, vars totala areal är cirka 96 000 

hektar. Flertalet av programmets åsområden finns i Södra Finland.

42 

2 Naturskyddsområden 

Om grundandet av ett naturskyddsområde på statens marker samt dess ändamål och fredningsnormer 

regleras med en lag (nationalparker och minst 1 000 hektar stora naturparker) 

och om övriga områden med en förordning. För nationalparker skall uppställas en plan för 

skötsel och användning som styr åtgärderna som vidtas av myndigheterna som förvaltar 

områdena. Även för andra naturskyddsområden kan efter behovet uppställas planer för 

skötsel och användning. 

Centralt mål för grundande av naturskyddsområden är att bevara deras naturtillstånd och 

naturvärden samt vid behov sköta eller återställa områdenas värdefulla livsmiljöer via 

särskilda skötsel- eller återställningsåtgärder. Naturskyddsområdena är även viktiga objekt 

för medborgarnas vandringar och intressen i naturen samt som stödområden turismen 

i naturen. 

På ett naturskyddsområde kan man förbjuda eller begränsa rörelse, lägring, landstigning 

samt hållande av båt, fartyg eller annat fordon, med föreskrifter som införs i antingen regelverket 

för dess grundande eller ordningsreglerna för området. Förbud eller begränsningar 

förutsätter att beständigheten av områdets djurbestånd eller växtlighet kräver detta 

(NSL:s 18 §). 

Rörelse inom skyddsområde är i allmänhet tillåten under allemansrätten. På vissa områden 

är rörelse dock begränsad av skyddsorsaker bl. a. under fåglars häckningstid. Framfart 

med motorfordon i naturskyddsområden är förbjuden. Myndigheten eller verket som förvaltar 

områden kan dock med stöd av terrängtrafiklag bevilja undantagstillstånd. 

Naturskyddsområden på statens marker förvaltas och skötes av utöver Forststyrelsen även 

av Skogsforskningsinstitutet, Helsingfors universitet och Forskningscentralen för jordbruk. 

Information om naturskyddsområde ges utöver de förvaltande myndigheterna även 

av regionala miljöcentraler. 

2.1 National- och naturparker 

I början av år 2006 fanns det 35 nationalparker i Finland, med en areal på cirka 817 000 

hektar. Nationalparkerna har inrättats för att bevara de viktigaste naturområdena i finländsk 

natur, dessutom är de objekt för vandring och naturturism som är öppna för allmänheten. 

Nationalparkerna är viktiga såväl nationellt som internationellt och de innefattar 

nationallandskap samt andra betydande sevärdheter inom natur och kultur. Forststyrelsen 

förvaltar och sköter trettiofyra nationalparker och Skogsforskningsinstitutet en 

nationalpark.

Naturparkerna har främst inrättats för naturskyddet och vetenskapligt forskningsarbete. 

Skyddsföreskrifterna om dem är stramare än för nationalparker och de är huvudsakligen 

stängda för allmänheten. För forskningsarbete och pedagogisk användning kan dock beviljas 

besökstillstånd, vissa naturparker har dessutom markerade vandringsstigar som är 

öppna för allmänheten. Det finns nitton naturparker, varav sjutton förvaltas av Forststyrelsen 

och två av Skogsforskningsinstitutet. Arealen av dem är cirka 153 000 hektar. 

2.2 Övriga naturskyddsområden 

Statens övriga naturskyddsområden består av naturskyddsområden som har inrättats inom 

ramen för skyddsprogram fastställda av statsrådet. De för tillfället viktigaste naturskyddsområdena 

beskrivs kortfattat nedan. 

Under det av Statsrådet fastställda basprogrammet för myrskyddet har hittills inrättats 

sammanlagt 173 myrskyddsområden med en total areal på 453 000 hektar. De representerar 

huvudsakligen sumpmarker och högmossar. Även nationalparker och ödemarksområden 

samt övriga naturskyddsområden har myrområden. Bland objekten i skyddsprogrammet 

för lundar har 53 inrättats som lundskyddsområde. Mängden skyddsområden för fågelvatten 

tilltar snabbt nder beslut av regionala miljöcentraler. Det har etablerats 92 

skyddsområden för gamla skogar och deras areal är 10 000 hektar. 

Inrättandet av lagstadgade naturskyddsområden dröjer. I början av år 2006 väntar sammanlagt 

1 200 av statens områden på etablering. För att sätta fart på inrättandet av naturskyddsområden 

startar miljöministeriet och Forststyrelsen år 2006 ett särskilt projekt 

för beredande av regelverk för skyddsområden. 

Även för privatägda områden kan man med stöd av naturvårdslag inrätta naturskyddsområden. 

Beslutet om privata skyddsområden fattas av aktuell regional miljöcentral. Hittills 

har redan inrättats över 3 500 skyddsområden i privata områden, se kartan och tabellen. 

De är många till antalet, särskilt i den södra halvan av landet, men sammanlagda 

arealen av dem är mycket mindre än bland statens områden. De största markbaserade privata 

skyddsområdena är från drygt tusen hektar till några tusen hektar. 

2.3 Ödemarksområden 

43 

Med stöd av ödemarkslag (62/1991) inrättades tolv ödemarksområden i Lappland år 1991, 

totala arealen av dem är cirka 1,5 miljon hektar. De är inte egentliga naturskyddsområden, 

utan de inrättades för att bevara områdenas karaktär av ödemark, trygga samekultur och 

naturanäringar samt utveckla mångsidigt bruk av naturen. Alla ödemarksområden sköts 

och förvaltas av Forststyrelsen.

2.4 Regionala nätverket Natura 2000 

Finländska nätverket i Natura 2000 består till största delen, 97 procent, av naturskyddsområden 

som redan inrättats under nationella beslut eller av områden ingående i nationella 

skyddsprogram eller av på annat sätt skyddade områden. Natura-nätverket har en areal på 

cirka 4,9 miljoner hektar. Av detta är cirka tre fjärdedelar eller ca 3,6 miljoner hektar 

markområden. 

Det finns 1 715 SCI-områden under naturdirektivet. Deras areal är cirka 4,8 miljoner hektar, 

vilket motsvarar cirka 14 procent av Finlands totala areal. Antalet SPA-områden att 

rapportera under fågeldirektivet är 467. De har en areal på cirka 3,1 miljoner hektar, vilket 

motsvarar cirka 9 procent av Finlands totala areal. SCI- och SPA -områdena överlappar 

delvis. 

EU:s kommission har slutgiltigt redan godkänt nästan alla finländska SCI-förslag. Kommission 

beslutade om regionförteckningen över den alpina naturgeografiska zonen 

22.12.2003 och 13.1.2005 om förteckningen över den boreala zonen. Besluten innefattar 

1 632 områden med en total areal på cirka 4,6 miljoner hektar. 

Förteckningarna skall ännu kompletteras. De innehåller inte än de 39 områden, vars slutliga 

nationella beslutsfattning dröjer till följd av besvär. För vissa naturtyper och arter kommer 

nätverket dessutom att kompletteras med nya områden. 

2.5 Andra skyddsprogram samt områden viktiga 

för skyddet 

44 

Finland har sju med stöd av friluftslagen inrättade statens vandringsområden, avsedda för 

vandring och annan användning under rekreation i naturen. Områdena är markerade vandrings- 

och skidstråk, naturstigar och campingområden, och dessutom kan man i allmänhet 

fiska och jaga i dem. Alla områden förvaltas av Forststyrelsen och har införts i nätverket 

Natura 2000. 

Landskapsområden avser områden som med stöd av naturvårdslag (NSL 32 §) har inrättats 

för att bevara och sköta skönheten, historiska särdrag eller andra särskilda landskapsvärden 

i natur- eller kulturlandskap. Bara ett landskapsområde har hittills inrättats i Finland. 

För specificering av landskapmässigt värdefulla områden i Finland definierade miljöministeriets 

expertgrupp 156 landskapsområden år 1995, vilka under ett statsrådets principbeslut 

ansågs vara landsomfattat värdefulla. Områdenas areal är sammanlagt 730 000 hektar. 

Största delen av områdena som har definierats som landskapmässigt värdefulla ligger i 

odlingstrakter i Södra och Västra Finland.

Skyddsområden kring Östersjön (Baltic Sea Protected Areas BSPA) 

45 

År 1994, som en del av arbetet för Helsingforskommissionens (HELCOM), invaldes 62 i 

huvudsak redan på någon nivå skyddade kustområden i ett nätverk av skyddsområden 

kring Östersjön. År 1998 utökades nätverket med 24 nya havsområden. Alla nationalparker 

i det finländska havsområdet samt Kvarken och Raumo skärgårdar, vilka huvudsakligen 

förvaltas av Forststyrelsen, är med i nätverket. 

År 1975 undertecknade Finland internationella Ramsarkonventionen för skydd av våtmarker. 

Konventionen förpliktar staterna att främja skyddet av internationellt betydelsefulla 

våtmarker och vattenfåglar genom att inrätta naturskyddsområden i blötmarker. 

Avtalet har undertecknats av 138 stater. 

Finland har sammanlagt 49 Ramsarområden, vars totala areal är 785 780 hektar. Forststyrelsen 

förvaltar elva av områdena. Områdena har valts så att de så väl som möjligt representerar 

träsk, fågelsjöar, havsvikar och skärgårdsområden som är viktiga för beståndet 

av vattenfåglar i Finland. Alla finländska Ramsarområden ingår i nätverket Natura 2000. 

Ramsarkonventionens målsättningar för skydd verkställs via skyddsåtgärderna för Natura-områdena. 

Ramsarområdena ingår även nationella skyddsprogram, ex. de för myrar, fågelvatten 

och stränder. 

I Finland har två biosfärsområden, nordkarelska biosfärsområdet inrättat år 1992 och sedan 

år 1994 Skärgårdshavets biosfärsområde. Områdena ingår i organisationens för fostran, 

vetenskap och kultur UNESCO program ”människan och biosfären” (Man and the 

Biosphere, MAB). De är modellområden för hållbar utveckling, där man eftersträvat att 

förena skydd av livsmiljöns mångfaldighet och hållbar användning. Vardera området förvaltas 

delvis av Forststyrelsen. 

Vid ett sitt möte i Litauen 12.7.2006 godkände Unescos världsarvskommitté skärgården i 

Kvarken till världsarvsförteckningen. Kvarkens skärgård är Finlands första naturarvsobjekt, 

förteckning har sedan tidigare sex finländska kulturarvsobjekt.

Bilaga 2 

Prospektering och dess metoder 

Prospektering 

Prospektering har syftet att lokalisera ekonomiskt exploaterbara naturtillgångar i jordskorpan. 

Prospektering sker på lång sikt, ofta under en decennier lång naturvetenskaplig-ekonomisk 

evalueringsprocess, som påverkas förutom av naturtillgången i berggrunden 

även av ekonomiska och miljömässiga samt många samhällelig faktorer. Guiden begränsar 

sig till den naturvetenskapliga aspekten av prospektering. Vid malmundersökningar 

kartläggs detaljerat och mångsidigt berggrundens och jordmånens struktur och sammansättning. 

Informationen kan även utnyttjas mångsidigt vid planering av 

markanvändning och vård av miljön. 

Prospekteringsprocessen börjar med val av undersökningsområde och analys av existerande 

undersökningsmaterial (regionala undersökningar). I områden som bedöms vara 

mest potentiella för fyndighet av malmer insamlas mer exakt information, beroende på fallet, 

via geologisk kartläggning, geofysikaliska mätningar och geokemiska undersökningar 

(lokaliserande undersökningar). Om man i området som undersöks har kunnat lokalisera 

berggrundsformationer som bedöms innehålla ekonomiskt exploaterbara mängder 

malmmineraler fortsätter undersökningarna med att fyndigheterna undersöks detaljerat på 

olika platser. 

I ett idealfall följer dessa fyra undersökningsskeden på varandra, men vid prospekteringsprocesser 

i praktiken växlar andelen av respektive skede fall för fall. I föga undersökta 

områden, eller då man letar efter en alldeles ny typ av malm, är den regionala delen av undersökningarna 

i början av arbetet viktig. I bättre kända områden kan prospekteringen 

startas direkt med ett skede av lokaliserande eller platsinriktade undersökningar. Till följd 

av växlingarna i priser på råvaror eller pga. nya innovationer utförs prospektering även på 

redan kända och tidigare undersökta platser. I de flesta fall upphör prospekteringsprocessen 

redan innan platsinriktade undersökningar. 

Undersökningarnas framskridande 

Prospektering indelas i flera undersökningsskeden: 

1 val av område 

2 regionala undersökningar 

3 lokaliserande undersökningar 

4 platsinriktade undersökningar. 

46

1 Val av område 

Prospekteringen börjar i allmänhet med bedömning av existerande information. Existerande 

undersökningsmaterial och kartläggningsdata kombineras med moderna undersökningsmetoder. 

Även arkiverade prover analyseras på nytt. Målsättningen är att avgränsa 

potentiella undersökningsområden för noggrannare undersökningar. I Finland förfogar 

man i detta skede över GFC:s kartläggningsmaterial, som täcker hela landet, varför man i 

detta skede oftast inte behöver göra omfattande terrängundersökningar. 

2 Regionala undersökningar 

47 

Regionala undersökningar har syftet att i det valda undersökningsområdet lokalisera berggrundsformationer 

och strukturer med malmpotential. Även detta arbetsskede kan tämligen 

långt utföras på basis av existerande kartläggningsmaterial och provmaterial i GFC:s 

nationella borrkärnearkiv. Terrängarbete utförs närmast för att bekräfta formationer och 

strukturer samt nya idéer som uttolkats ur existerande data. 

Kartläggningsmaterial som står till förfogande i det regional undersökningsskedet är bergoch 

jordmånskartor i skalan 1:100 000, geofysikaliska data uppmätta från lågflyg med 200 

meters linjeintervaller, regionala morängeokemiska data (1 prov/4 km 2 ) samt satellitbilder 

och digitala höjdmodeller av terrängen. Dessutom har man för begränsade områden till förfogande 

resultaten av GFC:s och Geodetiska institutets regionala gravitationsmätningar, 1-8 observationer/km2. 

Existerande undersökningsmaterial kan till stora delar klargöras och tillgås via 

GFC:s webbtjänst. 

För tidigare outforskade områden är det nödvändigt att insamla nya data och även i terrängen 

verifiera tolkningar av existerande data. Geofysikaliska mätningar utförs med flyg- eller 

markytemätningar. Terrängmätningar utförs under förflyttning i terrängen huvudsakligen 

till fots, men även med bil och snöskoter. Morängokemisk provtagning sker under förflyttning 

av en slagborr monterad på lätt larvutrustning. Geologisk undersökningar görs 

under framfart med bil längs skogsbilvägar och i väglös terräng till fots eller med ett lätt 

terrängfordon. 

Framfart med motorfordon i terräng sker längs redan befintliga spår för att undvika att 

framfarten skapar nya sådana. För undersökningar som utförs med maskinell utrustning i 

terräng behövs tillstånd av markägaren eller områdets innehavare. Däremot kan observationer 

till fots för geologisk kartläggning utföras under den s.k. allemansrätten till rörelse i 

terräng. Även då skall man alltid beakta begränsningar av vistelse på gårdsområden och 

odlingar samt begränsningar förknippade med skyddsobjekt och fornminnen. 

Många gånger under regionala undersökningar verkställs även gruvlagsenliga inmutningsförbehåll 

inom begränsade målområden för att trygga framtida möjligheter till lokaliserande 

undersökningar.

48 

3 Lokaliserande undersökningar 

I skedet för lokaliserande prospektering eftersträvas att innan tät platsinriktad provtagning 

och borrning avgränsa platserna som ska undersökas från malmpotentiella formationer eller 

strukturer. 

En väsentlig del av lokaliserande undersökningsskeden är nya terrängundersökningar. De 

innefattar typiskt geofysikaliska mätningar på markytan med linjeavståndet 50-100 meter, 

samt i allmänhet även tätare slagborrsprovtagningar för geokemiska undersökningar av 

berg eller moräner, antingen med ett jämt nätverk (punktavstånd 100 - 250 m) eller som 

profiler, med ex. 50 m som punktavstånd. Prospekteringsborrning kan även utföras redan 

under lokaliserande undersökningar. Geologiska observationer utförs för alla existerande 

bergblottläggningar, vid behov genom att blottlägga berget över en area på några kvadratmeter. 

Efter undersökningarna övertäcks i allmänhet det blottlagda berget, såvida detta är 

nödvändigt för växtligheten eller miljön. Naturen övertäcker även själv blottläggningarna 

inom några år. För undersökning av morän och tungmineraler, gräver man med grävmaskin 

gropar av diametern 2-5 meter på noggrant utvalda platser. Groparna övertäcks efter 

provtagningar och observationer. 

Betydelsen av provtagning under borrning framträder i områden med få bergblottläggningar, 

då möjligheterna att göra geologiska observationer direkt ur berget annars är begränsade. 

Provtagningarna utförs i terrängen med lätt larvutrustning och man förflyttar sig såvitt 

möjligt i terrängen längs redan befintliga spår. Om trädbeståndet är särskilt tätt, kan 

det vid provtagningar vara av nöden att fälla enskilda träd. Provtagningsskeendet som sådant 

åsamkar inte terrängen större spår, bl. a. provtagningshålen täpps igen av sig själva. 

Vid behov tillproppas hålet genast vid provtagningen. 

För lokaliserande undersökningar är det alltid nödvändigt att informera markägaren samt 

för maskinella undersökningar be om tillstånd för förflyttningar och avtala i förväg om ersättningsförfarandet 

i händelse av eventuella skador på trädbestånd m.m.. Lokaliserande 

undersökningar utförs ännu ofta på tillstånd av markägaren på områden under inmutningsförbehåll, 

men efterhand som den undersökta platsen preciseras, ansöker man för att trygga 

fortsättningen senast innan platsinriktade undersökningar om mutsedel hos HIM. 

4 Platsinriktade undersökningar 

Platsinriktade undersökningar koncentreras till en noggrant avgränsad plats, var bedöms 

finnas utvinningsdugligt malmmaterial. Undersökningarna har i detta skede målet att preliminärt 

utreda om förekomsten av materialet som efterletas på platsen beträffande kvalitet 

och mängd är tillräcklig för ekonomiskt utnyttjande. Undersökningsrättigheterna för 

platsen har även i detta skede med stöd av gruvlag i allmänhet säkrats med en inmutning.

Platsinriktade undersökningar varierar fall för fall. Först avgränsas fyndigheten och bedöms 

med hjälp av borrningsprover och geofysikaliska mätningar eller borrningsprovtagningar 

som är lämpliga för kartläggningen av fyndighetens art. Om resultaten av undersökningarna 

fortfarande är positiva, verifieras arten av det efterletade materialet med systematiska 

borrningar, ibland även med hjälp av brytning och provanrikning. Storleken på 

brott för undersökning varierar från några meter till tiotals meter, beroende på fallet. 

Undersökningar för platsinriktad prospektering kan skapa lokala ändringar i miljön. Så 

särskilt i samband med större jordupptag och provbrytningar. Borrningar på undersökningsplatsen 

skadar i allmänhet inte miljön i större grad. Gruvlag (GruvL 20 §) reglerar 

allmänt om undanröjandet på inmutningsområden av spåren efter undersökningar när inmutningen 

utlöper. När man är verksam på skyddsområden skall man fall för fall överenskomma 

om detta med områdets innehavare. 

Inmutningar med stöd av gruvlag tryggar inmutaren rätten till fyndigheten som undersöks 

och ger vanligen även befogenheter för att verkställa nödvändiga undersökningar. God 

sed vid prospektering är att hålla kontakt med markägarna och tidvis informera lokalbefolkningen 

om undersökningarna. 

För att minimera eventuella skador från prospekteringen utreds tillsammans med den ansvariga 

miljömyndigheten redan innan platsinriktade undersökningar inleds de områdets 

naturvärden som skall skyddas. 

Prospekteringsmetoder 

Prospekteringsundersökningar innefattar kartläggning av geologiska formationer och 

berggrundsstrukturer med hjälp av existerande kartmaterial, fjärrkartläggningsmetoder, 

geofysikaliska mätningar och geologiska terrängobservation samt provtagningar av jordmånen 

och berggrunden. 

Geologisk undersökningar bygger på direkta observationer i terrängen och prover insamlade 

i terrängen för analys. Geokemiska undersökningar bygger på prover tagna i terrängen 

av jordmånen och berggrunden för kemisk analys och geologisk tolkning av resultat. 

Vid geofysikaliska undersökningar mäter man jordskorpans fysikaliska egenskaper och 

tolkar dem geologiskt. Geologiska undersökningar som bygger på fjärrkartläggning och 

existerande kartmaterial sitter medelvägs mellan geologiska och geofysikaliska undersökningsmetoder. 

Geologiska undersökningar 

49 

Geologisk undersökningar utgår från analyser och ny tolkning av existerande data, information 

och provmaterial. Geologiska terrängundersökningar innefattar efter omständigheter 

och fallet först kartläggning av bergblottläggningar, prospektering av block och

provtagningar av berg eller moräner. När platsen som undersöks har avgränsats med tillräcklig 

noggrannhet övergår tyngdpunkten av geologisk undersökningar på borrningar, 

med syftet att bilda en tredimensionell modell av fyndigheten. 

Kartläggningen av blottläggningar görs med att åskådliggöra existerande öppna berg. Vid 

behov skall berget öppnas med avlägsnande av jordtäcket från valda sektioner av bergsytan. 

Bergområdena som öppnas för fastställande av stenarten är i storleksordning cirka en 

kvadratmeter och på viktigaste platser av strukturellt intresse några kvadratmeter vida. 

Efter observationerna kan torven vändas tillbaka. De viktigaste bergblottläggningarna vill 

man ofta rengöra genom tvättning och hålla öppna så länge undersökningarna pågår. Av 

bergblottläggningar tas prover på valda platser för laboratorieundersökning, med antingen 

en hammare eller en handburen miniborr. Borrningsprovet är då en 10-20 cm lång stentapp. 

Av blottläggningar kan även tas cirka 5 cm breda och 5-7 cm djupa prover ur en skåra 

genom att såga med en diamantslipskiva. 

Prospektering av block är undersökning av malmtecken i synliga stenblock och bergblottläggningar. 

Av intressanta platser tas prover med en hammare eller miniborr för noggrannare 

undersökningar. Prospekteringen av block är särskilt förknippad med s.k. folkprovsaktiviteter. 

Detta bedrivs av amatörer som är intresserade av prospektering, som levererar 

proverna från prospektering till professionella för värdering. 

Geokemiska undersökningar 

50 

Under finländska förhållanden mest vanliga geokemiska undersökningsmetoder är morängeokemi 

och litogeokemi. Moränprovtagningar utförs med slagborrsutrustning monterad 

på en lätt larvmaskin. Med slagborren trycks ett 56 mm tjockt borrbett till önskat provtagningsdjup 

eller till bergsytan och provet lyfts upp med bettets provupptagare för laboratorieundersökningar. 

Om det samtidigt även tas bergsprover underifrån moränen av 

bergsytan, används spolning med vatten eller luft i arbetet. I vartdera fallet är effekterna på 

naturen samma. Kvar i terrängen blir spåren efter maskinens rörelser och hålet efter provtagningen. 

Beroende på terräng så försvinner spåren inom ett år. 

Litogeokemi är analys av bergprover och tolkning av dessa. Provtagningarna sker antingen 

ur bergblottläggningar eller med slagborr underifrån jordtäcket eller genom att borra 

djupare ur berget. 

Väsentligaste faktorn för naturen vid provtagningar är transporten av maskinen till provtagningsplatsen. 

Om trädbeståndet i området är glest, försvinner spåren efter larvmaskinen 

normalt inom samma år. I områden med tät växtlighet eller mjuk jordmån syns spåren 

efter rörelserna längre, varför man ska vara omsorgsfull vid val av färdspår. Särskilt i områden 

med källor kan hålen för provtagning orsaka att grundvatten under tryck tränger till 

markytan, dvs. det uppstår nya källor, såvida inte hålen tilltäpps genast efter provtagningen. 

Även annars skall provtagningen i fuktiga områden planeras omsorgsfullt med hänsyn 

till områdets värden som skall skyddas.

Diamantborrningar 

Vid diamantborrning tas tiotals - hundratals meter långa borrkärneprover ur berget. Först genomborras 

jordtäcket med ett cirka 10-20 cm tjockt rör, genom vilket den egentliga bergborrningen 

utförs. Diametern på hålet som borras i berget varierar 46 - 115 mm vid tagning 

borrkärneprover. Ofta för ytterligare geofysikaliska undersökningar av hålet krävs att i 

borrhålet lämnas ett skyddsrör som sträcker sig över markytan. 

Spolvatten som används vid borrning tas ur bäckar i området och insugs slutligen i jordmånen 

via ett utfällningskärl. Kvar i terrängen som tecken på borrandet blir det korta slutna 

skyddsröret, i vilket det senare är möjligt att göra nya hålmätningar. Om röret inte kvarlämnas, 

sluter sig hålet av sig själv, eller tillproppas efter behovet genast när borrandet 

avslutas. 

Viktigaste faktorn för miljön är med hur tung utrustning proverna tas. Lättaste larvmaskiner 

lämnar inte mer spår än utrustningen som används vid moränprovtagning. Vid användning 

av tunga borrningsmaskiner som rör sig på hjulunderlag krävs större omsorgsfullhet. 

Utöver spåren efter den egentliga borrningsmaskinen, påverkas miljön dessutom 

av förflyttning mellan borrningsplatsen och servicepunkten. I skyddsområden skall servicerutterna 

väljas särskilt omsorgsfullt och mängden transporter minimeras. Mycket rörelse 

kan skada trädbeståndets ytliga rotsystem. 

Med undantag av det i normala fall i hålet kvarlämnade skyddsröret blir knappt inte fler 

spår kvar i borrningspunkten än vid moränprovtagningar. 

Undersökningslinjer och -diken 

Grävmaskiner används vid moränundersökningar, varvid det undersökta området undersöks 

beträffande jordmånens skiktfaser, tungmineraler i moräner och förekomsten i moräner 

av block från malm. I områden med tunt jordtäcke används grävmaskiner även för 

blottläggning av berg. Gropar som öppnats för moränundersökningar kan övertäckas direkt, 

varför det inte blir kvar långvariga spår efter dem i terrängen. Vid behov kan även 

bergöppningar övertäckas efter undersökningarna. 

Provbrytning 

51 

Som undersökningsmetod används provbrytning sällan vid prospektering. Provbrytning 

behövs för att utreda möjligheterna till anrikning av bruten malm. 

Innan provbrytning har platsen redan undersökts och bedömts på basis av borrningsmaterial 

och konstaterats som eventuellt duglig för exploatering. Det finns redan en preliminär 

uppskattning av storleken på malmfyndigheten. Om resultatet av provbrytningar är positivt 

med sikte på utnyttjande av malmen, inleds framtagningen av planer och lönsamhets-

kalkyler för utnyttjande av fyndigheten. Hit hör även bedömning och utredning av olika 

miljöeffekter. 

Geofysikaliska metoder 

Med geofysikaliska undersökningar avses mätning av jordskorpans fysikaliska egenskaper, 

som ex. magnetfält, gravitation, elektrisk ledningsförmåga och radioaktiv strålning ur 

berggrunden, med hjälp av geofysikaliska undersökningsmetoder och tolkning av geologiska 

observationer. I allmänhet förs inget bort ur terrängen och det blir inga andra spår 

kvar i terrängen än de från rörelser. Numera utförs lokalisering i terrängen med GPS-metoder, 

varför synliga linjedragningar i terrängen inte behövs. 

Geofysikaliska mätningar kan utföras som flygmätningar, på markytan eller från borrhålet. 

Mätningarna som sådana, starkare seismiska explosioner undantagna, lämnar inga 

synliga spår i terrängen eller förändringar i miljön. Seismiska metoder har använts för utreda 

jordtäckets tjocklek och berget gedigenhet, men numera utreds detta lättare med jordradar 

och gravitationsmätningar. 

Flyggeofysik 

Geofysikaliska mätningar, som omfattar vidsträckta områden, utförs som flygmätning 

med apparatur som monterats i antingen en flygmaskin eller en helikopter. Ett område omfattande 

nästan hela Finland har uppmätts med s.k. lågflygmätningar. I vissa fall behövs 

dock för prospektering data som uppmätts under ännu tätare linjeavstånd. Magnetiska och 

elektriska metoder samt strålningsmätningar är typiska mätmetoder. Vid placering i tid av 

mätningsskeende bör man beakta luftfartsverkets normer och anvisningar, som bl. a. tar 

hänsyn till viktiga häckningsområden för fåglar, pälsuppfödning och renarnas kalvningstider. 

Utöver buller skapar mätningarna som sådana inget övrigt förfång för naturen. 

Markytegeofysik 

52 

Geofysikaliska mätningar som utförs på markytan innefattar magnetiska och elektriska 

mätmetoder samt gravitationsmätningar, och ibland platsundersökningar med jordradarmetoder. 

Med magnetiska och gravitations- och strålningsmätningsmetoder mäts jordens 

eget magnetfält, gravitation som strålning. Med elektriska metoder mäts antingen naturens 

egna källfält eller skapade källfält. Realisering av geofysikaliska terrängmätningsmetoder 

i terrängen illustreras i den bilagda bildserien.

Bild 1. Geofysikalisk flygmätning på 30–60 meters höjd över markytan 

Bild 2. Geofysisk markmätning av berggrundens fysikaliska egenskaper 

53 

Bild 3. Kärnborrning i vinter minimerar markskadorna

54 

Lokalisering i terräng sker numera med GPS, varför det inte är nödvändigt att dra linjedragningar 

för lokaliseringen. Vid markytemätningar utförs mätningarna under färd till 

fots samt vintertid med snöskoter. I allmänhet tar man sig med terrängbil längs existerande 

vägar eller färdstråk fram till mätningsplatsen. Vid användning av maskinella fordon skall 

beaktas begränsning gällande framfart med motorfordon i terräng. 

Hålmätningar görs i borrhål antingen genast i samband med borrandet eller senare. Hålmätningar 

åsamkar naturen ingen skada. 

Tabell 1. Gruvmineraler enligt gruvlag (Gruvlag 503/1965, 2 §). 

Gruvmineraler 

1 Li, Rb, Cs, Be, Mg, Sr, Ra, B, Al, Sc, Y, lantanider, Ac, Th, U och övriga aktinider, 

Ge, Sn, Pb, As, Sb, Bi, S, Se, Te, Cu, Ag, Au, Zn, Cd, Hg, Ga, In, Tl, Ti, Zr, Hf, V, 

Nb, Ta, Cr, Mo, W, Mn, Re, Fe, Co, Ni, Pt och övriga platinametaller 

2 Grafit, diamant, korundum, kvarts, boxit, olivin, kyanit, andalusit, sillimanit, granat, 

wollastonit, asbest, talk, pyrofyllit, muskovit, vermikulit, kaolin, fältspat, nefelin, 

leusit, skapolit, apatit, baryt, kalkspat, dolomit, magnesit, fluorspat och kryolit 

3 Ädelsten 

4 Marmor och täljsten

Bilaga 3 

Livscykeln för gruvverksamhet 

Processen för gruvverksamhet och gruvans livscykel kan indelas grovt i tre faser: 

• prospektering 

• produktionfas 

• stängning av gruvan. 

55 

Prospektering inleds med val av område och regionala undersökningar med målet att huvudsakligen 

med hjälp av existerande material lokalisera malmpotentiella områden. Prospekteringsskedet 

och dess metoder beskrivs i bilaga 2 till guiden. 

På basis av regionala undersökningar koncentreras undersökningar till lovande områden, 

om vilka inhämtas mer detaljerad information om bl. a. det mer exakta läget för malmfyndigheten. 

En beviljad inmutningsrätt ger rätt att utföra undersökningar beträffande gruvmineraler, 

då man fungerar på områden belägna utom skyddsområden. Inmutningen ger 

företrädesrätt till ansökning om gruvrätt, men exploatering av i fyndigheten befintlig 

gruvmineral kräver gruvrätt. Prospekteringsfasen kan pågå i åratal, även decennier, innan 

det blir möjligt att planera egentlig gruvverksamhet. 

För exploatering av gruvmineraler ansöks om utmål hos handels- och industriministeriet. 

Efter utfärdandet av utmålet preciseras ännu borrningarna i inmutningsområdet och görs 

lönsamhetskalkyler, på basis av vilka fattas slutliga beslut om grundande av en gruva och 

inledande av verksamhet. Innan produktionsfasen ansöker man om de tillstånd som verksamheten 

kräver, bl. a. byggnads- och miljötillstånd, samt uppvisar för Säkerhetsteknikcentralen 

en generalplan över gruva, emedan utmålet och den därmed erhållna gruvrätt till 

utmålets mineraltillgångar ger i sig själva inte rätt till mer omfattande verksamhet. 

Beroende på strukturen i malmfyndigheten, kan malmen exploateras antingen genom öppen 

brytning eller/och brytning under jord. I synnerhet kan grundläggningsskedet med 

förberedelser av en gruva för underjordisk brytning sträcka sig över flera år, då malmen 

kan ligga djupt i berggrunden, varvid dess exploatering förutsätter bl. a. utschaktning av 

sneda tunnlar, schakt, ändor och serviceutrymmen innan produktionen inleds. 

Längden av en gruvas produktionskede beror bl. a. på omfattningen av malmfyndigheten 

och marknadspriserna för malm, och kan pågå i några år upptill flera decennier. Ofta ökar 

uppskattningen av malmstorleken, då informationen tilltar under verksamhetens förlopp 

och den beräknade verksamma tiden för gruvan blir betydligt längre än vad som bedömdes 

då gruvan öppnades, om förutsättningarna annars är oförändrade. Under produktionstiden 

kan gruvverksamheten tillfälligt ligga nere även tämligen långa perioder till följd av 

konjunkturväxlingar.

56 

När fyndigheten är slutexploaterad, inleds nedkörning av gruvan varunder förbereds 

stängning av gruvan. Stängning innefattar utöver åtgärder förknippade med avslutandet av 

verksamheten även väsentligen eftervården av området och senare uppföljning. Under 

skötseln efteråt snyggas landskapet upp och eventuella skadlig miljöeffekter förhindras 

och minimeras. Skedet av eftervård och därmed även stängningen av gruvan kan pågå i 

flera år i form av efterkontroll, även i decennier efter att verksamheten upphörde. Livscyklerna 

för gruvorna i Finland visas på bild 4.

57 

Bild 4. Livscykeln för gruvverksamhet – bearbetning av finländska gruvor från fynd till 

exploatering.

Bilaga 4 

Anvisningar för ansökan om inmutning / Handels- och 

industriministeriet 

Anvisningar för dem som ansöker om rättigheter enligt gruvlagen 

I gruvlagen (503/1965) och gruvförordningen (663/1965), som utgör ett komplement till 

gruvlagen, finns bestämmelser om vilka uppgifter som dem som ansöker om rättigheter 

enligt gruvlagen minst skall lämna i samband med ansökan och vilka handlingar som skall 

bifogas ansökan. Sökandena skall fästa uppmärksamhet vid att ansökningarna innehåller 

alla uppgifter och bilagor som krävs. Detta underlättar behandlingen av ansökningarna 

och minskar behovet av ytterligare utredningar. Handläggningen av ärendet går snabbare 

om både ansökan och bilagorna skickas även på elektronisk väg. 

Utöver gruvlagen och gruvförordningen skall annan gällande lagstiftning iakttas (t.ex. 

förvaltningslagen, lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, naturvårdslagen 

och miljöskyddslagen). Enligt förvaltningslagen omfattas inmutnings- och utmålsansökningarna 

av förfarandet med hörande. Enligt förvaltningsprocesslagen har alla parter rätt 

att söka ändring. 

En avgift tas ut för beslut angående ansökningar om gruvrättigheter. 

Handlingarna liksom även bilagorna, skall i enlighet med språklagen (423/2003) vara avfattade 

på något av landets två officiella språk, dvs. antingen på finska eller på svenska. 

Om handlingarna är avfattade på något annat språk, skall sökanden se till att dokumenten 

översätts av en auktoriserad translator till något av de två officiella språken enligt ovan (se 

lagen om auktoriserade translatorer 1148/1998). 

När det gäller offentligheten i fråga om ansökningshandlingar, skall lagen om offentlighet 

i myndigheternas verksamhet (621/1999) iakttas. Om sökanden anser att ansökningshandlingarna 

innehåller uppgifter som skall hemlighållas skall detta anges skilt för varje handling 

(gärna i en särskild bilaga) samt grunden för hemlighållandet (t.ex. affärshemlighet). 

Anvisningarna nedan är inte uttömmande. Anvisningarna preciseras och kompletteras 

vid behov. 

Handläggningen av ärendet går snabbare om kartorna skickas också i MapInfo-format 

(*tab) till e-postadressen:kaivosrekisteri@ktm.fi 

Mer information: kaivosrekisteri@ktm.fi 

58

Anvisningar för ansökan om förbehåll 

Allmänt om förbehåll 

En inmutningsberättigad har rätt att förbehålla sig företräde att inmuta en eventuell fyndighet 

genom att göra en skriftlig förbehållsanmälan om detta (förbehållsansökan). Ansökan 

inlämnas till magistraten (www.maistraatti.fi) på den ort där förbehållsområdet är beläget. 

Magistraten vidarebefordrar ansökningen till handels- och industriministeriet. Förbehållet 

är i kraft högst ett år från den dag då förbehållsansökan inlämnades till magistraten. 

Ett förbehåll får omfatta högst 9 km². Förbehållsområdet skall vara sammanhängande och 

om möjligt fyrsidigt och rätvinkligt. Det går att ansöka om förbehåll för flera områden genom 

en enda ansökan. 

Förbehållet får inte gälla ett sådant område som ligger närmare än en kilometer från ett 

område för vilket någon annan sökt inmutning eller från ett inmutningsområde eller utmål 

som tillhör någon annan. Förbehållet får inte heller gälla ett tidigare förbehållet område 

(s.k. karensbelagt område), om mindre än tre år har förflutit från det att det föregående förbehållet 

upphört att gälla. Ett nytt förbehåll kan dock beviljas när ett år har förflutit från 

det att det föregående förbehållet upphört att gälla, ifall sökanden presenterar vägande 

motiveringar för förbehållet och en plan över undersökningsåtgärderna. 

En förbehållsansökan skall innehålla 

sökandens namn, yrke och adress, 

förbehållets geografiska läge: uppgift om län och kommun, 

sökandens företrädare i Finland och dennas kontaktinformation, om sökanden 

är ett utländskt bolag/en utländsk fysisk person. 

Bilagorna till förbehållsansökan 

1 Kkarta över förbehållsområdet i skala 1:200 000, eller om möjligt i skala 1:50 

000 eller 1:20 000. För tydlighetens skull bör två kartor skickas, varav en bör 

vara i skala 1:200 000 och den andra i skala 1:50 000 eller 1:20 000. På kartan 

skall synas kartbladets nummer (t.ex. 3831 02) och minst tre punkter med kända 

koordinater eller områdets hörnkoordinater. Om kartorna skickas även i 

MapInfo-format behöver inte de ovan nämnda koordinaterna anges. Obs! 

MapInfo-filerna skall skickas till e-postadressen kaivosrekisteri@ktm.fi. 

2 Utdrag ur handelsregistret som får vara högst tre månader gammalt. Om sökanden 

under de föregående 12 månaderna har inlämnat ett handelsregisterutdrag 

till handels- och industriministeriet i samband med någon annan ansö- 

59

kan, räcker det med en kopia av detta handelsregisterutdrag och en försäkran 

från sökanden om att uppgifterna inte har ändrats. Om sökanden är ett utländskt 

bolag skall en motsvarande officiell handling inlämnas. Om handelsregisterutdraget 

har skrivits ut på elektronisk väg bör datumet för utskriften 

framgå av utdraget. 

3 Om sökanden är en fysisk person, inlämnas registerutdrag (t.ex. personbevis). 

4 Gällande intyg (t.ex. fullmakt) över att den som undertecknat ansökan har rätt 

att agera ombud för sökanden om rätten att teckna firma inte framgår av handelsregisterutdraget. 

5 Motiveringar till förbehållet, samt utredning över utförda undersökningar och 

planerade undersökningsarbeten om det är frågan om ett s.k. karensbelagt område. 

60

Anvisningar för ansökan om inmutningsrätt 

Allmänt om inmutning 

Inmutningsrätt berättigar inmutaren att utföra undersökning av gruvmineraler inom det 

område som anges i mutsedeln. Inmutningsrätt kan beviljas för 1–5 år. 

Ett inmutningsområde får omfatta högst en kvadratkilometer. Området skall vara enhetligt. 

Det är möjligt att ansöka om inmutningsrätt för flera områden genom en enda ansökan. 

Inmutningsansökan skall inlämnas skriftligen till handels- och industriministeriet, postadress: 

Handels- och industriministeriet, Registratorskontoret/Gruvärenden, PB 32, 00023 

STATSRÅDET. 

I en inmutningsansökan skall anges 

• sökandens namn, yrke, hemort och adress 

• sökandens företrädare och dennas kontaktinformation i Finland om sökanden 

är ett utländskt bolag/en utländsk fysisk person 

• om möjligt, namnet på kontaktperson ( inkl. kontaktinformation) som vid behov 

kan lämna markägaren närmare information om undersökningsarbetena 

och tidtabellen för dessa 

• inmutningsområdets geografiska läge: län, kommun, by och lägenhet/fastighet 

(namnet på lägenheten/fastigheten och dess officiella registernummer) 

och inmutningsområdets areal per lägenhet/fastighet 

• inmutningsområdets areal med minst 0,1 hektars noggrannhet skilt för varje 

lägenhet/fastighet 

• förslag till namn på inmutningsområdet 

• förbehållets gruvregisternummer, om inmutning söks på basis av den förmånsrätt 

som ikraftvarande förbehåll medför 

• gruvmineral som enligt sökanden kan antas finnas på området och grunderna 

för antagandet 

• önskad giltighetstid för inmutningen. 

Bilagor till en inmutningsansökan: 

1 karta över inmutningsområdet (minst i skala 1: 20 000), av kartan skall framgå 

61 

• gränserna för inmutningsområdet och de fastigheter som gränsar till inmutningsområdet 

och deras fastighetsbeteckningar

• kartbladsnummer (t.ex. 3831 02) och minst tre punkter med kända koordinater 

eller inmutningsområdets hörnkoordinater om kartan inte är i 

MapInfo-format 

• det utanförliggande närområdet till inmutningen i tillräcklig utsträckning, 

vilket möjliggör också en bedömning av eventuella inmutningshinder 

enligt 6 § i gruvlagen i närheten av gränsen till inmutningsområdet. 

2 Plan över undersökningsarbetet (redogörelse för antalet och arten av behövliga 

undersökningsarbeten jämte motivering) som skall innehålla uppgift om 

bl.a. 

• vilka undersökningsarbeten som planeras 

• vilka slags metoder som skall användas 

• det uppskattade antalet åtgärder och en tidtabell för dem (den beräknade 

tiden för undersökningsarbetena samt under vilken årstid arbetena infaller 

) 

• om tyngre undersökningsarbeten än de sedvanliga åtgärderna, såsom 

torrläggning av mark, provbrytning, provanrikning och annat dylikt arbete, 

planeras bli utförda enligt undersökningsplanen, skall tillräckligt 

detaljerade uppgifter lämnas om dessa för att man skall kunna bedöma 

konsekvenserna av dem, samt 

• andra omständigheter som fastighetsägaren eventuellt bör informeras 

om. 

3 Om undersökningarna berör specialområden (t.ex. Naturaområdet eller annat 

skyddat område, ödemarks-, same-, renskötsel- eller grundvattenområden 

samt annan verksamhet som bedrivs på området) skall i undersökningsplanen 

särskild uppmärksamhet fästas vid konsekvenserna för undersökningsarbetena. 

I ett sådant fall kan det vara nödvändigt att lämnar ytterligare upplysningar 

om bl.a. följande: 

• i fråga om undersökningsarbeten inom sameområdet, uppgift om eventuella 

andra konsekvenser med tanke på särdragen hos samernas rättigheter 

• uppgift om hur täckande och detaljerad Naturautredningen är 

62 

• eventuella konsekvenser av undersökningsarbeten med tanke på förutsättningarna 

för den näringsverksamhet som bedrivs inom området 

• särdragen ur natur- och miljöskyddets synvinkel.

4 Godtagbar utredning över att det inte föreligger några inmutningshinder enligt 

6 § (3–9 punkten) i gruvlagen. Sökanden skall noggrant utreda eventuella inmutningshinder 

och fästa uppmärksamhet vid att de uppgifter som lämnas att 

tillförlitliga. De intyg som utfärdas av magistraten betraktas som tillförlitliga. 

Om sökanden lämnar ett intyg undertecknat av två personer som är förtrogna 

med de lokala förhållandena lämnas samtidigt en redogörelse för deras lokalkännedom 

och för att inget jäv föreligger för dem och uppgift om vad informationen 

baserar sig på. 

5 Handelregisterutdrag som inte får vara äldre än 3 månader. Om sökanden under 

de föregående 12 månaderna har inlämnat ett handelsregisterutdrag i samband 

med en annan ansökan, räcker det med en kopia av utdraget och en försäkran 

från sökanden om att uppgifterna inte har ändrats. När det gäller utländska 

bolag skall ett motsvarande officiellt dokument inlämnas. Om handelsregisterutdraget 

har skrivits ut på elektronisk väg skall datumet för utskriften 


6 För fysiska personer ett registerutdrag (t.ex. personbevis). 


att agera ombud dör sökanden om undertecknarens rätt att teckna firma inte 

framgår av handelsregisterutdraget. 

8 Utdrag eller utskrifter urfastighetsregistret för de lägenheter/fastigheter som 

är belägna på det område som inmutningsansökan gäller. 

9 Förteckning över de berörda markägarna och deras kontaktinformation. 

10 Förteckning över rågrannarna till inmutningsområdet och deras kontaktinformation 

om sökanden inte meddelar att han/hon avstår från sin rätt enligt 12 § i 

gruvlagen att använda områden utanför inmutningsområdet. 

63

Anvisningar för ansökan om förlängning av inmutningens 

giltighet 

Det är möjligt att ansöka om förlängning av inmutningens giltighet före giltighetstidens 

utgång. 

Skriftlig ansökan om förlängning skall inlämnas till handels- och industriministeriet, adress 


STATSRÅDET. 

I ansökan om förlängning av inmutningens giltighet skall anges 

• sökandens namn, yrke, hemort och adress, 


är ett utländskt bolag/en utländsk fysisk person, 

• om möjligt, namnet på och kontaktinformationen till en kontaktperson som 

vid behov kan ge markägaren ytterligare upplysningar om undersökningsarbetena 

och tidtabellen för dem, 

• inmutningsområdets gruvregisternummer, 

• önskemål om tiden med vilken inmutningens giltighet skall förlängas. 

Bilagorna till ansökan om förlängning av inmutningens giltighet 

1 Utredning om de systematiska undersökningar som utförts på inmutningsområdet 

och motivering till varför man trots undersökningarna inte fått tillräcklig 

upplysning om fyndighetens exploaterbarhet, 

2 Utredning om den uppskattade mängden och arten av nya undersökningar 

jämte motivering, dvs. en ny plan över framtida undersökningsarbeten som 

skall innehålla bl.a. följande: 

64 

• vilka slags undersökningsarbeten som skall utföras 

• vilka slags metoder som skall användas 

• antalet åtgärder och deras omfattning (under hur lång tid undersökningsarbetena 

beräknas pågå samt under vilka årstider åtgärderna infaller 

på) 

• om ansökan inte gäller de ursprungliga inmutningsområdena, vilka områden 

av det ursprungliga inmutningsområdet som är aktuella

• om tyngre undersökningsarbeten än de sedvanliga åtgärderna, såsom 

torrläggning av mark, provbrytning, provanrikning och annat dylikt arbete, 

planeras bli utförda enligt undersökningsplanen, skall tillräckligt 

detaljerade uppgifter om dessa lämnas för att möjliggöra en bedömning 

av konsekvenserna 

• hur särdragen hos olika områden (t.ex. Naturaområdet eller annat skyddat 

område, ödemarks-, same-, renskötsel- eller grundvattenområde eller 

annan verksamhet som bedrivs på området) har beaktats 

• andra omständigheter som fastighetsägaren eventuellt bör informeras 

om. 

3 Om undersökningarna berör specialområden (t.ex. Naturaområdet eller annat 

skyddat område, ödemarks-, same-, renskötsel- eller grundvattenområde samt 

annan verksamhet som bedrivs på området) skall i undersökningsplanen särskild 

uppmärksamhet fästas vid konsekvenserna för undersökningsarbetena. I 

ett sådant fall kan det vara nödvändigt att lämnar ytterligare upplysningar om 

bl.a. följande: 

• i fråga om undersökningsarbeten inom sameområdet, uppgift om eventuella 

andra konsekvenser med tanke på särdragen hos samernas rättigheter 

• uppgift om hur täckande och detaljerad Naturautredningen är 

• eventuella konsekvenser av undersökningsarbetena med tanke på förutsättningarna 

för den näringsverksamhet som bedrivs inom området 

• särdrag i fråga om naturskyddet. 

4 Handelsregisterutdrag som inte får vara äldre än 3 månader. Om sökanden under de 

föregående 12 månaderna har inlämnat ett handelsregisterutdrag i samband med en annan 

ansökan, räcker det med en kopia av utdraget och en försäkran från sökanden om att uppgifterna 

inte har ändrats. När det gäller utländska bolag skall ett motsvarande officiellt dokument 

inlämnas. Om handelsregisterutdraget har skrivits ut på elektronisk väg skall datumet 

för utskriften framgå av utdraget. 


6 Gällande intyg (t.ex. fullmakt) över att den som har undertecknat ansökan har 

rätt att agera ombud för sökanden om undertecknarens rätt att teckna firma inte 


7 Utdrag eller utskrifter ur fastighetsregistret för de lägenheter/fastigheter som 

är belägna på det område som inmutningsansökan gäller. 

8 Förteckning över de berörda markägarna och deras kontaktinformation 

65 

9 Förteckning över rågrannarna till inmutningsområdet och deras kontaktinformation.

Anvisningar för ansökan om utmålsläggning 

Allmänt om utmål 

Gruvrättsinnehavaren har rätt att utnyttja den fyndighet med gruvmineraler som finns på 

gruvrättsområdet. Ansökan om utmålsläggning skall göras medan inmutningen är i kraft 

eller samtidigt med ansökan om inmutningsrätt. 

Utmålet skall utgöra ett enhetligt område samt till storlek och form motsvara praktiska 

krav. En del av området skall utgöra inmutningsområde. I utmål får medtas sådana områden, 

som är nödvändiga för fyndighetens nyttjande. Ett sådant nödvändigt område kan vara 

beläget också utanför utmålet (hjälpområde). Utmålet får inte vara större än vad fyndighetens 

art och omfattning skäligen kräver. 

Skriftlig ansökan om utmålsläggning skickas till handels- och industriministeriet, postadress: 


STATSRÅDET. 

I utmålsansökan skall uppges 

• sökandens namn, yrke, hemort och adress 


är ett utländskt bolag 

• om möjligt, namnet på och kontaktinformationen till en kontaktperson som 

vid behov kan lämna markägaren närmare information om undersökningsarbetena 

och tidtabellen för dessa 

• utmålets geografiska läge: län, kommun, by och lägenhet/fastighet (namnet på 

lägenheten/fastigheten och dess officiella registernummer) och utmålets areal 

per lägenhet/fastighet 

• utmålets areal med minst 0,1 hektars noggrannhet skilt för varje lägenhet/fastighet 

• förslag till namn för utmålet. 

Bilagor till utmålsansökan 

1 karta (minst i skala 1:20 000) av vilken framgår 

• de berörda fastigheternas läge, gränser och fastighetsbeteckningar 

66 

• inmutningsområdets och det sökta utmålets gränser samt hjälpområdenas 

läge och gränser

• kartbladsnummer (t.ex. 3831 02) och minst tre punkter med kända koordinater 

eller det sökta utmålets hörnkoordinater om kartan inte är i 

MapInfo-format. 

2 Utredning om utförda undersökningsarbeten och resultaten av undersökningarna; 

utredningen skall visa att fyndigheten troligtvis är exploaterbar. 

3 Plan för utnyttjande av utmålet och dess hjälpområde inkl. karta av vilken 

skall framgå 

• nyttjande- och hjälpområdenas läge 

• var inom utmålet eller på dess hjälpområde produkter och biprodukter, 

såsom avlägsnade jordmassor, bruten sidosten anrikningssand samt avfall 

kommer att placeras. 

4 Nyttjandeplanens utredningsdel av vilken skall framgå bl.a. 

• de omständigheter som avses i 22 § och som inverkar på utmålets storlek 

och form 

• hur relevanta aspekter på säkerhet och skadeverkningar i gruvans närområde 

har beaktats utöver gruvdriftens behov 

• hur särdragen hos olika områden (t.ex. Naturaområdet eller annat skyddat 

område, ödemarks-, same-, renskötsel- eller grundvattenområde eller 

annan verksamhet som bedrivs på området) har beaktats 

• tidtabellen för åtgärderna 

• uppskattning på verksamhetens lönsamhet 

• praktiskt genomförande av projektet: dagbrott/underjordisk brytning 

• planerings- och dimensioneringsgrunder i fråga om stenbrott samt 

• placering av vägar, avlopp och elledningar och plan för vattenanvändning 

samt 

• andra omständigheter av betydelse. 

5 Konsekvensbeskrivning i enlighet med lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

(468/1994) om projektet omfattas av MKB. Om beskrivningen 

till vissa delar innehåller uppgifter eller utredningar som krävts på något 

annat ställe i anvisningarna, behöver uppgifterna lämnas endast en gång. 

Sökanden kan föreslå att det fattas beslut om att konsekvensbeskrivningen fogas 

till den allmänna plan enligt beslutet om säkerhetsföreskrifter för gruvor 

(921/75) som företes för säkerhetsteknikcentralen för godkännande. I ett sådant 

fall skall av ansökan framgå att det är uppenbart att några förberedelser 

67

för gruvdrift som avsevärt ändrar miljön inte kommer att göras med anledning 

av utmålsansökan. 

6 Godtagbar utredning om att det inte föreligger några hinder enligt 6 § 1 mom. 

(3 – 9 punkten) i gruvlagen. Sökanden skall noggrant utreda eventuella hinder 

och fästa uppmärksamhet vid att de uppgifter som lämnas är tillförlitliga. 

Intyg som utfärdas av magistraten betraktas som tillförlitliga. Om sökanden 

inlämnar ett intyg undertecknat av två personer som är förtrogna med de lokala 

förhållandena, lämnas samtidigt en utredning om deras lokalkännedom och 

om att det inte föreligger jäv för dem och uppgift om vad informationen baserar 

sig på. 

7 Handelregisterutdrag som inte får vara äldre än 3 månader. Oms sökanden under 

de föregående 12 månaderna har inlämnat ett handelsregisterutdrag i samband 

med en annan ansökan räcker det med en kopia av utdraget och en försäkran 

från sökanden om att uppgifterna inte har ändrats. När det gäller utländska 

bolag skall ett motsvarande officiellt dokument inlämnas. Om handelsregisterutdraget 

har skrivits ut på elektronisk väg skall datumet för utskriften 




att agera ombud för sökanden om undertecknarens rätt att teckna firma inte 


10 Utdrag eller utskrifter ur fastighetsregistret för de lägenheter/fastigheter som 

är belägna på de områden som berörs av utmålsläggningen. 

11 Förtekning över de berörda markägarna och deras kontaktinformation. 

12 Förteckning över andra personer eller sammanslutningar inkl. adresser vilkas 

rätt utmålsläggningen berör. 

13 Utlåtande av kommunen eller en utredning över att kommunen har beretts tillfälle 

att yttra sig i saken. 

68

Bilaga 5 

Anvisningar för ansökan om tillstånd för undersökningar 

och terrängtrafik (Forststyrelsen) 

Ansökan om tillstånd för undersökningar 

Tillstånd för undersökningar i naturskyddsområde ansöks hos områdets innehavarmyndighet 

eller hos miljöministeriet, beroende på föreskrifterna i regelverket för områdets 

grundande. Undersökningstillstånd gällande ödemarksområden är s.k. markinnehavartillstånd 

och de beviljas av Forststyrelsen. Ansökan skall biläggas ett utlåtande av den regionala 

miljöcentralen om huruvida verkställandet av undersökningarna kräver Natura-bedömning 

såsom avses i naturvårdslags 65 §, eller om tillståndet för undersökningar 

kan beviljas utan detta. Miljöcentralen ger även uppgifter om gränserna för och naturvärden 

i naturskyddsområdet, vilka skall beaktas då man formulerar tillståndsansökan, samt 

upplysningar om tillståndsmyndigheten. 

Beslut om tillstånd för naturskyddsområde kan överklagas. Besvärsrätt har, förutom den 

tillståndssökande, även kommunen samt registrerade lokala eller regionala samfund vars 

målsättning är att främja skyddet av naturen eller miljön. Tillståndet får laga kraft först efter 

att besvärstiden (30 d) utlöpt och eventuella besvär har avgjorts. Innan detta får den 

tillståndssökande inte vidta de i tillståndet åsyftade åtgärderna. 

Beträffande beslut om tillstånd för ödemarksområden kan man besvära sig endast vad gäller 

terrängtrafik, vilket beslut av detta skäl utfärdas som förvaltningsbeslut. 

Ansökans innehåll 

1 Malmletarens kontaktuppgifter 

2 Undersökningsområde avgränsat på en karta samt enskilda undersökningspunkter 

3 Tidpunkt för undersökningar 

4 Undersökningens art (geofysikaliska mätningar, borrningar, gropgrävningar m.m.) 

5 Utrustning att användas vid undersökningar (mätapparatur, provtagningsutrustning) 

6 Bedömning av effekterna från åtgärder på området (vilka spår blir det kvar i 

terrängen efter undersökningarna och försvagar undersökningarna naturvärden 

för vars skull området har införts i nätverket Natura 2000) 

69 

7 Rörelser på området (fordon som används och rutter)

Terrängtrafik, lägring och uppgörande av eld i samband med 

undersökningsverksamhet 

70 

I tillståndsansökan skall framföras med vad fordon, under vilken tid på året och längs vilka 

leder prospekteringsverksamheten är tänkt att verkställas. Tillståndet till terrängtrafik ingår 

i prospekteringstillståndet, om frågan gäller ett naturskyddsområde och Forststyrelsen 

är tillståndsmyndighet. Om miljöministeriet är tillståndsmyndighet skall tillståndet till 

terrängtrafik sökas särskilt av Forststyrelsen såsom miljöministeriet föreskriver i tillståndet. 

Terrängtrafiktillstånd för ödemarksområden ges alltid åtskilt, men man behöver inte 

skilt ansöka om det. 

Tillstånd till terrängtrafik beviljas i allmänhet såsom formulerat av den sökande, om förflyttning 

i terrängen sker under tid av snötäcke och träd inte behöver fällas ur fordonens 

rutter. Av särskilda skäl måste man eventuellt ändra på rutter pga. av krävande arter av organismer 

(ex. växtlighet, bon för stora rovfåglar). 

Undersökningstillståndet kan även innefatta föreskrifter om lägring och uppgörande av 

eld. I vissa skyddsområden (bl. a. naturparker, skyddsområden för lundar, skyddsområden 

för gamla skogar) är lägring förbjuden, i andra igen oinskränkt (myrskyddsområden, ödemarksområden). 

Om lägring tillåts, får även uppgöras eld. Det rekommenderas att behövlig 

brännved hämtas från utom skyddsområdet, men i vissa fall kan Forststyrelsen tillåta 

uppgörande av eld på markved som finns på platsen.

Bilaga 6 

Uppgifter och kontaktuppgifter för organisationer 

Bilagan beskriver i guiden nämnda organisationer och de deras funktioner som tangerar 

prospektering och gruvverksamhet, samt deras kontaktuppgifter. Man bör skäligen kontrollera 

på webbsidorna för respektive organisation att uppgifterna är aktuella. 

Handels- och industriministeriet HIM (www.ktm.fi) 

Handels- och industriministeriet (HIM) fungerar som gruvmyndighet i Finland. HIM svarar 

bl. a. för beviljande av inmutningsförbehåll, inmutningar och gruvrätter samt upprätthållningen 

av gruvregistret och för sin del för tillsynen över prospekterings- och 

gruvverksamhet. 

Kontaktuppgifter: 

Handels- och industriministeriet Vid ansökan om rättigheter m.m. 

Bangatan 3 HIM 

PB 32 Registratorskontoret 

FI-00023 STATSRÅDET PB 32 

Tfn: 09 1606 3579 FI-00023 STATSRÅDET 

Fax: 09 1606 3705 

Säkerhetsteknikcentralen TUKES (www.tukes.fi) 

Säkerhetsteknikcentralen övervakar med stöd av gruvlagstiftningen verksamma gruvor 

och brott. Gruvsäkerheten innefattar utöver allmän gruvsäkerhet även tillsynen över lyftapparater 

i gruvor och tillsynen över bassänger ovan markytan. TUKES övervakar även 

att malmen bryts så effektivt som möjligt. Alla verksamma gruvor inspekteras årligen. 

TUKES är underordnat förvaltningssektorn för HIM. 


Säkerhetsteknikcentralen (TUKES) 

PB 123 (Lönnrotsgatan 37) 


Tfn: 010605200 

Fax: 09 605 474 

Officiell post: kirjaamo@tukes.fi 

71

Strålsäkerhetscentralen STUK (www.stuk.fi) 

Strålsäkerhetscentralen är en myndighet som övervakar kärnenergi- och strålningssäkerhet, 

en undersökningsinstitution och en expertorganisation, vars verksamhetsidé är att skydda 

människor, samhället, miljön och kommande generationer mot skadliga effekter från strålning. 

STUK är underordnat förvaltningssektorn för social- och hälsovårdsministeriet. 


Strålsäkerhetscentralen (STUK) 

PB 14, 00881 Helsingfors 

tfn: 09 759881 

fax: 09 75988500 

Miljöministeriet MM (www.miljo.fi) 

Miljöministeriet svarar för beredningen av miljö- och bostadsärenden som skall bli behandlade 

av statsrådet och riksdagen. Ministeriet leder strategisk planering och verksamhet 

inom sin förvaltningssektor. 

Miljöministeriets förvaltningssektor omfattar tretton regionala miljöcentraler, tre miljötillståndsverk, 

Finlands miljöcentral och Statens bostadsfond. Därtill leder och finansierar 

miljöministeriet Forststyrelsen och Skogsforskningsinstitutet i ärenden gällande naturskydd. 


Miljöministeriet 

Kaserngatan 25, Helsingfors 

PB 35 

00023 STATSRÅDET 

Tfn: (växel): 020 490 100 

Kundservice: 020 690 160 

Fax: (09) 1603 9545 

72 

Ministeriets registratorskontor (Fabiansgatan 6a, Helsingfors) 

Tfn: 020 690 160 

Fax: (09) 1603 9320

Forststyrelsen (www.metsahallitus.fi) 

Forststyrelsen är ett statens affärsverk vars basuppgifter är att leverera trä till skogsindustrin 

och förvalta huvudparten av Finlands naturskyddsområden. 


Forststyrelsen 

PB 94 (Fernissagatan 4) 

01301 Vanda 

Växel 0205 64 100 

Riksomfattande kundservicenummer: 

0205 64 120 

Officiell post: kirjaamo@metsa.fi 

Skogsforskningsinstitutet METLA (www.metla.fi) 

Skogsforskningsinstitutet (Metla) har uppgiften att undersökningsvis främja ekonomiskt, 

ekologiskt och socialt hållbar skötsel och användning av skogar. Skogsforskningsinstitutet 

förvaltar vissa naturskyddsområden (tot. ca 8 000 ha). Dessa är Koli nationalpark, Malla 

och Vesijako naturparker och skyddsområden för lundar, myrar och gamla skogar. 

Övriga skyddsområden under Metla är Hytermä, Punkaharju och Saana. 


Skogsforskningsinstitutet 

Unionsgatan 40 A 


tfn 010 2111 

fax. 010 211 2101 

73

74 

Regionala miljöcentraler RMC (www.miljo.fi) 

De regionala miljöcentralerna ingår i Finlands miljöförvaltning; central myndighet för 

omsorgen om miljön i dess område. Miljöcentralerna är tretton till antalet på olika håll i 

Finland och de svarar inom vart sitt område för miljöskydd, användning av områden och 

styrning av byggande, naturskydd, skötsel av kulturmiljö och användning och vård av vattentillgångar. 

Centrala inom myndighetsuppgifterna är produktion och distribution av 

information samt tillsynsuppgifter. 

Nylands miljöcentral 

Stinsgatan 14, PB 36, 00521 Helsingfors 

Tfn: 020 490 101 

Fax: 020 490 3200 

http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=47911lan=fi 

Sydvästra Finlands miljöcentral 

Självständighetsplan 2, PB 47, 20801 Åbo 

Tfn: (02) 525 3500 

Fax: (02) 525 3509 


Tavastlands miljöcentral 

Birger Jaarlin katu 13, PB 131, 13101 Tavastehus 

Tfn: 020 490 103 

Fax: 020 490 3820 


Birkalands miljöcentral 

Rautatienkatu 21 B, PB 297, 33101 Tammerfors 

Tfn: 020490104 

Fax: 0204904000 


Sydöstra Finlands miljöcentral 

Kauppamiehenkatu 4, PB 1023, 45101 Kouvola 

Tfn: 020 490 105 

Fax: 020 490 4300 


Södra Savolax miljöcentral 

Jääkärinkatu 14, 50100 S:t Michels 

Tfn: 020 490 106 

Fax: 020 490 4509 

http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=53554lan=fi

75 

Norra Savolax miljöcentral 

Sepänkatu 2 B, PB 1049, 70101 Kuopio 

Tfn: 0204904777 

Fax: 0204904777 


Norra Karelens miljöcentral 

Torikatu 36 A, PB 69, 80101 Joensuu 

Tfn: (013) 1411 

Fax: (013) 123 622 


Mellersta Finlands miljöcentral 

Ailakinkatu 17, PB 110, 40101 Jyväskylä 

Tfn: 020490110 

Fax: 0204905811 


Västra Finlands miljöcentral 

Skolhusgatan 19, PB 262, 65101 Vasa 

Tfn: 020490109 

Fax: 0204905251 


Norra Österbottens miljöcentral 

Isokatu 9, PB 124, 90101 Uleåborg 

Tfn: 020490112 

Fax: 0204906305 


Kajanalands miljöcentral 

Vuorikatu 4, PB 115, 87101 Kajana 

Tfn: 020490112 

Fax: 0204906577 


Lapplands miljöcentral 

Hallituskatu 5, PB 8060, 96101 Rovaniemi 

Tfn: 020 490 113 

Fax: (016) 310 340 

http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=58038lan=fi

Miljötillståndsverk 

76 

Östra Finlands miljötillståndsverk 

Minna Canthin katu 64 B, PB 69, 70101 Kuopio 

Tfn: 020 690 180 (kundservice); 020 490 120 (växel) 

Fax: (09) 1603 920 

kirjaamo.ym@ymparisto.fi 

Västra Finlands miljötillståndsverk 

Bryggerigatan 1, PB 115, 00231 Helsingfors 


Fax: (09) 726 0233 

kirjaamo.lsy@ymparisto.f 

Norra Finlands miljötillståndsverk 

Isokatu 14, 6. vån., PB 113, 90101 Uleåborg 


Fax: 020 490 6499 

kirjaamo.psy@ymparisto.fi

Sametinget och skoltråden (http://www.samediggi.fi) 

Samerna, som bor i ett område ingående i fyra länder, dvs. Norge, Sverige, Finland och 

Ryssland, är ett urfolk som har eget språk, egen kultur, egen livsstil och egen identitet. 

Uppskattningarna om antalet samer varierar från 40 000 till 70 000. I Finland beräknas finnas 

cirka 7 000 samer. 

Finlands grundlag tryggar samerna som urfolk kulturellt självstyre beträffande eget språk 

och egen kultur i samernas hembygdsområde såsom stiftas i lag. Om verkställandet av kulturellt 

självstyre regleras närmare i lagen om sameting. Samernas hembygdsområde består 

av områdena i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt av Lapplands renbeteslag 

i område för Sodankylä kommun. 

Sametingets byrå 

Saarikoskentie 4, Enare 

PB 39, 99870 ENARE 

tfn (016) 665 011 

fax (016) 671 323 

Skoltråden 

Beredandet av ärenden att behandlas i skoltarnas byamöte och verkställandet av byarådets 

beslut handhas av skoltråden områdena för Näätämö och Nellim-Keväjärvi. Skoltråden 

har som uppgift att ge myndigheterna utlåtande om ärenden såsom avsedda skoltlagens 44 

§:s 1 moments 1 punkt då ett ärende är brådskande och byarådet inte fås sammankallat i tid 

för att behandla ärendet. skoltråden har dessutom som uppgift att ge utlåtanden i ärenden 

gällande: 

1 ansökningar om tillstånd att hålla renstuga, jaktstuga eller fiskestuga 

2 ansökningar om mark 

3 överlåtelsetillstånd för skolters fastigheter 

4 användning av hävdeområden 

5 andra motsvarande frågor som omedelbart inverkar på skoltars levnadsförhållanden. 

77 

Kontaktuppgifterna för skoltråden ges av Sametingets byrå.

Renbeteslagsföreningen och renbeteslag (www.paliskunnat.fi) 

Renbeteslagsföreningen 

Renbeteslagsföreningen fungerar som föreningslänk mellan renbeteslagen. Föreningens 

ordinära representantmöte, dvs. Renparlamentet hålls årligen i början av juni. Renbeteslagsföreningen 

har som uppgift att leda renhushållningen, främja renskötsel och dess undersökningar 

samt handha renhushållningens relationer visavi övrigt samhälle. Renbeteslagsföreningen 

representerar inte renbeteslagen i rättsliga ärenden. 

Besöksadress: Koskikatu 33 A 1 

Postadress: PB 8168, 96101 ROVANIEMI 

Tfn: (016) 331 6000 Fax: (016) 331 6060 

Renbeteslag 

Renskötselområdet är indelat i 56 renbeteslag och omfattar cirka 114 000 km² av Finlands 

markareal, dvs. 36 procent av hela markarealen. Ett renbeteslag svarar inom sitt område 

för egna renar, förhindrar dem från att åsamka skador och förflytta sig till områdena för 

andra renbeteslag. Respektive renbeteslag har ett eget förvaltningssystem, som leds av en 

renvärd vald av ett delägarmöte. 

Renvärden är förtroendeperson för sitt renbeteslag och samtidigt ledare för renbeteslaget. 

Renvärden svarar å renbeteslagets vägnar, representerar det och övervakar att renbeteslaget 

följer renskötsellagen och -förordningen samt gemensamma beslut. 

Kontaktuppgifterna för renbeteslagen finns på renbeteslagsföreningens webbsidor. 

78

Geologisk forskningscentralen GFC (www.gtk.fi) 

Geologisk forskningscentralen (GFC) är en riksomfattande undersökningscentral i geologisektorn, 

underordnad handels- och industriministeriet (HIM), med verksamhetspunkter 

i Esbo, Kuopio, Karleby och Rovaniemi. GFC har som uppgift att kartlägga och undersöka 

jordskorpan med geologiska, geofysikaliska och geokemiska metoder samt producera information 

som främjar hållbar användning av naturtillgångar, i synnerhet för behoven för 

gruv- och byggnadsindustrin, markanvändning samt natur- och miljöskydd. GFC svarar 

inom sin sektor för underhållet av datafiler, åtkomsten till och distribution av information. 

Esbo 

PB 96 

(Betongblandargränden 4) 

02151 ESBO 

Tfn 020550 11 

Fax. 020 550 12 

Karleby 

Adress: PB 97 

(Vasavägen 6) 

67101 KARLEBY 

Kuopio 

PB 1237 

(Neulaniementie 5) 

70211 KUOPIO 

Tfn 020550 11 

Fax. 020 550 13 

Rovaniemi 

PB 77 

(Lähteentie 2) 

96101 ROVANIEMI 

Tfn 020550 11 

Fax. 020 550 14 

79

Högsta förvaltningsdomstolen HFD (www.hfd.fi) 

Postadress PB 180, 00131 Helsingfors 

Besöksadress Unionsgatan 16, Helsingfors 

Fax 010 36 40382 

E-post: korkein..hallinto.oikeus@om.fi 

Tfn 010 36 40200 

Kundtjänst 010 36 40233 

Förvaltningsdomstolar 

Helsingfors förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/helsinki) 

Bangårdsvägen 9 

00520 Helsingfors 

(PB 120, 00521 Helsingfors) 

010 36 42000, 010 36 42069 registratorskontoret 

Telefax 010 36 42079 

helsingfors.hao@om.fi 

Tavastehus förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/hameenlinna) 

Raatihuoneenkatu 1 

13100 Tavastehus 

(PB 640, 13111 Tavastehus) 

010 36 42200 

Telefax 010 36 42269 

hameenlinna.hao@om.fi 

80 

Kouvola förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/kouvola) 

Kauppalankatu 43 C 

45100 Kouvola 

(PB 401, 45101 Kouvola) 

010 36 42300 

Telefax 010 36 42350 

kouvola.hao@om.fi 

Kuopio förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/kuopio) 

Sepänkatu 2 

70100 Kuopio 

(1744, 70101 Kuopio) 

010 36 42500 

kuopio.hao@om.fi

81 

Uleåborgs förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/uleåborg) 

Isokatu 4 

90100 Uleåborg 

(PB 189, 90101 Uleåborg) 

010 36 42800 

Telefax 010 36 42841 

uleåborg.hao@om.fi 

Rovaniemi förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/rovaniemi) 

Valtakatu 17 

96200 Rovaniemi 

(PB 8112, 96101 Rovaniemi) 

010 36 42900 

Telefax 010 36 42995 

rovaniemi.hao@om.fi 

Vasa förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/vasa) 

Korsholmsesplanaden 43 

65100 Vasa 

(PB 204, 65101 Vasa) 

Telefon: 010 36 42611 

Telefax 010 36 42760 

vaasa.hao@om.fi 

Åbo förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/åbo) 

Lasarettgatan 2-4 

20100 Åbo 

(PB 32, 20101 Åbo) 

Telefon: 010 36 42400 

Telefax 010 36 42414 

åbo.hao@om.fi 

Ålands förvaltningsdomstol (www.oikeus.fi/hao/aland) 

Torggatan 16 

22100 Mariehamn 

(PB 31, 22101 Mariehamn) 

Telefon: 010 365 0265 

Telefax 010 365 0252 

aland.fd@om.fi

Bilaga 7 

Termer som används i guiden 

Allemansrätt 

Allmän nordisk rätt att röra sig till fots i terrängen och utnyttja naturens gåvor. Geologiska 

undersökningar under allemansrätten ger rätt att gående förflytta sig i terrängen och utföra 

smärre provtagningar för prospektering utom skyddsområden. 

Fyndighet 

Del av jordskorpan där det förekommer betydande mängder av i gruvlag avsedda gruvmineraler. 

Förbehåll (inmutningsförbehåll) 

En inmutningsduglig har rätt att i förväg förbehålla sig företrädesrätt till inmutande av en 

eventuell fyndighet inom ett angivet högst 9 kvadratkilometer stort område (förbehåll) genom 

att inlämna en skriftlig förbehållsanmälan till registratorskontoret på orten där fyndigheten 

finns. Ett förbehåll påverkar inte ensamt markanvändningen, utan är en anteckning 

i ett register som ger företrädesrätt till inmutningsrätt. Förbehåll gäller i högst ett år 

från datum för inlämnandet av förbehållsanmälan till registratorskontoret. 

Geologisk, geokemisk och geofysikalisk undersökning och kartläggning 

Grundundersökningar av jordskorpans egenskaper som inte är direkt förknippade med 

prospektering av malm eller andra geologiska råvarutillgångar. Är i allmänhet tillåten, 

men tillståndsbetingad verksamhet i bl. a. skyddsområden. 

Gruvindustri 

Funktionell helhet av exploatering och prospektering av gruvmineraler med dithörande 

verksamhet för tillverkning av apparatur och service. 

Gruvverksamhet 

Verksamhet förknippad med exploatering av gruvmineraler inom ett utmål. 

Gruvmineral 

I gruvlag definierade grundämnen, mineraler och stenar (se bilaga 2) som kan exploateras 

ur berggrund. 

Gruvrätt 

Med gruvrätt avses rätt given för exploatering av i gruvlag avsedda gruvmineraler. 

82

83 

Inmutning 

Ger rätt till gruvmineraler som förekommer i ett område och i gruvlag avsedda undersökningar 

i området. Inmutningen ger rätt till undersökningsarbeten för utredande av arten 

och omfattningen av en fyndighet av gruvmineraler i ett område, dvs. ett inmutningsområde, 

som anvisas i en mutsedel. Undersökningsarbetet och användningen av områdena 

skall begränsas till åtgärder som behövs för att utreda undersökningens ändamål. Inmutaren 

har inte rätt att utan markägarens medgivande utnyttja gruvmineral som bryts i ett inmutningsområde 

på ett annat sätt eller i större omfattning än vad som är nödvändigt för undersökning 

av mineralernas användbarhet och marknadsföringsmöjligheter, med hjälp av 

analys, provanrikning, provsmältningar eller annat liknande förfarande. Handels- och industriministeriet 

kan bevilja inmutningsrätt för 1-5 år. Inmutningsrätten kan beviljas förlängd 

tid med högst tre år. 

Natura-bedömning 

En i naturvårdslag (65 §) avsedd detaljerade bedömning av effekterna av planerade åtgärder 

på naturvärden i ett i Natura 2000 -området. 

Mutsedel 

Ett dokument som HIM beviljar en verksamhetsutövare (malmletare), som ger verksamhetsutövaren 

rätten till gruvmineraler som förekommer i inmutningsområdet och undersökning 

av dem. 

Natura-utredning 

Utredning som krävs av den sökande av inmutning hos HIM, då inmutningsområde berör 

området Natura 2000 eller dess närhet (”inflytelseområde”). Sökande av en inmutning bedömer 

i utredningen effekterna av sina planerade prospekteringsåtgärder på de områdets 

naturvärden på basis av vilka området ifråga har innefattats i nätverket Natura 2000. Om 

på basis av Natura-utredningen en sannolik avsevärd försämring av områdets naturvärden 

inte kan uteslutas, inleds en detaljerade Natura-bedömning såsom avsedd i naturvårdslag. 

Naturvärden 

Med naturvärden avses i guiden naturvärden (arter av organismer och deras livsmiljö samt 

olika naturtyper och ekosystem), på basis av vilka ett område har inlemmats i nätverket 

Natura 2000, eller området har skyddats. 

Prospektering 

Med prospektering (på engelska ’exploration’, finska ’malminetsintä’) avses i guiden de 

geologiska, geofysikaliska och geokemiska undersökningar som tillämpas för lokalisering 

av fyndigheter med gruvmineraler och som utförs av i branschen inkomna personer, 

samt provtagningar av fyndigheterna genom borrning, grävning och sprängning för 

att utreda storleken och arten av dem, och provanrikningsundersökningar för utredande av 

fyndighetens användbarhet.

84 

Prospekteringsarbete (”allemans prospekteringsrätt”) 

I gruvlag eftersträvas att med termen precisera att det är fråga om undersökningar som 

bygger på ögonmässiga observationer eller lätt provtagning, ex. s.k. “folklig” prospektering 

av block utförd av amatörer (jmf. guidens ”prospektering”). Engelskans motsvarande 

term är “prospecting”. Prospekteringen ifråga kan utföras med stöd av allemansrätten och 

skall uppfattas som verksamhet som bara undantagsvis väsentligen kan försämra naturvärdet 

av området som undersöks. I vissa områden kan prospekteringsarbetet vara begränsat 

eller förbjudet (exempelvis i naturskyddsområden såsom avsedda i naturvårdslag). 

Samernas hembygdsområde, Sameområde 

Samernas hembygdsområde består av områdena för Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner 

samt Lapplands renbeteslags område Sodankylä kommun. 

Skyddsområde 

Med skyddsområde avses i guiden ett nätverk av egentliga naturskyddsområden, områden 

definierade med stöd av ödemarkslag samt områden ingående i programmet Natura 2000. 

Skyddsvärden 

Med skyddsvärde avses i guiden de värden definierade för skyddande av naturvärden på basis 

av vilka ett område har skyddats och/eller området innefattats nätverket Natura 2000. 

Utmål 

Ett område som har beviljats gruvrätt och ger rätt att exploatera gruvmineraler. 

Egentlig gruvverksamhet förutsätter utmålssedel, som handels- och industriministeriet 

beviljar. Gruvverksamhet sker i utmål, inom vilket område innehavaren av gruvrätten har 

rätt att exploatera i gruvlag definierade gruvmineraler. Utmål innebär att makten att nyttja 

en fastighet överförs från markägaren på innehavaren av gruvrätten. Till utmål kan tas områden, 

som är nödvändiga för utnyttjande av en fyndighet. 

Utmål 

Ett område föreskrivet för gruvverksamhet som indelas i ett bruksområde för upptagning 

av gruvmineraler i utmålet och i övriga områden som behövs för gruvverksamheten, dvs 

s.k. stödområden för utmålet. 

Utmålssedel 

Ett dokument som HIM utfärdar verksamhetsutövare efter en utmålsförrättning som bevis 

på en beviljad gruvrätt och registrering av ett utmål. 

Nätverket Natura 2000 

Mängd av skyddsobjekt som omfattar hela EU och har etablerats av medlemsländerna 

med målsättningen att skydda sällsynta naturtyper och arters livsmiljö samt områden som 

är värdefulla för fågelbestånd. Nätverket innefattar områden som förutsätts i EU:s naturskyddsdirektiv. 

Valet av områdena bygger på de s.k. natur- och fågeldirektiven (SCI- och 

SPA -områdena). Nätverket omfattar områden, där begränsningarna från skyddets målsättningar 

är minimala, och berör en begränsad del av ett område utan att områdets normala 

användning skulle förhindras. Nätverket Natura 2000 tjänar i främsta hand målsättningarna 

i EU:s direktiv. Nätverket har inte områden av enbart nationell betydelse.

Förkortningar 

RMC = Regional miljöcentral 

BSPA = skyddsområden vid Östersjön (Baltic Sea Protected Areas) 

EU = Europeiska unionen 

EU = Europeiska unionen 

GPS = Global Positioning System 

GFC = Geologiska forskningscentralen 

HELCOM = Helsingforskommissionen (Helsinki Commission) 

HR = hovrätten 

HSO = skyddsprogrammet för åsar 

GruvL = gruvlag 

HFD = Högsta förvaltningsdomstolen 

HIM = handels- och industriministeriet 

LHO = skyddsprogrammet för lundar 

NSL = naturvårdslag 

MAB = Man and the Biosphere 

METLA = Skogsforskningsinstitutet 

MH = Forststyrelsen 

Ramsar = Ramsarkonventionen (Convention on Wetlands) 

RSO = skyddsprogrammet för stränder 

SCI = EU:s naturdirektivet 

SPA = EU:s fågeldirektivet 

SSO = skyddsprogrammet för myrar 

STUK = Strålsäkerhetscentralen 

TUKES = Säkerhetsteknikcentralen 

VMO = skyddsprogrammet för gamla skogar 

YLS = miljöskyddslag 

MM = miljöministeriet 

85 

YVA = bedömning av miljöeffekter

Julkaisusarjan nimi ja tunnus 

Käyntiosoite Postiosoite KTM Julkaisuja 

Aleksanterinkatu 4 

00170 HELSINKI 

PL 32 

00023 VALTIONEUVOSTO 

Puhelin (09) 16001 

Telekopio (09) 1606 3666 29/2007 

Tekijät (toimielimestä: nimi, puheenjohtaja, sihteeri) 

Julkaisun ohjausryhmä: Krister Söderholm, 




Työryhmä: Hannu Idman ja Antti Kahra (toim.), 

Päivi Heikkinen, Markku Tiainen, Kristina Lehtinen 

Julkaisuaika 

Marraskuu 2007 

Toimeksiantaja(t) 

Kauppa- ja teollisuusministeriö 

Toimielimen asettamispäivä 

Julkaisun nimi 

Malminetsintä ja kaivostoiminta suojelualueilla sekä saamelaisten kotiseutualueella ja poronhoitoalueella; 

opas 

Tiivistelmä 

Opas antaa tietoa, millä ehdoin ja miten malminetsintää voidaan toteuttaa suojelualueilla. Opas kuvaa 

lyhyesti myös perusteita, joilla kaivostoiminta suojelualueilla voi olla mahdollista. Opas on suunnattu 

toisaalta etsintää ja louhintaa harjoittaville etsintä- ja kaivosyhtiöille ja toisaalta lupa- ja valvontaviranomaisille. 

Oppaassa kuvataan myös malminetsintään ja kaivostoimintaan liittyvät keskeiset menettelytavat Pohjois- 

Suomessa sijaitsevalla saamelaisten kotiseutualueella ja poronhoitoalueella. 

Alueiden suojeluarvot ja lainsäädännöllinen perusta vaikuttavat siihen millaiset toimenpiteet kullakin 

alueella ovat mahdollisia. 

Oppaan rakenne on kaksiosainen. Alkuosan luvuissa on kuvattu tiiviisti malminetsinnän lainsäädännöllinen 

perusta, erilaiset suojelualueet sekä malminetsinnän periaatteet ja toimintamallit suojelualueilla ja 

saamelaisten kotiseutualueella. Oppaan liiteosassa on kuvattu yksityiskohtaisesti suojelualueita sekä malminetsintä- 

ja kaivostoimintaprosessia.Liitteissä on myös ohjeet valtausoikeuden ja tutkimuslupien 

hakemisesta suojelualueille. Oppaan rakenteella on pyritty palvelemaan mahdollisimman hyvin keskeisiä 

kohderyhmiä, ts. kotimaisia ja kansainvälisiä malminetsintä- ja kaivosyrityksiä sekä lupa- ja valvontaviranomaisia. 

KTM:n yhteyshenkilö: Teknologiaosasto / Sari Rapinoja, puh. (09) 1606 3202 

Asiasanat 

kaivoslaki, suojelualueet, malminetsintä, kaivostoiminta 

ISSN 

1796-0010 

Kokonaissivumäärä 

85 

Julkaisija 

Kauppa- ja teollisuusministeriö 

Kieli 

Ruotsi 

ISBN 

978-952-489-192-9 

Hinta 

Kustantaja 

Edita Publishing Oy

Series title and number of the publication 

Aleksanterinkatu 4 P.O. Box 32 Tel. +358 9 16001 MTI Publications 

FIN-00170 Helsinki 

FINLAND 

FIN-00023 GOVERNMENT 

Helsinki FINLAND 

Telefax +358 9 1606 3666 29/2007 

Authors 

Publication steering group: Krister Söderholm, 




Working group: Hannu Idman and Antti Kahra, 

Päivi Heikkinen, Markku Tiainen, Kristina 

Lehtinen 

Date 

November 2007 

Commissioned by 

Ministry of Trade and Industry 

Date of appointment 

Title 

Exploration and Mining in Finland's Protected Areas, the Sami Homeland and the Reindeer Herding Area; 

guide 

Abstract 

This guide describes the conditions for exploration in Finland’s protected areas. It is intended for 

exploration and mining companies, and for permit and supervisory authorities. 

The guide also describes the most important matters to be considered when carrying out exploration and 

mining in the Sami Homeland and the reindeer herding area in northern Finland. 

The ecological values of the areas and the legal basis for their protection determine what measures can be 

carried out in each area. 

The guide is in two parts. The first chapters sum up the legal basis for exploration, describe the different 

types of protected area, and the principles and procedures for exploration in protected areas and the Sami 

Homeland. The appendices give a detailed description of the protected areas and the exploration and 

mining process. They also give instructions on how to apply for claim rights and survey permits in 

protected areas. The purpose is to provide the prime target groups (Finnish and foreign exploration and 

mining companies, and the permit and supervisory authorities) with all the necessary facts. 

MTI contact: Technology Department / Sari Rapinoja, tel. +358 9 1606 3202 

Key words 

mining act, protected areas, exploration, mining operations 

ISSN 

1796-0010 

Pages 

85 

Published by 

Ministry of Trade and Industry 

Language 

Swedish 

ISBN 

978-952-489-192-9 

Price 

Sold by 

Edita Publishing Ltd

Tidigare publikationer i serien 

1/2007 High-Growth SME Support Initiatives in Nine Countries: Analysis, 

Categorization, and Recommendations 

2/2007 Selvitys sähkö- ja maakaasumarkkinoiden kehityksestä sekä sähkö- ja 

maakaasumarkkinalakien soveltamisesta saaduista kokemuksista 

3/2007 Alkavien innovaatioyritysten julkinen rahoitus Suomessa 

4/2007 Luovien alojen yritystoiminnan hankkeet vuosina 2000–2006 

5/2007 Ehdotus julkisin varoin tapahtuvan, ulkomailta Suomeen suuntautuvan 

matkailun edistämisen tarpeista, toiminnan organisoimisesta sekä 

tarvittavista määräraha- ja muista resursseista 

6/2007 Maahanmuuttajayrittäjyys Suomessa – Nykytilanne ja 

toimenpide-ehdotuksia 

7/2007 Yrittäjyyspolitiikka pääministeri Matti Vanhasen hallituskaudella 

2003–2007. Yrittäjyyden politiikkaohjelma – loppuraportti 

8/2007 Keskisuurten kasvuyritysten mahdollisuudet ja haasteet 

9/2007 Kauppa- ja teollisuusministeriön hallinnonalan tulostavoitteet vuodelle 

2007 

10/2007 Luovien alojen yrittäjyyden kehittämisstrategia 2015 

11/2007 Entrepreneurship Policy during Prime Minister Matti Vanhanen's Term of 

Government 2003–2007. Entrepreneurship Policy Programme – Final Report 

12/2007 Työvoima- ja elinkeinokeskusten tulostavoitteet vuodelle 2007 

13/2007 Competition in Finland: Trends across Business Sectors in 1994–2004 

14/2007 Pilottiselvitys avonlisäverolainsäädännön yrityksille aiheuttamista 

hallinnollisista kustannuksista. Mittaamismenetelmät ja hallinnollisia 

kustannuksia koskevat arviot. 

15/2007 Lainsäädännön yritysvaikutusten arviointi. Case-selvitys 

16/2007 Metsäsektorin ja paperikemian uudistumisstrategia: Esitutkimus 

17/2007 Palveludirektiivi ja Suomi 

18/2007 TE-keskusten tuotteistettujen asiantuntijapalveluiden evaluointitutkimus 

”Analyysityökaluja pk-yritysten tarpeisiin” 

19/2007 Selvitys liiketoiminta-alan sanastoista ja sanastotyöstä 

20/2007 TE-keskusten tietohallinnon strategia 

21/2007 Kauppa- ja teollisuusministeriön arviointi. Kesäkuu 2007 

22/2007 Kansainvälisen kaupan koulutuskeskus Fintran toiminnan ja 

koulutustarjonnan arviointi 

23/2007 FinnChi-innovaatiokeskus; Toiminnan arviointi ja suositukset 

24/2007 EuP-direktiivin ympäristö- ja energiavakutukset 

25/2007 Julkisesti rahoitettujen sosiaali- ja terveyspalvelujen kaupallistaminen ja 

vienti osana suomalaisen hyvinvointiklusterin vienninedistämistä 

26/2007 Alueellisen kuljetustuen vaikuttavuuden, toimivuuden ja kehittämistarpeiden 

arviointi 

27/2007 Tuontipolttoaineiden velvoitevarastointityöryhmän raportti 

28/2007 Malminetsintä ja kaivostoiminta suojelualueilla sekä saamelaisten 

kotiseutualueella ja poronhoitoalueella. Opas 

HIM PB 32 

FI-00023 Statsrådet 

Alexandersgatan 4 

Helsingfors, Finland 

www.ktm.fi

Prospektering och gruvverksamhet i skyddsområden samt i områden 

för renskötsel och samers hembygd 

Guiden beskriver kortfattat på vilka grunder det är möjligt att bedriva gruvverksamhet i 

skyddsområden. Skriften är å ena sidan riktad till prospekterings- och gruvbolag, som bedriver 

prospektering och brytning, och å andra sidan till myndigheterna för tillstånd och tillsyn. 

Guiden beskriver även centrala förfarandesätt vid prospektering och gruvverksamhet i samernas 

hembygdsområde och renskötselområde i Norra Finland. 

ISSN 1796-0010 

ISBN 978-952-489-192-9 (nätversionen som PDF) 

Edita Publishing Ab 

P.B 800, FI-00043 Edita, Finland 

Växel 020 450 00 

POSTFÖRSÄLJNINGEN 

Telefon 020 450 05 

Fax 020 450 2380 

EDITA-BOKHANDELN 

I HELSINGFORS 

Annegatan 44 

Telefon 020 450 2566

jul29teo_sv A4_netti.pdf - KTM -Julkaisurekisteri

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?