Från Magasin1 23-03-2008 - Via Firenze Sweden

2008-03-23
BIENNALEN I FLORENS 2007
Staden Florens är en underbar plats fylld med konst av de gamla mästarna. I kyrkor och på museer
fanns mängder av underbara fresker, målningar och statyer från 1300-, 1400-, 1500- och 1600-talet,
där man kan följa utvecklingen inom konsten. Här kan man se verk av 1300-talets nyskapare inom
måleriet, Giotto. Det finns fresker och målningar från 1400-talet med underbart ljus av Fra Angelico.
Här finns verk av de stora renässansmästarna Botticelli, Leonardo da Vinci, Rafael, Donatello m.fl.
Skulpturerna av Michelangelo var imponerande, framför allt kolossalstatyn ”David”. När man går runt
statyn skiftar ”David” hela tiden uttryck på ett fascinerande sätt.
På denna historiska plats ägde Biennalen rum 1 – 9 december 2007.
Biennalen i Florens står under beskydd av Italienska staten och ingår sedan 2001 i FN:s program
”Dialogue Among Civilizations”. Som FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan uttryckte det: ”I believe
that dialogue is an opportunity for people of different cultures and traditions to get to know each other
better, whether they live at opposite ends of the world or in the same street. Artists have a special role
to play in the struggle for peace. Artists speak not only to people but for people. Art is a weapon against
ignorance and hatred and a representative of human conscience. Art opens new doors for learning,
understanding, and peace among people and nations”.
För sin delaktighet i detta FN-program sedan 2001, fick Biennalen i år ta emot ett pris från sammanslutningen
Artists for Human Rights.
Biennalen öppnades med en pampig ceremoni med tal, fanfarer
och specialskriven konsertmusik. På Biennalen visades mest
måleri och skulptur, men också installationer, performance, videokonst
och olika kombinationer av dessa. Det var gamla och
nya tekniker sida vid sida. Konstnärsduon Gilbert & George var
speciellt inbjuden. Deras film ”The World of Gilbert & George”
visades och de fick pris av Biennalen för sin karriär.
En rad intressanta konferenser stod också på programmet.
Bland de mest inspirerande var Gregorio Lukes föredrag om
Frida Kahlo, där han satte in Frida Kahlo och hennes konst i ett
historiskt, socialt, politiskt och kulturellt sammanhang.
Det är i det närmaste omöjligt att sammanfatta Biennalen med
sina över 2500 verk i så många skilda uttryck och tekniker. Den
välgjorda utställningskatalogen i A4 format vägde över 4kg. Det
var hela tiden en avvägning mellan att försöka se så många
verk som möjligt och att stanna upp och verkligen betrakta
verken och samtala med konstnärerna. Mitt urval här är resultatet
av denna kompromiss.
Gregorio Luke, Frida Kahlo

Jackie Sleeper, Modesta
Det verk som mötte besökaren strax innanför entrén
var holländska Jackie Sleepers skulptur ”Modesta”.
Det var en blå häst i naturlig storlek med fjärilar och
ett litet barn på ryggen, allt omgivet av ett hav av
stora röda rosor.
Skulpturen fascinerade med sitt balanserande mellan
poesi och kitsch. Spännande var också ett av
hennes andra verk, där hon gjort stora gula citroner,
staplat dem i två pyramider som vardera krönts med
en mycket liten figur.
Georgianna Kralli, Eros
Grekisk/svenska Georgianna Krallis fantastiska
skulptur ”Eros” imponerade stort.
Den 270 cm höga skulpturen i stål hade på samma
gång smäckra och kraftfulla former i starka färger,
vilka samverkade till en harmonisk enhet.
Hennes mindre statyer i glas på var sida utgjorde
en fin kontrast.

Moray Hillary, Saskia Dress
Harmoni präglade också skotten Moray Hillarys
installation ”The Afterlives of George Forster” – så
länge man inte kom för nära.
Från taket hängde en mobil med ett antal vita hattar.
På varje hatt fanns teckningar i svart av olika
kirurgiska instrument, instrument som en gång
använts för att dissekera George Forsters kropp i
vetenskapens namn.
På vernissagen visade performanceartisten Agnes,
konstnärens norska flickvän, en underbar
klänning som målats av konstnären och tillägnats
Rembrandts hustru Saskia.
Rian Kerrane and Mark Guilbeau, Domestic Love Tokens
Mer rosor fanns på Biennalen.
Det amerikansk-irländska
paret Rian
Kerranes och Mark Guilbeaus
installation ”Domestic
Love Tokens” bestod
av en skog av röda
rosor tryckta med silk
screen på papper.
När jag slet blicken från
de vackra rosorna och
såg upp mot taket, såg
jag hur varje ros var upphängd
i en fiskekrok
fastsatt i en lina med
flöte.
I bakgrunden hördes svaga
röster. Verket fick med
ens nya dimensioner.

Nicole Carvajal,
Girl Without Pearl
Bland måleriet fanns många skiftande
tekniker och uttryck.
Chilensk-holländska Nicole
Carvajals målning ”Girl Without
Pearl” var tydligt inspirerad av
1600-talsmålaren Vermeer.
Hon hade utgått från hans målning
”Flicka med turban” (även
känd som ”Flicka med pärlörhänge”)
som grundmotiv, men
använt ljusare och kraftfullare
färger och förflyttat flickan till annan
tid och plats.
Robert Sherer,
Doubting Tommy
Robert Sherer från USA har i
sina verk utgått från scoutbilder
från 1960-talet för att skildra de
evigt återkommande dramerna i
livet.
Titeln här lyder ”Doubting Tommy”.
Konstnären använder i sina verk
material som för tanken till camping
med lägereld, när han bränner
in sina motiv på trä.

Nicolas King
Amerikanen Nicolas Kings verk på Biennalen är målningar,
men när man betraktar dem, ser man att konstnären
även är skulptör.
I sina målningar tycks han skulptera fram såväl figurerna
som bakgrunden på ett närmast arkitektoniskt
sätt.
Marah Brown
Rohovit,
The Unmasking
of Katrina
Amerikanska Marah Brown
Rohovits starka målning i
blandteknik ”The Unmasking of
Katrina” kom till som en reaktion
på händelserna kring och efter
orkanen Katrinas härjningar i
USA.
Den kraftfulla målningen skildrar
de känslor som händelsen utlöste
och konsekvenserna för de
enskilda människorna.

Ann McGriffin,
Flying Baby
Ann McGriffin är från USA, men har även varit
verksam i Yukatan, Brasilien, Egypten och delar
av Europa.
På Biennalen visade även hon målningar av
barn, men i hennes fall porträtt av spädbarn. Min
favorit var ”Flying Baby”.
Det är ett spädbarn, som håller sig med händerna
i ribborna på spjälsängen och svävar i luften.
Det lilla barnet som på samma gång är helt nytt i
världen och från tidernas begynnelse.
Konstnären har i sina målningar lyckats fånga
den blick man möter när man för första gången
ser ett nyfött barn djupt in i ögonen, bilden av
evigheten.
Christine Heller, Splintered
Child
Christine Heller från USA har tidigare gjort serier av
installationer om vårt konsumtionssamhälle och om
krigens fasor.
Nu visade hon målningar av barn, där konturerna var
delvis upplösta. Det var målningar av barn eller kanske
hellre minnen av barndomen.
Målningar där man kunde förnimma barndomens alla
känslor och dess värld av mysterier och under.
Den här målningen heter ”Splinted Child”.

Robyn Ross
Robyn Ross från Australien målar gärna porträtt, men visar även landskap och motiv från aboriginska
kulturen i sina målningar. Det verk hon visade på Biennalen var interaktivt.
Det bestod av en serie målningar, alla kvadratiska, i samma storlek och målade i samma färgskala.
Hon hade satt upp dem sida vid sida, i tre rader på en stor vit skiva.
Åskådarna kunde sedan byta plats på de små målningar och på så sätt förändra helheten.
John Weeronga Bartoo,
Water Serpent Dreaming
John Weeronga Bartoo från Australien är aborigin. I sina ”dot paintings”
försöker han inte bara traditionellt skildra ”Drömtiden” utan
också sin egen livsresa.
Hans målning ”Water Serpent Dreaming” stod i sin originalitet i
teknik, motiv och färgställning ut från Biennalens övriga konstverk.

Aida Cui, All is Possible
Aida Cui är från Philippinerna men är även verksam i USA och Ungern. Hennes stora målning ”All is
Possible” fascinerade med sitt kraftfulla uttryck, men kanske mest med sin tänkvärda titel inmålad i
själva konstverket.
Sietze Groenewold,
The Uninvited Guests
Holländaren, numera Särnabon, Sietze Groenewold
hade gjort den på samma gång skira och kraftfulla
teckningen ”The Uninvited Guests” med bläck på
papper.
Från att tidigare arbetat med foto och teckning, har
han numera gått över till att bara teckna, att göra rent
svartvita verk. Teckningarna blir som dokument över
våra tankar, tankar som annars löses upp och glider
ifrån oss in i glömskan.
Iransk/svensk Dansk Saroee visade fantastiskt foto.
Han fick ett av Biennalens pris för sitt konstnärliga
foto.
På Biennalen visades också verk där man utforskat
den digitala teknikens möjligheter.

Heidemarie
Z Carnelid,
Midsummer Nights
Dream III
Svensk/tyska Heidemarie Z Carnelid
arbetar med Digital Fine Art, en teknik
som använder digitala målarverktyg.
Verken skrivs sedan ut med särskild
teknik på olika underlag och i begränsad
upplaga. Hennes verk ”Midsummer
Nights Dream III” var lätt och skir som
drömmens trådar kan vara.
Ars Electronica, Se Mi Sei Vicino
Ars Electronica, som är baserat i Österrike, utforskar gränsområdet mellan konst, teknologi och samhälle.
Man säger sig arbeta med konfrontation och dialog, med provokation och bro-byggande. På
Biennalen visade man verket ”Se Mi Sei Vicino” (= ”Om du är nära mig”), en mycket fascinerande
interaktiv performance.
Avsikten var att visa möten mellan människor där deltagarna konkret kunde upptäcka, att gränserna
för självet går långt utanför skinnet. På ett golv med sensorer stod en performanceartist som fungerade

som antenn. När någon i publiken kom nära eller rörde vid henne, registrerades kroppsrörelserna som
elektromagnetisk aktivitet.
Gemenskap & God mat
Denna elektromagnetiska aktivitet hördes och visades samtidigt på väggarna runt omkring som linjer,
kurvor. Dessa förändrades med avståndet mellan kropparna, dvs när någon i publiken närmade sig,
rörde vid eller avlägsnade sig från performanceartisten i mitten.
Under hela Biennalen visades också andra performances och en rad videoverk. Ett verk som grep mig
djupt var japanska Shukou Tsuchiyas videoinstallation ”Wind and Leaves”. Det var en poetisk, närmast
meditativ betraktelse.
Med många konstnärer har det varit svårt att ange i vilket land de hör hemma (även om jag har
försökt), vilken kulturell påverkan som främst har präglat deras verk och de sätt de arbetar. Alla har ju
en bestämd födelseplats, men vissa har föräldrar från andra delar av världen, vissa har bedrivit konststudier
i hemlandet och utomlands, vissa har flyttat mellan olika länder ibland flera gånger. Några jag
träffade var också verksamma på flera platser i världen.
På Biennalen representerade konstnärerna dock bara sig själva, de hade valts ut av den internationella

kommittén utifrån sin konst, inte utifrån nationalitet, ras eller kön. När man betraktade konstverken av
konstnärer från 76 olika länder var det svårt att se att ursprunget skulle ha någon större betydelse för
det personliga uttrycket.
Det var förvånansvärt lätt att få kontakt med olika konstnärer från Sverige, från Europa, från alla världsdelar.
Det var fantastiskt att under våra spännande och roliga samtal upptäcka hur mycket vi alla hade
gemensamt trots olika bakgrund och geografiska avstånd.
Inne på Biennalen var, förutom vid konstverken och på konferenserna, kön till kaféet och inte minst
glasskön naturliga platser att påbörja samtal. På Biennalen såldes underbart god italiensk glass – gelato
- i strut med många smaker att välja på. Ett annat fint tillfälle för samvaro var den stora galamiddagen
med många goda rätter till italiensk operamusik som Biennalen anordnat.
Gelato
Under de sista dagarna skapade Biennalens konstnärer tillsammans ett stort gemensamt konstverk.
Biennalen blev den mötesplats för konstnärer att träffa kollegor och knyta nya kontakter som avsikten
var.
Allkonstverk
Så är den då över, den 6:e Biennalen för Internationell Samtida Konst i Florens 2007.
Det var oerhört roligt och hedrande att bli inbjuden av den internationella kommittén att ställa ut tillsammans
med 840 konstnärer från 76 länder med olika etnisk, språklig och religiös bakgrund.
Text: © Anita Elgerot