Rättssäkerhet, Legitimitet och Demokrati - Balansen - Göteborg

Göteborgs Universitet
Institutionen för socialt arbete
C- uppsats
Vårterminen 2002
Rättssäkerhet, Legitimitet och Demokrati
En studie av klienters syn och inflytande vid ekonomiskt bistånd
Författare: Göran Plate
Handledare: Gustav Svensson

Sammanfattning
Syfte
Syftet med studien var studera den moderna rätten och att undersöka klienters syn på
rättssäkerhet, legitimitet och demokrati vid ekonomiskt bistånd. Frågeställningarna grundade sig
på de problem som brukar anföras hänga samman med den ändamålsstyrda sk materiella rätten
och ramlagar. Socialtjänstlagen är utformad som en ramlag. Med ramlagar brukar sägas att det
kan bli problem med rättssäkerheten och legitimiteten men i någon mån kanske också
demokratin. Studien försöker besvara om klienterna upplever detta som problem. Studien har
bestått av en kombinerad litteraturstudie och en kvalitativ intervjuserie.
Frågeställningar
Uppfattar klienterna de beslut som berör dem själva som rättvisa?
Upplever klienterna rättssäkerhetsfaktorerna förutsebarhet och likabehandling som ett problem?
Föredrar klienterna en normstyrd, sk formell rätt eller ändamålsstyrd sk materiell rätt? Utifrån
vilket område – juridiskt, professionellt, politiskt, brukarhänsyn eller annat – tror klienter att
ärendena huvudsakligen bedöms? Uppfattar man detta som legitimt? Hur fungerar det
demokratiska inflytandet och hur upplever man kommunikationen? Påverkar klienternas sociala
bakgrund vilket inflytande man har? Vad främjar en demokratisk kommunikation?
Slutsats
Resultatet av studien är att rättssäkerhetsfaktorn förutsebarhet av klienterna inte uppfattas som
problematisk. Man vet oftast om och hur mycket man är berättigad till. Känslan av rättsosäkerhet
hos klienter är således kanske tillfälliga problem. I studiens undersökning upplever ändå tre av fem
av klienterna rättssäkerhetsfaktorn likabehandling som ett problem. Studien finner också ett
samband mellan att uppleva orättvisa i sitt eget ärende och att tycka att likabehandling är ett
problem. Vad gäller legitimitet så drar studien slutsatsen att detta inte innan erfarenhet av
socialbidrag kan sägas vara problematiskt då klienter uppfattar beslutsfattandet som främst
juridiskt styrt. Uppsatsen finner istället att legitimiteten till stor del har sin grund i det processuella –
i hur rättssäkerheten fungerar. Slutsatsen är att förvaltningens legitimitet är avhängig både
organisatoriska som processuella förhållanden – konstitution och rättssäkerhet. För att pröva
legitimiten bör dessa ej skiljas åt.Vår frågeställning angående legitimitet bedöms härmed vara
felaktigt ställd. Vad gäller demokrati så finns vissa brister i klienternas i inflytande. Tre av fem
informanter säger sig sakna kunskap om lagar och regler om ekonomiskt bistånd. I stor
utsträckning känner man inte heller till hur man överklagar beslut. Man har ofta inte läst i sin akt.
Det är också vanligt att man inte känner till sin arbetsplan. Vad gäller kommunikationen så svarar
så svarar tre av fem informanter att de kan öppet kan prata med handläggare. Det demokratiska
samtalet stundtals uppfattas såsom att handläggarens motiv och syfte är dolda. Klienter tror ofta
att beslutsgrunden är juridiskt styrd medan den många gånger är etisk, normativ. Studien drar
slutsatsen att okunskapen kan begränsa klienters möjlighet till inflytande. Studien visar att kunskap
om lagar och normer kan främja demokratisk kommunikation på socialkontor.
2

Nyckelord: rättvisa, social bakgrund, likabehandling, kommunikation, Habermas
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1. Problemområde s. 6
1.2. Syfte och frågeställningar s. 8
2. Metod s. 10
3. Habermas Teori s. 13
4. Fördjupning av problemområdet s. 18
4.1. Rättssäkerhet s. 18
4.2. Legitimitet s. 20
4.3 Demokrati s. 22
4.3.1 Demokratisk inflytande s. 22
4.3.2 Demokratisk kommunikation s. 22
5. Rättvisebegreppet s. 25
5.1. Inledning s. 25
5.2.1. Rättvisa utifrån behov och jämlikhet s. 25
5.2.2. Rättvisa baserat på rättigheter s. 26
5.2.3. Rättvisa utifrån förtjänst s. 26
6. Tidigare forskning om socialbidrag s. 27
6.1. Rättssäkerhet s. 27
6.1.1. Rättssäkerhet i objektiv mening s. 27
6.1.2. Beslutsmotiveringar s. 28
6.1.3. Klienters upplevelse av rättssäkerhet s. 29
6.2. Demokrati s. 29
6.2.1. Demokratiskt inflytande och information s. 29
6.2.2. Kommunikation s. 31
6.2.2.1. Demokratisk kommunikation s. 31
6.2.2.2. Byråkrati och behandling s. 33
7. Intervjuer s. 35
7.1 Kristina s. 36
7.2 Kalle s. 36
7.3 Anders s. 36
7.4 Dragan s. 37
7.5 Susan s. 38
3

8. Analys s. 39
8.1. Rättssäkerhet s. 39
8.2. Legitimitet s. 41
8.3. Demokrati s. 42
8.3.1. Demokratiskt inflytande s. 42
8.3.2. Demokratisk kommunikation s. 42
8. Slutdiskussion s. 46
Litteratur
Bilagor
4

Förord
Den här uppsatsen handlar om rättssäkerhet, legitimitet och demokrati vid ekonomiskt bistånd.
Ämnesvalet kommer sig av mina erfarenheter som praktikant och handläggare vid en enhet för
ekonomiskt bistånd under våren 2001. Upplevelserna var delvis omtumlande. Jag tyckte att det
var svårt att både förstå och argumentera i ärenden. Komplexiteten i arbetet medförde att
frågeställningar, bla om riktigheten i fattade beslut, arbetets syfte mm uppkom. Jag kände att
”någon liten tamp,” en livlina, att rycka i, ett litet mönster eller så, vad som helst, hade varit bra, att
ha…Denna uppsats är alltså bland annat ett försök från min sida att skingra en del av min undran
inför rättssystemet och tillämpningen av Socialtjänstlagen. Uppsatsen började som en studie om
rättssäkerhet men har under arbetets gång växt till att också innefatta de två andra ämnena. Så har
den alltså grott och blivit en i mitt tycke lite för tjock bibba. Men plåster på såren, så blev den
ändå; klar.
Jag vill passa på att tacka min handledare Gustav Svensson som hjälpt mig under arbetets gång.
Vidare vill jag tacka Gårdstens socialkontor för hjälp med att få informanter. Ett tack också till
Niklas Halleröd på Stadskansliet i Göteborg för hjälp med information och fika. Tack också till er
Informanter som var snälla att ta er tid och svara på mina frågor. Slutligen vill jag tacka
Muhammed Wakili för hjälp med dator och goda tips.
Göteborg
Våren 2002
5

1. Inledning
1.1. Problemområde
Man menar att rätten och rättstillämpning i samhället under efterkrigstiden ändrat sin karaktär.
Man talar nu om den nya ändamålsstyrda sk materiella rätten. Det nya är att man valt att utforma
många lagar som ramlagar. I traditionell lagstiftning, i den normstyrda sk formella rätten, har
reglerna varit detaljerade och tydligt utformade. Genom ramlagstiftningstekniken har paragraferna
istället antagit formen av allmänna målformuleringar. Paragraferna har blivit vaga. 1 I den del av
Socialtjänstlagen som reglerar ekonomiskt bistånd kommer denna typ av målformulering till
uttryck i 4 kap 1§ SoL. Där står det; ”den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå.” Uttrycket skälig levnadsnivå är centralt vad gäller tillämpningen av ekonomiskt
bistånd. Det rymmer enligt Gustav Svensson åtminstone två aspekter; innehåll och nivå. Vad gäller
insatsernas innehåll så har i SOU 1977:40 socialutredningens principbetänkande angivit vad som
skall ingå såsom kost, kläder, bostad, hemutrustning osv. Å andra sidan betonas att nya poster
kan tillkomma och att uppräkningen inte är fullständig. Vad gäller nivån så säger utredningen
vidare att biståndet bör utformas efter de lokala förutsättningarna men även att det anpassas efter
familjestorlek osv. Men nivån på bidraget till den enskilde kan också utformas olika på grundval
av de olika syften som med biståndet skall uppnås; att tillförsäkra försörjningsbehoven samt
utformas i rehabiliterande syfte. Sammanfattningsvis kan alltså nya behov uppkomma som är ovisst
om socialtjänsten ska tillförsäkra och det är osäkert hur stort biståndet i det enskilda fallet ska bli
då socialbidraget ska uppnå olika syften. 2 Genom vagheten i lagparagraferna och synnerhet i
biståndsparagrafen ges beslutsfattaren således ett handlingsutrymme för att bestämma dess
innebörd. Socialsekreteraren har fått en hel del mer makt än vid lagstiftning där reglerna är
detaljerade och tydliga. Ramlagstiftningen och den därigenom ökade makten för
socialsekreteraren för med sig problem på åtminstone tre olika områden, rättssäkerheten,
legitimiteten och demokratin. 3
Rättssäkerhet kan sägas innebära att rätten och rättstillämpningen för den enskilde ska vara
förutsebara och att lika fall ska behandlas lika. 4 Vid lagregler som är precisa - vid formell rätt,
1
G. Svensson , Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s 15ff.
2
G. Svensson, ibid s 83ff.
3
G. Svensson s 17. Se också M.Björklund, Att göra sig hörd, s 15.
4
G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, Festskrift till Hans Stark s 341.
6

använder tillämparen en sk normrationell metod vid sin argumentation. Tillämparen behöver i stort
bara paragrafen för att avgöra dess innebörd. Utfallet går också i stor utsträckning att förutsäga. I
och med den materiella rätten så använder tillämparen istället en sk målrationell argumentation. 5
Tillämparen måste då hämta bedömningen från annat område än endast paragrafen. Hänsynen vid
bedömningarna har så blivit vidare och kan enligt Karsten Åström, vad gäller socialtjänstlagen,
sägas komma från olika områden; det juridiska, professionella, (politiska) värderingar samt
brukarhänsyn. 6 Genom vagheten i paragraferna i Socialtjänstlagen kan det bli svårt för den
enskilde att förutsäga utfallet av hans eget ärende. Det finns också en risk att ett ärende som i allt
väsentligt liknar ett annat ärende ändå inte bedöms på samma sätt. Det är möjligt att
rättssäkerheten genom den materiella rätten har urholkats. I en mening kan besluten således
uppfattas som orättvisa.
Det andra problemområdet, legitimitet, behandlar frågan om de styrda medborgarna uppfattar
maktutövningen som rättfärdig. Då lagparagraferna i Socialtjänstlagen är vaga har härigenom makt
decentraliserats till socialsekreteraren. Ett legitimitetsproblem kan uppstå genom att den enskilde
medborgaren inte kan ställa tillämparen till svars för ett beslut som han uppfattar som felaktigt,
såsom han kan med de politiska beslutsfattarna. En annan aspekt är att medborgaren kan uppfatta
det som orättfärdigt att beslut av politisk natur ska handläggas av tjänstemän vilka man inte själva
har valt i en demokratisk process. En tredje aspekt gäller det förtroende som medborgarna har till
socialt arbete som kunskapsfält. Om klienterna inte har förlitan till socionomprofessionen är det
möjligt att man inte uppfattar beslutsfattandet som legitimt.
Det tredje området är demokratin. Klientdemokrati är ett mycket viktigt begrepp i förarbetena till
socialtjänstlagen och demokrati är just ett av de övergripande målen med socialtjänsten. 7
Demokratibegreppet är ju dock ett vitt begrepp och kan betyda många saker. 8 Man brukar
emellertid skilja mellan den sk ”stora demokratin” och den ”lilla demokratin”. Den ”stora
demokratin” innebär möjligheten att göra sin röst hörd genom valdeltagande, att kandidera osv.
Den ”lilla demokratin” innebär möjligheterna för individen att själv bestämma över sitt liv. Den ”lilla
demokratin” innefattar alltså det direktinflytande som medborgaren har i kontakt med
myndigheter. 9 Genom Socialtjänstlagens konstruktion kan man säga att den ”lilla demokratin” fått
större utrymme. 10 Den moderna rätten inbegriper således participation och socialsekreteraren ska
tillsammans med klient hitta lösningar på problemen. 11 Genom att makt har decentraliserats till
myndigheter och socialsekreterare kan man också säga att den demokratiska arenan för
åsiktsutbyte, genom den materiella rättens tillkomst, delvis flyttat från riksdag till myndighet. Hur
fungerar då demokratin i socialtjänsten? Vi ska i vår undersökning titta på hur demokratin fungerar
utifrån dessa två aspekter; inflytande- och kommunikationsaspekten.
Inflytandeaspekten: I Socialtjänstlagens förarbeten definieras demokrati som att få information,
insyn och möjlighet att påverka. 12 Vidare sägs i socialtjänstlagens portalparagraf att arbetet inom
5
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s 15ff.
6
K. Åström, Socialtjänstlagen i politik och förvaltning, s. 122.
7
A. Hermodsson, Klientdemokrati-vision och verklighet, s. 1.
8
A,a., s. 7.
9
O. Petersson, (red), Demokrati och medborgarskap, s. 74.
10
M. Björklund, Att göra sig hörd, s. 15.
11
B.Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa, kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 74.
12
A. Hermodsson, Klientdemokrati-vision och verklighet, s 73.
7

socialtjänsten ska bygga på respekt för individens självbestämmanderätt och integritet. Det
formella rättsliga stödet för brukarinflytande är dock svagt. 13 Det demokratiska problemet blir då
att inflytandet till viss del kan tänkas bli beroende av klientens egna resurser att inhämta
information, få insyn och möjligheter att hävda sin rätt. Har klienterna informationen och insyn
tillräckligt för att kunna påverka? Problemen som vi redogjort för brukar man ibland hänföra till
sk kvalitetsfrågor inom socialtjänsten. Hur medborgare uppfattar kvalitén och demokratin kan
delvis bero på medborgarens bakgrund. I undersökningar kring hur medborgare uppfattar
förtroende för samhället, påverkansmöjligheter osv, så kan man se olika skillnader mellan olika
medborgargrupper. Medborgarens samhällsställning påverkar deltagandet i demokratin. 14 Man
kan alltså misstänka att det finns en koppling mellan vissa faktorer i klienters sociala bakgrund och
deras möjlighet till inflytande.
Kommunikationsaspekten: Demokrati i denna mening innebär att det finns en arena där, under
vissa ramar, olika åsikter fritt får kommuniceras. Det demokratiska samtalet kan i denna vår
mening idealiskt sätt sägas bestå i; att man i ett öppet samtal utan maktmedel men genom
argumentation försöker övertyga den andre om riktigheten i ens egna ståndpunkter och att bästa
argumentet styr. Demokrati i denna mening skulle kunna karaktäriseras som kommunikation
syftande till förståelse och konsensus. 15 Socialkontorets alla möten kan i någon mening sägas vara
en sådan arena för fritt tankeutbyte. Socialt arbete på ett socialkontor innehåller dock utan tvekan
ett visst mått av kontroll. 16 Kanske man kan karaktärisera det sociala arbetet som delvis en
moralisk praktik? Det ligger kanske också i mötets natur att både klient och socialsekreterare
strävar för att uppnå olika mål. För socialsekreteraren del så ska ju under tidspress bla den
juridiskt administrativa delen av arbetet utföras 17 Klienten å sin sida torde rimligtvis agera för att få
de resurser som han tycker att han behöver. Möten på socialkontor kan i så motto sägas innebära
att parterna delvis agerar för att uppnå framgång. 18 Situationen kan också beskrivas som en slags
förhandling. 19 Det finns alltså aspekter i socialtjänstens arbete som kan ”störa” ömsesidigheten och
kommunikationen - det demokratiska samtalet. 20 Vår fråga blir då i vilken mån klienter upplever
att samtalen på socialkontor motsvarar ett demokratiskt kommunikationsideal och vad som kan
tänkas främja det.
1.2. Syfte och frågeställningar
Vi summerar: Den materiella rätten som socialsekreterare tillämpar kan skapa problem ur
rättssäkerhets, legitimitets- demokrati-synpunkt. Men om dessa uppfattas som problematiska för
de klienter som uppbär ekonomiskt bistånd återstår att se. Det är en empirisk fråga som jag har
för avsikt att undersöka i denna uppsats. Syftet med studien blir således att dels undersöka den
moderna rätten och hur klienter med försörjningsstöd ser på rättssäkerhet, legitimitet och
13
K. Åström, Socialtjänstlagen i politik och förvaltning, s. 124.
14
O. Petersson (red), Demokrati och medborgarskap, s. 94.
15
O. Petersson (red), Demokrati och medborgarskap, s. 117, se också B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa kommunikativt
handlande och konfliktlösning, och P.Westlund, Rationalitetens begränsningar s. 133
16
Å. Bergmark, Nyckelbegrepp i Socialt arbete, 52ff.
17
L. Billquist, Rummet, mötet och ritualerna, s 26. se också P. Westlund, Socialbidrag, s 28.
18
P. Westlund, Rationalitetens begränsningar, s. 133.
19
P. Westlund, Socialbidrag, s. 29.
20
B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 34.
8

demokrati vid ekonomiskt bistånd samt studera graden av demokratiskt inflytande. Våra
frågeställningar blir följande:
Rättssäkerheten
Upplever klienterna rättssäkerhetsfaktorerna förutsebarhet och likabehandling som ett problem?
Uppfattar klienterna de beslut som berör dem själva som rättvisa?
Föredrar klienterna en normstyrd sk formell rätt eller en ändamålsstyrd sk materiell rätt?
Legitimitet
Utifrån vilket område – juridiskt, professionellt, politiskt, brukarhänsyn eller annat – tror
klienter att ärendena huvudsakligen bedöms? Uppfattar man detta som legitimt?
Demokratin
Hur fungerar det demokratiska inflytandet och hur upplever klienterna kommunikationen?
Påverkar klienternas sociala bakgrund vilket demokratiska inflytande man har vid ekonomiskt
bistånd? Vad främjar en demokratisk kommunikation?
9

2. Metod
Jag har valt att göra en studie bestående av litteraturstudium och en kvalitativ forskningsintervju.
Skälen till litteraturstudier är flera. Litteraturstudier ger anvisningar om vad som redan gjorts inom
det område man är intresserad av, pekar ut fruktbara frågeställningar, presenterar tillämpliga
teorier, hjälper till att definiera begrepp osv. Den hjälper så till att precisera vad det är man vill
undersöka. 21 Denna studie tog sin början på senhösten 2001 då jag genom kontakt med min
handledare fick hjälp att hitta litteratur kring ämnet rättssäkerhet. Mina kunskaper var då
obefintliga. Jag studerade ämnet och småningom växte också frågeställningar kring legitimitet och
demokrati fram. Dessa frågeställningar berör och går in i rättssäkerhetsproblematiken. Således
behandlas ibland demokratiaspekter såsom rättssäkerhet och vice versa. De har dock av
analytiska skäl skiljts åt. Genom att demokratiproblematiken blev en del av studien fick
uppsatsens teoriansats sin naturliga plats. Den teori om kommunikativt handlande som här
försöker att tillämpas har tidigare använts inom socialt arbete. 22 Då teorins verklighetsprövning mig
veterligen inte skett i någon större utsträckning vid ekonomiskt bistånd ser jag dock härmed en
uppgift att fylla. Då mina frågeställningar berör socialbidragsklienters uppfattningar har detta styrt
mitt val av metod.
Genomförandet av studien har således skett genom en kvalitativ studie för att nå bakom och få
kunskap intervjupersonernas erfarenheter, föreställningar och känsloupplevelser, motiv och
strävanden; det subjektiva. 23 För att studera kommunikationen som utspelar sig vid ekonomiskt
bistånd hade en observationsstudie kanske varit lämplig att genomföra. På grund av brister i tid
och resurser så har detta aldrig blivit aktuellt. Men min frågeställning frågar ju ändå efter hur
klienterna upplever av kommunikationen. Jag har därför valt att studera hur klienterna uttrycker att
de uppfattar kommunikationen vid ekonomiskt bistånd.
För att besvara mina frågeställningar om klienters uppfattningar om rättssäkerhet, legitimitet och
demokrati har jag använt en kvalitativ halvstrukturerad intervjuserie med ett urval av fem personer.
21 C. Svenning, Metodboken, s 35.
22 Se G. Walls, Rationalitet och språkspel i socialt arbete. Se A. Kihlberg, Den enskilde inviden och vårdapparaten, se
I. Steen, Tankefigurer i socialt arbete.
23 L. Billquist, Rummet, mötet och ritualerna, s. 45.
10

Åldersspannet på informanterna är mellan ca 30 – 45 år. Jag hade i början av arbetet riktat in mig
på ett urval av tio informanter. Svårigheterna att hitta informanter gjorde dock att jag fick begränsa
mig till hälften. Två av dessa, vilka jag fått kontakt med genom Gårdstens socialkontor, uppbär i
dag socialbidrag . Tre är bekanta till mig och har tidigare uppburit socialbidrag. Av dessa tre hade
två bidrag i början på 1990-talet. Den tredje har haft socialbidrag i omgångar med senaste tillfället
för ett och ett halv år sedan. Två av intervjuerna har skett på Gårdstens socialkontor. Klienterna
har då valt plats. Två av intervjuerna har skett i mitt hem. En intervju har skett på ett café.
Intervjuerna har tagit ca en timme vardera. Jag har innan intervjun informerat om anonymiteten. En
av informanterna ansåg inte detta vara viktigt men jag har anonymiserat alla informanter för
diskretionens skull. Vidare har i uppsatsen ändrats på både namn och i vissa fall kön på
informanterna samt utelämnat viss information i berättelserna för att skydda anonymiteten. Jag
klargjorde innan intervjuerna mitt syfte med studien. Jag har under intervjun använt mig utav en
intervjumall vilken jag till viss del har följt (se bilaga). Vissa frågor har jag ordagrant följt, andra
inte. Legitimitetsfrågan har jag under intervjun formulerat ungefär såhär: Vad tror du att
socialsekretaren förhåller sig till när han eller hon beslutar i ditt ärende? En del av frågorna
har jag inte använt. Efter att intervjuerna genomförts har jag renskrivit mina anteckningar och
dragit mig till minnes vad personen har sagt. Jag har sedan strukturerat om i den nedskrivna texten
efter de i studien ingående temana.
Enligt en tradition i samhällsforskningen anser man att forskaren bör bortse från de sociala
aktörernas beskrivningar av sig själva därför att sådan beskrivningar oftast är felaktiga och att de
begrepp som används är ovetenskapliga. Den andra traditonen menar att dessa beskrivningar är
viktiga, bland annat därför att det är aktörernas egna uppfattningar om vad de gör som ger
handlingar mening och identitet. 24 Enligt Gilje och Grimen menar Anthony Giddens att
samhällsforskaren som möter sociala aktörers livsvärld måste förhålla sig till en värld som redan är
tolkad av de sociala aktörerna själva. 25 Giddens menar så att samhällsvetenskaperna bygger på
en dubbel hermeneutik. Å ena sidan måste de förhålla sig till en värld som redan är tolkad av de
sociala aktörerna. Å andra sidan ska samhällsvetaren rekonstruera de sociala aktörernas
tolkningar inom ett samhällsvetenskapligt teoretiskt språk. Samhällsforskaren måste gå utöver
aktörernas tolkningar, alltså gå längre än de sociala aktörernas självuppfattningar. I denna
forskningsprocess kan man skilja mellan de begrepp som ligger nära erfarenheten och de som
ligger långt från erfarenheten. Nära erfarenheten kan vara begrepp som inlärning, familj osv.
Begrepp långt från erfarenheten kan exempelvis vara begrepp som socialisation, förmedvetet
mm. 26 I denna studie kan vissa frågor sägas ligga nära erfarenheten och vissa längre ifrån. Frågan
om informanterna har läst sin akt uppfattas spontant ligga nära erfarenheten. Däremot är frågan om
tex rättvisa eller öppna samtal, kanske längre ord som kan tyckas ligga längre bort från
erfarenheten. När vi tolkar en social aktörs livsvärld måste vi så skilja på mening och uttryck. 27
Vad gäller den här uppsatsens frågeställningar så blir frågan om tolkning alltså aktuell vid vissa av
våra frågor medan andra inte behöver tolkas.Validititeten kan sålunda sägas vara högre i vissa av
våra frågeställningar än andra. Människor lägger olika betydelser i ett och samma begrepp. 28
24 N. Gilje, H. Grimen, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, s. 180.
25 N. Gilje, H. Grimen, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, s. 178.
26 N. Gilje, H. Grimen, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, s 178ff.
27 A.a., s. 194
28 C. Svenning, Metodboken, s 49.
11

Eftersom rättssäkerhet ( i en mening) i slutänden berör frågor om rättvisa så har jag valt att
redovisa olika rättviseuppfattningar för att senare använda dessa i analysen. Detta för att tolka
vilken rättviseuppfattning som man utgår ifrån. Detta sagt som ett exempel på de tolkningar som i
denna uppsats görs.
Vad gäller generalisering så är målet för denna att fastställa det typiska, det allmänna, det vanliga 29
Av den här studiens resultat kan kanske inga generaliseringar göras. Materialet är för litet,
intervjuerna för få. Möjligen kan man i någon mån generalisera och säga att det finns en tendens i
studiens resultat.
Tre av informanterna är bekanta till mig. Det är naturligtvis olyckligt för trovärdigheten av
undersökningens resultat, dess reliabilitet. Dels kan man tänka sig att dessa informanter består av
en krets som inte kan sägas vara representativ för hela gruppen av socialbidragstagare. Dels finns
problematiken i att de inte längre uppbär socialbidrag och således tolkar sig själva och
upplevelserna vid ekonomiskt bistånd genom det filter som livet mellan socialbidragstid och nuet
skapat. I vilken mån det präglat informanternas svar kan man dock bara spekulera om. Man kan
emellertid föreställa sig att dessa till viss del inte minns vad som en gång utspelade sig. Man kan
också tänka sig att deras egna berättelser och erfarenhet delvis har omtolkats genom andras
berättelser om socialbidrag, media osv. I så motto skulle den information som delgivits oss i vår
undersökning också präglas av mediebrus, skandaler, tidigare konflikter i deras personliga liv mm.
Å andra sidan sidan kan man se en fördel i att informanterna inte är bundna till en
socialbidragsenhet idag eftersom det kan tänkas man inte varit rädd för att tala fritt. En annan
fördel är att undersökningens informanter valts utan min vetskap om vad de anser de anser om
ekonomiskt bistånd.
29 S. Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun, s. 212
12

3. Habermas teori
Sociologen Jürgen Habermas har intresserat sig för det rationella samtalets möjligheter, både som
en teori om ömsesidighet mellan individer och om en demokratisk potential i det moderna
samhället. I detta sitt tänkande vänder han sig så emot ett visst synsätt på samhällsutvecklingen,
den sk instrumentella synen. 30 En företrädare för detta synsätt var sociologen Max Weber. Han
påstod i början av 1900-talet att i det högt industrialiserade samhället pågår en
rationaliseringsprocess som innebär att den sk instrumentella rationaliteten får ett allt större
inflytande över det mänskliga handlandet. Den instrumentella rationaliteten innebär att vissa
målsättningar ska uppnås, tex tillväxt. Den handling blir då rationell som på det mest effektiva
sättet bidrar till just tillväxt. För oss är detta något mycket vardagligt och i de flesta fall bra. Det
kan således handla om att öka effektiviteten vid tex en fabrik som genom nya maskiner kan
tillverka flera varor. Men den instrumentella rationaliteten behöver inte innebära bara goda ting.
Den kan också till leda till konsekvenser man vill undvika inom vissa delar av samhällslivet, såsom
tex vården. Människor riskerar där bli behandlade som objekt. 31
Habermas vänder sig alltså med teorin om det kommunikativa handlandet mot det synsätt på
samhällsutvecklingen som ensidigt präglas av den instrumentella rationaliteten. Han anser att detta
synsätt innebär att man bortser från den logik som finns i människor intersubjektiva
livssammanhang. 32 Habermas gör det bla med hjälp av en distinktion mellan systemvärld och
livsvärld. Systemvärlden kan sägas bestå av ekonomi och stat. Styrmedlen är här pengar -i
marknaden och makt -i staten. Livsvärlden däremot består av vårt intima, privata liv samt
30 P. Månsson, (red) Moderna Samhällsteorier, s. 288f.
31 A. Kihls tröm, Den enskilde individen och vårdapparaten, s 33.
32 A.a., s. 34.
13

offentlighetsfären. 33 I livsvärlden koordinerar människor inte sina handlingar som i systemvärlden
genom styrmedlen makt och pengar. Istället koordinerar människor sin intersubjektiva vardag
genom språkhandlingar. Det råder så inom livsvärlden vad han kallar för en kommunikativ
rationalitet. Genom denna strävar människor efter att via vissa giltighetsanspråk nå samförstånd. 34
För att det sociala livet ska undgå att domineras av den instrumentella rationalitetens målsättningar
måste denna kommunikativa rationalitet enligt Anita Kilhström få prägla det sociala livet. Hans
strävan med den kommunikativa rationaliteteten är således utopisk och han eftersträvar en ickeauktoritär
och icke hierarkisk kommunikation som bygger på argumentation. Denna ideala
kommunikation är ett ideal, ett värderingsgrundlag i förhållande till den faktiska
kommunikationen. 35 Författarna Carlsson o Isacsson skriver att Habermas talar om ”en rationell
diskurs, en idealisk kommunikationssamfällighet, herreväldesfri kommunikation och otvunget
konsensus”. Förutsättningen för detta är att ”det bästa argumentet” styr och vägleder sökandet
efter ”sanning” och ”rättfärdighet”. Målet är att det inte förekommer någon form av ”systematiskt
störd kommunikation”. 36
Habermas utgår alltså från en icke- hierarkisk och icke- auktoritär kommunikationssituation. I
kommunikationen ska samförstånd uppnås med hjälp av argumentation. Denna bygger enligt Anita
Kihlström på tre förutsättningar:
- Att det vi talar är sant, när vi beskriver den objektiva världen.
- För det andra att vi följer normativa giltiga regler vad gäller social integration.
- För det tredje att vi uppriktigt uttrycker vad vi menar är äkta. 37
Giltighetsanspråken bygger vidare enligt henne på en tredelning av världen:
- Den objektiva världen, om vilken vi kan göra deskriptiva utsagor.
- Den sociala världen, där vi kan göra normativa uttalanden.
- Den subjektiva världen, är det sammanhang där vi gör våra unika erfarenheter. 38
Satser som refererar till den objektiva världens empiriska sakförhållanden och fakta tex ”den här
stolen är tung” eller ”i lagtexten står…” kan bedömas med hjälp av vanlig observation. Ett sådant
observationsspråk är dock otillräckligt för de övriga satstyperna. Satser av typen ”Rasism bör
bekämpas” eller ”man bör arbeta” motiveras av normer som endast argument kan göra giltiga. De
kan inte avgöras genom hänvisning till den empiriska världen. Normativa uttalanden och
uppfattningar om rätt och fel, gott och ont, kräver således argument som hänvisar till bestående,
gemensamma sociala normer och värderingar - den sociala världen. Ingen sanktionerande instans
utanför den sociala gemenskapen besitter det avgörande giltighetskriteriet för sådana uttalanden.
Däremot går subjektiva värderingar av typen ”jag gillar violingnissel” inte att motivera på detta
sätt. Satsen refererar till aktörens känsla eller tillstånd som kan vara mer eller mindre autentiskt -
den subjektiva världen. Vi kan inte vara helt säkra på att personen menar det han säger. Vad som
33 W. Reese-Schäfer, Habermas, s. 39. se också P. Månsson (red)Moderna Samhällsteorier, s. 313. se E.O Eriksen,
Kommunikativt ledarskap, s. 73
34 A. Kihlström, Den enskilde individen och vårdapparaten, s 35.
35 A.a., s. 6.
36 B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa kommunikatitvt handlande och konfliktlösning, s. 33
37 A. Kihlström, Den enskilde individen och vårdapparaten, s. 36.
38 A.a.,s. 35.
14

helst i världen kan alltså vara potentiellt sant, riktigt och sannfärdigt. Men beroende på vilken värld
satsen refererar till; den objektiva, sociala eller subjektiva, så ser kunskapskraven olika ut.
Således förutsätter satsen ”jag lovar att komma i morgon” tre kunskapskrav. I första hand ett
1)sanningskrav; att jag verkligen kommer i morgon. Men där finns också ett 2) normativt
giltighetskrav, om att ett löfte har avgetts som den andre moraliskt har rätt förvänta sig bli
uppfyllt. Slutligen finns det ett 3)krav på sannfärdighet; att talaren verkligen expressivt har för
avsikt att hålla sitt löfte och komma i morgon. 39 I förhållande till vårt område om ekonomiskt
bistånd kan följande sats från en presumptiv klient kanske vara förtydligande; ”jag behöver ett nytt
bord, för mitt gamla är trasigt”. Sanningskravet blir då att det gamla bordet verkligen är trasigt.
Den normativa komponenten består i att han gör anspråk på ett bord hos socialkontoret. Slutligen
består den expressiva komponenten om han verkligen menar det han säger.
Enligt Anita Kihlström så åstadkoms förståelse i vår kommunikation enligt teorin genom att vi talar
sant och inte falskt, talar ärligt och inte oärligt och slutligen talar eller uttrycker oss sannfärdigt,
autentiskt och inte oäkta eller ickeautentiskt. Genom hänvisning till de tre giltighetsanspråken kan
bristande samförstånd övervinnas och konsensus uppnås. Samförståndet fordrar enligt Habermas
att ens kunskap är sann, att man är överens i normativa värderingar och att man visar ett
ömsesidigt förtroende till uppriktigheten i det sagda. Giltighetsanspråken rörande objektiva och
normativa förhållanden prövas i nuet genom argumentation. 40 De normativa utsagorna prövas
direkt genom att se om de står i överensstämmelse med accepterade normer eller ej. Denna
prövning kan ske i två steg. Det första steget handlar om att se om en handling är i
överensstämmelse med en given norm. Det andra steget handlar om samförstånd gällande normen
i sig. Det första steget handlar om en fråga om legitimitet och det andra om moral. 41
Giltighetsanspråken beträffande sannfärdighetsaspekten, den subjektiva världen, prövas indirekt,
genom att deltagaren i en kommunikation erbjuds att kontrollera trovärdigheten eller konsistensen
hos den som talar. 42
Enligt Kihlström så innebär detta att om deltagarna i sin kommunikation accepterar ovan
redovisade giltighetsanspråk så kan de få ömsesidig förståelse. Parterna kan koordinera sina
handlingar med hjälp av språket och behöver inte använda andra medier såsom makt och pengar.
Om dessa får dominans framför språket, så blir också livsvärlden överflödig. Den
instrumentaliseras och invaderas av systemvärlden. Enligt Kihlström så Habermas försvarar
Habermas livsvärlden vilken han ser hotad av systemvärlden. Om till exempel moralisk-praktiska
frågor börjar behandlas som tekniska eller vetenskapliga frågor så utarmas livsvärlden. 43
Habermas skiljer också mellan tre handlingsteorier; den teleologiska, den normreglerade och det
dramaturgiska handlandet. I den teleologiska ändamålsstyrda handlingsmodellen väljer man de
medel som lovar framgång för att i en situation nå ett visst mål. Om den handlande tar med i
beräkning andra individers målinriktade handlingar som kan påverka det mål han själv eftersträvar
kallar han det strategiskt handlande. 44 Strategiskt handlande är således en utvidgning av den
39 E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 47f
40 A. Kihlström, Den enskilde individen och vårdapparaten, s. 37.
41 A.a., s. 80
42 A.a., s. 37
43 A.a., s. 36
44 A.a., s. 40
15

teleologiska handlingsmodellen. Denna kategori betecknar alltså att aktörerna kan kalkylera med
övriga aktörers handlingsval i sina överväganden. 45 Vid strategiskt handlande kan språket
användas som ett störande medium och istället för att avslöja falskhet och illusioner kan det
upprätthålla illusioner. Språket blir då det strategiska handlandets medium. Kommunikationen
används därvidlag för att nå framgång. Det frigör inte utan utestänger, kanske i synnerhet svaga
grupper. 46 Till skillnad från det strategiska handlandet så beskriver den normativt reglerade
handlingsmodellen inte en ensam individs handlingar utan handlingar av medlemmar i en social
grupp som orienterar sina handlingar mot gemensamma värden. Till sist så refererar den
dramaturgiska handlingen varken till en grupp eller till en ensam aktör utan ingår i en interaktion i
vilken deltagarna utgör en publik för varandra. Habermas skriver att aktören ”framkallar hos
publiken en bestämd bild, ett intryck av sig själv medan han mer eller mindre avslöjar sin
subjektivitet”. Denna sista handlingsmodell har Habermas hämtat från Erving Goffman. 47
Till skillnad från dessa modeller skiljer sig den kommunikativa handlingsmodellen genom att den
refererar till två subjekts interaktion vilka eteblerar en interpersonell relation genom verbala eller
extraverbala medel. Sina handlingsplaner och handlingssituation söker aktörerna här att
koordinera i samförstånd. Den teleologiska handlingen, det normreglerande handlandet och den
dramaturgiska handlingsmodellen anser Habermas vara ensidiga då de endast tematiserar en
funktion av språket åt gången vare sig det nu gäller förverkligandet av ett mål, etablerandet av
interpersonella relationer eller att uttrycka en subjektiv erfarenhet. Dessa funktioner tematiserar
den kommunikativa handlingen samtidigt. 48 Han gör så en distinktion mellan handlingar som syftar
till framgång och handlingar som syftar till förståelse. Bland de handlingar som syftar till framgång
finner vi teleologiskt/instrumentellt handlande och strategiskt handlande. De språkhandlingar som
syftar till förståelse är de konstaterande språkhandlingarna, de normativt reglerande handlingarna
samt dramaturgiska handlingarna. 49 Det kommunikativa handlandet leder också till att man uppnår
mål men det är här viktigare för parterna att nå samförstånd än att nå målet. 50 En bild för att
åskådliggöra det otvungna samtalet som syftar till förståelse är det vetenskapliga seminariet. I
seminariet kan var och en säga sin mening och ingen har något att förlora och det finns inte något
krav att nå fram till en gemensam ståndpunkt. Det omvända gäller för den typ av samtal som
måste leda fram till beslut. Aktörerna befinner sig då i en förhandlingssituation där de agerar på ett
sätt som skall påverka parterna att förändra sitt beteende. 51
Immanuel Steen sammanfattar författaren Flyvbjergs förståelse av teorin: I en given diskurs säkras
sanning och konsensus genom att parterna i diskursen lever upp till vissa krav, först och främst;
allmängiltighet (generalitet) som är kravet på att de som berörs av frågan måste få möjlighet att
delta. Autonomi är kravet att alla måste få möjlighet att både ställa och kritisera vad som är sant,
sk validitetsanspråk. Ideal rolltagning innebär att deltagarna i samtalet är villiga till och kan leva sig
in i dessa varandras validitetsanspråk. Maktneutralitet är kravet att maktskillnader mellan
deltagarna neutraliseras vilket innebär att makten inte påverkar de beslut man kommer fram till.
Slutligen är kravet på transparens att parterna öppet redogör för sina mål och syften. Eftersom
45
E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 60.
46
B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa, kommunikativt handlande och konfliktlösning, s 34.
47
A. Kihlström, Den enskilde och vårdapparaten, s. 40.
48
A.a., s 40f.
49
I. Steen, Tankefigurer i socialt arbete, s. 238.
50
A. Kihlström, Den enskilde individen och vårdapparaten, s 42.
51
E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 57.
16

socialtjänsten sysslar med myndighetsutövning är kanske autonomi och maktneutralitet de svåraste
av dessa krav att upprätthålla. 52
Habermas ser den nya materiella rätten som en möjlig inkörsport för en frigörande demokratisk
kommunikation och för ett ökat utrymme för argumentativa uppgörelser. 53 Teorin om det
kommunikativa handlandet ger dock inga konkreta anvisningar om hur man bör handla utan kan
endast använda för att pröva olika normers allmängiltighet. Teorin brukar därför sägas bestå av en
procedurrationalitet. 54 Vidare är det enligt Habermas inte bara så att rätten möjliggör ett ökat
utrymme för demokratiska uppgörelser. I någon mening blir rättens legitimitet beroende på
kommunikativ förmedling, på rättens diskursprincip som lyder ; ” giltiga är precis de
handlingsnormer som alla möjligtvis berörda skulle kunna instämma i som deltagare i
rationella diskurser”. Rätten stödjer sig således varken uteslutande på individernas rättigheter
eller på det suveräna folkets stat utan också på ovanstående princip om den demokratiska
kommunikationen. Enligt Reese-Schäfer kan det tänkas att teorin således öppnar upp för en
direktdemokrati. 55 Å andra sidan ser Habermas inte bara möjligheter med den nya rätten då han
anser att det finns en fara i att rättssystemet kan invadera livsvärlden och dess potentiella
kommunikation därigenom riskerar förvrängas och fördunklas. 56
52
I. Steen, Tankefigurer i socialt arbete, s. 244.
53
B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 36
54
E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 79
55
W. Reese-Schäfer, Habermas, s. 74. Se också E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 82f.
56
B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 36.
17

4. Fördjupning av problemområdet
4.1. Rättssäkerhet
I inledningen av den här uppsatsen så hävdade vi att ordet rättssäkerhet kan sägas betyda
förutsebarhet och likabehandling. Vi ämnar nu litet kort förankra begreppet. I den allmänna
diskussionen finns ingen enighet om betydelsen av ordet. I debatten och media betyder det olika
saker för olika personer. Men det är ändå i meningen av ett vad Åke Frändberg kallar
rättsstatsvärde, vi här i uppsatsen förstår begreppet. Det handlar då om den enskildes rättsskydd
gentemot den offentliga makten. Staten skall så ha vissa restriktioner i sin framfart. 57 Det
väsentliga innehållet i begreppet anses omfatta ett förutsebarhetskrav i rättsliga angelägenheter.
Det brukar i denna betydelse kallas sk formell rättssäkerhet. 58 I en demokratisk rättsstat betyder
det enligt Alexander Peczenik att rättsskipning och myndighetsutövning, med stöd av rättsreglerna,
måste vara förutsebara för den enskilde medborgaren. 59 Rättssäkerhetstanken vänder sig så mot
den godtyckliga maktutövningen. 60
Men rättsäkerhetsbegreppet brukar rymma fler aspekter än förutsebarhet. En av de viktigare
aspekterna är likabehandling. 61 Förutsebarhetskravet kan sägas ha som ett av sina mål att just
åstadkomma likabehandling. Därigenom kan likabehandlingsbegreppet således förstås såsom en
del av förutsebarhetskravet och rättssäkerhetsbegreppet. 62 Ändå skiljer vi här dessa åt och förstår
57
Å. Frändberg, Juridisk tidskrift 2000/01 häfte 2, s. 269.
58
G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, s. 342.
59
A. Peczenik, Vad är rätt?: om demokrati, etik och juridisk argumentation, s. 89f. se G. Svensson, Rättssäkerhet och
makt, s. 341.
60
O. Petersson, Rättsstaten, s 22.
61
Å. Frändberg, Juridisk tidskrift, 2000/01 häfte 2, s. 270. se A. Peczenik, Vad är rätt?: om demokrati, etik och juridisk
argumentation, s 89f. se G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, s. 341.
62
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 15.
18

kravet om rättssäkerhet såsom förutsebarhet och likabehandling. Det har dock blivit vanligt att
skilja mellan formell och materiell rättssäkerhet. Med det senare avses enligt Alexander Peczenik
att beslut och rättstillämpning i hög grad är förutsebara men också samtidigt i hög grad etiskt
godtagbara. 63 Med detta vill Peczenik förankra rättssäkerheten i etiska värden. Rättssäkerheten
kan enligt honom inte vara oetisk. 64 Det materiella rättssäkerhetsbegreppet handlar således i
dagligt tal om värderingar. Det materiella rättssäkerhetsbegreppet för enligt Gustav Svensson
således in en osäkerhetsfaktor genom att öppna för möjligheten att två situationer som liknar
varandra ändå bedöms innehålla rättsligt relevanta olikheter. Samtidigt kan det materiella
rättssäkerhetsbegreppet enligt honom tillgodose behovet av rättvisa, dvs att man tar hänsyn till det
enskilda fallet. 65 Det materiella rättssäkerhetsbegreppet kan alltså i förhållande till vårt
problemområde sägas handla om att den enskildes behov tillgodoses på ett etiskt
(värderingsmässigt) godtagbart sätt. Det materiella rättssäkerhetsbegreppet kan så sägas ha
anknytning till en viss typ av rättviseuppfattning nämligen rättvisa utifrån behov och jämlikhet,(se
senare i uppsats). Det materiella rättssäkerhetsbegreppet kan dock inte - i anslutning till den
materiella rätten - sägas innebära någon hög grad av förutsebarhet eftersom lagstiftningens
paragrafer är vaga. Men här har vi först och främst definierat begreppet ur dess formella aspekt.
Och rättssäkerhet i dess formella betydelse är starkt förknippat med en viss typ av stat och en
särskild rätt. Jag syftar på rättsstaten och rätten i rättsstaten.
Rättsstatstanken har enligt Olof Petersson en central plats i den europeiska rättskulturen. 66 Och en
av idéns grundpelare är maktdelning. 67 Man drar i rättsstaten en skarp gräns mellan normgivning
och normtillämpning. I den representativa demokratin innebär detta att rättsnormerna fastställs av
ansvariga politiker medan tillämpningen av rättsreglerna sköts av opartiska domare och
ämbetsmän. 68 Rättsstatstankens andra grundpelare kan sägas vara rättssäkerhet som vänder sig
mot den godtyckliga maktutövningen. Rättsstatstanken kan alltså summariskt sägas bestå av krav
på förvaltningens organisation och procedurer. Men till detta brukar också hänföras kravet på fri-
och rättigheter, dvs politiska friheter. 69 Rättstaten kan sägas vara passiv i sin roll. Den garanterar
vissa procedurala och organisatoriska krav samt politiska rättigheter men den ingriper inte i
människors livssfärer. Rätten i rättsstaten fungerar som en konfliktlösare medborgarna emellan och
dessa konflikter ankommer främst på domstolar att avgöra. I rättstaten finns det enligt Svensson
ett ideal om att medborgarna har kunskap om vad de får göra och inte göra. Därför är det bra om
lagreglerna utformas så tydligt och detaljerat som möjligt. Målet är att lika fall ska behandlas lika.
För att åstadkomma detta bör tolkningen ske av juridiskt skolad personal med en sk normrationell
metod. Den normrationella tolkningsmetoden innebär att beslutsfattandet betraktas som en logisk
tankekedja. 70 Det förutsätts att alla värdemässiga överväganden har gjorts i samband med regelns
tillkomst och regelns ordalydelse återspeglar den avvägning som man har gjort. 71 Värderingarna
blir härmed ringa. Metoden främjar rättssäkerheten då den enskilde i förväg med hög sannolikhet
63
A. Peczenik, Vad är rätt?: om demokrati, etik och juridisk argumentation, s. 94.
64
A.a., s. 92.
65
G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, s. 343.
66
O. Petersson, Rättsstaten, s. 9.
67
A.a., s. 22.
68
A.a., s. 72.
69
O. Petersson, Rättsstaten, s. 22ff. se G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 15.
70
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 15
71 G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, s. 331.
19

kan räkna ut hur hans fall kommer att bli bedömt. Denna typ av rätt går som sagt ofta under
beteckningen den formella rätten. 72
Man menar nu att rätten och rättstillämpningen i samhället har bytt karaktär. Detta sammanhänger
med statens ändrade roll. I rättsstaten intog staten en passiv roll och rätten fungerade då som en
konfliktlösare. Genom välfärdssamhället tillkomst intervenerar staten nu i samhällslivet för att
uppnå politiska mål. Rätten i välfärdssamhället används nu inte i första hand inte för att lösa
konflikter, utan är det medel som staten använder för att skapa social förändring. I rättssociologin
karaktäriserar man denna övergång som en förändring av rätten i rättsstaten till rätten i
välfärdsstaten. 73
Då den rättsliga styrningen sker till förmån för svagare grupper har den starka staten behövt
byggas upp. Detta har skett genom myndigheter som skall tillvarata de enskildas rättigheter
gentemot det starkare intresset eller starkare gruppen. Rätten i välfärdsstaten förmedlas alltså
indirekt via myndigheter. 74 I välfärdsstaten har de politiska ambitionerna i lagtexten antagit formen
av allmänna målformuleringar eller ramlagar. 75 Paragraferna brukar kallas avvägningsnormer. 76 I
målparagraferna är det normativa innehållet ofullständigt och uttolkningen av paragraferna har
övergått från att vara en syssla för ämbetsmän med juridisk skolning till olika professioner som tex
läkare vid ett sjukhus eller socionomer vid ett socialkontor. Argumentationen har delvis blivit
målrationell. Målrationaliteten innebär att beslutsfattaren vid tillämpningen skall inrikta sig på att
uppnå det i lagparagrafen beskrivna målet. Fördelen med detta förfaringssätt är att beslutsfattaren
kan ta hänsyn till omständigheterna och anpassa beslutet efter den aktuella situationen.
Beslutsfattandet kan så uppnå en god materiell rättstrygghet. Nackdelen med denna typ av
argumentation är formell rättsosäkerhet. Den enskilde individen kan inte förutse hur hans fall
kommer att behandlas. 77 Tillkommer att bedömningarna kan variera mellan olika tillämpare (mer
om det senare i uppsatsen). 78 Rätten i välfärdsstaten går ofta under beteckningen den materiella
rätten. 79 Vi har nu fördjupat oss i rättssäkerhetsproblematiken kopplat till den välfärdsstatliga
materiella rätten. Vi övergår nu till att redovisa en fördjupning av legitimitetsproblematiken.
4.2 Legitimitet
Vi börjar med att fråga om ordet legitimitet, vad betyder det ? En förklaring som Habermas ger är
följande: Legitimitet kan sägas betyda att goda skäl talar för att erkänna det med en viss politisk
ordning förbundna anspråket såsom rätt och riktigt, dvs en legitim ordning är en sådan som
förtjänar erkännande. Legitimitet betyder alltså en viss politisk ordnings välgrundade anspråk på
att erkännas. 80 Sociologen Max Weber skrev i början på 1900-talet att ”För att staten skall
72
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s 15ff.
73
A.a., s. 15.
74
H. Hydén, Rättssociologi som rättsvetenskap, s. 69.
75
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 16.
76
G. Svensson, Rättssäkerhet och makt, s 329.
77
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 15ff.
78
A. Holmberg, Rättssäkerhet i socialtjänsten – socialbidrag på lika villkor, s. 33.
79
G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, s. 16.
80
J. Habermas, Den rationella övertygelsen, s. 125.
20

estå måste alltså människor som står under herreavälde rätta sig efter den auktoritet som
makthavarna gör krav på. När och varför gör de det?…”. 81
Enligt Bo Rothstein menade Weber att medborgarna i ett samhälle måste uppfatta de styrandes
maktutövning som rättfärdig för att de i längden skulle acceptera det rådande styrelseskicket. Han
såg också legitimationsproblematiken som främst knutet till politikens utflödessida, dvs
medborgarnas relation till de offentliga tjänstemännen. Politikens inflödessida, dvs möjligheten att
få rösta i allmänna val, att kandidera till politiska ämbeten ansåg han inte vara lika viktig ur
legitimationssynpunkt. I den moderna välfärdsstaten har kanske utflödessidan av politiken större
betydelse än på Webers tid då medborgarens liv i mycket större grad än förut är beroende av
insatser och åtgärder av offentliga organ. Vi föds och leker, utbildar och vårdas samt dör till
största delen inom den offentliga förvaltningen. I demokratisk teori antas dessa områdens insatser
rättfärdigas genom det sätt på vilket beslutet tillkommit. Den demokratiska processen ger besluten
en legitimitet då alla medborgare formellt har samma möjlighet att bilda opinion, att kandidera,
föreslå kandidater och rösta. 82
Problemet här är dock att de politiskt valda församlingarna pga tidsbrist och kompetens inte själva
kan behandla mer än en liten del av medborgarnas välfärd. Då de parlamentariska organen inom
många områden måste ta beslut av mer övergripande karaktär, bla ramlagar, överlämnas en stor
del av beslutanderätten till andra organ, vanligtvis den offentliga förvaltningen. Många av de för
medborgarna viktiga besluten måste således fattas av organ som inte kan uppnå legitimitet med
hänvisning till den demokratiska ordningen av det skälet att de valda politikerna har haft ett ringa
eller kanske inget alls inflytande över dem. Man skulle således kunna karaktärisera det som ett
konstitutionellt problem. Frågan blir då hur förvaltningens beslut kan legitimeras? Statsvetaren
Rothstein menar att det pga av det demokratiska styrelseskicket legitimitetskrav har varit
nödvändigt att olika förvaltningstyper har uppstått. Han nämner så sex olika (idealtypiska)
implementeringsmodeller: Den legalbyråkratiska, den professionella, den korporativa, den
brukarorienterade, den politikerorienterade och den lotteribaserade modellen. 83
För socialtjänstens del kan genomförandet enligt Karsten Åström beskrivas utifrån fyra av dessa
implementeringsmodeller; legalbyråkrati, profession, politisk representation och brukarinflytande.
Den legalbyråkratiska modellen får sin legitimitet genom generella regler, den professionella
modellen genom kunskap, politisk representation genom allmänna och fria val och
brukarinflytande får slutligen sin legitimitet genom medbestämmande. Tillämpningen av
Socialtjänstlagen sker alltså i någon mån utifrån alla dessa modeller. Den legalbyråkratiska
modellen kommer till uttryck genom förvaltningsdomstolarna och dess domslut. Den
implementering som bygger på profession finner vi på tjänstemannasidan vid socialförvaltningarna.
Kanske är det dock ett problem att vi inte kan finna att de professionella grupperna nämnas i
lagtexten och att det finns inte något rättsligt krav på att det finns en särskild professionell
personal. Vidare finner vi implementeringen genom politiskt representationen i Socialnämnden.
Slutligen, vad gäller brukarinflytandet, så sägs i Socialtjänstlagen att verksamheten skall bygga på
81
B. Rothstein, Politik som organisation, s. 42
82
A.a., s. 42ff
83
B. Rothstein, Politik som organisation, s. 42ff.
21

espekt för människornas självbestämmande och integritet. Som vi tidigare noterat är dock det
formella rättsliga stödet för att tala om en implementering av brukarinflytande svagt. 84
Nu har vi behandlat dessa olika implementeringsmodeller som särskilda instanser vid tillämpningen
av socialtjänstlagen vilka hämtar sin legitimitet ur olika rationaliteter. Men den enskilde
biståndsbedömaren på socialkontoret hämtar sin rationalitet från alla dessa områden vi nu nämnt.
Vid socialkontor gör man således bedömningar som innefattar lagar och regler, man använder sin
professionella kunskap, man gör rättvisebedömningar (politiska värderingar) och tar
brukarhänsyn. Det är dock en öppen fråga hur klienterna uppfattar rationaliteten (dvs
beslutsgrunden) och legitimiteten av besluten. De rationalitetsgrunder som möjligtvis kan vara
problematiska ur legitimationssynpunkt är då kanske främst värderingar och professionens
kunskap. Vi övergår nu till att fördjupa oss i demokratiproblematiken kopplat till den materiella
rätten.
4.3. Demokrati
4.3.1. Demokratiskt inflytande
Vi beskrev i inledningen av denna uppsats att demokrati i Socialtjänstlagens förarbeten definieras
som att få information, insyn och att påverka. I en avhandling om klientdemokrati av Anne
Hermodsson undersöktes dessa aspekter utifrån följande operationalisering: Med Information
avsågs kunskap om regler för ekonomisk hjälp och kunskap om hur beslut kan överklagas. Med
Insyn avsågs att ta del av sin akt och känna till socialsekretarens kontakter med andra
myndigheter. Slutligen operationaliserades möjligheter att påverka som förekomst av arbetsplan
och känna till att en arbetsplan finns samt slutligen viljan att överklaga beslut. 85 En utgångspunkt
för klienten att kunna påverka det egna ärendet är om han eller hon känner till reglerna för
ekonomiskt bistånd. 86 Man kan också säga att det är viktigt att den enskilde har en
handlingsberedskap och en vilja att agera, för att kunna påverka sitt ärende genom kunna att
överklaga beslut. 87 Vidare är ett dokument centralt i socialtjänstens individ och familjeomsorg,
nämligen akten. Detta eftersom den innehåller beslut och beslutsgrunder samt underlag för beslut.
Dessutom dokumenteras viktigare saker som angår klientens liv i denna. Att klienten får ta del av
akten kan således ge ökad kunskap om socialsekreterarens bedömningar och klienten kan så få
ökade möjligheter till att påverka. 88 För att också kunna påverka kan det vara viktigt att klienten
är medskapare i planeringen av insatser. Socialtjänsten får inte vidta åtgärder som klienten inte är
involverad i och i själva lagtexten framgår att insatserna skall utformas och genomföras tillsammans
84 K. Åström, Socialtjänstlagstiftningen i politik och förvaltning, s. 122ff.
85 A. Hermodsson, Klientdemokrati – vis ion och verklighet, s. 73.
86 A.a., s. 94.
87 A.a., s. 157.
88 A.a., s 119.
22

med den det berör. 89 Socialsekretararen får i de flesta fall heller inte kontakta myndigheter eller
andra i ett ärende utan klientens tillåtelse på grund av sekretessregler som omfattar socialtjänstens
klientarbete. 90
Avnämnarna, konsumenterna av det allmännas tjänster, i vårt fall klienterna, kan dock ha svårt att
ta initiativ till egen kontroll av dessa aspekter och av verksamheten. De saknar först och främst
den professionella kompetensen. För det andra befinner de sig i en tvångsbetonad situation då
socialsekreterare har makt. För det tredje har klienterna ofta låg status. 91 Det finns alltså en rad
omständigheter som kan göra det svårt för klienter att kunna påverka demokratin i det lilla. Man
kan alltså tänka sig att inflytandet blir beroende av de möjligheter som medborgarna själva
besitter. Kanske att olika faktorer i klienternas bakgrund kan vara avgörande för i vilken mån som
man kan få inflytande.
4.3.2. Demokratisk kommunikation
Vi beskrev också tidigare att den demokratiska arenan för argumentation inom socialtjänsten i
någon mening fått större plats genom den materiella rätten. Sociologen Jürgen Habermas har
uppmärksammat rättens utveckling och menar att denna utveckling inrymmer en möjlig
kommunikativ rationaliserings- och läroprocess. Han menar då att rättens tilltagande
proceduralisering kan skapa ett möjligt utrymme för argumentiva uppgörelser, dvs ett ökat allmänt
deltagande i beslutsprocessen. 92
Det fria demokratiska samtalet kan dock hotas av en del skilda faktorer. Om vid prövningen av
socialbidrag en norm understiger vad som skäligen krävs för att trygga den enskildes försörjning
och vård, uppstår ett behov av komplettering utöver norm. Principerna för hur denna prövning ska
göras är mycket oklara. Situationen kan beskrivas som en förhandling mellan två parter –
socialsekreterare och klient. Parterna kan välja olika förhandlingsstrategier. En grov indelning är
att skilja mellan en hård och en mjuk förhandlingslinje. 93 I den mjuka förhandlingslinjen betraktar
parterna varandra som vänner och man strävar efter att bli överens. Man gör då eftergifter för att
odla relationerna och litar på varandra. Man kan göra eftergifter för att nå enighet. Parterna söker
en lösning som den andre kan acceptera och insisterar på en överenskommelse för att undvika en
kamp mellan viljor. Vid en hård förhandlingslinje så är målet däremot att vinna och parterna kan
betraktas som fiender. Man kan här kräva eftergifter och är hård i sak- och personfrågor. Man
litar så inte på varandra och håller fast vid sin ståndpunkt utan eftergifter. Var och en söker en
lösning han kan acceptera. Då båda parter har möjlighet till två olika strategier; hård och mjuk, blir
fyra principiellt olika förhandlingssituationer möjliga. Ur klientens synvinkel har de fyra
förhandlingssituationerna en del gemensamt: Klienten vet inte i förväg hur mycket bidrag han eller
hon ska få och sökande i likartade situationer kan få olika mycket pengar. Klienten är också
beroende av vilken socialsekreterare han eller hon träffar och dennes förhandlingsstrategi. Således
89 A.a., s 139
90 A.a., s 127.
91 B. Rothstein, Politik som organisation, s. 17.
92 B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa, kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 27.
93 P. Westlund, Socialbidrag, s. 29.
23

lir klienten beroende av sin egen skicklighet som förhandlare och socialbidrag som en metod för
att trygga den enskildes försörjning och vård kan upplevas som både godtyckligt och orättvist. 94
Det finns alltså aspekter som kan störa det demokratiska samtalet. Dels kan båda parter använda
maktmedel såsom hot, påtryckningar. Dels riskerar båda parter att i någon mån inte vara
uppriktiga. I den mjuka linjen riskerar parten att inte vara hederlig mot sig själv, och den andre.
Dvs att man gör eftergifter för principer som man uppfattar som rätta och inte låter bästa
argumentet styra. Båda parter riskerar också att utifrån intresseposition agera strategiskt. Språket
används här för att uppnå framgång och inte förståelse. 95 Intressepositionen kan också tänkas
försvåra båda parters ideala rollövertagande dvs att leva sig in i den andres situation. Det är
möjligt att det är oundvikligt med att parterna agerar efter dessa ”mönsterroller”. Den
kommunikativa beslutsmodellen hänför sig enligt Erik Oddvar Eriksen egentligen till områden i
samhället där makt och intresseförhållanden inte har en imperativ status och Habermas talar så om
institutionellt fria handlingar. Man har traditionellt tänkt sig att denna modell endast kan tillämpas
på områden där kommunikationen inte störs av systematiska handlingstvång, makt och
manipulation och där aktörerna står fria från materiella intressen, socialt tryck osv. Det skulle
därför vara en utopi att den kommunikativa rationaliteten skulle göra sig gällande i formella
organisationer såsom byråkratier eller företag. Formella organisationer hör samman med en
framgångsrik administration av funktionella uppgifter och interaktionen är strukturerad så att
effektivitet har företräde framför konsensus. Det instrumentella förnuftet skulle så gå före det
kommunikativa. 96 Med andra ord så skulle det så finnas en ständig konflikt i ett arbete inom en
organisation, mellan humana principer å ena sidan och institutionell effektivitet å andra sidan. 97
Risken finns att allför stark tonvikt läggs på systemimperativen som då kommer att dominera i
rättspraktiken och att den senare försummar ombesörjandet av den sociala och moraliskpraktiska
livsvärlden. Konkret uttryckt och för vårt ändamål, så riskerar klienters insyn och
inflytande i beslutsprocesser att gå förlorat i en alltför stark betoning på professionens
föreställningar samt juridik, normer och regler mm. 98 Kommunikationen riskerar så att - i
Habermas mening - föras utifrån systemimperativen och inte livsvärlden. Livsvärldens normativa
föreställningar riskerar således att gå förlorade.
94
P. Westlund, Socialbidrag, s. 29ff
95
B. Carlsson o Å. Isacsson, Hälsa, kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 34
96
E. O. Eriksen, Kommunikativt ledarskap, s. 72f.
97
L. Billquist, Rummet, mötet och ritualerna, s. 45.
98
B. Carls son o Å. Isacsson, Hälsa kommunikativt handlande och konfliktlösning, s. 21.
24

4. Rättvisebegreppet
Det är en utbredd uppfattning att rättvisetänkandet ingår som en viktig dimension i socialt arbete.
Ett av det sociala arbetets grundläggande utgångspunkter är just att skapa rättvisa. Vad gäller
lagstiftningen så kommer i Socialtjänstlagens portalparagraf rättvisetanken indirekt till uttryck där
det står att socialtjänsten på demokratins och solidaritetens grund, skall främja människors
ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. 99
Fastän man anser att rättvisa bör utgöra ett operativt mål för socialt arbete finns dock inga
rättviseteorier eller någon enhetlig rättviseuppfattning för verksamheten. Tankegodset har istället
lånats från politisk filosofi. Frågan om hur rättvisa i samhället ska uppnås beskrivs i moralfilosofiskt
perspektiv som det distributiva problemet. Distributiva frågor rör problemet hur olika intressen
skall tillgodoses och på vilka grunder fördelningen av varor och tjänster i samhället bör vila.
Gemensamt för olika typer av rättvisa är maximen att lika fall bör behandlas lika vilket benämns
som den formella rättviseprincipen. Ur denna princip kan man härleda två konsekvenser. För det
första att utfallet av samhällelig fördelning bör vara jämlik i meningen att den erbjuder jämna
andelar till jämförbara mottagare. För det andra att man fördelar så att tillgången på det som skall
fördelas och kraven på motprestationer är lika för de tilltänkta mottagarna. Att människor har
99 Å. Bergmark, Nyckelbegrepp i socialt arbete, s. 104.
25

olika intressen, behov och förutsättningar gör jämlika fördelningar till något mycket komplicerat
och svåruppnåeligt. Det är således inte något mål i de betydande teorierna att uppnå denna form
av rättvisa. Vi skall nu övergå till att presentera de viktigaste teoretiska inriktningarna om rättvisa
utifrån följande uppdelning; rättvisa utifrån behov och jämlikhet, rättvisa utifrån rättigheter samt
rättvisa utifrån meriter eller förtjänst. 100
4.1 Rättvisa utifrån behov och jämlikhet
Perspektivet om ”rättvisa utifrån behov och jämlikhet” omsätts vanligtvis i tanken på att man i den
allmänna resursfördelningen har ett primärt ansvar för att vissa behov blir tillfredsställda, att ingen
hamnar utanför en acceptabel lägsta nivå. I Socialtjänstlagen uttrycks denna tankegång i både
portal- och biståndsparagraf genom orden om ”jämlikhet i levnadsvillkor” och att den enskilde
skall garanteras ”en skälig levnadsnivå”. Vad behov är och vilka behov som samhället ska
tillgodose är dock inte lätt att avgöra. Ett annat problem är hur samhället ska tillgodose behoven.
Två sätt är möjliga: Att förse medborgarna med en viss mängd resurser och överlämna åt dem
själva att uppnå godtagbara levnadsvillkor eller att söka garantera individerna vissa livsmöjligheter,
livsvärden. 101 John Rawls har i boken A theory of Justice utvecklat en tankemodell utifrån behovs-
och jämlikhetshänsyn. Hans tanke är följande: Om människor försattes i en situation där de inte
visste vilka de i framtiden skulle vara, eller vilken samhällelig position de skulle ha, så skulle de
fördelningspolitiskt resonera på ett visst principiellt sätt. De principer som man under denna
”okunnighetsslöja” skulle komma fram till är enligt Rawls att betrakta som rättvisa principer. De
principer människor skulle komma fram till är två och varje stat som vill göra anspråk på att vara
rättvis måste beakta dem. Den första av dessa inbegriper en jämlik fördelning av grundläggande
rättigheter och resurser. Den andra principen innebär att sociala och ekonomiska ojämlikheter
endast är acceptabla om de leder till att situationen för de sämst ställda förbättras. Rawls
tankegång om samhällelig rättvisa bygger på idén om konsensus. Rättvist är det som vi gemensamt
bortsett från egenintressen uppfattar som rättvis fördelning såtillvida vi resonerar rationellt. 102
4.2. Rättvisa baserad på rättigheter
Den grundläggande tanken i perspektivet ”rättvisa baserad på rättigheter” är att legitimt ägande ur
rättvisesynpunkt har företräde framför behov. Marknaden är den naturliga arenan för
resursfördelning. Skatter och andra pålagor betraktas som ett åsidosättande av den enskildes rätt.
Robert Nozick är den främste företrädaren för denna typ av rättighetsteori. I boken Anarchy,
State and Utopia utvecklar han denna. Dess grundläggande tanke är denna: Om man antar att alla
de resurser som människor förfogar vid ett givet tillfälle har kommit i deras ägo på ett legitimt sätt,
så är en rättvis fördelning det som följer av människors fria utbyte av kapital, varor och tjänster.
Hur fördelningen ser ut efter att transaktionerna genomförts saknar relevans. Genomförd i
praktiken skulle teorin innebära en nattväktarstat vars enda verksamhet skulle bestå i att säkra
äganderätten och möjliggöra utbyte av varor och tjänster på den fria marknaden. 103
4.3. Rättvisa utifrån förtjänst
100 A.a., s. 105ff.
101 A.a., s. 106ff.
102 A.a., s 108f.
103 A.a., s 109ff.
26

Perspektivet ”rättvisa utifrån förtjänst” är en icke-egalitär (inte jämlik) princip. Allmänna resurser
bör åtminstone i viss utsträckning utnyttjas för att belöna olika beteenden eller prestationer. Men
principen kan också innebära att man kompenserar tidigare umbäranden eller försakelser.
Människor som på ett eller annat sätt offrar sig genom tex studier, arbete har enligt synsättet en
moralisk rätt till en särskild resursfördelning i olika skeden av livet. Som belöningsprincip har
denna tanke en liten genomslagskraft i socialt arbete. När det gäller att inskränka rättigheter för
oförtjänta eller ovärdiga, de som inte verkar anstränga sig eller kan misstänkas utnyttja systemet så
används den desto mer. Principen kan dock användas i argumentation för betydelse grupper som
gjort sig förtjänta av samhällets stöd. I argumenten för en god äldrevård argumenterar man tex ofta
genom att säga att de äldre har byggt upp det svenska välfärdssamhället och därför gjort sig
förtjänta av en särskilt god omvårdnad. 104
6. Tidigare forskning om socialbidrag
I detta kapitel ska vi redogöra för tidigare forskning om rättssäkerhet och demokrati vid
ekonomiskt bistånd. Då vi inte funnit legitimiteten behandlad i tidigare studier utgår detta ämne.
Den första avdelningen handlar om rättssäkerheten i ”objektiv” mening. Det avser då hur
rättssäkerheten i betydelsen av likabehandling de facto ter sig, alltså hur socialsekreterare
bedömer ärenden vid ekonomiskt bistånd. Då dessa undersökningar främst använder sig av den
sk vinjettmetoden, dvs konstruerade ärenden, så är resultaten kanske tvivelaktiga. Vinjettmetoden
består ju av stiliserade typfall och som sådana måste också en hel del faktorer, som kan ha
betydelse för ärendets utgång bortfalla. Detta medför enligt min mening att metoden inte kan sägas
vara helt valid. Men det kan, utifrån denna uppsats syfte, vara viktigt att få dessa undersökningar
belysta då ju vinjettundersökningarna kan tänkas spegla den verklighet som klienterna förhåller sig.
Vidare tar avdelningen rättssäkerhet i ”objektiv” mening upp beslutsmotiveringar. I avdelningen
om demokratisk kommunikation tar vi upp Socialstyrelsens rapport ”Att göra sig hörd”. Denna
innehåller vissa aspekter som berör både rättssäkerheten som demokratiskt inflytande men vi har
valt att behålla vår sammanfattning av rapporten under ett och samma tak.
6.1.1 Rättssäkerheten i ”objektiv” mening.
104 A.a., s 112ff.
27

I de tre storstadsområdena genomfördes 1989-1990 undersökningar av socialarbetares
bedömning av ett antal hypotetiska och schematiserade bidragsärenden. I
Stockholmsundersökningen bedömdes sex fiktiva ärenden. Bedömningen gjordes av 318
socialarbetare. Skillnaderna mellan enskilda handläggare och genomsnittligt för olika distrikt var
stor. 105 Jag redogör här för ett av dessa fiktiva ärenden:
”A är 27 år och har nyligen separerat från sin man. Hon har vårdnaden om de två barnen, 4 år
respektive 9 månader. Än så länge får hon inget underhållsbidrag från barnens far. Hon har varken
sökt eller fått något bidragsförskott. Före det yngsta barnets födelse studerade hon och arbetade
deltid. Det äldsta barnet har plats inom den kommunala barnomsorgen, medan det yngsta barnet
står i kö för barnomsorgsplats. Kvinnan är alltså hemma med det yngsta barnet. Hon ansöker om
ekonomisk grundtrygghet” 106
Kvinnan beviljades socialbidrag utav samtliga respondenter utom två. Spridningen mellan vad hon
beviljades var stor. De svar som inkom från handläggarna visade att skillnaden mellan ärendets
lägsta och högsta disponibla inkomst efter socialbidrag var 6045 kr. Rättssociologen Hans Esping
skriver att skillnader i bedömningarna mellan olika handläggare eller distrikt inom samma kommun
strider mot både regeringsformens och kommunallagens bestämmelser om likabehandling och att
detta inte är acceptabelt. Men han konstaterar också att undersökningen förvisso är fiktiva fall och
att man i verkligheten kan få sin sak prövad av en oberoende instans. 107
I en senare undersökning från Socialstyrelsen 1996, ”Att besluta om socialbidrag”, ville man
beskriva och förklara variationer i beslut om socialbidrag i likartade fall. Men man ville också
bidra till diskussionen om skälen till dessa variationer. Även denna studie genomfördes genom sk
vinjettmetod. Resultatet visade påtagliga skillnader mellan och inom kommunerna när det gäller
beslut om socialbidrag. Dels var variationerna stora vad gäller beviljande av bidragsansökan. Men
det var också stora skillnader i hur stort bidragsbelopp som skulle utgå. Vi redovisar här två
(skissartade) exempel på variationerna: I studiens första fall så beviljade 97 procent av
handläggarna ärendet. Bidragssummans medeltal var här 3260 kr. Det minsta belopp som
beviljades var 250 kr. Det högsta 11657 kr. I typfall nummer 2 så beviljade 58 procent av
handläggarna ärendet. Bidragssummans medeltal var här 2392 kr. Det minsta belopp som
beviljades var 111 kr. Det högsta belopp som beviljades var 10118 kr. 108
Man drar i undersökningen slutsatsen att variationerna att handläggarnas ärendebelastning eller
typen av handläggartjänst hade betydelse för socialbidragsbeslutet i flertalet typfall. I de fall där
bidragsansökan handlades av socialarbetare med stor ärendebelastning ökade sannolikheten för
beviljande av bistånd men också att högre belopp utbetalade. I de små tätorts- och
glesbygdskommunerna blev detta mönster mer utpräglat. I de fall handläggarna hade genomgått
vidareutbildning i bidragshantering bidrog det i flera typfall till att fler bidragsansökningar bifölls
men också att högre bidragsbelopp beviljades. Man menar dock att den lokalt tillämpade normen
har central betydelse för de enskilda bidragsbesluten. Men slutsatsen är att det finns stora
105
H. Esping, Ramlagar i förvaltningspolitiken, s 228f.
106
A.a., s. 229.
107
A.a., s 232f.
108
L.C. Hydén, P. Kyhle westermark, S. Å. Stenberg, Att besluta om socialbidrag, s. 34f.
28

variationer i beslutsfattande mellan enskilda handläggare, inom kommuner samt mellan
kommuner. 109
I en tredje studie från Socialstyrelsen 1996 så gjorde man en liknande vinjettstudie. Även i denna
fann man stora skillnader i likabehandling. Studien vill förklara dessa variationer genom typ av
organisation och informationsgivning vid socialkontoren. I undersökningen finner man dock att
organisationsformen inte är avgörande för informations och behovsbedömningar. Inte heller interna
riktlinjer och klara rutiner leder till att information och behovsbedömningar fungerar bättre.
Däremot hävdas att det finns ett samband mellan hur informationen ges och hur bedömningar görs.
Rapporten menar att kommuner som har en fungerande information även gör tillräckligt goda
behovsbedömningar. 110
6.1.2. Beslutsmotiveringar
I Karsten Åströms avhandling ”Socialtjänstlagen i politik och förvaltning” studerades bl.a
avslagsmotiveringar i socialbidragsärenden. Han grupperade motiveringarna i tre kategorier:
motivering saknas helt, icke saklig motivering finnes samt saklig grundad motivering
finnes. Enligt FL 20 § skall beslutet i socialbidragsärenden innehålla de skäl som har bestämt
utgången av beslutet. Under den första av Åströms kategorier finns sådana beslut i vilka några
motiveringar överhuvud inte förekommer utan där det i beslutet bara anges att bistånd inte
beviljas, i bästa fall med angivande av lagrum. Denna typ av motivering fyller dock enligt Hans
Esping inte förvaltningslagens krav. Den andra kategorin av beslut innehåller beslut som försetts
med en text som saknar saknar saklig information beslutsgrunden eller hur lagen tolkats. Den
vanligaste är att texten upprepar lagtextens lydelse tex ”Biståndsansökan avslås då behovet kan
tillgodoses på annat sätt”. Inte heller denna typ av motivering kan enligt Esping sägas uppfylla
förvaltningslagens krav då den inte ger någon information om hur man har kommit fram till det
aktuella beslutet. Slutligen benämnde han en tredje typen av motivering som ”sakligt grundad
motivering finnes”. I dessa fall innehåller beslutet en text som visar de sakliga och/eller rättsliga
faktorer som haft betydelse för avgörandet och hur dessa förhåller sig till en tolkning av lagens
rekvisit. Förvaltningslagens krav på motivering är här uppfyllda. Åström fann i sin undersökning att
det fanns sakligt grundade motiveringar i ca hälften av alla ärenden. I ca 20 procent av fallen
saknades motivering helt. 111
6.1.3. Klienters upplevelser av rättssäkerhet
I en undersökning under hösten 2001 så genomfördes en kvalitetsundersökning vid samtliga
Enheter i Göteborgs stads Individ och familjeomsorg. 112 Man fann i undersökningen att
rättsäkerhet var en betydelsfull faktor eftersom man bl.a fann ett starkt samband mellan
rättssäkerhet och hur nöjd man var med hjälpen totalt. Studien frågade bla efter hur klienterna
upplevde rättssäkerhetsfaktorerna; hur rättvist man blir behandlad, möjligheterna att klaga
om man är missnöjd samt om man kan lita på vad socialarbetarna säger. Undersökningen
visar att klienterna ger ett betyg något under ”godkänt” på rättssäkerhet. Undersökningen försöker
109 A.a., s 36f
110 Socialstyrelsen, Rättssäkerhet i socialtjänsten – socialbidrag på lika villkor, s. 32.
111 H. Esping, Ramlagar i förvaltningspolitiken, s. 239.
112 Göteborgs stad, Kvalitetsundersökning, opublicerat, s. 3.
29

också visa att klienterna upplevelser av rättssäkerhet, kompetens och delaktighet är faktorer som
bör prioriteras i socialtjänstens arbete. 113 För hela Socialtjänstens Individ och familjeomsorg så
visar undersökningen att mellan 24-30 procent av klienterna ger ett lågt betyg åt indikatorn
rättssäkerhet. 114
6.2. Demokrati
6.2.1. Demokratiskt inflytande och information
Vi ska nu redovisa en rapport från Socialstyrelsen 1996. I rapporten undersökte Ann Holmberg
samband mellan organisation, information och bedömning. Informationsaspekten i rapporten
innefattar fler aspekter än i vår egen undersökning men vi redogör här för rapportens hela
resultat.Rapporten visade att det förekommer stora skillnader mellan kommuner,
stadsdelsnämnder och olika arbetsenheter i den informationen som lämnas till klienter. Man fann
också att den information som lämnades till klienter i stor utsträckning betonade klientens
skyldigheter framför deras rättigheter. Det saknades också ofta information på andra språk än
svenska. Vidare var det endast hälften av klienterna som visste vem som beslutade om deras
ansökan av socialbidrag och många klienter trodde att besluten fattades kollektivt av
arbetsgruppen. Knappt hälften av klienterna kände till att de ska lämna sitt samtycke till att
socialtjänsten tar kontakt med andra för att kontrollera lämnade uppgifter. Klienterna uppfattade
ofta inte att det fanns en skillnad mellan en förfrågan om socialbidrag och en ansökan. En förfrågan
kan således uppfattas som ett avslag. Slutligen visar undersökningen att det är få socialsekreterare
som erbjuder den enskilde att praktiskt hjälpa till med att överklaga avslag på ansökan. Många
klienter upplevde dock att socialtjänstens bemötande var bra och uttryckte spontant sin
uppskattning över kontakten med myndigheten. 115
I Anne Hermodssons avhandling om klientdemokrati inom Individ och familjeomsorgen
undersöktes som tidigare sagt hur klientdemokratin fungerade utifrån tre olika aspekter ;
information, insyn och möjlighet att påverka.
Information: Vad gäller information så framkommer i Hermodssons avhandling att 53 procent av
klienterna i en kommun kände till regler om ekonomiskt bistånd medan 68 procent kände till
reglerna i en annan. Att notera är att den sista siffran gällde där man hade en specialiserad
ekonomienhet. 116 Klienterna känner minst till reglerna för ekonomiskt bistånd på socialkontor där
intentionerna i lagen – målrationalitet - betyder väldigt mycket. Där lagens intentioner inte betyder
så mycket – normrationalitet - så känner klienterna mer till vad som gäller för regler. 117 Resultaten
av hermodsson undersökning pekar på att kunskap som kan stärka klienternas position
sammanhänger med individuella faktorer såsom nationalitet. Det innebär en fördel att ha svensk
framför en invandrarbakgrund. Andra betydelsefulla faktorer är kopplade till organisatoriska
förhållanden och det sociala arbetet. Som vi tidigare nämnt hade socialkontorets beslutsrationalitet
betydelse. I en socialbidragsenhet där beslutsfattandet hade mer drag av normrationalitet kände
113 A.a., s. 26
114 A.a., s. 10
115 A. Holmberg, Rättssäkerhet i socialtjänsten, socialbidrag på lika villkor, s. 12ff.
116 A. Hermodsson, Klientdemokrati - vision och verklighet, s. 96f.
117 A.a., s. 105.
30

klienterna således oftare till reglerna för det ekonomiska biståndet. I de fall som klienterna
upplevde kontakten med socialsekreteraren som mer negativ kände man inte heller till reglerna i
samma omfattning. 118 I undersökningen framgår också att ca hälften av klienterna kände till att
beslut kunde överklagas. 119 Det visade sig att klienter i glesbygd något oftare kände till sina
rättigheter än klienter i andra kommuner. Vad gäller klienternas kunskap om att beslut kan
överklagas finns främst ett samband med faktorer som kan relateras till individuella faktorer. Det
är främst nationalitet som är en betydelsfull faktor i det avseendet. Klienter som har
invandrarbakgrund känner inte lika ofta som övriga klienter till att de kan överklaga beslut. Även
ålder och utbildning spelar roll. Det visade sig i undersökningen att det är en fördel att ha svensk
bakgrund, hög utbildning, kontantmarginal samt vara i åldern 30-39 år när det gäller kunskap om
att hävda sin rätt. 120
Insyn: Det framgår i studien att drygt hälften av klienterna inte tagit del av sin akt. Av klienterna
uppger ett par procent att inget skrivits. 121 Det framgår också att klienternas resurser har
betydelse för möjligheterna att del av akten. Då klienter har ett socialt nätverk och personliga
resurser har man oftare tagit del av akten. Resultatet är dock inte entydig då det finns resultat som
visar att de som saknar kontantmarginal något oftare har tagit del av sin akt. Hermodsson förslår
att detta kan bero på att dessa klienter haft kontakt längre tid med socialkontoret eftersom de kan
vara ekonomiskt sårbara. Vidare framgår att de klienter som hade ekonomiska problem oftare
tagit del av sin akt. 122 Vad gäller klienternas kännedom om myndighetskontakter varierar detta
beroende på vilken myndighet det gäller. I störst omfattning finns kännedom om kontakterna med
arbetsförmedling och detta gäller särskilt de arbetslösa. Men det finns också en misstänksamhet
bland klienter att kontakter tas med myndigheter även när så inte är fallet. 123
Möjligheter att påverka: Liksom när det gäller myndighetskontakter visar det sig att
socialarbetare och klient har olika uppfattningar ifråga om arbetsplaner. Alla klienter känner inte till
att arbetsplaner finns och en del tror att de finns fastän socialsekreteraren uppger att så inte är
fallet. Det framgår vidare i avhandlingen att arbetsplaner är vanligare i de fall klienten har
missbruksproblem. I svåra ärenden visar det sig också att det är vanligare med en arbetsplan än
när ärendet av socialsekreteraren betraktar ärendet som lätt. 124 Resultatet av Hermodssons
avhandling är att det också finns skillnader mellan olika klientgruppers beredskap att överklaga
beslut. De klienter som har kunskaper om hur man ska gå till väga för att hävda sina rättigheter är
de som i största utsträckning har beredskap att också använda sig av dessa möjligheter. De
resursfattiga klienterna däremot avstår ofta från överklagningsmöjligheterna eftersom de inte vill
bråka. Hur kontakten mellan socialarbetare och klient utformas tycks vara av betydelse för
klienternas vilja att överklaga. Är kontakten ansträngd har klienterna större benägenhet att göra
sin röst hörd. 125
6.2.2. Kommunikation
118 A.a., s. 109.
119 A.a., s. 113.
120 A.a., s. 116.
121 A.a., s. 122.
122 A.a., s. 126.
123 A.a., s. 136.
124 A.a., s. 154.
125 A.a., s. 168.
31

6.2.2.1. Demokratisk kommunikation
I rapporten från Socialstyrelsen, ”Att göra sig hörd” så undersöker Marianne Björklund klienters
uppfattningar om socialtjänsten. I rapporten undersöker man om klienterna kan göra sig hörda hos
dagens socialtjänst. Behöver de stöd i någon form och hur skulle det stödet i så fall kunna se ut?
Man utvecklade därför ett projekt, Verdandi projektet, mellan 1986-1988. Man anställde
klientombudsmän vilka skulle fungera som ett stöd för en del klienter i kontakten med
socialtjänsten. Undersökningen utgår från att ett demokratiskt samspel inom socialtjänsten är
möjligt och man frågar vad det är som hindrar detta. 126 Rapporten försöker bla beskriva
klienternas demokratiska förmåga och betydelsen för dessa av att ingå i ett sammanhang. 127 Jag
kommer här att redovisa ett axplock av klienters kommentarer och författaren Marianne
Björklunds sammanfattningar som berör våra problemställningar. Rapporten tecknar en mörk bild
av klienternas syn på socialtjänstens arbete. Det kan tänkas bero på vilka klienter som deltog i
Verdandiprojektet men också vilka i projektet som intervjuades. Intervjuserien kan därför ses
som en selekterad grupp och jag ser alltså inte Verdandiprojektet som representativt för
socialbidragsklienter. 128 Rapportens förtjänst är ändå att den ger en bild av de problem som
klienter ibland kan uppleva vid ekonomiskt bistånd.
I rapporten framgår att det klienterna upplever rättssosäkerhet vad gäller riktigheten i fattade
socialbidragsbeslut. Men rapporten uppfattar dock klienternas kritik som delvis motstridig;
klienterna menar att socialsekreteraren antingen gör hur de vill eller så följer de bara upprättade
regler och rutiner. Vidare uttrycker de både en önskan att få sin ansökan om socialbidrag prövad i
förhållande till den individuella situationen och en önskan om att få socialbidrag beräknat på en
mer schablonmässig grund. Någon uttrycker det såhär: ”Det verkar som man tillämpar normen
godtyckligt. De som behöver får inte socialbidrag och de som inte behöver får” . 129 I rapporten
framkommer vidare att många av de biståndsbeslut människor är missnöjda med aldrig
överklagas. Hon skriver att resultatet av flera klientundersökningar visar att många klienter saknar
tillräcklig information och kunskap för att kunna överklaga. 130
Den sammansatta kritiken från klienterna bottnar, som Björklund förstår det, huvudsakligen i
bristen på partsförhållande i den meningen att klienten ej upplevt sig få påverka utredningens
omfattning och innehåll. Meningsskiljaktigheter har ej blivit synliga och har enligt henne heller aldrig
hanterats i demokratiska former. 131 I någon mån har, som jag förstår rapporten, skälen till att
klienterna uppfattar rättssäkerhetsbrister alltså sin grund i att man inte förstår besluten och att man
saknar inflytande.
De maktaspekter som vi redogjorde för i vår problemformulering kommer i Björklunds rapport i
rikt uttryck. Rapporten menar att Socialnämnden och socialsekreteraren ses som nästan
allsmäktiga. Hon sammanfattar det såhär ” Socialen har all makt och man får foga sig”. En av
informanterna hade mötts av stor misstänksamhet från socialsekreterare. Att opponeras sig mot en
126
M. Björklund, Att göra sig hörd, s. 9ff.
127
A.a., s. 13.
128
A. Hermodsson, Klientdemokrati – vision och verklighet, s. 15.
129
M. Björklund, Att göra sig hörd, s. 81.
130 A.a., s. 89.
131 A.a., s. 81.
32

sådan makt kräver enligt Björklund en stor ansats som lätt blir en maktkamp. Det kan handla om
att genom hot eller list ta revansch och få makt över socialsekreteraren. 132 Klienters föreställningar
om socialtjänsten som näst intill maktfullkomlig och sig själva som värdelösa hjälptagare, en sämre
sorts människor, leder enligt rapporten till olika strategier som hot, manipulation, undfallenhet,
handlingsförlamning och olika sätt att dölja sig och sina känslor. Man anpassar sig till
socialarbetarens vilja och förslag för att klara sig eller försöker på olika sätt bevisa att man duger.
Klienterna uttrycker maktlösheten och möjligheten att utforma biståndet såhär; ”Det är omöjligt
att påverka” ” man blir helt bortpratad, dom bryr sig inte om, vad jag vill” och ”Det är helt
omöjligt att komma med något, som dom inte har tänkt sig” ” Man måste gå med på vad
socialsekreteraren bestämmer” ”Arbetsplanerna upprättas som ensidiga kravlistor” ”Det man vill
får man inte. Det man inte vill måste man”. 133
Men det framkommer också att klienter ibland har en misstro mot socialarbetaryrket som man
menar styrs av personliga värderingar. En klient uttrycker det såhär ” Men det är så alla lägen när
det gäller Soc och nåt du ska ha hjälp med, det beror alldeles på socialarbetaren , vad hon eller
han har för värderingar och om hon tycker om dig som människa. Får dom ett litet agg emot dig
från början sen är loppet kört. Det följer med hela tiden.” ”…det här med den mänskliga
kontakten, det upplever man inte utan det är själva- slå-vakt- över – pengar och se till att det inte
sipprar ut för mycket. Jag tror att man saknar väldigt mycket i utbildningen för
socialsekreterare…” 134
Rapporten frågar också efter vad som kan förändra samspelet mellan klient och socialsekreterare.
Den försöker så visa att ökad kunskap från klienterna kan öka deras demokratiska förmåga. En
av klienterna uttrycker det såhär: ”Det här som jag blivit nu, det måste jag säga det har kommit
sen Verdandi kom in. Jag har liksom lyfts genom det. Jag har fått stöd där och fått mer insikt i det
här med SoL och vad jag har för rättigheter. Det har jag aldrig vetat om. Det har betytt mycket för
mig och jag vet inte, om jag har fått lite extra självförtroende genom att jag också har pratat med
mina Verdandikompisar och dom säger, att du har dom här rättigheterna och du måste stå på
dig.” Samma klient uttrycker förändringen såhär: ”Nu sen min socialsekreterare har fått veta, att
jag är med i det här Verdandi och att jag har det här med ”SoL KLARA FAKTA” bakom
ryggen, så är hon liksom inte lika auktoritär längre. Hon pratar med mig istället för till mig, så på
det viset tycker jag att det är jättepositivt. ” 135 De intervjuade talar så om att använda sig av de
demokratiska spelreglerna och om att börja stå för sig själva och hävda en jämlikhet i samspelet
utifrån en egen upplevelse av autonomi och förmåga att se den andra. Enligt rapporten så
påverkas alltså det demokratiska samspelet om klienterna ser sig själva som påverkande varelser
med eget värde. De hjälpsökande ser då socialarbetare inte bara som myndighetsperson utan
också som en vanlig människa. Det ökar förmågan att hävda sina rättigheter i demokratiska
former och man kan då kräva en respekt för sig själva i besökssituationen. Ett slutet och oärligt
förhållningssätt förändras mot större öppenhet och ärlighet. På frågan vad hos en själv som gör
kontakten bra svarar en klient såhär: ”Att man är ärlig. Det kanske är svårt att blotta sig själv
132 A.a., s. 23.
133 A.a.,, s. 87.
134 A.a., s. 25f.
135 A.a., s. 27f
33

första gången och sådär, men man får inte vaa rädd för att ta självkritik. Det är viktigt om man ska
få det här förtroendet då, så att man inte bara hela tiden försöker skydda sig själv. ..” 136
6.2.2.2. Byråkratin och behandling
I Leila Billquist avhandling, ”Rummet, mötet och ritualerna”, studeras hur klientarbetet går till och
vad det innehåller. I studien framgår att den administrativa traditionen är förhärskande. Det är ett
arbete, skriver hon, som i nästan alla sina delar är byråkratiskt, där klienten och hans problem
definieras utfrån den hjälp som finns att tillgå. I förhandlingarna hänvisar socialsekreteraren
huvudsakligen till normer, regler och bestämmelser. Billquist menar dock att förhandlingarna
framförallt innehåller moraliska värderingar. Det handlar om klientens moraliska karaktär, om
klientens trovärdighet och om vilket ansvar han tar för både sin sociala och ekonomiska
situation. 137 Hon hänvisar så i boken till en forskare som menar att det i samtalen mellan klient och
socialarbeterare huvudsakligen finns två mönster i hur samtalen utförs; det förvaltningsorienterade
och det klientorienterade. I de förvaltningsorienterade samtalen är beslutsprocessen dold för
klienten. Socialarbetaren kategoriserar klientens problem utan att klienten förstår hur detta går till.
I de klientorienterade samtalen däremot kartlades klientens förväntningar på ett annat sätt. Billquist
hänvisar så till en studie av Fredin. I denna studie visas på samtalens assymetriska struktur och
socialsekreterarens dominans. Deltagarstrukturen i samtalen, där socialarbetaren ställer frågorna,
väljer ämnen och begrepp dominerar medan klienten har relativt små möjligheter att föra sin
talan. 138 En annan författare som uppmärksammat problemen inom socialtjänstens arbete är
Peter Westlund. Han skriver i boken rationalitetens begränsningar: ”Att läsa socialtjänstlagen som
ett påbud om att upprätta en kommunikativ byggd frivillighet, självbestämmande och participation
låter sig göras. Att försöka realisera den praktiken genom att bryta upp från normativ
detaljreglering till förmån för målstyrning i den rationalistiska modellens anda låter sig däremot
knappast göras. Och det kommer sig av att planeringstänkandet tenderar att utesluta genuin
kommunikation” 139 Han uppfattar således planeringstänkandet såsom ett specialfall av mänskligt
handlande. Svårigheterna i att upprätta en relation av jag-du karaktär där parterna står fria
gentemot varandra låter sig alltså inte göras så enkelt fastän socialtjänstlagen påbjuder det. 140
136
A.a., s. 37f
137
L. Billquist, Rummet, mötet och ritualerna, s. 170.
138
A.a., s. 32.
139
P. Westlund, Rationalitetens begränsningar, s. 33.
140 A.a., s. 6ff
34

7. Redovisning av intervjuer
7.1. Kristina
Kristina tycker att besluten på socialkontor är ”mycket rättvisa” och tillägger att ”dem är mer
än rättvisa”. Hon förklarar detta med att handläggaren gör mer för henne än hon egentligen har
rätt till. Socialsekreteraren lät henne tex studera en kortare tid samtidigt som hon uppbar
socialbidrag. Vidare tycker Kristina att socialsekreteraren beviljar nästan allt som hon ansöker
om. Innan hon sökte socialbidrag så kände hon att hon skulle få bistånd. Hon tror att alla
socialbidragstagare får lika mycket. Hon visste dock inte hur lagen var skriven utan trodde bara
att hon skulle beviljas socialbidrag. Kristina skulle vilja att socialsekreteraren inte var så bunden av
lagar och regler.
35

Kristina uppfattar att det är lagar och normer som styr beslutsfattandet. Men hon uppfattar inte
bara beslutsfattandet som detta, för socialsekreteraren; ”tänkte nog på vad som är bra för
mig”. Men hon upplever det också som att besluten i hennes ärende tex vad gäller studier handlar
om att man i längden ska spara pengar. Kristina upplever att hon har förtroende för sin
socialsekreterare. Vissa andra socialsekreterare har hon däremot inte haft förtroende för. Det har
blivit felaktiga beräkningar men de har också haft ett mer sakligt bemötande.
Kristina har ingen kunskap om lagar och regler. Hon får beräkningar varje månad, inget annat.
Hon har heller inte kunskap om hur man överklagar beslut. Det har också varit svårt med språket
eftersom hon inte förstått avslagen. Hon har heller inte pga av skam vågat visa avslagen för någon.
Inte heller har hon läst i sin akt men skulle gärna vilja det. Kristina visste inte att man fick det. Hon
tror att socialsekreteraren har kontakt med alla möjliga myndigheter, tom hennes tandläkare. Men
socialsekreteraren har inte informerat om att hon har kontakt med andra myndigheter. Kristina
känner inte till någon arbetsplan. Hon har dock aldrig upplevt att socialsekreterare ställer krav på
henne vad gäller hennes liv. På något sätt är dem ändå överens.
Kristina upplever att hon har en bra kontakt med sin socialsekreterare. Det har hänt att hon har
ifrågasatt beslut. Men hon har då fått svar som hon känt sig nöjd med. Hon litar på handläggaren
och ser henne som en auktoritet. Hon upplever att hon befunnit sig en sådan situation att
socialsekretaren haft ansvar för henne”hon hade makt över mig och min livssituation”. Hon
har inte haft några personer i landet att annars få hjälp av. Kristina upplever dock att det kanske
finns saker man inte ska berätta för socialsekreteraren. Kristina berättar så att hon känner
socialbidragstagare som hon varit i kontakt med och de har pratat om vad man ska undvika att
säga när man går till sin socialsekreterare. Till exempel ska man inte säga att man varit ute och
rest. Vidare ska man till mötet inte heller ta på sig fina kläder utan gamla. Annars kan det hända att
socialsekreteraren frågar. Det fanns också enligt Kristina en uppfattning bland socialbidragstagare
att man på mötet ska invänta frågor från socialsekreteraren och se vad hon frågar först. På
liknande sätt upplever Kristina att hon kan vara rädd att socialsekreteraren ska se henne fika på
stan, eller handla i någon affär. Hon har tidigare inte vågat ifrågasätta socialsekreterarens beslut
eftersom hon har haft makt över henne. Hon är rädd att kritik riskerade påverka deras fortsatta
relation. Hon upplever också att hon inte haft de språkliga resurserna för detta.
7.2. Kalle
Kalle tycker att besluten på socialkontor ibland är dumma. Han tycker att pengarna från
socialkontoret räcker om det inte händer något särskilt. Som en gång, när han sökte för en
särskild sak, som inte gällde hyra, mat osv. Innan han sökte detta bistånd visste han inte hur
mycket han skulle få. Han blev beviljad bistånd men var inte nöjd med nivån. Pengarna räckte
inte. Kalle tror dock att han kunde ha fått mer i bidrag om han sökt i en annan kommun. Han är
däremot inte säker på om han hade fått ett annat bistånd av en annan handläggare eller ett annat
kontor i staden. I vanliga fall tror Kalle att det är normer som avgör hur mycket man får i bistånd.
I detta speciella fall tror han att det var normer eller chefen på socialkontoret som bestämde nivån
på biståndet. Han tror inte att det var socialsekreteraren. Men han kunde inte förstå hur
socialsekreteraren resonerade i det fallet. Kalle tror ändå att vissa klientgrupper prioriteras och får
mycket mer och nyare saker än andra. Han tycker att han i ett fall behandlades annorlunda än
andra i samma situation som han själv. Han nämner så ärenden där klienter i samma situation som
36

honom själv fått dubbelt så mycket i bistånd. Han tror dock inte att socialsekreterarens kön skulle
förändra hur mycket han skulle få i bidrag. Kalle tror att klienter ändå har ett inflytande på
besluten på socialkontoret.
Han tycker inte att han har kunskap om regler och lagar osv. Informationsfoldern på
socialkontoret är svårförståelig. Han har kollat i den men tycker att det fattas information. Till
exempel saknar han specificerat hur många kronor man får till i mat i månaden. Kalle har aldrig
överklagat ett bistånd och känner inte till hur man gör. Säger att det är han själv som hindrar
honom från att göra det. Han tror att han skulle få nej ändå, om han nu skulle överklaga. Han har
inte läst i sin akt men han har tittat lite på den. Han undrar om det kanske står en massa saker om
honom själv där. Han känner däremot till, är delaktig och överens med socialsekreteraren om sin
arbetsplan och vet vad syftar till. Så han tycker ändå att socialsekreteraren är öppen med sina
planer. Kalle tycker att han fritt kan framföra sina åsikter till socialsekreteraren. Vissa mer
personliga saker saknar han dock att han inte kan ta upp.
7.3. Anders
Anders har uppburit socialbidrag i omgångar under kortare perioder. Han har inte haft något
nätverk att annars få hjälp av. Han tycker att besluten delvis är rättvisa. Men han tycker att man
på socialkontoret har en tendens att inte se hela situationen. Tex brydde man sig en gång inte om
att pengarna som han inväntade från ett annat håll var försenade med 2 månader. Man tar inte
heller hänsyn till om man har lånat pengar. ”De borde se mer till helheten, i tiden framåt å bakåt”.
Men på socialkontor bryr man sig bara om hur det ser ut nu. När han ansökt om bistånd så vet
han ungefär om han skall få pengar och hur mycket. Han tror dock att folk kan få olika mycket
pengar på socialkontor och handläggare. ” Jag är helt övertygad om det” säger han. På min fråga
om hur han har kommit fram till det svarade Anders; ” Jag ser ingen röd tråd” . En del
handläggare har ”tummat på regler” medan andra har ”varit stränga”.
Anders tror att chefen styr mycket av beslutsfattandet på socialkontoret. På frågan vad han tycker
om det svarar han ”helt bra är det väl inte”. Han menar att det ju inte är chefen som suttit och
lyssnat på honom och att helhetsbilden så går förlorad. Regler och normer menar han också styr
beslutsfattandet. På min fråga om vem som helst kan arbeta som socialsekretarare svarar han att
uppfattar som socialsekreterar jobbet handlar om att regler och normer blir rätt för den person
som söker socialbidrag. På min fråga om han tycker att det blir så svarar han ”för det mesta”,
men han menar att det också beror på vem som beslutar.
Anders fick information om socialbidrag genom brochyren som de har på socialkontoret. ”det
mesta står där”. Han känner till att man kan överklaga beslut. Han tror att man gör det till chefen
på socialkontoret eller nån nämnd. ”Det står väl på besluten?” Han vet inte riktigt. Men han
skulle inte överklaga beslut eftersom det tar för lång tid. Han menar också att man inte orkar det
när man inte mår bra. Han hävdar också bestämt att han ”aldrig” läst i sin akt.
Anders upplever att en del socialsekreterare kan leva sig in i hans situation. För en del andra
handlar det bara om att mota bort folk. Han tycker vidare att socialsekreterarna ” har kört så
många valser” och att de inte är intresserade av att diskutera beslut eftersom man inte vill ha extra
besvär. Han menar att man bara går efter ”nån mall” som innehåller hyran, el och spårvagnskort
37

osv. Om man ska kunna påverka måste man enligt Anders ha ”väldigt bra argument” . På frågan
om man man kan diskutera öppet med socialsekreterare svarar han både ja och nej. Han tycker
dock att man ska inte ska ”snacka för mycket” hos socialsekreteraren. Det kan misstolkas det
man säger och ”vändas emot en”. Men det beror på socialsekreteraren, hur stränga de är.
Socialsekretare kan snacka mycket och tvinga en att söka jobb. Han nämner så att han fått lämna
listor på sökta arbeten. Anders menar således att om man inte kan försörja sig själv så har man
rätt till socialbidrag. Han förstår inte hur det går ihop. Anders tror att detta går emot grundlagen att
tvinga folk på detta sätt men menar också att det är ett motstridigt regelverk.
7.4. Dragan
På frågan om besluten är rättvisa på socialkontoret så svarar Dragan att han som invandrare har
svårt att säga någonting. Han tycker inte att han har något att säga till om. Enligt honom känner
man på något sätt att det inte är rättvist ändå. Han tar ett exempel och berättar om en person som
tidigare var i samma situation som honom själv. De hade samma socialsekreterare. Men denna
person fick mycket mer i bidrag, till kläder, skor, barnsäng osv. Dragan tror att det berodde på att
socialsekreteraren och denna person hade ett gemensamt språkintresse. Även andra i
omgivningen, som också hade socialbidrag, märkte skillnaden. Men Dragan kände inte att han
kunde ifrågasätta för ”vi var rädda för myndighetspersoner”. När han första gången sökte
socialbidrag så visste han att han skulle få bistånd för det hade han hört att man har rätt till. Han
har som boende i Sverige inte haft något nätverk att få hjälp av på något annat sätt.
Dragan tror att det är regler som styr beslutsfattandet på socialkontor. På socialkontoret har de
informerat om det. Men samtidigt tycker han besluten ”ligger i socialsekreterarens händer” och
det har inte alltid funnits någon bra förklaring på handläggarens beslut. Han nämner tex att han en
gång ansökte om tandvård. Tandläkarna hade rekommenderat honom en viss behandling men
socialkontoret sa att de bara beviljade en billigare variant. Men Dragan ville själv ha den variant
som tandläkarna rekommenderat med resultatet att han inte blev beviljad några pengar alls för
tandvården och alltså fick bekosta allt själv. Genom en avtalsplan med tandläkaren fick han så
själv bekosta tandvården under tid som han fick socialbidrag. Dragan undrade varför han inte fick
pengar av socialkontoret för den del av tandvården som man var villiga att bekosta.
Dragan tycker inte att han har kunskap om lagar och regler. Han har dock fått information. Men
han förstår inte systemet. Han är inte riktigt säker på att man informerat om att man kan
överklaga beslut och han har aldrig läst i sin akt. Han visste inte att det var en rätt som man hade
att läsa sin akt. Han kände däremot till arbetsplanen. Men han upplever arbetsplanen som ett krav
på att han ska vara mer aktiv. Dragan känner sig inte riktigt delaktig i målen som man har på
socialkontoret. Han vill egentligen skaffa behörighet i Sverige för det yrke som han hade i sitt
hemland och som han ”älskade”. Men socialkontoret säger att det inte finns jobb inom detta yrket
och att han därför borde försöka med något annat.
Dragan tycker inte att man kan diskutera med myndighetspersoner. Han jämför med
myndighetspersoner i sitt hemland. Men han upplever också att socialsekreteraren inte kan leva
sig in i hans situation. Socialsekreteraren kan inte förstå hur han hade det i sitt hemland. Dragan
förstår inte vad socialsekreteraren förhåller sig till när hon beslutar.
38

7.5. Susan
Susan tycker att besluten på socialkontor är rättvisa. Hon vet hur mycket hon ska få varje månad.
Det har hänt någon gång att hon inte visste hur mycket hon skulle få. Det har hänt att hon varit arg
på socialsekreterare då man inte tagit hänsyn till hennes situation. Socialsekreterare gör också fel
ibland. Pengarna kan tex komma försent. Det beror på vissa socialsekreterare. Susan litar ändå på
socialsekreterare. Hon tror att dem gör sitt bästa. ”De är inga gudar”, ”dem gör fel också”. Hon
tycker inte att socialsekreterare ska ha vare sig mer eller mindre makt. Det är bra som det är.
Susan tycker att det är chefen på socialkontoret som bestämmer om någon ska få socialbidrag,
åtminstone i viktigare saker. Hon säger; ”Socialsekreterare bestämmer ingenting”. Hon tycker
inte att det är problematiskt att socialkontor gör rättvisebedömningar. Det måste vara så och det
är okej. Hon säger att socialsekreterare måste vara känsliga.
Susan tycker att hon har kunskap om lagar och regler för ekonomiskt bistånd. Hon har fått lära sig
det som liten av sin familj att det är viktigt att känna till lagar och regler. Hon har inte läst i sin akt.
Men hon skulle gärna vilja. Hon känner till att man kan överklaga beslut men det har aldrig varit
aktuellt att hon skulle överklaga ett beslut. Det skulle också ta så lång tid. Susan tycker inte att det
är värt besväret att överklaga ett beslut för några hundralappar. Hon känner inte till någon
arbetsplan, men hon vet vad hon och socialsekretaren har kommit överens om. Susan känner att
hon kan diskutera öppet med socialsekreterare. Det finns demokrati i Sverige och man kan säga
vad som helst, säger Susan. Man kan kritisera om man vill. Men i diskussionerna med
socialsekreterare måste man också vara rättvis själv. Hon känner således inte heller att man måste
undanhålla information. Det finns enligt Susan inte något att undanhålla eftersom ”socialsekreterare
vet allt”.
8. Analys
Vi ska nu analysera resultaten av vår egen undersökning med våra fem informanter i anslutning till
våra problemställnngar samt tolka dessa i anslutning till vårt teoretiska perspektiv samt
rättviseuppfattningarna. Vi använder oss i denna analys också av tidigare forskning men tonvikten
ligger på vår egen undersökning. Vi gör detta i nu nämnd ordning rättssäkerhet, legitimitet och
demokrati.
8.1. Rättssäkerhet
Vad gäller rättssäkerhetens krav på förutsebarhet så visar vår undersökning att ingen av
informanterna uppfattar detta som ett problem när man ansöker om socialbidrag. Samtliga säger
att de på ett ungefär vet om och hur mycket de kommer att få när de ansöker om socialbidrag.
Klienterna anser överlag, som jag tolkar det, att man kan lita på Socialtjänsten då man behöver
ekonomisk hjälp. Rättssäkerhetsproblemen alltså kanske kan ses som tillfälliga inslag i klienternas
upplevelse av socialkontorens arbete.
Vi har dock funnit att klienterna till viss del tycker att det är problematiskt med likabehandlingen. I
Socialstyrelsens rapport om Verdandi projektet utmålas en bild av att klienterna upplever
39

ättssosäkerhet eller godtycke i besluten. Av informanterna i vår undersökning tyckte tre av fem
att likabehandlingen var ett problem. Kalle tror tex att han skulle få mer pengar i en annan
kommun vad gällde det speciella biståndet han sökte. Däremot tror han att han skulle få lika
mycket i någon annan stadsdel eller handläggare i Göteborg. På liknande sätt upplevde Dragan
och Anders likabehandlingen som ett problem. Anders sa att han var helt övertygad om att man
kan få olika mycket beroende på vart man söker socialbidrag. Dragan tyckte att en person fick
mer än andra. Dessa tre var inte bara missnöjda med likabehandlingen utan tyckte också att
besluten i deras eget ärende ibland varit orättvisa och att socialkontoret således inte tagit särskild
hänsyn till deras situation.
Vi finner således ett samband mellan upplevd orättvisa i det egna ärendet och betänkligheter om
likabehandling. De personer som upplever att besluten i det egna ärendet är orättvisa upplever
också problem med likabehandlingen, dvs att man tror att man får olika mycket av i olika
kommuner, kontor eller socialsekreterare. I vår undersökning upplevde Anders att man inte tagit
hänsyn till hans speciella situation. Kalle upplevde däremot orättvisa i sitt eget ärende men såg
också denna orättvisa i relation till andra socialbidragstagare. Vad gäller Dragan så hade han
upplevt orättvisa i sitt eget ärende men också i förhållande till likabehandling. Anders kan man
säga hade upplevt orättvisa i vad vi här benämner materiell rättssäkerhet. Kalle och Dragan kan
sägas ha upplevt orättvisa i både materiellt som formellt hänseende.
Den materiella rättssäkerheten betecknade vi tidigare i uppsatsen som att rättsreglerna och
tillämpningen av lagen i hög grad är förutsebara men samtidigt i hög grad etiskt godtagbara. Vi
påpekade dock att förutsebarheten inte kan sägas vara hög i den materiella rätten.Av våra
informanter upplevde tre orättvisa i besluten i sitt eget ärende. Dessa tre upplevde också orättvisa
i likabehandling eller i sk formellt hänseende.Ur det materiella rättssäkerhetsperspektivet så
upplever alltså tre av fem av informanterna att etiken i besluten brister; den materiella
rättssäkerheten/rättvisan. Om så är fallet kan vi inte avgöra här då vi dels inte känner till hela
bakgrunden till besluten, dels är det ju fråga om värderingar. Av dessa tre upplevde två också
orättvisa i formellt hänseende eller likabehandling. Men besluten kan naturligtvis i saklig mening
vara formellt rättssäkra men att informationen om detta inte riktig nått fram.
Susan och Kristina visar ett större förtroende för besluten. De tänker inte på likabehandlingen som
ett problem. De litar också båda på att socialsekreterarna tar bra beslut. Vad skilllnaderna i
förtroende beror på har vi inte försökt att förklara. En förklaring skulle kunna vara det nätverk
personen har. Susan sa att hon vid flera tillfällen fått hjälp av släkt för att lösa ekonomiska
problem. Dragan och Anders har däremot inte upplevt att de haft den möjligheten. Å andra sidan
så har Kristina också varit starkt beroende av socialsekreteraren och inte haft andra möjligheter
att ordna sina behov på annat sätt. Kristina upplever ju å andra sidan att hon får nästan allt som
hon ansöker om beviljas. En annan möjlighet är att de skilda svaren kan tänkas bero på hur nära i
tiden man upplevt sig vara orättvist behandlad. Det kan naturligtvis också handla om tex
personlighetsfaktorer hos klienterna eller i vilken grad man handlat moraliskt enligt socialkontoren.
Informanterna uppger överlag att det är viktigt att besluten skall vara rättvisa i meningen att man
tar hänsyn till deras speciella situation. Av informanterna i denna undersökning anser tre av fem av
dessa att så inte alltid är fallet. Det kan tänkas att denna upplevda orättvisa till viss del har sin
orsak i informationsbrister i beslutsmotivering. Vad som pekar i denna riktning är dels Björklunds
40

apport där det framkommer att rättsosäkerheten ofta grundar sig på att besluten inte behandlats i
demokratiska former. Dels visar vår intervju undersökning att klienterna ofta är omedvetna om
beslutets motivering. Till exempel säger Dragan att han inte alltid förstår besluten och Kalle att han
inte förstår hur socialsekreteraren resonerade vid ett beslut. Anders säger att socialsekreterare
snackar mycket och inte vill diskutera beslut. Vad som vidare kan sägas bekräfta denna bild är
Karsten Åströms avhandling där det framgår att det ofta saknas en fullgod beslutsmotivering. Men
en annan möjlighet är att klienterna i själva verket är införstådda med beslutsmotiveringen men inte
accepterar den och därför inte lyssnar eller kanske helt enkelt glömmer den. Det kan alltså tänkas
att klienters psykologiska försvarsreaktioner gör att man heller inte förstår besluten.
Vi har också i vår studie funnit att klienter oftast förstår rättvisa såsom rättvisa efter behov. Det
framkommer bla hos Susan som säger att besluten är mer än rättvisa. Det vill säga att hon
uppfattar rättvisan som att hennes behov har tillgodosetts på ett bra sätt. Utifrån Billquist studie
kan vi dock konstatera att socialtjänstens rättvisebedömningar ofta handlar om rättvisa efter
förtjänst. Hon skriver att förhandlingarna i möten handlar om klientens moraliska karaktär och
vilket ansvar han tar för sin ekonomiska situation.
I vår frågeställning frågade vi också om klienterna föredrar en normstyrd formell rätt eller en
ändamålsstyrd materiell rätt. Och svaret tyder i någon mån på att man föredrar det senare. Man
önskar att socialarbetaren har en stor frihet i beslutsfattandet. Susan säger att hon tycker att det är
bra som det är med socialsekreterarens makt. Anders skulle vilja att man tog mer hänsyn till hans
situation och att vissa socialsekreterare kan tänja på reglerna. Kristina säger att hon skulle vilja att
socialsekreterare inte var så bundna av regler. Klienter eftersträvar således i första hand, såsom
jag förstår det, att man tar hänsyn till deras speciella situation inte att besluten med nödvändighet
blir ”rätt”.
8.2. Legitimitet
I vår problemformulering frågade vi efter hur klienterna uppfattade rationaliteten i besluten på
socialkontor och utgick då ifrån att den professionella och värderingsmässiga rationaliteten kunde
orsaka legitimitetsproblem. Vi har i undersökningen funnit att informanterna i vår undersökning
uppfattar att beslutsfattandet främst styrs av lagar och normer. Utifrån vår problemområde kan vi
tolka svaret som att legititimiteten inte är ett problem. Informanterna ger dock i viss utsträckning
uttryck för att de inte uppfattar reglerna och normerna som i första hand en säkerhet. Istället
uttrycks att normer och regler uppfattas som hinder. Anders uttrycker det genom att säga att vissa
handläggare kan ”tumma på regler” medan andra är ”stränga”. Susanne säger att om hon fick välja
skulle socialarbetarna vara mindre bundna av regler. Men ingen av informanterna i undersökningen
har ifrågasatt att vare sig socialsekreterare, chefen, värderingar eller för den delen normer
bestämmer nivån av socialbidraget. Susan tyckte inte att det var något problem att
socialsekreterare gör värderingar i sitt arbete då hon anser att det måste vara så. Något
legitimitetsproblem förefaller således inte hon uppleva. Uttalandet är dock problematiskt eftersom
hon också säger att socialsekretare inte bestämmer någonting. Någon av repondenterna i
Björklunds undersökning visar dock på ett visst misstroende mot yrket och säger att han tror att
han tror att det saknas mycket i utbildningen för socialsekreterare. Han nämner även att man på
socialkontoret försöker spara pengar. Men vad skulle vara fallet för att legitimitetsproblemet i vår
bemärkelse skulle ge sig till känna, vad skulle klienterna säga för att legitimitetsproblematiken
41

skulle visa sig? Ett validitetsproblem föreligger. Men kan man tolka vårt resultat på något annat
sätt?
En aspekt som kan komplicera bilden är problematiken som vi återkommer till i denna analys,
nämligen beslutsmotiveringarna. Det finns en möjlighet att de professionella, sakliga och normativa
grundvalarna för besluten inte tydligt informeras till klienten. Klienten kan således i god tro, tro att
det är normer som styr medan det i själva verket i lika stor utsträckning är värderingar och
professionella överväganden. Skälen som talar för detta är de samma som vi hänvisade till vid
rättssäkerheten; bristerna i avslagsmotiveringar och att informanterna i undersökningen ibland inte
förstår besluten. Man kan således tolka informanternas svar som att legitimitetsproblematiken inte
uppkommer pga av att de etiska, normativa grundvalarna inte blir synliga. Om sen klienterna skulle
informeras den normativa grundvalen så kan det ju tänkas att man inte är ense om denna norms
giltighet. Det kan då tänkas att legitimitetsproblem skulle uppstå.
Jag drar av detta slutsatsen att legitimitetsproblematiken vid ekonomiskt bistånd, utav klienterna,
inte innan erfarenhet av ekonomiskt bistånd finns såsom ett problem i deras livsvärld, utan möjligen
dels följer av att man tycker att ens behov inte blir tillgodosedda, dvs att man menar att
rättvisan/etiken – den materiella rättssäkerheten – brister, samt då man upplever likabehandling
som ett problem. Tillkommer att legitimitetsproblemet möjligen gör sig gällande då klienterna inte
får information eller förstår beslut. Undersökningens resultat är således att legitimitetsproblemet
kanske inte i första hand är ett konstitutionellt problem, vilket var vår utgångspunkt, utan möjligen
ett processuellt, dvs det berör i första hand utfallet av förvaltningens arbete – rättssäkerheten - och
inte dess form - konstitution. Vår frågeställning är utifrån detta synsätt troligen felaktigt ställd; det
låter sig troligen inte göras att skilja organisation och process vad gäller legitimitetsproblematiken
8.3.1. Demokratiskt inflytande
Resultatet av vår undersökning visar att tre av fem informanter tycker sig sakna kunskap om lagar
och regler. Vidare uppger tre av fem informanter att de saknar kunskap om hur man överklagar
beslut. Av våra fem informanter i vår undersökning svarade alla att de inte hade läst i sin akt. Två
av informanterna uttryckte att de gärna ville läsa denna och en informant (Anders) uttryckte som
jag tolkade det en besvikelse över att inte ha läst den. Undersökningen visar dock att man till
övervägande del känner till vilka överenskommelser man har med socialsekretaren och har varit
införstådda med den arbetsplan som finns för dem. Däremot var Dragan inte överens med
socialsekreteraren om arbetsplanen.
I Hermodssons avhandling framgår att, vad gäller information, så känner mer än hälften av
klienterna till regler om ekonomiskt bistånd. Det visar sig också att klienterna mer sällan känner till
reglerna om ekonomiskt bistånd på de socialkontor där lagens intentioner (målrationalitet) betyder
mycket. Då kontakten med socialsekreteraren var mer negativ kände man i mindre utsträckning till
reglerna. Vid de socialkontor där belslutsfattandet präglas av normrationalitet så känner klienterna
oftare till reglerna. Vidare framgår att ca hälften av klienterna känner till hur man överklagar beslut.
Klienter i glesbygd känner oftare till hur man överklagar. Individuella faktorer avgör i viss grad
vilken information man som klient har om överklagan av beslut. Det är en fördel att ha svensk
bakgrund, hög utbildning, vara i åldern 30-39 år samt ha hög kontantmarginal.
42

Hermodsson studerade också insynen och det visade sig att drygt hälften av klienterna inte tagit
del av sin akt. Av klienterna uppger ett par procent att inget skrivits. Också här spelar klienternas
resurser in. De som har ett socialt nätverk och personliga resurser har oftare tagit del av akten.
Resultatet pekar dock i en annan riktning också då det finns resultat som pekar på att de som
saknar kontantmarginal något oftare tagit del av sin akt. Klienter med ekonomiska problem har
oftare tagit del av akten. Klienterna kände en viss misstänksamhet om socialtjänstens
myndighetskontakter. Man kände i störs omfattning till kontakterna med arbetsförmedlingen.
I avhandlingen studerades också möjligheter att påverka. Alla klienter känner inte till att
arbetsplaner finns och vissa tror att de finns även då socialsekreteraren uppger att så inte är fallet.
Det är vanligare med arbetsplaner vid missbruksproblem och sk svåra ärenden. Vidare så har de
resurssvaga klienterna inte lika stor benägenhet att vilja överklaga beslut. Man uppger att man inte
vill bråka. Är kontakten till socialsekreteraren ansträngd så har man större benägenhet att vilja
överklaga.
Det visar sig i undersökningen klientens inflytande påverkas av faktorer såsom nationalitet och
språk, ålder, kontantmarginal och utbildning.
8.3.2.Demokratisk kommunikation
I vår undersökning svarade tre av fem informanter att de öppet kunde framföra sina åsikter. Susan
sa att man kan säga vad som helst i sverige för att det är demokratisk land. Kalle sa också att han
kan framföra sina åsikter till handläggaren. Kristinas svar är dock tvetydigt. Å ena sidan säger hon
att hon har bra kontakt med sin socialsekreterare och har fått svar på saker hon ifrågasatt. Å
andra sidan säger hon att hon tidigare var rädd att ifrågasätta socialsekreterarens beslut. Hon
delgav också att socialbidragstagare i vissa fall väljer en återhållsam hållning vid möten med
handläggare. Två av informanterna i vår undersökning tyckte att det var svårt att diskutera öppet
med socialsekreterare. Anders sa att man inte ska snacka för mycket eftersom det kan vändas
emot en. Som jag tolkar hans ord, beror det på vilken handläggare man har, om de är stränga eller
inte som avgör hur öppen man kan vara. Dragan säger att han är rädd för myndighetspersoner och
att man inte kan diskutera öppet med handläggare.
I Habermas teori om det kommunikativa handlandet skildes huvudsakligen emellan tre olika
sorters handlande, teleologiskt, dramaturgiskt och det normreglerade handlandet. Det strategiska
handlandet var en underart av teleologiskt handlande och handlande om att aktörerna i en
kommunikationssituation räknar med andra aktörer viljeinrikting i sitt samspel för att så uppnå
vissa mål. Man redogör därmed inte sina syften och mål i kommunikationen. Av informanterna var
flertalet överens med handläggaren om de mål man ville uppnå. Vad gäller Anders så hade han
inte diskuterat några mål eftersom han uppburit bidrag under korta perioder. Den som avviker från
mönstret är Dragan som inte var överens med sin handläggare om vilket yrke han skulle
sysselsätta sig med. Handläggaren hade dock öppet redogjort skälen för den målsättning man
ansåg vara lämplig. Vi finner att informanterna i vår undersökning – i förhållande till arbetsplan -
alltså inte kan sägas uppleva sig hanterade efter den sk strategiska handlingsmodellen utan känner
sig överlag delaktiga i målsättningarna. Man kan ändå tolka ett visst uttalande hos Susan men
också en klient i Björklunds rapport som att man upplever sig hanterade efter sk strategiskt
43

handlande. Vad vi åsyftar är Susans förklaring på varför hon fick studera fastän hon inte trodde
hon hade ”rätt” till det. Skälet till detta trodde hon skulle vara att man i längden ville spara pengar.
Men vi åsyftar också klienten i Björklunds rapport som säger att socialsekreterare bara vill spara
pengar. Klienternas uttalande kan tolkas som att man räknar med att socialsekreteraren förhåller
sig till till vad vi här benämner systemimperativen vid sitt beslutsfattande medan detta inte
kommuniceras och förblir osynligt för klienterna. Om så är fallet vet vi inte. Av svaren att döma
tycks dock klienterna i viss utsträckning uppleva det så.
I Habermas teori kan autonomi sägas vara ett av kraven för en rationell diskurs. Denna innebär att
parterna bl.a kan kritisera varandras validitetsanspråk. Dvs att man kan ifrågasätta det som den
andre uppfattar som sant. I vår studie har vi funnit tecken på att klienterna ibland saknar denna
förmåga. Till exempel säger Kristina att hon är rädd att kritisera då hon befarar att det kan
förstöra relationen till socialsekreteraren. Men hon menar sig även brista i språket. På liknande
sätt är Dragan rädd för myndighetspersoner och vågar inte ifrågasätta beslut. Anders upplevde att
socialsekreterare ibland inte är intresserade av att diskutera beslut. Vad gäller teorins krav på
ideal rolltagning handlade detta om att man förstår hur den andre resonerade. I vår studie fann vi
att Kalle inte visste hur socialsekreteraren resonerade vid ett beslut. Dragan kunde inte förstå
socialsekreterares beslut och Anders menar att socialsekretare snackar en massa och drar valser.
Denna studie tyder alltså i viss utsträckning på att klienterna har svårigheter att leva sig in i
socialsekreterares validitetsanspråk. Det kan bero på att dessa validitetsanspråk (avslagsbeslut)
kanske ibland förblir osynliga, men det kan även bero på tidsbrist på socialkontor,
försvarsreaktioner hos klienter mm. På samma sätt finns verkar det i viss utsträckning vara så att
socialsekreterare har svårigheter att leva sig in i klienters validitetsanspråk då socialsekretererare
enligt flera författare är upptagna av den juridiskadministrativa processen i samspelet med klienter.
Som exempel på svårigheterna kan vi nämna en klient i Björklunds rapport som uttryckte det
såhär: ”Det är omöjligt att påverka” ” man blir helt bortpratad, dom bryr sig inte om, vad jag vill”
och ”Det är helt omöjligt att komma med något, som dom inte har tänkt sig”
Utifrån Habermas teori så kan vi också se att sk konstaterande språkhandlingar, dvs att ett faktum
fastslås, möjligen stundtals är ett uttryck för sk strategiskt handlande. Vad som talar för det är bla
Billquist studie där det framkommer att socialsekreterare hänvisar till normer och regler medan
beslutet i vissa fall kan hänföras till det normativa området. Billquist skriver att socialsekreterare
förskansar sig bakom normer och regler. Som jag tolkar så handlar en del av problemet om tid.
Tid för att låta parterna utveckla sin förståelse inför varandra. Och tid saknas ofta inom
socialtjänsten. Den sk instrumentella rationaliteten kan i så motto sägas ha ett visst företräde.
Vi har tidigare i uppsatsen redogjort för Habermas syn på den materiella rätten. Han såg med
denna både en möjlighet och en risk. Möjligheten var att den nya rätten gav möjlighet för
argumentativa uppgörelser, risken var att den nya rätten med dess systemrationalitet fördunklade
den demokratiska möjligheten. I denna uppsats tycker vi oss kunna se spår av det Habermas
befarade. Tecknen på detta är att informanterna i stor utsträckning uppfattar besluten såsom i
första hand som kommet ur normer, regler och lagar, dvs systemvärlden, när besluten i kanske
lika stor mån har sitt ursprung i livsvärldens normativa föreställningar, dvs etiska överväganden
mm. Som exempel tar vi Kalles ärende. Kalle säger att han upplevde att besluten kunde vara
orättvisa på socialkontoret. Han jämför sig med andra som han tycker är i samma situation som
44

honom själv. Han säger också att han inte förstår hur beslutsfattaren tänker. Då vi inte känner till
ärendet kan vi heller inte veta hur man har argumenterat. Man kan dock hypotetiskt tänka sig att
beslutet grundat sig på en viss typ av rättviseuppfattning, rättviseuppfattningen om förtjänst. Det är
således möjligt att beslutsfattarna resonerat efter Socialtjänstlagen kap 1 §1 att Socialtjänsten ska
beakta den enskildes ansvar. Kalles uppfattning om rättvisa är dock den om rättvisa efter behov.
Och han upplevde att han var i samma situation som andra och kunde så inte förstå beslutets
karaktär. Det är möjligt att han inte informerats om den normativa grundval som ligger till grund för
beslutet dvs att man tagit hänsyn till hans eget ansvar. För att kunna hävda sig i diskussionen om
biståndets nivå så måste han alltså känna till den etiska motiveringen. Om han gör det så har han
då också möjlighet att; antingen bestrida att hans handlande kan inordnas under den etiska norm
som socialkontoret anser gäller i hans ärende eller bestrida att denna norm gäller i sig. Men om
han inte känner till den normativa grundvalen saknar han också möjlighet att diskutera de etiska
övervägandena. Kalle tror att det var normer eller chefen som styrde hur mycket han fick i
bistånd. Han visste inte riktigt. Man kan tolka Kalles svar som att den materiella rättens
systemrationalitet har fördunklat dess kommunikativa potential, dvs att kommunikationen förts
utifrån juridisk synpunkt och inte det normativa.
Det faktum att informationen inte når klienterna har vi tidigare diskuterat orsakerna till. En
möjlighet är som sagt att strategiskt handlande är vanligt vid ekonomiskt bistånd. Vi ämnar här
fördjupa oss i detta. Tidigare i uppsatsen såg vi att strategiskt handlande kan innebära att språket
används som ett störande medium och istället för att avslöja falskhet och illusioner kan upprätthålla
illusioner. Detta innebar att kommunikationen blev en monolog och att kommunikationen användes
för att nå framgång, den verkade inte frigörande utan istället utestängande. Då klienterna inte
förstår besluten kan detta bero på att språket har verkat som ett störande medium och så
fördunklat livsvärldens normativa föreställningar i det stragiska handlandets syfte. Om så är vanligt
vet vi dock inte. Men om så och genom detta, samt komplexiteten i rättssystemet och
beslutsfattande kan man så fråga sig om klienter har någon reell möjlighet att så bilda sig någon
uppfattning om besluten verkligen är rättvisa och än mindre framföra sina åsikter eftersom man inte
verkar veta utifrån vilket område av verkligheten man diskuterar utifrån; den objektiva, sociala
eller subjektiva världen. För att förtydliga: Om klienter förstår beslutsfattande såsom regler och
juridiskt styrt så blir kunskapskravet att känna till lagtexten, regeln – vilket tillhör den objektiva
världen. Men om klienten förstår besluten såsom juridiskt styrt när de i själva verket ännu mer är
förankrade i den sociala världens normativa föreställningar så är ju detta olyckligt. I vårt teoretiska
perspektiv kan man tolka detta som att ett strategiskt handlande med språket som medium har
fördunklat livsvärldens normativa föreställningar. Risken som Habermas har poängterat med den
moderna rätten; att systemimperativen hotar livsvärlden tycker vi oss således kunna se av denna
undersökning.
I teorin om det kommunikativa handlandet ingick som en del maktneutralitet i den ideala
kommunikationen och hierarkiska relationer inte skulle ha betydelse för utfallet av
överenskommelsen. Som vi tidigare påpekat så är ju detta en svårighet vid myndighetsutövning.
Frågan är kanske snarare vilken grad av maktneutralitet som kan uppnås vid ekonomiskt bistånd.
Vi har i uppsatsen sett att maktutövningen av naturliga skäl spelar en stor roll i socialkonterens
arbete. Vi har tidigare påpekat att en faktor som tycks åstadkomma mindre grad av hierarki och
maktaspekter vid möten på socialkontor är information. Vi såg tex att klienterna i Björklunds
rapport vittnade om att de känt sig bli mer jämbördiga med socialsekreteraren då man fått
45

information om lagar och regler. På liknande sätt visade sig i Anne Hermodsson avhandling att det
fanns ett samband mellan klienters upplevelse av negativ kontakt med handläggare och brist på
information. Information till klienter kan alltså tänkas förbättra samspelet och möjliggöra
demokratiska uppgörelser fria från maktanspråk.
9. Slutdiskussion
I denna uppsats har vi undersökt och diskuterat problem med den materiella rätten. Mitt synsätt
har således varit och är, att rätten i sig kan ge upphov till problem som den enskilda
socialsekreteraren och klient har att brottas med. De problem som framkommit förlägger vi
således inte till någon organisatorisk eller moralisk dimension vilket jag uppfattar är vanligt. Det
handlar som jag ser det om problem med rätten i sig, dvs det är ett rättsligt problem.
I analysen så kom vi fram till att legitimitetsfrågan troligen inte låter sig besvaras utifrån vår
inledande problemformulering pga av att förvaltningens legitimiteten inte låter sig separeras från
dess insatser. Vi kan inte skilja den konstitutionella legitimiteten från den processuella.
Legitimiteten hör således ihop med rättssäkerhet. Alexander Peczenik hävdar att den i själva
verket ofta bygger på rättssäkerhet. Han menar så att rätten är legitim om den dels sammanhänger
med rättsstaten som medför rättssäkerhet och likabehandling, dels hör samman med demokratin
vilket ger folket inflytande på maktutövningen. 141 Dessa två delar av legitimitetsproblematiken kan
alltså sägas höra samman. Legitimiteten handlar både om konstitution (vårt problemområde) och
rättssäkerheten.
141 A. Peczenik, Vad är rätt? : om demokrati, etik och juridisk argumentation, s. 49f.
46

Man kan fråga sig om inte en överprövning i en specialdomstol, såsom för arbetsrätten i
Arbetsdomstolen, bättre hade kunnat tillgodose klienters behov av rättssäkerhet. En
specialdomstol med blandad professionell kompetens hade kanske bättre kunnat tillgodose
klienters behov av materiell rättvisa - av etiska och professsionella överväganden. Man kan ju
fråga sig hur det kommer sig att den tidigare professionella helhetssynsbedömningen vid
socialkontoren plötsligt kan överlåtas till en förvaltningsdomstol. Då förvaltningsdomstolen
åtminstone inte i professionellt hänseende innehar kunskap om sociala problems orsaker kan man
tänka sig att den helhetsbedömning som ska vara målet för socialtjänsten inte uppfylls tillräckligt.
Att en specialdomstol för arbetsrättsärenden idag finns men saknas för socialtjänstens ärenden kan
tolkas som att man från regeringsmakterna först och främst värnar om arbetstagares rättssäkerhet.
Men man kan också fråga sig om det finns medel för att låta brukarna ta större del av de
diskussioner som förs på socialkontor. Finns det möjligheter för brukarna att få ett större
demokratiskt inflytande genom tex brukarråd? Ett annat alternativ är att låta klienter delta i
ärendegenomgångar som berör deras ärende och så ta del av de argumentativa uppgörelserna.
Fördelen med detta skulle vara att klienterna fick delta i ett fora för att reflektera och argumentera
i de uppgörelser som man dagligen arbetar med på socialkontor. Den moderna rättens
kommunikativa potential skulle få ett bättre utrymme, kanske mer fritt från maktanspråk och dess
verkningar. Frågan är dock om något av detta är praktiskt genomförbart.
Man har från skilda utgångspunkter kritiserat den materiella rätten. I denna uppsats har vi
behandlat tre problem som kan sägas hänga samman med dess rättsliga reglering. En vanligt
förekommande kritik är att den lätt kan ge upphov till sk juridifiering. 142 Juridifiering innebär att nya
livsområden, som tidigare varit oreglerade, blir föremål för rättslig reglering. Juridifieringen av vissa
områden kan betraktas som olämpliga att rättsligt reglera då de kan innebära en kränkning av den
personliga integriteten. En annan kritik har varit att den materiella rätten tenderar att kraftigt
förstärka ett instrumentellt synsätt på rätten. Rätten uttrycker med detta inga bestående värden
utan ses endast som ett medel att genomföra en viss politik. Olika teorier och förslag har framförts
för att komma tillrätta med problemen. Ett alternativ som framförts är att avreglera, dvs upphäva
de materiella reglerna och låta människor själva utan statligt inblandning komma fram till lösningar
på problemen. Ett annat förslag är att ersätta den materiella rätten med en kvalitativt annorlunda
rättsform, sk reflexiv rätt. Dess främste företrädare Teubner menar att statens ambitioner att via en
alltmer finmaskig reglering söka lösa samhälleliga problem kommer att ge upphov till så många nya
problem att det inte är en framkomlig väg. Istället måste staten förlita sig på att människorna på
eget sätt kan lösa problem. Det måste ändå finnas former för detta. Här kommer den reflexiva
rätten in som kan ge former för detta problemlösande. Den reflexiva rätten är således en sk
procedural rätt. ( svensson s 51ff) Hur man ska komma till rätta med rättssäkerhets-legitimitets-
och demokratiproblemen har kanske inga bra svar. Uppsatsens resultat talar ändå för att frågorna
är viktiga för klienterna. Vidare behandling är därför befogat.
I frågan om hur socialtjänstens arbete ska utvecklas så gör sig flera röster hörda. Hur man ska
komma till rätta med socialtjänstlagens påbjudan om en avvägning mellan kontroll och behandling
är inte löst. Vi har i denna uppsats, om än något svagt, hävdat att ett minskat avståndet mellan
klient och socialarbetare genom information kan tänkas om inte upphäva så förmildra kontrollens
142 G. Svensson, Skälig levnadsnivå och goda levnadvillkor, s. 51.
47

Litteratur
verkningar. Om så är fallet får väl var och en pröva eftersom den här uppsatsen förvisso inte är
verkligheten själv. Den består bara av ord och argument.
Billquist,Leila, (1999) Mötet, rummet och ritualerna, Inst.för socialt arbete Göteborg universitet,
Göteborg
Carlsson, Bo, Isacsson, Åke, Hälsa, kommunikativt handlande och konfliktlösning, Bokbox förlag, Lund
1989
Eriksen, Erik. Oddvar, (1998) Kommunikativt ledarskap, Daidalos, Uddevalla.
Esping, Hans (1994) Ramlagar i förvaltningspolitiken, SNS förlag, Finland
Frändberg, Åke, Om rättssäkerhet, Juridisk tidskrift 2000/01 häfte 2
Gilje, Nils, Grimen, Harald, 1992, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, Daidalos Hermodsson, A
(1998) Klientdemokrati-vision och verklighet, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet,
Edsbruk
Hydén, Håkan (1998) Rättssociologi som rättsvetenskap, Sociologiska institutionen, Lunds universitet,
Lund
Kihlström, Anita (1990) Den enskilde och vårdapparaten, Inst. För socialt arbete, Göteborgs
universitet, Kållered
48

Peczenik, Alexander, (1995) Vad är rätt? : Om demokrati, rättssäkerhet och juridisk argumentation,
Fritze, Stockholm
Petersson, Olof, (red) (1998) Demokrati och medborgarskap, SNS förlag
Petersson, Olof, (1996)Rättsstaten, Nordstedts Juridik, Göteborg
Reese-Schäfer, W(1998) Habermas – en introduktion, Daidalos, Italien
Rothstein, Bo, (red) (1995) Demokrati som dialog, SNS förlag
Socialstyrelsen, (1992) Att göra sig hörd, författare Björklund, Marianne.
Socialstyrelsen (1996) Rättssäkerhet i socialtjänsten – socialbidrag på lika
villkor, författare Holmberg, Ann,
Socialstyrelsen,(1996) Att besluta om socialbidrag, Hydén, Lars-Christer, Kyhle-Westermark, Pia,
Stenberg, Sten-Åke, Stockholm
Steen. Immanuel, (1997) Tankefigurer i socialt arbete, Lunds universitet, socialhögskolan.
Svensson, Gustav.(2000) Skälig levnadsnivå och goda levnadsvillkor, Nordstedts Juridik AB,
Stockholm
Svensson,G. (2001?) Rättssäkerhet och makt – Särtryck ur Festskrift till Hans Stark.
Svenning, Conny, Metodboken, Svenning och Lorentz förlag, Eslöv 2000
Westlund, P.(1991). Socialbidrag, Studentlitteratur, Lund
Westlund. P.(1986) Rationalitetens begränsningar, Nordiska inst för samhällspl. Stockholm
Åström, Karsten, (1988) Socialtjänstlagen i politik och förvaltning, Lund University Press
Bilaga
Rättssäkerhet:
Tycker du att besluten som angår dig är rättvisa?
När du ansöker om ekonomiskt bistånd, vet du då om och hur mycket du kommer att få i bistånd? Om
inte, upplever du det som ett problem? Tror eller tycker du att olika personer med i stort sett samma
situation får olika mycket i bidrag i olika kommuner, socialkontor och hos olika handläggare? Om så,
tycker du att det är ett problem? Skulle du vilja att socialsekreteraren var mer bunden av lagar och
regler eller tvärt om mindre bunden?
49

Legitimitet:
Utifrån vilket område; juridiskt, politiskt, professionellt samt brukarhänsyn, tror du att socialsekreterarna
huvudsakligen bedömer ditt ärende? Utifrån ditt svar, vad tycker du om det? Om du anser att det delvis
är politiska värderingar som styr beslutsfattandet, vad tänker och tycker du om det? Om du var den som
bestämde i Sverige, hur skulle beslutsfattandet se ut då utifrån denna modellen? Vilket förtroende har du
för socionomers kunskap?
Demokrati:
Information: Har du kunskap om regler för ekonomiskt bistånd, lagar, normer osv? Har du kunskap om
hur bistånd överklagas?
Insyn: Tar du del av din akt? Känner du till socialsekreterarens kontakter med andra myndigheter?
Möjlighet att påverka: Känner du till om det finns en arbetsplan för dig? Har du varit delaktig i vad som
står i dess innehåll? Känner du till att beslut kan överklagas? Vet du hur man överklagar beslut?
Överklagar du beslut? Om inte, varför?
Kommunikation:
Allmängiltighet: Känner du att du öppet kan diskutera med socialsekreterare? Autonomi: Tycker du
att du kan ställa och kritisera det som kontoret uppfattar som sant, och vice versa? Ideal rolltagning:
Känner du att socialsekreterare kan leva sig in i hur du uppfattar din situation och vad som är sant för
dig? Tycker du att du kan förstå vad socialsekreteraren förhåller sig till och vad som är sant för honom/
henne? Händer det att era uppfattningar om omständigheter skiljer sig åt? Maktneutralitet: Kan du
öppet berätta om din situation utan att det får negativa konsekvenser för vad du vill uppnå med din
ansökan? Transparens: Tycker du att du och socialsekreteraren öppet kan redovisa för varandra era
syften och mål?
50