Kemi handlar om ämnen och deras omvandlingar - Liber

1 

Figur 1.1. En strutsunge kläcks. Den 

har ”byggts” av atomerna i ägggulan 

och äggvitan. Det enda som 

har tillförts är syre och värmeenergi. 

Syret togs direkt från luften – både 

skalet och hinnorna innanför skalet 

släpper igenom syrgas, O 2. Värme 

fick ägget genom ruvningen eller 

av strålningen från en värmelampa. 

”Byggnadsritningen”, dvs. DNAmolekylen, 

fanns i cellkärnan i det 

befruktade ägget. 

Kemi handlar om ämnen 

och deras omvandlingar 

Ämnena som finns runtomkring 

oss är exempel på materia. All 

materia har massa och volym. En 

del materia kan vi se och röra vid, 

ja till och med känna lukten av. 

Men det finns också materia som 

vi inte ser, t.ex. luften. Den är en 

blandning av gasformiga ämnen. 

Marken vi går på består av en 

mängd ämnen, liksom alla levande 

organismer. 

Ämnen förändras genom 

naturliga förlopp … 

Ämnena i vår omgivning förändras 

hela tiden. Is smälter till vatten. 

Järn rostar snabbt i salthaltig, fuktig 

miljö. Atomer kopplas ihop och kopplas isär för att bilda nya ämnen. 

De levande organismernas celler fungerar som kemiska fabriker i miniatyr. 

Där byggs ämnen upp och bryts ner med en svindlande hastighet, 

ofta under medverkan av vatten. Det nyvärpta strutsägget innehåller 

världens största cell. Innanför äggskalet finns nästan alla atomer som 

behövs för att ”bygga” en strutsunge av kött och blod. 

Med hjälp av färgämnet klorofyll fångar växtceller upp solenergi som de 

utnyttjar i fotosyntesen för att omvandla koldioxid och vatten till energirika 

föreningar som glukos och stärkelse. På det här sättet lagrar växterna 

energi som sedan används för att driva alla de kemiska processer som 

måste ske i växtcellerna för att de ska kunna överleva och dela sig. 

Omvandlingen av ämnen genom kemiska reaktioner är en förutsättning 

för livet på jorden. 

. . . och genom människans inverkan 

Så långt är det naturen som står för förändringarna. Men i vårt moderna 

samhälle framställer och förändrar också vi människor ämnen i stor skala. 

Ett exempel är oljan. Den blir inte bara bensin, fotogen och eldningsolja. 

Vi har lärt oss att omvandla och koppla samman oljans byggstenar, 

kolvätemolekylerna, till jättemolekyler, polymerer, av många olika slag. 

De ger oss t.ex. tunna, sega plastpåsar men också slitstarka däck till våra 

bilar. 

Kemi kapitel 1-5.indd 1 07-01-26 17.07.39 

Kapitel 1

Kemi handlar om ämnen och deras omvandlingar 

Figur 1.2. Här skrotas en Jumbojet, 

Boeing 747. Metaller av olika slag 

– aluminium, järn, titan och koppar – 

utgör ca 70 % av flygplanets massa. 

Ca 80 % av metallerna kan återvinnas. 

Man räknar med att 500 – 600 flygplan 

kommer att skrotas under åren 2006– 

2008. Det är huvudsakligen plan som 

byggdes på 1970- och 1980-talen. 

Ett grundämne består av ett enda 

slags atomer. 

En kemisk förening består av atomer 

från minst två olika grundämnen. 

+ − 

Ett annat exempel är grundämnet titan, det nionde vanligaste atomslaget 

i jordskorpan. Titanmineralen låg länge outnyttjade. Det behövdes avancerade 

kunskaper i både kemi och teknik för att vi skulle kunna utvinna 

titan ur mineralen. Först 1946 hade man funnit en lönsam metod att 

framställa metallen i stor skala. Nu är titan en av våra viktigare metaller. 

ett hundratal atomslag bygger upp alla ämnen 

Idag känner kemisterna till fler än femton miljoner olika ämnen, och nya 

skapas varje dag. Alla dessa ämnen byggs upp av bara ett hundratal olika 

atomslag. Hur är det möjligt? 

Jämför med alfabetet – med bara tjugofyra bokstäver kan du skriva vilka 

ord som helst. Ett hundratal atomer ger ofantligt många fler kombinationsmöjligheter 

även om långt ifrån alla atomslag kan kombineras med 

varandra. För att få överblick över alla ämnen delar kemisterna in dem i 

• grundämnen som består av ett enda slags atomer, och 

• kemiska föreningar där atomer från två eller flera olika grundämnen 

är bundna till varandra. 

Här bredvid ser du de minsta enheterna i de två grundämnena helium 

och väte. Båda ämnena är gaser. Helium består av fria heliumatomer. I 

vätgas däremot utgörs de minsta enheterna av väteatomer som är sammanbundna 

två och två till molekyler. En molekyl innehåller minst två 

sammanbundna atomer. 

Vatten och natriumklorid är exempel på kemiska föreningar. I vattenmolekylen 

är två väteatomer bundna till en syreatom. Den minsta enheten i 

natriumklorid utgörs av en natriumjon och en kloridjon tillsammans. En 

jon är en positivt eller negativt laddad atom eller atomgrupp. Koldioxid, 

etanol och vanligt socker är andra exempel på kemiska föreningar. 

Det behövs kunskaper i kemi för att man ska kunna avgöra om ett ämne 

är ett grundämne eller en kemisk förening. Det syns ju inte utanpå ämnena 

om de är byggda av ett eller flera atomslag. 

Kemi kapitel 1-5.indd 2 07-01-26 17.07.57


UtBliCK 1.1 

Vår jord är ett undantag 

i ett universum av väte 

och helium 

Vilka slags atomer är det som bygger upp vår värld 

och allt den innehåller? Var finns de olika atomslagen 

och i vilka mängder? 

Se ut i Universum med alla dess miljarder och åter miljarder 

galaxer. Det är en värld som nästan enbart består 

av väte, H, och helium, He, de två lättaste atomslagen. 

Av 100 000 atomer i Universum är 92 760 väteatomer 

och 7 140 heliumatomer. Det blir tillsammans 99 900 

atomer. Alla andra atomslag får dela på de 100 atomer 

som återstår – 50 av dem är syreatomer, 15 är kväve- 

atomer och 8 kolatomer. De lätta atomslagen dominerar 

helt i Universum. På webben finns en utförligare tabell 

som också visar de vanligaste atomslagen i människokroppen, 

jordskorpan och jordklotet. 

Figur 1.3. Vatten på Mars! Den europeiska rymdsonden 

Mars Express har skickat hem denna bild av en krater nära 

den röda planetens nordpol. Det som syns på kraterns botten 

är fruset vatten. Tidigare har rymdsonden registrerat vattenmolekyler 

på Mars sydpol. 

Också i vårt eget solsystem dominerar de lätta atomslagen. 

Solen och ”gasplaneterna”, dvs. Jupiter, Saturnus, 

Uranus och Neptunus, består till mycket stor del av 

väte och helium. 

På vår jord och på de ”jordliknande” planeterna Merkurius, 

Venus och Mars finns det däremot gott om 

tyngre atomer. Här på Jorden är syre det allra vanligaste 

atomslaget. Hela 49 % av jordklotets atomer är 

syreatomer! Jordens inre består till största delen av järn 

och nickel. 

Det yttersta 30–50 km tjocka skiktet av jorden kallas 

jordskorpan. Här är ungefär 60 % av alla atomer syreatomer 

medan 20 % är kiselatomer. De här atomslagen 

finns framför allt i bergarterna. En stor del av syreatomerna 

finns förstås också i världshavens vattenmolekyler. 

Luften är en gasblandning som till allra största delen 

består av kväve och syre. Jorden fick mycket tidigt i sin 

historia en atmosfär av kvävgas, antagligen redan innan 

det uppstod liv på jorden. Däremot är syret i atmosfären 

en produkt av livet på jorden. 


Kapitel 1


Varje grundämne har ett kemiskt 

tecken som består av en eller två 

bokstäver. 

Molekylära ämnen är uppbyggda 

av molekyler. Ämnen som består 

av fria atomer räknas också hit. 

Exempel: H , O , H O, CO , He, Ar. 

Efter bild i Chemistry for You, Lawrie Ryan, 

Nelson Thornes (2001) 

Ö 1.1 – 1.3 

ett ämne har en egen kemisk beteckning 

Kemisterna har ett eget ”alfabet”. Det består av kemiska tecken, ett för varje 

grundämne. Du hittar dem i det periodiska systemet på insidan av bokens 

omslag. Med hjälp av de kemiska tecknen kan man beskriva uppbyggnaden 

av vilket ämne som helst. De kemiska tecknen infördes 1813 av den 

svenske kemisten J. Jakob Berzelius. Vi berättar mer om honom i kapitel 7. 

Kemins teckenspråk är internationellt och tolkas därför på samma sätt 

över hela världen. 

• De kemiska tecknen består av en eller två bokstäver. 

• Första bokstaven är alltid en versal, dvs. en stor bokstav. 

• Tecknet för grundämnet helium är He. 

• Tecknet för en heliumatom är också He. 

Heliumgas består av heliumatomer. Därför har ämnet helium beteckningen 

He. 

• 

Tecknet för grundämnet väte är H. 

Tecknet för en väteatom är också H. 

Vid rumstemperatur och normalt tryck är väte en gas och de minsta 

enheterna i vätgas är vätemolekyler. De består av två sammanbundna 

väteatomer. Ämnet väte i form av vätgas får därför beteckningen H 2 . 

Den minsta enheten i ämnet koldioxid är en 

koldioxidmolekyl. Den består av en kolatom (C) 

och två syreatomer (O). Ämnet koldioxid har 

alltså formeln CO 2. 

Koldioxid är en kemisk förening därför att koldioxidmolekylerna innehåller 

atomer från olika grundämnen. Däremot är väte i molekylform 

inte en kemisk förening: molekylen H 2 består av två atomer av samma 

slag. Alla ämnen som är uppbyggda av molekyler är molekylära ämnen. 

De tre ämnena H2, He och CO2 är alla gaser men de har egna, typiska 

egenskaper som skiljer dem åt: 

• Väte är en lätt gas. Den är brännbar och vid antändning hörs ofta 

en knall – det blir en liten explosion när man antänder vätgas som 

blandats med luft. Därför kallas en blandning av vätgas och luft (eller 

syrgas) ibland ”knallgas”. 

• Helium är en lätt och mycket reaktionströg gas – den reagerar inte 

med något annat ämne. Man kan alltså inte antända helium. Den är 

en ädelgas. 

• Koldioxid är en tung gas, betydligt tyngre än luft. Man känner igen 

koldioxid på att gasen släcker en låga och på att den grumlar kalkvatten 

som är en vattenlösning av kalciumhydroxid, Ca(OH) 2. Kalkvatten 

är reagens på koldioxid. 



När vatten kokar 

bildas gasbubblor 

som består av 

vattenånga. 

Ämnen kan finnas i tre olika aggregationsformer: 

som fast ämne, 

vätska eller gas. 

Partiklarna i ett ämne utför ständigt 

rörelser av olika slag. Det är den s.k. 

värmerörelsen. 

Partiklarnas rörelseenergi ökar när 

temperaturen stiger. 

GAS 

En gas fyller snabbt ut hela 

behållaren, saknar yta och 

är lätt att trycka ihop 

(komprimera). 

VÄTSKA 

En vätska har en tydlig yta 

och följer behållarens form. 

Den är svår att komprimera. 

FAST ÄMNE 

Behåller sin egen form och 

är svårt att komprimera. 

De tre aggregationsformerna 

kondenserar 

stelnar 

kokar 

smälter 

Partiklarna i en gas är helt fria 

från varandra och far omkring 

med hög hastighet. De kommer 

bara i kontakt med varandra 

när de kolliderar. 

I en vätska har partiklarna så 

hög energi att de kan förflytta 

sig men de kan inte göra sig 

helt fria från varandra. 

De minsta partiklarna i ett fast 

ämne är tätt och regelbundet 

packade. Partiklarna vibrerar 

i sina lägen men har inte nog 

energi för att bryta sig loss. 

= H 2 O 

= energi 

Ämnen kan förekomma i tre olika aggregationsformer: i fast form, vätskeform 

eller gasform. Du vet att en isbit smälter om man håller den i handen 

och att vatten börjar koka om man värmer det ordentligt på spisen. 

Vad händer egentligen med vattenmolekylerna? 

Partiklarna i alla ämnen befinner sig alltid i rörelse. I en iskristall svänger 

vattenmolekylerna fram och tillbaka på sina platser i kristallen. I flytande 

vatten kan vattenmolekylerna röra sig runt i hela vattenvolymen och i 

vattenånga far de omkring med stor hastighet, fria från varandra. Den 

här ständiga rörelsen hos ett ämnes partiklar (atomer, molekyler och 

joner) kallas för värmerörelsen. När vi tillför värme, dvs. höjer vattnets 

temperatur, rör sig vattenmolekylerna snabbare. Det betyder att deras 

rörelseenergi ökar. När vi kyler vattnet tar vi bort värme. Då kan molekylernas 

rörelseenergi minska så mycket att vattnet ”stelnar” till iskristaller. 

Det som vi har sagt här om vatten gäller för alla ämnen. Vi ska nu studera 

några egenskaper som utmärker de olika aggregationsformerna. 


Kapitel 1

FAST 

ÄMNE 


Fasövergång = byte av aggregationsform 

Ett rent ämne har en bestämd smältpunkt 

och en bestämd kokpunkt. 

sublimering 

sublimering 

GAS 

stelning 

smältning 

ångbildning 

kondensation VÄTSKA 

Figur 1.4. Fasövergångar mellan 

de tre aggregationsformerna fast 

ämne, vätska och gas. 

Vid sublimering går ett ämne direkt 

över från fast form till gasform eller 

tvärtom. 

Figur 1.5. Vilken fasövergång är det 

frågan om här? En giraff i Duisburg 

Zoo smakar på det kyliga höstvädret. 

Fasövergång – byte av aggregationsform 

I figur 1.4 ser du hur ett ämne kan gå över från en aggregationsform till 

en annan. Det kallas fasövergång och är en fysikalisk förändring. 

Ett ämne smälter, dvs. det går över från fast till flytande fas, vid en bestämd 

temperatur som kallas smältpunkten. En smälta av ämnet stelnar 

vid samma temperatur – den kallas då fryspunkten. Övergången från 

flytande till gasformigt tillstånd sker också vid en bestämd temperatur, 

kokpunkten. 

För ett ämne gäller alltså att det smälter respektive kokar vid en temperatur 

som är typisk för ämnet. I tabell 1.1 anges smältpunkter och kokpunkter 

för några ämnen. Kokpunkten varierar med lufttrycket. Värden 

som anges i tabeller gäller alltid för trycket 101,3 kPa. 

tabell 1.1. Smältpunkt, kokpunkt och sublimationspunkt för några rena ämnen. 

Samtliga värden gäller vid trycket 101,3 kPa. 

Ämne Smältpunkt Kokpunkt Sublimationspunkt 

Vatten 0 °C 100 °C 

Koldioxid –78,5 °C 

Rörsocker ca 180 °C 

Glykol –16 °C 198 °C 

Natriumklorid 801 °C 1 473 °C 

Titan 1 668 °C 3 287 °C 

Figur 1.4 visar också två andra fasövergångar. Ett fast ämne kan gå direkt 

över till gas utan att först smälta. Den övergången kallas sublimering. 

Den motsatta övergången när en gas går direkt över till fast ämne 

kallas också sublimering. 

Koldioxid är exempel på ett ämne som sublimerar. Koldioxid i fast form 

smälter alltså inte till vätska utan går direkt över till gas – och om gasen 

avkyls bildas det fasta ämnet direkt. Man använder ofta fast koldioxid 

som kylmedel. Den fasta koldioxiden kallas då ibland ”torris”, eftersom 

”isbitarna” inte blir våta. 



exempel 1.1. Beskriv med kemiska formler 

a) den fasövergång som anges för koldioxid i tabell 1.1, 

b) de två fasövergångar som anges för titan i tabell 1.1. 

Ö 1.4 – 1.7 

En blandning består av två eller 

flera rena ämnen. 

Ett rent ämne har konstanta egenskaper. 

En blandnings egenskaper 

varierar med sammansättningen. 

Lösning a) CO 2(s) → CO 2(g) och CO 2(g) → CO 2(s) 

b) Ti(s) → Ti(l) (vid 1 668 °C) och Ti(l) → Ti(g) (vid 3 287 °C) 

Rena ämnen och blandningar 

Kemisterna skiljer på ett rent ämne och en blandning av ämnen. 

• Ett rent ämne består av ett enda ämne, som kan vara ett grundämne 

eller en kemisk förening. 

• En blandning består av två eller flera ämnen. I en blandning behåller 

ämnena sina typiska egenskaper. 

En blandning kan ändra aggregationsform om temperaturen eller trycket 

ändras men den uppför sig då på ett annat sätt än ett rent ämne: 

• En blandnings egenskaper, t.ex. smältpunkt (fryspunkt), kokpunkt 

och densitet, beror på vilka ämnen som ingår i blandningen och på 

ämnenas halter. 

Du vet säkert att man brukar hälla frostskyddsmedlet glykol i bilmotorns 

kylarvatten för att vattnet inte ska frysa på vintern. En blandning av 

vatten och glykol har nämligen lägre fryspunkt än rent vatten, men fryspunkten 

varierar med glykolhalten – fryspunkten är lägst (– 47 °C) när 

glykolhalten är ca 40 %. 

exempel 1.2. Vatten och guld är exempel på ämnen. Ange ämnenas kemiska beteckningar. 

Lösning De minsta enheterna i vatten är vattenmolekyler och varje molekyl består 

av två väteatomer, H, och en syreatom, O. Därför har vatten formeln H 2O 

(vatten är en kemisk förening). 

Ämnet guld består av enbart guldatomer som har beteckningen Au. Därför 

har ämnet guld också beteckningen Au. 

en blandning kan vara homogen eller heterogen 

Luften är en gasformig 

blandning av framför allt 

kvävemolekyler, syremolekyler 

och argonatomer. 

Socker och vatten är olika 

ämnen. Om du häller socker i 

vatten löses sockret och du får 

en lösning med söt smak. Det 

söta ämnet socker finns alltså 

kvar men sockermolekylerna är 

blandade med vattenmolekyler. 

Kristaller av vanligt socker (rörsocker) är uppbyggda av molekyler som 

har formeln C 12 H 22 O 11 . I en blandning av socker och vatten kan man 

inte se skillnad på de olika beståndsdelarna, inte ens om man använder 


Kapitel 1


I en homogen blandning kan man 

inte urskilja de olika beståndsdelarna. 

En lösning är en homogen blandning. 

En lösning kan vara fast, flytande 

eller gasformig. 

Figur 1.6. Gjutning av plåt till orgelpipor 

vid Grönlunds orgelbyggeri i 

Luleå. Plåten består av en tenn-blylegering. 

I bakgrunden syns färdiga 

orgelpipor. 

En legering är en fast lösning av 

metaller. 

En bergart är en blandning av olika 

mineral. Ett mineral är en motståndskraftig 

kemisk förening som 

finns i naturen (även fritt grundämne). 

I en heterogen blandning kan man 

urskilja beståndsdelarna. 

mikroskop. Sockret och vattnet har blandats så väl och delats upp i så 

små partiklar att blandningen har blivit homogen (grek. homos = samma 

och genos = slag, art). En sådan blandning kallas lösning. Sockerkristallerna 

har ”försvunnit” men det söta ämnet finns kvar i vätskan. En kemist 

anger att det är frågan om en vattenlösning av rörsocker genom att 

skriva C 12H 22O 11(aq). Det är alltså tillägget (aq) efter ämnets formel som 

anger att ämnet är löst i vatten (latin aqua = vatten). De minsta enheterna 

i den här blandningen är av två slag: rörsockermolekyler och vattenmolekyler. 

Kan vi skilja ämnena i en blandning åt? Ja, det är oftast lätt. Om vi till 

exempel värmer sockerlösningen så att vattnet avdunstar blir sockret 

kvar som kristaller. Det är typiskt för blandningar att man enkelt kan 

skilja ämnena från varandra – man separerar ämnena i blandningen. 

Också fasta ämnen kan lösas i varandra och bilda fasta lösningar. Fasta 

lösningar av metaller kallas legeringar. Många av dem har stor teknisk 

betydelse, se figur 1.6. 

Den svenska berggrunden är till stor del uppbyggd av 

bergarterna gnejs och granit. De här bergarterna består 

i sin tur av tre mineral. Figur 1.7 visar en bit blankslipad 

röd granit. Här kan man t.o.m. med blotta ögat urskilja 

mineralkornen. Därför kan granit inte vara en homogen 

blandning av de tre mineralen. Både gnejs och granit är 

heterogena blandningar (grek. heteros = annan). 

Figur 1.7. När granit slipas så att den får en blank yta kan man 

lätt se att tre mineral ingår. De bildar vita korn, ljusröda korn 

respektive mörka fjäll. Ta reda på vilka de tre mineralen är. 



exempel 1.3. Vilken av figurerna visar ett rent flytande ämne, en legering respektive en 

gasblandning? 

Ö 1.8 – 1.10 

Ämnena i en blandning kan separeras 

med fysikaliska metoder. 

Figur 1.8. Järn och svavel blandas. 

svavel svavel 

vatten vatten 

järn 

järn 

a) b) c) 

Lösning Figurerna visar 

a) en legering (atomer av två olika slag är ordnade i en kristall), 

b) en gasblandning (atomer och molekyler av olika slag är fria från varandra), 

c) ett rent flytande ämne (atomer av samma slag är i kontakt med varandra 

men ej ordnade i en kristall). 

svavel svavel + järn+ 

järn 

a) I en blandning av järn 

och svavel kan vi urskilja de 

två ämnena. Blandningen 

är heterogen. 

Ämnen i en blandning kan separeras med fysikaliska metoder 

Vi ska nu beskriva det experiment som visas i figurerna 1.8 och 1.9. Först 

blandar vi lite järnpulver och svavelpulver. Om pulvren är finkorniga bildas 

en grågul blandning som kan verka homogen. Men om blandningen 

granskas genom ett förstoringsglas syns de svarta järnkornen och de gula 

svavelkornen, se figur 1.8 a. Blandningen är alltså inte en fast lösning 

utan en heterogen blandning. 

Vi påstod nyss att det brukar vara lätt att separera ämnena i en heterogen 

blandning. Figur 1.8 visar två sätt att skilja järn och svavel åt. I båda fallen 

använder vi oss av att de två ämnena har olika fysikaliska egenskaper. 

Först häller vi lite av blandningen i ett provrör med vatten – då sjunker 

järnkornen till botten medan svavelkornen samlas i vattenytan. Järn har 

högre densitet än vatten. Svavel har också högre densitet än vatten men 

svavelkornen ”väts” inte av vattnet utan flyter på vattenytan. Densitet är 

en fysikalisk egenskap. Det är också vattnets förmåga att bilda en ”hinna” 

på ytan. Hinnan är så stark att den bär svavelkornen. 

Sedan håller vi en magnet intill blandningen – då dras järnkornen, men 

inte svavelkornen, till magneten. Magnetism är en fysikalisk egenskap. 

järn järn 

svavel svavel 

b) Vi kan skilja järnet och svavlet 

i blandningen antingen genom 

att skaka den med vatten (till 

vänster) eller med hjälp av en 

magnet (till höger). 


Kapitel 1


svavel 

svavel 

vatten 

järn 

vatten 

järnsulfid 

a) Vad händer i provröret? Längst 

ner börjar massan glöda och glöden 

sprider sig snabbt genom hela blandningen. 

Järn och svavel reagerar med 

varandra. 

0 

svavel + järn 

Figur 1.9. Blandningen av järn och 

svavel upphettas. 

Ö 1.11 – 1.12 

järnsulfid 

Nya ämnen bildas genom kemiska reaktioner 

Vi fortsätter med experimentet och värmer blandningen av järn och 

svavel så att den börjar glöda. Då slutar vi att värma – men den glödande 

zonen fortsätter vatten att sprida sig genom hela blandningen, se figur järn1.9 

a. 

Det brukar inte se ut så här när ett ämne smälter, så det måste vara svavel något 

järn 

annat som sker. 

Här måste det ha startat en process som avger värme till omgivningen. 

Då är det inte bara fråga om en fysikalisk förändring. Här sker också en 

kemisk reaktion och i just den här reaktionen frigörs alltså energi i form 

av värme. När reaktionen har stannat av, ser innehållet i provröret helt 

annorlunda ut än när vi började värma. 

järn 

Kemister svavel har kunskaper om ämnenas kemiska egenskaper (dvs. egenskaper 

som visar sig i en kemisk reaktion). Därför kan de tala om hur olika 

ämnen reagerar med varandra. De förstår att i den här reaktionen förenar 

sig de två grundämnena järn och svavel till ett nytt ämne – det bildas 

en kemisk förening som kallas järnsulfid. 

Det nya ämnet järnsulfid bildar en hård klump som är lätt att stöta sönder 

till pulver i en mortel. Vi tar lite av pulvret för att ta reda på några 

egenskaper hos det nya ämnet. Först använder vi samma metoder som 

när vi undersökte blandningen av järn och svavel, se figur 1.9 b. Men här 

misslyckas vi – det går inte att dela upp järnsulfiden i olika beståndsdelar. 

Järnsulfid har inte samma egenskaper som blandningen av järn och 

svavel. 

Sedan lägger vi lite av pulvret i ett provrör och sätter till ett par droppar 

saltsyra. Då bildas en gas som luktar mycket illa. Man känner lätt igen 

gasen – det är vätesulfid, H 2 S (”svavelväte”). Gasen luktar som ruttet ägg. 

Om vi sätter saltsyra till blandningen av järn och svavel i figur 1.8 så 

bildas också en gas, men den luktar inte illa. Här bildas vätgas. Det 

bekräftar vår slutsats att järnsulfid har helt andra egenskaper än den 

ursprungliga blandningen av järn och svavel. 

vatten 

järnsulfid 

järnsulfid 

svavel + järn 

järnsulfid 

järnsulfid 

b) Efter reaktionen kan vi inte längre påvisa ämnena järn och svavel. Det har 

bildats ett nytt ämne: järnsulfid. 



Figur 1.10. En översikt över materiens 

indelning och några viktiga 

begrepp som har införts i detta 

kapitel. På s. 33 finns en tabell där 

du kan se om ett visst grundämne är 

metall, halvmetall eller ickemetall. 

Homogen 

blandning 

Energi 

Fe + S 

FeS 

I en kemisk reaktion bildas ett eller 

flera nya ämnen. 

Utgångsämnena i en kemisk reaktion 

kallas reaktanter. De bildade 

ämnena kallas produkter 

Heterogen 

blandning 

Det här experimentet har visat att järn och svavel kan reagera med varandra 

under utveckling av energi och att det bildas ett nytt ämne, järnsulfid. 

Reaktionen kan beskrivas så här: 

Järn förenar sig med svavel till järnsulfid och då frigörs energi. 

Det blir enklare med en ordformel: 

Järn + svavel → järnsulfid + energi 

Här har två grundämnen bildat en kemisk förening. Kemister använder 

ju särskilda beteckningar för de olika ämnena och beskriver därför reaktionen 

med en teckenformel: 

Fe + S → FeS + energi 

reaktanter produkt 

Utgångsämnena i en kemisk reaktion är ämnena som står till vänster om 

pilen. De kallas reaktanter. När reaktanterna reagerar omvandlas de till 

produkter. Det är ämnena till höger om pilen. I den här reaktionen är 

alltså järn och svavel reaktanter och järnsulfid är produkt. 

I så gott som alla kemiska reaktioner sker också energiförändringar. I en 

del reaktioner frigörs energi till omgivningen, i andra tas det upp energi 

från omgivningen. I reaktionen mellan järn och svavel frigörs energi. 

Materiens indelning – en sammanfattning 

Vi har sett att man kan separera ämnena i en blandning med fysikaliska 

metoder. Då har man nytta av sina kunskaper om ämnenas olika 

fysikaliska egenskaper. I tabell 1.2 ser du exempel på några blandningar 

där ämnena skiljer sig avsevärt i någon (fysikalisk) egenskap. För varje 

blandning anges en lämplig metod att skilja ämnena åt. Där anges också 

den olikhet i fysikalisk egenskap som gör att ämnena går att separera. 

Figur 1.10 visar hur man brukar dela in materien. Begreppen metall, 

halvmetall och ickemetall förklaras i kapitel 3 och begreppen jonförening 

och molekylförening i kapitel 4. 

M A T E R I A 

Blandning Rent ämne 

Jonförening 

Kemisk 

förening 

Molekylärt 

ämne 

Grundämne 

Metall Halvmetall Ickemetall 


Kapitel 1


tabell 1.2. Några exempel på blandningar 

och separationsmetoder. 

I kolumnen längst till höger anges 

den skillnad i fysikalisk egenskap 

som utnyttjas vid separationen. 

Figur 1.12. Med hjälp av en skiljetratt 

(separertratt) kan man separera 

två vätskor som inte är lösliga i varandra. 

Det undre skiktet tappas av. 

Reaktionströga grundämnen har 

svårt för att bilda kemiska föreningar. 

Ädelgaser och ädelmetaller är 

särskilt reaktionströga. 

Syre är exempel på ett reaktivt 

grundämne. 

Ö 1.13 – 1.15 

Exempel Exempel på Olikhet i ämnenas fysikaliska 

på blandning separationsmetod egenskaper 

Alkohol/vatten Destillation, figur 1.11 Kokpunkterna skiljer sig åt. 

Sand/vatten Dekantering (vattnet hälls Densiteterna är olika. 

av) eller filtrering. Olika aggregationsformer 

Olja/vatten Med hjälp av skiljetratt Ämnena löser sig obetydligt 

(två vätskeskikt), figur 1.12 i varandra och densiteterna 

är olika. 

Koksalt/vatten Indunstning Olika ångtryck (mycket olika 

kokpunkter) 

Figur 1.11. Destillation av en vätskeblandning. 

Fria grundämnen är sällsynta i naturen 

Grundämnena är de enklast byggda ämnena – de består ju av bara ett 

atomslag. Endast ett litet antal grundämnen finns i fri form i naturen 

och man kan dela in dem i två grupper: 

• Reaktionströga grundämnen som har svårt att bilda kemiska föreningar. 

Reaktiva grundämnen som har lätt att bilda föreningar. 

• 

värmemantel 

Liebigkylare 

kylvatten 

Till de reaktionströga ämnena hör metallerna silver, guld och platina. De 

kallas sedan länge ädelmetaller just för att de påverkas så lite av luft och 

vatten. Gaserna helium, neon, argon, krypton och xenon är också mycket 

reaktionströga och kallas därför ädelgaser. De finns alla i fri form i luften. 

De reaktiva grundämnena förbrukas hela tiden men de nybildas också i 

ungefär samma takt. Syre tillhör den här gruppen. Det förbrukas syre när 

organismerna andas och när organiskt material förbränns eller bryts ner 

i naturen. Omvänt bildas syre genom algers och växters fotosyntes. Syre 

finns ju i luften, men också löst i vattnet i sjöar, floder och hav. Luftens 

halt av syre är konstant – volymhalten är ca 21 %. Det visar att förbrukningen 

och nybildningen sker i samma takt. 



Figur 1.13. Utvinning av salt ur 

havsvatten i Guerande på Frankrikes 

atlantkust. 

Figur 1.14. Koksaltkristaller. Na + - 

och Cl – -jonerna ordnar sig själva så 

att det bildas vackra, regelbundet 

byggda kristaller. I en kristall är 

byggstenarna ordnade i ett bestämt 

mönster som upprepas genom hela 

kristallen. 

Varför har en del grundämnen lätt för att reagera, 

andra svårt? 

De grundämnen som är mycket reaktionsbenägna finns i allmänhet inte 

i fri form i naturen. Exempel på sådana grundämnen är natrium och 

klor – en metall och en ickemetall. Föreningen mellan dem, natriumklorid, 

är däremot ett kemiskt stabilt ämne. Det förekommer i naturen i 

stora mängder, dels löst i havsvatten, dels som mineral i rester efter forna 

tiders hav. Mineralet kallas stensalt eller bergsalt. Figur 1.13 visar utvinning 

av salt ur havsvatten. 

Varför reagerar en del ämnen, t.ex. natrium och klor, så lätt med varandra 

och varför har andra ämnen så svårt för att reagera? För att få svar 

på de här frågorna måste man känna till hur de olika ämnenas atomer är 

byggda. Det får du lära dig i nästa kapitel. 


3 

Kapitel 1


Övningsuppgifter 

1.1. Namnge följande grundämnen: 

a) O b) Ne c) C d) Ag 

1.2. Vilket kemiskt tecken har följande grundämnen: 

a) järn c) fosfor 

b) magnesium d) mendelevium? 

1.3. a) Vilket eller vilka av begreppen kemisk förening, 

grundämne och molekylärt ämne passar in på 

följande ämnen: N 2 , NO, Ne respektive SO 2 ? 

b) Hur många atomer innehåller varje enhet av 

ämnena som anges av formlerna i a)? 

1.4. Förklara varför det är lättare att pressa samman 

ett ämne i gasform än ett ämne i vätskeform. 

1.5. Vilka är de tre aggregationsformerna? I vilken av 

formerna har ämnet högst energiinnehåll? 

1.6. Du lägger isbitar i ett glas vatten. Har du då ett 

rent ämne eller en blandning? 

1.7. Läs igenom och ange de ord som fattas på platserna 

A–C. 

a) Ett ämne går över från fast till flytande form 

vid en temperatur som kallas …A 

b) Ett ämne går över från flytande form till 

gasform vid en temperatur som kallas …B 

c) I det fasta ämnet har partiklarna bestämda 

platser men de kan …C 

1.8. Ange för var och en av följande blandningar om 

den är homogen eller heterogen: 

a) sand och koksalt 

b) vatten och koksalt 

c) socker och koksalt 

d) etanol och vatten 

e) matolja och vatten 

f) mässing. 

1.9. Vilka av följande ämnen är rena ämnen och vilka 

är blandningar? 

a) bensin 

b) syre 

c) cocacola 

d) T-sprit 

e) kranvatten 

f) zink 

1.10. Placera följande ord i rätt mening: 

legering, löses, smälter, sublimerar. 

a) Mässing är en fast lösning av zink i koppar. 

En sådan lösning kallas …A 

b) När man lägger en isbit i ett glas läsk …B 

isbiten. 

c) När man lägger en sockerbit i en kopp kaffe 

…C sockerbiten. 

d) När man håller en bit fast koldioxid i handen 

…D koldioxiden. 

1.11. I vilka av fallen a)–e) sker en fysikalisk förändring 

* och i vilka sker en kemisk reaktion? 

a) Isbitar smälter i en kall läsk. 

b) Mjölk surnar. 

c) Vatten fryser till iskuber. 

d) Bensin förbränns i en bilmotor. 

e) Etanol avdunstar från huden. 

1.12. Namnge fasövergångarna i a)– c) samt ange för var 

och en om det tas upp eller avges energi. 

a) fast stearinsyra → flytande stearinsyra, 

b) vatten → is, 

c) vattenånga → vatten, 

d) jodkristaller → jodånga. 

1.13. Ange om följande ämnen är en homogen blandning, 

heterogen blandning, kemisk förening eller 

grundämne, se rad 3 i figur 1.10 sidan 11: 

koppar, luft, koksalt, järnsulfid, svavel, gnejs, kisel 

och väte. 

1.14. Silveroxid är ett fast ämne 

som har svart färg. Det sönderdelas 

vid upphettning 

till en färglös gas och ett 

metallglänsande ämne. 

Skriv en ordformel för 

sönderdelningen. 

Bilden visar vad som händer 

när man vill identifiera den 

gas som bildas. På webben 

får du se hur man gör. 

1.15. Anta att man vill skilja de ämnen åt som ingår i 

blandningarna a, d och e i uppgift 1.8. 

a) Hur gör man för att skilja sanden från koksaltet 

i blandning a? Man vill alltså ha den rena 

sanden kvar. 

b) Hur gör man för att avskilja etanolen från 

vattnet i blandning d? 

c) Hur gör man för att avskilja matoljan från 

vattnet i blandning e? 

Elever frågar 

1. Hejsan! Jag läser kemi A och har en liten fundering. 

Jag undrar vad knallgas har för strukturformel. Alltså 

inte 2H 2 O utan hur bindningarna sitter ihop. 

2. Hej! Jag har en fråga: Vad är skillnaden mellan en 

kemisk förening och en blandning? 

3. Hej! jag undrar vad är egentligen en atom?

Kemi handlar om ämnen och deras omvandlingar - Liber

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?