här - Fria Ligan

DEN VILDA KAMPEN OM GRYNINGEN
drag han gjorde, försökte låsa varje digital dörr han öppnat. Men Dexter var
ostoppbar, båda hjärnorna flödade av genikraft. Finn och Dexter var på
samma sida i dag. Athena kunde inte stå emot. Med en sista knapptryckning
nödstoppade han hela kraftverket.
Ljuset försvann på ett ögonblick. Svärtan var total.
Dexter såg ingenting. Lyssnade. Försökte stänga ute ljudet av sin egen
hetsiga andhämtning. Av hjärtats dunkande slag. Av kondensdropparna
som fortsatte falla från det vittrande taket. Ingenting.
Var Athena… avstängd?
Nej.
Ljuset steg åter i kontrollrummet. Svagare än förut. Men obevekligt.
”RESERVKRAFT PÅKOPPLAD. TOTAL ENKLAVFÖRSLUTNING PÅGÅR. T MI-
NUS 12 MINUTER.”
Nej nej nej.
”Kom nu!”
Enar och Flårian skrek åt Dexter. Han släppte allt hopp och sprang. Alla
tre vadade i väg så fort de kunde genom det ångande reaktorvattnet som
stod knädjupt över golvet. Flårians kortvuxne tjänare sackade efter, nedtyngd
av packning.
”T MINUS 11 MINUTER, 30 SEKUNDER.”
Under den långa klättringen i hisschaktet från Rymdkontrollen till
monorailspåret hade Dexter radioanropats av Dogglas Parker, råskinnet
från Lejonorden. Han bad om hjälp, sade att hans patrull
angripits av Styggelsens slavar. Dexter uppmanade Dogglas att ta
sig till kraftverket. Lite extra vapenkraft mot BPM kunde inte skada.
Dexter lyckades få fart på ett gammalt monorailtåg med några epack,
och med Adelia och Osvald Junior i släptåg nådde gruppen
snart det översvämmade kraftverkets kontrollrum. En våldsam strid
tog vid mot Vita Kårens soldater under ledning av den grovhuggne
kapten Hulk Hendrik, men mutanthatarna hade ingen chans mot det
samlade psioniska anfallet från Kleo, Adelia och Osvald.
Gruppen fann BPM-patrullens ledare, PSIPO-chefen Serafim
Wickel som Kleo sargat med psionisk eld i Hindenburg ett drygt
halvår tidigare, inlåst i reaktorkammaren. Wickel kunde aldrig överleva
den intensiva zonsmittan där inne. Vanvettig offrade han sitt liv
120