Att arbeta med pannlobsdemens är en utmaning. Det är psykiskt ...

Att arbeta med pannlobsdemens är en utmaning. Det är psykiskt tungt men när man
lyckas skapa tillit och förtroende till de demenssjuka och deras anhöriga ger det så
mycket tillbaka. Det säger Lidia Castro, undersköterska på Sätra vård- och
omsorgsboende.
Stämningen på avdelningen för personer med pannlobsdemens är lugn och harmonisk. Miljön
är tämligen avskalad utan en massa prydnader vilket jag strax får förklarat med att lösa
föremål försvinner.
– När vi skulle städa ut julgranen fanns endast två julgranskulor kvar, säger Lidia Castro med
ett leende.
Lidia Castro är mentalskötare och undersköterska och arbetar på gruppboendet med sju
boenden. Hon har arbetat inom vården i 22 år och inom demensvården i 10 år. När hennes
barn var små lämnade hon akutsjukvården för att skaffa sig ett arbete där hon inte behövde
arbeta kvällar och helger.
Hon fann snart att arbetet med personer som har pannlobsdemens är en utmaning.
– När man lyckas skapa tillit och förtroende, en god relation till de demenssjuka och deras
anhöriga ger det så mycket tillbaka.
Men arbetet är psykiskt krävande så att handledning är viktigt för att orka med, betonar hon.
Arbetsgruppen får handledning en gång i månaden.
Vad skiljer ett gruppboende för personer med pannlobsdemens jämfört med ett
ordinärt demensboende?
– Personer med pannlobsdemens är ofta rastlösa, har kortare stubin och är mer utåtagerande.
Därför brukar personalstyrkan vara högre än vid ordinärt boende. På detta gruppboende
arbetar vi tre personer på förmiddagen och tre personer på eftermiddagen sju dagar i veckan,
säger Lidia Castro.
Fasta rutiner A och O när man arbetar med den här typen av demenssjukdom. Lidia Castro
betonar att det är viktigt men kunskap i svenska språket för att undvika missförstånd.
Vårdarna måste vara bestämda och markera på rätt sätt utan att för den skull vara översittare.
Man får inte visa sig ängslig eller rädd för då läser de boende av personalen direkt. Allting ska
vara inlåst (knivar, tvål osv.).
Länk till fakta om pannlobsdemens… http://www.demenscentrum.se/Fakta-omdemens/Demenssjukdomarna/Frontotemporal-demens/
Morgonrutiner
Varje morgon mellan kl. 7-8.30 duschar alla boende vardag som helgdag. Klockan 8.30
serveras frukost till samtliga. Här delas de boende in i mindre grupper med fasta platser för att
kunna koncentrera sig och äta utan störningsmoment.
– Det är viktigt att inte ha för många olika bestick, tallrikar för att underlätta måltiden. Gröten
ställs fram först och sedan serveras kaffe och smörgås, säger Lidia Castro.

Några boende är fysiskt orolig och vandrar av och an. Dessa personer får lägga sig och vila
efter frukost. Här upprepar Lidia Castro flera gånger för en boende ”du måste vila en stund
för att orka med.”. För att den boende ska komma till ro måste dessa meningar upprepas om
och om igen.
Klockan 10.30 serveras mellanmål och dryck med tanke på den energi som går åt för dem
som promenerar runt avdelningen hela dagen lång. Klockan 12 är det lunch och när
eftermiddagen tar vid fortsätter olika aktiviteter anpassat för individen.
Nyinflyttad – så här går det till
När den demenssjuke personen flyttar in till boendet ber personalen anhöriga att inte komma
på besök under två veckor. Detta för att skapa sig en bild av den äldre genom att observera
vilka behov och problem som finns.
– När en ny boende flyttar in är det vanligt att personen i fråga inte har duschat eller bytt
kläder under en lång tid. Tidigare vårdgivare har inte lyckats hjälpa den äldre som på olika
sätt avvärjt all form av hjälp. Det kan handla om fysiska aggressiva utbrott i form av knuffar
och slag mot personalen, säger Lidia Castro.
Det är därför av vikt att den boende snabbt kommer in i de fasta rutinerna så att vardagen
fungerar. Efter två veckor sker en vårdplanering med läkare, sjuksköterska, kontaktman och
anhöriga. En kontaktman sköter allt runt den boende. Det handlar om tandläkarbesök, fotvård,
promenad, anhörigkontakt samt städning av rummen. Dessutom dokumenterar
kontaktmannen omsorg som utförs i den sociala dokumentationen kring varje individ.
– Vid mötet diskuterar man strategier för god omvårdnad och läkemedel för att lindra
eventuell oro och ångest. Med hjälp av observation och anhörigas berättelser tar
kontaktmannen reda på den boendes bakgrund och intressen s k livshistoria, säger Lidia
Castro.
Varje boende har en omvårdnadsansvarig sjuksköterska men hon arbetar på ett annat plan i
huset. Sjuksköterskan kommer till avdelningen vid vårdplanering eller om något akut
inträffar. Lidia Castro saknar närvarande sjuksköterska på avdelningen. Hennes erfarenhet
från tidigare vårdenhet är att det är viktigt med en stationär sjuksköterska för kontinuitet och
uppföljning av insatta mediciner. Nuvarande system leder till att det kan ta lite längre tid för
medicinändringar. Två gånger per år eller oftare beroende på den boendes behov följs
dokumentationen upp och utvärderas.
Fallbeskrivning av person med pannlobsdemens
En man i 70-årsåldern har en pannlobsdemens. Mannen har alltid varit propert klädd och haft
ett välbetalt arbete. Innan mannen fått sin diagnos har hans ekonomiska situation förvärrats
drastiskt då han förlorat stora summor pengar när omdömet inte längre räckt till vid handel av
aktier.
Under åtta års tid har han bott på flera boenden inom psykiatrin och inom äldreomsorgen. Han
är orolig och har ett fysiskt och speciellt återkommande rörelsemönster.
Vid ankomst till avdelningen har mannen vägrat ta emot hjälp med dusch och rakning under
en månads tid. Under en period av tre veckor kämpar personalen med att hjälpa honom med

dusch och påklädning. När de hjälpt honom på med alla kläder tar han av sig kläderna
ideligen.
Efter hand är han lugnare vid duschning och han slutar så småningom att ta av sig kläderna.
Tack vare personalens idoga arbete och fasta och bestämda rutiner i kombination med
läkemedel kan mannen återigen få känna sig hel, ren och proper. Han har alltid haft skjorta
och väst på sig samt nypressade byxor och personalen fortsätter att stärka hans identitet med
att hjälpa honom att klä sig som tidigare. Frun är imponerad av personalens insatser!
Undersköterskan Lidia Castro ger exempel på hur hon genom olika aktiviteter stärker
relationen till mannen. När hon bakar brukar han hjälpa till. Eftersom han gillar sötsaker vill
han gärna smaka på smeten. Lidia Castro blir glad när han säger: Jag älskar när du jobbar!
En annan vanlig aktivitet att promenera till centrum för att handla bakelser. När de betalat
brukar han säga: Nu är jag klar. Nu går vi hem!
Vilka råd vill du ge personal som arbetar med personer som har en pannlobsdemens?
Argumentera inte!
”Styr och ställ” inte med den sjuke
Låt inte mästrande i ditt tonfall
Ställ inte långa frågor
Tala inte om den sjuke i tredje person
Undvik stökig miljö
Var konsekvent och klara av att sätta gränser
Var tolerant vid tillbud och incidenter
Var flexibel när den boende växlar i sinnesstämning under dagen
Förbered dig att klara av konfliktsituationer