Aktuellt - Jönköpings Läns Konstförening

Aktuellt
I N F O R M A T I O N S B L A D F Ö R J Ö N K Ö P I N G S L Ä N S K O N S T F Ö R E N I N G F E B R U A R I 2 0 0 4
VERNISSAGEN
L
O
CKADE
ORDFÖRANDEN HAR
ORDET SID 2-3
900
B E S Ö K A R E
VINNARE I KONST-
LOTTERIET SID 4
LÄNSSALONGEN 2003
SID 8-9

Aktuellt Aktuellt
ORDFÖRANDEN HAR ORDET
TRETTON HÄNDELSERIKA ÅR
Välkommen till ett nytt händelserikt år med
Jönköpings Läns Konstförening, innefattande
utställningar, resor och intressanta föreläsningar.
Som ni alla vet utvecklades 2003 till ett
extraordinärt år i föreningens historia. Det var
nämligen då vi erhöll en förstklassig donation
omfattande 37 förnämliga verk, representerande
svenskt måleri från 1900-talets första hälft.
Donator är, som tidigare omtalats,
Jönköpingsbördige Per Gannevik, numera
bosatt i Stockholm. Denna donation är en
lika betydelsefull händelse som när Gerhard
Bonnier donerade sin konstsamling till
Moderna Museet, enligt chefen för Liljevalchs
konsthall Bo Nilsson.
Samlingen kommer att hållas tillgänglig på
Länsmuseet.
Man kan nu konstatera att på bildkonstens
område har museet i ett slag, tack vare Paulioch
Ganneviksamlingarna, museets egna samlingar
inte minst Bauersamlingen – inträtt i
rollen som ett av de ledande museerna utanför
storstadsregionerna.
När det gäller våra samlingar anser jag personligen
det vara utomordentligt angeläget att
de förblir i konstföreningens ägo, dock under
museets förvaltning. Det är ju ändå samlingar-
– 2 –
na som utgör vår gemensamma plattform och
”kittet” i verksamheten.
Vårt uppdrag i detta sammanhang är naturligtvis
att ständigt hålla samlingarna under
aktualitet och visa dem på museet och andra
tänkbara utställningsarenor.
Efter 13 år som ordförande i styrelsen för
Jönköpings Läns Konstförening är tiden nu
kommen att lämna utrymme för nya idérika
krafter. Vår eminente kassör Paul Landberg
har också för avsikt att lämna sitt uppdrag i
samband med föreningens årsmöte.
Det känns vemodigt. Jag bär dock med mig
en mängd glada minnen; möten med våra
medlemmar som ofta utvecklats till bestående
vänskap, ett givande samarbete i vår styrelse
och ett stort stöd för verksamheten från
museets sida.
Vi har upplevt ett accelererande intresse för
föreningen och dess olika aktiviteter. Glädjande
nog har medlemsantalet succesivt ökat
över åren. Detta ger naturligtvis styrka och
kraft och inte minst legitimitet åt föreningen.
JLK är samtidigt en vänförening till museet
och utgör därmed en viktig stödtrupp i museets
verksamhet.
Konsten förblir en sinnets berusning. Den

uppvisar alltid kontinuitet som vilar i en tradition
oavsett nydanande rörelser. Dessutom
har den många angelägna avsikter. En av
dessa är att försöka åskådliggöra det till synes
ogripbara i vår tillvaro.
LÅT DEN BERIKA OSS!
ÅKE NU KAN DU TA DET MED RO.
Livet och konsten
Otte och Hilding visste det,
Bror och Olle säkert också,
det där om livet,
att det är som en vattendroppe,
en glänsande en,
som brister och faller
i evighetens hav.
Medan det pågår
tror vi kanske
att det skall vara för evigt,
men konstnären vet…
och skapar, förevigar
lindrar stundens ångest
får oss att fly ett tag
lagar trasiga drömmar
nu och för framtiders framtid.
Aktuellt Aktuellt
Väcker oss, tröstar oss
med sin inneboende kraft,
den gudomlig gåvan,
förmedlar kontakten
med vårt undermedvetna och
översinnliga,
gränserna får överskridas
suddas ut eller förstärkas,
allt är möjligt.
Vi njuter och skrattar i baren,
all världens människor,
dansar, dricker, älskar,
vilar ett tag,
den unga flickan längtar, beundrar
och darrar
inför det fulländade lejonet
- styrka, smidighet, sinnlighet.
– 3 –
Därmed sätter jag punkt och tackar er alla
för innehållsrika år.
Lycka till i fortsättningen!
Det är en förmån att vara medlem i JLK.
VERNISSAGE, JÖNKÖPINGS KONSTMUSEUM, VID ÖVERLÄMNANDET AV PÄR GANNEVIKS KONSTSAMLING
Kanske så vi alla känner
inför konstens storhet
och konstnären,
en religion, ett andligt
mysterium
på vår ensamma väg
i verklighetens kalla
tunnelbana.
Pär du konstens mecenat,
du inviger oss i en underbar värld
delar med dig
av eviga gåvor
öppnar våra ögon
och vi ser och uppfylls
- så ger du oss ständigt nya insikter.
GUNILLA GLANS 2003 12 20

KALLELSE
TILL
ORDINARIE
ÅRSMÖTE
MED
JÖNKÖPINGS LÄNS
KONSTFÖRENING
LÖRDAGEN
DEN 27 MARS
KL 16.00
PÅ
LÄNSMUSEET
❖
SEDVANLIGA
ÅRSMÖTES-
FÖRHANDLINGAR
❖
KL 15.00
VERNISSAGE
ÅKE GÖRANSSON
MÅLERI
Aktuellt Aktuellt
– 4 –
VINNARE I 2003 ÅRS
KONSTLOTTERI
VID DRAGNINGEN I MEDLEMSLOTTERIET
DEN 6 DECEMBER UTFÖLL VINSTERNA
ENLIGT NEDANSTÅENDE LISTA:
1. Mats Eriksson, Bodafors
2. Ulla Odén, Jönköping
3. Curt Andersson, Bankeryd
4. Ingemar Legrell, Jönköping
5. Barbro Larsson, Huskvarna
6. Lis-Britt Carlsson, Jönköping
7. Sven Kvint, Jönköping
8. Astrid Wikman, Jönköping
9. Evy Rothé, Jönköping
10. Petra Carlberg, Huskvarna
11. Hanna Bülow, Jönköping
12. Eva Hunemark, Jönköping
13. Lennart Olson, Jönköping
14. Tore Palmqvist, Jönköping
15. Tjm. konstkl. Fläkt Wo, Jönköping
16. Walter Larsson, Jönköping
17. Bertil Andrén, Svanesund
18. IngMarie Isacson, Jönköping
19. Ingmarie Elmqvist, Jönköping
20. Elsie Andersson, Tranås
21. Aina Svensson, Jönköping
22. Maj-Britt Eriksson, Jönköping
23. Gunnel Johansson, Jönköping
24. Barbro Björkteg, Huskvarna
25. Doris Gröhn, Nässjö
26. Lennart Olofsson, Jönköping
27. Berit Johansson, Jönköping
28. Eva Arwidi, Jönköping
29. Britt Efverlund, Huskvarna
30. Christina Lund, Jönköping
31. Folke Schultz, Jönköping
32. Solveig Hansson, Vaggeryd
33. Ulf Mattsson, Jönköping
34. Elisabeth Thorell, Jönköping
35. Elisabeth Mörner-Serikoff, Huskvarna
36. Lena Räntfors, Jönköping
37. Stig Johansson, Jönköping
38. Gunvor Ivarsson, Huskvarna
39. Britta Linnman, Jönköping
40. Birgitta Moberg, Huskvarna
De vinnare, som anmält telefonnr enl. anmaning på varje
års medlemsinbetalningskort har meddelats per telefon.
Ännu ej avhämtade vinster bör hämtas snarast i
Länsmuseets reception tel. 036-30 18 00.
VI GRATULERAR VINNARNA OCH HÄLSAR ALLA
MEDLEMMAR VÄLKOMNA TILL
NÄSTA UTLOTTNING, VILKEN SOM VANLIGT
ÄGER RUM I DECEMBER.

Aktuellt Aktuellt
JÖNKÖPINGS LÄNS KONSTFÖRENING
OCH JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM
INBJUDER UNGA KONSTNÄRER I GYMNASIER
OCH FOLKHÖGSKOLOR INOM JÖNKÖPINGS LÄN TILL
Ungdomens
Vårsalong
2004
MED JURYBEDÖMNING
DEN
17 APRIL – 9 MAJ 2004
på Jönköpings läns museum
VERNISSAGE
LÖRD. DEN 17 APRIL KL. 13.00
ETT FÖRSTA PRIS (1000:-) OCH TRE BOKPRISER DELAS UT
UNGDOMENS VÅRSALONG
Ett säkert vårtecken är att det återigen är dags för Ungdomens vårsalong, i år för nionde gången.
Ungdomar från länets alla gymnasieskolor och folkhögskolor är välkomna att deltaga.
Salongen är nu etablerad och många ungdomar väntar med spänning att få visa vad de kan och bli
bedömda av en kunnig jury. Juryn består av tre ledamöter, en konstnär, en bildlärare och en elev.
Dessa tre avgör vilka konstverk som skall ställas ut och vem som skall få första ”priset” samt vilka
som ligger närmast efter.
Varje elev deltar med tre verk inom området bild och form. Teknikerna kan vara allt från måleri
och skulptur till keramik, silversmide, foto, datorbehandlade bilder m.m. – allt som ryms inom
skolornas bildämnen.
Inbjudan till Vårsalongen har nu gått ut och det kommer an på bildlärarna i de olika skolorna att
informera och inspirera eleverna att skicka in sina bidrag.Inlämningen skall göras på Länsmuseet
fredagen den 2 april 2004 före kl 17.00. Man behöver en särskild anmälningssedel som kan hämtas
på skolorna eller på museet.
Vernissagedagen kommer förhoppningsvis Länsmuseet att fyllas, inte bara av de utställande ungdomarna
utan också av deras föräldrar, syskon, kompisar och andra intresserade.
Vi hoppas att Ungdomens Vårsalong 2004 skall locka många elever från skolornas olika program
att skicka in sina bidrag. Det finns så många begåvade och kreativa elever på våra skolor runt om i
länet. Detta är ett utmärkt tillfälle för dem att visa vad de kan.
BIRGITTA THOR
– 5 –

Strax efter semestertidens slut fick
vi som arbetar med konsten på
museet ta del av nyheten att konstföreningen
fått en ny stor donation
av 1900–tals konst. Spänningen var
stor när vi bläddrade igenom pärmen
med färgfotografier av samlingen
och vi blev inte besvikna.
Här fanns en mångfald betydande
verk av framstående konstnärer och
av konstnärliga stilar som tidigare
inte funnits representerade i museets
och konstföreningens
samlingar. Det kommer
nu att bli möjligt att ge
en betydligt djupare och
rikare presentation av
1900 talets svenska
konsthistoria i vår permanenta
utställning till
glädje för länets invånare
och gäster utifrån.
Nedan ger jag några
exempel ur samlingens
mångfald, men helheten
går ej att fånga i dessa
korta rader. För den som
vill veta mer kan jag hänvisa
till den nya katalog
som ges ut i samband
med utställningen, där
Liljevalchs chef Bo
Nilsson gör ett ”Porträtt
av en samling”.
Pojke i blå mössa är ett
tidigt verk av Vera Nilsson, som
hon målade sommaren 1918 i
Borgholm på Öland. Enligt Vera
Nilssons dotter Catharina var
modellen en liten öländsk känslig
pojke som hette Gustaf. Hans skörhet
är fångad i den bortvända blicken
och i de små händerna, men
samtidigt är han skildrad med den
integritet som är framträdande i
Vera Nilssons barnporträtt. De tydligt
kubistiska dragen i bilduppbyggnaden
och i förskjutningen
mellan kropp och kläder är typiskt
för Vera Nilssons målningar från
Aktuellt Aktuellt
Ganneviksamlingen
24 januari – 7 mars
denna tid. Till naivisterna räknas
Hilding Linnqvist och Erik
Hallström. Hos dem finns en strävan
mot den äkta innerlighet i
uttryck man annars finner hos den
oskolade konstnären eller i Ernst
Josefssons sjukdomsbilder. Ute i
Europa hade det stora kriget härjat
och konstnärerna fick under 1910talets
slut istället resa i fantasins och
minnenas värld; i en orolig tid vill
de skildra en mer idyllisk tillvaro.
IVAN IVARSSON: PÅ VERANDAN, STENUNGSUND.
Hilding Linnqvists Vilande
Kvinna, 1919, håller en vit duva i
sin hand och omges av en blomsteräng
med ett sagoslott i fjärran.
På 1920-talet kunde konstnärerna
åter resa ut i världen. Baren i
Paris, är en av de många bilder
Otte Sköld målade från Paris nöjeslokaler.
Men det är inte en stämningsskapande
bild av ”det glada
20-talet” han gjort, utan med inspiration
från den nya saklighet är hela
scenen målad på ett registrerande
detaljrikt sätt. Blicken kan obehindrat
vandra runt på upptäcks-
– 6 –
färd, i målningen där ting och
människor är avbildade med
samma omsorg.
Den episkt berättande traditionen
lever vidare hos bland annat
Sven (X-et) Erixsson och Bror
Hjort. I de fyra stora målningarna
av Bror Hjort finns en naivism av
ett mer bondskt och robust slag
med rötter i folkkonsten. I Flickan
och lejonet ser vi det stora djuret
instängt i sin bur som med en närmast
”mänsklig” blick
möter flickans - ett
möte mellan natur och
kultur?
Det medvetet naivt
berättande är grunden
för Olle Olsson Hagalund
när han skildrar
livet och människorna i
kåkstaden Hagalund där
han själv levde hela sitt
liv. Hilding Linnqvists
och Eric Hallströms
konst var hans stora
förebilder.
En annan riktning
inom konsten vid denna
tid var den kolorism
som utvecklats i Göteborg.Göteborgskoloristerna
var egentligen
ingen grupp, men
begreppet används för den
konstnärsgenration som studerade
på Valand med Tor Bjurström som
inspirerande lärare på 1920-talet.
För dem var färgen ett uttryck för
känslor och stämningar - men vad
de säger kan vara högst personligt
och individuellt. Närheten till västkustens
hav och natur är en annan
gemensam nämnare, som tydligt
känns i Inge Schiölers fem målningar,
i Ragnar Sandbergs
Najadens barkass och i Ivan
Ivarssons Veranda i Stenungssund.
HELEN AGRENIUS

Åke Göranssons konst är i högsta
grad levande och aktuell trots att
det är mer än sextio år sedan som
han gick bort, endast 40 år gammal.
Hans liv uppfyller på alla sätt
myten om ett tragiskt konstnärsöde.
Att måla var för honom en livsnödvändighet
som han aldrig lyckades
förena med att samtidig ge sig
själv och sina närstående ett drägligt
liv. Fattigdom och sjukdom
bröt ned och fick honom att dra sig
undan sina konstnärskamrater.
Först efter att han själv var fången i
sinnessjukdomen och intagen på
Lillhagens sjukhus upptäcktes och
räddades hans målningar till eftervärden
av Arne Stubelius.
Aktuellt Aktuellt
OLLE OLSSON HAGALUND: FLICKA MED GUL HATT. SVEN ”X-ET” ERIXSON: RIDDARFJÄRDEN MED STATSHUSET.
Åke Göransson
Måleri
27 mars – 2 maj
Åke Göransson var under åren
1924 till 27 elev till Tor Bjurström
på Valand i Göteborg där han fick
lära sig att arbeta med motsättningen
mellan varma och kalla färger -
att sätta färg mot färg. Denna
undervisning tillsammans med
inspiration från Karl Isakssons och
Carl Kylbergs konst blev grunden
för den unga konstnärsgeneration
som kom att kallas Göteborgskolorister.
I Åke Göranssons tidiga måleri
är dessa rötter tydliga för att kring
1930 utvecklas mot ett allt mer
egensinnigt och personligt uttryck.
Han har då isolerat sig helt i hem-
– 7 –
met där han lever tillsammans med
sin mor och en yngre bror och han
söker sina motiv i den lilla värld
som omger honom; lägenhetens
enda rum och utsikten genom
fönstret ut mot gatan. Han arbetar
ofta på nätterna. I brist på material
målar han över sina gamla dukar
med tunn färg i gröna skimrande
toner som mångtydigt laddar motiven.
När inte längre modern klarar
av att ta hand om sin sjuke son tas
han in på Lillhagens mentalsjukhus
1937. Redan 1932 har han fått diagnosen
schizofreni.
HELEN AGRENIUS

I samband med vernissagen av Länssalongen undrade
aktuellt-bladets redaktör om jag inte kunde skriva någonting
om salongen till nästa nummer. Jag
besitter inte precis recensentens kapacitet,
men som stor konstälskare och rutinerad
skribent, kunde jag vid närmare eftertanke
inte neka mig själv nöjet att anta utmaningen
- på mina egna villkor.
I akt och mening att fullfölja mitt värv besökte jag därför
museet en kulen dag i början av det nya året, totalt oförberedd
och endast försedd med en minibandspelare. Mitt
syfte var helt enkelt att komma till tals med några av besökarna
under en vanlig utställningsdag. För att lyssna på
deras allmänna intryck och höra deras uppfattningar om
enskilda verk. Jag hoppades kanske för mycket när jag
utgick ifrån att folk i gemen skulle vilja yttra sig om så
kontroversiella ting som konst - särskilt med en mikrofon
framför sig. Men jag förväntade mig inga intellektuella
kommentarer eller truistiska brösttoner. Såg hellre fram
emot den oerfarnes osminkade omdöme, besökaren som
betraktar konsten med hjärtat i stället för hjärnan.
Det första jag lägger märke till vid mitt
inträde i hallen är en äldre kvinna, som står
lätt framåtlutad och stirrar rakt in i väggen.
Jag ser henne i halvprofil. Hon håller i sina
glasögon med ena handen där de sitter en bit
ner på näsryggen. Ansiktet är blekt men stramt och jag
anar ett litet leende när hennes forskande blick spelar över
de tre diminutiva akvatinterna av Birgitta Andersson. Vi
är ensamma i salongen. Hon är nog medveten om min
närvaro, men alltför upptagen i sitt studium för att först
ägna mig något intresse. Så tar hon ett steg tillbaka, behåller
ögonkontakten med tavlorna några sekunder - och
vänder sig sedan mot mig:
- Har du sett dom här? frågar hon, utan att släppa kontakten
med bilderna.
- Ja svarar jag. Tycker du om dom? undrar jag.
- Ja jag tycker om allihop!
Vill gärna prata lite med den gamla damen. Men hon
tycks absorberad av Birgittas bilder och jag lämnar henne.
Kanske kan jag återuppta samtalet lite senare.
På väg in till nästa hall stöter jag på ett par i 40-årsål-
Aktuellt Aktuellt
LÄNSSALONGEN 2003
– 8 –
dern, som skrattar högt och öppenhjärtigt inför Emelie
Philipsons video-installation. Han verkar nästan skämmas
för deras munterhet.
- Man kan ju inte låta bli, säger han. Men det kanske är
som att svära i kyrkan!?
- Nej varför det? kontrar jag. Det är väl inte fel att skratta
åt det absurda...
På frågan om han hittat något favoritverk i utställningen,
så säger han - utan att tveka:
- Pontus Åqvists “Long walk to freedom”
På samma fråga till henne får jag svaret, samtidigt som
hon pekar inåt salen:
- Dom där små träden... (Göran Ljunggren)
Väl där inne upptäcker jag att det finns intervjuobjekt
så det räcker. jag väljer först ut kvinnligt par, mor och dotter
visar det sig. Det är mamman (70 år?) som är mest talför.
Och som tydligen är ute på krigsstigen.
- Dom där! säger hon och pekar mot Christer Lundahls
stora målningar. Det är ju skrämmande... usch! utbrister
hon och gör sedan en gest mot Anna Eckerts screentryck
en bit därifrån. Ska det va ett mönster, eller ... ?
När jag vill veta om hon sett något som hon tycker om
så vänder hon sig snabbt om. Söker med blicken bort mot
det stora fönstret. Med sitt upphöjda pekfinger som vibrerande
känselspröt markerar hon riktningen mot verket
ifråga.
-Träden därborta. säger hon och ler förnöjt. jag förstår.
Återgår nu för en stund till det första rummet. Ser inte
en skymt av Birgitta Anderssons tillskyndare. Men nya
ansikten har kommit till. Jag närmar mig två män, en i
trettioårsåldern och en yngre man i mellanstadieåldern.
Pojken backar inte när jag håller fram micken och frågar:
- Vad tycker du bäst om? (jag avser givetvis konsten
omkring oss).
- Legobitar och skolan, svarar den bildsköne gossen och
lyser upp.
Jag blir lite ställd. Inser att frågan var fel ställd.
Preciserar den och får ett bestämt svar, samtidigt som han
pekar på Pontus Åqvists “Hipp Hopp
Hurra”, som hänger tvärs över rummet
alldeles intill.
- Skulle du vilja ha den på ditt rum?
undar jag.

- Naäh... den är nog lite för dyr... och för stor, säger han
och tittar blygt ner i golvet.
Jag vänder mig till pappan. Han berättar om motivet
till deras besök.
- Jag kom egentligen för att titta på Håkan Albeman...
han bodde i samma uppgång som oss en gång... och så
Lena Blomqvist... jag hjälpte henne med en installation på
jobbet för ett par år sedan... dom där trasselhögarna var
fina tycker jag... men kanske lite för abstrakta för min
smak.
Åter till det andra rummet. Tar sikte på ännu ett medelålders
par, som står och betraktar Lisa Atterströms underfundiga
objekt. De vänder dem ryggen med en påtagligt
tveksam min, i samma ögonblick som jag
närmar mig:
- Ursäkta mig... det verkar inte som om ni
uppskattade vad ni just tittade på?
- Vem är det som frågar? undrar kvinnan
och ler illmarigt.
Efter att ha presenterat mig och berättat om mitt uppsåt
kommer svaret på min fråga - utan förbehåll från
någondera parten:
Nej, nej... det tilltalar oss inte alls. Maken skakar ivrigt
på huvudet.
Nästan alltid är det kvinnan i församlingen, som fungerar
som språkrör i såna här sammanhang. Det beror
naturligtvis på många mäns oförmåga att uttrycka känslor
och rädslan för att tappa sin rationella identitet. När jag
nu först vänder mig till mannen för ett litet omdöme så
hänvisade han omedelbart till sin äkta hälft: “Hon är bättre
på sånt!”
Innan jag gör som han sa ville jag i alla fall veta vilket
verk han tyckte mest om.
- Christer Lundahl. Ingen tvekan! blev svaret.
Hustrun visar sig själv vara konstnär och mångårigt
aktiv inom föreningsrörelsen i Vetlanda. Till att börja
med är hon enig med sin make i ondömet om Christer.
Han är enligt henne “outstanding”! Därutöver nämner
hon Anna Eckert och Rolf Thelander, som hon anser som
“stora”. När jag ber henne om ett negativt omdöme, så vill
hon inte nämna några namn. Men hon är klart besviken
på några av de mer namnkunniga konstnärerna. Själv har
hon varit representerad vid konstutställningar ett par
gånger. Men detta till trots betraktar hon sitt måleri
enbart som en glädjekälla. Som ett sätt att utveckla sig
själv och känna livslust - särskilt efter en lång tids sjukdom.
Nu är det porträtt som gäller.
Herrskapet från Vetlanda knallar vidare, hand i hand.
Mot mig kommer då en äldre dam, som förmodligen
Aktuellt Aktuellt
– 9 –
upptäckt den frågvise herrn med bandspelare i hand. Hon
är klädd i mörkrutig kjol, en beige polotröja med högt i
halsen, rejäla mockastövlar och med katalogbladet i högsta
hugg;
- Hörnu herrn, kan man få säga vad man
tycker? undrar hon och plirar med sina
gröngula ögon.
- Självklart! svarar jag.
- Bra, då går vi! säger den paranta lilla
damen och kliver med bestämda steg in mot första rummet.
Hon kastar ett öga bakåt för att se om jag hänger
med. Hon går utmed högra väggen och stannar till vid
Nanne Nyanders tre oljor.
- Det här är konst, bra konst! Hon säger det med emfas.
Gud nåde den som opponerar sig, tänker jag. Men jag ger
henne ett medhållande omdöme - särskilt beträffande
“Brick and Spoon”.
Hon ler mot mig, tydligen för att ha fått sagt sin
mening.
Mina två sista intervjuobjekt är ett medelålders par,
som just har lämnat Mario Rojas bakom sig. Hon tittar
först trånsjukt upp mot Ulrika Gustafssons pendang
(“Tistel”) till sina två blyertsteckningar, som enligt henne
är den absoluta favoriten i samlingen. Beklagar att
Konstföreningen var först ute. Hon vet annars var den
skulle kunnat hänga där hemma! Men samtidigt är hon
angelägen att framhålla att de inte ser på konst enbart som
presumtiva objekt för den egna hemmiljön.
Huvudsaken är att de berörde! Och mannen
håller med. Han tycker särskilt om
Rolf Thelanders “emaljer” men saknar
“fotot”’ på utställningen. De är flitiga besökare
på gallerier och museer och har vid ett flertal tillfällen
deltagit i olika konstresor, bl.a. med Ryhovs
Konstklubb. När jag omsider frågar om de möjligen är
medlemmar i vår förening så kryper det fram att de hade
talat om saken. Men att det inte “blivit av”.
- Ni har väl konstresor också? frågar hon.
Vilket jag bekräftar och utvecklar lite snabbt. Deras
positiva leenden och inbördes kommentarer
får mig att gå vidare i säljarbetet
och när den årliga utlottningen
kommer på tal så har jag ju en rejäl
morot - Ulrikas “‘Tistel”, som hon så
gärna ville ha. Och som hon kunde få för 150 kronor!
Jag avslutar min lilla runda med att följa det sista paret
ut. Då har de varsin medlemsbroschyr i fickan.
jan 2004
SVEN LÖWSTEDT

MAGNIFIK AVSLUTNING
PÅ 2003 ÅRS FÖRELÄSNINGSSERIE
EN BEGEISTRAD PUBLIK FICK AVNJUTA
BEATE SYDHOFFS FÖRELÄSNING 26 NOV
2003. DET VAR AVSLUTNINGEN PÅ
HÖSTENS SERIE, DEN SOM BÖRJADE
MED LARS VILKS, OCH SOM OCKSÅ
INNEHÖLL EN DEBATTKVÄLL MED BLAND
ANDRA CECILIA NELSON OCH FOLKE
EDWARDS.
Beate Sydhoff är välkänd som debattör och författare.
Hon var huvudansvarig för arrangemangen
kring kulturhuvudstadsåret 1998, och är nu
Kungliga akademins för de fria konsterna ständiga
sekreterare. Hon berättade om sin barndom i
Vaggeryd, hur hon som ung student fick guida
skolklasser på Nationalmuseum, om tillvaron
som konstrecensent på Svenska Dagbladet, om
antagonismen mellan tidningens tidigare konstrecensenter
- Torsten Bergmark och Ulf Linde -
och om hur hon ihop med sin kollega bl.a. delade
upp Stockholms gallerier innan de besökte ett
halvdussin vardera varje lördag, förutom en
månatlig utflykt till Göteborg. Efter recensentskapet
följde en period som utställningskommisarie,
eller curator som det heter på nysvenska.
En dråplig historia följde om en utställning av
dåtida svensk konst som hon arrangerade i Japan
på tidigt 1970-tal. Några bilder ansågs av japanerna
så anstötliga att de fick täckas med svart
plast och den svenske ambassadören vägrade inviga
utställningen.
Kvällen formade sig till en traditionell föreläsning
med ljusbilder, något som mycket tacksamt
togs emot av publiken. Innehållet koncentrerades
till svensk konst under perioden 1940-1980, ett
ämnesområde som Beate Sydhoff behärskar fullt
ut. Hon har skrivit en bok i ämnet, utgiven som
Aktuellt Aktuellt
– 10 –
del 2 i SAK:s serie om svensk konst under
1900-talet, och hon har dessutom personligen
träffat så gott som samtliga konstnärer som bidragit
till utvecklingen under nämnda period.
Inledningsvis tog hon upp några förgrundsgestalter,
som tidigt och i mycket hög grad påverkat en
yngre generation, och på så sätt länkat in historien
i olika spår - t.ex. Otto G Carlsund, Siri
Derkert, PO Ultvedt, Torsten Renqvist, Olle
Baertling, eller influenser utifrån av Endre Nemes
och Egon Möller-Nielsen. Sedan följde i kronologisk
ordning en genomgång av viktiga händelser,
betydande konstnärer och urskiljbara ismer under
fyra decennier. Den sakkunniga publiken fick
återse bilder som är delar av vårt kulturarv, men
med Beate Sydhoffs kommentarer och analyser
blev kännedomen ordentligt fördjupad. Jag kan
tänka mej att åtskilliga av åhörarna fortfarande
bär på en minnesbild, en aha-upplevelse från
kvällen. För mej fick Lena Svedbergs “Tunnelbanefolket”
en ytterligare dimension efter att ha
hört Beate Sydhoff berätta om hur hon besökte
Lena Svedberg och fick med sej bilden - endast
två veckor innan Lena Svedberg tog sitt liv.
Under den avslutande frågestunden fick vi lyssna
till ett intressant meningsutbyte mellan Beate
Sydhoff och Max Book (medlem av länssalongsjuryn,
vars arbete pågått under dagen).
Det handlade bl.a. om huruvida den abstrakta
expressionismen under 1960-talet getts vederbörlig
uppmärksamhet i Sverige. Det var ett samtal
som fick oss kunskapstörstande att inse att vi har
mer att lära och att vi har anledning att se fram
emot 2004 års föreläsningar.
INGEMAR THORSEN

OLLE BAERTLING: ”SEHU” 1960. OLJA PÅ DUK.
TORSTEN RENQVIST: IKONOSTAS ÖVER FJÄDRAR OCH EN TID-
NING, ÄGGTEMPERA.
Aktuellt Aktuellt
– 11 –
OTTO G CARLSLUND: KOMPOSITION MED MUSIK-
INSTRUMENT, RIPOLIN OCH OLJA.
ENDRE NEMES: FIGUR, 1957. TEMPERA OCH OLJA.

Avsändaqre:
Jönköpings läns konstförening
Box 2133
550 02 Jönköping
RESA TILL HELSINGFORS
6-9 APRIL
Resan utgår med buss från Jönköping, tisdagen den 6 april kl. 10.30.
Överfart från Stockholm kl. 17.00 med Silja Serenade.
(Del i tvåbäddshytt och middag ingår). Frukost kan köpas till ett pris av 79 kr.
Onsdagen den 7 april genomförs via busstransfer guidade besök på museet för nutidskonst,
Kiasma samt konstmuseet Ateneum. Turen avslutas kl. 17.30. Lunch kan intagas på något av museerna
men ingår inte i priset. Middag på kvällen ingår ej i priset.
Övernattning på hotell Marski. Frukost ingår i priset.
Torsdagen den 8 april besöks Hvitträsk, den världsberömda arkitekttrion
Herman Gesellius, Eliel Saarinens och Armas Lindgrens atelje och hem.
Lunch kan avnjutas i Hvitträsk restaurang, men priset ingår inte i resan.
Hemresa med Silja Symphony klockan 17.00, buffé och del i tvåbäddshytt ingår.
Frukost kan även här köpas för 79 kr.
Fredagen den 9 april ankomst till Stockholm kl. 9.30 för vidare bussresa till Jönköping.
Pris vid minst 30 deltagare 3 550 kronor tillägg för enkelhytt 930 kr och enkelrum 515 kr/natt.
Anmälan senast den 5 mars genom att sätta in avgiften på konstföreningens postgirokonto PG 456036-3.
RESEKOMMITTÉN PLANERAR
Konstresa till Öland den 28 till 29 augusti
Vi skall se ett par utställningar inkl Vida. Boka in den helgen i den nya almanacken.
Antiken med barocka inslag
Vi har återknutit kontakten med Marinne Prati på Salta Tours. Hon arbetar med att skapa ett
spännande program för en veckolång resa med åtminstone följande inslag. Rom från antiken
till barocken, Tivoli med fontänerna, bussresa till Sorrento med besök i Pompeji, Neapel och
på Capri. Ni som varit med förut vet att dessa resor är upplevelser för livet. Tiden är inte
spikad men någon av veckorna 40 eller 41 hösten 2004 blir det av.
Mer besked med preciserade program, priser och hur man anmäler sig kommer i nästa aktuelltblad.
Anmälningar kan inte göras innan programmet är klart och redovisat i nästa aktuelltblad.
Resekommittén
Beträffande inbetalning av
medlemsavgifter
Vid årsskiftet hade drygt 1200 medlemmar betalt sin
medlemsavgift för år 2004, dvs nästan 80%.
Tyvärr lystrar alltför många inte till uppmaningen att
ange sitt medlemsnummer vid betalning på annat
sätt än med det medsända inbetalningskortet.
Detta skaffar kassören onödigt merarbete.
Och snälla ange även telefonnummer!
Kassören
MUSEETS INTERNETADRESS:
http://wwwjkpglm.se
Aktuellt Aktuellt
är ett informationsblad för medlemmarna
i Jönköpings läns konstförening.
Ansvarig utgivare: Åke Andrén
Bidrag mottages gärna till
Redaktör Lillemor Forsgren
Brunnsgatan 19
553 17 JÖNKÖPING
i redaktionen Pelle Östhed
Tabergs Tryckeri AB 209241