Kognitiva hjälpmedel - Nationell uppföljning av ... - FunkaPortalen

Kognitiva hjälpmedel
Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar

Kognitiva hjälpmedel
Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar
Jeanette Adolfsson
Hjälpmedelsinstitutet

© Hjälpmedelsinstitutet (HI), 2012
Författare: Jeanette Adolfsson
Foto/illustration: Jonas Arneson
URN:NBN:se:hi-2012-12364 (pdf)
Artikelnummer: 12364-pdf
Publikationen är endast utgiven i elektronisk form och kan hämtas som ett
pdf-dokument på Hjälpmedelsinstitutets webbplats, www.hi.se.
Den kan också beställas i alternativa format från HI.
.

Innehåll
Förord ............................................................................................................. 1
Sammanfattning ............................................................................................. 2
Bakgrund ........................................................................................................ 4
Syfte ............................................................................................................... 6
Metod ............................................................................................................. 8
Enkät ........................................................................................................... 8
Urval och datainsamling ............................................................................. 8
Databearbetning .......................................................................................... 9
Resultat ......................................................................................................... 10
Resultat vuxna .......................................................................................... 10
Resultat barn/ungdomar............................................................................ 17
Slutsatser och diskussion ............................................................................. 23
Antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel ............... 23
Utbildningsinsatser till förskrivare ........................................................... 23
Kompetens om förskrivningsprocessen .................................................... 24
Kompetens om kognitiva funktionsnedsättningar .................................... 25
Kostnads- och förskrivaransvar mellan kommuner och landsting ........... 26
Behov och tillgång till kognitiva hjälpmedel ........................................... 27
Vanligast förskrivna hjälpmedlen och volymer ....................................... 28
Förskrivningsbara hjälpmedel .................................................................. 29
Anhörigas medverkan ............................................................................... 31
Hjälpmedel i fokus ................................................................................... 31
Slutord ...................................................................................................... 32
Referenser .................................................................................................... 33

Förord
Tack vare den snabba utvecklingen inom informationsteknologiområdet har
människor med kognitiva funktionsnedsättningar nu fått större möjligheter
än tidigare att klara vardagen. Hjälpmedelsinstitutet och andra aktörer har
genomfört flera satsningar för att öka medvetenheten om kognitiva
funktionsnedsättningar och ny teknik samt om hjälpmedel och metoder
som kan kompensera nedsättningen.
Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för
kognitiva hjälpmedel. De föregående studierna som genomfördes åren 2008
och 2010 visade bland annat på stora regionala skillnader i förskrivningen.
Det är glädjande att se att konsultationerna, antalet förskrivningsbara
hjälpmedel och även förskrivningarna har ökat markant i förhållande till de
tidigare studierna. Men behoven är fortfarande stora och de regionala
skillnaderna består. Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att behoven
tillgodoses i mindre omfattning idag än tidigare trots att förskrivningarna
ökar. En förklaring som lyfts fram i rapporten är att medvetenheten och
kunskapen om kognitiva funktionsnedsättningar och metoder att
kompensera för dessa har ökat. Vi tolkar resultaten som att alla de
satsningar som genomförts har börjat få effekter, men ser samtidigt att det
finns mycket kvar att göra.
Vår förhoppning är att studien som redovisas i den här rapporten kommer
att vara till nytta för politiker, beslutsfattare och personal som arbetar med
människor som har kognitiva funktionsnedsättningar.
Sundbyberg, september 2012
Hjälpmedelsinstitutet
Nina Lindqvist
Chef för Analysavdelningen

Sammanfattning
De senaste åren har ny teknik och hjälpmedel för nedsatt kognitiv förmåga
varit ett priorierat område för Hjälpmedelsinstitutet, bl.a. genom
regeringsuppdragen ” Teknik för äldre” och ”Hjälpmedel i fokus”. En
mängd projekt har genomförts för att främja utvecklingen av kognitivt stöd
och hjälpmedel.
För att se vad satsningarna i praktiken fått för effekt på hjälpmedelsverksamheten
genomfördes en nationell kartläggning av kognitiva
hjälpmedel i Sverige (Dahlberg, 2008). Två år senare gjordes kartläggningen
om för att följa utvecklingen över tid, (Dahlin, 2010). Då de två
tidigare kartläggningarna visade att det fortfarande fanns stora behov,
genomför HI nu en tredje kartläggning för att följa utvecklingen över tid.
I maj 2012 sändes via e-post en webbaserad enkät ut till hjälpmedelskonsulenter
inom nätverket Kognet. Inom nätverket finns representanter för
samtliga regioner och landsting i Sverige. Enkäten bestod av två delar – en
för vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar och en för barn/ungdomar
upp till 20 år. Samtliga landsting har svarat på vuxenenkäten och alla utom
ett på barnenkäten. Resultatet speglar därför väl Hälso- och sjukvårdens
insats gällande kognitiva hjälpmedel.
Resultatet visar att antalet konsultationer till förskrivare för vuxna med
psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens
har fortsatt att öka sedan januari 2010. Till förskrivare för vuxna med
utvecklingsstörning och förvärvad hjärnskada har antalet konsultationer
varit oförändrat.
För barn/ungdomar med utvecklingsstörning anger majoriteten att antalet
konsultationer varit oförändrat sedan januari 2010. Antalet konsultationer
till förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar
/neuropsykiatriska diagnoser hade däremot ökat sedan 2010.
Nästan alla landsting uppger att de genomfört utbildningsinsatser inom
kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna.
Utbildningarna har riktat sig till samtliga diagnosgrupper. Omfattningen av
utbildningsinsatserna varierar mellan regioner och landsting men det är
positivt att utbildning erbjuds, vilken torde medföra att kunskapen om
kognitiva hjälpmedel succesivt ökar.
Det framkom att kompetensen om förskrivningsprocessen överlag är god
men att kunskapen varierar beroende på inom vilken verksamhet
2

förskrivaren arbetar. Förskrivare för vuxna med psykiska och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar samt för barn/ungdomar med psykiska
/neuropsykiatriska diagnoser är de som hjälpmedelskonsulenterna anser ha
lägst kompetens om förskrivningsprocessen. Denna uppfattning sammanfaller
med de två tidigare enkäterna och har inte förändrats över tid.
De flesta eller några av förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de
funktionsnedsättningar som efterfrågades. Kompetensen varierar dock
beroende på inom vilken verksamhet förskrivaren är verksam.
Majoriteten av kognitionskonsulenterna angav att det fanns tydliga gränser
mellan kommun och landsting både om kostnads- och förskrivaransvar för
kognitiva hjälpmedel.
Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av
konsulenterna att personer med funktionsnedsättningar inte får de hjälpmedel
de har behov av. För barn/ungdomar med neuropsykiatriska
diagnoser har det skett en liten förbättring mellan 2010 och 2012, från att
ingen konsulent, till att sex konsulenter av tjugo anser att de får de hjälpmedel
de har behov av. I övrigt kvarstår bilden från tidigare enkäter om att
behoven inte tillgodoses.
Vid jämförelse med åren 2008 och 2010 har en stor ökning av antalet
förskrivningar skett. Förskrivningen av de jämförda hjälpmedlen har ökat
sedan 2008 med 240 procent för tyngdtäcke, med 55 procent för timstock
och med 80 procent för handi/handifon. Det har även skett en markant
ökning av antalet förskrivningsbara hjälpmedel sedan 2008 och 2010.
Fortfarande kvarstår dock regionala skillnader i tillgång på hjälpmedel.
Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar
får stöd i varierande utsträckning beroende på var i landet de bor.
Sammanfattningsvis kan sägas att konsultationerna ökar, antalet förskrivningsbara
hjälpmedel ökar och antal förskrivningar har ökat stort de senaste
åren. Landstingen genomför utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna
upplever att HI:s satsning ”Hjälpmedel i fokus” har ökat kunskapen
hos förskrivarna.
Trots denna positiva bild visar enkäten att hjälpmedelskonsulenternas
uppfattning är att behoven av kognitiva hjälpmedel inte tillgodoses i större
omfattning 2012 än 2008, utan snarare i något lägre grad 2012. Hjälpmedelskonsulenterna
som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg att
det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när den
första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas nya
behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade
resurser.
3

Bakgrund
Kognition handlar om de processer som sker då hjärnan arbetar med
information. Vanliga problem vid kognitiv funktionsnedsättning är att hålla
uppmärksamheten samt att kunna planera och minnas vad man ska göra.
Kognitiva funktionsnedsättningar är vanliga vid bland annat förvärvade
hjärnskador, neuropsykiatriska diagnoser, psykiska funktionsnedsättningar
och demenssjukdomar.
Dagens samhälle ställer höga krav på den kognitiva förmågan vilket gör att
vardagslivet i hög grad påverkas för den som har en kognitiv funktionsnedsättning.
Den kognitiva funktionsnedsättningen syns inte lika tydligt,
som till exempel ett rörelsehinder men den kan ändå begränsa individens
förmåga till delaktighet i samhället. Det finns metoder, strategier och
produkter som kan underlätta och stödja vid kognitiva funktionsnedsättningar.
Att det finns hjälpmedel för dessa svårigheter är relativt nytt och för
att öka kunskapen har området kognition varit ett prioriterat område för
Hjälpmedelsinstitutet. Förutom hjälpmedel har de senaste årens utveckling
inom informationsteknikområdet öppnat nya möjligheter för människor med
kognitiva funktionsnedsättningar.
I samband med satsningen på kognition har flera utvecklingsprojekt genomförts
på Hjälpmedelsinstitutet de senaste tio åren. Som exempel kan nämnas
Human Teknik (perioden 2001–2004), Hemma med IT (perioden 2004–
2007), Teknik och demens (perioden 2005–2007), KogniTek (perioden
2005–2009) samt MonAMI (perioden 2006–2010) För mer information om
dessa avslutade projekt inom kognition, se Hjälpmedelsinstitutets
webbplats: www.hi.se
Hjälpmedelsinstitutet har mellan åren 2009 och 2011 genomfört ett
regeringsuppdrag som syftar till att öka användandet av hjälpmedel hos
personer med psykiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Slutrapporten ”Hjälpmedel i fokus – effekter av en treårig satsning”
(Persson 2012) visar att kunskapsnivån har ökat, förskrivningarna har ökat
och att informations- och utbildningsinsatserna har varit lönsamma. Studien
”Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer med psykisk
funktionsnedsättning” (Dahlberg, Å 2010) visar på samhällsekonomiska
vinster med hjälpmedel.
Ett annat regeringsuppdrag som pågår på Hjälpmedelinstitutet där personer
med kognitiva funktionsnedsättningar ingår som en viktig del är ”Teknik för
äldre”. Resultat från de första tre åren, som bland annat omfattar produkt-
4

utveckling, visningsmiljöer och försöksverksamheter finns redovisade i
tidningen ”100 projekt för en bättre vardag för äldre och anhöriga”
(Hjälpmedelsinstitutet, 2010). Under 2011 och 2012 satsar ”Teknik för äldre
II” på att skapa ett tillgängligt boende för äldre genom att bland annat pröva
ny teknik som underlättar äldres kvarboende.
”Teknikstöd i skolan” är ett pågående regeringsuppdrag ” där Hjälpmedelsinstitutet
har i uppdrag att samordna försöksverksamheter för att prova
användningen av teknik på nytt sätt i gymnasieskola, gymnasiesärskola och
vuxenutbildning. Målsättningen är att tekniken ska ge stöd till elever med
kognitiva funktionsnedsättningar och öka möjligheterna för eleverna att
klara uppsatta mål inom utsatt tid. Regeringsuppdraget ska slutredovisas i
september 2013.
"Vägar till arbete” är ett treårigt projekt som ska bidra till att stärka elever
med olika hinder och svårigheter genom att öka teknikanvändningen i
skolan och under praktikperioder. Det drivs av Hjälpmedelsinstitutet i
samarbete med Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar,
Synskadades Riksförbund, Riksförbundet Attention, Dyslexiförbundet
FMLS, Autism- och Aspergerförbundet samt Riksförbundet för barn,
ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Projektet finansieras med
stöd från Arvsfonden och genomförs i Kungälv och Linköping.
Tillsammans åskådliggör utvecklingsprojekten att den snabba utvecklingen
inom informationsteknologiområdet som sker i samhället skapar nya möjligheter
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar. Samtidigt är
erfarenheten den att personer med kognitiva funktionsnedsättningar ofta inte
får hjälpmedel förskrivna i samma utsträckning som personer med så
kallade synliga funktionsnedsättningar.
År 2008 publicerade Hjälpmedelsinstitutet en nationell enkätundersökning
som besvarades av hjälpmedelskonsulenter inom området kognition
(Dahlberg, 2008) och år 2010 publicerades en uppföljande enkätundersökning
(Dahlin 2010). Resultatet av tidigare enkäter visade att förskrivningen
av kognitiva hjälpmedel hade ökat men att varken vuxna eller barn
/ungdomar med kognitiva funktionsnedsättningar fick de hjälpmedel de
hade behov av. Framför allt gällde detta personer med psykiska funktionsnedsättningar
och neuropsykiatriska diagnoser.
Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för
kognitiva hjälpmedel. Undersökningen har genomförts för att få en bild av
utvecklingen och förändringar över tid. I avsnittet diskussion och slutsatser
kommer jämförelser mellan resultaten som framkom i denna undersökning
att jämföras med studierna som genomfördes åren 2008 och 2010.
5

Syfte
Syftet med undersökningen var att genom en nationell kartläggning
inventera hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet för vuxna och
barn/ungdomar från 2010 fram till idag. Undersökningen omfattar vuxna
med psykiska funktionsnedsättningar, utvecklingsstörning, förvärvade
hjärnskador, neuropsykiatriska diagnoser och demens samt barn/ungdomar
med utvecklingsstörning, medfödda och/eller förvärvade hjärnskador, och
psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Syftet var också att studera hur
hjälpmedelsförsörjningen inom kognitionsområdet har förändrats sedan de
förra nationella kartläggningarna som publicerades åren 2008 och 2010.
Följande frågeställningar har använts för att uppnå syftet:
• Hur har hjälpmedelskonsulenternas konsultationsverksamhet till
förskrivare av kognitiva hjälpmedel förändrats sedan den 1 januari 2010?
• Har utbildningsinsatser till förskrivare som arbetar med personer med
olika kognitiva funktionsnedsättningar genomförts under de två senaste
åren?
• Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens om
förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel?
• Hur ser hjälpmedelskonsulenterna på förskrivarnas kompetens och
kunskap om kognitiva funktionsnedsättningar?
• Finns det tydliga gränser mellan kommunernas och landstingens
kostnads- och förskrivningsansvar för kognitiva hjälpmedel?
• Anser hjälpmedelskonsulenterna att personer med kognitiva
funktionsnedsättningar får de hjälpmedel de har behov av?
• Vilka är de vanligaste förekommande kognitiva hjälpmedlen som
förskrivits år 2011?
• Hur många av de vanligaste förekommande kognitiva hjälpmedlen har
förskrivits under 2011?
• Vilka skillnader och likheter finns mellan regioner/landsting vid
förskrivning av några utvalda kognitiva hjälpmedel och produkter?
• Upplever hjälpmedelskonsulenterna att HI:s satsning ”Hjälpmedel i
fokus” har ökat kunskapen hos förskrivarna om kognitiva hjälpmedel för
personer med psykiska funktionsnedsättningar under 2010 och 2011?
• Deltar anhöriga vid förskrivningen av kognitiva hjälpmedel för vuxna
och ser hjälpmedelskonsulenterna ett växande behov av anhörigas
medverkan?
6

• Hur ser utvecklingen ut över tid om man jämför med enkätundersökningarna
som genomfördes åren 2008 och 2010?
7

Metod
Enkät
Två enkäter utformades utifrån frågorna i rapporterna som publicerades åren
2008 och 2010. I stort sett är frågorna lika för att möjliggöra jämförelser
över tid, men ett par frågor har tillkommit. En av enkäterna är avsedd för
hjälpmedelskonsulenter som arbetar med barn/ungdomar upp till 20 år, och
en enkät är avsedd för hjälpmedelskonsulenter som arbetar med vuxna.
Enkäterna skickades ut till Sveriges samtliga regioner och landsting (21 st).
I Stockholm är hjälpmedelsverksamheten uppdelad i Stockholm norra och
Stockholm södra och av den anledningen skickades det ut enkäter till totalt
22 olika regioner/landsting.
Urval och datainsamling
Under maj 2012 sändes ett följebrev med en länk till de webbaserade
enkäterna ut via e-post till samtliga hjälpmedelskonsulenter inom nätverket
Kognet. Kognet är ett nationellt nätverk som samordnas av Hjälpmedelsinstitutet.
De flesta medlemmarna i nätverket är hjälpmedelskonsulenter
som arbetar inom området kognitivt stöd, flertalet arbetar på hjälpmedelscentraler
eller motsvarande. Inom Kognet finns representanter för samtliga
regioner och landsting i Sverige. Eftersom det i många regioner och
landsting finns flera hjälpmedelskonsulenter bad vi dem att samordna
svaren så att endast ett svar för vuxna och ett svar för barn/ungdomar
lämnades in från respektive region/landsting.
Efter påminnelse via e-post och telefonsamtal inkom 22 svar på vuxenenkäten.
Detta innebär att vi har hundra procents svarsfrekvens på vuxenenkäten.
Det inkom 22 svar på barn/ungdomsenkäten. Två av svaren kom
från samma region/landsting och eftersom de överrensstämde med varandra
i mycket hög grad slogs dessa svar ihop, så det var därmed 21 svar som
ingick i den slutgiltiga analysen. Det innebär att det enbart saknas svar från
ett landsting, som meddelade att det på grund av ny personal på barnområdet
inte hade möjlighet att besvara enkäten. När det gäller att ge
underlag för hjälpmedelsstatistik saknas sju landsting som uppgav att de inte
hade möjlighet att lämna uppgifter.
8

Databearbetning
Enkätsvaren är sammanställda deskriptivt i tabellform. I tabellerna anges
antal svar för varje svarsalternativ och antal som inte besvarade frågan.
Frågor där möjligheten att ge egna kommentarer funnits har analyserats
kvantitativ. Då liknande svar förekommit vid flera tillfällen redovisas detta i
avsnittet slutsatser och diskussion som stöd för tolkningen av resultatet.
Resultaten från enkäten presenterades vid Kognets årliga närverksträff i
augusti 2012, där många av de som besvarat enkäten deltog. De diskussioner
som fördes vid nätverksträffen har därför även används som underlag för
tolkningen av resultaten.
Då jämförelser med rapporterna som publicerades åren 2008 och 2010 har
genomförts har den procentuella andelen svar jämförts för att inte antalet
svarande vid de två olika tillfällena skulle påverka jämförelsen.
Vid jämförelser med antal förskrivna hjälpmedel har enbart de landsting
tagits med som lämnat kompletta uppgifter i både 2010 och 2012 års
enkäter.
9

Resultat
Resultaten presenteras löpande som tabeller i samma struktur som enkätformuläret.
Först presenteras enkätresultaten för vuxna med kognitiva
funktionsnedsättningar och därefter presenteras resultaten från enkäten för
barn/ungdomar.
Resultat vuxna
Fråga 1
Har antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel för vuxna
förändrats sedan 1 januari 2010 för följande funktionsnedsättningar?
Tabell 1
Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar
Psykiska funktionsnedsättningar 16 5 1
Utvecklingsstörning 7 14 1
Förvärvade hjärnskador 7 13 2
Neuropsykiatriska diagnoser 17 4 1
Demens 12 8 1 1
Fråga 2
Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom
kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med personer med följande
funktionsnedsättningar?
Tabell 2
Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar
Psykiska funktionsnedsättningar 20 1 1
Utvecklingsstörning 20 1 1
Förvärvade hjärnskador 20 1 1
Neuropsykiatriska diagnoser 19 1 1 1
Demens 18 1 1 2
10

Fråga 3
Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om
förskrivningsprocessen när det gäller kognitiva hjälpmedel för vuxna
personer med följande funktionsnedsättning?
Tabell 3
Funktionsnedsättning
Psykiska funktionsnedsättningar
Ja, de
flesta
Ja, några
Ja, någon
enstaka
Nej Ej svar
8 8 3 2 1
Utvecklingsstörning 12 8 1 1
Förvärvade hjärnskador 8 7 6 1
Neuropsykiatriska
diagnoser
5 10 4 1 1
Demens 5 8 6 2 1
Fråga 4
Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande
funktionsnedsättningar?
Tabell 4
Funktionsnedsättning
Psykiska funktionsnedsättningar
Ja, de
flesta
Ja, några
Ja, någon
enstaka
Nej Ej svar
5 9 6 2
Utvecklingsstörning 11 7 1 3
Förvärvade hjärnskador 9 7 4 2
Neuropsykiatriska diagnoser 5 10 4 1 2
Demens 5 12 2 1 2
11

Fråga 5a
Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar
för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 5a
Ja 17
Nej 1
Vet ej 2
Fråga 5b
Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om kostnadsansvar
för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 5b
Ja 1
Nej
Vet ej
Fråga 6a
Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting för förskrivaransvar
för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 6a
Ja 18
Nej 1
Vet ej 2
12

Fråga 6b
Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om
förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 6b
Ja 1
Nej
Vet ej
Fråga 7a
Anser du att vuxna med nedanstående funktionsnedsättningar får de
kognitiva hjälpmedel förskrivna som de har behov av?
Tabell 7a
Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar
Psykiska funktionsnedsättningar 1 17 1
Utvecklingsstörning 11 8 3
Förvärvade hjärnskador 3 13 6
Neuropsykiatriska diagnoser 3 13 4 2
Demens 3 1
Fråga 7b
Om nej, varför inte?
Tabell 7b
Funktionsnedsättning
Psykiska funktionsnedsättningar
Brist på
kompetens
hos förskrivare
Brist på
ekonomiska
resurser
Otydliga
regler
Brist på
förskrivare
rehabresurser
13
Annat
12 4 4 8 2
Utvecklingsstörning 1 1 1 5 2
Förvärvade hjärnskador 13 2 3 6 1
Neuropsykiatriska diagnoser 12 4 3 9 3
Demens 13 4 2 8 2
Notera: här fanns möjlighet att ange flera alternativ.

Fråga 8
Ange de tio mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits till
vuxna under 2011. Ange totalt antal samt fördelningen på kvinnor och män.
Här redovisas de hjälpmedel som flest landsting hade med i sin lista i antalsordning.
De hjälpmedel som färre än fem nämnde redovisas inte.
Tabell 8a
Kognitivt hjälpmedel Antal svar
Memoplanner 18
Timstock (olika typer) 15
Tyngdtäcke 15
Handi 15
Dag och nattkalender 14
Handifon 10
Almanackor (t ex årsbok, månads- och veckokalender) 9
Medicindoseringshjälpmedel (Dosis, Careousel) 6
Cadex armbandsur 6
Tabell 8b Totalt antal förskrivna hjälpmedel och fördelningen kvinnor/män.
Kognitivt hjälpmedel
Timstock (olika typer
inräknade)
Totalt
antal
Antal
saknas
Varav till
kvinnor
Varav till
män
Fördelning
saknas
2272 2 1028 978 2
Tyngdtäcke 1909 2 968 658 2
Almanackor (t ex årsbok,
månads-/veckokalender)
1088 1 578 259 1
Dag- och nattkalender 947 1 489 439
Handifon 775 1 395 372 2
Memoplanner 648 3 232 375 9
Handi 580 2 260 357 2
Cadex Armbandsur 173 90 66 2
Medicindoseringshjälp-
medel (Dosis, Careousel)
145 1 47 31 2
Notera: Sju regioner/landsting hade ej möjlighet att ta fram statistik och besvarade inte fråga
8.
14

Fråga 9
Om ett behov har bedömts föreligga av något av nedan angivna hjälpmedel,
kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till vuxna?
Tabell 9
Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar
Handifon 20 1 1
Bildstöd 21 1
Tyngdtäcke/dyna 18 4
Memoplanner 10 11 1
Anpassad mobiltelefon 5 13 2 2
Anpassad fjärrkontroll 15 6 1
Medicindoseringshjälpmedel 11 11
Passiva larm 14 6 2
C-status 6 15 1
Orienteringshjälpmedel 3 16 3
Smartphone och appar 5 17 0
Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar.
Fråga 10a
Medverkar anhöriga vid förskrivning av kognitiva hjälpmedel för vuxna?
Tabell 10a
Ja, i många fall 6
Ja, ibland 13
Sällan, eller aldrig 2
15

Fråga 10b
Skulle du önska att anhörigas medverkan vid förskrivning av kognitiva
hjälpmedel för vuxna ökade?
Tabell 10b
Ja 12
Nej 3
Vet ej 6
Fråga 11
Resultatet av tidigare undersökningar visade att hjälpmedel förskrivs mer
sällan till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Har HI:s satsning
”Hjälpmedel i fokus” ökat kunskapen hos förskrivare under åren 2010 och
2011 gällande denna grupp?
Tabell 11
Ja, i hög grad 4
Ja, i viss grad 11
Nej 1
Vet inte 6
16

Resultat barn/ungdomar
Fråga 1
Har antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva hjälpmedel för till
barn/ungdomar förändrats sedan 1 januari 2010 för följande
funktionsnedsättningar?
Tabell 12
Funktionsnedsättning Ökat Oförändrat Minskat Ej svar
Utvecklingsstörning 3 17 1
Psykiska funktionsnedsättningar 12 9
Neuropsykiatriska diagnoser 12 9
Fråga 2
Har ni under de två senaste åren genomfört utbildningsinsatser inom
kognitionsområdet till förskrivare som arbetar med barn/ungdomar med
följande funktionsnedsättningar?
Tabell 13
Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar
Utvecklingsstörning 19 2
Psykiska funktonsnedsättningar 16 5
Neuropsykiatriska diagnoser 18 2 1
17

Fråga 3
Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens om förskrivningsprocessen
när det gäller barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar?
Tabell 14
Funktionsnedsättning
Ja, de
flesta
Ja, några
Utvecklingsstörning 14 7
Ja, någon
enstaka
Psykiska funktionsnedsättningar 8 8 2 1
Neuropsykiatriska diagnoser 11 9 1
Fråga 4
Nej Ej svar
Anser du att förskrivarna har tillräcklig kompetens/kunskap om följande
funktionsnedsättningar hos barn/ungdomar?
Tabell 15
Funktionsnedsättning Ja, de flesta Ja, några Ja, någon enstaka Nej
Utvecklingsstörning 15 4
Psykiska funktionsnedsättningar 7 6 4 2
Neuropsykiatriska diagnoser 10 7 2
Fråga 5a ?
Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om kostnadsansvar
för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 16a
Ja 18
Nej
Vet ej 2
18

Fråga 6a
Finns det tydliga gränser mellan kommun och landsting om förskrivaransvar
för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 17a
Ja 18
Nej 1
Vet ej 2
Fråga 6b
Om nej, pågår diskussion mellan kommun och landsting om
förskrivaransvar för kognitiva hjälpmedel?
Tabell 17b
Ja 1
Nej
Vet ej
Fråga 7a
Anser du att barn/ungdomar med följande funktionsnedsättningar får de
kognitiva hjälpmedel de har behov av?
Tabell 18a
Funktionsnedsättning Ja Nej Vet ej Ej svar
Utvecklingsstörning 11 5 5
Psykiska funktionsnedsättningar 2 12 7
Neuropsykiatriska diagnoser 6 11 4
19

Fråga 7b
Om nej, varför inte?
Tabell 18b
Funktions-
nedsättning
Brist på
kompetens hos
förskrivare
Brist på
ekonomiska
resurser
Otydliga
regler
Brist på
förskrivare,
rehabresurser
Utvecklingsstörning 4 1 1 5 2
Psykiska funktions-
nedsättningar
Neuropsykiatriska
diagnoser
Notera: här fanns möjlighet att ange flera alternativ.
Fråga 8
20
Annat
7 4 2 8 2
5 2 2 7 2
Ange de tio mest förekommande kognitiva hjälpmedel som förskrivits under
år 2011. Ange totalt antal samt fördelningen mellan flickor och pojkar.
Här redovisas de hjälpmedel som flest landsting hade med i sin lista i
antalsordning. De hjälpmedel som färre än fem nämnde redovisas inte. Det
var färre svar redovisade gällande statistik barn och ungdomar än för vuxna.
Tabell 19a
Kognitivt hjälpmedel Antal svar
Handi 9
Timstock 8
Cadex armbandsur och liknande 6
Memoplanner 6
Handifon 5
Tyngdtäcke 6
Bildstöd 5

Tabell 19b Totalt antal förskrivna hjälpmedel, samt fördelning flickor/pojkar.
Kognitivt hjälpmedel
Totalt
antal
Svar om
antal
saknas
Varav till
flickor
Varav till
pojkar
Svar fördelat på
kön saknas
Tyngdtäcke 904 1 317 509 1
Timstock 666 1 166 500 1
Bildstöd 238 2 94 158 2
Handifon 177 68 70 1
Memoplanner 103 3 32 65 3
Handi 76 1 27 38 1
Cadex armbandsura 47 3 9 36 1
Notera: Sju regioner/landsting hade ej möjlighet att lämna statistik över antalet
hjälpmedel och besvarade inte fråga 8.
Fråga 9
Om ett behov har bedömts föreligga av något av följande angivna
hjälpmedel, kan då dessa produkter/hjälpmedel förskrivas till
barn/ungdomar?
Tabell 20
förskrivna
Hjälpmedel/produkt Ja Nej Vet ej Ej svar
Handifon 19 2
Bildstöd 20 1
Tyngdtäcke/dyna 16 5
Memoplanner 9 11 1
Anpassad mobiltelefon 6 14 1
Anpassad fjärrkontroll 16 4 1
Medicindoseringshjälpmedel 11 9 1
Passiva larm 13 6 2
C-status 6 15
Orienteringshjälpmedel 1 15 3 2
Smartphone och appar 4 15 1 1
Notera: Om hjälpmedlet kunde förskrivas var det möjligt för alla grupper av funktionsnedsättningar.
21

Fråga 10
Resultatet av tidigare undersökningar visade att hjälpmedel förskrivs mer
sällan till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Har HI:s satsning
”Hjälpmedel i fokus” ökat kunskapen hos förskrivare under åren 2010 och
2011 gällande denna grupp?
Tabell 21
Ja, i hög grad 4
Ja, i viss grad 11
Nej 6
22

Slutsatser och diskussion
Antalet konsultationer till förskrivare av kognitiva
hjälpmedel
Hjälpmedelskonsulenterna upplever att konsultationerna till förskrivare
fortsätter att öka sedan januari 2010 gällande vuxna med psykiska
funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska diagnoser och demens. Siffrorna
överensstämmer i stort sett med tidigare enkäter.
Till förskrivare för vuxna personer med utvecklingsstörning anger
majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna att antalet konsultationer varit
oförändrat sedan januari 2010. Detta överensstämmer även med de tidigare
enkätundersökningarna. Under perioden mellan 2006 och 2008 ökade
antalet konsultationer angående förvärvad hjärnskada men vid de två
följande enkätundersökningarna uppger majoriteten att konsultationerna är
oförändrade.
Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna angav att antalet konsultationer
till förskrivare för barn/ungdomar med utvecklingsstörning varit oförändrat
sedan januari 2010, vilket överensstämmer med 2010 års enkät. I rapporten
som publicerades 2008 angav de flesta att antalet konsultationer till
förskrivare för denna diagnosgrupp hade ökat mellan åren 2005–2007.
Hjälpmedelskonsulenterna angav däremot att antalet konsultationer till
förskrivare för barn/ungdomar med psykiska funktionsnedsättningar och
neuropsykiatriska diagnoser ökat sedan början av 2010, vilket också är i
linje med resultatet från de två tidigare enkäterna.
Utbildningsinsatser till förskrivare
I alla landsting utom två uppger man att man genomfört utbildningsinsatser
inom kognitionsområdet till förskrivare för barn/ungdomar och vuxna.
I stort sett förekommer det inte några skillnader mellan de olika
diagnosgrupperna utan det genomförs utbildningar för samtliga
diagnosgrupper. Detta överensstämmer med enkätundersökningen som
genomfördes 2008. Vid 2010 års enkätundersökning hade förskrivare för
vuxna med utvecklingstörning fått utbildning i något mindre utsträckning,
men den skillnaden kvarstår inte. Flera uppger att de inte har utbildningar
23

för olika diagnosgrupper utan att de istället försöker rikta utbildningar mot
en viss problematik. Andra uppger att de som komplement även har
diagnosinriktade utbildningar.
I enkäten fick hjälpmedelskonsulenterna även beskriva i vilken omfattning
utbildning skett. Alla som har utbildningar har minst en halvdag med
inriktning mot det kognitiva hjälpmedelssortimentet och regelverket. Flera
lyfter fram att de har nätverk med kognitionsgrupper som träffas
regelbundet. Mängden utbildning skiljer sig åt mellan regioner och
landsting, från någon gång per år till ett flertal workshops och föreläsningar
per termin.
Ett par landsting uppger att de haft utbildningsinsatser om smartphone och
appar, även om de inte har räknats som förskrivningsbara hjälpmedel utan är
ett egenansvar för brukaren. Det är positivt att både hjälpmedelskonsulenter
och förskrivare ser att man kan ha en betydande roll även för så kallat
”egenansvar”, gällande t.ex. kunskapsutveckling och rådgivning. HI antar
att den nya skriften, ” Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel,
Egenansvar, – tre vägar till hjälpmedel”, kan ha haft betydelse för att
klargöra de olika rollerna som en förskrivare kan ha när det gäller hjälpmedelsbehovet.
Det är positivt att nästan samtliga landsting erbjuder utbildning i någon
grad. Även vid enkätundersökningarna 2008 och 2010 uppgav hjälpmedelskonsulenterna
att utbildningsinsatser genomfördes. 2012 års enkät visar att
de har ökat. 2010 genomförde 72 procent av de landsting som besvarat
enkäten utbildningsinsatser, medan motsvarande siffra för 2012 är 88
procent. Detta medför att kunskapen om kognitiva hjälpmedel successivt
ökar hos förskrivare, vilket borde ge en ökad förskrivning av kognitiva
hjälpmedel till både barn/ungdomar och vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar,
något som också årets enkätundersökning bekräftar.
Kompetens om förskrivningsprocessen
Hjälpmedelskonsulenternas uppfattning är att förskrivarnas kunskap om
förskrivningsprocessen är relativt god. Flera påpekar att förskrivningsprocessen
är densamma oavsett typ av hjälpmedel.
Bilden från tidigare enkäter kvarstår dock att det varierar mellan förskrivare
som arbetar med de olika diagnosgrupperna, och i stort sett har detta inte
förändras sedan 2008. Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna har angett
att de flesta förskrivare till vuxna med utvecklingsstörning har tillräcklig
kompetens om förskrivningsprocessen av kognitiva hjälpmedel. För övriga
24

diagnosgrupper anser majoriteten att några av förskrivarna har tillräcklig
kompetens.
En samlad bild är att hjälpmedelskonsulenterna upplever att de som arbetar
inom specialistvård, habilitering och rehabilitering har bättre kompetens om
förskrivningsprocessen än de som arbetar inom primärvård/vårdcentral och
psykiatri.
För barn/ungdomar med utvecklingsstörning anser en klar majoritet av
konsulenterna att de flesta av förskrivarna har kompetens om förskrivningsprocessen
av kognitiva hjälpmedel. För barn/ungdomar med psykiska
/neuropsykiatriska diagnoser anser cirka hälften att de flesta har tillräcklig
kompetens, övriga anser att några eller någon enstaka har tillräcklig
kompetens. Dessa resultat överensstämmer väl med det som framkommit i
tidigare rapporter.
Kompetens om kognitiva funktionsnedsättningar
Majoriteten av hjälpmedelskonsulenterna svarade att de flesta eller några av
förskrivarna hade tillräcklig kompetens om de funktionsnedsättningar som
efterfrågades. Ett par hjälpmedelskonsulenter påpekade att de inte kan
bedöma förskrivarnas kompetens inom sitt specialområde. Hur hjälpmedelskonsulenterna
ser på förskrivarnas kompetens varierar dock i förhållande till
var förskrivaren är verksam.
De enda funktionsnedsättningarna där det angivits att bara någon enstaka
förskrivare har tillräcklig kunskap är för psykiska funktionsnedsättningar
och neuropsykiatriska diagnoser. Detta stämmer väl överens med de
kommentarer som lämnats att förskrivare inom psykiatri och vårdcentral
/primärvård överlag anses ha lägre kunskap än de som arbetar inom andra
specialistområden.
Behov av utbildning om både kognitiva funktionsnedsättningar och
kognitiva hjälpmedel är alltså fortsatt nödvändigt till förskrivare som
kommer i kontakt med vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och/eller
neuropsykiatriska diagnoser. Trots att utbildningsinsatser genomförts så har
inte hjälpmedelskonsulenternas uppfattning om förskrivarnas kompetens
ändrats sedan tidigare rapporter, utan bilden är i stort sett identisk med
rapporterna från 2008 och 2010.
Att kompetensen om kognitiva funktionsnedsättningar är hög hos förskrivarna
är mycket viktigt för att de ska kunna se behovet av hjälpmedel
25

och förskriva hjälpmedel. Hela förskrivningsprocessen med utprovning,
träning och uppföljning är betydelsefull för att hjälpmedlet ska fungera.
Hjälpmedelskonsulenterna ansåg att de flesta av förskrivarna som arbetar
med barn/ungdomar med utvecklingsstörning har tillräcklig kunskap om
dessa funktionsnedsättningar. Av förskrivarna som arbetar med barn
/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser ansåg ungefär lika
många konsulenter att de flesta hade tillräcklig kunskap som att några hade
tillräcklig kunskap.
Detta tyder på att kunskapsnivån om funktionsnedsättningarna hos förskrivare
till barn/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser är
lägre än de som arbetar med andra diagnosgrupper. Resultaten överensstämmer
väl med det som framkom i rapporten som publicerades 2008 och
2010 och tyder på att mer utbildning bör erbjudas till förskrivare för barn
/ungdomar med psykiska/neuropsykiatriska diagnoser. Största problemet
gällande denna behovsgrupp är dock tillgång på förskrivare som måste lösas
innan utbildningsinsatser kan ges.
Kostnads- och förskrivaransvar mellan kommuner och
landsting
En stor majoritet av hjälpmedelskonsulenterna angav att det fanns tydliga
gränser mellan kommuner och landsting om kostnadsansvar för kognitiva
hjälpmedel både för vuxna och barn/ungdomar. I det fall man angav att det
inte fanns några tydliga gränser mellan kommuner och landsting så pågick
diskussioner i samband med att handboken för hjälpmedel skulle revideras.
För barn/ungdomar angav flera av hjälpmedelskonsulenterna att den
vanligaste diskussionen var om hjälpmedlet ska ses som ett personligt
hjälpmedel och vara ett hälso- och sjukvårdsansvar eller ett pedagogiskt
hjälpmedel och därmed vara skolans ansvar.
Även på frågan om det fanns tydliga gränser mellan kommuner och
landsting om förskrivaransvar besvarade en stor majoritet att så var fallet
både för vuxna och barn/ungdomar. I ett landsting pågick det diskussioner
om förskrivningsrätt för arbetsterapeuter inom kommunens dagliga
verksamhet.
26

Behov och tillgång till kognitiva hjälpmedel
Med undantag för vuxna med utvecklingsstörning anser majoriteten av
kognitionskonsulenterna att vuxna med funktionsnedsättningar inte får de
hjälpmedel de har behov av. Mest tydligt är detta för vuxna med psykiska
funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska diagnoser där endast en
hjälpmedelskonsulent svarat att dessa får de hjälpmedel de har behov av.
Vid jämförelse med rapporten som publicerades 2010 så är det i princip inga
skillnader utan denna åsikt kvarstår. Vid jämförelse med rapporten som
publicerades 2008, så ansåg då en större andel av kognitionskonsulenterna
att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska
diagnoser fick de hjälpmedel de hade behov av. Då förskrivningen av
kognitiva hjälpmedel har ökat i stor omfattning sen förra enkätundersökningen,
kan det tyckas märkligt att det inte återspeglas i att behoven skulle
anses mer tillgodsedda.
Hjälpmedelskonsulenterna som deltog på Kognets årliga nätverksträff ansåg
att det troligen beror på att kunskapen om kognitiva hjälpmedel var låg när
den första kartläggningen gjordes. När kunskapen ökar uppmärksammas
nya behov och de ser vad som skulle vara möjligt att göra om de hade ökade
resurser.
Även om förskrivningarna har ökat så får man dock ta med i beräkningen att
det är stora behovsgrupper som skulle behöva kognitivt stöd, och i det
perspektivet så är behoven inte tillgodosedda.
Den vanligaste anledningen till att vuxna med psykiska funktionsnedsättningar
och neuropsykiatriska diagnoser inte får de hjälpmedel de har behov
av anser konsulenterna främst bero på brist på kompetens hos förskrivare
och i brist på förskrivare/rehabiliteringsinsatser.
Flera nämner att det måste finnas tid för rehabiliteringsinsatser som att träna
in och följa upp hjälpmedel då metoder och strategier är av största vikt för
att hjälpmedlet ska fungera över tid. Vid progridierande sjukdom, som
demens, måste dessutom kontinuerlig uppföljning och korrigering av
hjälpmedlen göras. Skälen otydliga regler och ekonomi nämns i mindre
omfattning. Brist på kunskap hos beslutsfattare och verksamhetschefer
anges också som viktiga orsaker.
Majoriteten av kognitionskonsulenterna anser att barn/ungdomar med
utvecklingsstörning får de hjälpmedel de har behov av. Detta överensstämmer
med resultaten från tidigare enkäter. En tydlig positiv förbättring
har skett angående barn med neuropsykiatriska diagnoser.
27

År 2010 uppgav ingen av hjälpmedelskonsulenterna att barnen fick de
kognitiva hjälpmedel som de har behov av, men i 2012 års enkät anser sex
konsulenter att de får det. Fortfarande svarar dock majoriteten att barnen
inte får hjälp, och som en stor orsak nämns brist på förskrivare inom BUP.
Vanligast förskrivna hjälpmedlen och volymer
Enkäten efterfrågade statistik för de tio mest förekommande hjälpmedlen
och volymer indelat på män och kvinnor.
De hjälpmedel som förekom i mer än fem landsting redovisas. De
hjälpmedel som nämns av flest landsting är memoplanner, timstock,
boll/tyngdtäcke och handi. Om man jämför med rapporterna som
publicerades 2008 och 2010 så har volymerna ökat stort för de flesta
hjälpmedel.
Sju landsting har dock inte lämnat volymuppgifter för förskrivna hjälpmedel
under 2011 och det varierar vilka som har haft möjlighet att lämna uppgifter
angående könsfördelning. Det varierar även vilka landsting/regioner som
har lämnat kompletta uppgifter i de olika undersökningarna vilket gör det
svårt att direkt jämföra de tre årens totalvolymer.
För att få ett jämförbart nyckeltal angående ökningen av förskrivningar
jämfördes tre volymmässigt stora hjälpmedel för 2009 och 2011 för de
landsting som lämnat kompletta uppgifter i båda undersökningarna.
Befolkningsunderlaget för beräkningen av ökningen av förskrivningar av
tyngdtäcke är ca 3,5 miljoner och för timstock och handi/handifon ca 4,5
miljoner. Att det skiljer i befolkningsunderlag beror på att vi endast tog med
de landsting som hade kompletta uppgifter vid båda undersökningstillfällena
och det skiljer sig mellan de olika hjälpmedlen.
Antalet förskrivna hjälpmedel räknades för både barn och vuxna och
presenteras som antal förskrivna per 10 000 invånare. Beräkningen visar att
förskrivningarna ökar stort. Ett exempel är tyngdtäcke där förskrivningarna
har ökat från 1,2 till 4,1 styck per 10 000 invånare, vilket motsvarar en
ökning på 240 procent. Förskrivningen av timstock har ökat från 2,9 till 4,5
styck per 10 000 invånare, vilket motsvarar en ökning på 55 procent och
handi/handifon har ökat från 2,0 till 3,6 per 10 000 invånare, vilket
motsvarar en 80 procentig ökning.
28

Antal förskrivna hjälpmedel för barn och vuxna
per 10 000 invånare år 2009 och år 2011.
Figur 1. Figuren illustrerar ökningen av förskrivningarna av tyngdtäcke, timstock och handi
/handifon mellan åren 2009 och 2011.
Av de svar från konsulenter som besvarat frågan för vuxna framkommer att
det är något vanligare att kvinnor får kognitiva hjälpmedel förskrivna. Över
hälften av landstingen kunde denna gång lämna uppgifter om könsfördelningen,
men fortfarande är det en låg svarsfrekvens för denna fråga.
För barn/ungdomar kan man notera att det av samtliga förskrivna kognitiva
hjälpmedel var fler hjälpmedel som förskrevs till pojkar än till flickor. Detta
var också något som framkom i rapporten som publicerades 2008 och 2010.
Det faktum att resultatet återkommer gör det trovärdigt även om svarsfrekvensen
var relativt låg på denna fråga.
Förskrivningsbara hjälpmedel
Hjälpmedelsinstitutet har frågat om det är möjligt att förskriva några
specifika kognitiva hjälpmedel/produkter som bedömts vara kontroversiella
ur den aspekten att landsting och kommuner har olika regler för om dessa
hjälpmedel ska kunna förskrivas eller om de ska betraktas som ett
egenansvar eller inte.
Nedan visas andelen landsting/regioner där de olika hjälpmedlen kan
förskrivas vid tidpunkten för de tre enkäterna. För att kunna jämföras har
andelen räknats i procent av de som besvarat enkäten. År 2008 svarade 19
29

landsting, år 2010 svarade 20 landsting och 2012 svarade samtliga landsting
på enkäten.
För de flesta hjälpmedel har andelen landsting där de kan förskrivas ökat,
exempelvis kunde handifon förskrivas i ca 60 procent av landstingen 2008, i
70 procent 2010 och i 90 procent av landstingen 2012. Tyngdtäcke kunde
förskrivas i ca 40 procent av landstingen 2008, i 60 procent 2010 och i 80
procent av landstingen 2012. Vid Kognets årliga nätverksträff framkom att
ytterligare tre landsting nu för in tyngdtäcke som förskrivningsbart
hjälpmedel.
För andra hjälpmedel har det skett mindre förändringar, exempelvis kunde
medicindoseringshjälpmedel förskrivas i ca 40 procent av landstingen åren
2008 och 2010 men i 50 procent av landstingen 2012.
Figur 2. Andel landsting där handifon, bildstöd, tyngdtäcke, memoplanner, anpassad
mobiltelefon, anpassad fjärrkontroll, medicindoserings-hjälpmedel, passiva larm, c-status
och orienteringshjälpmedel kan förskrivas åren 2008, 2010 och 2012.
När man följer utvecklingen över tid framkommer att det skett en positiv
utveckling och att en klar ökning av antal förskrivningsbara hjälpmedel har
skett. Fortfarande kvarstår dock stora skillnader i landet angående vad som
anses som förskrivningsbara hjälpmedel.
Då frågan om konsumentprodukter från öppna marknaden som hjälpmedel
är aktuell, ställdes även frågan om smartphone och appar kunde förskrivas.
Fem landsting svarade att det var möjligt. Vid analys av svaren visade det
sig att endast ett landsting säger att det är möjligt att förskriva smartphone,
de övriga som svarat ja, säger att det är möjligt att förskriva appar. Även
30

vissa landsting som svarat nej på frågan säger att det pågår en diskussion
kring appar och liknande.
Hjälpmedelskonsulenterna hänvisar till aktuellt regelverk och den samlade
bilden är att sjukvårdhuvudmännen i nuläget anser att konsumentprodukter
som normalt finns i hemmen är ett egenansvar. I ett landsting har smartphone
kunnat förskrivas som en ”fritt val produkt”.
Man kan dock notera att även om själva produkten anses som egenansvar,
uppmärksammas smartphone som ett bra hjälpmedel. Flera landsting
/regioner ger insatser i form av rådgivning och utbildning i att lära sig
använda smartphone och andra konsumentprodukter som ett stöd.
Vid Kognets årliga närverksträff framkom att i cirka hälften av landstingen
pågick diskussioner kring konsumentprodukter och gränsen för egenansvar.
Anhörigas medverkan
Anhöriga är en viktig resurs i vården och deras medverkan och arbete har
uppmärksammats de senaste åren.
Anhöriga har varit en viktig målgrupp i ”Teknik för äldre” och ett nationellt
kompetenscentrum för anhöriga, NKA, finns sedan några år tillbaka.
Vuxenenkäten utökades därför med en fråga om anhöriga medverkar vid
förskrivning av kognitiva hjälpmedel. Majoriteten svarar att anhöriga
medverkar ibland, och några att anhöriga medverkar i många fall. Endast två
svarar, att det sker sällan. Det tyder på att anhöriga har en viktig roll vid
förskrivning av kognitiva hjälpmedel.
De flesta konsulenterna skulle önska att anhörigas medverkan ökade ännu
mer. Flera hjälpmedelskonsulenter har uppgivit att anhöriga eller andra
stödpersoner, som boendestödjare, kontaktpersoner och liknande är oerhört
viktiga för att hjälpmedlen ska fungera i vardagen. Vissa uppger att det till
och med är en förutsättning för förskrivning enligt deras regelverk.
Hjälpmedel i fokus
Hjälpmedelsinstitutet har genomfört en satsning som syftar till att öka
användandet av hjälpmedel hos personer med psykiska och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar, ”Hjälpmedel i fokus – för personer
med psykiska funktionsnedsättningar”. Satsningen var ett uppdrag från
regeringen och har pågått mellan åren 2009–2011.
31

För att ta reda på om hjälpmedelskonsulenterna upplever att satsningen har
ökat kunskapen hos förskrivarna, kompletterades enkäten med denna fråga.
Majoriteten svarar att HI:s satsning har ökat kunskapen i viss grad, några
svarar i hög grad, endast en hjälpmedelskonsulent svarar nej på frågan.
Detta tyder på att satsningen har haft en effekt även utanför fokuslandsting
och fokuskommuner.
Det framkommer även att man upplever att satsningen också ökat kunskapen
hos personer med psykiska funktionsnedsättningar och personer i
deras omgivning, vilket gör att efterfrågan på hjälpmedel ökar.
Slutord
Kognitiva hjälpmedel är fortfarande ett relativt okänt område. Att HI har
haft möjlighet att följa utvecklingen över tid är därför mycket värdefullt.
Det finns flera positiva tecken som visar att utvecklingen går framåt och att
flera personer får de kognitiva hjälpmedel de har behov av.
Konsultationerna ökar, antal förskrivningsbara hjälpmedel ökar, och antal
förskrivningar har ökat stort de senaste åren. Landstingen genomför
utbildningsinsatser och hjälpmedelskonsulenterna upplever att HI:s satsning
”Hjälpmedel i fokus” har ökat kunskapen hos förskrivarna.
Genom att sammanställa förskrivningen för alla regioner/landsting i Sverige
har det dock framkommit att det fortfarande finns stora regionala skillnader.
Detta medför i praktiken att personer med kognitiva funktionsnedsättningar
får varierande stöd beroende på vart i landet de bor.
Trots att utvecklingen går framåt är det fortfarande många med kognitiva
funktionsnedsättningar som inte får de hjälpmedel de har behov av. Detta
gäller för samtliga funktionsnedsättningar och särskilt för personer med
demens, neuropsykiatriska diagnoser och psykiska funktionsnedsättningar.
Fortsatta satsningar på kognitivt stöd och hjälpmedel är därför av stor
betydelse, för att personer med kognitiva funktionsnedsättningar ska kunna
vara aktiva och delaktiga i samhället.
32

Referenser
Dahlberg, R. (2008). Kognitiva hjälpmedel – nationell kartläggning av
hjälpmedesförsörjningen för personer med kognitiva nedsättningar.
Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet.
Dahlin, E. (2010). Kognitiva hjälpmedel – nationell kartläggning av
hjälpmedesförsörjningen för personer med kognitiva nedsättningar.
Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet
Dahlberg, Å. (2010). Kostnadsnyttobedömning av hjälpmedel till personer
med psykisk funktionsnedsättning. Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet.
Hjälpmedelsinstitutet. (2010). 100 projekt – för en bättre vardag för äldre
och anhöriga. Teknik för äldre, Stockholm.
Blomquist, U-B, Jacobsson, D (2011) Förskrivningsprocessen, fritt val av
hjälpmedel, egenansvar – tre vägar till hjälpmedel
Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet
Persson, A (2012) Hjälpmedel i fokus – effekter av en treårig satsning
Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet
Anita Björklund, Marlene Henriksson (2010) Teknikstöd för anhörigvårdare
Stockholm, Hjälpmedesinstitutet
Ingela Månsson, Raymond Dahlberg (2011) Anhörigas stöd och hjälp från
kommunernas rehabiliteringsverksamhet
Stockholm, Hjälpmedelsinstitutet
Alla referenser går att ladda ner från Hjälpmedelsinstitutets webbplats
www.hi.se.
.
33

Kognitiva hjälpmedel
Nationell uppföljning av hjälpmedelsförsörjningen
för personer med kognitiva funktionsnedsättningar
Det här är den tredje uppföljande studien om hjälpmedelsförsörjningen för
kognitiva hjälpmedel. De föregående studierna genomfördes åren 2008 och
2010.
Konsultationerna, antalet förskrivningsbara hjälpmedel och även förskrivningarna
har ökat markant i förhållande till de tidigare studierna. Men behoven
är fortfarande stora och de regionala skillnaderna består. Hjälpmedelskonsulenternas
uppfattning är att behoven tillgodoses i mindre omfattning
idag än tidigare trots att förskrivningarna ökar.
.
Hjälpmedelsinstitutet – ett nationellt kunskapscentrum
Vår kunskap bidrar till ett bättre samhälle för människor med funktions-
nedsättning. Våra ägare är staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Box 2047
174 02 Sundbyberg
Tfn 08-620 17 00
Texttfn 08-759 66 30
registrator@hi.se
www.hi.se
Artikelnummer
12364-pdf