Här hittar du hela Jan Alvås brev till Domstolsverket i pdf-format.

Ang. Domstolen i Landskrona
Till Domstolsverket
I april 2002 utökades domkretsen för Lunds tingsrätt genom en sammanslagning med
Eslövs och Landskrona tingsrätter. I beslutet om sammanläggning bestämdes att förutom
Lund även Landskrona skulle vara kansliort. I Lunds tingsrätt tjänstgör förutom
lagmannen 10 ordinarie domare, varav 7 är stationerade i Lund och 3 i Landskrona. I
Lund tjänstgör dessutom som domare 2 tingsfiskaler.
Jag har nyligen i ett mail till Domstolsverket undersökt förutsättningarna att stationera
all tingsrättens personal i Lund. Detta mail, vilket har uppmärksammats av pressen
(Helsingborgs Dagblad), har föranlett enskilda lokalpolitiker i Landskrona att i ett brev
till justitieministern ifrågasätta mina åtgärder. Jag vill därför lämna följande information.
Först och främst vill jag klargöra att jag inte åsyftar någon förändring av det som nu
gäller i fråga om Landskronas status som kansliort. Även om personalen stationeras i
Lund skall Landskrona också i fortsättningen fungera som sådan. I Landskrona skall
således inte bara hållas brottmålsting normalt sett minst två dagar i veckan utan varje
arbetsdag skall dessutom kanslipersonal finnas tillgänglig i en reception under bestämd
expeditionstid. Politikerna, vilka inte alls varit i kontakt med mig eller någon annan
företrädare för tingsrätten, är således felunderrättade när de i brevet påstår något
annat.
Jag vill också framhålla att jag inte har någon kännedom om den överenskommelse
angående Domstolens i Landskrona framtid som enligt brevet skall ha träffats mellan
politikerna och justitieministern. Detta spelar kanske mindre roll eftersom en sådan ev.
överenskommelse inte har någon relevans för mitt vidkommande. Lunds tingsrätt är
inte underställd ministerstyre. Därmed inte sagt att jag i min egenskap av chef för
tingsrätten kan underlåta att beakta den policy som Riksdag och Regering företräder.
Jag måste i någon mån grunda min verksamhetsplanering inte bara strikt på vad som
gäller idag utan också på vad som kan komma att gälla till följd av väntade politiska
beslut. Det har därvid för mig varit uppenbart att Landskronas framtid som domstolsort
är ytterst osäker. Ett stort antal domstolar har under senare år lagts ned. I Skåne
har domstolsverksamheten upphört i Eslöv, Klippan, Ängelholm och Simrishamn. Den
skall enligt fattat beslut upphöra också i Trelleborg. Det har därför framstått som
ganska rimligt att förutsätta att det är en tidsfråga innan också Landskrona upphör
som kansliort för domstol. Det är för övrigt vad Domstolsverket föreslagit i en framställning
till Regeringen.
Allt detta sagt som ett – måhända bräckligt – försvar av min underlåtenhet att tidigare
med tillräcklig kraft agera för ändamålsenliga domstolslokaler i Landskrona. Mera om
lokalproblemet längre fram.

Därmed över till bakgrunden till min aktuella framställning till Domstolsverket.
Landskrona tingsrätt var på sin tid en väl fungerande självständig domstol. En utpräglad
brottmålsdomstol och som sådan en av de mest kostnadseffektiva i landet. År 1990
inkom till Landskrona tingsrätt 657 brottmål (förutom s.k. notariemål). Fr.o.m. mitten
av 1990-talet minskade dock tillströmningen av brottmål successivt. Något som i tiden
sammanföll med att polis och åklagare i effektiviserings- och rationaliseringssyfte centraliserades
till Malmö och Helsingborg. Fanns det också ett samband ? År 2000 inkom
således till Landskrona tingsrätt endast 356 brottmål. Minskningen har efter domstolssammanläggningen
fortsatt så att antalet brottmål vid Domstolen i Landskrona år 2004
gått ned till 288. Hittills i år har det kommit in 208 brottmål, vilket ger en prognos för
hela året på 250 mål. Samtidigt har under senare år Lunds tingsrätt totalt sett haft en
ökning av antalet brottmål från 1 368 år 2000 (inkl. Eslöv och Landskrona) till 1 519 år
2004 och med en prognos om drygt 1 600 mål innevarande år.
Det har till följd av utvecklingen uppstått en viss snedbalans i fördelningen av personalresurser
mellan Lund och Landskrona. En snedbalans som fr.o.m. den 12 december i år
blir än mera accentuerad genom att tingsrättens domkrets utökas med Lomma kommun
– något som leder till ökad arbetsbelastning i Lund men som inte ger underlag för flera
domartjänster vid tingsrätten. Jag kan såsom verksamhetsansvarig inte underlåta att
vidta någon åtgärd för att komma till rätta med snedbalansen. Det minsta jag kan göra
är att omstationera en domare jämte notarie och domstolssekreterare från Landskrona
till Lund. Fler än så kan inte rymmas i tingshuset i Lund.
Kvar i Landskrona blir efter en sådan förändring 2 domare, 2 notarier och 4 domstolssekreterare
jämte 2 halvtidstjänstgörande telefonister. Det är uppenbart att Domstolen i
Landskrona därmed blir en ytterst sårbar enhet. Den blir också mindre trivsam som
arbetsplats och den kvarlämnade personalens känsla av utanförskap i förhållande till
tingsrättens medarbetare i övrigt blir än mera påtaglig. Eftersom jag med en sådan
organisation inte rimligen kan stationera någon notarie i Landskrona för huvuddelen av
tingstjänstgöringen, kommer Landskrona-domarnas medverkan i notarieutbildningen i
princip att upphöra. Behovet av notarier i Landskrona får tillgodoses genom kortvariga
kommenderingar som fördelas mellan tingsrättens samtliga notarier.
Linköpings tingsrätt har löst motsvarande problem med kansliorten Motala på annat
sätt. All juristpersonal och flertalet domstolssekreterare har stationerats i Linköping.
Ett personalmässigt mycket begränsat kansli i Motala fullgör bevaknings- och serviceuppgifter
i samband med de rättegångar som äger rum där samt under ordinär expeditionstid.
Jag anser att Linköpings-modellen har sådana organisatoriska fördelar att den
bör tillämpas också för Lund/Landskrona. Att lösningen är förenad med kostnader och
med olägenheter för personalen är något som hänger samman med kansliorts-modellen
som sådan. Skillnaden mot nuvarande förhållanden är främst att olägenheterna kommer
att fördelas också på den personal som redan nu är stationerad i Lund.
Jag har som verksamhetsansvarig mandat att besluta om tingsrättens organisation och
är därför i princip oförhindrad att ta ansvaret för en lösning enligt Linköpings-modellen
utan att fråga vare sig justitieministern eller Domstolsverket. I praktiken föreligger det
dock ett hinder mot genomförandet. Det finns inte plats för Landskrona-personalen i
tingshuset i Lund utan det krävs en tillbyggnad. Ritningar till en sådan finns visserligen

sedan tidigare i beredskap, men det är självklart att ett bygge inte kan bli aktuellt innan
det föreligger ett slutgiltigt beslut i frågan om Landskrona skall vara kansliort eller inte.
Vi behöver därför hyra in oss i befintliga lokaler utanför tingshuset. Ändamålsenliga
sådana finns för tillfället hyreslediga snett över gatan i förhållande till tingshuset. Om vi
inte skall missa chansen att komma över dessa lokaler är det angeläget att ett hyresavtal
träffas så snart som möjligt. Domstolsverket har ansvaret för administrationen av
domstolsväsendets lokaler. Därav mitt mail till verket.
Därmed över till problemen med domstolens lokaler i Landskrona. Mitt beslut att så
långt det är möjligt flytta verksamheten till Lund hänger naturligtvis samman också
med dessa.
Rådhuset i Landskrona är sannolikt en av de minst ändamålsenliga domstolslokalerna i
landet. Det är från säkerhets- och servicesynpunkt en katastrof. När jag talar om säkerheten
tänker jag inte i första hand på personalen. Den personal som inte för tillfället
tjänstgör i rättssalarna sitter förhållandevis tryggt bak låsta dörrar i rådhusets bottenvåning.
Jag tänker mera på parter och allmänhet som kommer in i rådhuset utan att
någon har uppsikt över entrén och som hänvisas till väntutrymmen utanför rättssalarna
på andra våningen där inte annat än undantagsvis någon tingsrättens personal kan vara
närvarande. Det saknas nämligen resurser till att avdela någon att fullgöra enbart
bevaknings- och receptionsuppgifter. Jag anser att detta är en ordning som är förenad
med säkerhetsrisker som inte borde tolereras. Det har visserligen inte, såvitt jag vet,
inträffat några allvarliga incidenter, men det har förekommit att uteliggare övernattat i
de obevakade lokalerna. Det är också beklämmande att den som vill ha någon upplysning
i väntan på rättegång måste bege sig till expeditionen på bottenvåningen – något
som dock inte är lönt före eller efter expeditionstiden. Ett ytterligare minus med
lokalerna är att den besökande i rådhusets entré välkomnas med en besvärande
avloppslukt.
Jag har alltsedan domstolssammanläggningen vid flera tillfällen delgett Domstolsverket
och tjänstemän inom Justitiedepartementet mina synpunkter på rådhuset i Landskrona.
Eftersom man allmänt – även jag – förutsatt att domstolsverksamheten i Landskrona
skulle komma att upphöra inom några år har jag dock inte med kraft framställt krav på
nya mera ändamålsenliga lokaler. Det är hög tid att göra det nu. Oberoende av om jag
lyckas genomdriva en stationering av personalen till Lund eller inte behöver tingsrätten
också i fortsättningen – så länge Landskrona skall vara kansliort och en tillbyggnad av
tingshuset i Lund inte kommit till stånd – rättegångslokaler i Landskrona. Kanske kan
de politiker som skrivit brev till justitieministern vara Domstolsverket till hjälp med att
anskaffa sådana.
Jan Alvå