Samlade skrifter av N. E. Nyman 1882 - Stawfordska Sällskapet

till sist var där en liten rulta som de kallade för Steglinge Toran. Hon var " trilling " men de var där
inte alla på en gång.
Till sist köpte far hela "äskespeled" det är den lilla längan som står där hemma och som
muraren har till fähus. Det står ungefär där som det konstiga urmakarehuset står och så det ett litet
hus som stod lite framför kvarnen. där bodde två systrar, den ena kallade de för "Dåliga Hanna och
den andra för Anna med knudan. Hon hade en knuta på vristen som var så stor som ett barnhuvud.
Toffeln hängde bara på tårna. Hon hade fått en horunge och där var mycket att skriva om den
flickan nu är hon som jag gammal och det får vi vänta med till en annan gång. De två gamla hade
en syster som fått det lilla hemmanet som låg där kvarnen står nu. Hon var barnmorska och var så
tjock och fet för hon åt så mycket "balekaga " . När de fick barn så skulle de alltid gå till varandra
med "balemat " . jag har ett fat som står på skåpet som ett minne efter "balematstiden " som min
kvinna fick av sin mor i hemgift. Hennes föräldrar skulle köra till Ornakärr med " balemat " och
" lutfiskagröt " . När de kom fram, här var sådana dåliga vägar över " körelana", så var hela bottnen av
fatet men det år satt grannt ihop igen. Ja det var sant det där lilla hemmanet det blev flyttat långt ut
på öster. Jag tror de fick tre gånger så stor plan som de hade en liten spetsig bit liksom ett
" förningsstycke " de bytte med möllestället. Och där var en man som brukade så ofta draga
" harnäcke" med folk så att huvudet var vridet på honom.
När han då gick till kyrkan så tittade han mot " Pivan" men så vreds huvudet åt Jordbergs, där
var krog på båda ställena där var många som skrattade åt honom för de visste att han ville gå på
båda ställena.
Han hade en pojk som var tokig. En gång sa han att alla våra får är döda utom ett de ligger i
gödselstaden det har far till att skjuta skator på när han skjuter till måls. Så när ni läser detta så
säger ni väl att det var en galen människa till att ljuga men det går jag själv i borgen för att jag inte
ljugit ett ord men det kan hända att jag tagit munnen väl full ibland.
Där var en liten grön backe vid " Pivan " där var alltid ungdomarna och lekte boll om söndagarna.
Den kallade vi för " Pivarebacken". En gång slogs de där en hel eftermiddag så att blodet rann. Där
var några av gubbarna i socknen när de gick i kyrkan så kom de inte hem förrän om
tisdagsmorgonen. De gick från kyrkan till Jordbergs frän Jordbergs till Pivan från Pivan till
Jordbers där var krog på båda ställena men Pivarekäringen hade inte lov att sälja brännvin men hon
sålde i smyg. Jag vet nog vilka gubbar det var men det vill jag inte tala om för er nu de är döda för
många år sedan.
Ni må tro att det var en usel ordning i Väsby. När vi gick till Guds bord eller som det hette till
altaret så var alltid altargången före mässan så fort den var slut var det till att springa i kapp till
Jordbergs eller Pivan och många gick dit så snart de hade varit uppe och blivit förberedda och det
var många som inte brydde sig om att höra mässan och ibland dröjde det en hel timma innan han
började predika. Jag tyckte alltid så bra om Pivarekäringens kaffe för det var så sött jag förstod inte
bättre på den tiden. Men vad jag hörde talas om sedan var det inte annat än pudersocker, cikoria och
vatten men jag förstod mig inte på det, vi visste ju inte om varken kaffe eller socker i det gamla
ryttartorpet, det var mycket stort om vi fick två vetekakor om året.
En gång var jag med Per i furuskogen vi var ända uppe i "ysnaet"? Och jag var så vilsen i
huvudet att jag tyckte solen gick upp i väster varje dag. Nu är den gamle sträng mannen död för
några år sedan och den gamla grannen han var nog död några år förut ni må tro att det var en man
som inte söp bort vettet han sade så ofta: "Bäla kroppar, dricka brännvin som vatten jag tror de är
förtenta inuti " . Då riste han alltid på huvudet, hans son var en suput. Han hade alltid två lejda karlar
eller hökarlar ute från allmänningshusen, han sa alltid jag litar på dej Ola, du står mi bi. De kallade
honom för Ola Piss. hans käring kallade de för Kitta Ralla den andre mannen hatta Carl Frisk. Men
Kitta hade en syster som de kallade för Troen Trasa hon var lite konstig hon gick alltid omkring
med sin gamla bytta och bad att få en smula mjölk och när hon kom till en sten, komocka eller
hästlort stod hon där och sparkade tills träskon sprack. De talade om att hon slog årtor och kål och
andra slags mat i en bytta. Där var en gammal som de kallade för " Hana losa " jag kommer gott ihåg
dem.
Jag skulle talat mer om den gamle mannen som hade de trogna lejdkarlarna han sa alltid när det
regnade på Ängelholms marknadsdag: "I dag står Ängelholms gata i en "flincka?"" och när det var
något vi gjort vackert så sa han det glimma som Ängelholms gata när den är nyskurad och det var
nog sant att på den tiden satt Bilgren i en båt på torget och metade fisk, Ja den gamle mannen det