Vill du bli förnedrad? - Hela Gotland

Vill du bli förnedrad?
Varför är det just vi kvinnor som faller offer för mordhot och sexuella våldsbrott så fort
vi visar oss starka och säger vad vi tycker?
För två år sedan, när jag gick i årskurs åtta, blev jag utsatt för en kränkning på grund av
att jag stod upp för mig själv och mina vänner. Det var under en lektion. En av killarna i
klassen satt och pratade högt, gjorde grimaser åt oss tjejer och kallade oss könsord och
öknamn. Jag kunde se på de andra vid mitt bord hur sårade och arga dem blev, men var
rädda för att säga ifrån eftersom de visste att det skulle ge obehagliga konsekvenser.
Läraren lika så. Hon hörde alla fruktansvärda saker han sa till oss men hon valde trots det
att tiga. Till slut fick det vara nog. Jag och min kompis ställde oss upp, med våra huvuden
vända åt killen och sa till på skarpen. Det flög ut ett och annat fult ord men det är inget
som går att jämföra med vad han kallade oss. Det som hände sedan var jag beredd på,
men jag blev ändå en aning chockad. Han ställde sig upp i en ryslig fart och började
skrika elaka saker åt mig. Han hotade oss med att säga ”efter lektionen ska ni få er en
överraskning”. När lektionen var slut och alla gått ut från klassrummet pratade min lärare
med mig och min kompis. Hon sa att vi hade varit för högljudda och att vi sagt opassande
saker till killen som inte var okej. Jag blev helt stum. Hur kunde hon stå där och säga
dessa saker och anklaga oss för att ha varit elaka mot honom!
Det var fruktansvärt, jag visste inte vad jag skulle säga. Istället för att gå ut genom dörren
så tog vi fönstervägen då klassrummet var i markhöjd. När vi precis klivit ner på marken
får en av killens kompisar syn på oss och börjar jaga oss. Tillslut kommer vi fram till en
grind som vi upptäcker till vår förskräckelse har hänglås. Bakom oss kommer killen
fortfarande med ilska i ögonen. Jag kunde se att han hade något i munnen. Någon typ av
vätska. Den vätskan var ämnad för att spruta på mig och min kompis. Jag blundade, höll
händerna för ansiktet och kunde känna hur det blev alldeles fuktigt i mitt hår och på mina
kläder. Efter det lovade rektorn att jag skulle få någon form av ersättning eller
kompensation. Vet ni vad det var? Jo, killen som spottat på mig skulle köpa nytt schampo
och balsam till mig eftersom jag, enligt rektorn, hade använt onödigt mycket av det jag
redan hade när jag skulle tvätta mitt hår samma dag. Irritation, uppgivenhet, ilska och
besvikelse var det jag kände i det ögonblicket. Men det värsta var att ingen vuxen eller
anställd på skolan verkade bry sig. Jag blev så fruktansvärt arg. Jag var, och är
fortfarande, så enormt besviken. Dessutom fick jag aldrig något schampo heller för den
delen.
Kvinnor idag är den "könsgrupp" som blir mest utsatt för sexuella trakasserier och hot.
Vad är det då som väcker sådan ilska hos framför allt män? På 1500-talet ansåg Martin
Luther som var en tysk protestantisk-kristen präst att kvinnor bör stanna i hemmet då våra

eda rumpor är ett stort "fundament" att sitta på. Män däremot har breda axlar och smala
höfter och är därför mer intelligenta. I ca 2 300 år har synen på oss kvinnor varit
densamma nedvärderande och orättvisa som synen på judar under förintelse-tiden.
Redan 350 år f.kr har människor, störstadels män, ansett att kvinnan är ett "naturbetingat
handikapp". Ett djur vars enda uppgift är att lyda männen. Kvinnan har inga rättigheter
och är egentligen fega män som återuppstått. På 1800-talet kom Charles Darwin fram till
att kvinnor är biologiskt underlägsna, alltså att det är medfött, och menade att kvinnors
karakteristiska drag var typiska för de lägre raserna och bevisade att vi kom från ett
"lägre stadium av civilisationen". För mig låter detta bara dumt. Men jag blir samtidigt
ledsen. I flera tusen år har vi kvinnor inte varit värda någonting alls. Vi har smutskastats
och blivit illa behandlade. Man kan fortfarande se spår av denna nedvärderande syn än
idag, även fast det har blivit klart mycket bättre.
Jag tycker mig hela tiden se tecken på att vi kvinnor håller på att växa och bli starkare
som personer. Och det tror jag att även männen ser. Detta kan vara en av orsakerna till
varför det väcks ett sådant kvinnohat i dagens samhälle. De senaste åren har man kunnat
se nyhetsreportage, krönikor, debattartiklar och andra medier som berättar om kvinnor
vars liv blivit hotade när de uttryckt en åsikt via en social media, som exempelvis
facebook eller Twitter. Effekten av detta har varit att det bildats en lång konversationstråd
med dels positiva och stöttande kommentarer men ett enormt antal negativa och
nedtryckande.
En kommentarstråd kan innehålla ca 3000 kommentarer då 80% av dessa är skrämmande
mordhot eller sexuella trackaserier. ”det skjuts för lite i Sverige, jag tycker vi kan börja
nu.” är ett exempel på en kommentar på ett inlägg en privatperson skrev på H&Ms
Facebook sida. Julia, som skrev inlägget, kritiserade trycket som skulle föreställa raphelgonet
Tupac vars bakgrund har många kriminella dåd och har dömts för ”sexual
abuse” vilket motsvarar ”sexuellt utnyttjande i Sverige. Jenny skrev inlägget den 9
december 2012 och dagen efter det publicerades på H&Ms Facebook sida hade det redan
över 2800 kommentarer. Personer skrev att de vill se henne våldtagen, dränkt, styckad
och misshandlad. En man undrade även om hon ville bli förnedrad, för han skulle gärna
pissa henne i ansiktet. Hur kan en person ta sig friheten att uttrycka dessa hemska saker
mot en människa som de aldrig ens träffat? Oftast är det kvinnliga journalister,
skribenter, bloggare och samhällsdebattörer som utsätts för hatet. Julia är ingen journalist,
hon bloggar inte och hon brukar inte heller ge sig in i diskussioner som dessa men ändå
så väcker detta inlägg sådan otrolig vrede och frustration hos män. Det handlar inte om
vad en kvinna gör eller skriver, det handlar om det faktumet att hon har en röst och vill få
den hörd. Jag tycker det är oroväckande att med hjälp av hot och våld försöka tysta ned
kvinnor. Även män som har åsikter blir hatade på nätet, men det handlar nästan aldrig om
deras kön. Dom ska inte våldtas eller förnedras sexuellt. Det som väcker mest

uppståndelse och ilska är när en person kritiserar högextrema krafter eller att kritisera
Sverigedemokraterna. Men att överhuvudtaget uttrycka en åsikt om något väcker sådan
ilska hos vissa människor att det nästan är svårt att förstå.
Om vi ser tillbaka i tiden på kvinnornas del i samhället så finns det många år av
förnedring och orättvisa. Men 1800-talet innebar också en del genombrott för kvinnornas
situation i Sverige. Tack vare en del rättigheter så började en del kvinnor helt plötsligt
både synas och höras. De hade nu rätten till en egen inkomst, rätten at ta examen, dock
något begränsad i jämförelse till männen och de hade fått rätten till att myndigförklaras
som ogifta. Nu hade en liten men stark grupp kvinnliga entreprenörer smidigt lirkat sig in
i det svenska samhället och fått tillgång till en aning högre utbildning. De kunde nu
argumentera för kvinnors rättigheter offentligt. Dessa kvinnor startade organisationer och
föreningar för att stärka självbilden av kvinnan och inspirera andra att göra likadant.
Tidigt in på 1900-talet börjar önskan och kravet på kvinnlig rösträtt att växa sig större
och starkare. Män hade haft rätten till att rösta sedan ett antal år tillbaka och det gjorde att
önskan om rösträtt blev ännu starkare.
En kvinna som varit en stor förebild och drivkraft i kampen för kvinnors rättigheter är
Birgitta Birgersdotter, även känd som Heliga Birgitta, som var en svensk författarinna på
1300-talet i det medeltida Sverige. Birgitta hade fått flera uppenbarelser där hon fått i
uppdrag från Gud att föra ut små "budskap" till såväl politiska som kyrkliga ledare.
Budskapen kunde handla om att alla människor ska behandlas lika, oavsett kön eller
tillgångar. Men hon möttes av mycket kritik och nedlåtande tonfall. Andra författare och
filosofer ansåg henne "dagdrömma" och många kallade henne knäpp. Andra tyckte att
hon talade om det som ingen annan vågade tala om. Trots det uttryckte hon sina åsikter
och kämpade för kvinnan och hennes rätt att fritt kunna uttrycka sin åsikt.
I Bibeln kan vi läsa om Guds skapelser, Adam och Eva som de två första människorna på
jorden. Gud förbjöd dem från att äta äpplen av kunskapens träd då de blir ”medvetna” om
sig själva. Eva tar ett äpple och äter, sedan ger hon ett till Adam som även han äter. Men i
slutändan är det Eva som straffas av Gud då han säger "Jag skall låta dig utstå mycken
vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man
skall din åtrå vara, och han skall råda över dig". Ansåg gud att hon gjort mest fel? Eller
var det på grund av att hon var kvinna och betraktades mer svag som hon blev straffad?
Är gud i sådana fall en man? Fanns det genus-tänk på den tiden?
Det finns många frågor man kan ställa sig men de slutsatser jag kan dra är att kvinnohatet
började redan i människans begynnelse, när Adam och Eva levde. Kvinnosynen finns
kvar från långt tillbaka i tiden och jag tror att detta kvinnoförtryck alltid kommer existera.
Det finns för att vi låter det finnas men vi har makten att förändra det.
Under tiden som jag har skrivit den här essän har jag blivit känslomässigt berörd. Jag har

känt ilska, sorg och frustration då jag läst om hur kvinnor behandlats i historien, och
behandlas än idag, men jag känner även hopp, glädje och tackasamhet till de människor,
såväl kvinnor som män, som kämpat och fortfarande kämpar för kvinnors rättigheter och
varje dag gör samhället lite bättre.
Ulrika Slotte Värjö