Logistiska begrepp sammanfattning - Studyspot

Logistiska begrepp A-Ö
ABC-klassificering: För att i så stor utsträckning som möjligt använda företagets resurser så
effektivt som möjligt i förhållande till resursinsats och som genererar störst betydelse för
verksamheten är det ofta lämpligt att differentiera logistikinsatser i företaget. Det kan göras
med ABC-klassificering.
ABC-klassificering innebär en uppdelning av artiklar, kunder, leverantörer etc. i olika klasser
A, B, C, D etc. Som underlag för klassificeringen används olika kriterier t.ex. volymvärde per
artikel, täckningsbidrag per produkt, omsättning per kund eller anskaffningsvärde per
leverantör.
Klassificeringen tillämpar minoritetsprincipen, dvs. att det i varje grupp av objekt finns ett
litet antal artiklar som svarar för en stor del av effekten.
1. Beräkna årsförbrukningen för var och en av de artiklar som skall ingår.
2. Beräkna volymvärde för var och en av artiklarna genom att multiplicera dess
årsförbrukning med dess försäljningspris.
3. Beräkna summa volymvärde för samtliga artiklar.
4. Beräkna för varje artikel dess volymvärde i procent av det totalt summerade
volymvärdet.
5. Rangordna artiklarna efter procentandel av det sammanlagda volymvärdet från högsta
till lägsta.
6. Analysera fördelningen av artiklar och dela in dem i lämpligt antal grupper genom att
specificera ett antal olika volymvärdesintervall.
7. Låt varje artikel få den ABC-klass som motsvaras av dess volymvärde.
Artikelplockning: Zonindelning av lager innebär att lagret delas upp i flera mindre lager, så
kallade zoner. Hanteringsmässigt likvärda artiklar placeras i samma zon för att minimera
hanteringsbehovet. Likvärda produkter är t.ex. artiklar från samma produktfamilj, artiklar med
samma uttagsfrekvens eller artiklar med samma fysiska förutsättningar.
Ett mindre antal lagerförda artiklar står normalt för en stor del av plockningsaktiviteterna. Om
artiklarna sorteras efter respektive uttagsfrekvens förekommer ofta följande:
- 5% av artiklarna står för 50% av plockaktiviteterna.
- 20% av artiklarna står för omkring 80% av aktiviteterna.
- Återstående 80% av artikelsortimentet plockas mycket infrekvent, motsvarande
omkring 20% av det totala plockningsarbetet.
Grundprincipen är att så långt som möjligt förenkla hanteringsarbetet för de artiklar som
plockas mest frekvent. Detta kan göras genom att automatisera plockningsarbetet och placera
artiklarna i de mest tillgängliga zonerna.
Beställningspunktsystem: En materialstyrningsmetod som bygger på att man gör en
jämförelse mellan lagerkvantitet och referenskvantitet, beställningspunkt. När
referenskvantiteten underskrids, alltså när materialet i lager understiger referensnivån, sker
beordring om lagerpåfyllning, dvs. en tillverkningsprocess eller anskaffningsprocess initieras
för att nå upp till önskad lagerpåfyllnadskvantitet. Tiden mellan beställningspunkt och
återanskaffningen kallas ledtid.

Beräkning av beställningspunkt:
BP = beställningspunkt
SL = säkerhetslager
E = efterfrågan per period
LT = ledtid
BP =SL +ELT
Bufferplats (säkerhetslager): I materialflödessystem sker ofta störningar vid lagerpåfyllnad.
Om efterfrågan är större än beräknat kommer lagret att ta slut tidigare än förväntat. För att
frikoppla olika processer längs materialflödet så störningar och effekter som
leveransförseningar och oförutsägbara efterfrågningsökningar inte fortplantar sig och
resulterar i brister använder man sig av ett säkerhetslager, även kallat bufferlager. Samarbetet
mellan omsättningslagret och säkerhetslagret kan illustreras med sågtandsmodellen.
Centrallager: I många fall är det nödvändigt att använda hierarkier av lager för att
distributionssystem ska klara sin aggregerings- och spridningsroll. Det kan vara frågan av att
ha ett regionalt lager som försörjs av ett centrallager och som betjänar en regional marknad,
eller ett lokalt lager som försörjs av ett centrallager eller av ett regionalt som levererar till
kunder på lokala marknader.
Centraliseringsgraden i distributionskanalen är ett mått på antalet nivåer och antalet
lagerställen i sådana lagerhierarkier. Ju färre nivåer och lagerställen desto högre
centraliseringsgrad. Hur lagerstorleken och därmed kapitalbindningen i materialflöden
påverkas av centraliseringsgraden kan uppskattas med hjälp av en tumregel som bygger på
ekonomisk orderkvantitet: om man minskar lager från n till m kommer den totala
lagervolymen att reduceras med faktorn 1 m
n
Låg centraliseringsgrad har fördelen av en ökad närhet till kunder. Viktig för produkter som
kräver kort och säker leveranstid men även produkter som kräver användarsupport och
service. Höga transportkostnader i förhållande till produkters värde och att det finns brist på
lämpliga transportmöjligheter talar för.
Hög centraliseringsgrad har framförallt två fördelar: Färre lagringspunkter ger större
materialflöde på varje enskilt lagerställe och genererar bättre förutsättningar för investering i
högeffektiva automatlager och automatiserade hanteringssystem och därmed sänkta samlade
transport- och hanteringskostnader. Den andra fördelen är att ju färre lagerställen desto
mindre lager krävs för att upprätthålla en viss servicenivå, eller omvänt ju färre lagerställen
desto högre servicenivå kan man upprätthålla med en given lagerstorlek. Även
omsättningslagret påverkas positivt av en högre centraliseringsgrad.
Ytterligare fördelar med hög centraliseringsgrad är att mängden icke värdeskapande
aktiviteter minskar. Extra lastning, lossning, uppackning, nedpackning reduceras. Antalet
inläggningar och uttag från lager samt administration som krävs för att verkställa och följa
upp materialflöden kan också reduceras påtagligt.
Hög centraliseringsgrad minskar riskerna för inkuranta och felsammansatta lager.
Snedfördelning mellan olika lager/marknader leder till bristsituationer och utebliven
försäljning, vilket ger överlager och behov att skrota eller transportera tillbaka produkter till
lager från marknaden. Viktiga aspekter idag då det är svårt att förutse marknadens efterfrågan.

Distributionskanal: Kan definieras som en uppsättning oberoende organisationer som
involveras i processen att göra en produkt eller tjänst tillgänglig för konsumtion eller
användning. När försörjningskedjor knyter samman material- och informationsflödet mellan
det produkttillverkande företaget och de konsumerande kunderna. De flesta
distributionskanalerna utgörs av nätverk av vertikalt samarbetande företag. Vad som är en
lämplig struktur beror i stor utsträckning på vilka produkter det är frågan om samt på hur
marknaden ser ut. Exempel:
- tillverkande företag – kund
- tillverkande företag – detaljist – kund
- tillverkande företag – grossist – detaljist – kund
Differentiera: Exempel på differentierande logistikinsatser i ett företag är frågan om att sätta
större säkerhetslager på de produkter som ger högst täckningsbidrag och där man i första hand
vill säkerställa att man kan leverera. ABC-klassificeringen är ett hjälpmedel för att
åstadkomma differentiering.
du Pont-modellen: du Pont-modellen är en övergripande metod för beräkning av ett företags
lönsamhet. Modellen utgår från sambandet:
Räntabilitet Vinstmarginal Kapitalomsättningshastighet
Företagets resultat- och balansräkning kopplas samman i ett så kallas du Pont-schema där
företagets avkastning mäts som vinsten i förhållande till investerat kapital och benämns
lönsamhet, avkastningsgrad eller räntabilitet på totalt kapital. Avkastningsgraden, vinsten i
relation till omsättning och kapitalomsättningshastighet, kan förbättras avsevärt genom att
minska den totala kapitalbindningen i lager, produktion och under transport. Metoden är
användbar för att snabbt undersöka om ett företag säljer mer till en lägre vinstmarginal eller
säljer mindre till priset av en högre vinstmarginal.
Företagets soliditet och likviditet anger organisationens betalningsförmåga. Soliditet anger
hur stor del av företagets tillgångar som finansieras med eget kapital, dvs. företagets
långsiktiga betalningsförmåga. Företagets kortsiktiga betalningsförmåga anges av likviditeten.
Ekonomisk orderkvantitet (EOK): En partiformningsmetod, dvs. en metod som beräknar
materialstyrningen efter kvantitetsdimensioner. Med hjälp av Wilsonformeln kan en
avvägning mellan ordersärkostnad och lagerhållningssärkostand räkna ut fast orderkvantitet,
även kallat ekonomisk orderkvantitet:
2 E O
EOK
L V
E=efterfrågan per tidsenhet
O=ordersärkostnad per ordertillfälle
L=lagerhållningssärkostnad i % per tidsenhet
V=varuvärde per styck
Formeln ger ett tillräckligt beslutsunderlag för att fastställa lämpliga orderkvantiteter utifrån
ett kostnadsperspektiv, trots en del förenklade antaganden så som momentan leverans av
orderkvantitet, att orderkvantiteten inte påverkas av pris per styck och avsaknaden av brist.

Flödeskartläggning: Kartläggning av värdeflödet i ett företag. För att en kartläggning ska
kunna ske måste information om vilka artiklar som flödar i respektive delflöde samt vilka
lager, förädlingsoperationer och transporter som förekommer i materialflödena samlas in.
Även information om hur stort flödet av respektive artikel är per period, genomsnittliga
kvantiteter i lager och värdet på artiklarna i flödet krävs. Ett flödesschema kan sedan skapas
som visar de olika delflödena uttryckta i kronor.
Förädlingskedja: Ett förädlingssteg är en planeringspunkt i en tillverkningsmetod. Flera steg
bildar en förädlingskedja som materialet löper genom från råvara till färdig produkt.
Genomloppstid, GLT: En alternativ benämning för liggtid, den tid produkter ligger i lager.
Ökad lageromsättningstid minskar liggtiden. Utan korta genomloppstider för de aktiviteter
som genomförts från det att en order mottagits till utleverans sker riskerar leveranstiderna att
bli längre än vad som kan uppfattas som acceptabelt för kunderna, mer kapital binds i flödet
och det tar längre tid att reagera på förändrade kundönskemål.
Grossist: Grossister och detaljister är mellanhänder som ofta svarar för lagerhållning av
produkter. Grossister kan även leverera från andra lager än sina egna.
Grön logistik: Viktigt att ta miljö som ren logiskt som en faktor i logistiksystemet. Allt större
krav ställs på miljövänliga transportsätt och minskade utsläpp vilket framförallt påverkar
logistiken.
Hanteringskostnad: De kostnader som ar att göra med förflyttning av gods har sitt ursprung i
interna och externa transporter samt från förpackningar och godsskador som uppstår under
hanteringen. De interna transporterna inom ett företag avser främst plockning, intern
förflyttning och paketering, och inkluderas i lagerhållningskostnader. Huvudsakliga externa
transporter är lastning, förflyttning, omlastning och lossning av gods transporter mellan
anläggningar samt till och från externa leverantörer och kunder.
Inkuranslager: Även kallad inaktivt lager, är ett lager av varor som det inte längre förväntas
någon förbrukning av. I princip ska lagret kostnadsföras genom utskrotning.
Integration: Integrationen av logistikaktiviteter i företag. Supply Chain Management (SCM)
kan ses som en utveckling av logistikperspektivet och har en bredare bas med ett
interorganisatoriskt fokus där man innefattar integration och samarbeten med flera aktörer
upp- och nedströms i logistikkedjan.
Isoräntabilitetsdiagram: Ett lönsamhetsdiagram som visar sambandet mellan räntabilitet,
vinstmarginal och kapitalomsättningshastighet. Genom du Pont-modellen beräknas
kaptialomsättningshastighet, vinstmarginal och räntabilitet. Relationen mellan dessa mått kan
illustreras genom ett isoräntabilitetsdiagram.
I diagrammet ritas ”isokurvor” som illusterar vilken betydelse en viss kombination av
vinstmarginal och kaptialomsättning har för räntabiliteten. Isoräntabilitetsdiagrammet ger en
grafisk vägledning till om man ska fokusera på att höja vinstmarginalen eller
kapitalomsättningshastigheten för att förbättra räntabiliteten, lönsamheten.

JIT (Just-in-time): Ett synsätt och en planeringsfilosofi som strävar efter att producera och
leverera varor i precis den mängd och vid den tidpunkt de behövs. Tillämpad JIT förusätter at
man kan arbeta med mycket korta ställnings- och genomlöppstider, att kassation är försumbar
och att tillgängligheten hos maskiner och anläggningar är hög. Syftet med JIT är att anpassa
tillverkningen till variationer i efterfrågan. Med JIT elimineras behovet av stora lager för att
säkra variationer i efterfrågan.
Kanban: En materialstyrningsmetod. För merparten av alla materialstyrningsmetoder
registreras planerade order i ett affärssystem. I denna metod sker istället direktavrop från
förbrukande till försörjande enhet utan några order i traditionell mening. Metoden är en utgör
en tämligen renodlad form av pullsystem.
Två kanbanmetoder: metoder baserade på någon form av fysisk och visuell initiering av nya
order samt metoder baserade på någon form av administrativ initiering.
Metodiken med kanbankort bygger på att det finns ett begränsat antal kort i omlopp, att alla
lastbärare måste innehålla en fördefinierad standardkvantitet som finns angiven på
kanbankortet och att alla lastbärare som innehåller material måste vara försedda med ett
kanbankort. Mängden material i lager respektive under transport eller i produktion kan då
kontrolleras.
Beslutsregel: När en lastbärare blir tom på en förbrukande enhet frigörs ett kanbankort. Det
skickas till den försörjande enheten som via koret auktoriseras att börja tillverka motsvarande
den kvantitet som ryms i en standardlastbärare och/eller auktoriseras att transportera en full
standardlastbärare till den förbrukade enheten. Lastbäraren förses med det erhållna kortet.
Kapitalbindningsdiagram: Ett företags tillgångar kan delas upp i anläggningstillgångar och
omsättningstillgångar. Vid investering i en tillgång binds kapital. Kapitalbindningen påverkar
företagets kassaflöde och betalningsförmåga, men ger också upphov till kostnader
motsvarande den alternativa avkastning som det investerade kapitalet hade kunnat generera
om det använts på annat sätt, t.ex. investeringar eller sparande. Anläggningstillgångar är
maskiner och byggnader. Omsättningstillgångar avser icke varaktiga tillgångar som material i
lager, under produktion eller transport.

Kapitalomsättningshastighet, (KOH): Hur snabbt ett företag omsätter sitt kapital. Av du
Pont-modellen framgår att avkastningsgraden är produkten av vinstmarginalen, dvs. vinsten i
relation till omsättningen och kapitalomsättningen, dvs. det genomsnittliga bundna kapitalet i
relation till omsättningen.
Kittning: Vid materialuttag för försörjning av insatsmaterial till tillverkningen kan man
särskilja ett antal principer, så som satsning eller kittning. Kittning innebär att material till ett
tillverkningsobjekt plockas ut ur förrådet och levereras som en sats/kit till den
produktionsadress där materialet kommer att förbrukas.
Kraljics matris: Matrisen kan användas för att välja lämpliga relationsnivåer med
leverantörerna. I den karakteriseras inköpta artiklar efter betydelse för företaget respektive
tillgänglighet på marknaden. Hög eller låg tillgänglighet är ungefär liktydigt med att det finns
få eller många leverantörer att tillgå på marknaden, medan en artikels betydelse kan avse både
dess påverkan på produktkostnaderna och hur kritisk den är för produkternas kvalitet och
prestanda.
I var och en av matrisens kvadrater har artiklarna karakteriserats och getts en benämning
motsvarande deras karakteristik.

Hävstångsartiklar: Artiklar som har stor betydelse för företaget och för vilka tillgängligheten
på marknaden är god. Artiklarna omfattar normalt en kombination av standard- och
specialartiklar för vilka de årliga inköpskostnaderna utgör en betydande del av företagets
totala inköpskostnader. Inte angeläget att utveckla partnerskapsrelationer.
Icke kritiska produkter: Artiklar med mindre betydelse för företaget och för vilka tillgången
på marknaden är god. Långtgående partnerskapsrelation ej nödvändigt.
Strategiska och flaskhalsartiklar: Partnerskapsrelation högaktuellt. Båda fallen har en låg
tillgänglighet på leverantörer. Artiklar med liten betydelse för företaget och låg tillgänglighet
på marknaden, är partnerskap primärt för att säkerställa enskilda leveranser så materialbrist
inte uppstår. Artiklar med stor betydelse för företaget och få alternativa leverantörer, är
partnerskapet ett sätt att säkerställa framtida försörjning då det rör sig om strategiskt
betydelsefulla artiklar på en marknad karakteriserad av säljare.
Kundorderpunkt, (KOP): I tillverkande företag kan produkter karakteriseras som
standardprodukter, kundorderspecifika och kundspecifika produkter. Principiella skillnaden
hänger samman med var kundorderpunkten finns.
Med kundorderpunkt menas den punkt i en produkts materialstruktur från och med vilken
produktens tillverkning och leverans är kundorderbestämd. Från och med denna punkt är
tillverkningen kundorderstyrd medan tillverkningen och inköp av artiklar på underliggande
strukturnivåer är prognosstyrd och måste baseras på uppskattade framtida behov. Särskilja
fem olika typer av företag med avseende på var kundorderpunkten är placerad i
produktstrukturen och därmed grad av kundorderstyrning.
Konstruktion mot kundorder: kunden bestämmer nästan uteslutande hur produkten ska
utformas.
Tillverkning mot kundorder: En stor del av materialanskaffningen och tillverkningen av
detaljer och halvfabrikat genomförs utan koppling till någon kundorder.
Montering mot kundorder: Kunden bestämmer i princip bara utformningen vid
montering/sluttillverkning.
Tillverkning mot plan och tillverkning i lager: Har minst samband mellan tillverkning och
kundorder. Kundorderpunkt efter slutproduktnivån.
Kundorderstyrning skiljer sig åt gällande leveranstid, produktionsvolymer, variationer,
planering och antal kundorder. Konstruktion mot kundorder har t.ex. längst leveranstid medan
tillverkningen mot lager är kortast.
Lagerföringskostnad: Lagerföringskostnaden består av kostnader för kapitalbindning samt
risken att lagerföra kostnader, så kallade riskkostanden. Kapitalkostanden kan uppfattas som
kostnaden av att inte får avkastning på pengar som är bundet i lager, det vill säga bortfall av
möjliga intäkter. Riskkostnaden, bestående av bland annat svinn, kassationer,
försäkringspremier och inkurans, är beroende av lagrets storlek och ökar vid ett större lager.
Lagerhållningskostnad: Kostnaden för att lagerhålla varor beror på den kvantitet som
lagerhålls och utgörs av en finansiell del, en fysisk del och en osäkerhetsdel. Den finansiella
delen motsvaras av det avkastningskrav företaget ställer på det kapital som är bundet i lagret.
Kostnaden för den fysiska förvaringen utgörs av driftskostnader för det fysiska lagret, och
säkerhetskostnaderna med den risk förknippat med lagerhållning av material.

Lagerhållningskostnaderna är i många företag de största enskilda logistikrelaterade
kostnaderna.
Lageromsättningshastighet, (LOH): Lagrets omsättningshastighet avser hur många gånger
per år ett genomsnittslager omsätts. Det uttrycker värdet av det totala materialflödet under en
viss tidsperiod, oftast ett år, men i förhållande till det kapital som i genomsnitt under samma
period funnits bundet i det aktuella flödet.
Lagrets omsättningshastighet för en enskild artikel kan räknas ut följande:
lageromsättningshastighet
årligt antal förbrukade enheter
genomsnittligt antal enheter i lager
Oftast mer intressant att beräkna lagrets omsättningshastighet för en grupp av artiklar eller för
samtliga lagerförda artiklar än för en enskild artikel.
Lagertillgänglighet: Även kallat servicegrad eller lagerservicenivå, avser i vilken
utsträckning lagerförda artiklar finns tillgängliga i lager när de efterfrågas. Ett mått på att
direkt kunna leverera från lagret till kund vid kundorder. Mäter leveransberedskapen i lagret.
Ett viktigt leveransserviceelement vid tillverkning mot, och leverans från, lager.
Ledtidsgap: Spelet mellan kundens ordercykel och verklig logistisk ledtid. Kunden är inte
villig att vänta på en produkt längre än en kundordercykel medan det kan ta betydligt längre
tid att köpa in och producera en artikel. Detta innebär att lager är nödvändigt att ha för att
kunna tillfredsställa kunden. Företag bör sträva efter att minska den logistiska ledtiden och
öka kundens ordercykel, vilket kräver tidiga varningar om ökad efterfrågan.
Leveransservice: Den service som har att göra med genomförandet av order till
leveransprocessen. Leveransservice kan uttryckas med hjälp av ett antal serviceelement eller
som ett index av flera element. Vanliga leveransserviceelement:
- Lagerservicenivå – i vilken utsträckning lagerförda artiklar kan levereras direkt från
lagret till kund vid kundorder
- Leveransprecision – i vilken utsträckning en leverans sker vid de överensstämda
leveranstidpunkterna.
- Leveranssäkerhet – mäter leveransens kvalitet i termer av att rätt produkt levereras i
rätt kvantitet.
- Leveranstid – tiden som åtgår från att kundorder erhållits till leverans kan ske.
- Leveransflexibilitet – förmågan att anpassa sig till och tillmötesgå förändrade
kundönskemål i överenskommen och redan pågående order.
Leverantörsstyrda lager, (Vendor Managed Inventory, VMI): Leverantören styr kundens
lager. Leverantören har koll på kundens lager och levererar till kunden när det behövs.
Leverantören avlastar kundens arbetsuppgifter. Tillämpning av leverantörsstyrda lager
innebär en förändring av förhållningssättet till ägandet. Ansvar för och utförandet av de tre
funktionerna äga, inneha och kontrollera delas upp organisatoriskt och ligger i olika juridiska
enheter.
Livscykelanalys, (LCA): Ett verktyg med syfte att skapa en bild av en produkts totala
miljöpåverkan under hela dess livslängd. I analysen identifieras hur mycket energi, utsläpp
och andra miljöbelastningar som åtgår för att utvinna det en produkt görs av, för transporter,

produktion, underhåll, återanvändning och utskrotning av produkten, dvs. alla miljöpåverkade
faktorer under hela livscykeln.
Logistik: Att skapa effektiva materialflöden. Planering, organsiering och styrning av alla
aktiviteter i materialflödet från råmaterialanskaffning till slutlig konsumtion och returflöden
av framställda produkter, och som syftar till att tillfredsställa kunders och övriga intressenters
behov och önskemål, dvs. ge en god kundservice, låga kostnader, låg kapitalbindning och låga
minimala miljökonsekvenser.
Materialförsörjning: Materialförsörjningens uppgift är att förse logistiksystemet, oftast
produktionen, med material. Den har direkta relationer med leverantörens distributionssystem
och det egna företagets produktionssystem. Information om kunderna och produktionens
behov måste utgöra grunden för materialförsörjningen.
Materialhantering: Avser funktionen att hantera och förflytta gods internt i en anläggning.
Godsmottagning, ankomstkontroll, intern godsförflyttning, inlagring, plockning, emballering,
märkning etc. Materialhantering är ofta en integrerad del av lagersystemet.
Medellagernivå, (MLN): Används för att beskriva hur stort antal av en viss produkt eller
artikel som i genomsnitt finns på lager under exempelvis ett år.
Medellagernivån beräknas:
MLN = medellagernivå
SL = säkerhetslagernivå
OL = omsättningslager
MLN SL OL
2
Medellagervärde, (MLV): Ett vanligt mått på hur mycket kapital som finns i ett lager.
Medellagervärde beräknas:
MLV MLN Inköpskostnad
Antal
Nettobehovsplanering: Materialbehovsplanering (MRP) är en materialstyrningsmetod dom
bygger på att tidpunkter för inplanering av nya inleveranser fastställs med utgångspunkt från
när i tiden nettobehov av material uppstår, dvs. när beräknad lagertillgång blir negativ.
Beslutsregel: Planera in en ny order för inleverans vid första nettobehovet. Beräkna
beordringstidpunkt som leveranspunkten minskad med artikelns ledtid.
Omlagring: Artiklar når godsmottagningen, ankomstkontrolleras, inlagras, lagras. Order
skickas. Artiklarna lagras om, plockas, märks och sänds iväg.
Omsättningslager: Den del av ett lager som uppstår därför att inleveranser sker i en annan
takt och i större kvantiteter än förbrukningen.
Omvänd logistik: Den del av logistiken som omfattar administration och hantering av
returflöden av förpackningar och av använda produkter för återvinning eller destruktion.
Order- och leveransprocesser: En affärsprocess som är en av de mest centrala och
betydelsefulla för de operativa informations- och materialflödena i försörjningskedjan.

Förenklat har den följande förlopp: Den börjar när ett materialbehov identifieras på
kundföretaget. Den leder till aktiviteter på leverantörsföretaget i form av uttag från lager och
leverans om det är ett företag som levererar från lager, och i form av tillverkning och leverans
om det är ett tillverkande företag som tillverkar mot kundorder. Processen slutar när behov är
tillfredsställda på kundföretaget. Eftersom processen sammanbinder aktiviteter i
kundföretaget med aktiviteter i leveransföretaget är det en tvärföretagsprocess.
Orderplockning: Att fysiskt plocka artiklar från hyllor i lager utefter en order.
Periodbeställningssystem: Täcktidsplanering är en materialstyrningsmetod som istället för
kvantitet uttrycker behovstäckningen efter tid. Med täcktid menas den tid som tillgängligt
lager förväntas räcka.
Beslutsregel: Planera in en ny order om täcktiden är mindre än återanskaffningstiden plus
säkerhetstiden. Sätt leveranspunkten till dagens datum plus artikelns ledtid.
Plockmetod: För att genomföra materialuttag krävs information om vilket material som ska
plockas och till vilken adress det ska levereras. Informationen förmedlas i så kallade
plockorder. En tillverkningsorder innebär att material skall levereras till en specifik plats i
tillverkningen och en lagerpåfyllnadsorder innebär att material ska levereras till ett lager
längre fram i flödet.
Material-till-man: innebär att materialet transporteras till speciella plcoknings- och
sorteringsplatser där plockningen sker. Transporten av materialet till sorteringsplatsen sker
automatiskt. Fördelaktig metod vid plockning av stora volymer och ett fåtal orderrader per
order.
Man-till-material: en eller flera personer förflyttar sig in i lagret och plockar artiklarna direkt
från lagerplatsen. Vid många små order med enstaka orderrader är det fördelaktigt att bunta
ihop flera order och vid varje plocktillfälle samtidigt plocka flera artiklar till fler order.
Zonplockning: om en order är mycket stor eller involverar plockning från olika zoner är et
fördelaktigt att dela upp den i mindre plockorder, en per lagerzon, för att sedan slå ihop hela
ordern i efterföljande sortering. Fördelen är att det totala förflyttningsavståndet i lagret
minimeras, särskilt om artiklarna lagras i olika lager.
Process: Logistikprocesser är processer som påverkar logistiken. Alltså hela logistiksystemet.
Produkter i arbete, (PIA): Avser lager av material under pågående tillverkning i eller mellan
på varandra följande produktionsresurser. Lagerhållningen medför att olika förekommande
tillverkningssteg frikopplas från varandra, vilket bland annat möjliggör olika tillverkningstakt
i olika delar av produktionssystemet. Frikopplingsfunktionen medför också att man kan
begränsa omfattningen av att produktionsstörningar fortplantar sig till andra tillverkningssteg
i produktionsprocesserna. PIA uppkommer också pga. av produktionsprocesser tar tid att
genomföra.
Push- och Pullstyrning: Ett vanligt sätt att karakterisera materialstyrning är att skilja mellan
push- och pullstyrning, eller att skilja mellan materialstyrning baserad på behovssug
alternativt planeringstryck.

Materialstyrning är av pulltyp om produktionen och materialförflyttningen endast sker på
initiativ av och auktoriserats av den förbrukande aktören i materialflödet. Kan utformas med
kanbansystemet där man endast producerar efter kundens behov.
Materialstyrning är av pushtyp om produktion och materialförflyttning sker utan att
förbrukande aktör auktoriserat aktiviteterna, dvs. att de initierats av den producerande aktören
själv eller av en utanförstående central planeringsinsats i form av planer eller direkta
beordringar. Innebär att ett företag tillverkar så mycket som det går utifrån råmaterial, vilket
ger fördelen att kunden har större chans att få produkter inom angiven tid, men riskerar
samtidigt att få en större lagerhållning.
Regionalt lager: Liknar centrallager, lager i mer eller mindre komplexa hierarkier.
Returflöde: Används när man beräknar fyllnadsgrad. Om t.ex. ett fordon har 100%
fyllnadsgrad när det lastas för transport till en mottagare och går tom tillbaka blir den totala
fyllnadsgraden 50%. Returflöde är det flöde som återvänder efter leverans, t.ex. om lastbilen
lastas om med nya varor.
Räntabilitet, (Rt): Ett företags avkastning mäts som vinsten i förhållande till investerat
kapital och benämns lönsamhet, avkastningsgrad eller räntabilitet på totalt kapital.
Räntabilitet totalt kapital
Vinst (=intäkterkostnader)
Totalt kapital
Supply Chain Management, (SCM): Ett snarlikt begrepp för logistik som börjat användas
på senare år. Det övergripande syftet med att använda dessa begrepp är att poängtera
betydelsen av att integrera det egna företagets flöden med försörjningskedjans övriga företag.
Det involverar inte bara att integrera materialflöden över företagsgränser, utan även processer
som produktutveckling, marknadsföring m.m.
Speditör: Fungerar som transportförmedlare i transportsystemet, dvs. identifierar och ingår
avtal om transporttjänster för transportköparens räkning. De tjänster som speditören
traditionellt tar ansvar är transport, omlastning, lagring, försäkring, förtullning m.m.
Speditören gemför inte transporterna själva utan anlitar transportörer, vilka agerar i
speditörens namn.
Sågtandsmodellen: Ett idealt materialflöde utgörs av kontinuerliga materialförflyttningar
inklusive förädling från leverantörer till kunder i försörjningskedjor. Ideala flöden är omöjliga
i praktiken då hastigheten är olika hög i olika delar av flödet och försörjningstakten inte är
densamma som förbrukningstakten. Dessutom är flöden inte kontinuerliga utan det
förekommer avbrott mellan förflyttningar. Därför måste flödet delas upp och frikopplas
varvid man bildar och skiljer på olika lager som omsättningslager, säkerhetslager,
utjämningslager, PIA, koordinationslager, styrningslager, spekulationslager och
inkurranslager.

Säkerhetslager: Störningar i materialflöden sker ofta i materialflödessystem. Om efterfrågan
blir större än vad man räknat med kommer lagret att ta slut tidigare än förväntat. För att
frikoppla olika processer längs materialflödet så störningar och effekter som
leveransförseningar och oförutsägbara efterfrågeökningar inte fortplantar sig och resulterar i
brister använder man sig av ett säkerhetslager, även kallat buffetlager. Sambandet mellan
omsättningslagret och säkerhetslagret kan illustreras med sågtansmodellen.
Säsongslager: Förbrukning av varor kan vara säsongsberoende. Det kan ändå vara motiverat
att producera varorna förhållandevis jämnt, t.ex. för att uppnå ett jämnt kapacitetsutnyttjande
och på så vis minska kapacitetskostnaderna. På motsvarande sätt kan produktionen vara
säsongsfördelade, t.ex. jordbruksprodukter, medan förbrukningen är jämn. Därför används
utjämningslager vars funktion är att frikoppla produktionstakt från förbrukningstakt.
Terminal: En terminal är en anläggning till vilken varor transporteras för att sammanställas
och/eller delas upp i andra partier, tillförs värde genom aktivitet och omlastas för vidare
transport till kund. Ofta förekommer lagring i eller i anslutning till terminalen. Terminalens
roll är central då den möjliggör minskning av de gap som förekommer mellan dem som
producerar och dem som konsumerar produkter.
Tidskonkurrent: Tidskonkurrens är en företagsstrategi som betraktar sänkning av ledtider till
kund och reduktion av ledtidsvariationer som det viktigaste medlet för ökad
konkurrensförmåga. Strategin är nära förknippad med ett processorienterat angreppssätt för
att effektivisera företagets verksamhet.
Totalkostnad: Beräkning av alla kostnader, både direkta och indirekta för att få hela
kostanden för t.ex. framställningen av en produkt.
Totalkostnadsanalys: En analys som görs för att få ett helhetsperspektiv och betrakta alla
kostnader som påverkas vid genomförande av förändringar i logistiksystemet.
Tillvägagångssättet innebär att man i princip för varje alternativ till förändring beräknar alla
kostnader som blir påverkade.
Transportnätverk: I ett transportsystem samverkar aktörer som ansvarar för
transportsamordningen, den fysiska förflyttningen och infrastrukturen i syfte att skapa en
transporttjänst.
Godstransporter avser transporter mellan geografiskt skilda anläggningar, dvs. inte interna
transporter inom anläggningar. Fyra huvudsakliga trafikslag: sjö-, järnväg-, väg- och
flygtrafik. För att genomföra transporter krävs en fungerande infrastruktur.
Sjötransport: långsammast, möjliggör transporter mellan hamnar, lägst driftskostnad då den
har stor lastningskapacitet.
Järnvägstransport: fördelar vid stora mängder av volymkrävande gods över långa sträckor,
relativt långa transporttider.
Vägtransport: vanligast, både kort- och långväga godstransporter. Det enda transportslaget
som erbjuder direkt leverans från leverantör till kund. Stora utsläpp.
Flygtransport: snabb service över långa avstånd, höga kostnader och stora utsläpp, olämpligt
vid lågvärdigt och skrymmande gods.

Tredjepartslogistik, (3PL): En tredje part som sköter flödet mellan företaget som säljer
produkten och kunde som köper den. Fördelarna är många. Företaget kan fokusera på sina
produkter och att sälja till kunde, veta att andra sköter leveransen till kunden. 3PL tar ofta
större helhetsansvar för ett logistikupplägg istället för att enbart omfatta själva transporten
mellan två parter.
Uttagsfrekvens: Materialuttag ur lager. Med vilken frekvens, alltså hur ofta, material tas ut ur
lagret vid t.ex. produktion.
Vinstmarginal, (Vm): Vinsten i relation till omsättningen och kapitalomsättningshastigheten.
Vendor Managed Inventory, (VMI): Leverantörsstyrda lager.
Wilsonformeln: Ekonomisk orderkvantitet.
E=efterfrågan per tidsenhet
O=ordersärkostnad per ordertillfälle
L=lagerhållningssärkostnad i % per tidsenhet
V=varuvärde per styck
EOK 2EO
LV
Zonplockning: Om en order är mycket stor eller involverar plockning från olika zoner är det
fördelaktigt att dela upp den i flera mindre plockorder – en per lagerzon – för att sedan slå
ihop dem i en efterföljande sortering. Fördelen är att det totala förflyttningsavståndet i lagret
minimeras, särskilt om artiklarna ska plockas lagras i olika lager.
Åkeri: Åkeri genomför lastbilstransporter. Åkeribranschen karakteriseras av ett stort antal
små familjeägda företag med enbart en eller ett fåtal bilar. Större lastbilscentraler finns dock.